Dagens pytt

Bloggat den | January 31, 2008 klockan 12:38 am | 3 Kommentarer

Herr Fiffig blev, tvärtemot min förmodan, hemma idag. Han var väldigt hängig imorse, och har legat parkerad i soffan hela dagen. Men framåt kvällen piggnade han till, så imorgon är han nog på banan igen.

Av någon jäkla anledning hade det snöat inatt, och det har sedan fortsatt lite till och från under dagen. Tack och lov så verkar det vara nollgradigt ute, så det är väl bara att hålla tummen för att det töar bort.
Våren skall ju komma nu, ju! Det har jag bestämt. Så det, så!

Den efterlängtade halvdagen med Cyberfrun blev inställd. Men det kändes ganska ok, med tanke på att Herr Fiffig var krasslig. Vi bestämde att ses på fredag istället, och tills dess kan jag nog hålla ut. Jag skall åtminstone försöka.

Jag börjar längta ganska ordentligt efter en helt barnfri (alltså inte nästan barnfri, som det brukar bli) helg, för att kunna åka något tiotal mil söderut.
Undrar just om SötaSilverSara kan tänka sig att ha Prinsessan som nattgäst någon helg framöver? Jag tror nästan att jag skall fråga henne. Jag hade ju ändå tänkt höra med henne om hon och hennes söta prinsessor vill göra något roligt tillsammans med oss under sportlovet, så då kan jag ju passa på att göra två flugor på smällen.

Sedan ett par månader tillbaka har jag fnulat lite med en ny design för bloggen. Nu verkar det som att jag har inspirerat en blogg nära mig att göra samma sak, så jag får väl lägga manken till om jag skall bli först… =)

Till middag blev det pasta och köttfärssås - gjord på butikspackad köttfärs från ICA Samköp. Och jag vill härmed meddela att det var den absolut bästa köttfärs jag någonsin ätit av (inräknat den tid då jag själv arbetade i branschen)!

De av er som ev inte redan har beställt Niclas Janssons bok Rivet skinn - hela historien uppmanas härmed att genast göra det! Å det snaraste!
Niclas förläggare tycks vara av den onödigt knastertorra typen, och vågar inte leverera boken till de stora kedjorna. Därför kan man, om jag har förstått saken rätt, i nuläget bara beställa boken över nätet. Och det är just vad jag uppmanar er att göra. Se det som en engagerad och ansvarstagande samhällsinsats!
Naturligtvis hoppas jag att Niclas ger sig ut på en föreläsningsturné, nu när boken är släppt. I samband med det lär han garanterat sälja ett flertal böcker. Och förhoppningsvis få den knastertorre förläggaren på andra tankar.
Att inte leverera boken till de större kedjorna kan inte betraktas som något annat än samhällscensur!

Jag tror att jag skall bli lite lättfotad

Bloggat den | January 31, 2008 klockan 12:16 am | 1 Kommentar

That's me! Reklambilderna från den Holländska optikerfirman oogmerk talar sitt tydliga språk - Vi glasögonormar är smartare, nydanande, mer intressanta och kreativa.
Jag har använt (enbart) glasögon i snart två år, och jag har på sistone funderat på att skaffa mig en uppsättning linser igen. Våren är ju snart här, och efter att ha gått omkring och varit svår och intelligent ett par år, så skulle det kännas uppfriskande att uppfattas som lättfotad.

Jag är världens stoltaste faster!

Bloggat den | January 30, 2008 klockan 3:20 pm | 3 Kommentarer

Att min brorson är världens bästa brorson, det har jag vetat i snart 19 år. Att han gillar att sjunga vet jag också, även om jag aldrig har sett honom uppträda. Så jag blev överlycklig när jag fick veta att ett av hans uppträdanden fanns att beskåda på YouTube. Det är från julavslutningen i hans skola, och han både sjunger och spelar gitarr.
Behöver jag säga att jag höll på att börja grina när jag såg filmen?

Er tacksamhet är min belöning

Bloggat den | January 29, 2008 klockan 11:29 pm | Inga kommentarer än

Nämen… det har väl inte hänt så jävla mycket idag… Men eftersom jag vet att ni inte kan somna om ni inte får veta, så drar jag väl en liten resumé:

Jag ringde till Mr Ts fröken och sa Kuksugare till henne (javafan, rektorn ringde ju och sa det till mig!). Ok, det var inte det enda jag sa. Jag sa även jävla hora och bögjävel (och en del annat, det skall medges).
Me löööv Mr Ts fröken, liksom!

När kidsen var hemkomna tog jag och Prinsessan en sväng på stan. Det blev inga större utsvävningar, men vi köpte bla Alvedon till Herr Fiffig som låg hemma i soffan och var sjuk.
Just som vi stod där vid ett övergångsställe och väntade på grön gubbe, så hörde jag någon som bankade som en galning på ett fönster. Jag vände mig om och tittade, och kunde konstatera att det inte var någon galning. Det var ju bara Världens bästa Paula som satt och fikade med en vän.
- Mamma, jag tror att Paula förföljer oss. Hon dyker ju upp hela tiden sa Prinsessan.
Herr Fiffig var väldigt hängig under eftermiddagen men under kvällen piggnade han till, och jag betvivlar att det går att hålla honom hemma från skolan imorgon.

Jag är up-to-date med alla händelser i kalendern, och det känns bra. Dessutom har jag helt oblygt bjudit in mig till Cyberfrun under en helg någon gång framöver. Jag hoppas verkligen att vi kan få till det, för vi har mycket att stå i.
Ett elevsamtal för Herr Fiffigs räkning står på agendan inom den närmaste framtiden. Jag skall försöka hålla tillbaka mitt ego och låta AG gå på det. All kontakt med barnens nuvarande skola är nämligen exakt som kontakten var när barnen gick hos Uppsala Waldorfsekt - om man vänder 180 ° på det..!
Jag mår mumma vid varje kontakt med nuvarande skolan (varesig det handlar om att säga Kuksugare eller att gå på elevsamtal), och inser samtidigt att jag måste dela med mig av det goda. AG är ju faktiskt också förälder till våra barn.

Imorgon skall jag äntligen få mig en halvdag (jag önskar att jag hade kunnat skriva heldag) med Cyberfrun.
Det slår det mesta.

the hangaround

Bloggat den | January 29, 2008 klockan 10:42 pm | Inga kommentarer än

Åh vad det är jobbigt att veta en superhemlis, och inte få berätta den! Eller ok, jobbigt kanske inte är rätt ord, men ni vet så där så det spritter i hela kroppen av lust att berätta. Men man kan inte, och det är ju iofs lite av grejen med hemlisar.
Och den dagen det är dags att berätta, så är det inte min sak att göra det. Det här är ju ingenting som direkt berör mig, utan jag får väl snarast ses som en hangaround.
En ovanligt stolt hangaround.

Att gå från klarhet till klarhet

Bloggat den | January 29, 2008 klockan 10:39 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan (apropå sina tidigare funderingar): - Mamma, vi kan ju inte ta Tjet till en djurdoktor för att ta bort hennes pungkulor.
tW: - Nähä… varför då?
Prinsessan: - Jamen hon har ju inga pungkulor!

Konsten att se problemlösningar

Bloggat den | January 29, 2008 klockan 1:07 pm | Inga kommentarer än

Prinsessan: - Mamma, kan vi inte ta Tjet till en djurdoktor så att hon också får ta bort sina pungkulor, så att hon inte går omkring och jamar hela tiden?

Konsten att kommunicera

Bloggat den | January 29, 2008 klockan 12:40 pm | 2 Kommentarer

- Den där Patricia Arquette, är hon född i den släkten, eller är hon ingift?
- Hon är född Arquette. Hon är ju syster med
- Ah, just det! Har inte de en bror?
- Jo, det är han som är gift med
- Ja just det, hon som spelar i
- Vänner
- Precis

Den som inte vet bättre skulle nog kunna tro att jag och AG är ett strävsamt gammalt par som har varit gifta i ungefär hundra år.

Helgen

Bloggat den | January 27, 2008 klockan 11:58 pm | 1 Kommentar

Det här har nog varit en av de slöaste helgerna i mannaminne.
Igår vaknade jag tiiidigt, och efter en stund tassade jag upp och spolade upp ett hett skumbad. Det var inte alls tokigt att ligga där och läsa, omgiven av tystnad. Efter en stund kom en sömndrucken Prinsessa och undrade om jag inte kunde fixa frukost. Och det kunde jag ju. Eftersom både Mr T och Herr Fiffig var borta på annat håll, så fick jag och Prinsessan ha varandra helt för oss själva vid frukosten. Myyys!!

Herr Fiffig skulle ju ha kommit hem först imorgon bitti, men en släkting till Majsans familj har blivit sjuk och de ville åka dit för att hälsa på. Det var naturligtvis helt ok (jag skulle ha gjort samma sak), så Herr Fiffig kom hem idag.
Mr T var med Ralle hos Ralles morföräldrar och byggde koja, så jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig på en cykeltur. Jag var nämligen väldigt nyfiken på hur långt bygget av den nya Willysbutiken här i närheten har kommit. Och ok, min nyfikenhet över framskridandet av Maxrestaurangen var väl inte helt obefintlig den heller.
- Mamma, vi skall cykla ditåt, klargjorde Herr Fiffig med myndig stämma.
Men nejdå, byggnaden låg ju där framför oss, så jag dirigerade vår lilla cykelkolonn åt det hållet. Herr Fiffig protesterade.
Väl framme kunde jag konstatera att Willysbutiken mycket riktigt var på gång att etablera sig (även om det, uppskattningsvis, lär ta någon månad innan de slår upp portarna). Dessutom skvallrade bygget om att 2-3 andra butiker också kommer att öppna (jag har hört ryktas om att bla Clas Ohlson skall öppna här). Men något som vittnade om en blivande Maxrestaurang kunde jag inte se.
- Mamma, jag sa ju att vi skulle cykla ditåt om vi skulle se var Max skall ligga sa Herr Fiffig.
Det var bara att ge grabben rätt, och vi cyklade en bit till. Och mycket riktigt - där låg den blivande Maxrestaurangen. Den låg alltså inte i samma bygge som Willysbutiken, vilket jag hade trott, utan några hundra meter längre bort - precis som Herr Fiffig sagt.

Inför det förestående köpet av en bärbar dator har jag funderat en del på det där med datorväska. Jag har landat i att jag kommer att sy en dataryggsäck.
Någon som har några bra tips och förslag, eller kanske tom något mönster jag kan utgå ifrån?

- Mamma, vad betyder “äger”?
- Tja… min dator är ju min, så då kan man säga att jag äger den. Eller om jag kommer in i ett rum, så kan man säga att jag äger rummet.
Prinsessan: *skeptisk, frågande blick*
Herr Fiffig: *skeptisk blick*
Mr T: *skeptisk blick som förmedlade en känsla av både pinsamhet och skam*

Sätten att dra ut på tiden när man skall sova, är många. Sånt där som Jag måste kissa eller Jag är törstig är ju bara för amatörer. Vad sägs om;
- Hjälp, jag har tappat ett öga!
- Hur kan katter veta att de är katter?
- Mamma, Herr Fiffig har blivit genomskinlig!!
- Det gör ont i ögonen när jag blundar!
- Mamma, visst var jag söt när jag var bebis!?

Tro det eller ej, men inatt skall jag ha sällskap av en okänd karl i sängen (ja, jag brukar faktiskt gå och lägga mig, även om jag inte sover). Eller okänd och okänd, det är Pär Ström som skall få den äran att göra mig sällskap mellan lakanen. Hans rapport Mansförtryck och Kvinnovälde är intankad i mp3-spelaren, och jag ser med stort intresse fram mot att lyssna på den när jag kryper till kojs.

Inga hemorrojder på min kvällsmacka, tack

Bloggat den | January 27, 2008 klockan 7:43 pm | 4 Kommentarer

Fotsvamp, analklåda, illaluktande flytningar, hemorrojder, sura uppstötningar, diarré, ändtarmsbesvär, munsår, hård mage. You name it. Listan kan göras lång.
Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker mig skönja en trend i TV-reklamen.
Vad är det som får annonsörerna att tro att diarré och illaluktande flytningar är välkomna i var mans vardagsrum? Eller är det så att problem rörande div. kroppsöppningar har vuxit sig stark den senaste tiden, att dessa reklamfilmer är ett nödvändigt ont?
Men allvarligt talat, om det börjar klia i gryngången så förstår jag - helt utan TV-reklamens hjälp - att jag bör uppsöka ett apotek.
Jag vill inte ha sura uppstötningar till min kvällsmacka! Ok!?

Andra bloggar om: Reklam, Fotsvamp, Analklåda, Illaluktande flytningar, Hemorrojder, Sura uppstötningar, Diarré, Ändtarmsbesvär, Munsår, Hård mage

Fredagssummering

Bloggat den | January 25, 2008 klockan 9:37 pm | 5 Kommentarer

Fredag.
Herr Fiffig är hos Majsan (och återkommer på måndag morgon).
Mitt bidrag till Bloggstafetten är avklarat.
Mr T har åkt hem till Ralle, och det återstår att se när han dyker upp härnäst. Det lär åtminstone inte bli förrän imorgon kväll.
Cyberfruutrikeskorrespondenten är på plats i Bodö för att bevittna den norska uttagningen till Eurovision Song Contest. King of Trolls har gått vidare till finalen, och jag väntar otåligt och med spänning på Cyberfruns direktrapport därifrån.
Tvättiden sträcker sig till kl 23 ikväll (eller 07 imorgon bitti, om man så vill), och alla kläder är redan tvättade. Det betyder att jag kan tvätta sånt där som alltid blir liggande kvar längst ned i tvättkorgen. Typ någon konstig duk, en tomtedräkt, filtar och Prinsessans prinsessklänningar (som minsann inte tål att tvättas tillsammans med något annat).

Välmåendet ligger som en madrass i magen. Jag känner mig tillfreds.
Ok, det återstår att bestämma mig för vilken bärbar dator som skall få bli min vän. Men jag har ett par veckor på mig innan jag “måste” ha bestämt mig, och i ärlighetens namn måste jag säga att det är en ganska angenäm börda.

Wow!

Bloggat den | January 25, 2008 klockan 9:05 pm | 2 Kommentarer

King of Trolls är i final i den Norska uttagningen till Eurovision song Contest.
Wow!
Det betyder ju att jag i det närmaste är världskändis!

Den bästa dagen i mitt liv

Bloggat den | January 25, 2008 klockan 3:33 pm | 2 Kommentarer

Jag tog emot Bloggstafettens pinne från Mimo, med uppmaningen att skriva om Den bästa dagen i mitt liv - verklig eller fiktiv.
Jag började genast att fundera, och vilken som varit den bästa dagen i mitt liv råder ju ingen tvekan om. Det var naturligtvis när Mr T föddes, och sedan har jag fått återuppleva det igen två gånger, då Herr Fiffig och Prinsessan föddes. Men det känns alldeles för uppenbart att skriva om det, så vilken är då den bästa dagen i mitt liv bortsett från barnens födslar?
Även där är svaret givet - det var den 20:e september 2006, när vi hoppade av från Uppsala Waldorfsekt. Men det har jag redan skrivit om, och de detaljer som jag inte har berättat här sparar jag medvetet till boken.
Så jag tar mig an ämnet ur en 100% egoistisk vinkel, och drömmer mig bort i fantasier om hur den bästa dagen i mitt liv skulle kunna se ut.

Jag vaknar tidigt på morgonen, och tassar huttrande upp för att tända en brasa. Trots att elementet har stått på hela natten, så har vinterns kyla krupit sig in i det lilla torpet. Den underbara tystnaden är mitt enda sällskap, medan jag dricker kaffe som jag kokat på vedspisen. Med björkved, naturligtvis. Det finns nog ingenting som kan bli så varmt som kaffe kokat på björkved, och jag får sitta en lång stund och bara blåsa i muggen.
När gryningen börjar trycka undan vintermörkret klär jag mig i varma kläder, och tar med mig hunden på en långpromenad. Vi busar och springer ikapp så att snön yr, och pulsar fram i skogen.

När vi kommer tillbaka till torpet lägger sig hunden och sover nöjt framför den öppna spisen. Själv tar jag fram min dator och fortsätter mitt arbete. Jag skriver, kollar uppgifter, svarar på mail, skriver, raderar och skriver ännu mer.
Efter avbrott för lunch och mer snöbus med hunden, så tar jag återigen plats vid datorn. Jag får väl medge att jag sörplar en hel del kaffe också.
När jag gör iordning middagen slår det mig att jag faktiskt har en flaska Ravenswood i gömmorna. Det blir ett glas till maten, och sedan får resten av flaskan göra mig sällskap under kvällen.
När dagens skrivande är till ända och kvällspromenaden är avklarad tar jag och hunden plats framför brasan. Hunden myser och småslumrar, medan jag myser, korrekturläser och smuttar på vinet.
När jag kryper ned i sängen känner jag att jag gärna utökar den bästa dagen i mitt liv till att sträcka sig över åtminstone en helg, eller varför inte en hel vecka.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till the real mymlan med ämnet
Vad sysselsatte man sig egentligen med innan internet gjorde inträde i var mans hem?

Den som inte frågar får inga svar

Bloggat den | January 25, 2008 klockan 2:56 pm | Inga kommentarer än

- Lukta här *skrapar* på ett klistermärke* Det är ett luktklistermärke.
- Jaha, varifrån har du fått det?
- Jag fick det när jag bytte klistermärken med Kim.
- Luktklistermärken var jättepoppis på åttiotalet.
- Vad betyder “poppis”?
- Det betyder populärt.
- Jaha. Vad är åttiotalet?

Trollet har redan börjat fira

Bloggat den | January 24, 2008 klockan 11:06 pm | 4 Kommentarer

Trolltårta Förstahandsuppgifter direkt från Bodö center informerar om att King of Trolls har börjat firat morgondagens seger redan idag.
Det låter som ett klokt beslut, eftersom jag förutsätter att champagnekorkarna kommer att vina som hagelsvärmar i luften imorgon kväll.

Cyberfrun far runt som en globetrotter i vårt västra grannland, och skall väl äta snittar och dricka paraplydrinkar imorgon, förstår jag. Själv sitter jag här på hemmaplan utan varken lusekofta eller Norsk flagga, och jag kan inte få in Norsk rikskringkasting. Men jag får väl göra det bästa av situationen. Jag köper mig en klase guleböj, och håller tummen för Trollet imorgon kväll.

Andra bloggar om: King of Trolls, Frode Anderssen, Norska Melodi Grand Prix
Avisa Nordland

Rivet skinn - hela historien

Bloggat den | January 24, 2008 klockan 3:36 pm | 4 Kommentarer

av Niclas Jansson
ISBN: 978-91-85515-28-8 Niclas Jansson, Rivet skinn - hela historien
Boken ramlade ned i brevlådan igår, och jag kastade mig genast över den. Det visade sig vara ett misstag - åtminstone i avseendet att allt annat fick ta ett steg tillbaka. Redan på fösta sidan slår Niclas an tonen och fångar mitt intresse, och han lyckas med konststycket att hålla kvar det på en hög nivå genom hela boken.

Vi får ta del av Niclas uppväxt i Motala, där han var ett riktigt busfrö som roade sig med div pojkstreck. Han berättar osentimentalt om sina tonår, där hans brottsliga karriär tog fart.
Berättelsen om olyckan som kostade honom ett öga och sju fingrar berör mig riktigt illa, då min hjärna genast börjar tänka i mammabanor - hur det skulle kännas om något av mina barn råkade ut för något liknande.
Under ganska lång tid var Niclas stark motståndare mot droger, men till slut satt han fast i det också. Han berättar naket om de erfarenheterna, och utelämnar inte självförnedrande detaljer.

Det är nästan fascinerande att en människa som varit kåkfarare och narkoman under så pass lång tid, kan ta sig loss ur det med intellekt och intelligens i behåll. Bokens existens i sig är ett starkt uttryck för Niclas mod och civilkurage, inte minst med tanke på det ogillande hans avståndstagande har väckt hos vissa MC-gäng…
Det är en stark berättelse rakt igenom, och jag hoppas att jag får möjlighet att lyssna till något av Niclas föredrag.

Om jag skall hitta något att anmärka på, så blir det något som får anses vara missar i förlagets korrekturläsning. Det är några språkliga missar, upprepningar och borttappade ord, som en korrekturläsare borde ha rättat till. Samtidigt är berättelsen så stark i sig, att det är lätt att ha överseende med detta.

Bortsett från ett par avbrott, så sträckläste jag bokens 415 sidor. Rivet skinn är helt enkelt en bok man inte lägger ifrån sig.
Jag rekommenderar alla som har ett samhällsintresse att läsa Niclas bok. Det är för övrigt en läsning som borde vara obligatorisk för alla som arbetar inom socialtjänsten, narkomanvården och rättsväsendet.

Andra bloggar om: Niclas Jansson, Rivet skinn - hela historien
Jag har tidigare skrivit om Niclas här
Niclas blogg
Rivet skinn - hela historien, Ord & Visor förlag

Big Brother-nostalgi

Bloggat den | January 24, 2008 klockan 11:39 am | 3 Kommentarer

Peter bjuder på lite Big Brother-nostalgi från 2002. Varsågoda:

Andra bloggar om: Big Brother

Inte champagne, men varm choklad

Bloggat den | January 21, 2008 klockan 11:02 pm | 2 Kommentarer

Ikväll har jag varit på föräldramöte i Mr Ts klass, och låt mig sammanfatta det så här: Om jag skulle fira med ett glas champagne varje gång barnens skolgång ger mig den känsla jag gick därifrån med, så skulle jag snart vara alkis.

Jag har renskrivit protokollet från föräldramötet, och mailat det till fröken.
Barnen sussar, och jag är galet sugen på varm choklad och mackor. Jag köpte en tekakor och en massa mumsigt pålägg tidigare idag, och jag hör hur detta ropar på mig från köket.
Så får det bli!

Utåtriktad Upplevande Konkret Tänkare

Bloggat den | January 21, 2008 klockan 10:27 pm | Inga kommentarer än

Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där “det sker”.

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på “the big picture” och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Njae, det där med att jag skulle flyta med strömmen och ibland låta andra fatta beslut åt mig håller nog varken jag eller någon i min omgivning med om. Men i övrigt kan det nog stämma.

Vilken personlighet har du?

Vad skall detta betyda?

Bloggat den | January 21, 2008 klockan 3:04 pm | 2 Kommentarer

I drömmen födde jag mitt fjärde barn. Jag krystade, och det gjorde inte alls lika ont som det gör i verkligheten. När halva bebisen var ute var jag så trött och slut att jag somnade! (Det stämmer ju inte heller överens med hur det har varit i verkligheten, med tanke på att barnens förlossningar har varit de tre tillfällen i mitt liv när jag har varit som piggast. Jag har varit så endorfinstinn att jag utan problem skulle kunnat gå ut och mäkla världsfred)

Efter någon timme vaknade jag (i drömmen), och fick då för första gången se min bebis. Det var en bedårande söt liten tjej med blond kalufs. Ja, hon påminde lite om Prinsessan.
Barnets pappa var där, men jag vet inte vem han var. Han känns bekant, men jag kan inte se hans ansikte när jag tänker tillbaka på drömmen.

Den söta lilla tjejen fick namnet Dexter, trots att det är ett killnamn.

Hur skall man tolka denna dröm?

Niclas rivna skinn

Bloggat den | January 20, 2008 klockan 10:34 pm | Inga kommentarer än

Jag har följt Niclas blogg ganska länge, och det med stort intresse. Niclas skriver dels om sitt förflutna som missbrukare, bankrånare och medlem i olika mc-gäng. Men han skriver också om sitt nuvarande liv som behandlingsassistent och föreläsare, samt sambo med hund.

Nu är äntligen hans bok Rivet skinn - hela historien klar, och jag ser med spänning fram mot att den skall dimpa ned i brevlådan (beställde den förra veckan).
Niclas kommer att göra en del mediaframträdanden nu i samband med att boken har släppts, och kommer bla vara med i Efter tio på tisdag och Go’morron Sverige på onsdag.

Jag tycker att det är väldigt intressant att ta del av berättelser från människor som delar med sig av en brokig livserfarenhet. Niclas är ju dessutom en av de som bevisar att människor faktiskt kan bryta ett destruktivt och kriminellt beteende.
All heder åt Niclas. Jag kommer med intresse att se TV-intervjuerna med dig!

Niclas blogg
SvD

Livets OM

Bloggat den | January 20, 2008 klockan 2:06 am | Inga kommentarer än

Ibland tänker jag på de OM, tillfälligheter och omständigheter som har format mitt liv till att vara den jag är idag.
Jag får nästan panikkänslor när jag tänker på att om bara någon enda av dessa länkar inte funnits, så hade jag inte varit den jag är idag (eller haft mina underbara barn!).

OM jag inte hade valt den gymnasielinje jag gjorde, så hade jag inte blivit kompis med Anna. Och då hade jag förmodligen inte börjat tävlingsdansa. Om jag inte hade börjat tävlingsdansa, så hade jag med största sannolikhet inte blivit kompis med Karin. Och det var via Karin som jag blev bekant (och tillsammans) med Jerker. Utan Jerker, så hade jag nog inte så lätt kommit i kontakt med nykterhetsrörelsen. Men nu gjorde jag det, och via nykterhetsrörelsen kom jag i kontakt med en hel massa människor - bla den senare pojkvännen Marvin.
Och om inte Marvin hade visat sig vara det svin han var, så kanske jag inte hade flyttat till Uppsala. Och om jag inte hade flyttat till Uppsala, så hade jag inte börjat arbeta som styckare på den-där-rikstäckande stormarknaden. Och om förhållandena inte hade varit som de var där, så hade jag nog inte övergått till att arbeta som “siffernisse” inom en helt annan dagligvarukedja. Och om jag inte hade gjort det, så hade jag ju inte hamnat på deras huvudkontor i Västerås. Och om min projektanställning där inte hade gått ut/jag inte hade tröttnat på att pendla, så hade jag ju inte börjat plugga journalistik. Och om jag inte hade gjort det, så hade jag ju aldrig träffat Björn. Och via Björn träffade jag Rasmus - som kom att bli Mr Ts biologiska pappa - om än inte mer än så.
Om jag inte hade varit ensamstående mamma, så hade jag inte träffat Rakel (genom öppna förskolan för ensamstående mammor). Via Rakel fick jag tips om en utbildning till webbdesigner, och hoppade på den. Och därmed kom jag i kontakt med det underbara internet.
Och via internet så träffade jag AG, som hade den goda smaken att berika mitt liv med Herr Fiffig och Prinsessan.

Vad mer kan jag säga?
Satan i gatan vad jag är tacksam och lycklig över att jag valde den gymnasielinje jag valde.

* Not: Alla namn - utom AGs - är fingerade

Andra bloggar om: Slumpen, Omständigheter, Tillfälligheter

Den siste oskulden

Bloggat den | January 20, 2008 klockan 12:32 am | Inga kommentarer än

Vad sägs om några små Bert-klipp såhär framåt nattkröken;

Kling och Klang i skojartagen

Bloggat den | January 19, 2008 klockan 11:34 pm | Inga kommentarer än

Vi ska förhindra stölder, absolut inte utföra dem, säger polischef Stephen Jerand, och det är ju inte svårt att hålla med honom.
Men jag fick mig ändå ett gott skratt när jag läste om Kling och Klang som snodde en vägskylt.
Enligt uppgift till ÖP har båda poliserna förklarat att de tänkt återställa skylten sedan skämtet väl hade genomförts.
Jamen, se där. Om det ursäktar brottet, så tror jag nästan att jag skall åka ner till X-Core och skoja lite med dem, genom att plocka med mig en bärbar dator därifrån.

Andra bloggar om: Polisen, Gubbträsk, Stölder, Dåligt omdöme
Östersundsposten, Aftonbladet

En dag i kollektivtrafikens tecken

Bloggat den | January 19, 2008 klockan 10:58 pm | Inga kommentarer än

Med tanke på hur lokaltrafiken fungerar i den här stan, så trodde jag väl aldrig att jag skulle få anledning att skriva om Uppsalabuss i positiva ordalag. Men där hade jag fel.
Idag har jag ägnat mig åt en hel del kollektivåkning (Uppsalabuss, SJ och tunnelbana), eftersom vi skulle åka och fira farfar.
När vi steg på bussen så hälsade busschauffören på varje passagerare. När vi sedan närmade oss stan så tog han tag i mikrofonen och önskade alla passagerare en trevlig dag. Och när man steg av bussen både vinkade han och sa Hejdå.
(Behöver jag ens nämna att chauffören var invandrare - gissningsvis från något Afrikanskt land. En svensk chaufför skulle aldrig bete sig på det sättet. Åtminstone inte i den här stan.)

Att åka tåg är ju en favvosysselsättning, men nu för tiden går det ju så fort att ta sig till Stockholm så man hinner knappt börja njuta (att hela barnaskaran var med kanske också var en bidragande orsak till att jag inte kunde sitta och drömma mig bort).
Hur kan det förresten komma sig att det nu tar 40 min att åka till Stockholm, då det tog ganska exakt en timme för några år sedan?

Vid t-banespärren visade det sig att det biljetthäfte jag hade var för gammalt, så det var bara att köpa en ny remsa. Och ett par stationer senare var vi hemma hos farfar som bjöd på lunch. Det blev inte potatis, men Herr Fiffig såg inte direkt missnöjd ut över pasta och farfars köttfärssås. Och så blev det tårta.

Det blev en trevlig dag, och småttingarna somnade ganska ovaggat. Mr T kvistade in till en kompis här på gården, direkt när vi kom hem.
Det kanske börjar bli dags att ringa efter honom.

Jag mötte Lassie Stålmannen

Bloggat den | January 18, 2008 klockan 9:50 pm | Inga kommentarer än

Stålmannen på väg mot nya uppdrag När barnen hade kommit från skolan åkte hela familjen på stan. Ok då, Mr T stannade glatt hemma och lekte (Mamma *stön* jag är så stor nu så det heter inte leka, man säger att man är eller skall vara) med en kompis.
Vi som åkte på stan smorde kråset på Världens Bästa Snabbmatshak, medan Mr T kvistade iväg till den lokala pizzerian.

Syftet med att åka till stan var att köpa en födelsedagspresent till (barnens) farfar. Han fyller år idag, och imorgon bär det av till Fjollträsk för att gratta honom.
Det blev en digital fotoram, och förhoppningen är nu att AG skall fylla den med bilder på våra avkommor innan tågets avgång.

Farfar skall bjuda på mat, och jag frågade Herr Fiffig vad han hoppas på att det blir.
- Åh, jag hoppas att det blir någonting med potatis. Då skall jag bara äta potatis. Jag älskar potatis! svarade han (och så hoppades han att vi skulle få prinsesstårta och semlor också).
Herr Fiffig har alltid varit en kille som föredrar pasta, men sedan någon vecka tillbaka har han insett tjusningen med potatis.
- Om man får välja mellan pasta och potatis hemma hos farfar, så väljer jag potatis sa han, som för att befästa detta.

När vi passerade en av stadens få telefonkiosker så stod självaste Stålmannen där och bytte om till arbetskostymen. Jag fumlade efter mobilen, men hann inte få fram den innan Stålis var färdigklädd och gav sig ut för att rädda världen. Så ni får hålla till godo med en taskig bild i motljus från Åhléns skyltfönster.

Livet är en schlager

Bloggat den | January 18, 2008 klockan 12:27 am | 2 Kommentarer

Jag har ett huvudbry.
Den 25:e januari går den norska uttagningen till Eurovision Song Contest av stapeln - och jag vill titta på den!
Visserligen vet jag redan vem som kommer att vinna. Det är Frode Anderssen (King of Trolls) med sin Far Away.
Men jag vill ändå titta.
Mitt aber består i att jag inte kan få in Norsk rikskringkasting. Så hur bär jag mig åt?
Skall jag dekorera med grytlock utanför balkongen? Skaffa tandställning, och hoppas på att jag lyckas fånga in signalerna.
Hjälp mig.

Andra bloggar om: Frode Anderssen, Eurovision Song Contest

Prinsessan har blivit en Uppsalaflicka

Bloggat den | January 17, 2008 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än

Bakåtvoltande Prinsessa Ikväll var det dags för Prinsessans första gympapass (Det heter inte gympa, mamma, det heter gymnastik!) med Uppsalaflickorna.
Det märktes att de flesta av de andra flickorna hade gått i gruppen redan tidigare, och de var bekanta med redskapen och övningarna.
Men Prinsessan är inte den som är den, så hon hängde med i svängarna. Hon slog kullerbyttor och bakåtvolter, hoppade trampolin och gick på bommen som om hon aldrig hade gjort annat.

Innan gymnastiken började hade vi varit ute och handlat gymnastikkläder. Det blev en vit gymnastikdräkt med en liten skir kjol med glittriga stjärnor och ljusrosa, glittrande benvärmare.
För även om man är på gymnastiken, så måste man ju klä sig som en prinsessa.

Hello Witchy

Bloggat den | January 17, 2008 klockan 8:06 pm | 1 Kommentar

Hello Witchy Idag har jag köpt strumpor till mig, Prinsessan och Herr Fiffig.

Någon som kan gissa vilka som är mina?

Nu får Johan smaka på egen medicin

Bloggat den | January 17, 2008 klockan 9:56 am | 4 Kommentarer

Johan Rylander (c) ~~arbetar~~ arbetade som vårdbiträde inom Förenade Care i Uppsala.
Den 6 december förra året gick han på ett politiskt möte, utan att ha blivit beviljad ledighet av sin arbetsgivare. Det resulterade i att Johan blev uppsagd. Naturligtvis var detta helt uppåt väggarna, och saken har diskuterats i lokala media de senaste veckorna.

Förenade Care ändrade sig, och var beredda att låta Johan behålla sin anställning. Men se nu föll det inte Johan på läppen.
Nä, för Förenade Care ville inte betala det skadestånd Johan krävde, och dessutom ville de att han skulle arbeta i Björklinge (som ligger ca 1 mil från Uppsala). Så nu sitter Johan trumpet i de lokala nyhetssändningarna och tycker synd om sig själv.

Men för fan, skärp till dig, säger jag. Sluta gnälla, som någon bortskämd, osnuten unge!
Dessutom bor karln i Bälinge, vilket ligger mitt emellan Uppsala och Björklinge. Det skulle alltså inte bli längre för honom att ta sig till jobbet. Enda skillnaden är att han skulle få svänga till vänster istället för höger när han åker till jobbet.

Men ok. Johan Rylander väljer att inte ta det erbjudna jobbet, och jag skall med spänning följa den fortsatta mediarapporteringen (som jag hoppas på). Efter de beslut som Johans egna parti har tagit, tillsammans med sina allierade, så är ju Johan nu inte berättigad till någon arbetslöshetsersättning. Han har tackat nej till ett erbjudet jobb på annan ort, och får därmed stå sitt kast.

Andra bloggar om: Johan Rylander, Förenade Care, Arbetsmarknadspolitik
UNT
TV4 Uppland

Jag gör en egen!

Bloggat den | January 16, 2008 klockan 10:47 pm | 1 Kommentar

Dagens röjning: Julen har plockats bort. Ok, adventsstjärnorna är kvar, och får vara det ett tag till (det är ju så mysigt att ha sällskap av adventsstjärnornas sken när man sitter i nattens tystnad och skriver)
Dagens möte: Världens bästa Paula dök plötsligt upp bland hyllorna på Samköp
Dagens syssla: Tvätta som en galning
Dagens lunch: Hoppade jag över
Dagens middag: Tagliatelle med ädelostsås
Dagens film: Loranga, Masarin & Dartanjang
Dagens väder: Småregnig vårdag
Dagens pyssel: Klippa snöflingor tillsammans med Prinsessan och Herr Fiffig
Dagens musik: Miss Li. Såklart!
Dagens hjälpredor: Prinsessan och Herr Fiffig, som hjälpte till med såväl shopping som tvätt
Förträffligt god ost Dagens inköp: En god, stark ost på Samköp (som den uppmärksamme läsaren ser, så är bäst-före-datum satt till den 14:e, och idag är det den 16:e - och jag köpte osten med full vetskap om detta. Tänk om jag skulle tipsa någon av de dagliga skvallertidningarna, då skulle vi nog kunna läsa om ICAs Ostskandal imorgon). Den såldes till halva priset, och smakade alldeles förträffligt! Me like Samköp!
Dagens sms: Näfan, det är ingen som har messat mig idag *snyft* Jofan, Förorts-Jerka svarade på ett mess som jag skickade till honom
Dagens längtan och saknad: Cyberfrun, såklart!
Dagens klädsel: Jeans och linne (det är varmt i tvättstugan)
Dagens må-bra-känsla: När jag kasserade ett klädesplagg som alltför mycket påminde om någon som jag trodde var min vän
Dagens sjukdom: Prinsessan har klagat över huvudvärk och lock för ena örat. Har hon också fått öroninflammation? Om symptomen kvarstår imorgon, så återstår inget annat än att ta henne till en läkare
Dagens surftips: Rapport från Blommaland - En blogg som skrivs/illustreras av en uppenbart mycket intelligent person. Bläddra, läs/titta och njut!
Dagens doft: Rökelse
Dagens humör: Jodå, tackar som frågar
Dagens TV: Nix, ingenting på den fronten
Dagens kom-ihåg tills imorgon: Beställ tandläkartid till Mr T
Dagens känsla: Ro, tillfredsställelse och framtidshunger
Dagens frisyr: Vaddå frisyr? De där två pippilottorna sitter väl bra där de sitter…
Dagens förnöjda leende: Tre barn som sussar sött, utan några större abrovinker
~~Dagens~~ Kvällens dryck: Ett glas rött (det känns nästan lite småbusigt, så här på onsdagskvällen)

Man har väl varit scout, för fan

Bloggat den | January 16, 2008 klockan 10:24 pm | Inga kommentarer än

Tjicka dicka ding sade fiska lappa ladja
Alla manna tjafs uti binga bånga bej
Tjohopp sade vu
sade vumpum skumpum
Tjohopp sade vu
sade tussan lullan lej

Tjafs!

Gårdagen i korta drag

Bloggat den | January 16, 2008 klockan 12:45 pm | Inga kommentarer än

Igår var jag på ett möte på barnens skola, och återigen blev jag sådär löjligt lycklig. Hemvägen avverkades medels hoppsasteg, eller… ja, den hade gjort det om jag hade promenerat. Nu cyklade jag, så ni får visualisera.

När Herr Fiffig kom hem från skolan hade han med sig förra terminens mattebok, som han var klar med. Jag satte mig och bläddrade i den, och blev så galet stolt när det visade sig att han inte hade haft ett enda fel i boken. Det hade jag i och för sig inte trott att han skulle ha, men ändå.

När jag på kvällen öppnade min waldorf-mail så hittade jag ett mail som fick mig att le stort (även om dess innehåll egentligen inte var något att le åt).
Det börjar bli hög tid att ta tag i det här.

Pigg sjukling och trött friskis

Bloggat den | January 14, 2008 klockan 11:50 pm | Inga kommentarer än

Herr Fiffigs onda öra - som inte alls har gjort det minsta ont idag - visade sig vara öroninflammation. Så nu är han satt på penicillin, och pigg som en lärka.
Själv är jag så trött att jag ser trädgårdstomtar sväva omkring. Men en liten kvällsmacka måste jag nog klämma i mig innan jag kryper ned under täcket.

Me like

Bloggat den | January 14, 2008 klockan 2:49 pm | 1 Kommentar

Åh, vilken härlig vårdag!
Det kanske inte låter så politiskt korrekt, men jag gillar verkligen de här växthuseffektvintrarna.

Snilleblixt och cheeze balls

Bloggat den | January 14, 2008 klockan 3:13 am | Inga kommentarer än

Någon timme efter att Herr Fiffig (äntligen) hade somnat kom han upptassande. Han jämrade sig, och höll sig för örat. Det märktes att han hade ordentligt ont.
Jag gav honom en slurk Alvedon, och erbjöd sängplats vid min sida. Han kröp ned, och fortsatte jämra sig. Han vred sig av och an, och klagade på att medicinen inte hjälpte. Jag förklarade att man måste vänta en stund innan medicinen verkar, men han var otålig. Han valde att gå in och lägga sig i sin säng, men kom snart upp igen.
Jag föreslog att han kunde lägga sig i soffan, och det nappade han på. Eftersom värken inte ville ge med sig, så gav jag honom lite nässpray, i hopp om att det skulle göra att det släppte lite. Och det var tydligen rätt tänkt av mig, för han slutade klaga ganska omgående och somnade snart.

Inte snyggt Min hjärna arbetar som bäst på nätterna, och denna natt är inget undantag. En idé om ett nytt projekt slog ned som en blixt i mitt söta lilla huvud, och jag började genast skissa på det.
Jag är lite förvånad (men inte det minsta ledsen) över att ingen tycks ha kommit på idén tidigare. Eller det är väl möjligt att någon/några har tänkt tanken, men inte förverkligat den. Men det är ju bra, för det ger ju mig möjligheten att förverkliga idén!

Som om inte min entusiasm vore nog, så hittade jag en påse cheeze ballz i ett skåp i köket (väl undangömd för barnen), som kan hålla mig sällskap här i natten.
Sämre kan man ha det.

Dagens asgarv

Bloggat den | January 13, 2008 klockan 9:43 pm | 1 Kommentar

- Mitt barn sitter på golvet och bygger en båt av en tom bag-in-box-låda, och på huvudet har han en hatt som han har gjort av ett kuvert från ett inkassoföretag. Det här kan nog tolkas som att jag är en dålig förälder.
- Eller att du är bra på att ta tillvara på resurserna.

Barndomsminnen

Bloggat den | January 13, 2008 klockan 4:41 pm | Inga kommentarer än

När jag var tre år flyttade vi till ett sånt där mångmiljonprojekt. Det var ett stort, nybyggt område som i det närmaste täckte en hel stadsdel. Ja, nästan i alla fall.
På den tiden var det fortfarande vanligt (vanligast?) att kvinnan i familjen var hemmafru, och min mamma var inget undantag. De flesta småbarnen var hemma med sina mammor på dagarna, och de barn som gick på dagis utgjorde en minoritet.

Trots alla hemmavarande mammor och barn hade nog ingen hört talas om öppna förskolor på den tiden. Däremot hade vi Parkleken. Att det inte hette lekparken kanske berodde på att det inte bara var en vanlig lekpark.
Denna parklek låg ett halvt stenkast från hemmet så jag och mina kompisar kunde, trots vår ringa ålder, gå dit utan att ledsagas av våra mammor. Vi hade varsin 25-öring med oss, vilket var kostnaden för att få vara i Parkleken. Där fanns 3-4 vuxna, som efter avlagd betalning tog hand om oss barn. Det tillhandahölls uteleksaker, utöver gungor och sandlådor. Om vintrarna kunde man åka pulka i den lilla backen i parken.
Det fanns också en barack där man kunde gå in och värma sig, och där “fröknarna” höll sagostunder för oss barn.

Idag, 35 år senare, finns det väl inte en enda kommun i det här landet som skulle komma på tanken att tillhandahålla en sådan service till sina invånare. 25 öre 1970 motsvarar 1:75 idag, så om någon kommun skulle få för sig att driva en parklek, undrar om de då skulle nöja sig med samma prissättning. Eller skulle man få betala mer än 1:75 för en hel dags barnpassning, måntro.

Jag ser på bilden över min forna parklek att såväl gungor som staket verkar borttagna, och det ser ut att bara vara en vanlig park kvar.

Min barndoms kvarter

Hushållsutmattning?

Bloggat den | January 13, 2008 klockan 4:05 am | Inga kommentarer än

Katerina Janouch skriver i en krönika om Hushållsutmattning. Jag både känner igen mig, och samtidigt inte.

När Mr T föddes (-96) var jag ensam, och alla i omgivningen tittade på mig med en medlidsam blick och en rynka mellan ögonbrynen.
Jag förstod ingenting. Vad menade de? Vaddå jobbigt?
Mr T visade sig från dag 1 vara en mycket smidig person. Han sov hela nätterna och var vaken hela dagarna. Vad mer kunde jag begära, liksom?
Visst, innan förlossningen hade jag trott att alla spädbarn sover några timmar på dagen, men det som visade sig vara verklighet var ju inget problem. Och påståendet om att han sov hela nätterna är kanske en sanning med modifikation. Han vaknade ju och ville ammas, men eftersom han sov i min säng så behövde i princip varken han eller jag vakna för att det behovet skulle tillfredsställas.

Han var en oerhört vaken bebis, och var med i matchen från början. Det där med nedspydda tröjor och stripigt hår lös med sin frånvaro. Tvärtom var jag piggare och ärtigare än kanske någonsin.
En vän till mig (till yrket socionom, med daglig social kontakt med barn) konstaterade att jag och Mr T hade väldigt matchande personligheter. Jag kunde inte göra något annat än hålla med.

När Herr Fiffig föddes var det annorlunda, inte minst för att det fanns en pappa med i bilden.
AG blev förälder för första gången, medan jag hade ett varvs erfarenhet. Att vara två om att dela på allt det där icke-jobbiga kändes ju inte som någon belastning precis.
Trodde jag, ja.
Herr Fiffig visade sig vara ett kolikbarn av stora mått, och såväl mina som AGs nerver låg konstant utanpå. Vi måste båda två ha sett ut som vandrande lik det första året.
Påståendet om att föräldrar till icke-kolikbarn blir oroliga när barnet skriker, och föräldrar till kolikbarn blir oroliga när barnet tystnar, är jag den första att skriva under på. Vilken jäkla panik vi fick när han tystnade. Otaliga var de gånger när vi rusade in och knuffade på honom i spjälsängen för att kolla att han levde, bara för att inse att han bara hade somnat och vi nu hade lyckats väcka honom.

Prinsessans ankomst gjorde varken till eller från i stresshänseende. Delvis kanske för att man hade vanan inne. Men också för att hon inte gjorde något större väsen av sig, åtminstone inte sådant väsen som genererade stress. Hon var nog en ganska smidig bebis, och dessutom sov hon ibland på dagarna.

Men sammantaget så tror jag att man i relativt stor utsträckning väljer (medvetet eller omedvetet) sin småbarnsstress. Om man tror att livets alla beståndsdelar skall vara intakta efter att man fått barn, så gör man en grov missbedömning. Men om man kan leva med att tvättkorgen svämmar över, att det står disk på diskbänken ibland eller att fönstren är oputsade, ja då finns förutsättningarna för att bli en kanonbra förälder.

Andra bloggar om: Katerina Janouch, Barn, Småbarn, Stress

Nagelringar

Bloggat den | January 13, 2008 klockan 1:25 am | 1 Kommentar

Inte snyggt Jag gillar udda, ovanliga smycken. Dussinvaror har aldrig tilltalat mig, varesig det handlar om kläder eller accessoarer. Jag vill att det skall vara snyggt - och uttrycka min personlighet.
De här nagelringarna är ingenting jag skulle få för mig att köpa. Jag tycker att de ser både osmakliga och groteska ut (och jag är inte lättäcklad, jag har tex ett par örhängen gjorda av duvklor). Och om jag hade tyckt att de varit snygga, så hade de ändå inte varit värda $ 160 styck.

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.