En kall jul och ett frostigt nyår?

Bloggat den | December 31, 2007 klockan 12:34 am | 2 Kommentarer

Intill Gränby centrum finns stora grönområden (fortfarande, trots nya E4:an). Det är Gränbyparken, strövområden, en 4H-gård osv, och jag är lite imponerad av att man lyckats behålla så mycket grönska och natur inom tätbebyggelse.

På andra sidan vägen, sett från Gränby centrum, finns det en liten dunge (3-4 träd och några buskar, X på bilden nedan). Där har missbrukare och uteliggare hittat sin mötesplats, och man har alltid kunnat se dem där, oavsett tid på dagen eller årstid. De har lyft dit någon parkbänk, och på sistone även satt upp presenningar som skydd för väder och vind (och kanske insyn).

För drygt en vecka sedan när jag cyklade förbi höll en traktor på att forsla bort grenar. Träden och buskarna i den lilla dungen var hårt ansade, och presenningarna var borta. Parkbänken var bortflyttad, och man såg inte röken av de människor som vanligtvis brukar vara där.
Jag tolkade situationen som att kommunen hade bestämt sig för att “rensa upp”.

Jag började fundera på varför man valt att (försöka) köra bort dessa människor. Såvitt jag kan bedöma (jag passerar där flera gånger i veckan), så är de fullständigt harmlösa. De verkar hålla sig på sin kant, och jag har aldrig sett dem besvära någon.
Ok, de kanske inte bidrar i någon större utsträckning till att förbättra vårt BNP, men det handlar faktiskt om människor.
Om kommunen samtidigt hade erbjudit dem ett mer värdigt alternativ, och hjälp till självhjälp, då hade det väl varit ok. Men jag är ganska säker på att så inte är fallet. När politiker (oavsett partifärg) gör något för de som behöver det bäst, så brukar de ju inte hymla med det. Och jag har inte läst/hört något om att dessa utsatta människor har erbjudits ett alternativ (vilket jag borde ha gjort om så vore fallet, med tanke på att detta är en samhällsfråga som ligger mig varmt om hjärtat).
Nu känns det mest som att man bara velat schasa bort dem enl principen Det som inte syns finns inte.

Kvällen före julafton cyklade jag förbi den så hårt ansade lilla dungen. Jag såg på håll i dunklet att parkbänken nu återigen stod där. När jag kom närmare såg jag att att det satt en människa på bänken. Vid sin sida hade h*n (jag kunde inte se om det var en man eller kvinna) två kassar, och det är väl ingen vild gissning att dessa kassar rymde personens hela liv.
Min första tanke var att jag borde stanna och prata med den som satt där, men situationen fick mig att må så dåligt att jag cyklade vidare. Att jag gjorde det valet fick mig i sin tur att må ännu sämre.
Jag inbillar mig inte att jag skulle ha förändrat personens jul- och nyårshelg i någon nämnvärd utsträckning genom att prata med honom/henne. Men att visa lite medmänsklighet, och kanske bjuda på en kopp kaffe inne på Gränby centrum, det hade jag faktiskt kunnat kosta på mig.

Det är en stor jävla skam för vårt samhälle att vi har bostadslösa medborgare. Och det är en ännu större skam att man försöker göra dessa människor “osynliga”, utan att erbjuda dem ett alternativ.
Att våra beslutsfattare har haft en varm och ombonad jul- och nyårshelg tvivlar jag inte på för en sekund.

Kommentarer: