Åh, vad jag är lycklig!

Bloggat den | May 31, 2008 klockan 10:59 pm | 5 Kommentarer

Äntligen! utropar jag i sann Gert-Fylking-anda, och ni gör antagligen detsamma när ni inser att ni slipper läsa om mitt trånande efter en laptop framöver.

Det blev ingen Lamborghini. För hur gärna jag än vill ha en gul dator, så är det för mycket pengar för mig i dagsläget.
Det blev heller inte någon Hämnaren AG 2, även om den naturligtvis skulle ha haft sin charm.

Säg 'Hej' till Barbara Det blev en HP Victoria 530, och hon kostade inte mer än att jag kunde cykla ned till Alina för att ta med henne hem.
Hon har fått namnet Barbara, och vi har ägnat större delen av dagen åt att bekanta oss, och gosa med varandra.

Jag har inte på något sätt övergett Jersild (min stationära PC), men han och Barbara fyller helt skilda syften och behov hos mig.
Barbaras intåg i mitt liv har gjort mig till en mer komplett människa.

Andra bloggar om: Laptop, HP Victoria 530

Solig dag och trevlig kväll

Bloggat den | May 31, 2008 klockan 1:04 am | Inga kommentarer än

Eftermiddagen tillbringades i en solig skogsglänta, tillsammans med en vattenflaska och en tjock mapp med Waldorf-papper.
Jag måste nämligen få struktur på allt material, och sådant arbete gör sig ju alldeles utmärkt i en solig skogsglänta.

Jag satt där och tänkte på alla de människor som har kontaktat mig, och som jag inte riktigt hunnit återkoppla till. Speciellt tänkte jag på en mamma (vi kallar henne Berit), och satt tom och fingrade på telefonen, med tanken att ringa henne. Men jag la ned telefonen i väskan, och tänkte att jag kunde ringa henne senare istället.

På väg hem från skogsgläntan stannade jag vid Gränby Centrum och handlade, och väl hemkommen drog jag igång med maten direkt.
Just som jag stod där och friterade potatisklyftor, så ringde telefonen.
Det var… Berit som ringde!
Wow, liksom! Jag blev så lyrisk att jag höll på att bränna vid köttfärsbiffarna!

För att sammanfatta det hela, så har jag och Berit tillbringat kvällen på en pub, i sällskap med varandra och några glas vin.
Vi har inte träffat varandra innan, om man bortser från att Berit har “träffat” mig här i bloggen, och jag har “träffat” henne i andra sammanhang. Detta visade sig dock inte vara någon begränsning alls. Hon klev rakt in, och tog sin redan reserverade plats i mitt hjärta.
Jag avstår från att gå in på detaljer i vårt samtal (ni får gissa själva), men det blev en supertrevlig kväll (även om en hel del av det hon berättade träffade mig rakt i solar plexus, av ren igenkänning).
Enda abret var väl att knapparna i min klänning hade en tendens att glida upp hela tiden. Men det gör ju ingenting, eftersom jag har så snygga bröst.

[F'låt att jag kallar dig för Berit]

Inga dater, men en frågelåda!

Bloggat den | May 28, 2008 klockan 11:12 pm | 7 Kommentarer

Den planerade lunchdaten blev inställd. Eller åtminstone skjuten på framtiden. Om allt går enl planerna, så blir den av på fredag istället. Tills dess gäller det att försöka hitta ett nytt potentiellt stamhak.
Jag sitter och tittar på Sushikartan. Är det någon som har något att säga om dessa ställen? Java finns inte med på kartan, men serverar inte de sushi?
Jag vill ha förslag på restauranger i Uppsala som serverar sushi, gärna som buffé (dvs “tryck i dig så mycket sushi du kan, till så lågt pris som möjligt“).

I brist på lunchdate så försökte jag få till en fikadate med en vän. Men det funkade inte det heller.
Jag som var så sugen på social samvaro idag! Istället fick jag känna mig som världens mest ensamma människa. Hungrig och kaffesugen, dessutom!

Under den senaste tiden har jag fått mail från olika läsare som ställer frågor om mig. Det är ju roligt, och jag svarar gärna. Men det slår mig att det kanske finns fler där ute som undrar något om mig. Därför öppnar jag härmed - tadaa! - en frågelåda;
Den som undrar över något kan maila sin fråga/sina frågor till thebitch@thewitch.se. Ni har på er fram till lördag 31/5 kl. 21. Därefter kommer jag sammanställa mina svar och presentera dem här i bloggen.
Seså - fråga på!

Kan man fiska aborre i Växsjö?

Bloggat den | May 28, 2008 klockan 1:15 pm | 4 Kommentarer

I Uppland äter man aborre... Det är antagligen en brist hos mig, men jag stör mig så galet mycket när människor inte kan stava och uttrycka sig på ett korrekt sätt.
Jag kräver verkligen inte att alla skall stava klanderfritt, men jag kan inte förstå varför man tex inte tar hjälp av stavningskontroll om man vet med sig att det inte alltid blir rätt? Och varför slår man inte upp ett ord, om man är osäker på dess betydelse.

Härom dagen satt en av morgontidningarnas utrikeskorrespondenter i direktsänd TV och kallade media för medium.
Hur kan en människa som har språket som yrke, göra en sådan miss?

I ett inslag i en nyhetssändning pratade man om Växjö. På bilden som dök upp bakom nyhetsuppläsaren dristade man sig dock till den något innovativa stavningen Växsjö!

På framsidan av Uppsalas telefonkatalog bjuder Eniro på recept på smörstekt aborre.
Vafan, abborre var väl ett av de ord man drillades att stava rätt innan man lämnade lågstadiet.

I gårdagens Äntligen hemma hade man en tävling, som gick ut på att svara på vad ministern som gav namn åt friggeboden hette i förnamn. Rätt svarsalternativ fanns dock inte med. De namn man hade att välja på var Berit, Britta och Birgitt.

Jag vill varmt rekommendera Språktidningen. Även om man inte delar mitt gränslösa kärleksförhållande till språket, så tror jag att den ändå kan vara av intresse. Jag är säker på att de som har ett osäkert förhållande till språket kan ha stor glädje av den.
(Nej, jag får inte betalt för att skriva det här, men det borde jag nästan få)

Andra bloggar om: Stavning

Ursäkta mig…

Bloggat den | May 28, 2008 klockan 2:03 am | Inga kommentarer än

…men jävlar vad jag blev sugen på en löjromstoast.

Bara så där.

Twinglyhorande på hög nivå

Bloggat den | May 27, 2008 klockan 11:24 am | 6 Kommentarer

Jag tillhör den twinglande skaran, även om jag knappast placerar mig på någon topplista i genren. Uppskattningsvis twinglar jag vid en handfull tillfällen per månad, och det är vid tillfällen då jag bestämt mig för att skriva om ett ämne, och ser att det publicerats artiklar om detsamma.
Inga konstigheter om man frågar mig.
Men så finns det uppenbarligen de som ser tvinglandet från ett helt annat håll…

Jag halkade in på en blogg som visade sig inleda i regel varje inlägg med länkar. De fyra/fem första orden i texten är (så gott som) alltid länkade, och länkarna går till artiklar i DN, SvD, Sydsvenskan och HD. Det kanske inte vore något att höja på ögonbrynen åt, om det var så att blogginlägget berörde de länkade artiklarna, men icke.

Av pur nyfikenhet bläddrade jag vidare i bloggen, och det visade sig att uppskattningsvis 90% av alla tidningslänkar är rent och skärt missbruk och Twinglyhorande.
Undrar hur stort utrymme det finns för missbruk innan man blir bannad hosTwingly.

I ett inlägg skriver bloggaren om vilken etik som råder på bloggen, efter att ha upplevt sig få hätska och osakliga kommentarer från en person.
Kommentarer jag “spammar” (jag gissar att människan menar bannar) är sådana som dels är osakliga [...] skriver bloggaren, och här börjar det ju bli riktigt komiskt.
Bloggaren anser alltså att det är helt i sin ordning att hon missbrukar Twingly ganska grovt, men när hon får kommentarer som inte faller henne på läppen, då blir det en föreläsning om etik.
Håll med om att det är komiskt.

Andra bloggar om: Twingly, target="_blank">Twinglymissbruk, Netikett
Intressant?

Vad är skillnaden?

Bloggat den | May 27, 2008 klockan 1:41 am | 9 Kommentarer

En fråga som gäckar mig till och från, är
Vad är det för skillnad mellan en infektion och en inflammation?
Jag har fått det förklarat för mig ett flertal gånger, men förklaringarna har runnit som vatten mellan mina blonda öron.
Det ena har med baciller - eller var det bakterier (finns det förresten någon skillnad däremellan, eller är det samma sak?) att göra. Men vilken av åkommorna gäller det? Och vad beror den andra åkomman på?

Härmed vänder jag mig nu till sjukvårdskunnig personal (typ Drottningen) för att få klara besked.
Är det över huvud taget möjligt att ge ett besked som jag förstår, i denna fråga?

När jag ändå är inne på… om än inte ämnet, så åtminstone… området (att inte förmå att pränta in kunskap), så kan jag meddela att jag trots tusentals redogörelser genom åren, fortfarande inte känner till skillnaden mellan en kråka och en skata.
Jo, jag ser skillnaden på fåglarna ifråga, jag vet bara inte vilken som är vilken.
Om någon ornitolog känner sig hugad, så är det bara att ta till orda.

Andra bloggar om: Inflammation, Infektion, Kråkor, Skator

Vem ska jag tro på, tro på, tro på..?

Bloggat den | May 27, 2008 klockan 1:09 am | Inga kommentarer än

Mr T sa beundrande:
- Åh mamma, vad fin du är i håret idag!

Prinsessan sa förnumstigt:
- Mamma, jag tycker faktiskt att du måste kamma dig!

Andra bloggar om: Frisyrer

Knarkare eller sektmedlem - sameO’, sameO’

Bloggat den | May 27, 2008 klockan 12:51 am | Inga kommentarer än

Vad inläggen här i bloggen handlar om avgörs till viss (eller delvis ganska stor) del av vilken input jag får.
Därmed ger jag er följande:

Idag skrev en avhoppad Waldorfförälder till mig
Likt en gammal knarkare kan jag sörja den tid som var. Jag behövde inte tänka, bara flyta med i flödet av all svada… Sedan avprogrammeringen har jag sörjt att stå utanför… att inte längre vara en av dom….
Sedan avprogrammeringen har världen åter funnits där, vackrare än någonsin. Aldrig har betydelsen av ordet sanning haft större betydelse!!!!!!!

Andra bloggar om: Waldorf, Sekter

Time out

Bloggat den | May 26, 2008 klockan 11:57 pm | Inga kommentarer än

Nejdå, jag skall inte ta time out från bloggen, så ni kan andas ut. Men jag tar time out från… delar av mitt liv, och jag gör det med omedelbar verkan och fram till hösten.

Det finns delar av livet som smakar smultron. Dessa vill jag odla och ge mer utrymme.
Sedan finns det delar av livet som känns som kladdig marmelad, och dessa vill jag utmana. Jag vill värdera och väga dem, för att sedan kunna ta ställning till om de ens skall få fortsätta vara en del av mitt liv. Och om jag kommer fram till att jag vill det; under vilka former vill jag det? Och vilket pris är jag beredd att betala för det? (Inte speciellt mycket, det kan jag säga redan nu)

En oidentifierad, stark längtan bor och växer i mig. Yttre omständigheter har gjort att den kommit upp till ytan, och den spränger i mig.
Jag har inget val. Jag måste utforska den.

Jag hoppas verkligen att min omgivning kan vara så generös att den tillåter mig att göra detta egorace.
Om inte - Tough luck!
För jag måste.

Startskottet går… nu!
Wroom, wroom..!

Vaccination på måndagar och ingefära i öronen på tisdagar..?

Bloggat den | May 26, 2008 klockan 10:26 pm | Inga kommentarer än

En Waldorfförälder gör mig uppmärksam på att man söker en skolsköterska i Sigtuna kommun. I annonsen kan man bla läsa
Du kommer att vara verksam som skolsköterska med placering på en eller två skolor i kommunen. En av skolorna har antroposofisk inriktning, varvid intresse för antroposofi är meriterande.

Detta sätter myror i huvudet på såväl Waldorfföräldern som mig.
Hur skall man som skolsköterska kunna vara verksam inom BÅDE den traditionella skolan och en Waldorfskola SAMTIDIGT.
Waldorfföräldern föreslår att man borde ha lagt till kluven personlighet bland kvalifikationskraven, och jag är benägen att hålla med.
Eller är det möjligt att sitta och vaccinera barn på måndagar, för att sedan på tisdagar tala sig varm för att barnen skall avstå från reinkarnationshämmande vaccinationer, och istället stoppa ingefära (eller vad det nu kan vara) i öronen?
Beats me.

Andra bloggar om: Skolhälsovård, Waldorf

Jag är INTE en pinsam morsa

Bloggat den | May 26, 2008 klockan 8:03 pm | Inga kommentarer än

Samtidigt som vi satt och åt middag hörde jag att några barn ute på gården sjöng för allt vad deras små halsar höll. Först hörde jag inte vad de sjöng, men när jag gick fram till fönstret i vardagsrummet och lyssnade hörde jag;
? Runka balle ? Runka balle ? Runka balle ? Runka balle ?
Jag tittade mot sandlådan för att se om det var några dagisbarn som hade lärt sig en ny sång, men sandlådan var tom.
Det var först när Mr T hade ätit klart och gick ut, som jag förstod vilka det var som sjöng så… euhm… ~~vackert~~ entusiastiskt…
Det var Mr Ts kompisar som stod utanför vår port, och skrålade för full hals. Med tanke på att de är 11-12-13 år, så såg jag ingen annan råd än att gå ut och prata med dem.
- Hörni grabbar, jag tycker att ni är jättebarnsliga när ni står och sjunger “runka balle” om och om igen. Ni är väl lite för stora för att tycka att det är roligt. Men om ni känner att ni väldigt gärna vill fortsätta och sjunga, så föreslår jag att ni går och ställer er utanför Patriks port istället, för här vill jag inte att ni står.
Ingen av grabbarna sa något. De slog bara skamset ned blicken och lommade iväg. Jag hörde dem inte sjunga något mer, så de kanske inte kände att de väldigt gärna ville fortsätta. Eller så ville väl Patriks mamma inte heller ha någon runka-balle-kör utanför sitt fönster.

Mr T klargjorde med stor emfas hur totalt pinsam jag var. Jag hade minsann skämt ut både honom och mig.
- Vad är mest pinsamt; att jag talar om för dina kompisar att de beter sig på ett sätt som får dem att framstå som jättebarnsliga, eller det faktum att de står och sjunger “runka balle”? frågade jag.
Med ett ohörbart mummel medgav Mr T att det var kompisarna som var pinsamma.

En katastrof för Waldorfskolorna

Bloggat den | May 26, 2008 klockan 10:26 am | 2 Kommentarer

En statlig utredning föreslår att endast behöriga lärare skall kunna få fast anställning som lärare. Förslaget omfattar både kommunala- och friskolor, och kan bli verklighet först år 2010.

Om så blir, så blir det en enorm kvalitetshöjning för alla Waldorfelever (ett välbehövligt första steg på den långa kvalitetsförbättringsresa alla Waldorfskolor är i skriande behov av). För Waldorfskolorna är förslaget närmast en total katastrof.

Det finns naturligtvis de som hellre gör partipolitik av det här förslaget, än ser på det ur ett samhällsperspektiv, och elevernas rätt till en försäkran om kvalitet på utbildningen. Om jag var en av dessa, så borde jag skrika i högan sky, med tanke på att förslaget kommer från alliansen, och utbildningsminister Jan Björklund (fp) gått ut och hyllat det. Jag har redan hört ett par röster (från “min” sida av den politiska skalan) som försöker göra gällande att det här handlar om att alliansen försöker sätta käppar i hjulet på den valfrihet de själva förespråkar.
Urusel argumentation och regelrätt mumbo-jumbo säger jag om det. Möjligheten att anställa obehöriga lärare har ingenting med valfrihet att göra.
Att jag dessutom, iom vårt avhopp från Uppsala Waldorfsekt, fått uppleva vilken enorm skillnad det är mellan outbildade och utbildade lärare, gör att jag upplever det som ett direkt övergrepp mot alla landets elever att inte se vikten av kompetens hos lärarna.
Visst finns det säkert guldkorn även bland outbildade lärare, men dessa kan knappast ses som representativa för hela lärarkåren.

Jag läser att uppskattningsvis 1/5 av alla lärare saknar utbildning. Denna statistik gäller inte i landets Waldorfskolor - där är siffran betydligt högre.
Inom Waldorf tycks det nämligen inte vara så att man blir nödd och tvungen att anställa en obehörig lärare, då en behörig lärare inte står att finna. Tvärtom. En utbildning väger fjäderlätt, i jämförelse med om personen redan är engagerad i sekten. Eller som en förälder (inte jag, men det hade lika gärna kunnat vara jag) skrev i en anmälan till Skolverket:
ständigt rekryterar personal av alla kategorier till skolan. Föräldrar, grannar, kompisar och så vidare tillfrågas vid lärarbehov

Jan Björklund uttalade sig i TV imorse, och försäkrade att man skall ta hänsyn till arbetsrätten. Outbildade anställda “lärare” riskerar alltså inte att bli av med jobbet, men vid nyrekrytering ställs krav på utbildning. Denna försäkran innebär att landets Waldorfskolor tillfälligt kan andas ut, då den medför att de inte behöver slå igen sin verksamhet år 2010.
Men att de därefter tvingas anställa endast utbildade lärare innebär ett stort paradigmskifte för hela Waldorfsekten.

Andra bloggar om: Skola, Behöriga lärare, Waldorf, Friskolor, Utbildning

SvD, Aftonbladet

Jag är åtminstone inte ful!

Bloggat den | May 25, 2008 klockan 1:14 am | 1 Kommentar

Kroppsarbete tar på krafterna, det är ett som är säkert.

Imorse, eller åtminstone tidigt i förmiddags, begav jag mig ut till förorten för att stå för logistiken vid dagens flytt.
Jag och Jerrys döttrar var på plats i det nya radhuset, medan Jerry och hans arbetskamrater körde flyttlass efter flyttlass från huset.
Tjejerna pysslade i sina rum, och jag plockade upp i köket och vardagsrummet.
Jag har alltid gillat Jerrys barn, de är verkligen supermysiga på alla sätt.
Vi tog en paus, och satt och småpratade. Vi fnissade lite åt att grannarna vid huset kanske tror att Jerry har skaffat sig en ny kvinna, eftersom jag var där härom dagen och hjälpte honom att packa. Dessutom följde jag ju med när han skulle hämta Ellet på dagis (eftersom jag skulle gå till bussen då), så dagisfröknarna kanske också tror det.
Denna diskussion fick stortjejen att frankt konstatera;
- Äh, det gör väl ingenting om folk tror det. Du är ju åtminstone inte ful!
Efter det unisona gapskratt som utbröt, så tackade jag för komplimangen.

Det har burits och monterats möbler, plockats upp ur kartonger och in i skåp, hängts tavlor och jag vet inte allt.
Till Jerrys stora förtret, så fick han inte igång bredbandet och TV-kanalerna. Men till hans stora lycka, så fungerade åtminstone (och endast) SVT1. Så han kunde ägna kvällen åt schlagerfinalen, och samtidigt liveblogga (även om bloggtexten kommer att läggas ut i efterhand).

Efter att övriga flytthjälpare hade dragit sig hem till sitt, och stortjejen stuckit iväg för att grilla med kompisar, så var det dags att smörja kråset på Vreten. Lilltjejen orkade inte följa med, så det blev bara jag och Jerry som gick dit.
Det blev pizza, öl och trevligt prat. När vi gick därifrån tog vi med oss en pizza till lilltjejen.

Även om det bär mig emot, så måste jag medge att jag är riktigt avis på Jerrys nya boende. Det är fräscht, ljust, välplanerat och fint. En liten uteplats på framsidan, lagom för ett bord och ett par stolar, samt en täppa på baksidan.
Vad mer kan man begära?
Om jag hade flyttat in där, så hade jag lätt paxat Ellets rum som mitt!

När jag kom hem hade Mr T stuckit till Ralle. Prinsessan och Herr Fiffig hade myskväll med AG. Själv hade jag en vidrig magkatarr, så jag gled genast ned i ett hett bad.

Om inget oförutsett händer, så beger jag mig ut till Storvreta på tisdag, för att hjälpa Jerry med det sista plockandet.

Shit happens!

Bloggat den | May 24, 2008 klockan 11:23 pm | 3 Kommentarer

Eller vad säger du, Smala Rufstufsen..?

Before:
Så här såg det ut hos Smala Rufstufsen när hon hade hotlinkat en bild hos mig

After:
Och så här ser det ut hos Smala Rufstufsen efter att jag har bytt namn på mina bilder...

Andra bloggar om: Hotlinking, Bildstöld, Bandbreddsstöld, Internet
Jag har tidigare skrivit om hotlinking här.

Och vinnaren i VM i särskrivning är…

Bloggat den | May 24, 2008 klockan 12:01 am | Inga kommentarer än

Särskrivning är något som fascinerar mig nästan lika mycket som det irriterar mig.
På en av alla de siter som visar upp korkade/roliga lappar och skyltar, så hittade jag nedanstående lapp (inkl felstavning).

Hej hyres gäst!
Golv vårds arbete på går i trapphuset.
Halk risk se upp!
Golven är under yt behandleng hela-Dagen.

Att lappen inte är skriven av en privatperson, utan ett företag gör ju saken än mer komisk…

Andra bloggar om: Särskrivning

Shoppingpromenad

Bloggat den | May 23, 2008 klockan 11:35 pm | Inga kommentarer än

Det känns som att den här dagen har varit hur lång som helst. Och det har den nog varit, också. Men till övervägande del har den varit positiv.

Jag och Prinsessan tog en sån där milslång promenad. Jag var förutseende och tog med mig dramaten, och den började vi fylla genom ett besök på Återbruket.
Sedan blev det en repa på stan. Vi åt på China River (jag borde ha lärt mig av misstagen, men nu måste jag verkligen pränta in i mitt lilla söta huvud att maten är urusel där efter ägarbytet!), vi shoppade på Myrorna, vi träffade AG, och så fick Prinsessan äntligen sina efterlängtade guldörhängen.
AG åkte för att ta emot grabbarna när de kom från skolan, medan jag och Prinsessan fortsatte på stan.
Snygg - men för liten - BH På Lindex hittade jag en så galet snygg BH, så det var inget snack om saken - jag skulle bara ha den! Tyvärr tillverkades den inte i större storlek än 80C, och det var ju oroväckande. Men jag var optimistisk, och gick in i provhytten och provade…
- Mamma, det ser ut som att du har fyra tuttar sa Prinsessan när jag hade fått på mig BHn. Tyvärr hade hon rätt. Halva brösten välde ut, trots att jag verkligen försökte pressa ned dem i kuporna.
Det var ingen upplyftande syn som mötte mig där i spegeln.

Helgens planer har blivit ändrade i elfte timmen. Ja, inte för min del, jag skall planenligt ge mig ut till Storvreta imorgon bitti för att agera arbetsledare vid en flytt.
För AGs och Prinsessans del blir det dock ändring. Det var meningen att de skulle åka till Örebro, men pga yttre faktorer blir det nu inte så.
Så om du just kom på att du borde resa från Uppsala till Örebro imorgon, så finns det en tågbiljett här.

Jag är toktrött i kroppen efter dagens promenerande. Min söta lilla lekamen vill inget annat än krypa ned under täcket, men den där Skarpnäck-sambon tycker att jag skall dricka vin istället.

Var är vargen?

Bloggat den | May 23, 2008 klockan 12:19 am | Inga kommentarer än

När månen om natten sätts i brand
Av ett isande skri ifrån norr är det sant
Det dom viskar om en rit nånstans
Så välsignat vare vårt land

Jag är galet sugen på hångel!

Flyttförberedelser

Bloggat den | May 22, 2008 klockan 10:29 pm | 1 Kommentar

Jag hann knappt få av mig nattmössan imorse innan det var dags att hasta iväg till bussen, för att åka ut till väninnan i förorten. Sista handen skulle nämligen läggas vid flyttförberedelser inför lördagen.

Vi packade leksaker, tog ned gardiner, skruvade ned gardrinstänger, rensade köksskåpen, och jag vet inte allt.
Medan jag ägnade mig åt sådant som att skruva ned armatur, så passade väninnan på att hänga tvätt. Men det är väl så; var och en skall göra det den är bäst på.
Det må vara sant att en stol förvandlades till brasved då jag använde den för att nå upp när jag skulle ta ned en gardin. Men jag vill hävda att det uteslutande handlade om stolens bristfälliga konstruktion. Låt inte andra elaka antydningar på nätet få er att tro något annat.

Jag matades med fikabröd, kaffe i aldrig sinande mängd och lunch. Dessutom hann vi med en del välbehövligt skvaller.
Jag tror att vi i allt väsentligt dessutom hann med det vi borde hinna med inför lördagens flytt.

När jag kom hem så hade soffan, som jag köpte igår, kommit. Jag måste säga att den gör sig finfint i vardagsrummet.
En strålande stolt Mr T berättade om hur bra resultat han hade haft på läxförhören (engelska och svenska), och hur mycket beröm han hade fått av fröken.
Behöver jag säga att berömmet från föräldrarna inte uteblev.

Amanda Lear For me, you are an enigma,
For me, you really are a mystery
A mystery
For you, I break all the rules
And for you, I’ll go to the moon,
‘Cos you’re the one
There’s no one else

Jajamensan, nu är det Amanda Lear som sjunger för mig.

Problemlösning

Bloggat den | May 22, 2008 klockan 1:16 am | Inga kommentarer än

Mycket snack och lite verkstad. Ja, det är väl ungefär (eller snarare ganska exakt) så det har varit här, gällande inköp av en bärbar dator.
Men nu skall det bli ändring på det. Det måste bli ändring på det.

Jag är i skriande behov av en bärbar vän, och har lagt ~~ned planerna~~ önskedrömmarna om en gul Lamborghini åt sidan (i nuläget).

Det är skarpt läge, och jag måste verkligen ha en bärbar. Det faller bara på en förtretlig liten detalj…
Men problem är ju till för att besegras. Hugade mecenater behöver bara höra av sig, så har de mitt kontonummer i sin inbox innan de vet ordet av.
Plättlätt, liksom.

Och det behöver inte stanna vid tillfredsställelsen att ha understött storverk från min sida.
Nejdå, det kan ju hända att man framledes blir belönad på ett vidare plan. Dessutom är det inte omöjligt att man belönas med en guldstjärna av mig (och dessa strösslar jag minsann inte omkring mig).

Seså, vad väntar du på?

Dagens tips

Bloggat den | May 21, 2008 klockan 1:10 pm | 2 Kommentarer

Gnugga dig inte på nästippen efter att du har hackat en habanero. Inte ens om du har tvättat händerna efter habaneron.

Prinsessan vill också bidra med ett tips: När du pressar en vitlök, se då till att du håller vitlökspressen så att det inte skvätter upp i ögonen.

Undrar hur de har resonerat sig fram till det…

Bloggat den | May 20, 2008 klockan 8:55 pm | 3 Kommentarer

Nu står skolavslutningarna snart för dörren. Olika skolor/årskurser väljer att ha sin avslutning vid divergerade tillfällen, och det kan ju vara klokt ur flera aspekter.

En skola som har valt en något inovativ lösning för sin avslutning är Josefinaskolan i Sigtuna. De har nämligen valt att förlägga avslutningen till Nationaldagen.
Det kanske, vid en första tanke inte ter sig så märkligt - om det inte vore för det faktum att Nationaldagen är en röd dag. Och på röda dagar har elever ingen skolplikt. Man kan alltså inte förlägga skolaktiviteter på Nationaldagen.
Det är dock ingenting som sätter käppar i hjulet för Josefinaskolan.

Trots protester från föräldrar, så har skolan inga planer på att rätta till sin blunder. Protesterna har besvarats med “Goddag yxskaft” (= Skolavslutningen brukar vara runt den 6:e… Vi brukar ha avslutning på en lördag… Nästa år är den 6:e på en lördag, så då blir det också avslutning på Nationaldagen…)

Att Arbetsmiljöverkets (de sköter viss skolinspektion) otvetydiga besked är att man inte får förlägga skolaktiviteter på röda dagar tycks också väga lätt. Hos Skolverket kan man knappt tro att det är sant att en skola agerar på det här sättet.
Men Josefinaskolan gör det.

Jag är förvisso en anhängare av civil olydnad. Men jag anser också att man, fullt ut, skall vara beredd att stå för konsekvenserna av sitt agerande.
Jag undrar om Josefinaskolan är det…

Jag kommer med spänning att följa den ev utvecklingen i detta, och naturligtvis fortsätta rapportera om densamma.

Update: Jobbet som rektor på Josefinaskolan verkar inte kräva mer än “IQ fiskmås” stod det i ett mail som kom från en förälder till ett barn på Josefinaskolan…

Andra bloggar om: Josefinaskolan, Waldorf, Nationaldagen

Kom åk med mej till himlens rand

Bloggat den | May 19, 2008 klockan 8:33 pm | Inga kommentarer än

Toktrött i huvudet. Jag har väl egentligen ingen bra förklaring till varför. Det skulle väl vara att jag har fått i mig för lite kaffe idag, då.

Det mest vettiga jag har gjort idag är väl att jag har fortsatt trixa med widgets och jonglera med templets. Bortsett från en och annan svordom, så har det gått förvånansvärt bra. Om det fortsätter så här. så borde den nya designen inte vara alltför långt borta.
Dessutom har jag ägnat mig åt kreativitetsbyggande nostalgipoppande, i form av Nationalteatern. Deras musik är lika bra idag som den var för 30 år sedan. Kanske bättre, tom.

Musikens fascister är här igen
slå ut den gråa vällingen
Poppen Mussolinis på scen igen
med dansande drömmar om friheten
Nog älskar ni mej?
Vi älskar dej…

Jofan, det håller fortfarande.

Mr T och Prinsessan har blivit storkonsumenter av te på sistone. De kan bälga i sig hur mycket som helst. Herr Fiffig kan också dricka te, men då i mer rimliga mängder.
Ikväll valde Prinsessan och Herr fiffig gröt (vilket de ääälskaaar!) som “kvällsmacka”, medan Mr T hälde i sig några baljor te.
Barnen känns så “ordentliga” när de väljer te och gröt, istället för att tjata om mackor och bullar. Borde de inte göra det?

Nu borde jag nog stoppa ned näsan i koden igen.

Widgets och potatismjöl

Bloggat den | May 19, 2008 klockan 12:24 pm | Inga kommentarer än

Jag tog en liten paus från pillrandet med designen i Photoshop, och har ägnat mig åt att pillra med Widgets i MT. Jag blir lika glad - eller skall jag kanske säga förvånad - varje gång mina ändringar funkar som de skall (och det har de gjort varje gång - hittills).

Herr Fiffig är pudrad med potatismjöl, och just nu gör vi inte så mycket annat än att vänta på att AG skall dyka upp.
Sedan bär det av mot Gränby centrum.

Ni antecknade väl allt nu?

Lite solsken i alla fall

Bloggat den | May 19, 2008 klockan 10:05 am | Inga kommentarer än

Tvätten höll mig vaken till halvtretiden. Sedan hann jag inte mer än slumra till, innan Herr Fiffig vaknade. Kopporna kliar lite, men i övrigt är han pigg. Ingen feber eller så.
Under det senaste dygnet har jag ständigt okulärbesiktigat Prinsessans lekamen, i jakt på koppor. Jag har inte sett några än, men det är rimligen bara en tidsfråga innan de dyker upp.

Vädret är ju betydligt roligare än vad det har varit den senaste veckan. Det är visserligen inte samma temperatur som det var förra helgen, men termometern kämpar sig uppåt.

Dagens planer får stuvas om en del, med tanke på Herr Fiffigs vattkoppor. Men så snart AG slutar arbeta får han ta över, så att jag kan ge mig ut på äventyr.
Eller… äventyr och äventyr, men jag skall iaf storhandla.

Jag känner att det är hög tid att möblera om lite på den framtida agendan. Inga världsomvälvande saker, men det är hög tid för mig att få tid för mig själv.

Och så toklängtar jag tills imorgon!

Det stora mangelmysteriet

Bloggat den | May 19, 2008 klockan 12:56 am | 1 Kommentar

Javafan, när jag ändå hade manglat sängkläderna, så var inte steget långt till att mangla kökshanddukarna.
Sagt och gjort; jag fuktade/stänkte (vad heter det?) sex handdukar, vek dem på mitten, slätade ut dem och matade in dem i mangeln. Jag lät mangeln gå ett par minuter, och sedan matade jag ut handdukarna.
Tro det eller ej, men ut kom bara fem handdukar!

Jag hade matat in dem efter konstens alla regler (i mangelduken) så ingen borde rimligen ha kunnat försvunnit mellan valsarna. Likväl så var en spårlöst försvunnen! Vart har den tagit vägen? Jag körde mangeln fram och tillbaka. Jag kröp på golvet och letade. Men ingen handduk stod att finna.
Kan det vara så att strumpmonstret (som brukar äta upp en av varje strumppar) hade gått och lagt sig för att sova i mangeln, och nu vaknade när jag drog igång apparaten. Och kan man äta strumpor, så kan man väl äta kökshanddukar.

Tvättrapport

Bloggat den | May 18, 2008 klockan 11:45 pm | Inga kommentarer än

Jag hade alltså tvättid mellan 15-23, och jag har tillbringat en hel del av den tiden ute i tvättstugan. Samtidigt som jag började tvätta, så kom en man med bongotrummor och tog plats i kvarterslokalen (som ligger vägg-i-vägg med tvättstugan).
Sedan har han suttit där och spelat och spelat och spelat.

Jag tog en paus i tvättandet för att gå in och fixa mat. När jag kom ut igen satt karln fortfarande och kliade på det där kamelskinnet.
Han trummade, och han trummade och han trummade. Till slut funderade jag nästan på om jag borde smyga fram till dörren och sniffa efter den där sötaktiga granbarrsdoften…

Tro det eller ej, men idag har jag manglat lakan!
Jag har “alltid” tidigare gjort det (eftersom det är så galet skönt att sova i nymanglade lakan). Så länge familjen bara bestod av mig och Mr T var det inga problem, men när även Herr Fiffig gjorde entré så kändes det som att tiden helt enkelt inte räckte till.

När Prinsessan nu fick se mig ta plats vid mangeln var hon nästan på väg att falla i extas. Hon tyckte att det var så roligt, och hjälpte mer än gärna till i varje moment där hon kunde vara behjälplig.
Jag vet inte vad som fick mig att ställa mig och mangla lakanen, men jag utesluter inte att det där eviga bongotrummandet kan ha haft en viss hypnotisk inverkan på mig.

Klockan är snart midnatt, och jag är inte riktigt klar i tvättstugan. Men nästa tvättid börjar inte förrän kl 7 imorgon bitti, så jag har tid på mig. Och natten är ung.
Nu är kaffepausen slut, så det är väl bara att jag masar mig ut till tvättstugan igen.

Söndag är ingen vilodag

Bloggat den | May 18, 2008 klockan 2:45 pm | Inga kommentarer än

Det är fortfarande fult väder, men åtminstone uppehåll. Alltid något.

Herr Fiffigs prickar har förökat sig, men de är fortfarande ganska få. Hoppas att det inte blir så många fler, för han klagar redan på att det kliar ganska mycket.

På fredag är jag bjuden på releaseparty, och jag är sjukt sugen på att gå. Det är visserligen inte i Sverige, men i ett land som inte ligger alltför långt härifrån. Jag kan tänka mig att Cyberfrun mer än gärna skulle vilja se mig på ett flygplan, men…
Dessutom är jag uppbokad hela lördagen, så då måste jag vara hemma i Sverige, pigg och ny(k)ter.
Men det skulle vara jäkligt kul om jag kunde åka dit. För att inte tala om hur mycket jag skulle behöva det.

Söndag är det samma som städdag, och delar av familjen har väl gjort små försök att snygga till lite. Jag och Prinsessan gick ut till tvättstugan för att se om det fanns någon ledig tid inom de närmaste dagarna. Och minsann - ena tvättstugan var ledig mellan kl. 15-23 idag.
Så om ni vill mig något, så finns jag där.

Syttende mai

Bloggat den | May 17, 2008 klockan 8:18 pm | Inga kommentarer än

Grattis på Nationaldagen, alla norrmän Igår när jag pratade med Cyberfrun, sa hon att hon skulle vara extra norsk idag. Jag fattade inte riktigt vad hon menade, men en titt i kalendern gjorde att det klarnade på den punkten.

Den sjuttonde maj varje år förvandlas Skansen till norskt territorium. Trots att vädret inte varit alltför roligt, så verkar entusiastiska gutter och piger ändå ha tagit sig dit och firat såsom bara norrmän kan.

Själv vill jag bara säga Grattis på Nationaldagen till alla mina norska fans.

Bajsväder och vattkoppor

Bloggat den | May 17, 2008 klockan 3:38 pm | 2 Kommentarer

Vädret är så tråkigt så jag funderar nästan på att måla en vägg. Jag menar, det skulle vara roligare att sedan titta på när färgen torkade, än att bara ha det här jäkla vädret som input för sinnesstämningen.
Hela dagen har varit seg, och Herr Fiffig var låg redan igår kväll, och har gått omkring och varit hängig hela dagen. Han har inte riktigt velat klä på sig, utan har gått i bara linne och kalsonger.
Vid den sena lunchen alldeles nyss, så undrade han varför han har en massa prickar på halsen. Jag tog mig en närmare titt, och visst hade han prickar på halsen. Jag lättade lite på hans linne, och där var det också prickar. Och på ena skinkan. Och på benen hittade jag också några prickar. Det var inget snack om saken; grabben har gått och fått vattkoppor.

Jag känner för att krypa ned i sängen, och inte kliva upp igen förrän solen ropar på mig.

Mitt hål var inte äckligt

Bloggat den | May 16, 2008 klockan 8:15 pm | 5 Kommentarer

Efter att jag hade kräkts ur mig min irritation tidigare idag, så frågade jag Herr Fiffig och Prinsessan om de ville vara med och leka Rent Hus, och det ville de.
Det var visserligen inte någon allmän storstädning som stod på schemat, men frysen skulle frostas av, och då passade jag på att rengöra kylen samtidigt.
- Var är hålet? Jag vill se hålet? Hur ser hålet ut?Är det något äckligt i hålet? tjoade barnen i kör. För om det är något som har etsat sig fast i deras medvetande när de har sett Rent Hus, så är det att det finns ett hål längst bak i kylskåpet (tja, i Prinsessans medvetande så har nog allt etsat sig fast).
Jag visade hålet (det var fritt från äckel), och de förundrades nästan över att det fanns på riktigt, och inte bara på TV.
Vid avfrostningen av frysen insåg jag att jag borde göra något av alla de rabarber som låg där. Så det blev en jättegryta med rabarberkräm.
Mums!

Nu blir det ett glas rött.

Irritationskräka

Bloggat den | May 16, 2008 klockan 12:56 pm | 5 Kommentarer

Jag blir så sjukt irri på människor som sätter upp andra “regler” för sin omgivning än vad man har för sig själv. Även människor som inte kan se sin egen roll i sammanhanget är ett stort mysterium för mig.

Ta tex Maria och Veronica. Båda är lite otränade, och båda ~~brukar~~ brukade - med glimten i ögat! - påpeka den andras lathet.
Sedan insåg Maria att Veronica inte alls uppskattade Marias skämt (trots att hon själv skämtade på samma sätt!).
Maria frågade vad skillnaden var, och Veronica svarade
- Jag skämtar ju, men det känns inte som att du gör det.
När Veronica dessutom klargjorde att det var hennes uppfattning som var normsättande, och att det saknade betydelse att de skämtsamma pikarna varit just skämtsamt menade från båda hållen, ja då måste jag säga att jag förstår lika lite som Maria gjorde.

Eller vad sägs om Janne, som tycks vara universums mittpunkt. Åtminstone enl sitt eget sätt att resonera.
Han försitter inte en chans att påpeka för Lina hur hennes kropp har förfallit sedan de fick barn. Han porrsurfar i smyg, och försöker svartsjukt hålla koll på vilka människor Lina har kontakt med. Och han kan inte förstå varför Linas sexlust har flugit sin kos.
Get real, är väl det bästa råd jag kan ge till Janne.

Andra bloggar om: Irritation

En vanlig dag

Bloggat den | May 15, 2008 klockan 11:28 pm | Inga kommentarer än

Förorts-Jerka kvistade förbi och tiggde till sig en fika. Samtidigt tvingade han mig att goffa i mig ett okänt antal bullar.
Vad säger man?
That’s what friends are for.
Tack för presenten, förresten! Den var inte på något sätt nödvändig eller förväntad, men blev ändå mycket uppskattad!

Jag gjorde återigen ett besök på barnens skola, och idag fick jag vara med när Mr T hade hemkunskap. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig i bakgrunden, men kunde inte undgå hur flink Mr T var i köket (vilket också bekräftades av hans lärare). Inte så att jag på hemmaplan har betvivlat hans talanger, utan mer att jag (fortfarande!) överväldigas av att han nu befinner sig i en skolmiljö där man (tex) som kille inte blir beskrattad om man typ visar intresse för matlagning.
Idag stod pizzabakning på schemat, och det var en ynnest att se. Hur opartisk jag än försöker förvandla mig till, så kan jag inte förneka att Mr Ts pizza var den mest välbakade.
Det var dock inte den jag fick smaka på. Eleverna arbetade två-och-två i köken, och eftersom en klasskamrat var sjuk idag så arbetade en tjej ensam. Därmed hampade det sig så att hon gjorde två pizzor, varav jag fick den ena.
Vad säger man?
Det hade nog inte varit några större fel på den, om hon hade avstått från att hälla en halv burk svartpeppar (jag ljuger inte!) över den.
Men jag gillar stark mat, så jag åt och höll god min.

För alla er som legat sömnlösa, så kan jag berätta att jag till slut lyckades få piercingsmycket på plats. Så ni kan avblåsa alla undantagstillstånd.

MT verkar fungera i stort, men det återstår uppenbarligen en hel del småfnulande. Förhoppningsvis är det inte så mycket som syns här i bloggen, men det är ändå extremt frustrerande. Inte minst då jag själv inte fattar ett jota.
Den frustration ni besökare får stå ut med, är väl att se den här “vacka” defaultmallen ett tag till (huruvida vi snackar timmar eller dagar vågar jag inte gå i god för).

Paus från koder, skript och design

Bloggat den | May 15, 2008 klockan 6:08 pm | Inga kommentarer än

Jag tar en paus från fnulandet med bloggen, och svarar på några frågor som jag hittade hos Jerry:

Lovar du att vara ärlig?
Ja, annars är det väl ingen större idé att göra sig besväret att besvara frågorna.

Du heter:
theWitch på nätet.

Smeknamn?
Häxan.

Låt just nu?
Real Wild Child med Iggy Pop

Röker du?
Det händer.

Beroende av?
Kaffe och snus.

Vad tror folk om dig?
Jag har inte frågat.

Stämmer det?
Några saker stämmer säkert, men det absolut mesta stämmer garanterat inte.

Ny design (på gång)

Bloggat den | May 15, 2008 klockan 8:11 am | 3 Kommentarer

Uppdateringen av MT gick relativt smärtfritt. Det går att kommentera igen. Nu återstår bara resten, såsom att lägga in ytterligare skript och göra klart den nya, egna designen.
Tills jag är färdig med det, så får ni nöja er med den här… euhm… vackra *host* defaultmallen.

Uppdatering av script

Bloggat den | May 14, 2008 klockan 9:22 pm | 1 Kommentar

Nä, det går fortfarande inte att kommentera i bloggen, och det tycks bero på att Wopsa har uppdaterat cpanelen, och MTs script inte är riktigt kompatibla med uppdateringen.
Så nu skall MTs script uppdateras (och det överlåter jag med varm hand till min personlige datatekniker). Sen får vi se hur det blir; Försvinner bloggen? Kommer min design att försvinna och ersättas med någon defaultmall? Kommer det att fungera smärtfritt?
Det här kan ju bli hur spännande som helst.

Dagens stora ilandsproblem

Bloggat den | May 14, 2008 klockan 12:38 pm | Inga kommentarer än

Igår satt jag och pillrade lite på piercingen i näsan. Lite sådär tanklöst, ungefär som man snurrar på ett örhänge eller grejar med ett halsband.
Vips, så hade jag pillrat ut piercingen ur näsan. Det var väl ingen större fara med det, jag har tidigare plockat bort piercingen (med flit), och det har inte varit några problem att sätta tillbaka den.
Igår la jag piercingsmycket åt sidan, och tänkte att jag skulle sätta tillbaka det idag igen.
Och idag har jag försökt sätta tillbaka smycket… Det är ett sånt där smycke med krokig pinne liksom, och det har som sagt inte varit några problem att pillra in det i hålet förut. Men nu vill det inte.

Jag kämpade så att svetten lackade, men smycket ville inte sätta sig på plats.
Jag drog mig till minnes att en piercad vän en gång berättade att hennes piercinghål hade växt igen, efter att hon varit utan smycke bara något dygn, och började bli rädd för att samma sak höll på att hända mig.
För att utesluta det, så lånade jag ett örhänge av Prinsessan, och trädde i det i näsan. Jodå, det gick hur bra som helst, så hålet är nog som det skall vara. Så nu går jag omkring med ett rosa hjärta på ena näsvingen…

Prinsessan blev inte överlycklig över att jag tog mig friheten att låna ett örhänge av henne.
- Mamma, jag vill inte ha dina snorkråkor på mina örhängen sa hon. Vilken tur att man kan göra rent smycken, då. Och förresten så har jag aldrig varit med om att det har fastnat snorkråkor i mina piercingsmycken.

Jag skall försöka sätta i mitt eget smycke om en stund igen. Om jag inte lyckas, så ser jag ingen annan lösning än att åka till Darkwell och få hjälp.
- Mamma, du får INTE gå ut med mitt örhänge i näsan! klargjorde Prinsessan. - Tänk om någon skulle se dig! tilla hon.
Hur kan jag ha fått så känsliga barn?

Och jag som trodde att ni inte var intresserade av mig längre…

Bloggat den | May 13, 2008 klockan 11:47 pm | Inga kommentarer än

Ja, jag trodde att tom junk- och spamkommentatörerna hade övergivit mig.
Men det verkar vara något fel hos Wopsa som gör att det sedan något dygn inte går att kommentara här i bloggen.
Ha förtröstan. Felsökning pågår. Under tiden kan ni lätta era hjärtan via mail.

… tolv år senare…

Bloggat den | May 13, 2008 klockan 11:30 pm | Inga kommentarer än

Besöket i barnens skola gav samma wow-ja-hurra-känsla som alltid.
Under besöket i Herr Fiffigs klass fick jag bla beskåda genrepet inför morgondagens uppträdande. Klassen skall framföra Samba Sombrero (av Anna Book, fick jag lära mig). Det var verkligen en fantastisk upplevelse att se barnens inlevelsefulla samarbete runt sång, koreografi, instrument och dans.
Fortfarande, efter snart två år går jag, efter varje besök i skolan, därifrån med ett nöjt fånflin i hela ansiktet.

Sedan var det dags för grabbarnas tandläkarbesök. Först ut var Herr Fiffig. Fina tänder, bra borstade och inga hål blev omdömet.
Därefter var det Mr Ts tur, och tandläkaren sa samma sak som hon hade sagt om Herr Fiffigs gaddar en timme tidigare. På en av sina bakre tänder har Mr T en (helt naturlig) “skåra”. Tandläkaren bedömde att det kommer vara omöjligt att hålla rent där i längden, och därför ville hon lägga i en liten fyllning i skåran (för att förekomma kariesen), så vi fick en tid för det om ett par månader.
Jag är grymt imponerad av mina söners tandläkarbesök. De visade inte tillstymmelse till några sura miner. Det hade jag väl egentligen inte väntat mig heller, utan min reflektion grundar sig istället i min egen paniska tand~~läkar~~vårdsskräck.
Att följa med barnen till tandläkaren är regelrätt KBT för mig. Samma sak gäller när jag följer med barnen för att ta sprutor, lämna prover osv. Det är fan ingen barnlek för mig, med min sprutskräck. Men jag gör det, och jag blir duktigare och duktigare för varje gång (utåt sett har jag ju alltid - inför barnen - haft inställningen Jippie, nu skall du få en spruta - Åh, vad roligt det skall bli!). För barnen har det aldrig varit några problem, de har alltid varit duktiga.
Säga vad man vill om mig, men jag skulle nog inte göra mig speciellt bra som sprutnarkoman.

Efter avklarade tandläkarbesök fick Mr T åka hem, medan jag och Herr Fiffig fortsatte på stan för att “köpa hemlisar”.
För det är nämligen så att ikväll var sista kvällen som Mr T gick och la sig som elvaåring. From imorgon ingår han i tolvåringarnas skara.
Jodå, jag började redan imorse att återuppleva förlossningen. Imorse var det nämligen tolv år sedan den satte igång, och imorgon kväll - efter 36 timmar - är det tolv år sedan Älskade Mr T föddes.

Jubilaren har egentligen bara önskat sig två (relativt kostsamma) saker, och han kommer att få båda. Men jag var ju tvungen att köpa några “småpaket” också.

Vädret de senaste dagarna har inte varit mycket att hurra för. Solen har visserligen strålat från himmelen, men vad hjälper det när det bara är 7-8°?
Mina storslagna planer om att ge mig ut på en egocykeltur till Svia/Skölsta för att njuta av naturen har alltså inte blivit av. Men jag har inte gett upp hoppet.

Jag har sträckt en bröstmuskel, och det är allt annat än kul. Just nu känns det som att jag mer än gärna vill önska mig en rejäl bröstförminskning av jultomten.
Ett par vindruvor skulle räcka bra för mig.

Långkalsonger på

Bloggat den | May 13, 2008 klockan 10:39 am | Inga kommentarer än

Men alltså… hur kan det först vara runt 25° i två dagar, och sedan sjunka till 7-8°? Vilket jävla skämt! Det ser ju varmt ut när man tittar ut genom fönstret, men det är blott en chimär.
Det är bara att plocka fram långkallingarna igen.

Igår gjorde jag bort mig ganska ordentligt. Inte på något allvarligt eller farligt sätt, utan bara totalt pinsamt.
AG går och pekar finger och skrattar åt mig så snart han kommer åt. Själv överväger jag att sluta handla i den aktuella butiken. Om jag skall fortsätta handla där måste jag nämligen döda expediten ifråga, för att slippa skammen…

I em skall både Herr Fiffig och Mr T till tandläkaren. Fram tills dess funderar jag på att knalla bort till skolan och vara med där.
Jo, så får det bli.

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.