Sista april -08

Bloggat den | April 30, 2008 klockan 10:59 pm | Inga kommentarer än

Sista april gör man klokt i att stanna hemma, åtminstone om man bor i Uppsala. Ok, man behöver kanske inte prompt stanna hemma, men man bör hålla sig från city om man inte vill trängas med sådär 100.000 människor.
Det studentikosa firandet började redan igår, med Kvalborg. Idag har det fortsatt med champagnefrukost, forsränning, sillunch, champagnegalopp, mösspåtagning och allt annat som hör till.
Jag kan ärligt säga att jag inte längtar tillbaka till den delen av min studietid.

Jag och Herr Fiffig cyklade till Willys och handlade. Sedan tog hela familjen (utom Mr T, då) en promenad till Gränby centrum för att komplettera med det jag hade glömt att köpa på Willys.

Jag har egentligen ganska dålig erfarenhet av att köpa ett vin utifrån att flaskan ser kul ut. Men när jag fick syn på Torredipisa så var det inget snack om saken. Det var bara att slå till.

Ralle är här, och han och Mr T har varit på tivolit tillsammans med ett par andra grabbar.
Ikväll har vi varit och tittat på kase i Gamlis tillsammans med ett gäng ungar (varav tre är egentillverkade).
Nu ligger Prinsessan och Herr Fiffig och sussar sött. Mr T och Ralle tittar på film inne i Mr Ts rum, så det kanske är lika bra att korka upp det där lutande tornet.

Andra bloggar om: ,

Hur tänker de då?

Bloggat den | April 29, 2008 klockan 4:41 pm | 10 Kommentarer

Amnesty har genomfört en enkät om människors attityder till våldtäkt. Den visar att var femte person mellan 15-25 år anser att kvinnan bär del av ansvaret vid en våldtäkt, beroende på hennes beteende. Om mannen och kvinnan har ett förhållande med varandra, så anses det också vara en förmildrande omständighet.
Personer över 66 år är mest benägna att tycka att kvinnan bär ansvar vid en våldtäkt. I den ålderskategorin anser hela 21.6% att en relation mellan mannen och kvinnan är en förmildrande omständighet.

Hur jag än försöker, så kan jag inte sätta mig in i hur dessa människor tänker. De måste alltså mena att om jag har ett förhållande med en man, så blir min kropp hans ägodel. Och om jag klär mig sexigt/uppför mig utmanande så är det ok att ha sex med mig mot min vilja.
Hur resonerar man för att komma fram till sådana slutsatser?

Min absoluta åsikt är att ett nej alltid är ett nej. Om jag är med på noterna, men kommer på andra tankar sekunden före penetration, så är det mitt nej som gäller. Hur svårt kan det vara att förstå det?
Om vi bortser från det faktum att jag skulle göra mig skyldig till förargelseväckande beteende, så är jag i min fulla frihet att promenera naken genom stadsparken en lördagnatt, om jag nu vill det. Det ger inte på något sätt någon tillträde till min kropp. Hur svårt kan det vara att förstå det?

Jag hoppas jag lyckas uppfostra mina barn bättre än att de kommer att tillhöra de där ~20% i framtiden.

Andra bloggar om:
Amnesty, Amnestys rapport (pdf), Aftonbladet

En gång till

Bloggat den | April 29, 2008 klockan 2:40 pm | 5 Kommentarer

Bloggaren Knullfabriken har tagit sig friheten att sno en bild av mig, och hotlinka den. Själv tog jag mig friheten att byta ut min bild, vilket gav följande resultat:

Med tanke på att bloggen heter Knullfabriken, och att han har skrivit Jag tar det lugnt med flickorna och umgås med killarna ist, så kan jag inte tänka mig annat än att bloggaren ser bildbytet som en ändring i positiv riktning.

Andra bloggar om: , , ,

Jag har tidigare skrivit om hotlinking här.

Jag bara undrar

Bloggat den | April 29, 2008 klockan 1:13 pm | 2 Kommentarer


Varför kan människor inte nöja sig med laglig vanvård av husdjur?

VM i oallmänbildning

Bloggat den | April 29, 2008 klockan 11:01 am | Inga kommentarer än

TVn står på, och jag kan inte förmå mig att stänga av. Programmet Stegvis med programledaren Ola Lustig (som är allt annat än vad hans efternamn antyder) sänds, och jag chockas över människors okunnighet, okunskap och rent idiotiska framtoning.
Jag är inte pryd på något sätt, men det var inte utan att jag höjde på ögonbrynen när programledaren plötsligt sa
- Här står jag och kliar mig i arslet (vilket han de facto också gjorde, men han tyckte tydligen att han behövde säga det också, ifall någon missade vad han höll på med).

En fråga i programmet var
Vad heter det polarområde som ligger runt Nordpolen?
och det var hur många som helst som ringde och svarade fel. En kvinna ringde, och visste inte svaret (varför ringde hon då?), men hon försökte få lite hjälp genom att fråga
- Ligger det i Sverige?
Nä, det gör det ju inte, och det blev ingen vinst för henne.
Nästa tävlande gissade på Arkipelag, men inte heller det var ju rätt.

Till slut lyckades någon lämna rätt svar, och då kom nästa fråga. Nu var det en liten ordgissning, och man fick bokstäverna
MROFTSÄA
Och så fick man ledtråden Får hål av freon.
Det blev ett flertal felgissningar där också.

Sedan kom frågan
- Vad kallas Malmöartisten Jason Diakté som sjunger “The botten is nådd” och “Alla vill till himmelen men ingen vill dö”?
Programledaren gav ledtrådarna
- Det här är sån där ungdomsmusik. Shackaboom-musik
och
- Han är två äpplen och en gurka hög
Det ledde fram till gissningen
- Tigern
Men det var ju inte rätt, så då kom nästa ledtråd
- Det är trestavigt, och rimmar på “Vad gör du nu”

Då ringde Inez och öppnade med att säga
- Det här kan jag inte.
- Vad är längre än en minut? försökte programledaren hjälpa till med.
- Timme sa Inez.
- Det är bra. Och sedan ett annat ord för mage fortsatte programledaren.
- Buk sa Inez.
- Bra! Tim-buk… hjälpte programledaren.
- Timbuktu..? sa Inez frågande.
- Jaa! Det är rätt! Vad duktig du är! sammanfattade programledaren.

Andra bloggar om: , , , ,

En vårvarm eftermiddag

Bloggat den | April 28, 2008 klockan 10:16 pm | Inga kommentarer än

Jag och Prinsessan tog en cykeltur till biblioteket. Halvvägs till stan skulle jag cykla förbi en gångtrafikant. Jag plingade med ringklockan, men människan gick tydligen och lyssnade på musik, så hon hörde mig inte.
Nåja, jag lyckades ändå passera, och satte samtidigt näsan lite i vädret för att liksom demonstrera min lilla irritation. Direkt när jag hade passerat den musiklyssnande människan hörde jag mitt namn ropas med en välbekant stämma. Det var ju Världens Bästa ÄlsklingsPaula som gick där och lyssnade på musik.
Åh, vad roligt att se henne! Det går alldeles för skamligt lång tid mellan våra möten, men nu bestämde vi halvt om halvt att jag skall ta mig hem till henne inom den närmaste framtiden. Jag har nämligen ett par böcker som jag har lånat av henne, och det är väl typ hög tid *host* att jag lämnar tillbaka dem. Dessutom vill jag gärna gosa med råttorna, och det vill Prinsessan också :)

På väg hem från biblioteket vandrade vi längs åkanten och tittade på (de nästan klara) farkosterna som skall användas vid årets Forsränning. Prinsessan blev oerhört fascinerad, och ville helst pilla på varenda en. När hon fick syn på en rosa prinsessborg så utropade hon den genast till vinnare.
[Att vinna forsränningen handlar alltså inte om att komma först i mål, utan om att ha den bästa/fyndigaste farkosten.]
Bland alla de farkoster jag såg, så saknade jag Polisen och Brandkåren. Om jag inte har fel, så brukar de alltid delta. Men de kanske bygger sina farkoster på mer hemliga ställen än vid åkanten.

Jag kan inte påstå att det lockar att ge sig ned på stan för att trängas med tusentals och åter tusentals människor för att se Forsränningen. Dock har denna tradition en speciell plats i mitt hjärta, efter att jag (och några kursare) gjorde en film om Forsränningen när jag pluggade journalistik.

När det gäller sista april, så lutar det starkt åt att jag kommer dra på mig Nattvandrarjackan, och ge mig ut i natten.

Jag och Prinsessan smet in på Big Dick Mac Jack (jag fattar inte varför jag alltid säger fel, och måste kolla med AG vad det egentligen heter) för att trycka i oss varsin vurre.
När jag stod där och kikade på menyn såg jag… en kackerlacka som kröp på insidan av fönstret. Ok, jag kan naturligtvis ha fel, samtidigt som jag är helt säker på att jag har rätt.
För säkerhets skull, så tror jag nog att jag skall ringa till Miljökontoret imorgon. Jag menar; Om jag har fel så är ju det superbra, och ingen skada är skedd. Och om jag har rätt, så är ju det också jättebra (eftersom problemet då måste åtgärdas).

Jag har ont i hela kroppen, och misstänker att AG har slagit mig. Han, å sin sida, hävdar att det beror på att jag råkade ramla av en stol i lördags (med blodvite som resultat).
Vad tror ni?

- Mamma, nu vet jag! utropade Prinsessan lyckligt.
- Va? Vad vet du? frågade jag.
- Jag skall spara jättemycket pengar, så att du kan köpa en bil svarade hon.
- Ja, det skulle ju vara bra sa jag.
- Då måste jag spara tusenhundra kronor konstaterade hon.
- Ja, det måste du nog göra svarade jag.
- Vem är det som är på hundralapparna? Är det Linné? frågade hon.
- Ja, det är det svarade jag.
- Vem är på tusenlapparna, då? Är det den där flickan eller den där gamla kärringen? undrade Prinsessan.
- Nej, det är nog Gustav Vasa som är på tusenlapparna. Jenny Lindh - den där flickan - är på femtiolapparna, och Selma Lagerlöf är på tjugolapparna upplyste jag.
- Är Selma den där gamla kärringen? frågade Prinsessan.
- Ja, det är det svarade jag.
- Jag skall spara åttahundranittiniotusenhundranittinio sa Prinsessan.
Det ser jag fram mot.

Det lutar åt att det bär av till Örebro framåt helgen. Min lillabrolla fyller nämligen 40, och det förtjänar ju att uppmärksammas.
Jag vet - det är fullständigt obegripligt att min lillabrolla fyller 40, medan jag själv inte ens har passerat 26.

[Ang dagens bilder, så är de tagna med Motorolan, och jag vill be r2 om ursäkt; F'låt att jag inte hade putsat linsen.]

Andra bloggar om: ,

Sådan far, sådan dotter

Bloggat den | April 28, 2008 klockan 1:13 pm | 2 Kommentarer

Prinsessan avfyrade det mest hjärtskärande skrik jag har hört, och mitt hjärta fastnade i halsen. Hon satt på fönsterbrädan och bara skreeek.
Vad kunde ha hänt? Hade hon fastnat på något sätt? Höll hon på att dö?
Till slut lyckades hon pipa fram - Det är en spindel där.
Hon pekade, men jag såg ingen.
- Där! förtydligade AG, med skräck i rösten.
- Kan du ta den? tillade han.
Jag tog hand om det lilla krypet, och sedan var jag tvungen att stänga in mig på toaletten och skratta.
Det är minsann ingen tvekan om vem som är Prinsessans pappa i alla fall.

Jag måste vara oerhört tilldragande

Bloggat den | April 27, 2008 klockan 1:42 pm | 2 Kommentarer

Jag fick ett mess från en för mig okänd slyngel, som upplyste om att han skall tillbringa sista april (eller Valborg, som han så Uppsalafelaktigt kallade det) här i stan, och undrade om han kunde få bo hos mig.
Det får mig att minnas det där mailet som jag fick för något år sedan. Det kom från en 22-åring som skrev att han gillade äldre kvinnor. Han betraktade tydligen mig som en sådan, och hoppades att vi skulle kunna träffas.
Gah!
Nu fick jag huvudvärk!

Nu har jag varit skenhelig igen

Bloggat den | April 27, 2008 klockan 10:12 am | Inga kommentarer än

Usch! Men nu är det gjort.

Idag var det dags för den traditionella körsången i kyrkan för Prinsessan. Som vanligt kände jag mig extremt malplacerad, där jag satt i kyrkbänken. Jag kände mig mer obekväm än någonsin, och jag kunde inte ens förmå mig att låtsas sjunga med i psalmerna. Att ställa mig upp och förkunna någon trosbekännelse var det heller inte tal om.
Så snart Prinsessan hade sjungit klart, så tog vi första bästa tillfälle och smet därifrån.

Om Gud finns, så kommer hon garanterat att skicka en blixt i huvudet på mig.

Kärlek i kubik

Bloggat den | April 26, 2008 klockan 10:16 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan: - Mamma, du har något på läpparna.
Jag: - Va..? Har jag?
P: - Ja. Kom närmare, så får jag se.
*närmar mig Prinsessan*
*smack!*
P: Det var en puss!

Linda Rosings nakna sanningar på nätet

Bloggat den | April 26, 2008 klockan 10:00 pm | 4 Kommentarer

Via Stationsvakt hittade jag Linda Rosings blogg, och det var ju en… intressant *host* läsning.
Om jag skall vara ärlig, så andas hela bloggen något djupt tragiskt.

Linda visar bla upp att hon har lärt sig arabiska så pass att hon kan skriva sitt namn (och det är ju mer än vad jag kan, så det säger jag ingenting om).
Det kanske kan tolkas som elakt, men jag skrattade medhållande då jag läste att någon hade skrivit i en kommentar
Jag tycker du är modig som ger dig på ett helt nytt språk när du inte ens behärskat svenska än. heja linda!

Linda publicerar bilder på när hon får botox insprutat i läpparna, och en annan (direkt skräckinjagande) bild visar ett besök på något Beauty Center…

Om boken My Beautiful Mommy skriver hon;
JAG BARA ÄLSKAR DEN HÄR BOKEN!
Den borde fan bli årets bok tycker jag!
Har ni sett den?
På Aftonbladets webb kan man läsa om den här “Fantastiska”boken.
Den riktar sig till barn från 4-7år.
I boken lär man sitt barn förstå ,och hur det går till när mamma går till Plastik Doktorn och gör sig “snygg”.
WOW!!!….ILOVE THIS BOOK!
Jag bara ÄLSKAR den här boken.
Jag måste köpa den.
Den hade jag önskat att den fanns när mina barn var små.

Det känns överflödigt att kommentera det där, då det talar för sig självt.

Linda betecknar sig själv som bloggberoende, och det händer att hon inte hinner äta för att hon sitter och bloggar. Vid något tillfälle skrev hon ett inlägg först på kvällen, och då bad hon sina läsare om ursäkt för sin nätfrånvaro.

Om det fanns ett VM i särskrivning, så skulle jag sätta en större summa på Linda Rosing…

Jag blir verkligen sugen på att läsa Lindas bok Den nakna sanningen (utgiven på förlaget Big Bok, som har fått sin hemsida suspenderad - jag vill dock inte alls påskina att det skulle ha med Rosings bok att göra). Inte för att jag tror att boken skulle intressera mig (det är nog snarare risk att den skulle få sämre betyg än Svartenbrandt). Jag vill läsa den av purt språkintresse, med tanke på hur erbarmligt illa människan uttrycker sig i bloggen. Att hon har skrivit boken i samarbete med skvallerjournalisten Daniel Nylén höjer väl inte direkt mina förväntningar, då han knappast har gjort sig känd som något lingvistiskt geni.

Andra bloggar om:
Jag har tidigare skrivit om Linda här och här och här och här och här och här.

Dagens visdomsord

Bloggat den | April 26, 2008 klockan 6:27 pm | Inga kommentarer än

Det kom ett sms från sambon (ja, han är ju inte min sambo, men han skulle gärna få vara det):

Test inför helgen;
Saker som är svåra att säga när man är full:
- oöverträffat
- innovativt
- preliminärt
- kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när man är full:
- västkustskt
- konstituionerad
- substantivera
- tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när man är full:
- tack, men jag vill inte ha sex
- nej, ingen mer sprit för min del
- ledsen, men du är inte riktigt min typ

Konstigt… jag har umgåtts med sambon vid ett flertal tillfällen när han har varit full, men han har inte haft några som helst problem med att säga (om inte verbalt, så åtminstone i (icke-)handling) de där “omöjliga” sakerna till mig…

Jesu blod för dig utgjutet?

Bloggat den | April 26, 2008 klockan 12:20 am | 4 Kommentarer

En inovativ prälle i Wales har ansökt om att få servera öl och vin i kyrkan, i hopp om att locka fler besökare. Och om det är så att ändamålet helgar medlen, så är det väl vackert så.
En fundering som slår mig är; har inte kyrkan redan utskänkningstillstånd, med tanke på nattvarden. Eller behövs det inte något utskänkningstillstånd för detta? I så fall; varför?

Lokala näringsidkare har protesterat mot den Walesiska prällens ansökan. Min spontana tanke var att de oroar sig för ev fylla och alkoholism. Men icke.
Näringsidkarnas oro består i att de befarar att deras egna öl- och vinförsäljning skall minska.
Var och en står tydligen sig själv närmast i Wales.

SvD

Fredagsfunderingar

Bloggat den | April 25, 2008 klockan 11:23 pm | Inga kommentarer än

Men hello folks, har ni inget liv? Varför uppdaterar ni inte? Lever ni så händelsefattigt att det inte finns något att skriva om?
Ja, så måste det vara.

Själv sitter jag här och kan inte bestämma mig för vad av allt jag skall blogga om.
Eller kanske inte.

Men jag sitter iaf och väntar på att r2 skall blogga om sitt nya favoritvin.
För kan ni tänka; efter att jag igår skrev om Lemon Gold, så kvistade r2 (som den copycat han är) iväg till Systemet för att inhandla denna ädla dryck. Och ni anar inte hans tacksamhet över mitt tips. Under kvällens lopp har han mailat, sms:at, telefonerat, semaforerat och skickat röksignaler. Allt för att uttrycka sin djupaste tacksamhet över att jag tipsade om dryckjomen.
r2s tacksamhet är min belöning.

Paltkoma

Bloggat den | April 25, 2008 klockan 7:35 pm | Inga kommentarer än

Till middag blev det kokt lax, potatis, kall romsås och räk- och kräftstjärtar (som jag hade marinerat i chili, cayennepeppar, vitlök och habanero).

Nu: Värsta paltkoman.

Olovligt gömmande av kollegas tjänstebil

Bloggat den | April 25, 2008 klockan 5:43 pm | Inga kommentarer än

Jag har tidigare skrivit om hur Kling och Klang försökte skoja till det genom att stjäla en vägskylt. Nu har det väckts åtal för de skojfriska konstaplarna. En av lustigkurrarna åtalas även för att ha gömt en kollegas tjänstebil bakom en snöhög.

Vart är samhället på väg egentigen?

Östersundsposten, SvD

Svartenbrandt

Bloggat den | April 25, 2008 klockan 10:30 am | 1 Kommentar

av Lars Ferm
Sellin & Partner Bok och Idé AB
ISBN: 91-7055-121-9

Det här är - oslagbart - den mest ointressanta och intetsägande bok jag någonsin har läst.
Visst, det kan till viss del bero på mina egna förväntningar. Jag trodde att Svartenbrandt/Ferm skulle berätta om sitt kriminella liv, men där hade jag fel.
Han berättar lite om sin vistelse på Säter, men i övrigt svamlar han mest bara om Jung, Gud, Nitze, Hitler, Jesus och jag vet inte allt.

Ferm/Svartenbrandt säger sig vara införstådd med att han är en psykopat. Och det är väl bra om han har den sjukdomsinsikten.
Det är inte ovanligt att psykopater är vältaliga, och Ferm/Svartenbrandt utgör inget undantag på den punkten. Men trots att han håller ett bra språk i boken, så lyckas han inte fånga mitt intresse. Många stycken skummade jag bara igenom, och de sista 20-30 sidorna orkade jag inte ens läsa.

Andra bloggar om: ,

Som en gul påsklilja

Bloggat den | April 24, 2008 klockan 9:44 pm | 2 Kommentarer

Jag är en påsklilja

Vilken blomma är du?

High five, Stationsvakt

Gosch!

Bloggat den | April 24, 2008 klockan 8:37 pm | 6 Kommentarer

Jag är fan inte lättchockad men idag blev jag rejält omskakad, och det sitter fortfarande i.
Om man skall säga något bra om det, så är det att alla berörda nu har pratat om det inträffade, och är överens om vilka konsekvenser det skall få.
Nu återstår bara för chocken att lämna kroppen.

Dagen har till stora delar tillbringats i tvättstugan. Jag tänker inte ens upplysa er om hur svettigt det var, då jag utgår från att ni kan föreställa er det.
Det har varit lite småslitigt, men jösses vad underbart det är när hela lägenheten uppfylls av väldoftande, nytvättade kläder.

Jag laddade för att skriva om årets skandal, men jag kom av mig.
Den skandal jag hade tänkt att belysa var att Systembolaget har slutat med Sangria!
Jaja, nu vill väl vän av ordning inflika att det bara är parkbänksalkisar som dricker Sangria, men låt mig då vidga era vyer;
Som vår-/sommardryck är har Sangria varit nästintill oslagbar. Man blandar med fruktsoda/sockerdricka/7Up, carambola, citrus, jordgubbar, is och vad du vill. Voila: en perfekt sommardrink!
Idag visade det sig alltså att Systembolaget har slutat saluföra denna ädla dryck. Så vad göra?
Tja, det var ju bara att botanisera vidare bland hyllorna. Där uppenbarade sig till slut Lemon Gold, och det lät som ett alternativ väl värt att testa, i brist på Sangria.
Jag säger bara: Wow!
Spetsa Lemon Gold med lite fruktsoda/sockerdricka/7Up, citron, lime och is, så har du världens läskande dryck!
Sangria kan slänga sig i väggen.

Prinsessan har tillverkat ett kattdisco. Hon klippte ut dörr och fönster ur en pappkartong, och dekorerade inuti med blinkande cykellysen.
Nu väntar jag bara på att katterna skall börja dansa.

Biblioteksbesök

Bloggat den | April 23, 2008 klockan 6:01 pm | 1 Kommentar

Jag och Herr Fiffig tog en cykeltur i den sprakande vårsolen. En bok som jag hade beställt hade kommit in på biblioteket, så vi tog en tur dit.
För att manifestera Unescos Världsbokdag så delade biblioteket ut (helt nya, fina) böcker till barn. Lyx! Herr Fiffig valde LasseMajas Detektivbyrå - Fotbollsmysteriet.
Vi lånade några filmer också. Det blev Pojken med guldbyxorna, Allrams höjdarpaket och Lille Ho och loppan Fli - Snatterträskbandet.
Jag var lite sugen på att låna Vilse i Pannkakan också, men det får vänta tills nästa gång.

Lär dig töntflörta och nördragga för 6000:-

Bloggat den | April 23, 2008 klockan 12:37 pm | 4 Kommentarer

Jag gillar att flörta. Nej, jag älskar att flörta. Jag skall inte påstå att jag inte skulle överleva utan flörtandet, men nog tusan skulle livet bli ganska trist och innehållsfattigt utan det.
Flörtandet har många skepnader; Det kan vara allt från leende blickar som möts (inte helt ovanligt så här i vårsolen) till en momentan interaktion.

Med utgångspunkt i boken Spelet (ISBN: 9127112454) av Neil Strauss har några fjuniga grabbar dragit igång en flört- och raggningsskola under namnet Charismatic Revolution.
Jag tycker att nivån i det hela avspeglas riktigt bra i grabbarnas namn; De vill nämligen inte tala om vad de heter, utan föredrar att tilltalas med sina nätalias Superman och The Man.
Vad säger man?

Ok om det hade varit så att man (med dokumenterad kompetens i ryggen) på ett seriöst sätt hade vänt sig till människor med sociala handikapp av olika slag, men så verkar det inte vara. Man tycks istället vända sig till alla som är tillräckligt lättlurade till att betala 6000:- för en tro om framgång på raggningsfronten.
Dessutom verkar grabbarna ta sig själva på fullt allvar, och det i sig är ju en stor varningsklocka.

Vad är det grabbarna lär ut för trix, då? Jo, man får lära sig käcka öppningsrepliker som
- Gillar du tacos?
och
-? Ursäkta, jag och min kompis har diskuterat en sak: vem i ett rockband får ligga mest, basisten eller trummisen?
Men snälla!! Nivån känns ju mer som att grabbarna skulle passa som lekfarbröder på något dagis, där barnen har fått för sig att leka vuxna som inte förstår hur man interagerar med andra människor.

Jag har hört många dåliga raggningsrepliker under årens lopp. Den absolut sämsta är nog
- Tjena kexet, står du här och smular? (varpå mitt svar alltid har blivit - Åh ursäkta, det måste vara min bullfitta som har börjat torka).
Men tom kexet-repliken är ju bättre än de man får betala 6000:- för att lära sig av Charismatic Revolution

Andra bloggar om: , , ,
Intressant?
SvD - Spelet ska få kvinnorna på fall, SvD - “Ingen kvinna är oersättlig”

Viktavstämning

Bloggat den | April 22, 2008 klockan 9:21 pm | Inga kommentarer än

Det har väl varit lite si och så med vägningen de senaste veckorna. Ok, om jag skall vara ärlig, så har jag väl inte lagt så mycket krut på att gå ned i vikt heller. Men vad tusan, det löser sig nog har jag tänkt.
Idag vägde vi oss. Det visade sig att AGs procentuella viktnedgång hittills är *host* något större än min…
Men, men. Det är 14 veckor kvar innan målgång, och i kilo räknat så har jag mindre kvar än AG att gå ned.
Så vad säger ni? Visst vinner jag..!

Nån som vill hångla?

Bloggat den | April 22, 2008 klockan 1:45 pm | 3 Kommentarer

Jag skall tydligen bli modebloggare. Eller åtminstone sminkbloggare.
Ja, jag kan inte tolka det på något annat sätt, nu när ett världsomspännande sminkföretag har skickat produktprover till mig.
Och jag tar mitt uppdrag på fullaste allvar.
Läppstiftet som jag har fått utlovas att vara kyssäkta och sitta på plats hela dagen, och det skall minsann undersökas. Det blir visserligen svårt att jämföra med något, eftersom jag inte brukar använda läppstift, men vafan.

Jag återkommer med resultatet.
Någon som vill ställa upp och hångla, i rent testsyfte?

Andra bloggar om:

En helt vanlig förmiddag

Bloggat den | April 22, 2008 klockan 12:54 pm | 1 Kommentar

Den värkande käken (käkinflammation?) är inte bra. Långt därifrån. Men på något sätt lär man sig leva med smärtan. Jag har tex lärt mig att jag inte bör äta (annat än flytande föda), och det går hyfsat bra så länge jag kommer ihåg det. Men ibland tycker jag att det känns ganska ok i käken. Då blir jag lite övermodig, och äter (fast föda). I bästa fall hinner jag svälja sista tuggan innan värken slår till.

Jag andas fortfarande, och drar därmed slutsatsen att jag inte är välkommen till Ackis. Nu när de dessutom har gått ut i strejk är det väl tveksamt om de skulle ta emot mig ens om jag slutade andas.
Nåja, eftersom sjukvården inte har någon hjälp att erbjuda, så får man ta till vad som finns tillhands. Igår kom jag över ett par Rinexin. I brist på annat, så kändes det som vettigt att försöka med dem. Lite avsvällande kan ju inte vara fel i en värkande käke.
Ärligt talat, så vet jag inte om det egentligen blev någon skillnad. Åtminstone inte i käken, men näsan rann som en vattenkran.

Det är inte ofta jag drömmer blöta drömmar, men när jag gör det så handlar det (nästan) alltid om samma person. Det är märkligt, eftersom det är en person som jag inte alls har några sådana tankar och känslor för i vaket tillstånd.
Inte så att det är något fel på honom, tvärtom. Han är en av de bästa människor jag någonsin har träffat, och jag ser honom som en av mina allra närmaste vänner. Men that’s it. Vi är vänner, och det finns öht inte förutsättningar för att det skulle bli något annat.
Så varför dyker han upp i mina drömmar?
Eller är det just det; Eftersom vi är helt klara i våra roller gentemot varandra, så är det helt ofarligt att drömma om honom?
Någon som har någon annan analys?

En mixad spelningslista (med mycket Boney M - fan vad häftigt det är att kunna sjunga med i låtar som man inte har hört på drygt 30 år!) strömmar ur högtalarna. Tja, förutsättningarna för att städa blir nog inte bättre än så, så det är väl bara att sätta igång.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Anhörig

Bloggat den | April 21, 2008 klockan 9:10 am | Inga kommentarer än

ISBN: 91-642-0134-1
Piratförlaget

Vi har alla missbrukare i vår omgivning, med all sannolikhet så har vi alla flera missbrukare i vår omgivning. Många av oss har en missbrukare så nära, att vi räknas som anhörig.
Jag har själv (än så länge) inte varit i den situationen, men det är ändå med stor behållning jag läser Katerina Janouchs bok Anhörig.

Det är en naken och väldigt direkt berättelse om livet som anhörig till en alkoholist och narkoman. Det är en berättelse om hur det är att själv behöva ta allt ansvar för barnen, medan deras pappa är någon annanstans (både fysiskt och mentalt). Det är också berättelsen om en ständig kamp som jag tror att jag själv inte skulle orka.
Men mest av allt uppfattar jag boken som en fantastiskt stark och vacker kärleksförklaring.

Misshandel är alltid lika illa, oavsett om det är en man eller en kvinna som slår. Trots det drar jag på munnen åt berättelsen om hur hon förberedde sig minutiöst för att golva honom med en rak höger. Det är inte slagen som sådana jag ler åt, utan det faktum att hon ville vara snygg och sexig när hon gjorde det.

Jag är övertygad om att Anhörig kan vara ett stort stöd för andra anhöriga, inte minst då jag förstår att “alla” tror att de är ensamma om sin situation.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant?

Gymnastikuppvisning

Bloggat den | April 20, 2008 klockan 7:25 pm | Inga kommentarer än

Idag var det dags för Uppsalaflickornas gymnastikuppvisning på Fyrishov. Vi fick se cheerleaders, redskapsgymnastik, små elefanter och mycket mer.
Efter en stund invaderades gymnastikhallen av hundar, och en av dem var misstänkt lik Prinsessan. Hon och hennes kompisar bjöd på dans med hjälp av varsin rockring, medan jag satt på läktaren och var världens stoltaste morsa.

Helt ok

Bloggat den | April 19, 2008 klockan 11:55 pm | Inga kommentarer än

Pömsigt nybadad. En Castello Marquis och några crossini. Lite skrabblande, och Boney M i högtalarna.

Kan man begära så mycket mer av en lördagkväll?

Kalasdag

Bloggat den | April 19, 2008 klockan 9:14 pm | Inga kommentarer än

Dagen har tillbringats i Stockholm, där det har varit kalasande för hela slanten.
Först åkte jag och Mr T ut till Skarpnäck för att fira ett födelsedagsbarn (några dagar i förväg). Vi hann knappt innanför dörren innan r2 - trots mina protester - hällde upp ett glas vin åt mig.
Det blev en stunds trevligt umgänge med prat och skvaller, innan förortsborna schangtilt skjutsade oss in till Norrmalmstorg.
Med andan i halsen, och säkert tre minuter tillgodo, anslöt vi till det sällskap som skulle fira en 50-åring. Detta kalasande skedde ombord på Djurgårdslinjen. Där bjöds det på mat och ännu mer vin, och det var verkligen ett supertrevligt kalasalternativ.

Nu ska jag nog ta med mig en bok och krypa ned i ett varmt bad.

Det räcker nu

Bloggat den | April 18, 2008 klockan 11:58 pm | 4 Kommentarer

Det gör verkligen ont i mig att en 10-årig flicka har blivit mördad. Det är lika jävla vidrigt att två små barn har blivit ihjälslagna med en hammare, och att deras mamma har blivit slagen sönder och samman.
Mitt hjärta lider med alla barn som far illa. Jag mår dåligt när jag tänker på alla barn som dör av svält. Varje dag.

Världen ser ut så här. Antingen kan vi acceptera det, eller så försöker vi göra något åt det.
Det är ganska enkelt att dra sitt strå till stacken, även om det (tyvärr) inte medför förändringar i ett trollslag. Det viktiga är att alla kan göra något, och att man faktiskt gör något. Om det sedan handlar om att ge ett bidrag till Rädda Barnen, engagera sig politiskt, öppna sitt hem för behövande barn eller nattvandra, ja det spelar egentligen ingen roll.

Men åter till nuet.
MasspsykosEnglaHysterin står mig upp i halsen, och gör mig smått illamående.
Jag är den första att skriva under på det tragiska och meningslösa i den lilla flickans lidande. Och för att inte tala om hennes efterlevandes. Jag mår fysiskt illa bara av att försöka föreställa mig det.
Men det är inte det jag pratar om.

Jag näst intill äcklas av medias gottande i tragedin.
Och det räcker inte med media. På nätet startas forum och trådar, och det skickas massmail i all oändlighet. Det tänds ljus, och jag vet inte allt.
Det står mig upp i halsen.

Idag när jag gick på stan fick jag syn på en skylt i fönstret på en pub. Vi tänker på dig Engla deklarerade de, straxt ovanför informationen om kvällens begivenheter.
Inte fan tänker de på Engla! Eller jo, det gör de kanske, men inte i den omfattning de försöker påskina. Det blir bara patetiskt.
Jävligt patetiskt.

Min önskan och förhoppning är att alla som har tänt ett ljus för Engla/skrivit ett inlägg om Engla nu går ut och gör något konkret för att förbättra vår värld. Om min önskan/förhoppning slår in, så har vi med ens tagit ett tusenmilakliv.
Vad gör du?

Andra bloggar om:

Vårnostalgi

Bloggat den | April 18, 2008 klockan 9:12 pm | 1 Kommentar

Jag trippade omkring på stan för att inhandla en födelsedagspresent. Solen sken så det knakade, och livet kändes ganska behagligt i största allmänhet.
Då kom de.
En. Två. Tre.
Wroom. Wrooom! Wroooom!!!

På en nanosekund slungades jag 15 år tillbaka i tiden. Jag behövde inte ens blunda för att fyllas av känslan hur det var när man plockade fram hojen, och drog ut på vårvägarna.
Åååhh!!

När kidsen är utflugna skall jag skaffa MC igen.

Direkt fra Norge

Bloggat den | April 18, 2008 klockan 3:41 pm | 1 Kommentar

Mannens hjerne sitter lengre ned enn kvinnens, så når han klør seg i skrittet er det ikke for å provosere, men fordi han tenker.

Jag har varit otrogen - och kommer fortsätta vara det

Bloggat den | April 18, 2008 klockan 3:27 pm | Inga kommentarer än

Willys öppnade en ny butik ett stenkast härifrån i förrgår. Vi var där vid invigningen, och lyckades komma in i butiken bland de allra första. Och det var tur, för det var så otroligt mycket folk där att det fortfarande köades för att få komma in, när vi gick ut.
Idag var jag och Prinsessan där igen för att handla, och jag kan bara konstatera att Willys from nu är mitt förstahandsval när det gäller dagligvarubutik. Det känns nästan lite skamligt att medge det, eftersom det känns som att jag är otrogen mot ICA Samköp.

Under mina drygt 20 år i Uppsala har jag nästan uteslutande bott i den här stadsdelen, och därmed har ICA Samköp varit “min” affär. Utöver den geografiska närheten så har de bra varor och underbar personal.
Men nu känner jag att jag inte kan vara trogen längre.
Willys vinner (på de flesta varor) när det gäller priset, men allt var inte billigare. Och köttfärs kommer jag att fortsätta köpa på ICA Samköp.

“Frisk”, jäktad och ego

Bloggat den | April 17, 2008 klockan 10:44 pm | 3 Kommentarer

Nu har jag verkligen vårkänsla i kroppen. Det där med att vara sjuk har jag varken ork eller tid med längre. Jag är visserligen lite småsnuvig fortfarande, och den inflammerade käken känns fortfarande. Men jag har bestämt mig för att beteckna värken som “under kontroll”, och anser mig därmed vara frisk.

Jag har känt mig småjäktad hela dagen, trots att jag tycker att jag inte har fått något gjort. Men jag hann med en snabb sväng på stan innan det var dags för första mötet med skolans elevvårdsgrupp. Ja, det var ju inte elevvårdsgruppens första möte, men det var första mötet sedan jag inträdde.
Det blev ett positivt och givande möte.

Helt egoistiskt snikade jag sedan åt mig 20 ensamma minuter på en parkbänk, där jag lapade kvällssol och läste en bok.
Behöver jag säga att jag njöt i kvadrat?

Under Prinsessans gympapass fortsatte jag med min bok. Det här var sista gången på gympan innan uppvisningen på söndag. Behöver jag säga att Prinsessan är både stolt och förväntansfull?
Tja, det gäller väl förresten resten av familjen också.

Efter middagen satte sig Mr T och läste läxor som om han hade betalt för det :)
När han senare kom hem från en kompis sa han
- Jag går in och städar mitt rum.
Vad har hänt? Borde han inte vara trubbigt prepubertal? Borde han inte försöka göra uppror?
Vad har jag gjort för fel?

Under mötet med elevvårdsteamet diskuterade vi bla en site som vi upplevde som “lite suspekt” (om jag skall uttrycka mig milt). Det ser ju nästan ut som en tanke när nu samma site dyker upp i kvällens Insider.

r2 påtalar att jag borde tillkännage vinnaren i min tävling, och det har han naturligtvis helt rätt i;
Likheten mellan Nina Hagen och Maud Olofsson är att de är födda samma år.
Jag trodde (eller tänkte mig, åtminstone) att det skulle vara en halvsvår nöt att knäcka, men så var tydligen inte fallet.
Av de fyra som svarade, så svarade alla rätt.
Snabbast var dock lenajeanette. Grattis till äran, och hoppas att du vill motta en virtuell Häxplakett.
AG, som konstaterade att de inte har samma stylist får nästan en guldstjärna.
r2, som tydligen hade utsett sig själv som vinnare, får ställa sig i skamvrån med en dumstrut på huvudet.

Jag är väl inte en del av allmänheten

Bloggat den | April 16, 2008 klockan 1:35 am | 4 Kommentarer

Det har blossat upp en debatt i media (igen) om huruvida det är rätt att publicera namn och bild på misstänkta/dömda brottslingar.
Stig Hadenius, professor emeritus i journalistik, anger tre skäl till att man skall publicera namn

1/ Det kan göra vittnen medvetna om att de sitter inne med viktig information om personer som är misstänkta för brott.
2/ Journalistiken blir bättre om man publicerar namn. ”Om en “42-åring” kan man säga både det ena och det andra utan att man behöver ställas till svars. Skriver man istället ut namnet på den misstänkte gärningsmannen krävs betydligt större försiktighet.”
3/ Att inte publicera namn kan leda till att oskyldiga blir misstänkta för brott – inte minst när det gäller invandrare. – I dag säger många ”det är nog en invandrare”, men i själva verket är det en svensk som Eklund i det här fallet med Engla.

Min snabba reflektion på det är
1/ Det är ju inte omöjligt att man genom namn- och bildpublicering även påverkar vittnens minnesbilder, vilket knappast är önskvärt. Det kan snarare hota rättssäkerheten.
2/ Jag har visserligen inte alltför höga tankar om skvallerpressen, men mina förväntningar är ändå att man håller sig till fakta, varesig man skriver 42-åringen eller Kalle Karlsson.
3/ Hadenius tredje argument kan jag inte se som något annat än ett svekskäl. Om det i pressen skulle stå att en 43-årig Uppsalakvinna var misstänkt för ett grovt brott, så skulle jag på intet sätt känna mig misstänkliggjord.

Kalle Jungkvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet.se, försöker motivera varför man till en början skrev om 42-åringen, men efter erkännandena valde att gå ut med namn och bild.

Här hade vi ett erkännande och dessutom teknisk bevisning som band honom till brotten. Det är klart att det finns ett stort allmänintresse av att få veta vem som begått två av de mest uppmärksammade morden i Sverige under senare år.

Jag håller inte med.
Dessutom är den häktade - i juridisk mening - fortfarande oskyldig, och kommer att så vara tills en ev fällande dom vinner laga kraft.

Jag och min omgivning kanske inte är representativa för “allmänheten”, men jag känner ingen som anser att det är av något intresse att få namn/bild på någon som sitter häktad/dömts för ett brott. Jag menar; exakt vad skall jag göra med den informationen? Skall jag riva ut sidan ur tidningen, och gå med den i fickan, så att jag kan jämföra bilden med alla jag möter?

Det enda behov jag kan se att namn- och bildpublicering ev kan tillfredsställa är skvallerbehov, och det är långt ifrån tillräckligt i mina ögon.
Enda undantaget jag kan se är om en allmänfarlig människa är på fri fot, och jagas av polisen.

Mitt “intresse” sträcker sig till att varje misstänkt får en korrekt rättslig prövning. Och visst kan det kännas bra att läsa att tex en pedofil har dömts till ett långt fängelsestraff. Men om han heter Janne eller Ali, är blå- eller brunögd, är 35 år eller var en kuf när han gick i skolan - det skiter jag fullständigt i.

Sverige är en rättsstat, vilket bla innebär att ingen är skyldig förrän h*n är dömd. Det innebär också att den som har suttit av sitt straff har sonat sitt brott. Att publicera namn och bild på misstänkta och dömda går stick i stäv med hela den tanken.
Jag medger att jag ibland kan känna primitiva känslor om att jag personligen och gladeligen skulle vilja knäcka pungkulorna på pedofiler, tortera de som misshandlar barn eller tatuera in “våldtäktsman” i pannan på dömda våldtäktsmän.
Men - så länge jag gör anspråk på att vara en civiliserad människa, så måste det stanna vid att vara primitiva känslor. För att vara en del av en demokrati och rättsstad, så krävs att man ställer sig över sådant, och ser situationen med andra ögon. En pedofil/våldtäktsman/mördare skall naturligtvis straffas, men efter avtjänat straff måste han anses ha sonat sitt brott.

Media spekulerar nu i om Engla hade kunnat vara vid liv, om tidningarna gått ut med att den nu häktade (då namngiven, såklart) var angiven som möjlig gärningsman när det gäller Pernilla.
Eftersom jag har barn så går jag till mig själv och besvarar den frågan; Det skulle inte ha påverkat mitt säkerhetstänkande ang mina barn ett skvatt, om jag hade fått höra ett namn på en person som ev var gärningsman i Pernilla-fallet.
Jag tycker att det är ovärdigt tom skvallertidningar att försöka vrida till diskussionen på det sättet.
(Dessutom skulle det väl, i det här specifika fallet, varit omöjligt för media att gå ut med namnet i det läget, eftersom polisen inte följde upp tipsen - och det är allvarligt)

Andra bloggar om: , , , , , ,
Intressant?

Stig Hadenius i Aftonbladet
Kalle Jungkvists syn på saken

Plugoo

Bloggat den | April 15, 2008 klockan 9:08 pm | 4 Kommentarer

Jag har installerat Plugoo *pekar på högerkolumnen* för att vi skall kunna chatta lite med varandra, ni och jag.
Men den indikerar att jag är offline, trots att jag är online!

Någon som har något bra tips?

Andra bloggar om:

Ge aldrig upp

Bloggat den | April 15, 2008 klockan 1:16 pm | Inga kommentarer än

ISBN:978-91-85865-00-0
Frank Förlag

Att vi inte lever i något jämställt samhälle är ingen hemlighet. Däremot är det väldigt tabu att ta upp de områden där män är diskriminerade, på dagordningen.

Kvinnor som misshandlas av män är, med all rätt, en ständigt pågående diskussion. Men jag vill se det från ett lite annat perspektiv; att det finns människor som misshandlas av sin partner. Sedan är det av sekundär betydelse om förövaren är man eller kvinna, eller om det är ett heterosexuellt eller homosexuellt förhållande.
Min poäng är att det handlar om en fullständigt oacceptabel situation mellan människor.

Jag förstår att misshandelsoffer ofta belägger sig själva med stor skuld och skam. Att de då, när de har samlat mod och styrka, till slut förmår att anmäla förövaren, bemöts med fniss och höjda ögonbryn, det är ett stort övergrepp från samhällets sida.
Det händer säkert att kvinnor blir bemötta på det förnedrande sättet då de anmäler sina gärningsmän, och jag är fullständigt övertygad om att så gott som alla män som vågar anmäla en misshandlande kvinna blir bemötta på det sättet.

Ge aldrig upp är Michael Alonzos bok till sin son. Det är en berättelse om Michaels och mammans relation, graviditeten och sonens första år i livet. Det är också en naken berättelse om det där tabubelagda; att en man utsätts för kränkningar, misshandel och förnedring av en kvinna. Men framför allt, så är boken en vacker kärleksförklaring från en far till en son.

Ge aldrig upp är ett viktigt inslag i samhällsdebatten, och en nödvändig läsning för att uppnå den jämlikhet vi alla förhoppningsvis eftersträvar.

Andra bloggar om: , , ,
Pappa-barnIntressant?

Skall man vara en hingst får man lida pin..?

Bloggat den | April 15, 2008 klockan 1:40 am | 1 Kommentar

Jag blir så förundrad av alla de mail som ramlar in i spamkorgen. Inte för att någonsin har öppnat något av dessa mail, men det är ju inte svårt att utläsa av rubriken vad det handlar om. Jag utlovas att kunna ge min kvinna multipla orgasmer och ta henne till himmelriket, bara jag köper den produkt som avsändaren har för avsikt att kränga på mig (trots att jag inte är man).

Ikväll hamnade jag på en mycket intressant sida (dock inte via något spammail). StörrePenis.se illustrerar bla hur seriösa de är, genom att ha en bild på en man i vit rock och med ett stetoskop runt halsen i sin header.

Man säljer något som heter Jes-Extender i olika utföranden, och det är helt enkelt en penisförlängare av sträckbänksmodell. På sidan kan man räkna ut hur stor ens familjelycka kommer att bli efter ett antal månader.
Jag gissar att en genomsnittspenis är 15 cm, och kollade hur lång den skulle bli efter ett års användning av Jes-Extender. Svaret blev hela 22.5 cm!
Vad säger ni om det, grabbar?!
Och vad säger vi tjejer om det..?

Ritningen på den lilla mirakelsträckbänken för tankarna till något medeltida tortyrredskap Men på samma sätt som man måste lida pin om man vill vara fin, så kanske man måste lida pin om man vill kunna tillfredsställa sin partner…
Jag får uppfattningen att sträckbänken skall bäras i stort sett dygnet runt, men vi får väl hoppas man tar av den under själva hedersstunden.

Andra bloggar om: , ,

Det bör ligga i allas intresse att den skuldsatte kan ta sitt ansvar inom lagens ramar

Bloggat den | April 14, 2008 klockan 11:53 pm | 1 Kommentar

Jag läser en debattartikel av Kent Karlsson, som har skulder till kronofogden, inkassoföretag mm. Han föreslår, eller stämmer rättare sagt in i Insolvens förslag, om att staten skall införa en statlig kreditgarantifond för de som är överskuldsatta, och vill ta ett saneringslån för att reda upp sin ekonomi.

Utan att ha fördjupat mig i det, så tycker jag att det låter som ett vettigt förslag. Jag tror att de allra flesta vill betala sina skulder, och även de som har hamnat i en svår situation pga tex sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa eller annat, bör få en rimlig chans att klara av det.
Jag är övertygad om att en sådan kreditgarantifond i det långa loppet skulle vara en ren vinst för samhället, då det lär innebära minskade kostnader för sjukskrivningar mm.

Men om en kreditgarantifond inte blir aktuell, så har jag ett förslag till Kent, och andra i hans situation. Det kräver visserligen att man har ett extremt rymligt samvete, men om man passerar det nålsögat, så har man som överskuldsatt chans att bli skuldfri;
Stjäl andras pengar. Då använder nämligen Kronofogden stöldgodset för att betala av dina skulder.

Andra bloggar om: , , , ,

Solsken i snordimman

Bloggat den | April 14, 2008 klockan 2:34 pm | 2 Kommentarer

En sak som var väldigt bekväm innan jag fick barn var att jag, när jag var sjuk, kunde ligga nedbäddad i sängen och tycka synd om mig själv tills jag blev frisk.
Nu får man bita i det sura äpplet, kliva upp och snyta sig, och förtränga att man har en snorfylld hjärna.

Idag var det dags för elevsamtal för Mr T. Det handlade mest om de nationella proven, och jag säger bara Wow!
Med tanke på det totala kunskapsvacuum han hade med sig inom alla ämnen från Waldorfsekten, så är både jag och fröken grymt imponerade. Och Mr Ts stolthet gick inte att ta miste på.

Jag är världens stoltaste morsa.

Febrigt svammel

Bloggat den | April 14, 2008 klockan 1:59 am | Inga kommentarer än

Fan vad jobbigt det är att ena sekunden känna sig som att man sitter i en övereldad bastu, för att nästa sekund känna sig som att man ligger naken i en snödriva. Men jag har fortfarande inte mätt hur hög feber jag har, så då är jag väl - åtminstone med Ackis mått mätt - feberfri.
Värken håller sig “någorlunda ok”. Jag har insett att tuggrörelser triggar igång värken, och det är därför jag har valt att leva på soppa tills det här går över.

Jag frågade AG om han inte kunde slå mig på käften, så att någon tand eller två skulle ramla ut. Jag menar, då kanske jag skulle få komma till käkkirurgen (trots att jag kan andas). Men tror ni att han var beredd att ge en hjälpande hand till en kvinna i svår smärta? Icke!
Hjälpsam kille det där - NOT!

Om man skall se något positivt i det här, så är det väl att jag inte direkt kommer att behöva anstränga mig för att komma i form till Beach -08.

keep looking »

  • På tapeten

  • Kontakt

    Mail:

    Mail (om det gäller Waldorfsekten):

    Msn:

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar BlogRankers.com Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • Knuff

  • RSS Creeper (media)

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...