Vad är det för skillnad mellan en norrman och ett kålhuvud?

Bloggat den | July 31, 2007 klockan 8:44 pm | Inga kommentarer än

Jag är precis hemkommen från min andra sejour hos oljeborrarna. Den här gången blev det ett kortare, men inte desto mindre trevligt, besök.

Idag åkte de vuxna iväg i ett angeläget ärende. Kvar stod jag som ensam häxa på täppan med sex barn, och det gick hur bra som helst. De är artiga, trevliga, gulliga och väluppfostrade allihop. Hur gör norrmännen när de uppfostrar sina barn? Använder de elhalsband?
- Nu skall vi ha riktigt, riktigt roligt! tjoade jag entusiastiskt till barnen.
Envar som har kunskaper i det norska språket kan ju räkna ut hur entusiastiska barnen blev av det…

Den norsktalande femåringen tog plats vid köksbordet med papper och kritor.
- Sitter du och ritar? frågade jag intresserat.
Han tittade oförstående på mig, och sedan förklarade han
- Jej tegner.

Efter en stund dök det upp ytterligare tre barn. Innan jag ens hade hälsat på dem kunde jag konstatera att det var Waldorfbarn. Sånt syns, liksom.
Barnen satte igång att spela fotboll för glatta livet. Efter ungefär en kvart dök ena barnets mamma upp, och alla barnen slutade genast spela.
(Ni vet, om man är Waldorfare så utlöser fotbollsspelande agressioner, och gossarna var uppenbarligen mycket väl medvetna om att de ägnade sig åt en förbjuden aktivitet)
Mamman presenterade sig som Frodes mamma, och jag presenterade mig som “barnvakten”. Jag menar, ryktet om min existens har ju spridit sig som en löpeld inom sekten, och jag kände inte för att servera henne att hon stod öga mot öga med den fruktade theWitch.

Tante gav mig ett mycket bra bantningstips.
Om vi tar en chokladboll som exempel, så innehåller den 420 kalorier. Men om man öppnar kylskåpet, tar fram chokladbollen och äter den på stående fot, så räknas inte kalorierna!
Det är norsk bantning, det.

Ok, jag avslutar med en norgehistoria. Det smärtar mig att tala om att den tyvärr är alldeles sann.
Det handlar om en norrman som på besök i Sverige skulle köpa ett kålhuvud. Han lyckades inte göra sig förstådd på norska i affären, så han tog till kroppsspråket. Det var först när han pekade på sitt huvud som handlaren förstod att det var ett kålhuvud han ville ha.

Många varma kramar till Tante och Bestemor. Och till Cyberfrun och alla barnen också, såklart!

Kommentarer: