Fredag kväll

Bloggat den | February 29, 2008 klockan 11:40 pm | Inga kommentarer än

Fredag.
Sovande barn.
Miss Li i högtalarna.
Sovmorgon imorgon (om jag nu skulle lyckas somna inatt).
Sms från en kär vän som förhoppningsfullt väntar på att få suga kuk.
Lite rött i glaset.

Vad mer kan man önska?

Det är JAG som är stjärnan

Bloggat den | February 29, 2008 klockan 11:33 pm | Inga kommentarer än

Häpp! Den där jävla stjärnan verkar ju vara omåttligt populär. Nu har det visat sig att inte heller Sockerpinglan vet vilka lagar och regler som gäller när man använder bilder i sin blogg.
Vi får väl se om hon fattar vinken..?

I am Luna Starkiller

Bloggat den | February 29, 2008 klockan 9:48 pm | Inga kommentarer än

TV4 Science Fiction har tydligen premiär idag. Det är ingen kanal jag skulle vara beredd att lägga pengar på, men jag tog mig en titt på deras hemsida.
Där kunde man bla kolla vem som är universums perfect match för en date, så då gjorde jag det. Resultatet blev;
Min rymddate Grattis - du har vunnit en hajk med John Koenig, kommendör på Månbas Alpha. Du är en rationell människa som står med båda fötterna på jorden (eller månen). Ni sätter båda värde på handlingskraft, men är också reflekterande typer så ni har säkert mycket att diskutera. Enda risken är väl att era starka viljor krockar. Om du är kvinna finns en uppenbar chans till romantik.

Och så kan man kolla vad ens rymdnamn är, så då gjorde jag det också.
Jag heter Luna Starkiller

Fredag

Bloggat den | February 29, 2008 klockan 8:21 pm | 3 Kommentarer

Fan vilken vår det har varit de senaste dagarna. Inte mig emot, det är ju hur mysigt som helst (bara det inte blåste så förbaskat).

Idag inhandlades en våg, i syfte att hålla koll på hur kilona ramlar av mig (och kryper på AG, vill jag förmoda). Detta inköp visade sig vara en god investering, då en jämförelse visade att den gamla vågen jobbade lite mellan tummen och pekfingret. Dessutom mätte jag mig, och det visade sig att jag har krympt ytterligare 1 cm (jag har varit uppe i 1.63, sedan krympte jag till 1.62, och nu är jag nere i 1.61).
Jämfört med igår (då jag uppskattade min längd och vägde mig på den gamla vågen), så har mitt bmi minskat med 0.8 på bara ett dygn.
Den här viktminskningen går ju som smort!

Jag blev så galet sugen på stuvade morötter, så det fick bli chorizos, potatis och stuvade morötter till middag.
Det må vara 28 år sedan jag blev med eget hushåll, men jag har ändå inte lyckats lära mig att jag suger på att göra stuvning. Jag vet inte vad jag gör för fel, men den blir aldrig mer än nätt och jämnt ätbar.
Ok, jag går aldrig efter recept när jag lagar mat utan går mer på känn, och det gäller även stuvningar.
Någon som har några bra tips på hur man trollar ihop en gudomlig stuvning?

Inatt har vi en Waldorfnattgäst. Vid närmare eftertanke, så har det varit ovanligt tätt med Waldorfmänniskor här den här veckan.

Herr Fiffig är hos Majsan (eller ja, just nu är de på hockey), och kommer hem på söndag.
Imorgon skall jag och Prinsessan gå på teater tillsammans med SilverSara och hennes prinsessor. Gissa om vi ser fram mot det!
Och som om det inte vore nog, så skall jag och Prinsessan på på teater på Stadsbiblioteket i veckan som kommer. Vi är ju verkligen hur kulturella som helst!

Nu: Ett glas vin. Det har jag fan gjort mig förtjänt av.

Muckar du med Cyberfrun, så muckar du med mig..!

Bloggat den | February 27, 2008 klockan 9:41 pm | Inga kommentarer än

Dum tjuv! När Cyberfrun kom hem från några vederkvickande dagar i Norrland fick hon ett, minst sagt, kyligt mottagande.
Nej, inte av mig - såklart! - utan mer bokstavligt kyligt när hon klev in genom dörren i huset. Det var svinkallt, för att tala klarspråk.

Efter en stunds letande hittades källan till kylan; en altandörr var sönderslagen.
Här började Cyberfrun - på ganska goda grunder vill jag påstå - ana oråd. Kunde det, måhända, ha varit inbrott?
En snabb husesyn gav vid handen att laptopen, en hårddisk, en jobbdator, mobiltelefoner, klockor och annat smått och gott var försvunnet. Samtidigt hade man lämnat ett flertal datorer, ett flertal mobiltelefoner, pass och kontanter.

Nu har Cyberfrun haft besök av såväl konstaplar som ett TV-team, (~3 min in i inslaget, Cyberfrun höll sig dock i bakgrunden, och skickade fram den stackars maken framför kameran) och det är bara att hoppas på att man får fast den skyldige. Polisens hetaste spår är att tjyven har storlek 45 på sina skor.

Om du har sett en skum typ (se bilden) som klafsar omkring i ett par 45:or, bärandes på datordelar, mobiltelefoner, fina klockor mm, så är det bara att du hör av dig.

För den som undrar, så har jag gjort den snygga illustrationen helt själv, på fri hand i PhotoShop.
Jag vet, det är hur imponerande som helst.

Om livets hjältar (och ljugande skvallerkärringar)

Bloggat den | February 27, 2008 klockan 8:19 pm | Inga kommentarer än

När jag läser böcker, så läser jag mycket hellre biografier o.dyl än romaner. Jag menar, varför gömma sig i en fiktiv värld när det finns så mycket spännande och intressant som är verkligt? Därmed inte sagt att jag aldrig läser romaner, men jag föredrar de verkliga berättelserna.

Jag vet inte om det beror på min totala oförmåga att sätta olika värde på olika människor (eller något annat), men jag blir alltid så berörd av utsatta människors berättelser. Jag blir varmt ödmjuk av det faktum att det finns människor som är villiga att berätta om hur de ur underläge kämpat sig ur svårigheter i livet. Om det är några jag vill sätta epitetet Hjältar på, så är det dessa modiga människor.

Lika imponerad och varm som jag blir av ovan nämnda människor, lika beklämd och bestört blir jag av det faktum att det faktiskt finns människor som sätter olika värde på olika människor. Det är så jävla obegripligt för mig, att jag inte kan förklara det med något annat än att det måste grunda sig i en svår empatistörning hos personen ifråga.
Jag har sett i min direkta närhet hur en människa som måste anses ha som en av sina viktigaste arbetsuppgifter att INTE nedvärdera människor, gör just det på ett oerhört flagrant sätt.
Chocken av det jag sett sitter fortfarande kvar, och jag kan inte göra annat än jämföra personens agerande med att man tex skulle sätta en våldtäktsman som terapeut för våldtagna kvinnor.

(Rapport från Blommaland skrev/illustrerade ett inlägg igår som jag känner att jag vill länka till här)

Min erfarenhet av missbrukare är ganska begränsad. Jag jobbade visserligen som missbruksvårdare på ett boende för alkoholister en gång i tiden. Men det är ju ungefär hundra år sedan.
Jag har även en nära och lång vänskap med en fd missbrukare i mitt liv.
Jag lärde känna Uffe, en intelligent, intellektuell och supertrevlig kille när jag var i 30-årsåldern. Allt eftersom vår vänskap fördjupades berättade han att han hade ett drygt 10-årigt narkotikamissbruk i sin ryggsäck. Jag hade svårt att tro honom, eftersom jag såg en snygg, välbehållen och smart kille framför mig.
Det var både pinsamt och berikande när det gick upp för mig att jag hade burit omkring på fördomar om hur fd missbrukare skulle vara och se ut. Uffe öppnade ögonen på mig, och lärde mig en hel del.

Som jag har berättat tidigare, så läste jag Niclas Janssons Rivet skinn - Hela historien med stort intresse. Jag följer även hans blogg dagligen (eller åtminstone så ofta han skriver…), och gläds uppriktigt och varmt med honom.
Via Niclas har jag hittat till Johnny. Hans blogg är ganska nystartad, och han har precis påbörjat den vandring Niclas har kommit en bit på. Även Johnnys blogg är upplagd bland favoriterna, och jag håller tummen hårt för honom.

Herr Fiffig Einstein

Bloggat den | February 26, 2008 klockan 8:26 pm | Inga kommentarer än

Idag var jag och Herr Fiffig på Clas Ohlson för att handla lite. Jag stoppade ned ett cykellås, en cykelslang och ett trepack förvaringsburkar i korgen, och så gick vi fram mot kassan.
- Mamma, vad kostar de där sakerna? undrade Herr Fiffig.
- Hmm… låset kostar 59:-, slangen kostar 29:- och burkarna kostar 59:- svarade jag. - Aha, då blir det 147:- tillsammans konstaterade Herr Fiffig utan något som helst dröjsmål.

Startskottet har gått…

Bloggat den | February 26, 2008 klockan 2:46 pm | Inga kommentarer än

theWitch vs Aggeman
Nu är vi igång!
Eftersom vi båda börjar på 20% plusvikt, så är väl denna första diagrambild inte så spännande. Frågan är väl om man ens ser våra resp markeringar. Men nu är vi igång, och tävlingen kommer att pågå i 22 veckor.
Mitt mål är att utsätta AG för regelrätt förnedring i denna prestigefyllda tävling.

En fråga av vikt

Bloggat den | February 24, 2008 klockan 1:19 am | 1 Kommentar

Jag skrev häromsistens att jag tror att jag inte har passerat 60-strecket. Vi snackar vikt, alltså - inte ålder (när det gäller ålder, så vet jag med absolut säkerhet att jag inte passerat 60-strecket!)
Jag måste revidera mitt tidigare påstående/antagande. Vid närmare eftertanke, så förefaller det istället ganska troligt att jag har passerat 60 kg.
[Jag måste fan komma ihåg att köpa en våg!]
En tröst i mörkret är att även AG har börjat visa upp en imponerande kalaskula.
Det finns alltid något att glädja sig åt!

I en förvirrad stund av iver hörde jag mig själv säga
- Skall vi göra en deal? Skall vi komma överens/slå vad/tävla om att gå ned 20% i vikt till AG.
Han kvicknade till bakom påsen med Cheez ballz, och av reaktionen att döma så var han på väg att nappa på mitt förslag. Jag hörde honom fundera, kalkylera, analysera och räkna. Därefter följde ett virtuellt handslag för att befästa överenskommelsen.
Då ploppade nästa fråga upp; Vilket skall vara vårt slutdatum? När skall vi alltså stämma av vem som har “vunnit”?
AG föreslog på rak arm den 21:a juli, och jag nappade.
Ni kommer att kunna följa vår kamp här i bloggen (och även i AGs blogg, gissar jag).

- Vad skall vinnaren få för pris? frågade jag.
- Tja… ett hälsosamt liv svarade den tråkmånsen.
- Meeh..! Kan det inte vara något mer exklusivt? Som typ en ensam helg hos vännerna i Stockholmsförorten? insköt jag.
- Ja… jo… det skulle det kunna vara sa AG.
[Måste kolla med vännerna i Stockholmsförorten om de har lust att vara prispokaler i vår tävling]
- Jamen det är ju ett kanonbra pris fortsatte han sedan glatt. - Då kommer jag ju att ha en hängiven fanclub i den här tävlingen! sa han, samtidigt som han lutade sig förnöjt tillbaka.
Och jag kan svära på att jag samtidigt såg honom lassa in en näve Cheez ballz någonstans mitt i ansiktet!

Startskottet går imorgon, måndag. Och det är skarpt läge, kan jag lova!
Jag behöver cheerleaders, kostrådgivare, fans och mecenater. Känn er fria att kontakta mig. Jag finns - som alltid! - här för er.

Det här är fan blodigt allvar!

Utvald och bortvald

Bloggat den | February 23, 2008 klockan 11:18 pm | 2 Kommentarer

Världen kryllar ju inte direkt av charmiga och älskvärda människor. Därför är det extra värmande att en av de mest charmiga och älskvärda människorna faktiskt finns i min sfär.
Det kom en inbjudan till en casting, men den följdes snabbt av detta sms:
Bortse från inbjudan. Det har kommit till vår kännedom att ni har dubbelhakor. Flera.
Enl TV4 får de inte plats på bild, då TV4 ännu inte börjat sända i bredbild.
Vad skulle jag göra utan alla de älskade människor som förgyller mitt liv, och får mig att känna mig alldeles, alldeles… alldeles underbart älskad?!

Har jag förresten sagt att jag älskar r2?
Men säg det för guds skull inte till honom, för då kommer han garanterat att använda det mot mig!
Eller åtminstone tråna ännu mer efter mig.

Prinsessfödelsedag

Bloggat den | February 22, 2008 klockan 11:05 pm | 1 Kommentar

FödelsedagsPrinsessTårta Ja, idag blev Prinsessan alltså hela sex år ung. Det är ofattbart, inte minst med tanke på att jag själv inte har blivit en dag äldre än vad jag var när hon föddes.
Sanningen att säga, så har jag inte åldrats en enda dag sedan jag var 25.

Nåja.

Dagen började med traditionsenlig skönsång för jubilaren. Det enda som avvek från rutinen var att Mr T inte var hemma (men han kom ju senare).
Det blev födelsedagsfrulle med paketöppning, och av reaktionerna att döma så utföll de till belåtenhet. Vad sägs om tex Prinsessparaply, en fläta-håret-och-sätt-samtidigt-i-pärlor-mojäng, rosa Hello-Kitty-mobiltelefon innehållande godis, glittriga, prinsessiga och hästiga klistermärken och presentkort på håltagning i öronen.
Exakt när hon väljer att “kvittera ut” den senaste presenten återstår att se…

Dagen som sådan blev i stora delar en transportsträcka av väntan. Väntan på att Mr T och mormor skulle dyka upp. Denna väntan fylldes med städande och plockande. Dessutom bakade jag en tårta.
När man fyller år, så får man ju bestämma det mesta den dagen. Typ vad som skall ätas till middag, och vilken tårta det skall vara. Prinsessan har sedan länge tingat på en glasstårta i form av ett slott, men i elfte timmen lyckades jag styra om hennes önskning på det området. Jag vet inte hur det gick till *harkel* men plötsligt höll hon fullständig med mig om att det istället skulle bli en hembakad (!) prinsesstårta.
Och så fick det bli.
Om min blygsamhet inte förbjöd mig, så skulle jag påstå att det blev den snyggaste prinsesstårta som någonsin har skådats. Och inte minst - den godaste!
Eller vad sägs om fyllning av jordgubbsfromage späckad med snuskigt mycket jordgubbar samt överdrivet mycket vaniljkräm. Ja, jag färgade tom marsipanen till rosorna själv!
[Ni kan applådera nu]

Framåt eftermiddagen dök Mr T och mormor upp, och äntligen kunde det födelsedagsfikas. Det blev ytterligare paketöppnande och en hel del kramande.
Något säger mig att Mr T har saknat sina föräldrar under sin vecka i Örebro *tssss!*

Kvällen har förflutit i förvånansvärt trivsamt samkväm. Nu sussar såväl avkommor som en del av min härkomst.
Jag njuter av den “tystnad” som utgörs av datorfläkten och väckarklockans tickande.

Härom dagen när vi åkte tåg till Stockholm så hamnade vi för ovanlighetens skull i en kupé. Det ~~är ju~~ kan vara lite småmysigt, och ~~ger~~ kan ge en familjär känsla.
Om det inte varit för att en passagerare prompt ansåg att hans portfölj behövde en egen plats, så hade vi alla i familjen fått varsin egen sittplats.
Men vi är inte kinkiga, och dessutom gillar Prinsessan att sitta i knät och kramas. Alltså placerades hon i AGs knä.
Själv plockade jag upp den bok jag hade för avsikt att läsa.

- Titta, mamma har skitit! Mamma har skitit! Mamma har skitit! vrålade Prinsessan efter några minuters tågfärd.
De stackare som inte närvarande vid familjens senaste Örebrovistelse (vilket typ var övriga passagerare i kupén) förstod - med all rätt - ingenting.
Vid nämnda Örebrovistelse passerade vi nämligen ett antal åkrar med såna där bauta-marshmallows (innehållande hö/halm). På barnens upprepade frågor om vad det var, så svarade vi till slut
- Det är bajs!
Utöver att det svaret upplevdes som hilarious , så var det vad vi jag nu fick betala för. Tåget passerade nämligen åkrar som var fyllda av dessa bauta-marshmallows, och Prinsessan blev alldeles till sig i trasorna när hon kunde beskylla mig för dess existens.
Själv gjorde jag mitt bästa för att se extremt upptagen ut med boken jag höll på att läsa. Och framför allt, så var jag väldigt mån om att inte bekräfta något som helst släktskap med henne.
Med facit i handen, så kan jag väl säga att jag lyckades “sådär”.

Något senare, när vi satt tillsammans med farfar på en buss mot Spårvägsmuseet berättade Prinsessan entusiastiskt, detaljrikt och högljutt för sin far och farfar varför kaniner äter sitt eget bajs.
Själv tackade jag min lyckliga stjärna för att jag (och Herr Fiffig) satt en bit därifrån.

Grattis!

Bloggat den | February 22, 2008 klockan 7:32 am | Inga kommentarer än

BebisPrinsessa Idag fyller världens sötaste Prinsessa 6 år!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Uppsalabuss chaufförer har gått på charmkurs - NOT!

Bloggat den | February 20, 2008 klockan 11:56 pm | 8 Kommentarer

Vi hade tur (typ). Vi gick direkt från tåget till busshållplatsen, och där stod bussen som skulle ta oss hem. Jag köpte en sms-biljett samtidigt som jag småsprang fram till bussen. Barnen sprang före, och klev på bussen när de kom fram. Jag klev också på, samtidigt som jag väntade på svars-sms på min biljett.
- Det där skall vara klart innan man går ombord på bussen fräste den bittre chauffören förnumstigt.
- Om du vill, så kan jag kliva av bussen, och kliva på igen när jag är klar svarade jag (vi snackar om en tidsrymd på max 5 sek).
Chauffören stängde dörren bakom min rygg (vilket väl måste tolkas som att han inte ansåg det nödvändigt att jag steg av).
- Det där skall vara klart innan man går ombord på bussen upprepade chauffören, som om han hade varit en papegoja. Han kanske trodde att jag inte hade hört första gången han sa det, trots att jag svarade?
- Jag kan inte kolla biljetter samtidigt som jag kör fräste han vidare.
(men att han sedan ägnade hela bussfärden åt att snacka intensivt med en polare som hängde konstant över axeln på honom upplevde han uppenbarligen inte som störande för sitt framförande av fordonet)
- Om det nu är ett problem, så erbjöd jag mig faktiskt att stiga av igen svarade jag.
Då körde han ut från hållplatsen för att köra fyra meter framåt och stanna vid ett rödljus. Jag räckte fram mobilen till honom och visade sms-biljetten. Han slet telefonen ur handen på mig.
- Öh… det står nåt annat här… sa han.
*det är för att du har tryckt på en knapp du över huvud taget inte skall röra, jävla smartskalle!*
När han var klar med sitt muttrande och hade gett tillbaka telefonen, började jag gå bakåt i bussen. Som ett sista ord på vägen, var han dock tvungen att säga
- Man skall vara klar med sånt där innan man kliver på bussen.
- Som jag sa, så kunde jag stiga av bussen igen om det nu var ett så stort problem för dig svarade jag.
Flera passagerare på bussen suckade och himlade med ögonen åt ärthjärnan till chaufför.

- Det är så typiskt människor som nedvärderar sig själv i sin yrkesroll. De försöker ta sig makt som de inte har, i hopp om att känna sig lite viktiga.
- Ja, det var som den där chauffören som påstod att biljetterna bara gäller en timme.
- Va?
- Ja, det är sant. Han ville inte låta mig åka med bussen bara för att det hade gått över en timme sedan den stämplades.
- Visade du inte honom att det står tryckt på biljetten att den gäller i 90 minuter.
- Jo, men han ville ändå inte ge sig. Han hade mer attityden att “jaja, låt det gå för den här gången”.

- Jag har råkat ut för något liknande. Jag skulle åka med en buss från dess ändhållplats. När jag kom dit var bussen på plats och dörren öppen, så jag klev på. Det fanns ingen chaufför på bussen, så jag väntade på att han/hon skulle dyka upp. Efter några minuter kom han, och jag visade biljetten för honom.
- Den här biljetten har gått ut, sa han.
- Nej, den gäller några minuter till, svarade jag. Men han gav sig inte, så vi stod och tjafsade en stund. Till slut var jag tvungen att peka på tiden på biljetten och sedan peka på tidsangivelsen på bussens biljettautomat, och sedan räkna på fingrarna framför näsan på honom för att han förhoppningsvis skulle fatta att det nu - efter att vi hade ägnat flera minuter åt att tjafsa - fortfarande var två minuter kvar på biljetten.
- Jaja, du får väl åka med då, vi har fått instruktioner om att vi skall ge fem minuters marginal sa han. Som om han helt plötsligt var juste, och lät mig åka med trots att jag hade en ogiltig biljett. Det var ju för fan i allra högsta grad giltig.

- Jag och min son kom fram till busshållplatsen precis när chauffören gjorde sig redo för att köra. Sonen tog upp lite snö och slängde på dörren för att uppmärksamma chauffören på att vi ville åka med. Han öppnade dörren och röt;
- Du skall ge fan i att kasta snö på bussen.
Då sa jag till honom att sonen bara hade försökt göra honom uppmärksam på att vi ville åka med. Det var ju ingen isklump eller snöboll sonen hade kastat, utan han skvätte upp lössnö på dörren.

Vad är problemet? Vad?? VAD???
Om en chaufför inte anser sig kunna/vilja/ha tid/ha lust/ha möjlighet/*fyll i vad du vill* att ta upp en passagerare som dyker upp i sista sekunden - Fine!
Men gör inte det då!!!
Om chauffören väljer att ta med den sena passageraren, så måste h*n uppenbarligen anse sig kunna/vilja/ha tid/ha lust/ha möjlighet/*fyll i vad du vill* att ta upp passageraren.
Så vad är då problemet??! VAD???
Eller finns det inget problem? Vill man bara ta tillfället iakt, och leka Viktigpetter?

Det är sannerligen ställt utom allt rimligt tvivel att chaffisarna inom Uppsalas kollektivtrafik inte är hämtade från landets intelligensreserv, och det det är väl vackert så. Däremot undrar jag om dålig självkänsla är ett anställningskrav hos Uppsalabuss. Genomgår man som nyanställd en instruktionskurs, där man drillas i att vara otrevlig och osympatisk?

Har man någon slags tävling i otrevlighet runt fikabordet?? Jag föreställer mig hur det i så fall kan låta:
- Idag lyckades jag pricka in en jättestor vattenpöl, och blötte ned en kärring som var ute och luftade sin rollator.
Unisont runt fikabordet: - Hahahaha!!
- Har jag berättat om den där söndagförmiddagen jag körde bakfull. Det hade varit världens skiva kvällen innan, och jag var full som en kastrull. Jag stank som A-lagarnas årsmöte när jag tog plats bakom ratten, och lyckades köra mot rött hur många gånger som helst. I gengäld så tvärnitade jag flera gånger när det var grönt, så det jämnade nog ut sig. Hahahaha! [min kommentar: Jag var med på den resan]
- När jag skulle köra från ändhållplatsen såg jag en mamma komma springande i regnet. Hon hade med sig en genomblöt unge som hängde i ena byxbenet, och en annan unge i vagnen. När hon var två meter från dörren tryckte jag plattan i botten och drog. Hon kunde gott få stå i spöregnet och vänta en halvtimme till nästa avgång.
Unisont runt fikabordet: - Hahahaha!!
- Ja, fy fan för barnvagnar. Kärringar med barnvagnar borde det vara skottpengar på.
Unisont runt fikabordet: - Ja, absolut!
- Själv brukar jag försöka trycka in åtminstone 25% fler passagerare än vad som är tillåtet. Det är så jävla roligt när man får skrika i högtalarna att idioterna inte får stå för nära dörrarna.
- Ja fan, det är alltid lika roligt.
- Har jag berättat om den där gången då jag vägrade att stanna och släppa av passagerare, eftersom jag var försenad? Jag minns inte varför, men det var väl antagligen någon kärring med barnvagn som hade trasslat. Idioterna plingade som galningar för varje hållplats jag passerade, och de skrek “Vi skall av här!”. Till slut var jag tvungen att greppa mikrofonen och upplysa dem; “Jag är försenad, så jag har inte tid att stanna”. [min kommentar: Jag var med på den resan]
Unisont runt fikabordet: - Javafan, det här är ett bra jobb - om man bortser från alla idioter man måste ha att göra med hela dagarna.
- Men lyssna på den här; Jag hade nåt jävla fel på bakdörrarna, så de gick inte att stänga. Men vad fan - man är väl ingen chicken, så jag körde ändå. Men - Hahahaha!! - stoppknapparna funkade ju inte när idioterna försökte plinga, så det var många som fick sig en längre resa än vad de hade tänkt sig. [min kommentar: Jag var tyvärr med på den resan - ingen ramlade dock ut ur bussen så länge jag var ombord på den]
- Har jag berättat om när bromsarna slutade att fungera en vinterdag då det var glansis på vägarna? Jag ropade desperat i radion till kontoret för varje hållplats vi halkade förbi. Till en början svarade de mig att en ersättningsbuss var utskickad, och jag skulle fortsätta. Men naturligtvis dök ingen ersättningsbuss upp, och kontoret manade mig att fortsätta utan bromsar. Vid trafikljusen ovanför Ackis gick det inte längre. Trots att jag började bromsa flera hundra meter i förväg, så smackade vi in i arslet på bilen som stod framför. [min kommentar: Jag var tyvärr med på den resan - också]

Var fan hittar Uppsalabuss alla de plattnackar (som Josh antagligen skulle ha uttryckt det) som de sätter bakom sina rattar (eller som trafikledare, för den delen)?
Jag undrar verkligen. Helt seriöst.

Andra bloggar om: Uppsalabuss, Plattnackar

Zzzzz svammel Zzzzzz

Bloggat den | February 19, 2008 klockan 10:22 pm | Inga kommentarer än

Klockan är bara 22:20. Den senaste timmen har jag suttit här och varit så trött att jag nästan trillat av stolen.
Vad är det som händer?
Det är väl lika bra att jag kryper ner i sängen. Då kommer jag garanterat att bli pigg som en lärka.

Sportlovstisdag

Bloggat den | February 19, 2008 klockan 9:15 pm | Inga kommentarer än

Dagen började med att Prinsessan och Herr Fiffig var världens gulligaste. De var så snälla mot varandra - och sin moder - så dess motstycke har nog aldrig skådats. De hjälpte till med tvätten, så att man skulle kunnat tro att de aldrig hade gjort annat. De förklarade det hela med att de hade ätit snällpiller och duktighetspiller. Det borgade ju gott för att det skulle funka finfint att ta med de små liven ut på en shoppingrunda. Men ok, för säkerhets skull avtalade jag med AG att vi skulle ses på stan, och så skulle han göra oss sällskap.
Vi började med att käka lunch, och det gick ju bra. Sedan satte vi oss på bussen ut mot Boländerna för att gå på Rusta och IKEA. Det började tydligen klia i benen på avkommorna, och låt mig sammanfatta det hela med att det stundvis skulle ha varit enklare att försöka hålla koll på en flock vilda apor.
Men sammantaget blev det ändå lyckad runda, och vi kom hem med en del matnyttigt (om än ingen mat).

Mr T har det bra i Örebro. Vi skickar sms och talas vid några gånger per dag. Lite hemlängtan har han, men det går ingen nöd på honom. Han umgås med släkten, spelar Wii, har varit ute vid sommarstugan och eldat och “fått pengar av en massa gamlingar” (som han uttryckte det).

Imorgon bär det av mot Hufvudstaden, där vi skall umgås med farfar och bevista Spårvägsmuseet/Leksaksmuseet. Det ser vi alla fram mot.

Jag tror att jag har fått en vagel i ögat. Shit, alltså.

Bondage mellan barnvagnar och rollatorer?

Bloggat den | February 19, 2008 klockan 7:02 pm | Inga kommentarer än

Vill alla rollatorer bli dominerade av barnvagnar?

Varför uppmanar Uppsalabuss barnvagnar att spänna fast rollatorer? Kan barnvagnar läsa? Eller är det bara så att skyltmakarna hos Uppsalabuss inte behärskar språket?

Andra bloggar om: Uppsalabuss, Felskrivningar

Min sensuella städ-outfit

Bloggat den | February 18, 2008 klockan 1:44 pm | 3 Kommentarer

Ett par lågt skurna byxor och en ganska kort tröja. Det blev en glipa mellan plaggen, men jag kunde ju intala mig att det såg lite sensuellt ut, där jag höll på och städade köket.
Då kom Herr Fiffig och tog ned mig på jorden:
- Mamma, det ser ut som att du har tuttar på ryggen.

Jag bara förbereder mig

Bloggat den | February 17, 2008 klockan 11:17 pm | Inga kommentarer än

Om det nu är så att jag skall ta mig i den så berömda kragen, och se till att börja röra på mig och samtidigt tänka på vad jag stoppar i mig, då kanske det är bäst att grunda med en ordentlig middag. Jag menar, om jag skall späka mig, så kanske det är bra att se till att det finns att ta av.
Ja, så där har jag gått omkring och tänkt hela dagen, och tanken växte sig allt starkare för varje timme som gick. När middagen närmade sig åkte jag ned till ICA och köpte Chicken Cordon Bleu-biffar, potatis och Cheddar cheese dip. Kycklingbiffarna friterade jag, potatisen skar jag i klyftor som också friterades och ostdippen blev en smaskig kall sås. Det blev galet gott.
- Gud vad det luktar transfetter här! tjoade AG när han klev in genom dörren. Men det var väl inte så konstigt, med tanke på att fritösen gick för högvarv.

Undrar just om jag nu har lyckats förbereda min kropp tillräckligt mycket för att påbörja en mer hälsosam livsstil? Det kanske är bäst att ta det säkra före det osäkra, och trycka i sig några kvällsmackor också.

Jag ska bara…

Bloggat den | February 17, 2008 klockan 1:05 am | Inga kommentarer än

SkvallerPrinsessan till sin far: - Mamma har blivit så fet så att hon inte kan knäppa byxorna.
SkvallerPrinsessan och den ondsinte fadern skrattade elakt ikapp.
AG: - Om du går förbi TVn, så hinner det passera tre reklamfilmer innan man ser bilden igen.
I ett sms från r2: Det första jag skall göra är att räkna dina dubbelhakor.
AG: - Du är nog den enda som kan få en stickad tröja att se ut som en top.
Mr T: - Mamma, det ser ju ut som att du är med barn!
AG: - När din mobiltelefon ringer, så tror man ju att det är en lastbil som backar.

Jag vet inte, men jag börjar fundera på om jag kanske har gått upp ett par kilo. Det verkar åtminstone som att omgivningen vill ge mig det budskapet. Jag kanske borde köpa en våg och kolla läget.
Men jag är relativt säker på att jag inte har gått över 60-strecket. Fast osvuret är bäst.
Jag är ju en bikeoholic men det påverkar väl inte vikten nämnvärt, även om kondisen hålls igång lite.

Hur som helst, så har jag på sistone börjat fundera på om jag kanske borde börja röra på mig igen. Om inte annat, så mår man ju så himla mycket bättre.
Jag tänker på det varje dag, men det är alltid något som måste göras först.
Som idag, när jag tog en snabbfika i Västerås. Då tänkte jag Jag skall bara äta den här toscabullen först.
Eller Jag skall börja träna, jag skall bara vänta tills imorgon först.
Eller ikväll när vi tittade på mello, då tänkte jag Jag skall bara äta de här ostbollarna först.

Men jag skall sätta igång.
Jag skall bara vänta tills imorgon.

Saxat ur en msn-konversation

Bloggat den | February 17, 2008 klockan 12:00 am | Inga kommentarer än

Underbart att du inte nämner henne med namn!!!!!!!!!!!! Utan getballen får stå kvar i minnet vid tanken på’na!!!!!!!!!!
Och hon kan ge fan i din färg! Den e för real bitches

Mello från Västerås

Bloggat den | February 16, 2008 klockan 9:32 pm | 2 Kommentarer

Mellomys Herr Fiffig är hos Majsan och Mr T är i Örebro. Med bara Prinsessan hemma var det ju som upplagt för att ha kvällsmys och mello.
Som en liten uppvärmning inför den svenska finalen (då det nu måste betecknas som en tradition att jag bloggbevakar det hela från en stockholmsförort), så tänkte jag att jag skulle nedteckna mina intryck av kvällen.

Ola - Love in stereo
Exakt i samma ögonblick som sändningen började så drog en granne igång borren. De håller visserligen på att renovera, så det är klart att det måste få låta lite. Men kl 20 en lördagkväll, när dessutom nästan hela Sveriges befolkning - även jag! - har bänkat sig för att titta på mello…
Jag höll mig lugn och tänkte att det nog bara var ett litet yttepyttehål som skulle borras. Men jag hade fel. Det fortsatte att dåna och vibrera i huset, och jag såg ingen annan råd än att svida om från min mysklädsel till något mer presentabelt, och knalla över till grannen. Där möttes jag av en man i 55-årsåldern.
- Jag vill be er att ni sköter er renovering under dagtid.
- Ja, det är bara lite kvar nu.
- Det får du spara tills imorgon. Jag accepterar inte att ni håller på och borrar nu. - Ok, ok.
Ja, så jag hörde alltså inte hur den här låten lät.

Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd
Prinsessan skuttade omkring i fåtöljen, trampade snett och damp rakt ned i golvet. Jag hörde med andra ord ingenting av den här låten heller.

The Nicole - Razborka
Visst är det imponerande att tjejen pratar typ 500 språk, men seriöst alltså; Kan ens upphovsmännen till den här melodin tro att den skulle ha någon chans?
Står det inte någonstans i kriterierna för melodifestivalen att låten skall spegla landets kultur? Exakt på vilket sätt speglar den här låten svensk kultur?

Alexander Schöld - Den första svalan
Om den här killen inte redan är en suuuupersööööt idol för alla tjejer upp till 17, så kommer han garanterat att bli det.

Ronedal - Just a minute
Äh, jag surfade och käkade ostbollar och drack Trocadero, så jag missade låten totalt.

Sanna Nielsen - Empty room
Har inte hon en lite för “skolad” röst för sånt här?

Andra generationen - Kebabpizza Slivovitza
Här har vi en låt som iaf speglar den svenska kulturen. Kebabpizza måste väl vara så nära en svensk nationalrätt man kan komma!

Johnson och Skatan - One love
Lille gullegull-Andreas är lika läcker som alltid. Men frågan är om han har tappat greppet helt. Varför drar han med sig henne upp på scenen?
Jag imponerades inte ens av hennes gula klänning! Hon suger lika mycket fet getballe som alltid.

Bäst ikväll: Björn Gustafsson

Andra bloggar om: Melodifestivalen

SJ har kommit på det!

Bloggat den | February 16, 2008 klockan 3:33 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag åkt fram och tillbaka till Västerås. Mr T skulle nämligen till Örebro, så jag åkte och lämnade honom i Västerås där mormor och moster mötte honom.
Vi åkte tåg till Västerås, och när jag stod och köade för att köpa biljett läste jag på en informationslapp som SJ hade satt upp i vänthallen. Där informerade man om att man hade bestämt sig för att from 1 feb bli bättre på att hålla tiderna.
(jaja, det är ju gott så)
Deras samlade erfarenhet, stod det, gav nämligen vid handen att en förutsättning för att tåg skall ankomma i rätt tid är att det har avgått i rätt tid.

No shit, Sherlock! Undrar just hur det gick till när de kom fram till det. Satt de i konferenser och rynkade sina pannor i djupa veck? Gjorde de kundundersökningar? Anlitade de konsulter? Skrek de Heureka! när de kom till insikt?
Jag vill veta.

Efter att Mr T överlämnats till Närkingarna hällde jag i mig en snutfika, och klev sedan ombord på bussen som skulle ta mig hem. Tyvärr hade jag glömt att ta med mig någon bok, men det blev en ganska bra resa ändå.

Om man skall tro Prinsessan så skall vi äta pannkaka med mormors hemmagjorda jordgubbssylt nu. Så då får det väl bli så, då.

Andra bloggar om: SJ

Sportlovet is upcoming

Bloggat den | February 15, 2008 klockan 11:11 pm | Inga kommentarer än

Sportlovet gör sig gällande. Ok, låt oss se vad vi har på agendan.

Ledsamt nog, så visade det sig att samkväm och roligheter med favvoWaldorfkompisarna (även om prefixet Waldorf - äntligen, och lyckligt nog - nu kan tas bort i sammanhanget) inte är möjligt. Tack och lov, så återkommer möjligheterna!
We typ lööööw them!!!

Mr T åker till Örebro imorgon, och återkommer först på fredag.
Prinsessan är fast beslutad om att leka med kompisen Mysan så mycket som möjligt.
Herr Fiffig har flaggat för att han vill sova över hos klasskompisen Ralf. Detta är tydligen förankrat hos Ralfs föräldrar, så det återstår väl bara att bestämma vilken ~~dag~~ natt som är lämplig.
På onsdag åker familjen (minus Mr T, som ju då befinner sig i Örebro) till Stockholm för att gå på Spårvägsmuseet/Leksaksmuseet tillsammans med (barnens) farfar. Det ryktas även om restaurangbesök och firande av Prinsessans förestående födelsedag.

På fredag fyller Prinsessan hela 6 år! Dessutom kommer Mr T hem, och i sitt släptåg har han (barnens) mormor.
Mormor stannar över helgen, så det lär bli firande i dagarna tre.

Därefter längtar vi alla efter att vardagen skall sätta in igen.

Annars, då?
Jodå, AG var på elevsamtal med Herr Fiffig idag, och det som sades där är sådant som man skulle vilja stoppa upp i arslet på Waldorfidioter, bara för att låta dem rapa upp det!

Sportkunskap

Bloggat den | February 15, 2008 klockan 10:16 pm | 3 Kommentarer

- Ah, Almtuna spelade oavgjort ikväll.
- Jaha, vilka spelade de mot?
- Hammarby.
- Aha, det är väl de som Bogie håller på?
- Nej, han håller på AIK.
- Men är inte Hammarby och AIK samma sak?
- Nej, det är två helt olika lag!!
- Men… jag trodde att AIK kallades för Hammarby.
- Nej, det är Hammarby som kallas för Bajen.
- Ok.

Kapitalismen kryper sig inpå

Bloggat den | February 15, 2008 klockan 9:44 pm | 2 Kommentarer

- Mamma!!!! Mamma!!!! Skall Mr T få ett till marsvin?! Han säger att han skall få det ylade Prinsessan.
- Nej, det skall han inte få ljög jag spontant. Jag tänkte att jag skulle rädda husfriden åtminstone för stunden.
- Men han säger att han skall få det, så att Milou skall slippa vara ensam fortsatte Prinsessan.
- Ja, Milou skall få en marsvinskompis, men det kommer att vara mitt marsvin triumferade jag, och slogs samtidigt av stolthet över hur förslagen jag var.
- Varför då? undrade Prinsessan storögt.
- Jo, för om Mr T skulle få ett till marsvin, så skulle du och Herr Fiffig bli avundsjuka och börja tjata och bråka svarade jag.
- Nähä, jag tänker inte tjata och bråka, för jag vill inte ha något marsvin. Jag vill ha en hamster, och det skall jag köpa för mina pengar deklarerade Prinsessan.
- Jaja svarade jag sådär avmätt som bara en halvtrött moder kan svara en fredagkväll.
- För jag har jättemycket pengar på banken. Jag har mycket mer pengar än vad du har informerade Prinsessan sakligt.
Jäkla unge. Jag har närt ett kapitalistsvin vid min barm.

Valentines day

Bloggat den | February 14, 2008 klockan 11:40 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag fått de allra mest underbara Alla-hjärtans-dags-kort av mina barn. Prinsessan hade bla gjort ett kort där hon illustrerade hur det var när hon föddes. Det är kärlek!
Och så ramlade det in smickrande sms (Vilken av dina hakor tycker du bäst om?) från r2. Det känns bra att veta att man har vänner som älskar en för den man är.

Jag började fundera på om jag kanske borde ta en sväng med stavarna, men jag satte mig på cykeln för att trampa iväg en runda istället. Först stannade jag vid affären för att handla, och ungefär där bestämde jag mig för att åka hem och baka en marängtårta istället för att cykla vidare.
Eftersom jag har varit galet sugen på fiskbullar ett par dagar, så fick det bli det till middag. Jag proppade i mig så mycket att jag sedan var tvungen att knäppa upp byxorna när jag satt och tittade på Prinsessans gymnastik.

Klockan är bara 23:40, och jag är redan sugen på en nattmacka.

Jag hjärtar Jenny

Bloggat den | February 14, 2008 klockan 12:34 am | 2 Kommentarer

Jag gillar Jenny. That’s a fact.
Hon är avspänd och får ibland mycket opassande fnissanfall.
Sånt gillar jag.
Dessutom är hon uppenbarligen inte tappad bakom en farstu.

Nu måste jag komma på något negativt att säga också. Jag är ju liksom opartisk, ju. Ok:
Hennes rss-flöde lämnar allt att önska (feta tummar ner), och det går inte att kommentera i hennes blogg.
(Är det ens en blogg då?)

Milou skall inte få någon bitch

Bloggat den | February 13, 2008 klockan 11:42 pm | 4 Kommentarer

Idag var jag inne på Fyris Zoo för att köpa hö och frön/nötter/pellets till Milou (Mr Ts marsvin). Personalen där (mor och dotter, om jag har förstått saken rätt) är trevliga, och jag blir allt som oftast stående att prata med dem en stund.
Idag frågade jag hur det egentligen är; måste jag fixa en marsvinskompis till Milou? Jag har ju hört att lagen säger så.
Zooägaren rynkade på näsan. Ja, jo, lagen kanske säger så, men det viktiga är väl hur marsvinet mår.
Och Milou är social, nyfiken och med i matchen. Inte tu tal om den saken.
Jag frågade hur det skulle bli om jag skaffade en hona. Är de pigga på att para sig?
Jodå, det är de tydligen. I det avseendet verkar de vara som kaniner. De går dräktiga i 63 dagar (som katter, alltså), och direkt efter förlossningen blir de brunstiga igen.
Jippijey!! Typ fem kullar per år, à 2-6 ungar… Hurra!!! *NOT!*
Hur skulle det bli om jag skaffade en till hane, då?
Jo, berättade zoomänniskan, då skulle den dominante hanen (vilket helt spontant känns som att det skulle bli Milou) ha den andre hanen som “flickvän” och betjänt. Och det känns ju inte heller så lockande.
Jag får fundera vidare på det här. Någon som har några bra tankar att komma med?

Ännu en lista

Bloggat den | February 12, 2008 klockan 10:45 pm | 2 Kommentarer

Inspirerad av den nyfunna bloggaren Guggu, kommer här ännu en lista. Håll tillgodo:

Vad blir ditt namn baklänges? hctiweht
Har du gjort en snöängel i år? Nej, förutsättningarna (i form av snö) har liksom saknats.
Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus? Det var i samband med skoliosoperationen, då jag var inlagd på MAS i 1½-2 mån.
Hur många ggr har du legat på sjukhus? Min egen förlossning, barnens förlossningar, blindtarmsoperation, skoliosoperation, titthålsoperation, tumörmisstanke… Jag får det till åtta tillfällen.

Ambivalens

Bloggat den | February 12, 2008 klockan 4:49 am | 3 Kommentarer

Nä, det går ju inte att somna när man bara ligger och tänker på något att äta. Så det fick bli en fullkornsmacka med avocado, kryddad med Herbamare och chiliflingor.
Mums!

Nu återstår att bestämma mig för om jag skall försöka slumra någon timme, eller ägna mig åt något annat.

Sugen

Bloggat den | February 12, 2008 klockan 3:13 am | Inga kommentarer än

Varför blir man alltid så sugen på nätterna? Oftast på något sött, eller som nu; Cheez ballz. Eller ännu hellre, en fullkornsmacka med skivad avocado. Guud vad gott det skulle vara!
Jag är *så här* nära att ge mig ut i köket och fixa det. Men det kanske är bättre att krypa ned i sängen några timmar, och sedan äta det till frukost tillsammans med kidsen.

Me löööv polisen

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 11:37 pm | 8 Kommentarer

Jag har alltid haft ett gott öga till poliser, och det har inte förändrats idag. Åtminstone inte i någon negativ riktning.
Jag tog mig äntligen iväg till Blanka för att göra en anmälan.
Efter att ha fått vänta en halv evighet i receptionen (gissar att jag kom mitt i fikarasten) så blev jag hämtad av en konstapel som inte var direkt nyutexaminerad, om man säger så.
Jäklar, han kommer säkert rycka på axlarna och tycka att det här inte är något att anmäla tänkte jag. Men det visade sig vara en fördom som snabbt kom på skam. Han såg snarare fullt seriöst på min anmälan, och lät pekfingrarna omsorgsfullt valsa över tangentbordet (jag är övertygad om att 5 p pekfingervals ingår i utbildningen för såväl poliser som läkare).
Det är inte roligt alls, men nu är anmälan äntligen gjord och det återstår bara att vänta.

Det kanske blev lite fel någonstans…

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 6:32 pm | Inga kommentarer än

Jag och Mr T satt i badet och sjöng.
Jag: Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram. Jag tar dej till ställen bara drömmar kan
Och Mr T fortsatte: En neger från himlen, ja det undrar man

Jamen det vet väl alla

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 1:26 pm | 3 Kommentarer

Det är väl allmänt känt att negrer är infantila, lata och klättrar i träd, att zigenare är tjuvaktiga, att alla som är hemma på dagarna är samhällsparasiter, att judar är snåla, att alla kroppsbyggare käkar anabola och att homosexuella är pedofiler.
Så vad gjorde hunduppfödaren för fel när hon nekade ett lesbiskt par att köpa en hundvalp? Hon hade ju läst att transvestiter (och kopplingen därifrån till lesbianer är ju solklar) ägnar sig åt djursex, och något sådant ville hon väl inte att de små gulliga valparna skulle behöva utstå.
Usch och fy, det måste man ju förstå.

Allvarligt talat; Hur är det möjligt att det fritt vandrar omkring så jävla inskränkta människor ute i vårt samhälle år 2008?
Ge mig namnet på kenneln. Jag har planer på att bli hundägare i framtiden, och vill inte riskera att köpa den av en så jävla fördomsfull människa!
Skämmes på henne, ta mig fan!

Utöver böter så borde hon ha dömts till en längre tids samhällstjänst, förslagsvis att utföras hos Noaks Ark eller RFSL.
Jävla stolpskott!
(ja, jag blir riktigt jävla förbannad när jag läser om sånt här!)

Andra bloggar om: Diskriminering, Fördomar, Homofobi, Hbt
SvD, Aftonbladet
Intressant?

Prinsessan kollar upp hur det ligger till

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 1:01 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan: - Mamma, kan jag bli storasyster?
Jag: - Nej, jag tänker inte skaffa fler barn.
P: - Men om pappa träffar någon tjej som han vill ha barn med, då blir jag ju storasyster.
J: - Ja, det är klart…
P: - Men vet du vem jag älskar mest i hela universum!?
J: - Nej…
P: - Dig, såklart!!

I mailboxen

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 11:32 am | 2 Kommentarer

Det är fan inte varje dag det är roligt att öppna mailboxen:

Äntligen någon som vågar träda fram!!! Upplevde liknande saker när jag gick på en Waldorfskola. Att ta upp dessa problem med skolan är som att tala för döva öron, här måste staten gå in. Jag blev psykiskt knäckt, och bär fortfarande på sår av många års terror från både elever och lärare vid denna skola.

Andra bloggar om: Waldorfskolor, Mobbing

Helgen i korthet

Bloggat den | February 11, 2008 klockan 6:42 am | 2 Kommentarer

Jag gick och la mig och läste, men somnade ganska snart. Skööönt!
Mindre skönt var att jag blev väckt av någon - jag tror det var James Bond - vid ettsnåret. F*n! När jag vaknar/blir väckt på natten så kan jag inte somna om, what so ever. Shit! Hade det inte varit för James, så känner jag att jag hade kunnat sova hela natten.
Men men, det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Och boken blev ju utläst. Alltid något.

Det har varit en strid ström av barn här i helgen. Det har lekts med Waldorfkompisar i olika omgångar, kompisar från nuvarande skolan och kompisar i grannskapet. Mötena med Waldorfkompisarna blev laddat av känslokrockar för Mr T. Han gillar ju kompisarna därifrån, så den biten var ju positiv. Men snacket som blev kompisarna emellan om Waldorf rev upp traumatiska minnen hos honom.
Nåja, han verkar ha en fling på gång med en Waldorftjej, så sammantaget hoppas jag att det slutade på pluskontot. Jag vill åtminstone att det skall vara så.

Nu är dagens första balja kaffe urdrucken, och det är dags att sparka upp kidsen ur sängarna.

Inte sjuk, bara trött…

Bloggat den | February 10, 2008 klockan 10:09 pm | Inga kommentarer än

Det spränger i huvudet, ut mot ena örat. Öroninflammation på gång?
Nej, det är nog bara trötthet. Jag tar med mig min sängkompis och kryper ner under täcket.

Tack för idag.

Efter kvällens melodifestivaltittande

Bloggat den | February 10, 2008 klockan 12:06 am | Inga kommentarer än

kanske Fredrik Virtanen i Jeopardy kan pigga upp så här framåt nattkröken?

Direkt fra Spektrum i Oslo

Bloggat den | February 9, 2008 klockan 8:28 pm | Inga kommentarer än

Trollkungen

Foto: Cyberfrun

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.