SJ SJ, gamle vän

Bloggat den | August 10, 2007 klockan 5:43 pm | 5 Kommentarer

- Hej SJ, har ni något tåg som går från Västerås till Örebro på lördag kväll?
- Jajamensan, det har vi.
- Vad bra. Hur dags går det?
- Du börjar med att ta 20:40-bussen mot Uppsala.
- Men… Örebro ligger ju åt andra hållet.
- Ja, men det kommer mer. Vänta här ska du få höra. Du är framme i Uppsala kl. 22:15. Sedan tar du 23-tåget till Gävle, där du är framme kl. 23:58. Därefter tar du 01:54-tåget mot Örebro, och är framme kl. 05:53.
- Men… med den omvägen tar ju resan över 9 timmar! Då går det ju faktiskt snabbare att cykla!
- Ja, det är klart. Om du har bråttom så kan du ju cykla istället.

Kärlek direkt från Times Square

Bloggat den | August 9, 2007 klockan 6:12 pm | 3 Kommentarer

Inte nog med att jag blir sjuk av längtan när r2 skriver om sina och sambons äventyr i NY. När jag sitter och tittar på dem live i en webcam direkt från Times Square börjar jag nästan snyfta. Jag älskar NY och jag älskar de där två människorna!

Det hade på förhand cirkulerat rykten om att vi skulle få se dem moona live, men av det blev det inget. Inte heller AGs önskan om att få se “helikoptern” gick i uppfyllelse. Men sambon såg ut att köra lite flygplan istället. Mitt förslag om att de skulle nyttja toaletterna (som tillfället till ära var uppställda under ett partytält mitt på Times Square) hörsammades inte heller.
Men jag fick se dem live direkt från Amerikat, och det känns nästan magiskt.

Joakim vs Google

Bloggat den | August 9, 2007 klockan 11:12 am | Inga kommentarer än

Joakim Jardenberg beställde personliga nummerskyltar till sin bil, med texten GOOGLE, och tvärt emot vad han trodde så gick hans ansökan igenom.
Men nu sitter skyltarna på hans bil, och Google har vaknat till liv. De uppskattar tydligen inte Joakims tilltag, och han har bestämt sig för att ta strid i denna principfråga.
Go for it, säger jag. Me like!

Bilden har jag lånat av Roland Stregfelt
Copyright Helsingborgs Dagblad, Bildaredaktionen

Joakims blogg
Helsingborgs Dagblad
Dagens Media
E24

Jag vill ha!

Bloggat den | August 8, 2007 klockan 11:30 pm | 4 Kommentarer

Någonstans har jag alltid närt en dröm om att driva ett Bed & Breakfast, och idag ramlade jag av en slump över mitt drömställe. Det är ju som klippt och skuret för mig att driva!

Någon som har 7.500.000:- att låna ut?
Någon?

Tack på förhand!

Gratis är gott

Bloggat den | August 7, 2007 klockan 5:28 pm | 4 Kommentarer

Jag har två biljetter till förhandsvisningen av Rush hour 3. Jag vet egentligen inte vad det är för film, men jag är ganska säker på att det är en film jag inte skulle köpa biljetter till. Men nu när det är gratis, så kan jag väl offra 1½ tim.

Filmen visas på Filmstaden (det är alltså Uppsala vi snackar om) kl. 18.00 på torsdag (9/8). Vill du följa med? Då är det bara att du skriver ett mail *pekar på mailadressen i högerspalten* till mig och talar om det. Om det skulle hampa sig så att det är flera som vill glittra i mitt sällskap, så är det först till kvarn som gäller (alt. vem som fjäskar bäst).

Seså, maila nu.

Wam bam bam sham-a-lam

Bloggat den | August 7, 2007 klockan 4:01 pm | 2 Kommentarer

Fan vad det är bra med bibliotek! Idag var jag där och lämnade tillbaka ett gäng böcker, och lånade samtidigt ett gäng nya. Det är verkligen lyx på hög nivå!
Nu sitter jag här och lånar musik från biblioteket – rakt ner på hårddisken. Hur jäkla smidigt som helst!

Wig-wam bam, gonna make you my man
Wam bam bam, gonna get you if I can
Wig-wam bam, wanna make you understand
Try a little touch, try a little too much
Just try a little wig-wam bam

Språkförbistring

Bloggat den | August 7, 2007 klockan 2:27 pm | 2 Kommentarer

Jag spelade upp en liten bit av en saga på norska för barnen. Sedan frågade jag
- Hörde ni vad det där var?
- Va? Vad menar du?
- Hörde ni vad det var för språk?
- Det var väl svenska.
- Nej, det var ju norska.
- Jaha, i så fall förstod vi inte vad de sa, för vi kan ju inte norska.

Dän’t lönt

Bloggat den | August 7, 2007 klockan 1:16 am | Inga kommentarer än

- Dän’t lönt å förklar för en som int begrip sa Ingemar Stenmark en gång i tiden, och tyvärr är det nog så. Den skidglidaren visste nog inte hur rätt han hade (eller så visste han det).

Homofober finns runt oss alla, och det är så sorgligt så det gör ont. Man kan naturligtvis försöka fördjupa sig i vari deras problematik ligger. Min empiriska uppfattning är att det primärt handlar om okunskap och rädsla. Skrapar man vidare, så handlar det inte alltför sällan om en egen – naturligtvis/tyvärr förträngd och förnekad – homosexualitet.
Om du vill läsa en never-ending-goddag-yxskaft-diskussion i ämnet, så kan du göra det i kommentarerna här.

- Man måste ta på sig läkarrocken sa en Waldorfförälder en gång då vi diskuterade hur man skulle förstå sig på de självutnämda ledarna inom den den stenhårda hierarkin, i den organisation som kallar sig platt.
Jag förstod inte vad h*n menade, så h*n förklarade;
- Om du tänker dig att du är läkare på en avdelning för mentalpatienter, och att de är dina patienter, så går det mycket lättare.
Behöver jag säga att föräldern ifråga hade rätt? Med dennes ord i ryggen gick det betydligt enklare se alla galenskaper.
Men vem är jag att fördöma psykiskt sjuka människor, liksom?
Jag hade bara att ta ställning till om jag ville fortsätta ha mina barn där eller inte.

Humor, träning, glädje och skam

Bloggat den | August 6, 2007 klockan 11:55 pm | Inga kommentarer än

Jag kom att tänka på ett tillfälle i slutet av 90-talet, då jag och min käre kursare Bobafett satt och skrattade oss fördärvade åt journalgrodor. Nu blev jag nostalgisk, och letade upp dessa. Och nu som då är min absoluta favorit
Avföringen har samma färg som dörrarna på avd 19
Fan vad det är skönt att skratta så att man tjuter och skriker, får kramp i magen och tårarna forsar.

Cyberfrun skickade en länk. Jag skickade den vidare till AG, som genast blev sugen på popcorn.

Igår begav sig familjen ut på en liten utflykt till 4H. Det är inte någon lång sträcka, men jag tog ändå med mig stavarna. Ok, 2.5 km (som det blev) är inte så mycket, men det är bättre än ingenting.
(Jaja, jag bar inte den ultimata klädseln för stavning, men jag stavade iaf! Så det, så!)
Och idag har magmusklerna fått arbeta i skrattanfall.

Något som gör mig genuint varm och glad i hela hjärtat är att Cyberfruns make äntligen har kommit hem från sjukhuset.

Igår fyllde brorsans fru 40, och jag glömde att ringa henne…
*skäms som en tok!*

*spottar i nävarna*

Bloggat den | August 6, 2007 klockan 9:55 pm | 2 Kommentarer

Näfan, det här är ingenting att be för. Det är väl bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång.
Den intensiva träning som jag ägnade mig åt för 1½-2 år sedan kom ju av sig. Vikten har iofs stått stilla sedan dess, men det känns ändå som att det är dags att ta itu med det som återstår. Att AG har drabbats av någon försenad 30-års- alt. för tidig 40-årskris, och väldigt målmedvetet börjat träna smittar av sig.

Jag vet inte om jag direkt har lust att börja på Friskis & Svettis igen, men det finns ju många andra sätt att bränna kalorier. Och jag är ju en bikeoholic, så jag är ju egentligen redan igång. Och jag har min favoritcykelrunda (se nedan), som jag tar så snart jag får chansen. From imorgon skall jag bannemig ge mig den chansen varje dag.
På förekommen anledning, kanske jag bör lyfta hantlarna lite också.
För att hålla koll på det hela har jag dessutom reggat mig på Funbeat.

Marketing by not asking any questions first

Bloggat den | August 6, 2007 klockan 4:51 pm | Inga kommentarer än

Ibland blir jag barnsligt glad när det kommer mail från okända läsare;

Hejsan Häxan!
Jag har tidigare läst i din blogg om era utflykter med Lenna-Katten. Ett ånglok tyckte jag lät spännande och “lobbade” lite i familjen för en semester tripp till Uppsala med omnejd. Tro det eller ej, men alla tyckte det lät spännande, så jag bokade boende i Uppland och bland annat tog vi en tur med Lenna-Katten. Det var uppskattat av alla i familjen och sonen på 2 år pratar fortfarande om “tåget som bjjjummmajjjj” och det är flera veckor sedan vi var där.
Tack så mycket för utflyktstipset!!

Vad tycker ni? Visst borde jag väl skicka en faktura till Lennakatten? Att jag har bidragit till att öka deras besökarantal borde väl premieras.
Men vad skall jag begära? Ett årskort på Lennakatten lär ju resultera i sotlunga…

Andra bloggar om: Lennakatten

Hinsehäxan

Bloggat den | August 6, 2007 klockan 10:39 am | 3 Kommentarer

av Lillemor Östlin
ISBN: 91-85267-27-9
Bokförlaget Lind & Co

Jag har velat läsa Hinsehäxan sedan den kom, dels eftersom jag tycker om att ta del av människors egna berättelser, men också då den handlar om något så “ovanligt” som en kvinna som har varit knarkare och kåkfarare i större delen av sitt liv.
Vid det här laget har jag börjat förlika mig med att böcker av det här slaget lämnar en del litterära kvaliteter att önska. Jag har lärt mig att försöka bortse från de bristerna, och istället ta del av berättelsen.

Jag vet inte vad jag hade för förväntningar på boken, och ändå blir jag besviken. Jag hade fått uppfattningen om att Lillemor Östlin var en intelligent och vältalig kvinna, men det är inte det intryck hon gör på mig genom boken.
Boken innehåller mycket av vad jag skulle beteckna som knarkarjidder, och samtidigt har Lillemor lite här och där petat in “finare” ord som uppenbarligen inte ingår i hennes vardagliga vokabulär. Jag kan inte bestämma mig för om jag skall tycka att det är komiskt eller beklämmande.

Lillemor Östlin är noga med att påpeka att hon inte är något offer, och samtidigt dryper boken av offermentalitet. Att vi alla ibland kan bli ett “offer” för omständigheter är inget märkvärdigt, men i Lillemors fall verkar det vara ett konstant tillstånd.
Gång på gång genom boken frågar jag mig “Varför gjorde du så? Hur kunde du ta det beslutet? Hur kunde du göra det valet?” Som jag ser det, är Lillemor Östlin inte offer för något annat än konsekvenserna av sina egna val.
Ett exempel på val jag inte förstår, är att hon prostituerade sig, för att som småbarnsmamma få ekonomin att gå ihop. I motsvarande situation hade jag själv valt att inte prostituera mig, eftersom jag har barn. Det är bara en av många fundamentala skillnader mellan mig och Lillemor Östlin.
När hon dessutom lämnade sina sovande småbarn hemma för att ge sig ut och jobba (och därefter festa) måste jag fråga mig hur tankarna gick. Från min horisont ser jag ett flertal bättre lösningar; Hon hade kunnat sluta röka, strunta i att lägga pengar på att festa, tjäna pengar genom att sitta barnvakt, flyttat ihop med någon vän för att hålla kostnaderna nere. Ja, det finns helt enkelt en uppsjö av lösningar som är bättre än att ge sig ut på streetan när barnen ligger och sover.

När hon dessutom efter en ljusskygg affär plötsligt står med 10.000:- i handen (vilket var mycket pengar i slutet av 60-talet) och väljer att bränna dem på att ta flyget till Malmö och lyxshoppa medan barnen är på dagis, ja då försvinner all min medkänsla för henne som fattig småbarnsmamma.

Lillemor Östlin har, med förlov sagt, större erfarenhet av det svenska rättsväsendet än vad jag har. Men jag har ändå svårt att ta det för en sanning när hon beskriver hur hon gång på gång blivit oskyldigt dömd. Hon som, enl sina egna beskrivningar, är så rättskaffens och alltid håller sig till sanningen, har tillbringat större delen av de senaste 35 åren i fängelse.
Om man skall tro Lillemor, så krävs inga som helst bevis i narkotikamål. Det räcker med antaganden, påståenden och motsägelsefulla vittnesuppgifter för att man skall bli dömd.
Om det är så att Hinsehäxan är ett sanningsdokument, så får den en polsk riksdag att framstå som rena himmelriket för fru Justitia. Jag tror på intet sätt att vi har ett fullkomligt rättssystem i det här landet, men att det skulle vara så illa som Lillemor Östlin får det att framstå, det kan jag inte tro förrän jag överbevisats om det.

Jag hade gärna velat avstå från att skriva det, men på mig ger Lillemor Östlin intrycket av att vara en självömkande rättshaverist.

På liv och död

Bloggat den | August 3, 2007 klockan 10:40 pm | Inga kommentarer än

av Gitte Nilsson och Niklas Bodell
ISBN: 91-8549-904-8

Idag har jag ägnat några timmar åt att läsa På liv och död – Historien om Micke Dubois. Boken är på intet sätt något litterärt mästerverk, utan ger mer intrycket av att vara skriven av en tuggummituggande raggarbrud.
Det förvånar mig en aning att boken är skriven på det sättet, inte minst då en journalist (Niklas Bodell) är medförfattare i boken. Jag uppfattar förresten inte Gitte Nilsson som någon tuggummituggande raggarbrud heller.

Om man bortser från de litterära bristerna, så är det en naken och alldaglig berättelse om Mickes och Gittes liv tillsammans. Det är också ett skrämmande dokument över den katastrofalt dåliga psyksjukvården vi har i det här landet. Det är lätt att förstå Gittes vanmakt när sjukvården inte lyssnade på henne, eller såg i vilken dålig kondition Micke var i.
Det är starkt gjort av Gitte att dela med sig av sina erfarenheter, och jag hoppas att boken kan utgöra ett bidrag till en bättre psykvård.

Wanted: Desperados

Bloggat den | August 3, 2007 klockan 11:21 am | 4 Kommentarer

Ni minns väl Desperados? Den svenska gruppen som dök upp i slutet av 80- början av 90-talet. Deras största hit var nog Louise, men även Söker efter kärlek var flitigt spelad i radio. Själv gillade jag Du binder mig (jag tror den hette så) bäst.
Vart tog de vägen? Går det att hitta deras skiva/skivor idag?
En av gruppens medlemmar bodde i grannhuset fram till för några år sedan. Men sedan flyttade han, och eftersom jag inte minns vad han heter kan jag inte söka efter honom.

Seså, hjälp mig nu att få tag på deras musik!

Slö fulblogg

Bloggat den | August 2, 2007 klockan 10:54 pm | 2 Kommentarer

Jag vet inte om jag orkar blogga ikväll, så jag fulbloggar med en lista så länge. Frågorna är på engelska, och jag ids inte översätta dem. Men jag svarar på svenska, så blir det en kontinental touch över det hela.
(Jag ser på numreringen att en del frågor fattas, och jag vet inte vart de har tagit vägen. Listan såg helt enkelt ut så här när jag hittade den hos Cinnamon)

1. How old will you be in five years?
Hmm… 47, om jag räknar rätt. Jo, det stämmer nog, jag tror att jag är 42 nu

2. Who did you spend at least two hours with today?
Familjen

3. How tall are you?
1.63

5. What’s the last movie you saw?
Simpsonfilmen

Read more

the Simpson Movie

Bloggat den | August 2, 2007 klockan 10:41 pm | 1 Kommentar

Idag har jag och Mr T varit på the Simpson filmen. Vi gillar båda the Simpsons och det var ganska länge sedan vi var på bio tillsammans, så det föll sig ganska naturligt att vi gick och såg den här filmen.

Jag vet inte om jag vill sträcka mig så långt att jag påstår att filmen var dålig, men den var betydligt sämre än jag hade förväntat mig. Storyn var väldigt tunn, och det kändes som att den inte räckte till en film.
När jag ser avsnitt ur serien kan jag skratta, men här drog jag på sin höjd på munnen någon gång. En smårolig sak var väl att filmen driver med biopubliken, och att den propagerar mot nedladdning.

Nåja, Mr T tyckte att filmen var bra, och det var ju ändå det viktigaste.

Betyg:

Godnatt Mr T

Bloggat den | August 1, 2007 klockan 11:54 pm | Inga kommentarer än

Jag satt på Mr Ts sängkant för att säga godnatt. Vi småpratade lite, och så tog han tag om mina triceps.
- Mamma, jag gilla att känna på de här. De känns så geggiga sa han och satte dem i gungning.

Ok, imorgon är det jag som plockar fram hantlarna på allvar. Om jag skulle råka tappa en av dem på Mr Ts tår, så kan jag inte rå för det.
Shit happens, liksom.

Knöligt

Bloggat den | August 1, 2007 klockan 5:04 pm | 4 Kommentarer

Att hitta en (stor) knöl någonstans där det absolut inte bör vara en knöl är inget drömscenario. Tanken på att göra det har alltid varit skräckfylld.
I en stad som borde kunna erbjuda landets bästa sjukvård kan de inte ens erbjuda en tid för bedömning.
Det är väl bara att försöka hitta ett sätt att förhålla sig.