Jag gör mitt bästa för att leva i förnekelse
Bloggat den | June 27, 2008 klockan 8:56 pm | 4 Kommentarer
Jag har en egenskap, eller vad jag skall kalla det för, som jag ogillar till 98%. Till största delen försöker jag ignorera den, men lyckas sällan. Eller; jag lyckas aldrig. Men jag går omkring och försöker förneka den, fast den pockar, gnager och gör sig påmind hela tiden.
Det är ganska irriterande.
Men ibland är denna egenskap bra att ha. Som häromsistens när känslan sa mig att jag var tvungen att cykla iväg och möta en vän, eftersom jag visste att en obehaglig situation var under uppsegling. Vännen var lyckligt ovetande om detta, men det visade sig att min magkänsla var alldeles sann.
Jag känner och vet alltså saker utan att ha något förnuftsbelägg för det, och det har alltid varit så. Det kan vara riktigt obehagligt emellanåt, speciellt när det handlar om mindre roliga saker. När det handlar om andra människor så är det också obehagligt, eftersom det känns som att jag har “snokat” i deras privatliv, då jag många gånger känner till saker som de inte har berättat. Det är inte ovanligt att jag vet saker om andra människor innan de själva vet det.
Att ljuga för mig är nog i det närmaste omöjligt. Jag vet när någon försöker, men även då (speciellt då) gör jag mitt bästa för att förneka känslan.
Det är inte kul att ha det så här, men jag kan inte göra något åt det. Bara försöka att inte låtsas om det. Men det är ju ungefär lika lätt som att låtsas som att solen inte skiner en solig dag.
Imorse vaknade jag med en sån där vetskap igen. Innan jag ens klev upp ur sängen så visste jag. Det handlade inte om något jätteallvarligt, men ändå något trist som skulle ställa till trassel några dagar framöver.
Under hela förmiddagen gick jag och blundade för vetskapen som drabbat mig (det gick inte speciellt bra), eftersom jag vill ha konkreta bevis om jag skall tro på något.
Vid luchtid fick jag bekräftelse om att det förhöll sig exakt så som jag redan hade vetat i många timmar.
Suck!
Jag vill verkligen inte att det skall vara så här! Jag vill inte veta saker som jag rimligen inte borde veta.
Jag får väl fortsätta gå omkring och förneka sådana här insikter och vetskaper. Bättre än så blir det nog inte.
Kommentarer:
4 Kommentarer to “Jag gör mitt bästa för att leva i förnekelse”
Lämna gärna en kommentar
Om du vill veta hur du skall göra för att din kommentar skall publiceras, så kan du läsa här.






June 27th, 2008 @ 21:56
Men kära häxa!
“…jag vill inte veta saker som jag rimligen inte borde veta..”
Vem bestämmer egentligen vad som är “rimligt”vad som är rimligt?
Gör något bra av det istället! Jag tror att många upplever samma sak som du, men att många inte pratar om det. (Det är väl iochmed det som det blir orimligt kan jag tro…)
Jag får väl pallra mig iväg för att dricka det där vinet (trots din höga ålder) så att jag får tala förstånd med dig i frågan…
P.s. På söndag ska jag betala 500:- för en timmes orimlighet..(Det är väl ändå rimligt?)
KRAMAR
June 27th, 2008 @ 23:46
Super-Söta-Silver-Sara: Du kanske har en poäng där någonstans. Men det är jobbigt att veta att “X och Y har ett förhållande med varandra bakom ryggen på sina respektive” (och att veta det utan att ha sett minsta antydan till bevis). Eller att i ett samtal med någon veta att “nu blåljuger du för mig” (utan att ha minsta konkreta bevis för sin känsla).
Att du på söndag skall betala 500:- för något “orimligt” får mig att fundera på om du tänkte åka till IKEA och köpa ett skoställ… Och om du därmed är ute efter en insats från Spättan.
Nejdå, jag förstod bättre än så.
Själv hade jag inte tagit mer än halva priset för att berätta saker för dig, om dig, som du ännu inte vet.
Jag får dock en känsla av att du kanske har blivit med dator igen (eftersom du kan förlusta dig med att skriva kommentarer hos mig utanför arbetstid).
Det krävs nog, som du antyder, ett par glas vin för att reda ut alla dessa frågetecken – och för att överbygga generationsklyftorna!
June 28th, 2008 @ 11:28
Du skall bejaka din gåva och göra något bra av det. Inte tvärtom! Toka där!
Sen när det gäller dementin så var den ju skitkass.. folk tror ju att jag är heltokig ju… trots att jag knappt har energi för att skriva detta inlägg…(;-)
June 28th, 2008 @ 17:59
Fy på dig Häxa: Att lägga ut 500:- på skoförvaring kan inte under några omständigheter anses orimligt.
Jag och prinsessorna får snart inte plats i lägenheten p g a alla skor…