Första steget mot en tillvaro som mångmiljonär

Bloggat den | June 30, 2008 klockan 11:38 pm | 2 Kommentarer

Hur går man tillväga när man har fått en superbra idé, som garanterat skulle sänka antalet bilolyckor, och därmed borde vara intressant för såväl biltillverkare som vägverket? Men man (jag, i det här fallet) har inte det tekniska kunnande som krävs för att ens göra en prototyp av uppfinningen, utan kan bara beskriva dess funktion i stora drag.

Vart vänder man sig för att få sin idé omsatt i en teknisk beskrivning? Kan man ta patent på en idé, även om man inte kan beskriva dess funktion rent tekniskt?
Ja, det här är viktiga frågor att få svar på. Den som hjälper mig på traven skall bli ihågkommen för det..!

Blixtvisit hos Cyberfrun

Bloggat den | June 30, 2008 klockan 5:38 pm | Inga kommentarer än

Jag och Prinsessan tog Spättan, och for iväg och hälsade på Cyberfrun. Det blev ett kort besök, men vi hann fika, äta glass och klappa kanin. Och Prinsessan fascinerades över den självgående dammsugaren.
- Jag vill ha en sån! En alldeles egen! sa hon drömmande.

Nu är vi hemma, och jag har fått i mig ytterligare en balja kaffe. Det spöregnar, så Prinsessan, Herr Fiffig och ett par av deras kompisar tjoar glatt omkring ute på gården.
Själv ska jag boka en tvättid, trolla ihop middag, boka tider med Majsan, packa inför Mr Ts semesterresa och en massa annat som jag egentligen inte alls hade tänkt göra.

Nattligt gnagande

Bloggat den | June 30, 2008 klockan 11:04 am | 2 Kommentarer

Natten passerade utan att jag fick en blund i ögonen. Inte förrän halv sju slumrade jag till, men vaknade igen vid åttasnåret. Ingen trötthet i sikte, och jag befarar att sömnlösheten är på väg att slå ut i full blom igen.

Tankar, känslor, irritation och funderingar snurrar i huvudet. Ilskan börjar tränga fram igen. En stor besvikelse gnager i min mage, över att min time out inte respekteras. De delar av tillvaron som jag har tagit ledigt från blir helt enkelt inte gjorda av någon annan.

Men jag får väl försöka strukturera om mina tankar, och se om jag kan lösa mina behov på området på något annat sätt. Jag kan ju inte bygga upp mitt liv utifrån hur andra agerar, eller inte agerar. Men nog tusan är det både ledsamt och nonchalant att bli så ignorerad. Det svider när man i handling (och ickehandling) får veta att ens egna behov inte värderas speciellt högt.

Vapen, whiskey, fåglar och pizza

Bloggat den | June 28, 2008 klockan 11:49 pm | 2 Kommentarer

För några dagar sedan kom Prinsessan och Herr Fiffig hem och berättade att de hade hittat en trasig pistol när de var ute och lekte med en kompis. Även om det mest troliga var att det handlade om en leksakspistol, så blev jag ändå lite orolig. På deras beskrivning lät det som att det faktiskt kunde vara ett riktigt vapen.
Pistolen var nu undangömd någonstans hemma hos kompisen, och jag förbjöd Prinsessan och Herr Fiffig att ens gå i närheten av den innan jag hade fått se den.

Igår levererades pistolen hit. Det var ingen tvekan om att det var ett riktigt vapen, om än inte i brukligt skick. Det kändes bra att ha den i sin hand (åtminstone bättre än att den skulle ligga ute, tillgänglig för barn), även om jag inte ville ha den i mitt hem.
Så jag bestämde mig för att åka till polisen med den.
- Fattar du inte att de kommer att garva åt dig! skrockade AG.
- Varför skulle de göra det? frågade jag förnärmat. Jag var ju på väg att agera som en god och ansvarstagande medborgare.
- De kommer att säga att du nog borde lämna den på museet istället sa han.

För säkerhets skull förvarade jag pistolen bakom soffan under natten. Samtidigt kunde jag inte låta bli att spåna om vad som skulle hända om polisen - av okänd anledning - skulle göra razzia här under natten. Skulle jag åka dit för olaga vapeninnehav?
- Ja, om du skaffar fram krut och några gamla kulor, så skulle du kunna bli riktigt farlig med den där sa AG.

Idag la jag ned pickadollen och en whiskeypava i ryggsäcken, och satte mig på cykeln. Vapnet skulle till polisen och pavan skulle jag lämna till Mr T (som hade tillbringat natten hemma hos Ralle), som i sin tur skulle ge den i födelsedagspresent till Ralles pappa.
Min ryggsäck var av den mindre modellen, så den gick inte att stänga när jag hade packat ned vapen och alkohol. Det var ju lite spännande att fantisera om vad som skulle hända när jag klev in på polisstationen, med vapen och en whiskeyflaska väl synliga i ryggan. Skulle de dra sina vapen och skrika Freeze!! Skulle internationella insatsstyrkan kallas in?
För säkerhets skull hade jag piffat till mig lite innan jag åkte hemifrån, så att jag skulle se bra ut på mitt mugshot.
- Du behöver nog inte oroa dig. Du borde ju åtminstone få ringa ett samtal sa AG när jag skulle ge mig iväg.
- Ja, och det tänker jag ringa till Expressen. Det kan ju vara värt 100.000:- svarade jag.

Slaglåspistol Jag funderade på att överlämna vapnet med orden
- Jag tror att jag har hittat Palme-vapnet.
Men jag avstod från det. Man vet ju liksom inte; alla kanske inte har samma sofistikerade sinne för humor som jag har.

Överlämnandet blev odramatiskt, även om tjejen bakom disken först såg lite skärrad ut när jag slängde upp krutpjäsen på disken.

Hemma hos Ralle var partyförberedelserna i full gång; partytält monterades i trädgården, medan Mr T och Ralle byggde lego Kul att se så tuffa killar ägna sig åt något sådant.

Prinsessan matar fåglarna tillsammans med sin ömma moder På em tog jag med mig Prinsessan, Herr Fiffig och AG för att åka till Svandammen och mata fåglarna. När vi kom fram pekade AG på en person och sa
- Kolla den där bonniga typen. Det syns att han kommer från landet, och är van att stå och luta sig mot en grep.
Och visst hade han rätt. Det var Förorts-Jerka som redan var på plats, tillsammans med Ellet.

Förorts-Jerka eller Bert Karlsson..? Efter en stunds kontemplation, och möte med självaste Stålmannen, packade hela sällskapet in sig i Spättan. Det blev ett stopp vid Gränby centrum, och sedan hamnade vi ute i förorten. Där blev det fika, prat, skratt och skvaller. Dessutom bjöd Jerka på musiknostalgi på stereon. Han headbangade - till Amii Stewart - så pass att han stundtals såg ut som Bert Karlsson..! (Inte för att han - mig veterligen - brukar headbanga, men likheten var ändå slående)

Besöket på landet avslutades på den lokala pizzerian. Det var lika flottigt gott som vanligt, men det får fasen inte bli någon vana. Eller så får jag helt enkelt dra ned på mina besök i förorten.

Kvällen har jag tillbringat knökmätt i soffhörnet, med Barbara i knäet. Sämre kan man ha det.

Orgasmer i all ära - men jag är ingen fetishist

Bloggat den | June 28, 2008 klockan 1:08 am | Inga kommentarer än

Ett crescendo i orgasmer! Jag satt och kikade lite på nätet efter Morbier - en underbar ost som jag nyligen gjort en mycket angenäm bekantskap med.
Det slog mig att jag ville se vad Wikipedia hade att säga om Marquis (som är den absoluta ettan på min ost-lista, även om Morbier nästan kommer på delad första plats*).
Det jag fann på på Wikipedia om min älsklingsost var inte vad jag hade väntat mig!

[* Morbier är som en orgasm, och Marquis är som multipla orgasmer]

Andra bloggare om Ostar, Marquis, Morbier

Jag gör mitt bästa för att leva i förnekelse

Bloggat den | June 27, 2008 klockan 8:56 pm | 4 Kommentarer

Jag har en egenskap, eller vad jag skall kalla det för, som jag ogillar till 98%. Till största delen försöker jag ignorera den, men lyckas sällan. Eller; jag lyckas aldrig. Men jag går omkring och försöker förneka den, fast den pockar, gnager och gör sig påmind hela tiden.
Det är ganska irriterande.
Men ibland är denna egenskap bra att ha. Som häromsistens när känslan sa mig att jag var tvungen att cykla iväg och möta en vän, eftersom jag visste att en obehaglig situation var under uppsegling. Vännen var lyckligt ovetande om detta, men det visade sig att min magkänsla var alldeles sann.

Jag känner och vet alltså saker utan att ha något förnuftsbelägg för det, och det har alltid varit så. Det kan vara riktigt obehagligt emellanåt, speciellt när det handlar om mindre roliga saker. När det handlar om andra människor så är det också obehagligt, eftersom det känns som att jag har “snokat” i deras privatliv, då jag många gånger känner till saker som de inte har berättat. Det är inte ovanligt att jag vet saker om andra människor innan de själva vet det.
Att ljuga för mig är nog i det närmaste omöjligt. Jag vet när någon försöker, men även då (speciellt då) gör jag mitt bästa för att förneka känslan.
Det är inte kul att ha det så här, men jag kan inte göra något åt det. Bara försöka att inte låtsas om det. Men det är ju ungefär lika lätt som att låtsas som att solen inte skiner en solig dag.

Imorse vaknade jag med en sån där vetskap igen. Innan jag ens klev upp ur sängen så visste jag. Det handlade inte om något jätteallvarligt, men ändå något trist som skulle ställa till trassel några dagar framöver.
Under hela förmiddagen gick jag och blundade för vetskapen som drabbat mig (det gick inte speciellt bra), eftersom jag vill ha konkreta bevis om jag skall tro på något.
Vid luchtid fick jag bekräftelse om att det förhöll sig exakt så som jag redan hade vetat i många timmar.

Suck!

Jag vill verkligen inte att det skall vara så här! Jag vill inte veta saker som jag rimligen inte borde veta.
Jag får väl fortsätta gå omkring och förneka sådana här insikter och vetskaper. Bättre än så blir det nog inte.

Hemma med halmen

Bloggat den | June 26, 2008 klockan 11:56 pm | Inga kommentarer än

Det blev en lång, men trevlig dag.
Jag och Herr Fiffig skulle bli upphämtade av Bosse, för resa mot Närkeslätten. Eftersom jag inte visste exakt när han skulle dyka upp, så blev det en oviss väntan, men vi lyckades fördriva tiden ganska hyfsat.

När det framåt em drog ihop sig till att Bosse skulle dyka upp, så tänkte jag att jag skulle underlätta lite för honom och fixa så att han inte behövde gröta sig in i Uppsala.
Planen var att jag och Herr Fiffig först skulle ta oss in till city, så att han där kunde inta en näringsriktig lunch på Mc Äckel. Därefter skulle vi ta bussen ut till ICA Maxi, då denna butik ligger efter den väg Bosse skulle åka (utan att behöva trassla sig in i alltför tätbebyggda områden).
Sagt och gjort; Jag och Herr Fiffig tog oss till stan. När vi stod i kön på Mc Äckel ringde telefonen.
- Hej, det är Bosse. Jag har precis svängt av E4:an, och är snart hemma hos dig sa han.
Attans också. Det här var ju inte alls enligt mina smidiga planer.
Men jag uppmanade honom att ta sikte på centralen, så skulle vi ses där. När vi hade lagt på luren insåg jag att jag inte hade minsta susning om vilken sorts bil han körde, eller ens vilken färg den hade.
Men nöden är uppfinningarnas moder, och jag glodde in i varenda bil som passerade på Kungsgatan.
Mitt gloende gav resultat. Snart såg jag självaste Bosse vid en ratt, och jag slängde mig på telefonen;
- Jag såg dig precis. Stanna där du är, så kommer jag hojtade jag, samtidigt som jag tog Herr Fiffig i hampan och började kuta.
Det hela slutade lyckligt, och färden mot Örebro tog vid.

Wroom, wroom with the Spättan-broom..! Efter att fika och pappersexercis (gällande Spättan - se bild) var avklarat ute på Närkeslätten, tog jag och Herr Fiffig sikte på staden som gjort sig känd för trasiga skor och torra kex.
Där blev det lite turboumgänge med brorsan och delar av hans familj, innan det var dags att bege sig hemåt.

Förorts-Jerka ringde.
Han är fortfarande förnärmad över vad jag skrev häromsistens.
Han har idogt krävt en dementi i sin rädsla för att andra, liksom han, inte ser den osynliga smileyn jag hade smyckat min text med.
Som kompensation har jag nu tvingats gå med på att agera chaufför några vändor runt Fyristorg, medan han moonar i skuffen.
Ni behöver inte oroa er - det är en kombi.

Jag ska köpa ut till Mr T

Bloggat den | June 26, 2008 klockan 8:57 am | Inga kommentarer än

Inatt drömde jag att Mr T var gravid (han var lite äldre i drömmen än vad han är i vaket tillstånd). Jag oroade mig så mycket för att han inte skulle klara av förlossningsvärkarna. Sedan kom jag på att han ju inte har någon livmoder, och därmed inte skulle få några sammandragningar, så då lugnade jag ner mig.
(Jag gissar att drömmen var inspirerad av Thomas Beatie, samt det faktum att Mr T alltid låter som att han har fått en kniv i sig så snart han bara slår i tårna i en tröskel - såvida inte någon kompis är i närheten, för då rycker han bara tufft på axlarna).

Jag vaknade i svinottan, och har suttit här med en balja kaffe (eller, det har hunnit bli några stycken nu) och Barbara. Det är egokvalitetstid, det!

Mr T har sovit hos Ralle inatt. Han bara måste komma hem i em/kväll - och sova hemma natten som kommer. För på lördag ska han hem till Ralle igen, och gossarna skall visst vara servitörer på Ralles pappas 40-årsfest. Och på söndag följer Mr T med dem på semester.
Jag har funderat lite på vad Mr T skulle kunna ge Ralles pappa i födelsedagspresent, och tänkte att det borde funka med en flaska whiskey. Jag frågade Mr T och Ralle om de hade några förslag, och de föreslog att jag skulle köpa öl
Nu tycker jag väl inte att några burkar öl känns som en 40-årspresent, men utifrån grabbarnas förslag så drar jag slutsatsen att det funkar med whiskey.
Nu återstår bara att köpa ut till Mr T, så att han kan ha presenten med sig på lördag.

Prinsessan och AG skall ha en heldag tillsammans idag. Jag har hört rykten om att de skall tillbringa den på Fyrishov.
Själv tar jag med mig Herr Fiffig till Örebro för att hämta bilen.

It’s payback time - Lillasyster står upp mot Storebror

Bloggat den | June 25, 2008 klockan 1:49 pm | Inga kommentarer än

It's payback time! Det har knappast undgått någon att Regeringen för någon vecka sedan tog beslut om att tillåta kränkning av vår personliga integritet.

Nu är det payback time. Lillasyster har skapat siten Avlyssnat.se, där beslutsfattarna får smaka på sin egen medicin.
De går nu inte säkra någonstans. Om du ser Maud Olofsson köpa inkontinesskydd eller Göran Hägglund peta näsan - fram med mobilkameran och föreviga händelsen. Om du råkar höra Fredrik Reinfeldt prata i telefonen med någon som verkar vara en älskarinna, så slår du bara på inspelningsfunktionen på din egen mobil… Om Jan Björklund snackar skit om någon när han tror att ingen hör, så måste det naturligtvis också dokumenteras.
Sedan skickar man in sitt bevismaterial till Avlyssnat.se.

Länka till, och sprid information om Avlyssnat.se. Skriv ut affischerna och sprid dem.
Det är ett viktigt jobb att låta beslutsfattarna förstå innebörden av sitt beslut.

Andra bloggar om FRA-lagen

Mer om mig

Bloggat den | June 25, 2008 klockan 10:45 am | 3 Kommentarer

Jag hittade en lista hos Förorts-Jerka, så nu får ni veta ännu mer om mig. Lyllos er!

Har du en bra relation till dina föräldrar? Vi har en fungerande relation.
Gillar du att betala räkningar? Gillar och gillar… det är ju alltid skönt när det är gjort.
Har du koll på din ekonomi? Jodå.
Har du vunnit pengar nångång? Ja.
Spelar/tippar du på nåt? Det händer, om än inte ofta.

Svia/Skölsta - here I come!

Bloggat den | June 24, 2008 klockan 8:03 pm | Inga kommentarer än

I söndags, på väg från Skarpnäck mot centralen, tog vi en sväng förbi farfar (som bor på söder). När vi gick därifrån var det så fint väder att vi kände att vi ville promenera längs vattnet ned mot slussen. Det är ju så mysigt att gå uppe på berget, längs Södermälarstrand.
Det var mysigt. Även om Monteliustrapporna nöp oroväckande mycket i rumpan och benen.
När vi kom fram till slussen konstaterade vi att vi inte var beredda att lägga sextio spänn för att ta oss till centralen med tunnelbanan, så det fick bli apostlahästarna den sista biten också.

Imorse när jag vaknade kände jag av söndagens promenad. Och rumpans minne av Monteliustrapporna var inte av det gladare slaget.
Jag skäms nästan att erkänna det. Det är ju pinsamt att få träningsvärk av något sådant. Men nu erkänner jag, och spottar i nävarna.

Idag gav jag mig ut på en av mina älsklingscykelturer. Det blev favvorundan ut mot Svia/Skölsta, och för säkerhets skull cyklade jag två varv!
Bitvis stötte jag på motstånd i form av motvind, men det var välkommet. Vid hemkomsten berättade Map24 att jag hade tillryggalagt exakt två mil. Det kändes helt ok.

Ab Glider, Hantlar och Ultra Ab Shaper Något som dock inte kändes ok var mina vader… Efter cykelturen hade de förvandlats till något som närmast kan beskrivas som stenar.
Jävlar vad stel jag är!

Men man kan ju inte bromsa sig ur en uppförsbacke, så det är bara att gasa.
Ikväll får det bli ett pass i hemmagymmet (bestående av en Ab Glider, ett par hantlar och en Ultra Ab Shaper).
Och så kanske jag borde ta mig ett glas vin och/eller en öl, för r2 sa att det är det absolut bästa sättet att komma i form…
Dessutom kan alla boende ute i Svia/Skölsta se fram mot att nu dagligen få se mig susa förbi utanför fönstret på min velociped. Sämre än så kan man ju ha det!

Jamen inser ni hur extremt jävla fit och slim jag kommer att vara när viktminskningstävlingen avgörs den 21 juli!?

Varför krångla till det..?

Bloggat den | June 23, 2008 klockan 8:39 pm | Inga kommentarer än

Annars hade man kanske kunnat skriva
Öppet alla dagar 10-17.
Men varför krångla till det..?

Skylt utanför Café Victoria, Botaniska trädgården, Uppsala

Midsommarkollage

Bloggat den | June 23, 2008 klockan 11:13 am | 2 Kommentarer

Midsommarkollage anno 2008 Så där, ja. Nu är man hemma igen efter en såväl vederkvickande som karaktärsdanande midsommarhelg i Stockholmsförorten.

Det känns alltid lika avslappnat och naturligt att umgås med r2 och E-type, och denna gång var inget undantag.
Det är så trivsamt att ha er här, sa han och fes så där otvunget som bara riktiga vänner kan göra.
Det värmde.

Jordgubbsdrinkar, sill, potatis, nubbe, vin, grillat, regn, jordgubbstårta, tuttmemo och chilichoklad.
Ja, det blev ett traditionellt firande.

Bara för att jag råkar ha en naturlig fallenhet för att snoppa jordgubbar blev jag anklagad för att vara en husmors-wannabee..!

Vid tuttmemo-matcherna vill jag nog påstå att jag var den egentliga vinnaren. Men mina motståndare godkände inte det, trots att jag var den enda som satt med äkta vara..!

Att smaka chilichoklad with 100% pure habaneropowder var en ny upplevelse. En angenäm sådan. Jag sticker inte under stol med att det var hot, men också galet gott.
Det var dock ingen choklad man vräker i sig av, utan en liten ruta räckte länge.

Läckande regntunga moln gjorde att midsommardagens grillning länge låg i riskzonen. Men till slut vågade vi oss ut på gården.
Som sällskapets enda riktiga karl fick jag se till att glöden tog sig som den skulle (dvs fylla på med tändvätska i efterhand, och rafsa runt bland kolen så att den fördelade sig jämnt).
Det må ha blivit en sen middag, men det var det godaste jag har ätit på länge.

Den här helgen kommer jag leva på länge. Och den var nog en nödvändig social energiladdning, för idag har jag gjort upp planer med förorts-Jerka.

Det verkar finnas en theWitch-wannabee där ute i cyberrymden…

Bloggat den | June 23, 2008 klockan 1:15 am | 1 Kommentar

Jag fick veta att jag påstås kommentera flitigt i en blogg, vilket förvånade mig (då det inte stämmer!). Jag orkar inte läsa igenom den aktuella bloggens kommentarer (då det verkar vara ganska många kommentarer på varje inlägg, men om jag förstod saken rätt, så är det inte kommentarer av det trevligare slaget som “jag” skriver.

Nu har jag kontaktat den aktuella bloggaren via mail, i hopp om att klargöra att det inte är jag - utan någon som tydligen utger sig för att vara jag - som skriver dessa kommentarer.

Anonyma kommentarer har jag inga problem med, men om man utger sig för att vara någon annan, då har man verkligen passerat gränsen för vad som är acceptabelt.
Otrevliga kommentarer är inte kul (eller jo, det kan det ju iofs vara), men det är fan inte roligt att bli oskyldigt utpekad som den som har skrivit dem heller.

Om det fortsätter komma kommentarer från “mig” i den aktuella bloggen, så har jag nu uppmanat bloggaren att ip-spärra den som skriver dem.

r2 gästbloggar

Bloggat den | June 20, 2008 klockan 11:32 pm | Inga kommentarer än

Livet är förgängligt. Därför också värd att leva fullt ut - i alla sammanhang. Om inte bevisas det av av min brorsons bortgång förra fredagen. Det är en vecka sedan, men känns redan i viss mån avlägset. Jans liv blev relativt kortvarigt, medans vårt eget fortsätter. Ikväll firar vi midsommarafton, en helg som för de flesta innebär samvaro med nära vänner. För egen del innebär midsommarfirandet ett firande med goda vänner men också med en saknad efter någon som inte längre finns ibland oss. Vänner bidrar till att påminna om att livet fortsätter för oss som blir kvar och samtidigt också en erinran om att någon saknas - i det här fallet Jan.

Midsommar är en tid för förändring. Från ljus till mörker, men också en tid för insikt om att mörker även kan innebära väntan på att sorg övergår till acceptans - att livet trots allt fortsätter. För det gör den, trots allt. Jag tillönskar theWitchs läsare en trevlig midsommar.

Midsommarafton

Bloggat den | June 20, 2008 klockan 10:56 pm | Inga kommentarer än

Liveblogg och liveblogg… Njae, nej, det är det väl inte riktigt. Men jag kan ju lämna en liten rapport om dagens händelser.
SJ tog mig, Prinsessan och AG till Fjollträsk, där vi blev upphämtade av r2 och E-type. Efter att ha farit omkring i de södra förorterna landade vi till slut i Skarpnäck.

Det har ätits sill och potatis, och druckits nubbe därtill (det tog mig uppskattningsvis tre timmar att få i mig min). Därefter har såväl jordgubbstårta som öl och vin passerat strupen.

Sent omsider så ligger Prinsessan nu i sängen (på midsommarafton får man ju vara vaken hur länge man vill).
Därmed är det väl bara att göra sig redo för att spela tuttmemo.

Helt ego (så ni behöver inte läsa)

Bloggat den | June 19, 2008 klockan 11:47 pm | 1 Kommentar

Inför morgondagen;
* Packa ned Barbara och hennes sladdar (som om jag skulle kunna glömma),
* Tandborste,
* Kameran,
* Batteriladdare,
* Mobilladdare,
* Skriva ut det där skojsiga midsommarskojet jag har gjort,
* - och ta med det!
* Kolla tågtider (bör rimligen vara framme innan lunch)
* Sparka iväg Mr T så snart han har svalt frukosten,
* Ta med vattenflaska att ha på tåget.

Det här kan gå vägen.

Förberedelser

Bloggat den | June 19, 2008 klockan 8:39 pm | Inga kommentarer än

Jag tog en sväng på stan för att köpa ett par saker inför midsommar, och jag insåg att traumat efter den stulna cykeln sitter djupare än jag har förstått. Jag kan tex inte förmå mig att parkera cykeln där den förra blev stulen. Och jag måste låsa fast cykeln i något (tex en lyktstolpe).
Vid ett stopp så fanns det verkligen ingen stolpe e.dyl att låsa fast cykeln i. Det fanns bara ett cykelställ. Jag genomled alla helvetes kval, innan jag insåg att jag var tvungen att “bara” ställa cykeln i cykelstället (och då har jag ändå ett fett lås).
Jag sprang in i affären, uträttade mitt ärende snabbt och sprang tillbaka till cykelstället. Stresspulsen var nog närmare 200 innan jag kunde konstatera att velocipeden stod kvar.

My new broom! Det ser inte bättre ut än att jag har gått och blivit med bil.
Jo, minsann.
Jag berättade nyheten för Mr T, och han blev överlycklig. Vis av erfarenhet, så väntar jag med att servera nyheten för Herr Fiffig och Prinsessan tills det är dags att hämta kärran. Och det hoppas jag blir under kommande vecka.

Min Cyberfru har den dåliga smaken att ligga och vräka sig på någon playa i Kräkland. Men hon hade samtidigt den goda smaken att ringa mig idag.
Alltid något.

Själv gör jag i detta nu mitt bästa för att förbereda morgondagen. Eller ok, jag sitter och häckar med Barbara, men min hjärna gör sitt bästa för att förbereda morgondagen.
Jag har minsann knåpat ihop ett litet midsommarskoj. Det får jag inte glömma att skriva ut, för då skulle midsommarsällskapet säkert bli besviket.

Jag bara förbereder mig

Bloggat den | June 19, 2008 klockan 6:58 pm | 8 Kommentarer

Sarin. Usama bin Laden. Sprängdeg.Talibaner. Mjältbrand. Självmordsbombare. Plutonium. Dirty bomb. Al-qaida. IRA. ETA. Terrorism. Flygplanskapning. Kidnappning. Revolution. Assasin.

Ja, jag bara sitter och spånar lite om vilka ord jag skall lägga in i “signaturen” på min mail, så att de per automatik bifogas i alla mail jag kommer att skriva i framtiden.

Andra bloggar om FRA-lagen

Gott omdöme på nätet

Bloggat den | June 19, 2008 klockan 10:50 am | 3 Kommentarer

Det är trevligt när man blir länkad av intelligenta människor med gott omdöme och god perception.

En kväll i tunnelbanan dag i Botan

Bloggat den | June 18, 2008 klockan 11:58 pm | Inga kommentarer än

Linné skulle vända sig i sin grav om han såg detta Idag har familjen varit en tvåbarnsfamilj.
Tempot gick väl på sparlåga, bortsett från att Prinsessan och Herr Fiffig lekte med sin relativt nyvunna kompis Alex.

Framåt eftermiddagen kom jag och AG på att vi skulle leka traditionell kärnfamilj, så vi satte oss och kidsen på cyklarna och trampade iväg till Botan.

Prinsessan och Herr Fiffig tar skydd under en Pritchardia hillebrandi i regnskogen Det är alltid trevligt att besöka Botan (det var så även när jag gjorde det i pisskallt regn tillsammans med SuperSötaSilverSara!). Ett mindre trevligt inslag idag var dock insikten om att fnoskiga stadsplanerare uppenbarligen anser att betongbyggen är viktigare än naturen. Allas vår Carl von Linné skulle rotera i sin grav om han såg de inskränkningar som nu gjorts i hans trädgård!

Vi besökte Tropiska växthuset, och det var delvis en besvikelse.
Besvikelse på så sätt att det knappt var hälften så stort som senast jag var där (vilket är “ett antal” år sedan).
Prinsessan och Herr Fiffig var mest intresserade av de köttätande växter jag hade berättat om, och som skulle finnas där.
Vi kunde inte hitta dem, så vi fick ta hjälp av trädgårsmästaren Stefan. Det visade sig att den köttätande växten nu bodde inne i Victoriasalen. Efter Stefans försäkran om att växten inte äter barn, så vågade vi oss dit.

Herr Humla samlar nektar Efter att ha flämtas oss genom det tropiska klimatet inne i växthuset, så vågade vi oss ut i själva trädgården. Vi vandrade genom Slottsträdgården, där vi tex hittade spelmän bakom en buske.

Herr Fiffig deklarerade att han var så hungrig så att höll på att dö (trots att vi hade ätit innan vi åkte hemifrån - kan det ha varit caféet som lockade..?). Jag var inte sugen på att ställa mig och göra långkok när vi kom hem, och AG såg inte heller speciellt intresserad ut av den tanken.
Det fick helt enkelt bli så att Max fick stå för middagen. Inte helt fel det heller.

Midsommarplaneringen har ruckat sig lite. Men inte mer än att jag kan leva med det.
Hoppas att Mr T och Ralle dyker upp imorgon, annars dör jag!

Läs även andra bloggares åsikter om Botan, Botaniska trädgården

Och därmed basta!

Bloggat den | June 18, 2008 klockan 6:20 pm | 2 Kommentarer

Herr Fiffig kan då konsten att uttrycka sitt missnöje med sina föräldrar;
- Om jag var din chef, så skulle jag ge dig sparken!

Dagens husmorstips

Bloggat den | June 18, 2008 klockan 10:26 am | Inga kommentarer än

Om det visar sig att bomullstussarna är slut när man skall ta bort nagellack, så går det lika bra att använda ett trosskydd.

Tre nördar i ett och samma rum

Bloggat den | June 17, 2008 klockan 10:53 pm | 3 Kommentarer

Jag förstår att ni sitter som på nålar, så det är väl lika bra att jag lämnar en rapport om dagen som gått.

Vid det här laget har jag vant mig med att vara antingen tvåbarnsmor (Mr T sover hos Ralle) eller fyrabarnsmor (Ralle sover här). I morse vaknade jag som fyrabarnsmor.
Men å andra sidan så går jag och lägger mig som tvåbarnsmor ikväll, så det jämnar ut sig.

Förorts-Jerka kom med sin dator under armen och tiggde trådlöst.
Klart att man ställer upp.
Det blev fika, prat, skvaller och nördande.
Jamen vad väntar ni er; Om jag, Förorts-Jerka och AG befinner oss i samma rum, så är det väl självklart att vi umgås via datorer.
Vi tog en Scrabblematch, vars resultat jag tyvärr har glömt.
Men antagligen så vann jag.

Ett gäng kids (typ 6-7 stycken tror jag, varav tre komna ur mig) tjoade omkring. Det var bara att peka med hela handen för att styra upp.
Vi vuxna skulle ju nörda, för bövelen!

Förorts-Jerkas mobilkamera har på sistone varit ett tragiskt kapitel. Hans bilder har sett ut som att linsen varit insmord med vaselin, och därmed har det blivit allt annat än bra.
Nu tog AG fram putsduken (dvs kökshandduk) och displaypolish - och vips!
Ni kan beskåda skillnaden här (före) och här (efter).

Efter att ha bjudit på middag (jag hade rivit morötter och vispat mos så jag fått kramp i runkmuskeln) försvann Förorts-Jerka mot vidare äventyr. Han skulle visst ned på stan och avtacka någon medarbetare, eller vad han svamlade om.

Jag har nog aldrig sett midsommar som någon större högtid. Men just i år ser jag galet mycket fram mot densamma.
I år har jag nämligen för avsikt att vara sjukt ego!
[Klandra mig, ni som vill, känner för, eller bara har lust - ni har både kommentarsfunktionen och mail att tillgå]
Jojo, som den klandervärdiga morsa jag är, så tänkte jag nämligen förlusta mig.
Sug på den, ni!
Barnen är tryggt utplacerade, men ändå är jag medveten om att det kan dyka upp förändringar i sista sekunden.
Hur som helst - det här är något jag tänker genomföra!

Jag tror att jag skall liveblogga på midsommarafton sa jag till AG.
Ja, gör det du. Det bevisar ju bara vilken pinsam nörd du är svarade han.

En müezzin på tennisplanen?

Bloggat den | June 17, 2008 klockan 10:43 am | Inga kommentarer än

Vi måste ha sommarjobbare bland fastighetsskötarna i bostadsrättsföreningen. Plötsligt vimlar det av folk som kör minitraktor, klipper gräsmattorna och klipper buskar.
Igår gick en man och krattade med en lövräfsa på den asfalterade tennisplanen (!). Fråga mig inte vad det är han krattar. Han har fortsatt med samma syssla idag, med tillägget att han dessutom sjunger på något främmande språk.
Han låter som jag föreställer mig att en müezzin låter i minareten, och det känns nästan lite exotiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarjobbare, Müzzin

Jävla snorunge!

Bloggat den | June 16, 2008 klockan 11:58 pm | 4 Kommentarer

Vid halvtolvtiden ikväll cyklade jag bort till Statoil för att köpa frukostbröd.
Jag stannade till vid godishyllan, och stod där och tittade lite
[Jamen vaddå - Man går ju inte upp i vikt av att titta!]
Bredvid mig stod en kille i 16-17-årsåldern. Eller stod och stod… han irrade fram och tillbaka, satte sig på huk, reste sig upp, flyttade på sig, satte sig på huk, och så där höll han på.
Plötsligt såg jag hur han greppade en stor chokladkaka, reste sig upp och rusade ut genom dörren. Jag blev tvärförbannad och reagerade direkt.
- Vad fan gör du!? skrek jag, samtidigt som jag släppte min varukorg och sprang efter.
Jag hann inte många steg utanför dörren innan jag insåg att jag aldrig skulle hinna ikapp honom. Han sprang som om han hade betalt för det.

När jag kom in på Statoil igen stod både kunder och personal som förstelnade, och bara glodde på mig. Jag förklarade för killen i kassan vad som hade hänt, och sedan ställde jag mig i kön med min korg.
Då började min hjärna fungera igen.

Vad fan skulle jag göra om grabben stod och väntade på mig bakom någon buske när jag cyklade hem?
Fast å andra sidan var jag fortfarande så adrenalinpumpad, så jag hade antagligen golvat honom.

Om jag ser någon stjäla t.ex. ett paket korv, då blir jag inte ens hälften så upprörd. Jag menar, då kan det faktiskt handla om ren överlevnad för personen ifråga. Men att sno en chokladkaka, och sedan kuta som att man hade eld i arslet, det går jag inte med på.
Jävla snorunge!

Under cykelturen hem konstaterade jag i att jag gör helt rätt i att vara en pinsam morsa som lägger mig i. Grabben på Statoil hade nog mått bra av att ha en pinsam morsa han också.

Andra bloggar om: Snatteri

Om konsten att utrota myror

Bloggat den | June 16, 2008 klockan 3:12 pm | 2 Kommentarer

Mr Ant Jag har egentligen ingenting emot myror, utan tycker att de är ganska intressanta små kryp.
Men myror gör sig bäst i skogen.

Jag bor i ett område som, av någon anledning, är väldigt myrtätt, och varje sommar kommer de i stora kolonner och invaderar mitt kök. Ja, inte bara mitt, utan alla grannar som bor på bottenplan har samma problem.

I år var jag ganska snabb med att köpa myrdosor, och därmed var problemet löst. Det stod på dosorna att det kunde ta 1-2 veckor, men redan efter ett dygn var det myrfritt här.

Marcin Bartosz i Polen sitter nog och är efterklok, och önskar att han hade köpt samma myrgift som jag gjorde.
Han köpte litervis med insektsmedel och hällde i lägenhetens ventilationssystem. När inte det hjälpte, så tände han eld på trasor och stoppade in i ventilationssystemet, i hopp om att han på så sätt skulle kunna röka ut inkräktarna. Han hade dock inte tagit med i beräkningen att insektsmedlet var explosivt…

Andra bloggar om: Myror

Maze

Bloggat den | June 16, 2008 klockan 11:36 am | Inga kommentarer än

Maze För någon vecka sedan hittade jag några filmer i en realåda på Coop. Den ena förpackningen innehöll två filmer, och den andra innehöll fyra. Jag hade inte hört talas om någon av filmerna, men priset - 9:90/förpackning - gjorde att jag vågade köpa grisen i säcken.

Maze var en av filmerna, och igår tittade jag på den.
Skulptören Lyle har en svårartad form av Tourettes Syndrom. Det ställer till en del problem för honom i vardagen, men han har en bra inställning till problemet, och kan skämta om det.
Vännen Mike är läkare, och åker till Burundi för att arbeta för Läkare utan gränser, utan att veta att flickvännen Callie är gravid. Lyle blir den som stöttar och finns tillhands under graviditeten.

Maze är en underhållande film, som bjuder på många skratt. Men den visar också upp en mer seriös sida, om hur problematiskt det kan vara att ha Tourettes Syndrom.
Filmen är väl värd att ses (även om den har en väldigt missvisande titel).

Betyg:

Andra bloggar om: Maze, Tourettes Syndrom, Film

Nu har håret kommit till sin rätt

Bloggat den | June 15, 2008 klockan 11:59 am | 1 Kommentar

KG med nya frillan Enligt Jontas skulle KG Bergström få ärva Elisabeth Höglunds frilla, nu när hon lämnar SVT. Jag var tvungen att kolla, och jo minsann; på SVTs presentationssidor har man redan lagt ut en ny bild på KG.
Om du frågar mig, så gör han sig bättre i barret än vad Elisabeth gjorde.

Raderat

Bloggat den | June 15, 2008 klockan 11:30 am | Inga kommentarer än

För första gången har jag tagit bort ett inlägg jag har skrivit. Det kommer med stor sannolikhet inte att hända igen.
Enda anledningen till att det hände nu var att det jag hade skrivit kunde uppfattas som elakt. Och jag är ju inte elak. Tvärtom!

Regntunga skyar

Bloggat den | June 14, 2008 klockan 11:52 pm | Inga kommentarer än

Vad gör man en regntråkig sommarlördag?
Tja, själv drog jag på mig förklädet och fejade runt i köket. Radions P1 underhöll mig medan jag diskade, och perkolatorn puttrade inbjudande.
Insikten om att jag upplevde situationen som riktigt trivsam resulterade i att jag tvingades djupandas i en papperspåse en stund.

Herr Fiffig och Prinsessan kommenderades att städa sitt rum. Det gick (bitvis) ganska bra. Om det fortsätter i samma takt imorgon, så tror jag nästan att deras rum kommer bli riktigt presentabelt.

På em cyklade jag, Mr T, Prinsessan och Ralle och hälsade på Faster E. Det var trevligt som alltid, och jag skämdes nästan lite för att vi ses så sällan.
Hon hade presenter (böcker*) till alla barnen, och det uppskattades.
Mr T fick Graffiti Coloring Book och blev mäkta stolt över att kusinen har varit med och illustrerat den.
Herr Fiffig var inte med vid besöket, men fick naturligtvis också en bok (och en bit hallonpaj som skickades med hem).
Som om det inte vore nog med allt detta, så fick jag också en bok. Den ser jag fram mot att läsa!

[Prinsessan kommer upp och vill dricka vatten. Hon lindar sina mjuka armar runt min hals och säger
Du är den bästa mamman i hela universum, och hela Uppsala. Jag älskar dig mer än hela jordklotet och hela rymden, och mer än till alla stjärnorna tar slut. Jag älskar dig mer än varje liten vattendroppe och alla hav. Jag älskar dig mer än solen och månen och havet och stjärnorna. Du är den bästa mamman som finns!
Det är inte utan att jag känner mig lycklig]

Inför morgondagen lovar Google att det skall bli uppehåll, och kanske tom lite sol.
Därmed blir mina planer att ta med mig en kaffetermos, kameran, sittunderlag, papper och penna (Barbara får stanna hemma - f’låt) och ge mig ut i terrängen.
Jag är faktiskt värd en riktig ego-dag!

* Jag vet inte om jag har nämnt det, men Faster E är lärare (utbildad sådan). Det kanske kan vara en bidragande orsak till hennes fäbless att ge barnen böcker

Med eller utan hår?

Bloggat den | June 14, 2008 klockan 12:16 pm | 1 Kommentar

Med eller utan hår? Min fråga blir; Tar hon håret med sig?

- Det har hänt väldigt lite karriärsmässigt sedan jag började som nyhetsreporter 1983 säger Höglund.
Det har hänt väldigt lite frisyrmässigt också, säger jag.

Andra bloggar om: Elisabeth Höglund, SVT, Frisyrer

Tankar en helt vanlig fredagskväll…

Bloggat den | June 13, 2008 klockan 10:46 pm | 3 Kommentarer

Om man låter barnen ligga och titta på en harmlös tecknad film innan de somnar, då skulle man ju (med tanke på att man själv befinner sig i det rum varifrån själva filmanläggningen manövreras) snabbt kunna byta ut den tecknade filmen mot… låt säga Alien!
Och då har man naturligtvis förberett innan, och spolat fram filmen till scenen där den alienangripne killen har blivit befriad (tror han, ja), och hela rymdgänget sitter samlade vid matbordet (lyckligt ovetande om att den drabbade killen väldigt snart kommer få ett huge stomach problem).
Det skulle väl kunna bli festligt.

Eller skall man spara detta tänkta filmbyte till vintern för att sedan, i samtal med barnen, kunna hänvisa till ett påtagligt exempel på hur det kan gå om man äter snö och “får mask i magen”.
Det borde väl vara en effektiv väg att gå, för att få dem att förstå att de inte skall äta snö..?

Oavsett vilket, så håll med om att det är en kreativ tanke!

Generationsklyftan gör sig påmind

Bloggat den | June 13, 2008 klockan 12:03 pm | 3 Kommentarer

- Jag sticker iväg till mina kompisar nu.
- Nej, du ska städa ditt rum först.
- Men mamma, lägg aaaav!
- Sluta gnälla. Det är ju inte så stökigt, så det går nog ganska fort att fixa det.
- Men… Abooooo!
- Va? Vad betyder det?
- Du fattar ju ingenting om den här tiden som är nu.
- Vad betyder Abo?
- Det kan betyda olika saker. Dessutom heter det inte Abo, utan Abo.
- ???? Jaja. Sätt igång och städa nu.
- Men fett tråkigt!
- Vem tycker du annars ska städa ditt rum?
- Ingen av mina kompisar behöver städa sina rum.
- Det tror jag inte på.
- Det är sant!
- I så fall ska jag prata med deras föräldrar, och fråga hur de gör.
- Men lägg av, mamma! Du är så pinsam! Fattar du inte att du skämmer ut mig!?
- Tagga ner nu.
- Vaddå “Tagga ner”. Du snackar så jävla… åttital, liksom. “Tagga ner” och “Tjena mittbena”… det är ingen som pratar så nu för tiden. Bara du, och du är så töntig.
- Jaja. Sätt igång och städa nu. Och glöm inte att tömma papperskorgen.
- Men orka!!

Det luktar stinker…

Bloggat den | June 13, 2008 klockan 9:44 am | 3 Kommentarer

En grannfamilj håller på och flyttar. Det är fö den mest segdragna flyttning jag beskådat, då den har hållit på i 2-3 mån, men nu tror jag att de börjar närma sig sluttampen.

Igår tömdes tydligen frysen, vilket resulterade att dottern i familjen kom och knackade på hos mig. I sin hand höll hon en påse med två frysta fiskar (snorgärs, gissar jag), och undrade om mina katter ville ha det.
Jag förmodade att de ville det, så jag tog emot påsen.

Fisken kokades, och katterna satte intresserat sina nosar i vädret och sniffade. En stund senare serverades de en stooor portion rensad fisk, som de förnöjt lät sig väl smaka av.
Hur gott det än var, så förmådde de inte få i sig hela berget av fisk.
Det som blev kvar blev liggande i kattskålen över natten…

Ja, så nu kan ni ju tänka er hur det luktar här…
Jag har slängt ut resterna och vädrar med korsdrag. Ändå luktar det som ett sämre horhus här. Hur fasen skall jag få bort stanken?
Får jag inte bukt med det här omedelbart, så är det stor risk att jag aldrig kommer kunna äta fisk igen.

Fan alltså!

Bloggat den | June 12, 2008 klockan 11:58 pm | Inga kommentarer än

Jag hade fått två biljetter till förhandsvisningen av Sex and the city på Skandia ikväll, och jag har sett fram mot det tokmycket.

Tror ni att jag var där? Tror ni att jag ens kom ihåg att det var ikväll det hela skulle gå av stapeln?
Icke.
De senaste dygnens hjärnstress tycks ha slagit ut vitala funktioner hos mig. Så istället för att befinna mig i Stockholm satt jag här med Barbara.

Suck.

Det känns lite surt.
Men jag har varit lite kreativ, och jag är jublande glad över att ha en cykel igen (måste nog förresten kvista ut och kolla att den fortfarande står fastlåst i lyktstolpen).

Jag ♥ Johan!

Bloggat den | June 12, 2008 klockan 5:40 pm | 2 Kommentarer

Jag kände att jag inte klarade av en cykellös tillvaro, så jag bestämde mig för att gå händelserna i förväg.
Jag åkte ut till Biltema (där jag alltså hade köpt min cykel) och köpte en ny, likadan. Samtidigt passade jag på att prata med Johan, som är butikschef på Biltema här i Uppsala. Jag förklarade läget för honom, och att jag inte hade möjlighet att vänta på att all pappersexercis innan jag hade en ny cykel i min ägo.
Min avsikt var alltså att köpa en cykel idag och sedan, när alla papper är klara, borde jag ju kunna få tillbaka pengarna jag betalade idag (istället för att få cykeln då). Johan tyckte att det lät som en fullt möjlig lösning. För säkerhets skull ringde han försäkringsbolaget och kollade. Efter låååång tid i telefonkö fick han klartecken från dem.
Så nu har jag alltså fått min nya cykel innan försäkringsbolaget ens har fått in min stöldanmälan.

Härmed utnämner jag Johan på Biltema som Grabben hela dan!
Behöver jag säga att jag är lycklig!

* Rubriken får mig förresten att le varmt, och tänka på… Nej, det tänker jag inte berätta här. Inte någon annanstans heller, för den delen.

Då förstår jag varför solen lös med sin frånvaro

Bloggat den | June 11, 2008 klockan 10:06 pm | 1 Kommentar

Skärmdump från vovve.net Ok att vädret inte har varit det allra bästa idag. Men att påstå att det är ur funktion är väl att överdriva en smula…

Trist

Bloggat den | June 11, 2008 klockan 8:04 pm | Inga kommentarer än

Hela dagen har jag haft en jobbig klump i magen. Det är naturligtvis min nya cykels öde som är grunden till det. Det känns så ruttet och tråkigt, och jag blir ledsen och nedstämd. Tom vädret har påverkats av min sinnesstämning.

Cykelstölden är en stor händelse i den här familjen, och barnen pratar en hel del om det.
- Om jag inte hade varit med, så hade mamma satt sig ned på trottoaren och grinat hörde jag Prinsessan berätta för en kompis. *asg*
Jag tror nästan att hon har hört mig berätta för kompisar om min förlust.

Ikväll fick jag en idé som, om den går i lås, gör att jag kommer ha en ny cykel redan imorgon (istället för att vänta på att polisens och försäkringsbolagets handläggning skall bli klar). Så nu är det bara att ni sätter er och håller tummarna för att det skall funka.

Jag rekommenderar INTE little Italy i Uppsala

Bloggat den | June 10, 2008 klockan 9:15 pm | 5 Kommentarer

BUUU!! Idag gjorde jag något som jag garanterat inte tänker göra om. Jag åt lunch på little Italy i Svavagallerian, Uppsala. Eller åt och åt… Jag kunde inte få i mig någon av rätterna jag hade tagit för mig av från buffén (och jag är minsann inte kinkig när det gäller mat).

Riset var hårt, ungefär som att det inte var riktigt färdigkokt, eller att det stått framme i varmhållningskantinen alldeles för länge.
Jag gissar på en kombination av de båda faktorerna.

Currykyckling kallade man en rätt, och det brukar ju vara gott.
Det var det inte.
Rätten bestod till största delen av ärter och morötter (burkvarianten). Det var ganska snålt med kycklingbitar, men jag bestämde mig för att smaka ändå.
Det visade sig att det jag trodde var kycklingbitar i själva verket var ananasbitar! Jag hade inte lyckats få mer än en liten kycklingbit på min tallrik.
Dessutom måste kocken ha förväxlat curry och gurkmeja, för någon currysmak var det då rakt inte.

Nå, den panerade laxen, då.
Nej, inte den heller.
Paneringen var så torr att den hade spruckit. Trots det var jag dum nog att ta mig en tugga. Det smakade… inte lax.
En dissekering av den sk laxbiten gav vid handen att den definitivt inte innehöll någon lax. Antagligen ingen annan fisk heller. Det såg mest ut som panerad panering.
Men man fick med ett hårstrå från kocken i alla fall. Alltid något.

Denna lunchbuffé kostade 79:-, och jag gick därifrån lika hungrig som jag hade kommit. Enda skillnaden var att jag hade blivit illamående.

Andra bloggar om: Little Italy

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.