Jag är “Veckans blogg”!

Bloggat den | May 11, 2008 klockan 10:43 pm | Inga kommentarer än

Internet är ett förunderligt universum.
Jag är naturligtvis medveten om att jag inte har besökt ens en bråkdel av alla de sidor som finns. Men jag har bra koll på de sidor jag besöker, och upptäcker nya sidor varje dag.

En av de sidor som hittills har gått mig förbi är Bloggtidningen. Men efter att nu ha blivit utsedd till Veckans blogg av densamma, så finns den i mitt internetmedvetande.

Jag sticker inte under stol med min stolthet över utnämningen, och Bloggtidningen har i mig fått ytterligare en besökare.

Andra bloggar om: , ,

I’m a lazy, wild one

Bloggat den | May 11, 2008 klockan 10:40 pm | Inga kommentarer än

Värmen tar verkligen på krafterna. Jag har inte gjort något vettigt på hela helgen (bortsett från att jag skrev en del igår kväll, det var vettigt), men ändå så är jag sådär tungt trött i kroppen.
Samtidigt känner jag mig behaglig.
Inspirerad, hoppfull och yster.

Om vädret och omständigheterna tillåter, så är mina planer för morgondagen att packa ned allt nödvändigt (papper, penna, mp3-spelare, kaffe och telefon) och cykla ut till mitt favvo-område (Svia/Skölsta) och sätta mig i någon mysig skogsglänta. Det känns som att jag skulle kunna uträtta underverk där.

I’m a real wild one
An’ I like a wild fun
In a world gone crazy
Everything seems hazy
I’m a wild one
Ooh yeah I’m a wild one

Trots helgens softa tempo, så får det bli dagens soundtrack i mitt liv.

“Koll på läget”

Bloggat den | May 11, 2008 klockan 10:09 pm | 2 Kommentarer

Jaja, jag må vara den sista i hela universum som har testat min blogg i Typealyzer (men någon skall ju vara sist, också).

Praktikern föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något blir fakta särskilt viktiga eftersom de kan räknas, vägas, mätas och undersökas – vilket är deras bäst utvecklade sätt att fatta beslut. Den logiska analysen kommer naturligt i första hand, medan hur viktig frågan är för dem själva eller andra kommer först i andra hand.

De förlitar sig på sin förmåga att resonera vilket brukar ge dem en framtoning som jordnära och praktiska. De brukar trivas bäst i arbeten där denna förmåga tillsammans med otvetdiga fakta kommer till sin rätt – gärna arbete med ekonomi och bokföring, juridik, kirurgi eller att hantera maskiner och material i praktisk produktion.

Det som framförallt driver Praktiker är konkreta upplevelser. Det kan vara både känslan av att utföra något väl, njuta av sinnesupplevelser (sol, vatten, mat etc) eller den konkreta upplevelsen av trygga och stabila framtidsutsikter (pengar, tillgångar och att förstå vad som förväntas av en för att åstadkomma det). De kan därför ofta framstå som “enkla” på gott och ont. Vill du få en Praktikers uppmärksamhet – pröva “hmm… vet du hur det här fungerar?…”.

Man kan ofta känna igen Praktiker på att de ofta använder precisa och konkreta ord (abstrakta ord betraktas som “flummiga”). De är även mycket bra på att notera och förmedla detaljer och att ordna dem strukturerat, dvs att göra steg-för-steg anvisningar och prydliga uppställningar.

Jag verkar ju vara en riktigt strukturerad människa, när det kommer till bloggen. Undrar om det kan smitta av sig på resten av mig också?

Andra bloggar om:

Kiss- och bajshumor när den är som bäst

Bloggat den | May 10, 2008 klockan 11:56 pm | Inga kommentarer än

Provocerad med en fruktansvärd fis – en riktig mök – kl 07.30 på mitt arbetsrum, varvid jag arg som ett bi reagerar på händelsen. Personen skiter så illa att han i princip har egen toalett på kontoret dit ingen annan går och skulle omöjligen lägga en fis av misstag.
Så skrev Göran Andervass i en inlaga till Tingsrätten. Ovan nämnda fis blev nämligen startskottet till en konflikt som kom att handla om sjukskrivningar, lönediskriminering, utestängning från arbetsplatsen och uppsägning. Det slutade i Tingsrätten, och Göran kunde kvittera ut 850.000:- från Riksbanken för det obehag han tvingats uppleva.

[Jag ser att denna "nyhet" har några år på nacken, men jag läste det först idag, och jag skrattade så att jag knappt kunde andas]

Nästa gång Riksbanken höjer räntan kommer åtminstone jag misstänka att någon anställd har lättat på trycket, och att banken nu måste betala för det.
Undrar förresten om man kan stämma familjemedlemmar som släpper väder? I så fall kommer jag inom en snar framtid vara en mycket förmögen kvinna.

Andra bloggar om: , , ,

Högsommarvärme

Bloggat den | May 10, 2008 klockan 10:46 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffig är hos Majsan. Mr T väckte mig imorse för att få sin lördagspeng. När den var utbetald stack han hem till Ralle, och jag misstänker att jag inte får se honom förrän imorgon kväll igen.
Jag och Prinsessan gav oss ut i sommarvärmen, och hamnade på stan. Där var det ganska mycket folk, vilket delvis berodde på Storken. Vi strosade omkring, käkade glass och letade efter örhängen till Prinsessan.
När vi kom hem satt jag mest och flämtade av värmen, och Prinsessan gick ut och lekte.

En liten flicka (gisningsvis 4 år) som bor i porten bredvid, stod ute på gården och ropade på sin mamma. Efter uppskattningsvis 20 minuter (!) masade sig mamman fram till fönstret för att prata med dottern. Jag hörde inte vad de sa, men det slutade med att flickan stod och grät och ropade
- Nej mamma, jag vågar inte! Mamma, jag vågar inte. Mamma, hjälp mig! Jag vågar inte! Mamma!
Efter tio minuter stod jag inte ut längre, utan gick ut och frågade om hon behövde hjälp med något. Flickan berättade snyftande och hulkande att hon tidigare hade tappat ut en dock-nappflaska från balkongen (på baksidan av huset), och inte vågade gå och hämta den själv. Jag följde med henne, och så hämtade vi den tillsammans.
Jag är inte någon felfri morsa (bara nästan), men jag skulle aldrig någonsin bemöta något av mina barn på det sättet. Hjärtat höll ju på att slitas ur kroppen på mig nu, när det var ett annat barn. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle må om jag hade gjort något liknande mot något av mina barn.

Kvällen har ägnats åt en hel del skrivande.
Nu skall jag ta ett glas vin och slösurfa lite.

Harmoni

Bloggat den | May 10, 2008 klockan 11:53 am | Inga kommentarer än

Fönstren står öppna och en varm, nästan omärkbar, vind smeker förbi mig. Solen skiner från en molnfri himmel. Barnskratt letar sig in genom fönstren. En långskaftad, blodröd ros står i fönstret. Ett glas rykande kaffe står doftande framför mig. Prinsessan kommer och lägger sina mjuka armar runt min hals med orden
- Mamma jag ääälskaaar dig! Du är världens bästa mamma!

Livet är ganska behagligt.

Svar på kommentar

Bloggat den | May 10, 2008 klockan 11:23 am | 12 Kommentarer

Skulle du vilja skriva ut några länkar till sidor med waldorf-kritik? skriver Andreas i en kommentar. Och visst kan jag det.
Här följer ett axplock av länkar. Många, många fler sidor finns, det är bara att googla.

Investigating Steiner Education – En sida som berättar om en del av det som sekten själv gärna vill hålla hemligt
Steinerkritikk – Norsk sida
Steinerkritik – Dansk sida
PLANS – En engelskspråkig, mycket informativ sida
Zooey – En fd (nu vuxen) Waldorfelev som berättar om sina erfarenheter, och även granskar sekten i stort
Waldorf Education – One family’s story – En familj i England berättar om sina erfarenheter (jag skulle i allt väsentligt kunna skriva samma sak)
Steinerkritikforum – Ett skandinaviskt forum
UNENLIGHTENED – The Inside Story of an Occult Education – Roger Rawlings sida

Bottennapp i rutan

Bloggat den | May 9, 2008 klockan 10:43 pm | Inga kommentarer än

Helt seriöst; Carina Berg måste vara TV-historiens grövsta bottennapp. Hur kan man ens komma på tanken att släppa fram henne i rutan? Något mer onaturligt, pinsamt och tillgjort har aldrig någonsin skådats i televisionens histora.

Betalas hennes lön via lönebidrag, så att TV4 därmed slipper ha några kostnader för henne? Men den ekonomiska vinsten kan ju inte på långa vägar uppväga den badwill som hon drar med sig till kanalen.
Har hon någon hållhake på TV4s ledning, som skulle leda till att kanalen tvingades släcka ned om hon släppte sin bomb, eller vad handlar det om?

Agneta Askelöf (ni minns väl det tidigare bottennapprekordet Förlåt mig), kom tillbaka – allt är glömt och förlåtet!

Andra bloggar om: , , ,

the Göingeflicka..?

Bloggat den | May 9, 2008 klockan 8:36 pm | 6 Kommentarer

Nu har jag haft möjlighet att bekanta mig lite med stickmaskinen. Igår kväll hade jag kommit så långt i manualen att jag vågade mig på att sticka ett par provbitar. Fan vad kul det var!
Manualen vet råd om man inte hittar någon bra plats för sin maskinen; Om du inte har något lämpligt bord kan du också fästa din stickmaskin på tex strykbrädet. Så fick det bli.
När jag satt där och drog släden över nålbädden tänkte jag att det här måste vara ungefär som att spela nyckelharpa. Jag kände mig som en liten Göingeflicka!

Det återstår många moment att lära in, men jag fäster stort hopp till den medföljande instruktionsvideon. Jag har inte tittat på den än, men tänkte föreslå för kidsen att vi skall ha en filmkväll imorgon. Då kan vi ta plats i soffan med snacks inom räckhåll, och titta på stickmaskin-instruktions-videon.
Vad tror ni om det?

Nej Englas mormor – du har fel

Bloggat den | May 9, 2008 klockan 9:07 am | 15 Kommentarer

Apropå debatten om huruvida det är rätt eller fel att sända Englas begravning i TV, så har Englas mormor skrivit ett öppet brev till alla oss som tycker att det är fel:

Undra på att världen ser ut som den gör, med så många människor som orkar vara så negativa i denna svåra stund. Förstår ni inte att ni sårar oss anhöriga oerhört med era elaka kommentarer? Det är faktiskt synd om er!
Det är ju tur att de flesta inte tycker som ni, utan att det finns de som ser lite ljust på att begravningen sänds i tv. De förstår att vi vill dela med oss av det enda positiva och fina i hela den här fruktansvärda händelsen.
Englas mormor

Då jag är en av dem som brevet riktar sig till, så känner jag att jag vill skriva ett svar:

Jag har största förståelse för att situationen måste vara en obeskrivlig mardröm för er anhöriga. Men jag är inte negativ bara för att jag anser att begravningen saknar all form av allmänintresse, och att licenspengar inte skall användas för att bevaka den här typen av händelser.
Jag kan heller inte se att anledningen till att “världen ser ut som den gör” skulle vara att jag skiljer på vad som är privat och vad som är av allmänintresse.
Du skriver att vi sårar er med våra “elaka kommentarer”. Ingenting av det jag har skrivit om saken har varit elakt menat, och jag kan heller inte tro att det kan tolkas så. Jag har läst en del av det som har skrivits om frågan, och ingenstans har jag läst något elakt. Men jag har naturligtvis inte läst allt, och därmed kan jag inte påstå att något elakt aldrig har skrivits. Om det är så, så är jag den första att beklaga det, även om jag inte är medskyldig.
“Det är ju tur att de flesta inte tycker som ni” skriver du, men du har fel. I den tidning som publicerar ditt öppna brev kan vi ta del av en enkät som visar att en överväldigande majoritet anser att det är fel att sända begravningen i TV.
Avslutningsvis så är det min uppriktiga önskan att ni imorgon kan få ett ljust avslut för Engla. Trots TV-kamerornas närvaro.

Det öppna brevet från Englas mormor visar tydligt det jag tidigare har påtalat; Att man som anhörig i en så här traumatisk situation naturligtvis inte kan se rationellt på situationen. I en motsvarande situation skulle jag själv med all säkerhet inte kunna se varför min bottenlösa sorg skulle sakna allmänintresse.
Alla vi som inte är anhöriga, och som påtalar den uppenbara skillnaden är varken hjärtlösa eller elaka. Vi befinner oss bara på den distans som krävs för att kunna se skillnaden.

Andra bloggar om: , , ,
Intressant?
Aftonbladet

DN

Jag har tidigare skrivit om Englas begravning här och här

Stolt (om än egentligen på sorgliga grunder)

Bloggat den | May 8, 2008 klockan 10:54 pm | 2 Kommentarer

Jag ser med stolthet att min blogg har blivit länkad från ett forum, där man bla vill varna föräldrar för att sätta sina barn inom Waldorf.

Edit: När jag sedan öppnar mailkontot där jag tar emot “Waldorfmail” blir jag inte direkt stolt. Men… illa berörd, gråtfärdig och illamående. Igenkänningsfaktorn är smärtsamt hög. En fd elev på Uppsala Waldorfskola berättar saker som får mig att vilja kräkas.

Andra bloggar om: ,

Sjuk älskling

Bloggat den | May 8, 2008 klockan 10:40 pm | Inga kommentarer än

En sjuk liten älskling har legat nedbäddad i sin säng hela dagen. Hög feber, magont, huvudvärk, svullen och värkande hals, och en vilopuls på över 120 gjorde lilla mamsen orolig, och jag försökte komma i kontakt med sjukvården.
Det var inte det lättaste. Eller för att tala klarspråk; Det var omöjligt.

Sjukvårdsrådgivningen var stängd pga strejk. Jag hänvisades till att ringa 112 vid en akut situation.
På Barnakuten möttes jag av en telefonsvarare som upplyste om att de inte hade några planer på att svara i telefonen, och att man inte kunde lämna något meddelande på deras telefonsvarare. Jag hänvisades till att ringa 112 vid en akut situation.
På vårdcentralen upplyste en telefonsvarare om att telefonkön var full, och att det inte gick att ställa sig i kö. Jag hänvisades till att ringa 112 vid en akut situation.

Jag tappade på ett tidigt stadie räkningen på hur många gånger jag ringde till resp ställe (och möttes av samma telefonsvarare varje gång).
Till slut funderade jag nästan på att ringa 112, men jag avstod. Visst var jag galet orolig för min lilla älskling, men eftersom andningen fungerade så insåg jag att det inte fanns någon hjälp att hämta genom att ringa 112.

Framåt em/kvällen förbättrades allmäntillståndet något, men det är fortfarande långt ifrån bra.
Det är bara att ta nya tag imorgon.

Jag censurerar bara det braiga

Bloggat den | May 8, 2008 klockan 1:35 pm | Inga kommentarer än

Jag har bloggat sedan förra millenniet, och endast vid två tillfällen har jag valt att inte publicera kommentarer som jag har fått. Den ena fick jag för drygt ett år sedan, och den andra fick jag igår.
Censur är big no-no på min världskarta. Kommentarer från meningsmotståndare är en de effekter som jag gillar mest med bloggen.

Så varför har jag valt att inte publicera de två nämnda kommentarerna? Tja, knappast för att censurera någon. Snarare tvärtom.
Det är två kommentarer som jag, om jag lät mitt ego bestämma, mer än gärna skulle publicera. Men jag har valt att inte göra det av rent “taktiska” skäl. Det har nämligen varit positiva kommentarer om den kommande boken och mitt engagemang för Waldorfoffer. Och med tanke på att min blogg verkar vara ett vattenhål för Waldorfsmurfar, så har jag helt enkelt valt att att inte servera dem detta.

När det gäller gårdagens kommentar, så skrev personen dessutom (bla) Du behöver inte lägga ut det här som en kommentar, det är mest hälften beundran, hälften förundran [...] och det tolkar jag som att h*n vill hålla kommentaren lite “privat”.
Men om du som skrev denna kommentar vill kontakta mig igen, så får du gärna göra det på thebitch@thewitch.se

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är väl egentligen ingen annan än att jag återigen vill understryka att det råder vattentät anonymitet för de som kontaktar mig (och vill vara anonyma “utåt”)

Nu är jag en riktig kvinna

Bloggat den | May 7, 2008 klockan 4:15 pm | 2 Kommentarer

Tänk att jag gått omkring som en halv kvinna hela mitt liv. Hittills. Men nu är det slut med det!

Idag när jag var inne på Återbruket fick jag syn på det jag alltid har saknat (utan att veta om det): En stickmaskin!
Det var bara att slå till. Att den var sprillans ny gjorde ju inte saken mindre rolig.

När jag kom hem var jag tvungen att sätta mig och söka lite på nätet, och det visade sig att motsvarande stickmaskiner brukar säljas för ca 3000:- begagnade.
Själv gav jag en hundring för min sprillans nya.

Ok – Exakt hur jävla dum i huvudet får man bli?

Bloggat den | May 6, 2008 klockan 11:28 pm | 4 Kommentarer

För några dagar sedan tog sig en bloggare friheten att stjäla och hotlinka en bild av mig.
Själv tog jag mig friheten att byta namn på mina bilder.

Tror ni att människan fattade?
Icke!

Istället:

Jag har tidigare skrivit om hotlinking här.

Kvarterets pain-in-the-ass

Bloggat den | May 6, 2008 klockan 8:14 pm | Inga kommentarer än

Jag är varken tvättstugepolis, skvallerkärring eller parkeringspolis här i området. Men jag kan nog vara besvärlig ändå här på gården…

Jag tittade ut genom fönstret och såg Patrik (Mr Ts kompis) på inlines. Att döma av hans åkstil måste det ha varit en av hans första turer på grillorna. Han hade varken hjälm eller skydd på sig, så jag sprang ut och tjoade
- Patrik! Gå in och sätt på dig hjälm och skydd om du skall åka inlines!
Precis när jag vände på klacken för att gå in, så såg jag att Patriks mamma stod vid grillen på gården, och hon hade uppenbarligen hört min uppmaning till hennes son. Det kändes lite pinigt, men jag ångrade mig inte.
Jag menar, det var ju av pur omtanke om hennes son som jag sa till honom.

När jag tittade ut genom fönstret ett par minuter senare såg jag att Patrik hade både hjälm och skydd på sig.

Stäng av TVn om du prompt vill hedra Engla

Bloggat den | May 6, 2008 klockan 6:30 pm | 9 Kommentarer

Jag har skrivit om det tidigare, men då handlade det om medias gottande i tragedin. Nu måste jag skriva igen, och den här gången handlar det om den masspsykosliknande hysteri som tycks sprida sig bland kreti och pleti, i deras iver att uttrycka sin sorg över en människa de inte kände.

Som människa och mamma blir jag oerhört illa berörd varje gång jag ser/hör/läser/hör talas om barn som far illa. Romantiska och tragiska filmer berör mig sällan, åtminstone inte på något “snyftigt” sätt. Däremot kan jag gråta så att jag ylar då jag ser/hör/läser/hör talas om barn som far illa (vare sig det handlar om barn som inte har någon stöttning i hemmet/går tunt klädda på vintern eller barn som råkar ut för våldsbrottslingar).

Vissa tycks anse att det är ok att TV-sända begravningen “eftersom Englas mamma vill det”. Själv vill jag nog påstå att det är ett av de mest ihåliga argument jag någonsin har hört.
Englas mamma är (och här utgår jag från mig själv och mina tankar om hur jag skulle fungera och agera i en motsvarande situation) inte “vid sina sinnens fulla bruk”. Jag menar inte detta på något nedlåtande sätt, utan att hon måste vara helt nedbruten av chock och sorg. Ingen kan, eller skall behöva förväntas kunna, ta rationella beslut och ställningstaganden då.
Ok, om jag befann mig i motsvarande situation, så kan jag tänka mig att jag på någon nivå av det känslomässiga planet skulle vilja – eller åtminstone “tillåta” en TV-sändning. Men det skulle grunda sig i känslan av att hela världen borde stanna upp, efter det trauma jag hade utsatts för. Varför skulle andra ha fräckheten att fortsätta leva som om ingenting hade hänt? Men jag hoppas att någon av människorna i min omgivning då skulle tala förstånd med mig.
Jag skulle knappast inbilla mig att en TV-sändning innebar att okända människor skulle/kunde dela min sorg. En sådan tanke är bara patetisk.

Jag ifrågasätter dessutom om det är meningen att licenspengar skall användas för att TV-sända privatpersoners begravningar (för min del så klarar jag mig utan TV-sända kungahusbegravningar – och bröllop – också).

Det som hände Engla är fruktansvärt. Det som Maximilian och Saga råkade ut för är också fruktansvärt. Det är lika hemskt varje gång ett barn dör av någon sjukdom (eller det är hemskt oavsett dödsorsak).
Om det är så att vi genom TV-sändningar skall beredas möjlighet att uttrycka vårt deltagande, så har jag några förslag;
* Om en våldtäkt blir fångad på en övervakningskamera, tycker jag att TV bör sända den filmen. På så sätt kan vi ju känna avsky för våldtäktsmannen, och samtidigt uttrycka vårt stöd till kvinnan. Visst skulle det kännas bra att kunna krypa upp i TV-soffan med en chipspåse i högsta hugg, och ägna en stund åt sin avsky för våldtäkter.
* De flesta tycker nog att det är fruktansvärt när en barnfamilj blir vräkt. Låt oss börja TV-sända dessa avhysningar, så att vi ordentligt får möjlighet att lida med barnen och familjerna. Vem vet – det kanske skulle kunna bli en realitysåpa av det. * Det ofattbart vidriga som har uppdagats om familjen Fritzl i Österrike har rimligen berört alla obeskrivligt illa. Det är väl motiv nog för att montera in TV-kameror på den sjukhusavdelning där mamman och barnen befinner sig (och varför inte även i pappans cell). Detta skulle sedan kunna sändas dygnet runt, i sann Big Brother-anda, så att vi kan gotta oss i eländet.

Den/de som ev tycker att det är ok att TV-sända Englas begravning, men säger nej till ovanstående förslag, får mer än gärna förklara skillnaden för mig.

De som påstår att TV-sändningen är för att begravningen “skall vara öppen för alla” bör ta en grundläggande kurs i agitation.
Alla begravningar är nämligen öppna för alla. Utan att de TV-sänds.
Att “gå på Englas begravning” genom att sitta i TV-soffan anser jag vara betydligt mer skenheligt än att gå på en bekants/släktings begravning om man inte haft kontakt med personen på flera år.

Den som vill hedra Englas minne (utan att ha känt henne i livet) gör det lämpligast genom att se till att TVn är jävligt avstängd mellan 10.55 och 12.15 på lördag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Jag har möblerat om bland mina bilder…

Bloggat den | May 6, 2008 klockan 1:28 pm | 5 Kommentarer

Idag har jag bla roat mig med att byta namn på några av mina bilder. Men det berör väl egentligen ingen annan än mig, eller vad säger du oOelinOo?

Andra bloggar om: , , ,
Jag har tidigare skrivit om hotlinking bla här och här och här
Jag har tidigare skrivit om hotlinking här.

Nu är det gjort

Bloggat den | May 6, 2008 klockan 11:34 am | 2 Kommentarer

Jag har skrivit mina sexordsmemoarer.

Jahaja,

Bloggat den | May 5, 2008 klockan 11:28 pm | Inga kommentarer än

Som jag skrev, så hade vi farfars bil ett dygn extra och tänkte därmed dra nytta av det genom att forsla bort en del elprylar till återvinningen.
Tror ni att det blev av?
Icke!

AG belägrade bilen under förmiddagen, och jag och Prinsessan gjorde detsamma under eftermiddagen. Men det visade sig, så här med facit i handen, att det enbart handlade om nöjestrippar. Eller åtminstone behaglighetsresor.
Vem kan skylla oss?
Hur som helst, så kvarstår faktum; ute i det där jävla förrådet står en diskmaskin, ett par skärmar och säkert några lampor och tangentbord.

Jag har fan ingenting att säga till mitt försvar – förutom att jag helt glömde bort det.
Jo, det gjorde jag!
Jamen vem tänker på att frakta en trasig skärm till tippen när man kan köpa penséer på Svia Handelsträdgård?
Prinsessan blev eld och lågor, och ville att vi skulle köpa så att vi kunde fylla hela balkongen. Jag nöjde mig med några plantor som skulle kunna tänkas rymmas i en korg på balkongen.

Het kycklinggryta

Bloggat den | May 5, 2008 klockan 10:29 pm | 2 Kommentarer

Idag kände jag (kanske lite inspirerad av kusin M) att jag ville trolla ihop någon slags kycklinggryta till middag, och så fick det bli. Om du vill härmas, så gör du så här:

Koka ett gäng (för min del blev det fem) kycklingfiléer (man kanske inte behöver koka innan, men jag är lite nojig när det gäller kyckling).

Skiva några urkärnade pepparfrukter (3 st blev det här) i olika färger (så blir det lite roligare).

Finhacka ½ Red Savina (om man är känslig för styrka kan man med fördel ta mindre, eller kanske helt utesluta savinan).

Riv ingefära på rivjärn (jag gissar att det blev typ 2 msk).

Skiva ½ purjolök.

Dela de kokta kycklingfiléerna i småbitar.

Smält smör i en stekgryta, och häll över lagom mycket kycklingkrydda.
Ned med kycklingbitarna, och låt det fräsa runt som hastigast.

Häll över lagom mycket (här blev det 12 dl) kokosmjölk.
I med de skivade/hackade/rivna grönsakerna, och låt grytan puttra.

Koka mathavre eller matvete att servera till. Detta kan med fördel smaksättas med kycklingbuljong och kycklingkrydda.

När det är ett par minuter kvar innan mathavren/matveten är klar, så kan man vispa/röra ned lite maizena i kycklinggrytan (det gjorde iaf jag). Det fungerar säkert alldeles utmärkt utan, men kokosmjölk kan ju vara lite “blaskigt”.
När mathavren/matveten är klar, så får är även kycklinggrytan anses vara det.

Stuff your face.
Mums!

Andra bloggar om: ,

Det är skillnad mellan folk och fä. Åtminstone i sekter.

Bloggat den | May 5, 2008 klockan 8:11 pm | 3 Kommentarer

Mr T har varit hemma från skolan idag (nejdå, det är inga större fel med honom, och han kommer att gå till läroverket redan imorgon igen) och ägnade första delen av dagen åt att slappa inne i sitt rum.
Någon gång på förmiddagen ringde hans mobil. Det var en fd skolkamrat från Waldorftiden som ringde. Mr T (som har ett flertal kompisar kvar från den tiden) tyckte nog att det var lite jobbigt att det var just h*n som ringde, eftersom det barnets mamma är en av dem som misshandlade honom (hon arbetar alltså som lärare inom Waldorfsekten).

Efter telefonsamtalet var både jag och Mr T väldigt förundrade över att fd skolkamraten hade ringt – från en mobiltelefon – under pågående skoldag (om än antagligen under en rast).
[Vad samtalet som sådant handlade om får stanna hos mig och Mr T. Det verkar som att det här barnet behöver hjälp i sin utsatta Waldorfsituation (som h*n ju inte valt själv), och det bistår jag/vi naturligtvis gärna med vare sig det handlar om att hjälpa till med att kontakta myndigheter eller få hjälp med en tillfällig tillflyktsort]
När Mr T gick på Waldorf fick han inte ens ha sin mobil avslagen i fickan under skoldagarna, eftersom alla i hans närhet då skulle få cancer i hjärnan (sic!).
Nu ringde alltså ett äkta Waldorfbarn, under pågående skoldag, från en sin mobiltelefon! Det borde ju i rimlighetens namn innebära att hela Uppsalafalangen av sekten inom en snar framtid återfinns inlagda på onkologen tvingas linda in sina kroppar i åkerfräken, och stoppa in lök i öronen.
Men sedan slog det oss att det nog inte behöver bli så. När ett äkta Waldorfbarn gör något, så gäller nämligen helt andra regler och förutsättningar än när ett vanligt, dödligt barn gör samma sak. Och det här barnet gick omkring med sin påslagna mobil dagarna i ända, redan på den tiden Mr Ts avslagna mobil spred cancer i hjärnan hos omgivningen.

Andra bloggar om: , , ,

Syskonkärlek i baksätet

Bloggat den | May 4, 2008 klockan 10:00 pm | 2 Kommentarer

Att låna en bil och ge sig ut på långresa (lång, åtminstone i barnens ögon), kan ha sina sidor.

- Tralla lalla lalla la.
- Mamma! Prinsessan sjunger så högt så att jag får ont i öronen!
Jag: - Snälla Prinsessan, du kanske kan sjunga tyst för dig själv så att det inte hörs. Det räcker om du tänker sången, så att den bara hörs inne i ditt huvud.
- Jaha – så jag får inte andas!
Jag: - Jo, det är klart att du får andas.
- Hur ska jag kunna göra det, om jag måste sjunga inne i huvudet!?!

Jag: - Sparka inte i sätet. Det gör ont i ryggen på mig.
- Jag sparkar inte!
- Inte jag heller!
Jag: - Men jag sa inte till er. Ni sitter ju inte bakom mig.

- Mamma! Hon slog mig!
- Jamen han tog ju min tidning.
- Kan ni vara tysta. Jag försöker läsa!
- Vad läser du? Det där är ju min tidning, den får du inte röra!
- Jag är törstig!
Jag: – Här får du en flaska vatten.
- Jag vill ha saft!
Jag: - I farfars bil dricker vi ingenting annat än vatten.
- Jag måste kissa!
- Jag kommer dö om jag inte får något att dricka!!
- Du får gärna dricka vatten.
- Nu dör jag snart. Mamma, varför vill du att jag ska dö?

- Aj! Han nöp mig!
- Hon slog mig först!
Jag: - Ingen får nypas, och ingen får slåss!
- Han nöp mig först!
Jag: - Det spelar ingen roll vem som gjorde vad först. Även om någon annan har betett sig dumt, så betyder inte det att man själv får uppföra sig illa.
- Jag måste kissa!
Jag: - Vi är snart framme. Kan du försöka hålla dig?
- Kanske.

- Jag vill lyssna på musik.
*jag försöker hitta en lämplig radiokanal, men lyckas inte*
Jag: - Jag kan sjunga för er istället:
? Nu tar vi spårvagnen
som går till himmelen ?
- Sluta, mamma!!
Jag: ? Gud är chaufför
och Jesus konduktör?
- Sluta, mamma!! Sluta!!
Jag: ? Det går så lätt, lätt, lätt
När man är frälst, frälst, frälst ?
- Jag får ont i öronen!!
- Jag får ont i huvudet!!
Det triggade mig till att fortsätta med den hemmasnickrade fortsättningsversen:
? Vi åker racerbil
till himmelen, många mil
Det går fort
när Jesus har körkort ?
- Sluta!
- Jag vill inte höra!
- Du är dum, mamma!
- Du kan inte sjunga!
Mr T hade redan stoppat in mp3-spelaren i öronen.
Otacksamma ungar.

- Jag vill ha en bulle!
Jag: - Vi äter inte i farfars bil.
- Vill du att vi ska svälta ihjäl? Varför vill du att vi ska svälta ihjäl?
- Varför vill du att dina barn ska dö?
- Jag vill ha min godispåse.
Jag: - Den får du när vi är framme. Inget godisätande i farfars bil.
- Du är dum, mamma.
- Jag hatar dumma föräldrar!

Den del av helgen som har tillbringats i bilen har fått mig att börja fundera på om jag skall hyra en Fiat Uno och ge mig ut på en femveckors bilsemester i Europa med barnen i sommar.
Eller inte.

Örebrohelg

Bloggat den | May 4, 2008 klockan 7:58 pm | 1 Kommentar

Hemkommen efter en helg i Örebro.
Huvudsyftet med resan var att uppmärksamma brorsans 40-årsdag, men det blev även en hel del åkande fram och tillbaka mellan familj och släktingar. Vi övernattade hos mamma, men redan i fredags kväll bar det av till en av AGs systrar för att hälsa på dem. Barnen tjoade med sina kusiner, och samtidigt fick vi träffa AGs syster, hennes sambo och ytterligare en syster.

På lördag fm åkte vi ut på landet och träffade min kusin M. Det är alltid lika kul att träffa henne, och det går alltid för lång tid mellan gångerna. Hon bjöd på en av de godaste kycklinggrytor jag någonsin har ätit, och jag tryckte i mig mer än vad jag hade vett att skämmas för.

På em bar det av hem till brorsan och hans öppet-hus-födelsedagskalas. Vi hade tur som kom innan den riktiga rusningen, så vi hann fika och äta gott i några timmar innan trädgården och verandan invaderades av släktingar och vänner.
Av alla de presenter han fick, så blev jag nog mest avis på ett presentkort på en tatueringsstudio. Jag har velat tatuera mig i 20 år, men sprutskräcken sätter käppar i hjulet (och det har nog varit lite likandant med brorsan). Ett presentkort är nog den “spark i baken” man kan behöva.
De motiv jag vill tatuera är bilder/symboler för mina barn (på armen). Men jag skulle också kunna tänka mig motivet på bilden här intill.

Idag blev det ytterligare en sväng hem till brorsan, för att kunna umgås med honom och hans familj utan att hela huset var fullt med människor. Sedan blev det en sväng hem till pappa och hans fru, med tillhörande fika såklart.

När vi gjorde oss redo för att åka mot Uppsala kom ett sms. Det var dock ingenting som fick oss att ändra våra planer på att käka lite på Max innan vi åkte hemåt. Sms-andet fortsatte under bilfärden genom stan, vilket resulterade i att två suspekta typer mötte upp straxt efter att vi klev ur bilen på Max parkering. Utöver att vi fick dessa två oförskämda herrar till bordet när vi åt, så tvingades vi även uppleva hur deras bil vansinneskörde runt omkring oss halva vägen till Uppsala. Jag tänker inte ens antyda vad som stod på vår hastighetsmätare när de for förbi i en jävla fart på höger sida, och samtidigt moonade i fönstret.
(Eller hur det nu var)

Snälla farfar, som har lånat ut sin bil till oss i helgen behöver inte ha tillbaka den förrän imorgon. Det innebär att vi kan frakta iväg de där sista elprylarna till kommunens återvinning. Det känns inte alltför betungande, med tanke på att snälla Majsan redan har fraktat bort det mesta.

Lista över allt vettigt jag har gjort idag

Bloggat den | May 1, 2008 klockan 11:27 pm | 2 Kommentarer

Fikarast

Bloggat den | May 1, 2008 klockan 11:29 am | Inga kommentarer än

After Eight (kostade bara 10:-/ask på Willys) och en dubbel Daim-cappuccino, det är väl ganska lagom som förmiddagsfika så här på första maj.

Nu får det vara nog

Bloggat den | May 1, 2008 klockan 4:09 am | 11 Kommentarer

För någon dag sedan skrev jag om Amnestys enkät om människors attityder till våldtäkt.
Jag känner att jag måste skriva vidare.

Personligen så VÄGRAR jag att begränsa mitt liv, pga att det finns män som inte fungerar normalt.
Jag cyklar och går dagligen (och ibland under dygnets mörkare timmar) genom ett av Uppsalas mest “överfallsbenägna” områden. Och jag gör det med rak rygg (om man bortser från skoliosen) och högburet huvud.

Många tycks anse att en “utmanande klädsel” eller ett “utmanande uppförande” är en förmildrande omständighet vid våldtäkt.
Då infinner sig den obligatoriska frågan hos mig; Vad är utmanande?

Jag minns ett tillfälle då jag – enl min egen uppfattning – hade klätt mig fint. Inte utmanande (enl min egen åsikt) men fint, och kanske… läckert…
En vän (kvinna) som såg mig då blev alldeles förfasad, och tyckte att jag hade klätt mig slampigt.
Jag blev ganska ledsen, och kunde inte förstå hur hon resonerade. Själv tyckte jag ju bara att jag var ovanligt fin…

Vems åsikt skall råda i en rättssal?

Ibland är jag flörtig, berusad, charmig och inbjudande.
Medför det automatiskt att vilken man som helst har fritt tillträde till min kropp?
Förklara då gärna varför.

Om argumentet “utmanande” skall godtas som en förmildrande omständighet, så krävs det att vi kvinnor får en strikt manual om vad som är ok och vad som inte är ok.
Innan denna manual finns i varje kvinnas hand, så är vi i vår fulla frihet att klä och bete oss hur fan vi vill! (Även därefter, vill jag hävda)

Något annat som bekymrar mig är att alla män utmålas som potentiella våldtäktsmän.
Tro det eller ej, men jag har hört argument från min omedelbara närhet om att alla män som inte gör offentlig avbön är “medskyldiga”.
Förutom att detta argument tar tusenmilakliv bakåt gällande jämställdhet, så är det oerhört kränkande mot merparten av männen. Det är kränkande mot mänskligheten, och därmed även oss kvinnor.
Att avkräva ett kollektivt ansvar från alla män är lika infantilt som att avkräva ett kollektivt ansvar från alla invandrare (då de är överrepresenterade i brottsstatistiken).
(Det största felet feministerna gör är nog att se kön, i stället för människor)

Vi som strävar efter jämlikhet måste sätta ned foten tydligare. Det ligger i feminismens struktur att utmåla alla män som potentiella våldtäktsmän. Och genom ett sådant resonemang når vi aldrig jämställdhet.

Andra bloggar om: , ,
Är detta intressant?
Aftonbladet

Just nu

Bloggat den | May 1, 2008 klockan 1:59 am | Inga kommentarer än

Najs:
* Det där lutande tornet var helt ok. Kanske inte så karaktäristiskt, men en len behaglig smak.

* ABBA i högtalarna
Now I hear them moving muffled noises coming through the door I feel I’m crackin’ up
Voices growing louder, irritation building and I’m close to fainting crackin’ up
They must know by now I’m in here trembling in a terror evergrowing crackin’ up
My whole world is falling, going crazy there is no escaping now, I’m crackin’ up

Bajs:
Jag försöker konfigurera Outlook för att ta emot mina olika mailkonton. Det går inget vidare.

Förlegad kvinnosyn som grund för jämställdhetsarbete

Bloggat den | May 1, 2008 klockan 12:32 am | 5 Kommentarer

Nu har regeringen gett Vägverket i uppdrag att ta fram en Fru Gårman-skylt, och detta sägs vara i jämställdhetens anda.
Själv tar jag mig för pannan, och konstaterar att man måste ha en oerhört förlegad kvinnosyn för att anse att det här är en jämställdhetsfråga. Själv har jag alltid uppfattat Herr Gårman-skyltarna som könsneutrala. Men tydligen kan inte kvinnor vara kortklippta och klä sig i byxor.

Om vägverket skulle välja den skylt som Karl-Gustaf Gustafsson designade redan 1979, så kan jag inte tänka mig annat än att feministerna kommer att skrika rakt ut. Jamen titta på bilden! Är det inte sexistiskt att avbilda en kvinna med så kort kjol? Och varför så toppiga bröst? Och kanske värst av allt; varför tar Fru Gårman så långa kliv (jämfört med sin make)? Vill man göra gällande att kvinnor skall spreta med benen?
Feministerna kommer att få det jobbigt.

Allvarligt talat; om man anser att Gårman-skyltarna är en jämställdhetsfråga, då kan vi inte ha någon ojämlikhet i det här landet.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?
SvD, DN, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2

« go back
  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 11, 2012
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...