Idag blev jag ett brottsoffer

Bloggat den | June 10, 2008 klockan 5:14 pm | 2 Kommentarer

Jag och Prinsessan tog en liten sväng på stan. Vi hade inget speciellt ärende att uträtta, utan småhandlade bara lite. På hemvägen hade jag tänkt åka förbi polishuset för att låna en märkpenna, och stöldmärka min nya cykel.
Nu visade det sig att det inte behövdes.

När vi kom tillbaka till cykelstället var det nämligen någon som hade snott min nya cykel!
Jävla bajskorv, alltså! Fan!
Först stod jag bara och glodde en stund, och sedan rotade jag runt i cykelstället för att se om någon hade flyttat på den. Men inte, då.

Den var och förblev borta! Puts väck!

Om Prinsessan inte hade varit med, så hade jag nog satt mig på trottoaren och grinat. Men det var bara att spotta upp sig, och börja promenera mot polishuset. Inte för att låna någon märkpenna, utan för att göra en stöldanmälan.

Hur fan kan man sno en låst cykel, mitt på dagen, mitt på stan? Jag inbillar mig att även proffsen behöver lite tid på sig för att dyrka upp ett sånt där bygellås. Det enda rimliga är att det är någon som bara har lastat in den i en bil, och kört iväg.

Jag tänkte att alla (eller åtminstone polisen och försäkringsbolaget) kommer att tro att jag försöker begå ett försäkringsbedrägeri.
- Hej, jag köpte en cykel i lördags, och idag har den blivit stulen. Hur låter det, liksom? Men det är ju så det är. Jag kan ju inte vänta två månader med att stöldanmäla den, bara för att det skall bli mer “trovärdigt”. Och kvinnan som tog emot min anmälan såg inte ut att misstro mig. Hon var tvärtom mycket förstående.

- Hoppas att polisen hittar tjuven som tog din cykel sa Prinsessan.
- Ja, det hoppas jag också svarade jag.
- Sätter de tjuven i fängelset då? undrade Prinsessan.
- Nej, det gör de inte svarade jag. Och samtidigt kände jag att om någon där och då hade räckt fram ett upprop för dödsstraff på cykelstöld, så hade jag mer än gärna skrivit under.

Fan vad surt det känns! Visserligen så får jag ut en ny cykel på försäkringen, men det kan ju ta ett tag. Försäkringsbolaget har väl knappt fått in papperen på cykeln än. Och så kommer jag med en stöldanmälan.

Man behöver nog inte känna mig speciellt väl för att veta att jag är en fullblods-bikeoholic, och hur glad jag var över min nya cykel. Nu kanske jag måste vara cykellös halva (eller kanske hela – Hjälp!) sommaren.

Suck!

Jag köpte en Voodoo-docka när jag och Prinsessan var på stan. Kan det ha haft någon betydelse för stölden, tror ni?

Willy Wonka ringde. Han vill ha tillbaka sina solglasögon.

Bloggat den | June 9, 2008 klockan 9:03 pm | 2 Kommentarer

Som trendsetter av det gula klädmodet tar jag mig friheten att fundera lite.

Man kan inte gå in i en klädaffär utan att mötas av gula klädesplagg överallt. Jag klagar inte. Jag har alltid hävdat att gult är vackert, och nu tycks klädskaparna också ha förstått det.
Det som gör mig lite fundersam är att många av de som gått omkring år ut och år in och tyckt att gult är fult, nu ändå klär sig i denna vackra färg.
Varför gör man det?
Vad beror det på att man plötsligt tycker att något är snyggt (trots att man ogillat det tidigare), bara för att modeskaparna säger det? Taskigt självförtroende och total avsaknad av eget tycke och smak är den enda rimliga förklaringen jag kan se.

Eller ta den där spyfula varianten av solglasögon som var och varannan tjej/kvinna går omkring med i ansiktet. Vad fan är grejen med dem?
Om man nu tycker att Willy Wonka-glirror är skitsnygga – fine with me! Men då undrar jag varför man inte började använda det i samband med att Kalle och Chokladfabriken gick på bio, utan väntade till nu när glasögondesigners ger intryck av att ha knaprat LSD?

Jag menar inte att tycke och smak är något statiskt, men håll med om att det är högst osannolikt att 90% av befolkningens tycke och smak skulle skifta i samma riktning som modeskaparna pekar.

En dag med Prinsessan

Bloggat den | June 8, 2008 klockan 11:52 pm | 1 Kommentar

SilverSara och hennes prinsessor kunde inte göra oss sällskap, så jag och Prinsessan tog en picknick i stadsparken på egen hand.

För några år sedan restaurerades lekparken i stadsparken. Någon smartskalle till arkitekt tyckte uppenbarligen att det var ett genidrag att sätta en mur mellan själva lekparken och gräsmattan intill (där föräldrarna slår sig ned) – och sedan toppa det hela med buskar. På så sätt har föräldrarna inte en chans att hålla ögonen på sina små telningar.
Jag är beredd att sätta en större summa pengar på att den arkitekten inte har några barn, alt. bara är dum i hela huvudet.

Att lyssna på radio och lösa korsord hör utflykter till.

Prinsessan tog sig en dusch i det iskalla vattnet.

I stadsparken träffade jag en person, vars gemensamma beröringspunkt med mig är att vi båda har blivit grovt baktalade av en och samma person (nåväl, vi är inte ensamma, utan tillhör uppenbarligen en ganska diger skara).
Intressant situation.
Jag skall nog doktorera i socialpsykologi när jag blir stor.

Prinsessan värmde sig i Fruxo-badlakanet, och sedan var hon redo för en kalldusch igen.

Själv lyssnade jag på Mia och Klara i P4, och drack kaffe.

På väg till stadsparken köpte vi en låda jordgubbar. Jag lyckades sno åt mig tre stycken. Resten hamnade i Prinsessans mage.

Det låg blad och annat smuts i fågelbadet. Prinsessans pedantiska städådra rådde snabbt bot på det.

När vi kom hem blev det mellis i form av pizzaslicear, som serverades ute på gräsmattan.

Det bekymmerslösa livet

Bloggat den | June 8, 2008 klockan 11:01 pm | Inga kommentarer än

- Wow, har du köpt en ny cykel mamma?
- Ja. Visst är den snygg!
- Ja, det är den. Hur hade du råd att köpa den?
- Jag tänkte att jag struntar i att köpa mat till er den här månaden.
- Ok.

Cykelhelg

Bloggat den | June 8, 2008 klockan 8:50 am | Inga kommentarer än

Jösses vilken sparlåga kroppen går ned på, när det är så här varmt. Jag klagar inte, utan konstaterar bara. Och jag tänker att det fortfarande inte är någonting jämfört med vad jag upplevde under en bilsemester i Tyskland för ett antal år sedan. Om jag inte minns fel, så var det Europas varmaste sommar i mannaminne, och om det inte hade varit för bilens AC så hade jag inte överlevt. Det var 40° i skuggan, och vid många tillfällen valde jag att stanna i bilen istället för att gå ur den. Jag drabbades av någon slags solfrossa, och kroppen var som en orkeslös geléklump.
Så illa är det ju inte nu.

Upplever återigen en sån där energistärkande mysmorgon; familjen sover, jag lyssnar på nyheterna med ett halvt öra, fönstret står öppet och kråkorna (eller är det skatorna?) kraxar för mig, en balja cappuccino gör mig sällskap vid skärmen.

Igår följde jag och Prinsessan med AG då han skulle köpa en cykel. Själv behövde jag köpa en ny pakethållare, nytt bakhjul, ny slang till framdäcket, nytt lås, cykelkorg och en del annat smått och gott. Dessutom behövdes en del reservdelar till barnens cyklar.
Vet ni vad ett bakhjul kostar? Det kostar runt en tusenlapp, och det tycker jag är skitdyrt. Om man sedan behöver en massa andra reservdelar, så ramlar hundralapparna på i en rasande fart.
- Äh, köp en ny cykel du också sa AG.
Och när jag började räkna på det, så var inte prisskillnaden mellan att köpa alla reservdelar och att köpa en ny cykel speciellt stor.
När r2 dessutom undrade om vi hade gått och blivit kapitalister på sistone så bestämde jag mig; det var bara att slå till.
Så nu har jag och AG likadana cyklar (med skillnaden att den ena är en dam- och den andra är en herrmodell). Med tanke på den stereotypa heteronorm vi hyllar, så borde vi rimligen även skaffa husvagn och matchande träningsoveraller.

Jag har skickat ett sms till SilverSara, och frågat om hon och hennes Prinsessor vill göra mig och Prinsessan sällskap i stadsparken idag. Nu väntar vi spänt på ett svar.

En dag i hetta

Bloggat den | June 6, 2008 klockan 11:53 pm | 2 Kommentarer

Hela dagen har varit en jäkla hetta. Detta inte sagt ur någon negativ vinkel (även om jag sörjer att våren – min favvoårstid! – uteblev). Men man gör liksom inte många knop i värmen, och aptiten lyser med sin frånvaro (det senare kanske inte ger några direkt negativa konsekvenser för min del).

Jag tog med mig Prinsessan på en shoppingtur. Vi for till IKEA där jag hade tänk köpa vinglas. Det gjorde jag också, men även en hel del annat. Det kostade en femhundring att ta sig ut därifrån.
Sedan gick vi till Plantagen, och därifrån var det ännu dyrare att ta sig ut. Merparten av kostnaden handlade om gift för att mota bort myrorna som börjat flytta in här.

Herr Fiffig hos Majsan.
Mr T hos Ralle.
Tja, jag såg ingen bättre råd än att ta med mig Prinsessan och AG för att åka ut och hälsa på Förorts-Jerka.
Som en lite försenad inflyttningspresent hade vi med oss en balkonglåda.
Jag uppmanar den ouppmärksamme att notera det arbete jag hade lagt ned för att komponera färgerna i blomlådan (även om det inte återges alltför korrekt på bilden).

Förorts-Jerka hade skickat iväg tjejerna till Furuvik, men Ellet var hemma, så han och Prinsessan stojade omkring.
Det blev prat, fika och skvaller. Det hade dessutom kunnat bli ett korrekt ihopsättande av en soffa, om den där Förorts-Jerka hade förstått skillnaden mellan en skiftnyckel och en insexnyckel.
Vilken jäkla kärring han är! Tur för honom att han har mig!

Besöket i förorten avslutades på den lokala pizzerian. Det var nog välbehövligt för alla närvarande magar.

Jo, jag vet att det var Nationaldagen idag. Och jag vet att Cyberfrun är mer än sugen på att ge mig stryk för att jag inte har någon svensk flagga (men jag har en Pride-flagga, och hon ok:ade att jag skyltade med den).
Tanken på nationaldagsfirande känns mest bara pinsamt. Jag menar; vad kan vi rimligen förväntas göra? Organisera oss för att paradera genom alla orters huvudgator, med flaggor i våra händer?
Jag vet inte.
Men någon gång skall jag fira Nationaldag i Norge tillsammans med Cyberfrun och Tante. Och då lovar jag att vifta med en flagga. Det har ni mitt ord på!

Detta skriver jag mot personens uttryckliga vilja

Bloggat den | June 5, 2008 klockan 11:20 pm | Inga kommentarer än

På den tiden det begav sig, så skrev Mr Ts Waldorffröken till mig, och betackade sig för att bli omnämnd i min eller någon annans blogg (efter att jag hade skrivit att hon var en virtuos i svampskogen). Jag svarade att i min blogg skriver jag det som känns relevant för mig att skriva, och därmed kunde jag inte ge några löften om att hon inte skulle omnämnas. Vad det gäller andras bloggar varken kan eller vill jag försöka hindra att någon nämner henne, förklarade jag vidare.

Det här inlägg i sig är väl ett bevis för att jag väljer att inte censurera mig efter denna Waldorffrökens önskningar. Den här texten handlar nämligen om henne.

För ett par dagar sedan fick jag nämligen veta att det cirkulerar ihärdiga rykten inom Uppsala Waldorfsekt om att hon skulle vara en av de lärare som misshandlade Mr T.
Det stämmer inte.
Eller som Mr T svarade när jag för säkerhets skull frågade honom, efter att ha tagit del av detta rykte;
- Inte vad jag kan komma ihåg nu.
Det svaret är ganska talande. Han har nämligen förträngt en del av de grövre kränkningar och övergrepp han utsattes för hos sekten.
Men jag håller det för högst osannolikt att det skulle ha skett. Jag och Mr T har alltid haft en öppen dialog, och han berättade kontinuerligt om mycket elände som hände. Därmed borde han rimligen ha berättat om detta, om det hade skett.

Så – till alla er som ägnar er åt att sprida denna kränkande lögn om denna Waldorffröken vill jag säga:
Ägna er åt något vettigt, konstruktivt och sanningsenligt istället.

Och till den aktuella Waldorffröken säger jag:
Om du känner dig kränkt över att jag – mot din uttryckliga vilja – har ägnat en hel bloggtext åt dig, så är det förhoppningsvis mindre kränkande än att dina sektfränder sprider rykten om att du begått en allvarlig, kriminell handling.

Ingenting är beständigt

Bloggat den | June 5, 2008 klockan 7:24 pm | Inga kommentarer än

Jag fick syn på en kille i min egen ålder, som kom åkande i en permobil. Det var ju inget konstigt med det, men jag hajade ändå till. Jag tvingades stålsätta mig för att inte börja tokstirra på killen. Frågan är väl om jag lyckades speciellt bra.
Chocken sköljde genom kroppen, och jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade suttit ned.

För en herrans massa år sedan hade jag ett förhållande med Martin. Det varade något år, och tog slut pga ren tristess från min sida. Vi var så extremt olika som personer, och uppenbarligen inte menade för varandra.
När Martin förstod att jag menade allvar med att han inte längre var en del av mitt liv, så förvandlades han dramatiskt. Han blev, rent ut sagt, som en varböld i arslet.
Vårt avslut blev smutsigare än det hade behövt bli.

Många år har gått, och vi har inte haft någon som helst kontakt med varandra.
Idag kom han åkande i en permobil, knappt en meter ifrån mig. Det kändes… konstigt, sorgligt… obehagligt och ledsamt.
Jag vet inte om han såg/kände igen mig, men ingenting tydde på det. Kanske var det så att han valde att “inte se” mig, men isf har jag full förståelse för det.

Martin representerar ingenting som tilltalar mig, men jag blev både chockad och ledsen av det jag såg.

Frågelådan

Bloggat den | June 5, 2008 klockan 12:09 am | Inga kommentarer än

Nu har jag sammanställt svaren i min lilla frågelåda.

Ät du bi- eller heterosexuell?
Bi- homo- eller hetero… Jag är nog lite av varje!

Varför är du inte feminist?
Av den enkla och självklara anledningen att jag när en förhoppning om att uppnå jämlikhet. Och jag anser att feministrörelsen främjar jämlikhetskampen (knappt) lika bra som Al-Kaida främjar världsfreden.

Hur går det med vikttävlingen?
Tjaa… Eftersom det inte är någon regelrätt övervikt (utan bara några trivselkilon) jag vill bli av med, så har jag nog inte lagt ned tillräckligt med energi i den frågan.
Men det skall bli ändring på den punkten, och jag kommer att gå i mål som vinnare den 21 juli!

Hur kan du – som är en uppenbart intelligent och vaken person – ha haft dina barn i Waldorfskola under så många år?
Beats me.
Men den enda troliga förklaringen är att jag gick på deras marknadsföring, och sedan inte bemödade mig med att undersöka vidare (vilket är helt olikt mig, jag vet).
När sedan konstighet efter konstighet uppenbarade sig, så bortförklarade jag det med att “det var den personen som hade en dålig dag, det har inte med Waldorf att göra”.
När jag sedan insåg att det var just det som var Waldorf, så tog jag mina barn därifrån samma dag.
Det blev en dyrköpt erfarenhet, men jag är glad att mina barn inte hann ta större skada än vad de gjorde. Även om jag själv kommer att plågas av livslångt dåligt samvete över att ens ha låtit dem tillbringa en enda dag där.

Du har skrivit att du är vänstersympatisör, men hyllar ofta förslag från alliansen. Hur får du ihop det?
Jag måste börja med att säga att den frågeställningen kräver att man har ett väldigt snävt perspektiv.
Bara för att man har sina sympatier på ett ställe, så kan ju inte det innebära att allt som andra säger är dåligt och fel. Den som inte kan se brister i det egna lägret, och styrkor hos “motståndarna” förlorar snabbt all sin trovärdighet.
Sedan kan jag inte hålla med om att jag hyllar alliansförslag ofta, men jag har gjort det vid en handfull tillfällen.

Vilket stjärntecken är du född i?
Fiskarna.

Vilket kinesiskt årsdjur är du?
Jag är född i Ormens år, närmare bestämt Wood Snake.

Är du lika tuff och provokativ irl som du är i bloggen?
Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på den frågan, eftersom jag inte ser mig som speciellt tuff här i bloggen. Men jag försöker inte framställa mig på något annat sätt här, än den jag är irl.
Sedan återspeglar ju bloggen max 5% av mig och mitt liv, så förhoppningsvis får man en mer komplett bild av mig om man träffar mig irl. Men jag tror och hoppas inte att det är en alltför annorlunda bild än vad man får här.
Provokativ kan jag vara, men det anser jag knappast att jag är här i bloggen.

Vilken BH-storlek har du?
Det var en udda fråga… men ok:
Efter många år med obekväma BH (eller kanske fel storlek, då) så har jag på sistone kunnat konstatera att jag är en 85E. De sitter som en ljuvlig smäck!

Är det sant att “blondes have more fun”?
Jag vet inte, men jag tror inte det. Under ett par års tid (för några år sedan) färgade jag håret rött/lila/brunt (dock inte alla färger samtidigt), men jag kunde inte märka någon skillnad. Jag hade lika roligt/tråkigt före/efter färgningen som jag hade under densamma.

Årtusendets sämsta

Bloggat den | June 4, 2008 klockan 11:11 pm | Inga kommentarer än

I detta nu pågår en säsongsavslutning – i form av dubbelavsnitt – av Lost.
Nej, jag tittar inte. Det har jag inte gjort de senaste åren.

Serien höll i 3-4 avsnitt (de allra första), sedan förlorade den allt värde. Vad är grejen med att göra en serie där allt bara är rubbat, man inte ger några förklaringar och storyn inte går framåt?
Jaja innan ni klagar, så kan jag meddela att jag har förstått att något uppenbarligen måste ha gått framåt, med tanke på att de tydligen har tagit sig till civilisationen igen.
Men ändå; Hur tänker man när man bestämmer sig för att producera en serie där man drar ut på några få månaders händelser i det o_ä_n_d_l_i_g_a? Och framför allt; Hur fan ids folk titta?
Orka, liksom.

Härmed utser jag Lost till årtusendets absolut sämsta TVserie.

Jag vill ha

Bloggat den | June 4, 2008 klockan 8:54 pm | 1 Kommentar

Jag vill ha en Hello-Kitty-mp3-spelare.
Någon som vet om man kan få tag på en sådan i Sverige, och isf var?

Hjälp!

Bloggat den | June 4, 2008 klockan 11:19 am | 2 Kommentarer

Jag tror att jag har dödat min telefon!
Jag har visst legat på den inatt, och nu vill den inte vara med i matchen längre. Vilken knapp jag än trycker på, så blir det bara höja/sänka ljudet. Den reagerar inte på siffror.

Jag stängde av telefonen och satte igång den igen, och tänkte att den då skulle bli på bättre humör. Men det blev den inte.
Jag kan inte ens slå in pinkoden. Det blir bara höja/sänka ljudet när jag försöker.

Jag tänkte att det kanske blir bättre om jag tar ur batteriet en stund.
Men jag får inte loss batteriet. Det verkar liksom som att mina naglar är i vägen…
Och inte får jag loss sim-kortet heller (för att tillfälligt sätta i någon av reservtelefonerna), eftersom batteriet sitter i vägen.

Nu sätter jag mig och grinar en stund, så kanske det går bättre sen.

Edit: Det funkade med att grina en stund!
Jag fick loss batteriet med hjälp av en nagelfil. Efter att den hade legat isärplockad en stund, så fungerar min älskade telefon igen.
Phu!

Livstecken

Bloggat den | June 3, 2008 klockan 12:50 pm | Inga kommentarer än

Jodå, jag lever. Jag lovar.
Men det är ju så mycket nu hela tiden, så jag vet inte vilket ben jag skall stå på för att hinna med. Det händer något varje dag i skolan nu, och barnen skall ha med sig matsäck, cykel, vattenflaska osv. Det är inte lätt att hålla ordning på allt.
Tur att de har en pappa också…

Idag var det dags att träffa Prinsessans blivande fröken. Men hennes (Prinsessans alltså, inte frökens) vattkoppor satte käppar i hjulet för det.
Eländet verkar – tack och lov – ha vänt, men det kändes ändå säkrast att inte sätta henne i ett sällskap med elva andra sexåringar… Hade det varit imorgon så hade jag nog vågat göra det, men idag kändes lite för tidigt.

Nåja, det var ju inte värre än att jag fick gå till skolan utan Prinsessans sällskap.
Dessutom så är ju fröken ingen ny bekantskap för henne, så ingen större fara är nog skedd.

Igår ringde en annan fd Waldorfmamma, och det var (som alltid) kul att prata med henne igen. Även om mycket annat också dryftades, så blev det en del Waldorfsnack (vi umgås ju båda med en del Waldorfmänniskor fortfarande).
Det går inte att sammanfatta det på något annat sätt än att det nu pågår en massflykt från Waldorf (och då inte bara Uppsaladelen av sekten).
Undrar just varför..? =|

Det som upptagit merparten av min tid är Barbara. Eller det arbete som jag utför med hjälp av henne.
Hon är inte ansluten till nätet, och det enbart för att jag inte skall frestas att göra något annat än det jag faktiskt skall göra.
Det är mycket material som skall struktureras, och det är inte det lättaste. Men det går.
Det är ett skitigt jobb, men det är ett jobb som måste göras.

Jag noterar att ordet andevetenskap inte finns i Firefox stavningskontroll.
Undrar just varför..? =|

Jag håller tummen stenhårt för att de plötsligt uppkomna midsommarplanerna går i låset. Det vore mer än kul!

Nu: Ett pass med Barbara!

Äntligen

Bloggat den | June 1, 2008 klockan 12:53 am | 2 Kommentarer

Det tog längre tid än vi trodde, men nu har Prinsessan äntligen fått sina vattkoppor.