Vapen, whiskey, fåglar och pizza
Bloggat den | June 28, 2008 klockan 11:49 pm | 2 Kommentarer
För några dagar sedan kom Prinsessan och Herr Fiffig hem och berättade att de hade hittat en trasig pistol när de var ute och lekte med en kompis. Även om det mest troliga var att det handlade om en leksakspistol, så blev jag ändå lite orolig. På deras beskrivning lät det som att det faktiskt kunde vara ett riktigt vapen.
Pistolen var nu undangömd någonstans hemma hos kompisen, och jag förbjöd Prinsessan och Herr Fiffig att ens gå i närheten av den innan jag hade fått se den.
Igår levererades pistolen hit. Det var ingen tvekan om att det var ett riktigt vapen, om än inte i brukligt skick. Det kändes bra att ha den i sin hand (åtminstone bättre än att den skulle ligga ute, tillgänglig för barn), även om jag inte ville ha den i mitt hem.
Så jag bestämde mig för att åka till polisen med den.
- Fattar du inte att de kommer att garva åt dig! skrockade AG.
- Varför skulle de göra det? frågade jag förnärmat. Jag var ju på väg att agera som en god och ansvarstagande medborgare.
- De kommer att säga att du nog borde lämna den på museet istället sa han.
För säkerhets skull förvarade jag pistolen bakom soffan under natten. Samtidigt kunde jag inte låta bli att spåna om vad som skulle hända om polisen – av okänd anledning – skulle göra razzia här under natten. Skulle jag åka dit för olaga vapeninnehav?
- Ja, om du skaffar fram krut och några gamla kulor, så skulle du kunna bli riktigt farlig med den där sa AG.
Idag la jag ned pickadollen och en whiskeypava i ryggsäcken, och satte mig på cykeln. Vapnet skulle till polisen och pavan skulle jag lämna till Mr T (som hade tillbringat natten hemma hos Ralle), som i sin tur skulle ge den i födelsedagspresent till Ralles pappa.
Min ryggsäck var av den mindre modellen, så den gick inte att stänga när jag hade packat ned vapen och alkohol. Det var ju lite spännande att fantisera om vad som skulle hända när jag klev in på polisstationen, med vapen och en whiskeyflaska väl synliga i ryggan. Skulle de dra sina vapen och skrika Freeze!! Skulle internationella insatsstyrkan kallas in?
För säkerhets skull hade jag piffat till mig lite innan jag åkte hemifrån, så att jag skulle se bra ut på mitt mugshot.
- Du behöver nog inte oroa dig. Du borde ju åtminstone få ringa ett samtal sa AG när jag skulle ge mig iväg.
- Ja, och det tänker jag ringa till Expressen. Det kan ju vara värt 100.000:- svarade jag.
Jag funderade på att överlämna vapnet med orden
- Jag tror att jag har hittat Palme-vapnet.
Men jag avstod från det. Man vet ju liksom inte; alla kanske inte har samma sofistikerade sinne för humor som jag har.
Överlämnandet blev odramatiskt, även om tjejen bakom disken först såg lite skärrad ut när jag slängde upp krutpjäsen på disken.
Hemma hos Ralle var partyförberedelserna i full gång; partytält monterades i trädgården, medan Mr T och Ralle byggde lego
Kul att se så tuffa killar ägna sig åt något sådant.
På em tog jag med mig Prinsessan, Herr Fiffig och AG för att åka till Svandammen och mata fåglarna. När vi kom fram pekade AG på en person och sa
- Kolla den där bonniga typen. Det syns att han kommer från landet, och är van att stå och luta sig mot en grep.
Och visst hade han rätt. Det var Förorts-Jerka som redan var på plats, tillsammans med Ellet.
Efter en stunds kontemplation, och möte med självaste Stålmannen, packade hela sällskapet in sig i Spättan. Det blev ett stopp vid Gränby centrum, och sedan hamnade vi ute i förorten. Där blev det fika, prat, skratt och skvaller. Dessutom bjöd Jerka på musiknostalgi på stereon. Han headbangade – till Amii Stewart – så pass att han stundtals såg ut som Bert Karlsson..! (Inte för att han – mig veterligen – brukar headbanga, men likheten var ändå slående)
Besöket på landet avslutades på den lokala pizzerian. Det var lika flottigt gott som vanligt, men det får fasen inte bli någon vana. Eller så får jag helt enkelt dra ned på mina besök i förorten.
Kvällen har jag tillbringat knökmätt i soffhörnet, med Barbara i knäet. Sämre kan man ha det.
Kommentarer:
2 Kommentarer to “Vapen, whiskey, fåglar och pizza”
Lämna gärna en kommentar
Om du vill veta hur du skall göra för att din kommentar skall publiceras, så kan du läsa här.






June 29th, 2008 @ 00:48
Det vore ju en fin komplimang, om du nu träffar Bert Karlsson en dag…
-Hej, du är väldigt lik min hemlige älskare, när han är jättesuddig.
July 1st, 2008 @ 19:08
AG: Du är väldigt lik en av mina hemliga älskare får jag väl säga. För jag har ju hemliga älskare både på och utanför nätet. Har jag hört.