Äntligen!

Bloggat den | August 31, 2007 klockan 10:18 pm | 2 Kommentarer

En räddning i vinter? Som den frysprick jag är, så ser jag sällan eller aldrig (med betoning på aldrig) fram mot vintern. Flåshurtiga vinterutflykter är inte min grej, och det är en plåga varje gång barnen tvingar ut mig i pulkabacken.
Varför skall man liksom vara ute och frysa när man kan sitta inne och mysa? Det finns inget logiskt svar på den frågan.

Men hur det än är, så måste man ju masa sig ut ibland. Varesig man vill eller inte.
Man måste ju typ gå på föräldramöten, köpa toapapper och gå med Prinsessan till kören. Det är inga drömäventyr i den smällkalla vintern.
Men nu har Clas Ohlson insett mitt dilemma. De säljer strumpor som värmer tåpartiet med hjälp inbyggd värme slinga, som drivs av ett LR20/D batteri. Tillverkad i ull och akryl, material som inte binder fukt. Idealisk produkt för höst/ vinteraktiviteter så som isfiske, jakt mm. Komfort temperatur under en längre tid beroende av väderlek.

Tack Clas Ohlson!
Nu ser jag nästan fram mot Kung Bores ankomst.
Jag blir lycklig av bara tanken på att stå vid busshållplatsen och vänta på en buss som aldrig kommer. Andra väntande försöker överleva genom att slå åkarbrasor, medan jag står där med ångande stövelskaft och myser.
Vad gör väl det att man får en knöl (batteriet) på smalbenet. Fåfänga har aldrig varit mitt mellannamn.

Men… vad händer om man går omkring med strumporna hemma (för det tänker jag göra - kanske bäst att köpa flera par med en gång), och om man då skulle råka trampa i något blött, typ vatten/mjölk/saft som något barn har spillt, eller kattkiss (eftersom katterna vill markera att lådan bör rengöras)? Blir man grillad då?
Jag vill inte dö i ett par kortslutna strumpor!

Bloggar - ett aber för skvallerpressen

Bloggat den | August 31, 2007 klockan 8:57 pm | Inga kommentarer än

Det insinueras i Se & Hör att jag eventuellt skulle ha alkoholproblem. Eller det står att jag setts på Systembolaget i Täby Centrum med en väldig massa vin och ursäktat mig för omgivningen med att det skulle vara till en fest… jag har funderat på vad det där kan ha kommit ifrån och så kom jag på. Det var inte i Täby Centrum. Det var systembolaget intill NK. Det var inte vin. Det var starksprit. [...]

Så skriver Johan Rheborg i en bloggpost. Jag kan inte låta bli att dra på munnen å hans vägnar.
Tidigare har kändisar inte haft så mycket att sätta emot när rykten och insinuationer cirkulerat i skvallerpressen. I bästa fall har de kanske kunnat försöka dementera via någon annan tidning, men även där är det journalistens ord som till slut går i tryck. Det man har velat säga har med all sannolikhet kortats ned.
Nu när bloggen är var mans verktyg, så kan kändisar liksom Johan (m.fl.) skriva skvallerkärringarna på näsan direkt. Det måste verkligen vara en nagel i ögat på “journalisterna”.

Andra bloggar om: Skvaller, Skvallertidningar, Johan Rheborg
Intressant?

Trött

Bloggat den | August 30, 2007 klockan 8:56 pm | 3 Kommentarer

Jahaja. Idag hade jag ju utlovat att jag skulle inspektera Musikens Hus för er räkning, kära läsare. Men så blev det inte.
Istället har jag suttit ungefär hundra timmar på barnakuten.
Vi blev iofs omhändertagna omgående, men sedan tog det tid. Det skulle testas, tas prover, analyseras, medicineras osv. Med oss därifrån fick vi ett par recept och en remiss om fortsatt medicinsk utredning.
Vid sådana här tillfällen sörjer man ju nästan att vi lämnade Waldorfsekten. Hade vi varit kvar där hade problemet lätt kunnat lösas genom att karda lite ull samt sätta en vitlöksklyfta bakom örat. Men nu får vi gå den långa vägen.

Idag har jag insett att jag gjort en dundermiss, och jag skäms rejält över att jag är så förvirrad.
Jag mailar dig imorgon, Eva.

Mr T har varit och spelat Lasergame ikväll, och sprudlande när han kom hem. Han berättade entusiastiskt om hur roligt det var, och att de (kompisgänget) minsann skulle göra det snart igen.
Helst redan imorgon.

Gårdagens trötthet höll i sig en stund, och sedan piggnade jag till. Men jag lyckades somna framåt tresnåret iaf. Alltid något.
Och nu sitter jag här och är aptrött igen.
Vad är det som händer med mig? Jag håller väl inte på att bli gammal!?
Jag tror att jag tar med mig en bok och kryper ner i sängen, så piggnar jag nog snart till.

Vad är det för fel?

Bloggat den | August 29, 2007 klockan 9:19 pm | 6 Kommentarer

Klockan har nätt och jämnt passerat 21, och jag är trött som en tok.
Jag som har varit på biblioteket och lånat ett gäng böcker idag, och tänkte krypa till sängs med dem för att ha en riktig bokorgie. Nu sitter jag här som en död sill, och betvivlar att jag ens orkar släpa mig till sängen. Men jag tar väl böckerna under armen och hasar mig iväg. Vi får väl se om det blir orgie i böcker eller sömn.

Om jag inte gissar helt fel, så lär jag sitta här om ett par timmar igen, pigg som en lärka.

Testa Eniro istället

Bloggat den | August 28, 2007 klockan 11:24 pm | Inga kommentarer än

Joakim Googlar - men hur länge till? Som väntat, så drar nu Vägverket tillbaka sitt beslut om att låta Joakim Jardeberg (som - att döma utifrån bilderna på hans sida - ser ut som en hybrid mellan Christer Sturmark och Rikard Wolff, båda stiliga karlar om jag får säga det) få ha texten GOOGLE på sina registreringsskyltar. Jag ser med oförställd spänning fram mot kommande argumentation och rättsprocess.
Och om Vägverkets beslut vinner laga kraft får väl Joakim försöka sig på att få åka omkring med texten ENIRO på skyltarna. Eller varför inte det lite klatschigare YAHOO?
Det är nästan så att inte ens fantasin sätter gränser.

Bilden har jag lånat med tillstånd av fotografen Roland Stregfelt
Copyright Helsingborgs Dagblad, Bildaredaktionen

Andra bloggar om: Joakim Jardeberg, Google, Vägverket, Registreringsskyltar
Själv har jag tidigare skrivit om det här.

Vägverkets beslut
Joakims blogg
IDG
Helsingborgs Dagblad

Underbar och älskad av alla

Bloggat den | August 28, 2007 klockan 9:34 pm | Inga kommentarer än

(och på jobbet går det också jättebra)
Inte älskad av mig Piratförlaget
ISBN: 91-642-0172-4

Isabella Eklöf är i 30-årsåldern och lever ett mediokert singelliv medan vännerna har fullt upp med karriär och barn. Isabella hankar sig fram genom att spela in pinsamma reklamjinglar och turnera runt som Mor Teater bland förorternas skolor.
Men allt det där är ju bara i väntan på det stora genombrottet. Snart, snart är det Isabellas tur att stå i rampljuset. Det känner hon på sig.

Jag hade nog väntat mig en bok som skulle få mig att skratta, men det visade sig att jag på sin höjd skulle dra på smilbanden ett par gånger. Det som väl får anses som bokens grand finale suddar dock bort de leendena snabbt.
Jag lägger ifrån mig boken med en fadd smak i munnen, antagligen beroende på att jag aldrig har förstått mig på hämnd. Ok, att ägna sig åt hämnd i tanken kan nog vara konstruktivt ibland. Men att omvandla det till aktiv handling är något som faller utanför mina begreppsramar. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå mig på det.
Boken har en tunn story, som enl mitt tycke inte ens håller för en novell i en veckotidning.

Sammanfattningsvis får jag väl säga att boken går mig spårlöst förbi. Och nej, jag kommer inte att se filmen.

Andra bloggar om: Underbar och älskad av alla

Även obehagliga frågor måste ställas

Bloggat den | August 27, 2007 klockan 1:14 pm | 8 Kommentarer

Jontas? Jag har länge undrat, och nu måste jag ta bladet från munnen för att få veta.
Ett av städredskapen i köket är en sk slaskrensare - eller SlaskJonas, som den heter. Vad jag har gått och undrat sedan jag första gången stiftade bekantskap med SlaskJonas är; vilken är Jontas koppling till denna produkt? Har han inspirerat tillverkaren på något sätt? Och hur såg då den inspirationen ut? Hur gick tankarna?

Så, snälla Jontas, ge mig ett svar. Låt mig slippa ligga sömnlös och invirad i ett svettigt lakan om nätterna. Ge mig frid!

Shit, alltså!

Bloggat den | August 25, 2007 klockan 3:26 am | Inga kommentarer än

Jag har fan glömt bort att motionera. Det måste vara typ en vecka sedan jag rörde på mig.
Eller jo, det är ju klart att jag har rört på mig sedan dess. Jag har ju inte legat som en förstelnad klump.
Och nu kom jag på att jag och Cyberfrun faktiskt var ute och promenerade härom kvällen. Det blev säkert 2-3 km. Det måste väl räknas?!

Menvafan.
Imorgon (jaja * tittar på klockan* - idag då) får jag väl helt enkelt packa ihop min omtalade picknickkorg och trampa ut på favvorundan med velocipeden.

Någon som vet vad det skall bli för väder? Måste jag inhandla en sydväst?

Varför?

Bloggat den | August 25, 2007 klockan 2:18 am | 2 Kommentarer

Varför är det så jävla varmt?
Det är natt. Fönstret står på vid gavel, och golvfläkten jobbar för allt den är värd.
Ändå är det näst intill olidligt hett - trots att vi inte ens har sett skymten av någon sommar iår.
Varför?

Har jag helt enkelt hamnat i helvetet?

Bikt

Bloggat den | August 25, 2007 klockan 1:43 am | 1 Kommentar

Jag är ju så jävla pretto i min mammaroll. Åtminstone bitvis.
Jamen det är en självklarhet (för mig) att jag lär barnen bordsskick, sociala regler, att vara generösa, vänliga och empatiska, osv. När det gäller leksaker, TV-tittande och dataspel finns det också självklara gränser (för mig). Barnen får inte ha vilka leksaker som helst (men ni må tro att Prinsessan tjatar om att få köpa “sminkleksaker”). De får absolut inte titta på vilka TV-program som helst, och när det gäller dataspel så ser jag helst att de är av den pedagogiska sorten.

Men nu har jag brustit. I ett enda slag har jag förvandlat mig till en urusel morsa.

När jag och Prinsessan var på stan hade hon sin plånbok med sig, och hon ville - inte helt otippat - gå in på BR. Med tindrande ögon tittade hon i hyllorna med dockor av en sort som inte står på min favvolista. Sedan frågade hon om hon inte kunde få köpa den där dockan. Under ett par sekunder genomgick jag en inre kris.
Sedan svarade jag Ja.
Prinsessan blev outsägligt lycklig, och betalade stolt och duktigt för sin så hett efterlängtade docka.
Mina tidigare tvivel skingrades ganska snabbt. Bratz är fortfarande inte någon favorit hos mig. Men den lycka och stolthet som strålade om Prinsessan, över att äga en dylik docka, värmde det arma modershjärtat.

Så.
Nu kan ni rulla mig i tjära och fjädrar, för att sedan bränna mig på bål.

Andra bloggar om: Bratz

Sommaren som aldrig blev

Bloggat den | August 24, 2007 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än

Fan vad jag blev blåst på den här sommaren. Den kom liksom av sig innan den ens hann börja.
När jag var yngre tyckte jag att sommaren började i samband med skolavslutningen. Nu för tiden tycker jag att sommaren börjar vid midsommar. Men så kom jag att tänka på att i samband med midsommar så inträffar ju sommarsolståndet, och vi går mot mörkare tider. Så det var bara att invänta de första hösttecknen, och jag har anat dem sedan slutet av juni.
Även om sommaren inte är min favoritårstid, så vill jag faktiskt ha den. Blä för den här låtsassommaren!

Sivilkurrasje… näfan, hur stavas det..?

Bloggat den | August 23, 2007 klockan 11:30 pm | 7 Kommentarer

Hur skulle du agera om du låg i vårdnadstvist, och din 12-årige son kom hem till dig i förtvivlan?
Under den pågående tvisten är det sagt att pojken skall bo hos mamman; vågar du då som pappa bryta mot det och låta den förtvivlade sonen stanna hos dig?
Sonen vill inte bo hos mamma. Sonen berättar om våldsövergrepp från mammans sida. Du har själv hört hur telefonen har slitits ur din sons hand under pågående samtal med dig, och samtalet har brutits. När du har ringt upp har du inte fått något svar.
Sonen “rymmer” hem till dig och berättar om hur kontrollerande modern är. Hon tjuvlyssnar på sonens telefonsamtal och hon försöker läsa hans sms. När han - enl mamman “varit olydig” - får han inte ens uträtta toalettbesök. Han skall vara på sitt rum. Punkt slut!
Pojken är förtvivlad. Han VILL bo hos dig!

Vad gör du då som pappa?
Nu när din förtvivlade och ångestdrabbade son står där hemma hos dig.
Skall du göra det både du och sonen vet är bäst; nämligen låta honom stanna hos dig. Låta honom få somna i trygghet i det han ser som sitt hem? Och samtidigt vet du att det agerandet skulle hållas starkt emot dig i den fortsatta rättsprocessen (~Du har brutit mot de hittills uppsatta “reglerna”).
Eller skall du med tvång föra honom tillbaka till modern - eftersom det är vad rättsinstanser har sagt att det är där han skall befinna sig tills frågan är avgjord? Och du vet därmed att du gör din son illa, och ditt eget hjärta slits ur kroppen.

Om du är en klok förälder, så tar du med din son till socialtjänsten.
De borde väl i detta akuta läge kunna lyssna till vad sonen vill och behöver - oavsett vad juridiska instanser säger.
Ok.
Socialtjänsten lyssnar, till både dig och sonen.
Därefter råder de dig till att trotsa det som är sagt i laga instans; de råder dig att låta sonen stanna hos dig.
Det låter oerhört hoppfullt.
Vaken som du är, så ber du socialsekreteraren att nedteckna sina omdömen.
Det vill han inte göra.
Varför vill han inte? Det krävs inte ens en amatörpsykolog för att avgöra att det är civilkurage som saknas. Han vill inte “ställa till en scen”, “gå mot strömmen” eller - om vi skall vara krassa - riskera sitt jobb (sådant har hänt förr).

Här sitter alltså en person som är satt att se till barnets intressen och bedömer att ditt barns bästa är att i nuläget få stanna hos dig - men han har inte stake nog att sätta det på pränt!

Vad gör du?
Tja, vilka val har du?
Du får helt enkelt köra din son hem till modern, och hoppas på att du i bästa fall inte bryter ihop under bilresan. Du försöker peppa sonen så gott du kan.
“- Jamen det är väl kul att du har fått en gameboy av mamma”

Uppsalas skamfläck

Bloggat den | August 23, 2007 klockan 9:57 pm | 7 Kommentarer

Uppsala Konsert och Kongress (i folkmun kallat Musikens Hus) är inte bara norra Europas mest anskrämliga byggnad. Den är också oerhört skämmande för Uppsalas silhuett, och jag kan inte hindra den skammens rodnad som sprider sig över mina kinder varje gång jag ser spektaklet.

Torsdagen den 30 augusti håller man Öppet Hus för pöbeln. Undertecknad kommer att vara på plats för att vidarebefordra förstahandsuppgifter till er.
Jag gör det för er skull, men ni behöver inte tacka mig.

Idag hade ledningen för Musikens Hus kallat till presskonferens. Uppsala var tydligen inte tillräckligt stort för denna tilldragelse, så ledningen bestämde sig för att hålla den på Stockholms central istället.
Tja, varför inte? Det är ju innovativt att vilja bli avbruten av *pling plong* Tåget till Avesta Krylbo avgår från spår *knaster* Observera spårändringen.
Till denna presskonferens strömmade en journalist från Uppsala Nya tidning, en från ABC (lokal-TV) och en från DN.
Det kan ju inte betecknas som något annat än en formidabel succé av ledningen för Musikens Hus!

En skamfläck på Uppsalakartan

Andra bloggar om: Uppsala, Uppsala Konsert och Kongress, Musikens Hus
Intressant?

Snabbvisit

Bloggat den | August 23, 2007 klockan 1:14 pm | Inga kommentarer än

Hemkommen efter ett dygn tillsammans med Cyberfrun och Bestemor (och en del annat löst folk).
Som vanligt gick tiden alltför fort, det känns som att jag hade velat sitta ned och prata och prata och prata med Cyberfrun. Ja, det är klart att vi gjorde det, men tiden räckte liksom inte till.
Om jag hade möjlighet, så skulle jag ta med mig Cyberfrun, sushi och några pavor vin, och åka ut till ett torp i skogen en vecka.
Någon som har ett torp att släppa till?

Jag sover alltid så otroligt bra hos Cyberfrun. Att sedan vakna i den arla morgonstunden och från sängen kunna titta ut över den smäktande vackra utsikten, det är en start på dagen som heter duga!

Listigt

Bloggat den | August 21, 2007 klockan 12:49 pm | 3 Kommentarer

Jag hittade en lista hos Mysla

[ ] Jag har tappat bort mig i min hemstad. (Jag har lokalsinne som får den modernaste GPS att framstå som en stenåldersuppfinning)
[X] Jag har sett en fallande stjärna
[X] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna
[X] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas

Gårdagen

Bloggat den | August 21, 2007 klockan 7:55 am | Inga kommentarer än

Oj vad snabbt det gick att komma in i vardagslunken. Imorse vaknade jag vid halvfemsnåret. Pigg och nyter. Eller nåt.

Sjuårsdagen tycks ha utfallit till full belåtenhet, och det blev nog fler presenter än vad Herr Fiffig hade vågat hoppas på. Han fick ju en stor födelsedagspresent (cykel) redan i början av sommaren, så han var förberedd på att det nog inte skulle bli så många paket nu. Men sammantaget så blev det en hel del ändå. Det blev presenter från oss, farfar och mormor. Dessutom kom gulliga pensionärsgrannen och gav honom ett litet kuvert Och så kom Majsan m familj med paket.
Det var en mycket nöjd sjuåring som somnade igår kväll.

Jag har funderat på att byta lösenord till kommentarsfältet, eftersom jag aldrig får några kommentarer från Norge. Nuvarande lösenord är ju visserligen det norgevänliga guleböj men så kom jag på att norrmän inte kan skriva ö (utan envisas med att skriva ø istället), och det skulle ju kunna förklara de uteblivna kommentarerna.
Men nu har jag fått en kommentar från Tante, så det funkar tydligen med deras ø. Så nu lutar jag mig tillbaka i väntan på alla kommentarer som kommer att välla in från vårt grannland.

Jag och Prinsessan var en sväng på stan igår. Inne på biblioteket visade det sig att de sålde ut böcker för 5:-/st, och det var ju som hittat.
Inne på Designtorget köpte jag fuskätpinnar (dvs ätpinnar som sitter ihop, ungefär som en klädnypa) och En handbok Sushi, så nu skall jag äntligen komma igång med det asiatiska köket.
Och så träffade jag en av mina trognaste läsare, men hon var alltför blygsam för att hälsa. Så jag vinkar här istället *vink, vink*

Nästan magiskt

Bloggat den | August 20, 2007 klockan 7:02 pm | 5 Kommentarer

Den här dagen har nästan känts magisk.
Herr Fiffig har blivit sju år OCH börjat i ettan!

Det var första gången jag fick möjlighet att närvara när något av mina barn börjat första klass. När Mr T började ettan fick jag - bokstavligt talat - dörren i ansiktet när jag skulle kliva in i klassrummet. Där var föräldrar nämligen inte välkomna! Men det var på Uppsala Waldorfskola, det.
Nu går barnen på en skola där föräldrarna är välkomna att vara delaktiga, så där satt jag och blinkade tårögt när Herr Fiffig ropades upp.
Fröken hade koll på att Herr Fiffig fyllde år, så han blev gratulerad med skönsång.

Det har blivit en tradition att äta kräftor på Herr Fiffigs födelsedag, och denna sjuårsdag utgjorde inget undantag.
Enda abret är väl att jag tycker att det stinker kräftor om mina händer, fastän jag har skrubbat dem flera gånger sedan vi åt.

Grattis älskling!

Bloggat den | August 20, 2007 klockan 7:30 am | 3 Kommentarer

Idag fyller Herr Fiffig 7 år!

Hungern är den bästa kryddan

Bloggat den | August 19, 2007 klockan 5:34 pm | 2 Kommentarer

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur galet god den där Shishkebab-pizzan jag åt igår var. Mmm… den varma osten som geggade ihop sig med tomatsåsen. Och för att inte prata om bearnaisesåsen. Aahhh..!
Jag är ganska hungrig. Jättehungrig.
Vad har pizzerian för telefonnummer?

Vilken ort?

Bloggat den | August 19, 2007 klockan 1:52 am | 4 Kommentarer

Det där med att göra bildrebusar var ju kul, så här kommer några till. Den här gången är det orter jag försöker illustrera, och jag tror inte att det är alltför svårt.

Vilken ort?

Seså, gissa på nu!

Smygstartat födelsedagsfirande

Bloggat den | August 18, 2007 klockan 10:39 pm | 5 Kommentarer

Idag har den blivande sjuåringen firats i förskott, då delar av släkten kom och grattade. Det fikades, öppnades paket och pratades i en salig röra. Det blev paket till Mr T (som kom hem idag!) och Prinsessan också, om än lite lika många som till jubilaren, såklart. Och så fick sig visst barnens plånböcker en påfyllning också.
Kalaset avslutades med middag på “kvarterskrogen”, och sedan åkte släkten hem.

På vårt lilla torg cirkulerade några av omgivningens ligistungar. De känner igen oss, eftersom vi brukar härja med dem när de bråkar med andra barn (eller varandra), förstör saker eller bara bär sig allmänt svinigt åt. En av dagens närvarande var Alex; en kille i 13-årsåldern som är två äpplen hög och uppenbarligen saknar all form av stöd hemifrån (jag har försökt prata med hans mamma, som dock var totalt ointresserad av sonens förehavanden).
Alex var en av grabbarna som gick omkring här utanför och bröt sönder vinbärsbuskar för ett tag sedan. Han var tydligen intresserad av att tjafsa nu men för feg för att gå fram till oss själv, så han skickade fram en annan kille.
- Jag ska snart äta vinbär. Jag ska bryta av grenar på era vinbärsbuskar tjoade han högt medan han cirkulerade runt oss.
Vi tog ingen notis om honom, vilket tydligen gjorde honom rådvill, så han återvände till Alex. Vi såg att Alex puschade honom att försöka igen, så då gjorde han det. Grabben tjoade på om vad han skulle göra med vinbärsbuskarna, och vi gav honom fortfarande inte någon uppmärksamhet. Men till slut gick AG fram till honom och sa
- Du tycker säkert att du är jättehäftig, och det gör nog Alex också. Men du borde förstå att du framstår som en komplett idiot inför alla andra här på torget när du håller på på det här sättet.
- Men… jag vet ju att jag inte är någon idiot stammade grabben.
- Då förstår jag inte varför du uppför dig som en svarade AG.
Det hade killen tydligen inget svar på, så han lommade slokörat iväg.

Vinbärsbuskarna är fortfarande orörda.

Ikväll är det sju år sedan vattnet gick!

Och rätt svar är…

Bloggat den | August 18, 2007 klockan 7:04 am | 3 Kommentarer

Ja, det kanske inte blev före midnatt, men väl efter. Här kommer rätt svar i min lilla gissningslek;

1 - Bogie
2 - Tant bruns fnulerier
3 - Joshua Tree
4 - r2
5 - Krumeluren
6 - Stenkastet
7 - Kamikaze
8 - Brasved i Göteborg

Det var väl inte så svårt!

Just another day

Bloggat den | August 17, 2007 klockan 8:03 pm | Inga kommentarer än

Ja, jag borde kanske säga några väl valda ord om dagen, så att ni slipper sitta där i svettig ovisshet.

Jag och Prinsessan spankulerade omkring på stan. Det förhåller sig ju nämligen så att from måndag så har vi en sjuåring här i huset, och det krävdes således en del presentinköp.
Inne på Nallens sprang vi på AG och Herr Fiffig. Jävligt otajmat, men som tur var så hade jag redan födelsedagspresenterna i en kasse!

- Hur skriver man HAMSTER? frågade Prinsessan vid busshållsplatsen.
Jag tittade, och såg att hon hade ristat HAMST med en pinne i gruset.
Wow, liksom!
Fan vad jag är glad över att mina barn inte går kvar på Waldorf längre, utan kan få fritt spelrum för sin kreativitet, nyfikenhet och sina intressen!!
Glädjen över att inte “få smäll på fingrarna” visade sig senast igår, då Herr Fiffig satt och läste en bok som han har fått av Hasse (=sexårs”fröken” i den nuvarande - ickesekteristiska - skolan).
Jösses, något liknande hade ju varit totalt otänkbart om vi hade varit kvar i sekten.
Jag tackar högre makter - i den händelse att de skulle finnas - för att mina barn inte hann förstöras mer, och att de har så bra läkkött.

Imorgon kommer Mr T - äntligen! - hem! Och så kommer (barnens) mormor och moster och farfar för att fira den blivande sjuåringen.

Seså, ta nu och gissa i min lilla gissningslek. De gissningar som hittills inkommit är ju i många srycken rent bedrövliga.
Jag publicerar rätt svar innan midnatt, så det är bäst att skynda på!

Vilka bloggar?

Bloggat den | August 17, 2007 klockan 4:15 pm | 11 Kommentarer

Den där AG kan ju ha sina ljusa stunder när han sätter den sidan till. Idén med att göra bilder av bloggnamn var ju lite småkul, så den rippar jag rakt av.
Jag har valt både bloggar som jag läser och bloggar som jag har hittat när jag har letat lämpliga kandidater till denna gissningslek. Vissa kanske är mer kända än andra.

Så, vilka bloggar är det jag illustrerar med nedanstående bilder?

Vilka bloggar?

Ang nedanstående inlägg

Bloggat den | August 16, 2007 klockan 11:59 pm | 1 Kommentar

Nu har det börjat regna.

F’låt!

Meddelas endast på detta sätt

Bloggat den | August 16, 2007 klockan 11:42 pm | 1 Kommentar

Om det regnar imorgon så är det mitt fel.

En granne (min diskretion hindrar mig att nämna några namn) kom och ringde på dörren.
- Gillar du att ta hand om spindlar? undrade hon.
Tja, gillar och gillar… a woman’s got to do what a woman’s got to do, liksom.
Det satt en korsspindel på ytterdörren, och grannen såg ut att tycka att ytterdörren gör sig bättre utan spindlar. Så jag skred till verket och gjorde processen kort för den lilla rackaren.
Prinsessan och Herr Fiffig tittade nyfiket på, medan AG stod uppflugen på en köksstol och skrek.

(nä ok, det där sista kanske inte var helt sant, men det skulle kunna vara det)

Önskelista

Bloggat den | August 16, 2007 klockan 8:05 pm | 1 Kommentar

Inatt slog det mig att jag borde skriva en önskelista (ja, något måste man ju fördriva tiden med under nätterna). Inte en sån där födelsedags- eller julklappsönskelista, utan mer en livsönskelista.
Vad önskar jag mig här i livet, helt enkelt. En lista med 100 punkter ju inte vara så svårt att åstadkomma.

Innan jag satte igång trodde jag att jag bara skulle rapa ur mig storslagna önskningar, typ lyxkryssning i Karibiska havet och en äckligt stor lyxvilla med alla tekniska moderniteter man kan tänka sig.
Men tror ni jag skrev det?
Nä.
Och inte blev det några 100 önskningar heller. Jag lyckades väl krysta fram ett 15-tal, varav följande var några

En bärbar dator,
En mus i form av en gul bil,
En moped,
Ett hus på landet (någon gång i framtiden),
En rottweiler (skulle passa ganska bra med huset)

Jag kan helt enkelt inte tolka det på något annat sätt än att jag redan har i stort sett allt jag kan önska mig.

Och det där med att kamma hem storvinsten, då.
Nu är det väl en 80-miljoners-jackpot på gång på lotto tror jag. Lite diffust brukar jag tänka att tja, det skulle väl inte sitta fel. Men sedan när jag verkligen tänker efter vad jag skulle göra med 80 miljoner, så är det inte alls ett lyxliv som toppar listan.
Visst huset på landet skulle ju bli verklighet, men sedan då.
Tja, barnen skulle väl få varsin mille på ett bankkonto, och så skulle organisationer som FRI och PLANS få generösa donationer.
Men den absolut övervägande delen av de 80 miljonerna skulle jag lägga på att bedriva u-landsprojekt; Borra brunnar, bygga och driva en skola, ge bistånd till sjukhus osv.
Ja, de 80 miljonerna skulle nog ta slut alldeles för snabbt.

Hur ser din livsönskelista ut?
Vad skulle du göra om du vann 80 miljoner?

Sci-fi-tillvaro

Bloggat den | August 16, 2007 klockan 5:06 pm | Inga kommentarer än

Det känns nästan som att jag vandrar omkring i en science fiction-film. Det händer saker runt omkring som nästan får mitt eget liv att framstå som lite småtrist - och då skall ni betänka att jag ändå är en väldigt intressant person.

Att människor separerar och skiljer sig är ju inget nytt, men nu verkar det gå som en farsot genom omgivningen. Det är separationer, husförsäljningar, skilsmässor och lägenhetsköp i en takt som knappt är möjlig att hänga med i.

Jag ser nya vänskapsband knytas och gamla förrådas. Det är ingenting som direkt påverkar mig, då jag inte är någon del av dessa relationer. Jag ser på på avstånd och känner mig mest… förundrad… förvånad.
Jag förbluffas över att vuxna människor ena sekunden kan kalla någon sin superduperbästa vän, för att sedan ägna sig åt svavelosande skitsnack när den andre vänder bort huvudet en stund.

Jag ser barn utsättas för övergrepp av rättsinstanser, och kan inte ens föreställa mig den förtvivlan de känner. Jag kan bara stå bredvid och känna smärta över vad jag ser. Jag känner mig maktlös, samtidigt som det någonstans börjar gro en enorm kampvilja. Utsatta barn förvandlar mig till en blodtörstig tigerhona. Att det inte handlar om mina (biologiska) barn är i sammanhanget helt ovidkommande.
Ren jävla dumhet brukar aldrig vara svårt att besegra. Det tar bara lite tid ibland.

Om jag har lärt mig något av allt det märkliga som pågår runt omkring, så är det nog hur oerhört mycket jag värdesätter mitt eget liv. Jag är så enormt tacksam och stolt över mina underbara barn. Jag är tacksam över deras välmående, glädje och kreativitet.

Andra bloggar om: Relationer

Ordningen återställd

Bloggat den | August 16, 2007 klockan 2:30 pm | 1 Kommentar

Efter att ha sovit (med mina mått mätt) ganska mycket (i genomsnitt 4 tim/natt) de senaste veckorna, verkar ordningen nu vara återställd till det “normala”.
De senaste två dygnen har jag sovit sammanlagt… *räknar*… 3½ tim. Tja, alltid något.
Jag har gjort ett par tappra försök att lägga mig och vila dagtid, men inte tusan har jag lyckats somna.

Det kanske inte är nyttigt att hålla på och motionera.

Dagen i stora drag

Bloggat den | August 15, 2007 klockan 11:25 pm | Inga kommentarer än

Jag kan inte påstå att gårdagens chock har släppt. Den ligger mer som en blöt yllefilt över mig. Men jag försöker samla tankarna och tänka logiskt.
Men i just den här situationen kanske man inte skall tänka logiskt, med tanke på att krissituationen är kommen ur icke-logik.
Men nog tusan skall det här sluta lyckligt, även om det känns väldigt tungt just nu. Tur att huvudpersonen besitter en stor portion jävlaranamma.

Idag åka jag och Herr Fiffig på en secondhandturné. Vi började med Kupan, som han har tjatat om länge. Där hittade Herr Fiffig en leksak till sig och en till Prinsessan, för 5:- st. Dessutom fick vi med oss Godisakuten.
När vi kom in mot stan igen cyklade vi förbi Frälsningsarmén, och där hade de loppis. Naturligtvis stannade vi till där också. Det blev inga stora inköp, men några isformar (eller vad såna där som man fryser isbitar i nu heter) blev det.
Herr Fiffig slog sig i slang med personalen, och snart visste de om att han fyller år på måndag. Det tog inte många minuter förrän en ur personalen kom och gav honom en bok och gratulerade i förskott.
Sista anhalten blev Återbruket. Det blev inga inköp där, men det är alltid kul att titta.

Jag börjar längta efter Mr T, och idag medgav han längtar liiite efter oss också. Men det går ingen nöd på honom, han verkar ha fullt upp på sin semester.

Sorg och kärlek

Bloggat den | August 14, 2007 klockan 10:07 pm | Inga kommentarer än

Just nu känns det bara så oerhört tungt.

Under en av dagens cykelturer fick jag ett sms som i ett enda slag fyllde mitt hjärta med tung sorg. Chocken orsakade stillestånd i hjärnan, tårar och snor rann nedför ansiktet.
Jag ringde AG för att berätta, och vi kunde bara stamma förstummat båda två.

Även om beskedet jag fick inte gäller mig personligen, så gjorde det mig ändå både bedrövad och förtvivlad. Vetskapen om att det finns barn och en förälder som naturligtvis känner ännu större förtvivlan gör fysiskt ont i mig.

Chocken hindrar mig från att tänka klart.
Jag måste försöka samla mig, och ta reda på mer fakta imorgon. Just nu skulle jag bara vilja sätta mig på cykeln, åka rakt ut i skogen och ställa mig och SKRIKA!!!

All min kärlek går nu till de fina barnen och min älskade vän, som alla bor längst inne i mitt hjärta.

Cykel eller toyboy?

Bloggat den | August 13, 2007 klockan 9:48 pm | 4 Kommentarer

Idag har jag inte gjort mycket annat än försökt samla mig efter gårdagens skräckupplevelse. Det blev en liten cykeltur till biblioteket, men det känns ju inte som motion direkt.
Jag kanske borde skaffa mig en liten toyboy helt enkelt. Det borde ju bränna en del kalorier…

theWitch vs Vädergudarna

Bloggat den | August 13, 2007 klockan 11:02 am | Inga kommentarer än

Det är ställt utom allt rimligt tvivel; Vädergudarna har någon issue när det gäller mig och min cykel.

Jag gick ut med trädgårdsslangen för att tvätta cykeln efter gårdagens äventyr, och jag fick nästan en chock när jag såg cykeln. När jag nu såg den i dagsljus kunde jag bara konstatera att det var betydligt värre än jag hade kunnat föreställa mig. Det var mer en lerhög än en cykel.
Jag hann inte mycket mer än börja spola av cykeln - så satte det igång att regna!
Vad har vädergudarna emot mig och min cykel?

Nåväl, jag tänker ta en ny cykeltur idag - dock inte över någon åker.

Jag har sett det med egna ögon

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 11:10 pm | Inga kommentarer än

Norsk närkamp Norrmän med skjutvapen och svärd är inte att leka med. Tro mig - jag har sett det själv och det var ingen trevlig syn.
De var ju rent yxgalna, och jag är glad att jag kom därifrån med hälsan i behåll.
Hmm… jag kanske sitter inne med information som skulle vara värdefull för den norska polisen…
DN
SvD

Still alive and kickin’

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 10:13 pm | Inga kommentarer än

Kära vänner,
Ni kan vara lyckliga att jag är vid liv. Jag har varit i helvetet men återvänt.
Jag har sett döden i vitögat.

Om jag ger mig fan på att göra något, så gör jag det. Oavsett vilka hinder som dyker upp på vägen. Det är en egenskap som många gånger är en tillgång, men ibland kanske det kan te sig lite dumdristigt.

Idag hade jag bestämt mig för att ta en cykeltur. Det var alltför länge sedan jag trampade runt min favvorunda, så den skulle det få bli.
Som jag redan har berättat, så kom det först ett regn och satte käppar i hjulet för mina planer. Och så drog det på med lite åska också.
Några timmar senare hade regnet försvunnit, och jag gjorde mig redo igen. Packade ner en bok, mp3-spelare, kaffe och en vattenflaska. När jag klev ut genom ytterdörren stod regnet åter som spön i backen!

Jag bestämde mig för att ta det jäkla vädret på utmattning, om jag så skulle få vänta till midnatt!

Vid 20.30 gav jag mig iväg. Jag hade spanat lite på kartan, och sett att jag kunde åka via Årsta, och sedan ut över ängarna mot Skölsta/Svia. Och det är säkert en alldeles underbar cykelväg. Åtminstone dagar då regnet inte har stått som spön i backen…

Det blev trögare och trögare att trampa sig över åkern. Ganska precis när jag befann mig mitt ute i vegetationen slutade däcken snurra. Däck, skärmar, nav och allt annat man kan tänka sig var fullständigt nedgeggade av lera.
Det var bara att kliva av och släpa cykeln.
Jag kan tala om att det är jävligt tungt att dra en cykel vars hjul inte snurrar.
Leran klafsade mysigt mellan tårna i sandalerna, som jag så ändamålsenligt hade satt på mig.

När jag äntligen kom fram till en bilväg hittade jag en sten som jag använde för att försöka få bort leran. Det gick sådär, skulle man väl kunna säga, om man vill uttrycka sig milt.
Men jag fick iaf bort tillräckligt med lera för att hjulen skulle rotera om jag tog i för kung och fosterland. Att rulla fram över landskapet var inte att tänka på. Så snart jag slutade trampa stannade cykeln.
Efter ett par km stannade jag och letade upp en pinne. Med den - och kanske mest med händerna - skrapade jag bort lera från däck och skärmar. Det måste ha blivit ett par kilo…
Cykeln var fortfarande inte lättrullad, men det fick gå. Jag trampade vidare.

Plötsligt fann jag mig stående ute i skogen, någon mil hemifrån. Mörkret hade börjat lägga sig, och jag hade inga cykellysen med mig. Gatlyktor är ju inte att tänka på ute i bushen. Cykeln var lerig och jag var lerig.
Jag insåg att det var lite synd om mig, så jag ringde till AG för att få lite sympatier. Det borde jag inte ha gjort.
Jag kan säga att det var en jäkla tur för honom att han inte stod bredvid mig, för då hade han fått en fet örfil som svar på det gapskratt han besvarade min klagosång med.

Nåväl, det var bara att sätta sig på cykeln och trampa hemåt. Och så fick det bli.
När jag passerade Gränby backe körde jag ihjäl en groda. Det var naturligtvis inte meningen, men jag såg den bara en nanosekund innan den förvandlades till en krämig våffla under mitt leriga framdäck.
Om man skall se något positivt i det, så var det ju tur att det inte var en av de fridlysta salamandrarna som var ute och promenerade på cykelvägen.

Jag var sjöblöt av svett när jag kom hem. Byxorna var prickiga av lera. Väskan (som hade stått i cykelkorgen) var prickig av lera. Nu när jag har suttit här och skrivit har jag hittat lera på kindbenet.
När jag tog av mig sandalerna insåg jag att jag hade haft dem alldeles för hårt spända över vristerna, och att spännena hade skavt hål på skinnet. Detta är nu åtgärdat med Bamse-plåster.

Imorgon skall jag dra ut trädgårdsslangen och tvätta cykeln. Sedan får vi se om det blir någon cykeltur…

Men JAG då!?

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 7:47 pm | 5 Kommentarer

Upplands sju underverk har tydligen blivit utsedda för en tid sedan, och jag finns inte med bland dessa! Jag var inte ens nominerad!
Jag är skakad. Mållös.

De “underverk” man funnit värda att utnämna är följande;
Uppsala domkyrka, Uppsala slott, Gamla Uppsala, Carolina Rediviva, Botaniska trädgården, Skokloster och Linnnéträdgården

/theWitch - Upplands åttonde underverk!

Vilken låt?

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 6:46 pm | 7 Kommentarer

Jag sitter och laddar ner musik från biblioteket, lyssnar och njuter i fulla drag. För att ni skall förstå vilka vackra toner som strömmar in genom mina söta små öron, så publicerar jag ett stycke ur texten från en av låtarna. Håll till godo:

Do, do, do, do, do, do, do, do, do
Do, do, do, do, do, do, do
Do, do, do, do, do, do, do, do, do
Do, do, do, do, do, do, do

Nå, vad lyssnar jag på?

Ribban höjs

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 4:22 pm | Inga kommentarer än

Ok. Nu börjar det åska också.
Det är nog inte meningen att jag skall ägna mig åt mina älskade cykelturer.
Jag tänker fan bli fet istället.

Men vaff..!

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 4:08 pm | Inga kommentarer än

Under hela dagen så har SMHIs prognos (se nedan) gällt.
Jag satte mig på cykeln och trampade iväg. När jag kom till Gränby centrum slog Googles prognos in. Efter en snabb titt på molnen bestämde jag mig för att vända om och cykla hemåt.
Det visade sig vara rätt beslut.
När jag kom hem hade duggregnandet förvandlats till ett hagelliknande regn.

Nu sitter jag här och tittar på regnet utanför fönstret. Det är ju iofs ganska mysigt när det regnar, men inte om det sammanfaller med en planerad cykeltur.
Jag tar mig några klunkar ur vattenflaskan, som nu står på skrivbordet istället för i cykelkorgen.
Det är väl bara att låta regnet dra förbi, och sedan ta nya tag. En cykeltur efter ett regn kan vara riktigt skönt det med.

Dagens fulblogg

Bloggat den | August 12, 2007 klockan 2:58 pm | Inga kommentarer än

Igår åkte jag och MrT till Västerås, där han sedan fortsatte mot vidare äventyr. Själv åkte jag hem till Uppsala igen.
Sammanfattningsvis måste jag väl säga att den här helgen har gått i slöhetens tecken.

Härom kvällen gjorde jag ett tappert försök att skicka ett sms till vårt västra grannland, och det funkade tydligen! Tante förstod uppenbarligen mitt sms, trots att jag bitvis hade försökt formulera mig på norska (och misslyckats radikalt med det, insåg jag i efterhand).
Jag kan fan inte ha varit nykter när jag skrev det!

Regn eller sol?! Enl Googles vädertjänst skall det bli regn idag, och enl SMHI kommer solen. Vem skall jag lita på?
Äh, jag litar på mig själv. Jag tar med mig en vattenflaska, mp3-spelare och kamera, och ger mig ut i naturen.

Arrivederci!

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.