Nyårslöfte
Bloggat den | January 12, 2008 klockan 12:05 pm | Inga kommentarer än
Prinsessan: – Mamma, gav du något nyårslöfte?
Jag: -Nej, det gjorde jag inte.
P: – Det gjorde pappa!
J: – Jaha, vad lovade han då?
P: – Han lovade att han inte ska spotta när han cyklar.
Viktig upprättelse
Bloggat den | January 12, 2008 klockan 12:04 am | Inga kommentarer än
- Mamma, vad är det viktigaste du har skrivit i boken hittills? frågade MrT vid nattningen.
Jag blev lite ställd.
Vad skulle jag svara?!?
- Det viktigaste är att ge dig, Herr Fiffig och Prinsessan upprättelse svarade jag.
Mr T sjönk in i mjuk och trygg tacksamhet, och vände sig med ett leende om för att sova.
ÄNTLIGEN bra 2000-talsmusik!!
Bloggat den | January 11, 2008 klockan 10:45 pm | Inga kommentarer än
Fram tills för ett par veckor sedan hade jag varken hört eller hört talas om människan. Men nu har mitt liv fått en ny dimension.
Jag säger bara: Miss Li!
Jävlar i min lilla låda, vilken brutta!
Vilken energi! Vilken attityd! Vilken utstrålning!
Och sjunga kan hon ju också. Och skriva låtar.
Vad mer kan man begära, liksom?
Jag är huvudstupa och djupt förälskad!
Mer Miss Li i min mp3:a, tack!
I said ‘Come over to my place! You’re always in my head, and I want you now!’
I said ‘Come over to my place! I want you in my bed, and I want you now!’
Andra bloggar om: Miss Li
Tito Beltran skyldig enl. TV4 (?)
Bloggat den | January 11, 2008 klockan 7:11 pm | 1 Kommentar
Kvällens nyhetssändning började med att Anna Lindmarker meddelade
- Tito Beltran nekar till våldtäkten.
Aha, jag trodde att han nekade till våldtäktsanklagelserna. Men TV4 sitter tydligen på uppgifter som gör att de vet att en våldtäkt har ägt rum. Och denna våldtäkt nekar Beltran till.
Felsägning eller en dold övertygelse om skuld?
Andra bloggar om: Tito Beltran, Våldtäkt, TV4
the klottrare
Bloggat den | January 11, 2008 klockan 9:34 am | Inga kommentarer än
På TV4s lokala morgonsändningar pratar man om klotter. Det får mig att tänka på min karriär som klottrare.
Well, karriär och karriär. Det handlade väl om ett par tillfällen då jag och mina nykteristvänner gav oss ut i stadens mörker med sprayburkar.
VÅGA VÄGRA ALKOHOL
var ett av budskapen som spreds på stadens väggar.
Någon klottrare misslyckades dessutom lite med stavningen, vilket ledde till att man kunde läsa
STOPPA LAGNINGEN
på en vägg.
Någon valde att uttrycka sig väldigt rakt på sak, och skrev
VAR NYKTER, FÖR FAN!
Detta utspelade sig för 25 år sedan, och borde därmed vara preskriberat. Nu har jag dessutom biktat mig, så jag borde vara förlåten.
Fiffig är sur
Bloggat den | January 11, 2008 klockan 7:48 am | Inga kommentarer än
Herr Fiffig är ganska irriterad.
- Jag viiiill gå till skolan!! deklarerar han högljutt.
Jag förstår honom. Han är frisk, men det känns ändå bäst att hålla honom hemma idag. Jag menar; han var så hängig (iofs kanske bara trött?) igår att fröken skickade hem honom. Då skulle det kännas fel att skicka iväg honom idag, oavsett hur han mår. Det är bättre att ha en frisk dag hemma.
- Men imorgon är det ju lördag, då är ju skolan stängd klagar han.
Han är sur och irriterad, och klagosången fortsätter;
- Det luktar bajs inne på toa!
Barnen, de barnen
Bloggat den | January 10, 2008 klockan 8:19 pm | 1 Kommentar
I förmiddags ringde de från barnens skola. Nej, det var inte rektorn som ville diskutera kuksugeri igen. Det var Herr Fiffigs fröken som berättade att han hade varit hängig hela förmiddagen, och nu höll på att vissna ordentligt.
Det blev hemfärd för Herr Fiffig, och han har tillbringat större delen av dagen i soffan. Han har inte haft någon feber, utan istället repat sig ganska bra. Ikväll har han tjatat om att få gå till skolan imorgon, men jag väntar tills imorgon bitti med att ta ställning i den frågan.
Prinsessan: - Mamma, du får aldrig klippa av dig dina naglar, för de är världens skönaste att bli kliad på ryggen med. Om du klipper av naglarna, så tänker jag samla ihop dem och klistra fast dem på en pinne som jag kan klia mig på ryggen med.
Det känns som en ganska ok kärleksförklaring
Mr T kom hem efter sitt livs första hemkunskapslektion. Han var lite pirrig inför denna debut, kanske delvis med tanke på att undervisningen sker på en helt annan skola än den han går på.
Men det hela hade avlöpt utan några som helst problem, och Mr T var både glad och stolt när han kom hem. Tror jag det, han har ju för avsikt att bli kock när han blir stor.
- Vi fick skära grönsaker i stavar, och blanda en dip – helt själva – som vi fick doppa grönsaksstavarna i. Det var jättegott! förkunnade han.
Med sig hade han även ett “läxpapper” (“inte tvingande, men önskvärt”), där jag under terminen skall fylla i datum och signatur när han har sorterat tvätt, satt på tvättmaskinen, skalat potatis, handdiskat, lagat och serverat frukost, städat toaletten, lagat middag, bakat en kaka, dammsugit och våttorkat mm mm.
Me like!
Jag funderar på att lägga till några punkter på listan. Vad sägs om; tömma kattlådan, putsa fönstren, (alltid) gå ut med soporna, tvätta alla sängkläder (nu snackar jag täcken och kuddar), knäskura alla golv, krusa örngotten, göra långkok och storbak, byta gardiner, rensa avloppen och torka upp hårbollsspyor efter katterna.
Jag menar; grabben är ju snart 12 år, så något skall man väl kunna begära!?
Någon som har fler förslag om vad jag kan föra upp på min lista?
Jag är så jäkla fascinerad (och stolt – det kan jag fan inte förneka) över Herr Fiffig. Han ägnar sig åt huvudräkning (alla fyra räknesätten) på en nivå som inte någonsin förväntas av en sjuåring. Han gör det som ett rinnande vatten (själv får jag ibland ta till miniräknaren för att kolla honom – och då är jag ändå ingen dumsnut).
Han räknar ut svåra tal under bråkdelen av en sekund, och blir sedan förlägen av min fascination. Men jag kan ju inte låta bli att berömma honom.
Naturligtvis hade jag älskat honom lika mycket även om han hade varit utvecklingsstörd och obildbar (som Uppsala Waldorfskola fabulerade – vilken jävla skräcktanke om vi hade haft barnen kvar där!!!). Jag älskar honom precis som den han är.
Och jag fascineras av hans enorma kunskap och förmågor.
Är jag lättroad?
Bloggat den | January 9, 2008 klockan 1:34 pm | 2 Kommentarer
Idag ringde rektorn på barnens skola till mig och sa Kuksugare.
Ja, det var inte det enda h*n sa, men jag tyckte att det var riktigt roligt att rektorn faktiskt använde det ordet.
Underkläder
Bloggat den | January 9, 2008 klockan 12:17 am | 2 Kommentarer
Underkläder är minsann en hel vetenskap.
Första gången det stod klart för Mr T att jag (ibland) klär mig i kalsonger tyckte han att det var konstigt/pinsamt/roligt. Och han försatt inte första bästa chans att berätta det för omvärlden.
Denna chans inträffade när vi befann oss i ett sällskap med (bla) två lesbiska kvinnor (jag är dock osäker på om deras sexuella läggning egentligen har med saken att göra).
Mr T såg mer än lovligt plirig ut, och så tillkunnagav han med myndig stämma
- Mamma har kalsonger på sig.
Som på en given signal drog de båda lesbiska kvinnorna ned sina långbyxor (som ett bevis), samtidigt som de svarade i korus
- Det har jag också!
Mr T blev mer än paff, med tanke på att hans avsikt hade varit att genera mig.
Nu är det inte så att jag alltid vandrar omkring i kalsonger. Men jag gör det.
Ibland.
Anledningen är väl så enkel som att kalsonger ofta är mer bekväma än trosor.
Ok, trosor – åtminstone vissa av dem – fyller sin funktion. Jag älskar tex mina menstrosor, och skulle inte byta bort dem för allt smör i Norrland.
Men i övrigt – allvarligt talat..!
Jag har testat stringtrosor en gång – och det gör jag aldrig om!
Den gången råkade sammanfalla med mitt tågande i Prideparaden, och det var ingen lek kan jag berätta.
Efter avklarad parad kunde jag inte ta ett enda steg till (utan att ta av mig trosorna) – så svedd i arslet var jag. Jag såg jag ut som en nyknullad babian i flera veckor!
Fy fan!
Vilka underkläder har du?
Jag har delat säng med en polis inatt
Bloggat den | January 8, 2008 klockan 9:50 am | Inga kommentarer än
Sent igår kväll kom Prinsessan uppvinglande ur sin säng. Hon var inte kommunicerbar, utan mer som en sömngångare på väg till toaletten.
Några timmar senare, när jag hade gått och lagt mig, hörde jag hur det rörde sig i hallen igen. En minst lika sömnig Prinsessa kom återigen tassande. Hon tittade sig förvirrat omkring, och när hon fick syn på mig i sängen kom hon genast och kröp ned. Efter några varma kramar och ett mumlande Jag älskar dig sov hon sedan djupt.
Imorse när vi vaknade satte sig Prinsessan upp i sängen och sa
- Mamma, ser du att du har haft en polis i din säng inatt!
Och mycket riktigt, det var just precis vad jag hade haft. Prinsessan hade nämligen valt att sova i trosor och en polis-t shirt, och nu satt hon rakryggat upp där i sängen, som en lagens väktare.
Ännu en morgon
Bloggat den | January 7, 2008 klockan 9:23 am | Inga kommentarer än
Jag vaknade vid sexsnåret, och njöt av en tyst och ensam timme innan Herr Fiffig (som har tillbringat helgen hos) kom hem. Sedan hade jag och Herr Fiffig någon timmes morgonmys tillsammans innan Prinsessan vaknade.
Mr T vaknade och konstaterade att han kände sig krasslig. Jag är inte förvånad, eftersom han har hostat och snörvlat hela natten.
Nu är det full fart på Prinsessan och Herr Fiffig. Hon visar honom flygplanet hon har byggt i helgen. Det är byggt av en svart sopsäck, några papperskassar, en kartong och några pinnar.
I skrivande stund känner jag mig en smula osäker på om planet skall förmå att ta luft.
Funderingar
Bloggat den | January 7, 2008 klockan 1:03 am | 2 Kommentarer
Från dag 1 har det stått fullständigt klart för mig att jag skall ge ut min bok på eget förlag. Jag har inte ens för en sekund tänkt i några alternativa banor.
Detta för att jag själv vill ha full koll på hela processen, och dessutom vill jag att boken trycks på Wilsons tryckeri, för att på så sätt hedra minnet av Gösta Wilson (författare till boken Jag trodde på Waldorfpedagogiken, och far till ägaren av Wilsons tryckeri).
Men om jag inte behöver ge avkall på ovanstående i någon betydande utsträckning, och ändå kan ge ut boken via ett etablerat förlag, då kanske jag ändå bör överväga tanken?
Äkta blondin – ibland med fejk
Bloggat den | January 6, 2008 klockan 11:29 pm | Inga kommentarer än
Bortsett från en period för några år sedan, då jag under en tid färgade håret lila/blått/rött/brunt (det varierade från gång till gång), så har jag aldrig färgat mitt hår.
Jag är ganska blek i mina färger, och blir sällan eller aldrig brun. Följaktligen har jag alltid varit en lintott. Sedan knappt något tiotal år tillbaka [läs: sedan AG gjorde min bekantskap] har jag dock uppmärksammat en förändring. Håret närmast hårbotten är mörkare än det utväxta håret (och alltid mörkare vintertid än sommartid). Det mörkare håller i sig i 1-2 cm, sedan blir det lika ljust som det andra, och det ser alltså ut som att jag har blonderat det utväxta håret.
Ibland blonderar jag de där 1-2 cm närmast hårbotten, och det får folk att fråga om jag är en fejkblondin (eftersom hela min kalufs är så väldigt blond). Och ibland låter jag de där 1-2 cm vara (det blir ju ändå aldrig mer än så med “mörkt” hår), och det tar folk som ett bevis för att det den blonda utväxten är blonderad.
Hur jag än gör så blir jag alltså tagen för att vara en fejkblondin, trots att jag inte är det.
(Ja, ni märker själva vilka enorma dimensioner mina tankar virvlar i ikväll).
Det där med att Blondes have more fun vet jag förresten inte om jag kan hålla med om. Jag hade varken mer tråkigt eller roligt under den period jag färgade håret i mörkare färger.
Och att man som blondin skulle bli bemött som mindre intelligent har jag heller aldrig märkt. Men det kanske beror på att jag i nya möten brukar vara mån om att visa vem jag är.
Därmed inte sagt att jag inte gillar blondinskämt, för det gör jag. Om man inte kan skämta om sig själv, då har man fan ingen humor alls.
Andra bloggar om: Blondiner
PS
Denna text är nog kommen ur det faktum att jag ikväll tröttnade på de där mörkare 1-2 cm, och lät dem få samma nyans som den övriga kalufsen.
Hoppas att det var kul så länge det varade, i alla fall
Bloggat den | January 5, 2008 klockan 10:04 pm | 1 Kommentar
- Mamma, mitt telefonkort är tomt.
- Hur kan det vara det? Vi fyllde ju på det för ett par dagar sedan.
- Vi har *mummel, mummel*
- Va?
- Vi har busringt.
- Har ni busringt upp alla pengar på din telefon. Då får du tusan skylla dig själv. Jag tänker inte fylla på telefonen än på ett tag.
- *mutter, mutter*
- Vilka busringde ni till då?
- Vi bara slog några nummer.
- Jaha. Vad sa ni då?
- Vi sa “Grattis, du har vunnit en smoking”.
theWitch = soppåse?
Bloggat den | January 4, 2008 klockan 11:52 pm | Inga kommentarer än
Imorse (eller jag kanske borde skriva i förmiddags) när Mr T vaknade låg han kvar i sängen och drog sig. Jag hörde att han pratade i telefonen, och efter en stund ropade han på mig.
- Mamma, kan inte du lägga dig här och krama och gosa och prata med mig? undrade han.
Naturligtvis kunde jag det!
Vi låg där och myste förtroligt en stund, och så ringde telefonen.
- Oj, det är nog Ivan. Han ringde förut och ville att vi skulle ses. Jag sa att jag bara skulle äta frukost och fixa till mig. Nu undrar han nog vart jag har tagit vägen. Jag säger att jag var tvungen att hjälpa dig med att bära ut sopor och sånt där sa Mr T.
Jag myste över att bli ursäktad för att vara några soppåsar.
Myspys att Mr T fortfarande värdesätter kramar och förtrolighet med mig, och han är helt och fullt ursäktad för att han inte vill skylta med det inför kompisarna.
Ja det var Ivan som ringde, och grabbarna har hängt ihop hela dagen (tillsammans med andra kompisar, till och från).
Nu är klockan runt midnatt, och det hörs lågmälda röster från Mr Ts rum, eftersom Ivan skall sova över här.
Åh vad jag gillar Mr Ts kompisar! De är fina killar allihop, och om jag skulle göra en fem-i-topp-lista (Gud förbjude), så skulle Ivan utan tvekan hamna på den.
Han är trevlig, artig, öppen och pratsam.
Me like Mr Ts kompisar!
Mysmorgon
Bloggat den | January 4, 2008 klockan 6:37 am | 2 Kommentarer
Det är helt otroligt, men jag somnade redan vid 2230 igår.
Wow, liksom.
Visserligen vaknade jag sedan vid 0330. Men jag kände mig utsövd (med mina mått mätt), och fem timmars sömn är fasen inte illa.
Prinsessan kom tassande vid fyrasnåret. Hon behövde gå på toaletten och hade ont i huvudet. Efter toalettbesök och Alvedon var hon pigg som en lärka, och hade inga planer på att återgå till sängen.
Så nu har vi haft en lång mysmorgon på tu man hand.
Nu sitter jag och försöker sammanställa en massa skrivet material (eller försöker åtminstone få en överblick över det), och det är minsann inte det lättaste.
Prinsessan äter grapefrukt som om hon hade betalt för det.
Jag är en jävla bögkärring
Bloggat den | January 3, 2008 klockan 5:57 pm | 1 Kommentar
På väg från ICA Samköp passerar jag Eddaskolan. Där stod 4-5 grabbar i nedre tonåren och bankade på en av dörrarna (som bla har en glasruta) med påkar.
För någon sekund genomgick jag en snabb diskussion med mig själv, för att omgående inse att jag inte hade något val. Jag stannade cykeln och sa
- Vad fan gör ni? Fattar ni inte att ni kan slå sönder fönstret? Sluta med det där!
Ok, ungefär här insåg jag att de utan problem skulle kunna ge sig på mig med påkarna. Det fanns inga andra människor i närheten, så de skulle säkert hinna få in ett några snygga träffar där i eftermiddagsmörkret. Men vaffan, man måste ju säga ifrån när människor inte fattar själva.
- Ööhhh, håll käften, jävla bögkärring bräkte en av grabbarna.
Ok, om argumentationen låg på den nivån så var det nog ingen större fara. Jag tog ett par steg närmare och sa
- Ja, du har nog helt rätt. Jag är nog en bög, fångad i en kvinnas kropp.
Grabben som hade tilltalat mig försökte sig på ett osäkert skratt, medan de andra stod som fågelholkar.
Luften hade gått ur situationen, och jag hoppade upp på cykeln och trampade vidare. Jag vände mig om, och såg att grabbarna lommade ned mot von Bahrska häcken.
Lycka
Bloggat den | January 3, 2008 klockan 10:57 am | 3 Kommentarer
Vad mysigt det är när en varm, sömndrucken liten varelse kommer och kryper ner i ens säng mitt i natten. Att få varma, kärleksfulla kramar av denna gudomliga lilla varelse som mumlar
- Åh mamma, jag älskar dig!
Det måste vara det yttersta måttet på total lycka.
Hjälp!!!
Bloggat den | January 2, 2008 klockan 11:06 pm | 4 Kommentarer
Idag har jag inhandlat acnemedel till Mr T. Hjälp!
Blir man verkligen prepubertal redan vid 11 års ålder? (Att jag själv fick mens vid samma ålder har inte med saken att göra)
*Buuhuuhuu!!!* Vart tog min lille bebis vägen??
Den dataspelande generationen
Bloggat den | January 2, 2008 klockan 11:48 am | 1 Kommentar
- Mamma, jag hade en så häftig dröm inatt. Jag drömde att jag och några kompisar var ute i djungeln på en massa äventyr. Och det var så himla häftig grafik i drömmen!
Bilder
Bloggat den | January 2, 2008 klockan 3:08 am | Inga kommentarer än
Äntligen har Cyberfrun kommit hem från sin Norrlandsexil, och hon skickade några bilder från vår senaste gemensamma Uppsalasejour.
Visst är vi snygga!
Vi tittade bla på mobiltelefoner, eftersom Cyberfrun m familj skulle köpa nya. Det blev inte denna som hon till slut köpte, men håll med om att den har förmågan att visa snygga spegelbilder!
Mitt opium
Bloggat den | January 2, 2008 klockan 1:14 am | Inga kommentarer än
Jag har gått omkring och känt mig småkonstig hela dagen, utan att förstå varför. Och inte förrän sent ikväll slog det mig varför.
Jag har inte druckit något kaffe på hela dagen! Det har nog inte hänt sedan… sedan… ja, det har nog aldrig hänt sedan jag började dricka kaffe.
Så det var bara att slå igång perkolatorn, och nu känner jag mig som en människa igen.
Nyår 2007-2008
Bloggat den | January 1, 2008 klockan 1:03 am | 1 Kommentar
Om ni väntar er något världsomvälvande så kan jag redan här göra er besvikna.
Det blir inte nåt sånt.
Men jag kan berätta om min nyårsafton.
Den var relativt odramatisk.
Efter en oförsvarligt slapp dag vidtog nyårsmiddagen. Den bestod av fläskfilé och potatisgratäng, men även en uppsjö av plockmat. Alla blev mätta utan att det ens syntes att någon hade nallat av faten.
När klockan närmade sig tolvslaget förberedde vi oss på att gå ut.
Mr T har – helt resultatlöst – tjatat på att han ville ha smällare. Även om han tycker att han har världens töntföräldrar i den här frågan, så förstår han också vårt ställningstagande (och det känns viktigt).
Vi hade med oss Tomtebloss när vi gick ut på kullen bakom tvättstugan, och det gick ju alldeles förträffligt att underhålla sig med dessa – samtidigt som man tittade på fyrverkerier runt omkring.
Raketerna ven runt omkring i alla vädersträck, och det var nästan obehagligt. Mr T och Prinsessan tjoade omkring med tomtebloss, medan Herr Fiffig höll sig vid sin ömma moders sida.
En raket som avfyrades relativt nära oss visade sig peka väldigt fel. Det fanns (tack och lov) en häck emellan, och raketen fastnade där.
Vid hemkomsten ramlade “vissa” (läs: Mr T) i säng omgående.
En liten stund senare var det tyst i Prinsessans och Herr Fiffigs rum också.
Så nu sitter jag här.
Redo för världen.
Eller sängen.





