Vad är det för skillnad mellan en norrman och ett kålhuvud?

Bloggat den | July 31, 2007 klockan 8:44 pm | Inga kommentarer än

Jag är precis hemkommen från min andra sejour hos oljeborrarna. Den här gången blev det ett kortare, men inte desto mindre trevligt, besök.

Idag åkte de vuxna iväg i ett angeläget ärende. Kvar stod jag som ensam häxa på täppan med sex barn, och det gick hur bra som helst. De är artiga, trevliga, gulliga och väluppfostrade allihop. Hur gör norrmännen när de uppfostrar sina barn? Använder de elhalsband?
- Nu skall vi ha riktigt, riktigt roligt! tjoade jag entusiastiskt till barnen.
Envar som har kunskaper i det norska språket kan ju räkna ut hur entusiastiska barnen blev av det…

Den norsktalande femåringen tog plats vid köksbordet med papper och kritor.
- Sitter du och ritar? frågade jag intresserat.
Han tittade oförstående på mig, och sedan förklarade han
- Jej tegner.

Efter en stund dök det upp ytterligare tre barn. Innan jag ens hade hälsat på dem kunde jag konstatera att det var Waldorfbarn. Sånt syns, liksom.
Barnen satte igång att spela fotboll för glatta livet. Efter ungefär en kvart dök ena barnets mamma upp, och alla barnen slutade genast spela.
(Ni vet, om man är Waldorfare så utlöser fotbollsspelande agressioner, och gossarna var uppenbarligen mycket väl medvetna om att de ägnade sig åt en förbjuden aktivitet)
Mamman presenterade sig som Frodes mamma, och jag presenterade mig som “barnvakten”. Jag menar, ryktet om min existens har ju spridit sig som en löpeld inom sekten, och jag kände inte för att servera henne att hon stod öga mot öga med den fruktade theWitch.

Tante gav mig ett mycket bra bantningstips.
Om vi tar en chokladboll som exempel, så innehåller den 420 kalorier. Men om man öppnar kylskåpet, tar fram chokladbollen och äter den på stående fot, så räknas inte kalorierna!
Det är norsk bantning, det.

Ok, jag avslutar med en norgehistoria. Det smärtar mig att tala om att den tyvärr är alldeles sann.
Det handlar om en norrman som på besök i Sverige skulle köpa ett kålhuvud. Han lyckades inte göra sig förstådd på norska i affären, så han tog till kroppsspråket. Det var först när han pekade på sitt huvud som handlaren förstod att det var ett kålhuvud han ville ha.

Många varma kramar till Tante och Bestemor. Och till Cyberfrun och alla barnen också, såklart!

Lapskojs och foton

Bloggat den | July 29, 2007 klockan 3:49 am | Inga kommentarer än

På tåget hem sa Herr Fiffig plötsligt och panikslaget
- Mamma, du glömde skriva upp receptet på Lapskojs och det där goda brödet!
Jag lyckades lugna honom med mina försäkringar om att jag snart skulle återvända, och då nedteckna detta.

I övrigt, så kan ni ta del av bilder i fotobloggen.

På tillfälligt besök

Bloggat den | July 28, 2007 klockan 10:51 pm | Inga kommentarer än

Jag är på tillfälligt besök i mitt eget hem. Syftet är främst att lämna Herr Fiffig på hemmaplan, och sedan skall jag återvända till oljeborrarkolonin.
Jag vet inte hur jag skall kunna sammanfatta de senaste dygnen på bara några rader på ett rättvisande sätt, men jag gör väl ett försök.

Det har varit prat och skratt, och barn överallt. Bestemor* har visat framfötterna i köket, vilket bla resulterade i att vi fick gudomligt gott, nybakat bröd varje dag.
Jag och Herr Fiffig delade säng, och en kväll vaknade han när jag kröp ned bredvid honom. Han satte sig upp och sa sömndrucket
- Åh mamma, vilket gott bröd de har i det här huset!

Herr Fiffig har också fått erfara vad som kan hända om man spiser is* med en lös gadd i munnen. Då kan det hampa sig så att tandfen får rycka ut på natten.

En kväll tog Cyberfrun med mig på cruising.
- I det där huset har jag bott…. Där kan man bada… Där borta är stans rikemanskvarter… I det där huset bor en galen Waldorffamilj… Där ligger en mysig affär… guideade hon mig runt.
- Där går Carl-Henric Svanberg tjoade hon plötsligt.
- Vem fan är det? undrade jag ödmjukt, och Cyberfrun såg sig nödd och tvungen att uppgradera min allmänbildning.
Nåja, karln hade iaf en gul jacka på sig!

Familjens Tante* verkar ha sett fram mot att träffa mig med skräckblandad förtjusning. Den stora frågan verkar ha varit om jag verkligen fanns på riktigt, eller om jag bara var en häxa på nätet.
Nu vet hon att jag är en häxa i verkligheten också.

Enda minuset var nog att jag inte vågade ge Cyberfruns make en kram. Och det grundade sig i något så löjligt som att jag var rädd att jag skulle krama sönder honom.
Men nästa gång jag träffar honom skall han få sig en kjempeklem*

Kanske är det så att sällskapets lillgutt var den sundaste av oss alla. Han ville nämligen gå hiem* hela tiden.

Nu skall jag bara återhämta mig, sedan återvänder jag till oljeborrarna. Vi får se om jag tar med mig Prinsessan den här gången.

* Med reservation för ev stavfel

Första dygnet…

Bloggat den | July 26, 2007 klockan 10:22 am | 3 Kommentarer

Jahaja, det är väl bäst att jag nedtecknar några ord om det gågna dygnet, så att eftervärlden får något att bita i.

Jag och Herr Fiffig kom iväg till slut, och tågresan gick bra. Vi blev hämtade vid tåget, och hamnade sedan i ett hem som vimlade av norrmän.
Ja, vad säger man? Det är bara att gilla läget.

Herr Fiffig acklimatiserade sig snabbare än jag tidigare har sett något barn göra. Han fann sin jämnårige bundsförvant, och så var den saken löst. Det hoppades studsmatta, tjoades och spelades Gameboy. Det var Herr Fiffigs premiär med gameboyspelande, och jag tror jag vet vad han kommer önska sig i födelsedagspresent…
Efter en stund stod bad på schemat. Ett gäng barn (däribland Herr Fiffig) hoppade in i bilen, och Cyberfrun tog plats vid ratten. Att jag inte följde med var uppenbarligen inget bekymmer för Herr Fiffig. Han vinkade glatt genom rutan när bilen for iväg.

Till middag blev det Lapskaus. Det var första gången i mitt liv jag åt det, och tvärtemot vad jag hade föreställt mig, så var det riktigt gott. Den uppfattningen delades uppenbarligen av Herr Fiffig, som satte i sig tre portioner.

På kvällen, efter att barnen hade nattats, gav sig sällskapet tre (av fyra) mödrar ut på äventyr. Det som utlovades bli solnedgång på bryggan utmynnade i ett regelrätt krig med lasergevär och gummisvärd.
Vad mer kan jag säga? Jag återkommer med bildbevis vid hemkomsten, förutsatt att jag kommer levande härifrån.

Of we go

Bloggat den | July 25, 2007 klockan 12:19 pm | 1 Kommentar

Gud vilken tidsoptimist jag är! Jag hade ju tänkt att vi skulle varit framme nu, men det är vi ju inte.
Men om några minuter hoppar jag och Herr Fiffig på bussen, som skall ta oss till tågstationen. Sedan är vi på väg!

- Mamma, om du ska ta med dig alla dina pärlor så vill jag inte följa med sa Herr Fiffig.
Vaddå? Som om det skulle vara skämmigt att jag kommer med en dragkärra fullastad med burkar och lådor.
AG tittade på mig med en konstig blick när jag stod med min färdigpackade dragkärra och Dramaten. Om jag hade kunnat ge en hundring för hans tankar, så hade jag inte betalat.

Internetnostalgi

Bloggat den | July 24, 2007 klockan 10:00 pm | 15 Kommentarer

En kommentar fick mig att hitta tillbaka till en underbar sida som jag har tänkt på ibland (men inte tillräckligt mycket för att leta upp den).
Nu när jag hittat den kommer jag att tänka på en annan - helt underbart genialisk! - sida som figurerade på nätet för ett antal år sedan. Hur jag än leter, så hittar jag den tyvärr inte.
Om någon har url:en, så skicka den gärna till mig.
Jag pratar naturligtvis om Knäckehäxan! The one and only.

Andra bloggar om: Scaria, Knäckehäxan

Comin’ up: theWitch Tour

Bloggat den | July 24, 2007 klockan 7:19 pm | 3 Kommentarer

Ja, man kan ju inte bli annat än inspirerad när man ser Faddes & Lindas “docusåpa”.
Docusåpa, förresten? Förutsätter inte det att det sänds i TV? Njae, kanske inte. Det kanske räcker med att man, som i detta fall, lägger ut sin amatörfilm på en site där både kreti och pleti kan ladda upp vadhelst deras smak (eller brist på densamma) tillåter.

I detta avsnitt nr 1 får vi se hur Fadde & Linda beger sig till Eskilstuna för att mingla runt på Harrys, och Linda skall mima till ett par låtar. I sitt sällskap har de Brinkenstjärna (som tydligen har muckat. Grattis, och hoppas att du håller dig på rätt sida av lagen i fortsättningen) och någon som jag uppfattar som hans flickvän. Brinkenstjärna presenterar sig som manager och lekledare.
Faddes uppgift är tydligen att vara någon form av livvakt till Linda;
- Jag ska se till så att ingen hoppar på dig… försvara dig säger han.
Andra roliga repliker (alla uttalade av Linda, men det kanske är överflödig information) är
- Jag dricker Smirnoff med sugrör, för jag vill inte att mina läppar ska förstöras. Snälla Linda, se dig i spegeln och inse att den sortens resonemang är lite väl sent påkommet.
- Jag har lite ont i magen… Jag vet inte om det är nervösitet
- Vaa?? Sover du på höger sida av sängen? Det gör ju jag också! Vad sjuuukt!! Ja Linda, vad säger man? Jag trodde också att alla människor sover på vänster sida av sängen. Men tack vare din upptäckt inser jag nu att så inte är fallet.

Nog tusan blir jag inspirerad att göra en egen docusåpa, inte tu tal om den saken. theWitch Tour
Jag skall börja och öva redan imorgon, dock utan kamera. Då tar jag med mig Herr Fiffig ut på en liten tripp. Och sedan kan ni se fram mot att få se mig släpa ut skräp till grovsopskontainern. Jag skall filma när Herr Fiffig och Prinsessan ägnar sig åt en av sina favoritsysselsättningar; att gå ut med sopor. Om ni har tur, så kanske jag kan få några bilder på AG när han rensar kattlådan. Och så kanske jag borde ge barnens kompisar en lusbehandling när allt kommer omkring. Det vore väl något att se.
Det här kan ju fan bli hur stort som helst!

Faddes & Lindas docusåpa - det är lyteskomik när den är som bäst! Något bättre har jag inte sett sedan en kvinna med uppenbar personlighetsstörning och stark mytomani härjade omkring på nätet för några år sedan.
Fan, jag känner mig riktigt lycklig!

Andra bloggar om: Fadde Darwich, Linda Rosing, Docusåpor

Men WTF!!!

Bloggat den | July 24, 2007 klockan 4:41 pm | 3 Kommentarer

För ett tag sedan skrev jag om hur mamman till ett par av barnens kompisar struntade i att lusbehandla dem, trots att det kryllade av löss i barnens huvuden. Jag har sagt till mamman ett par gånger, men det har inte hänt något. Varje gång jag har träffat barnen har jag frågat dem, och tyvärr fått till svar att de inte har blivit lusbehandlade.
Nu har de varit bortresta drygt en vecka, och härom dagen kom mamman och sonen hem. Nu har dottern också kommit hem, och hon kom och ringde på dörren och ville leka.
Tjatig som jag är, så frågade jag direkt om de hade fått någon lusbehandling, men det hade de inte.
- Men jag har duschat idag sa hon, och fick det nästan att låta som att hon hade varit med om något originellt.

Gaaahhh!!!! Jag blir så !q¤?Q!!z¤^! jävla förbannad!
Hur fan skall man få mamman att lusbahandla sina barn? Att prata med henne är ju uppenbarligen inte någon framkomlig väg.
Visst, jag skulle ju kunna ta saken i egna händer, och helt sonika själv lusbehandla hennes barn. Men det har jag ingen lust med. Det känns som att om jag skulle göra det, så “kommer hon undan” att ta ansvar för/ge omvårdnad till sina barn.
Dessutom har jag ingen lust att lägga ut ett par hundra spänn på att ge lusbehandling till hennes barn. De pengarna lägger jag hellre på att göra något roligt tillsammans med mina barn.

Det går faktiskt inte in i mitt huvud hur man kan strunta i en sån här sak! Det är ju ungefär som att strunta i att torka barnen i rumpan när de har varit på toaletten.
Nu är jag så galet arg att jag nog måste ta en kall dusch!

Dagens fynd

Bloggat den | July 24, 2007 klockan 2:52 pm | Inga kommentarer än

Jag och Herr Fiffig gav oss ut på en liten shoppingtur. Vi var bla på Återbruket, där vi köpte
1 flätad papperskorg (som jag nog skall använda som blomkruka)
4 kaffeglas + 1 glas som Herr Fiffig gärna ville ha
6 tavelramar (som jag skall “fixa till”)
1 plastburk
2 leksaker
Och för detta fick jag hosta upp 45 riksdaler.

Pajigt värre

Bloggat den | July 23, 2007 klockan 2:59 pm | 3 Kommentarer

Solen lyser med sin frånvaro, och regnet hänger i luften. Lägg där till en begynnande nackspärr (det knastrar i nacken som när man biter i en knäckemacka…), så har ni en ganska heltäckande lägesbeskrivning.
Jag är fan inte sugen på att ge mig ut på någon cykeltur nu. Och ändå så vill jag ju cykla. Det är jobbigt läge för en bikeoholic som petit moi.
Det får bli värktablett och en stunds sängläge, i väntan på bättre tider.

Oblodig söndag

Bloggat den | July 22, 2007 klockan 11:11 pm | Inga kommentarer än

Nä, idag har jag väl inte gjort mycket vettigt, det får väl erkännas. Men det känns ganska bekvämt det också.

Efter ett antal ombokningar, så är det jag som på onsdag tar med mig Herr Fiffig och åker till min Cyberfru. Det har varit på gång länge, men Cyberfrun har tillbringat en hel del tid på sjukhuset, eftersom hennes make genomgått en transplantation. Och det får väl under alla omständigheter ses som giltigt förfall.
Men på onsdag bär det av. Cyberfruns barn har kommit hem, och dessutom skall min oljeborrande svärmor och svägerska flygas in från grannlandet i väster. Vi kommer att trivas ihop som en enda stor familj!

Medan jag och Herr Fiffig är ute på äventyr får Prinsessan ta hand om AG. De får väl hitta på något roligt tillsammans.
<idé>
Jag säger till Prinsessan att hon har fria händer med dammsugare, skurhink, tvättmaskin och mopp. På så sätt lär hon tjata öronen av AG om att de skall städa här…
Hehehe…
</idé>
Fan, vad jag är smart!

Mr T åkte till Ängskär med Ralle och hans familj igår, och jag har inte ringt en enda gång (än). Så kom inte och säg att jag skulle vara någon hönsmorsa!

Imorgon måste jag väl slutföra förrådet. Men jag skall bannemig ta mig en utflykt mol allena också (så AG, om du läser det här, så vet du att du har två välsnutna barn på halsen imorgon). En kaffetermos, papper och penna och ett par sommarprogram i mp3-spelaren. Sedan cyklar jag mot mina favvotrakter mot Svia/Skölsta. Det är hur mysigt och fridfullt som helst där.

Dagens guldstjärna

Bloggat den | July 21, 2007 klockan 9:12 pm | 6 Kommentarer

Guldstjärna! Dagens guldstjärna går till AG. Han har handdiskat all disk som blivit sedan diskmaskinen gick sönder + allt det jag har dragit fram ur skåpen.
Tack!!!

Röjarlördag

Bloggat den | July 21, 2007 klockan 4:14 pm | Inga kommentarer än

Porrkjol! Hur kul är det när diskmaskinen går sönder?
Inte alls! kan jag meddela.
Att det dessutom inträffade i ett skede där köksröjning står på schemat, gör det inte bättre. Det jag inte slänger tänkte jag diska. Ni vet vaser och sånt där som står högtst upp i skåpen, och som man använder ungefär en gång om året.

För att det skulle bli lite festligare att städa och röja tog jag på mig min porrkjol. Prinsessan och Herr Fiffig hjälpte mig när jag skulle gå ut med soporna. De tycker av någon anledning att det är jätteroligt att gå ut med soporna.

Herr Fiffig gav mig en komplimang för porrkjolen. Sedan sa han
- Jag tycker att alla dina kläder är fina, mamma. Fast inte alla de där jeansen som du klipper sönder och syr ihop och broderar på.

Tjuvlyssnat från barnens rum

Bloggat den | July 21, 2007 klockan 1:27 pm | 1 Kommentar

- Oj, flytande kväve. Det såg jag inte säger Herr Fiffig.

Vad håller barnen på och leker, egentligen? Och med vad, kanske jag borde fråga mig.

Stockholmsresa i punktform

Bloggat den | July 20, 2007 klockan 11:19 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag och Herr Fiffig varit i Fjollträsk och förlustat oss (vi valde att åka med den billigare biljetten).
Jag sammanfattar dagen:

På andra sidan gången i tåget satt ett sällskap som utgjordes av två heteropar i 55-årsåldern. Kvinnorna samtalade;
- Jag skulle vilja åka Orientexpressen.
- Varifrån går den?
- Från London.
- Jaha. Jag har alltid trott att den går från Paris.
- Nej, det är London. Du vet, Agatha Christie skrev ju om Orientexpressen.
- Ja, just det!

*****

Vi gick omkring inne på DesignTorget och tittade. Herr Fiffig fick syn på en färgglad ask, som fångade hans intesse.
- Vad är det här? frågade han.
- Kondomer svarade jag efter att ha undersökt saken.
- Vad är det?
- Det är något man kan använda om man inte vill ha en bebis. Du vet, man använder ju snoppen och musen när man vill göra en bebis. Det är ganska mysigt att göra det, så ibland vill man göra det utan att man vill ha en bebis.
- Men du och pappa ville ha en bebis när ni gjorde mig sa Herr Fiffig, och log med hela sin uppenbarelse.

*****

Inne på Max var det sega köer, och personalen arbetade uppenbarligen inte på ackord, om man säger så. Efter lång väntan blev det till slut vår tur att beställa. När det var gjort försvann expediten, och var borta länge.
Ett litet finger knackade mig i ryggen. Jag vände mig om, och där stod en kille i 5-årsåldern tillsammans med sin mormor/farmor.
- Varför står ni här och väntar så länge? frågade han myndigt.
- Tja… vi väntar på vår mat svarade jag.
- Vi har stått här och väntat i 50 år snart upplyste han mig, samtidigt som han spände ögonen i mig.

*****

Herr Fiffig är väl medveten om trafikregler. När vi stod vid ett övergångsställe och väntade på grön gubbe konstaterade han
- Mamma, människorna här i Stockholm är ganska konstiga. De går över gatan fastän det är rött.

Myror mm

Bloggat den | July 19, 2007 klockan 11:27 pm | Inga kommentarer än

Jag är fortfarande mätt, trots att det är flera timmar sedan vi åt. Men det kan ju lätt bli så, när man goffar i sig god mat. Jag åt tills jag mådde illa, och sedan tog jag ett par små okynnesportioner.
theWitchWeightWatch, liksom.

Jag har börjat rulla fram det tunga artilleriet mot myrorna. Varje sommar kommer de och invaderar köket. Egentligen har jag ingenting emot myror, men köket vill jag helst ha fritt från småkryp.
Idag var jag ute och pudrade Radarpulver utanför balkongen/köksfönstret. Om ett par dagar (när min köksrensning är klar) skall jag slå på stora trumman och “dränka” köket med Radarspray.
Det är annat än pensionärsgranntanten. Idag berättade hon att hon “utrotar” sina myror genom att försiktigt dammsuga upp dem. Sedan tar hon med sig dammsugarpåsen ut på landet, och släpper ut myrorna.
Jodå, jag är också djurvän, men för mig finns en gräns…

Imorgon är det jag och Herr Fiffig som drar till Fjollträsk. Vi har egentligen inga andra planer än att flanera omkring och trivas i varandras sällskap.
Prinsessan skall visst ta med sig AG till Fyrishov. Dit ryktas det även om att Mr T och Ralle skall.
Och på lördag åker Mr T och Ralle (tillsammans med Ralles familj) till Ängskär.

Det jämnar ut sig

Bloggat den | July 19, 2007 klockan 10:28 pm | Inga kommentarer än

Jag läser om en fembent groda som tydligen skuttar omkring i Gävletrakten. Det får mig att tänka på den trebenta katten som besökte oss på kolonilotten förra sommaren.

Allt jämnar ut sig i längden.

Shit, alltså!

Bloggat den | July 19, 2007 klockan 3:09 pm | 2 Kommentarer

Jag stod och småpratade lite med fastighetsskötaren, och passade på att fråga när grovsopskontainern kommer.
- I september svarade han.
SEPTEMBER!! Fatta, alltså. Min balkong är mer än välfylld av sådant som väntar på att hamna i kontainern. Och så lär det alltså förbli i 1½ mån! Kul. Det är inte så man blir sugen på att bjuda in till ett party, direkt…
Något betydligt roligare var att jag lyckades flirta till mig att fastighetsskötaren skall hjälpa mig att sätta upp mitt staket. Det har stått på balkongen… typ, ganska länge (vi snackar år i pluralis här). Och nästa vecka får jag min uteplats!

Jag hade ledsnat rejät på att det blir punka på min cykel var och varannan dag, så nu bestämde jag mig för att det fick vara nog.
- Kan inte du skriva upp på en lapp vad det är för mått på mina däck? bad jag AG, innan jag begav mig iväg till affären.
Han stack till mig en lapp där han hade skrivit 24”. Det resulterade i att jag kom hem med ett däck som var 26” och en slang som var 28”.
Och så visade det sig att AG hade skrivit fel. Det var inte alls 24” utan 28”. Så jag lyckades alltså köpa rätt dimension på slangen, trots att han gav mig fel uppgifter. Det var väl inte så illa..!

Svacka

Bloggat den | July 17, 2007 klockan 9:34 pm | Inga kommentarer än

Den här dagen har (hittills) varit en formsvacka. Energin har inte riktigt velat ta fart, men det kanske kan bero på att jag inte somnade förrän 06.30 imorse. Jag fick ett par timmars sömn innan det var dags att sätta igång. Dessutom lyckades jag snika till mig en liten eftermiddagsslummer, så jag kanske inte skall klaga.

Mr Ts rum är i stort sett klart. Fönstret är putsat, nya gardiner uppsatta och garderoberna rensade. Det går framåt.
Det slog mig att det kanske är EvaPs “fel” att jag röjer som jag gör. Hon skriver och lägger ut bilder, så att man kan följa utvecklingen i hennes nya lägenhet. Man kan ju inte bli annat än inspirerad!

Imorgon tar jag nog med mig Prinsessan, Herr Fiffig, en picknickkorg och kanske några vänner, och beger mig till Parksnäckan för att titta på Clownen Manne.
Undrar om han kommer att ha en banan i matlådan…

Nu skall jag krypa ned i ett skumbad med en bok!

Tisdag fm

Bloggat den | July 17, 2007 klockan 12:02 pm | Inga kommentarer än

Igår kom Herr Fiffig hem efter ett antal dagar hos Majsan. Det är alltid så mysigt när han kommer därifrån. Han kramas, myser och berättar vad han har haft för sig. Den här gången hade han lagat Majsans bil, badat och varit hos mormor Asta. Och så var det något om en bananasplit som var 10 meter…

Mr T är hos Ralle, och här fortsätter min röjarentusiasm. Jag hoppas att jag hinner börja med köket idag. Där är det en hel del gammalt porslin mm som skall förpassas till balkongen i väntan på kontainern.
Men vad skall jag göra när balkongen blir fylld av allt jag rensar ut?

Herr Fiffig och Prinsessan är på väg ut på gården, så det är väl bara att kavla upp ärmarna.

Note to myself: Träna bort gäddhänget!

Vad går jag på egentligen?

Bloggat den | July 16, 2007 klockan 11:24 pm | 1 Kommentar

Ja, det är nästan en berättigad fråga, och jag ställer mig den själv. Men sanningen är att jag inte går på något starkare än kaffe (och förresten nästan bara kaffe, när jag tänker efter…).
När jag satte igång att röja i förrådet i torsdags, så trodde jag ärligt talat inte att orken och entusiasmen skulle räcka så här långt. Men den håller i sig och är på topp.
Det är nästan som ett mantra i min kropp Röja, städa, kasta, rensa! Och jag njuter verkligen av att slänga allt som jag slänger.
Jag vet inte vad det har tagit åt mig.

När jag skriver om förrådet slår det mig att jag nog borde avsluta den rensningen. Grannarna kanske inte tycker att det är kul hur länge som helst, när jag har alla julsaker stående i trapphuset…

AGs ögon glittrade på ett sätt som jag tidigare bara sett barns ögon glittra på julafton, när han förstod att jag skulle slänga såväl min fula skidoverall (som jag aldrig har använt) som min gamla Dramaten (den som jag använder nu gör jag mig inte av med!).

Och ni anar inte hur mycket elprylar jag lyckats samla ihop, och som skall slängas. Fyra skärmar, sex tangentbord, två eller tre videoapparater, en kaffebryggare och en brödrost. Ja, det är bara några exempel på vad som samlats ihop hittills. Majsan kommer nog att få en chock när hon skall frakta detta till återvinningsstationen.
Man kanske skulle kunna säga att hon kommer få en elchock!

Jag kan inte låta bli att undra varifrån denna röjarlust kommer. Och så slog det mig att jag kanske är på väg att dö!
Jamen tänk om kroppen undermedvetet känner av att jag kommer att trilla av pinnen inom en snar framtid, och för min värdighets skull måste jag då lämna det rent och snyggt efter mig.
Jösses, det slår mig att jag har ett egeninspelat videoband som jag måste hitta och förstöra innan jag kan gå och dö! Annars lär jag inte lämna någon obefläckad värdighet bakom mig, hur mycket jag än har röjt…

Avslutningsvis några ord från min Cyberfru:
Why do women need men?
Because you can’t cut the grass with a vibrator

Paus

Bloggat den | July 16, 2007 klockan 1:42 pm | 1 Kommentar

En av röjandets alla pauser. Jag sätter mig med kaffemuggen vid datorn, chattar med Cyberfrun och lyssnar på Sommar med Peter Martinsson.
Jag börjar nästan bli oroad över min röjarentusiasm. Sopsäck efter sopsäck fylls, och jag känner mig euforisk.
Vad är det som händer med mig?
Med risk för att Jontas kommer bli både chockad och förfärad, så måste jag meddela att jag har kasserat de färgglada blusarna. AG tog emot detta besked med tårar i ögonen, och det var inte tårar av förtvivlan…

Igår blev det en liten fotoblogg.
Nu; åter till röjandet!

Oroväckande

Bloggat den | July 14, 2007 klockan 11:36 pm | 1 Kommentar

- Jag önskar mig en spis och en dammsugare och en sån där grej som man gör mat i * sa Prinsessan.
Varthän skall detta barka? Jag är orolig.

* Jag gissar att hon menade någon slags matberedare. Det finns ju sådana i leksaksvariant.

Insikt

Bloggat den | July 14, 2007 klockan 2:38 am | Inga kommentarer än

Fan, jag måste ta med mig stavarna ut på en promenad imorgon!

24 maskiner

Bloggat den | July 13, 2007 klockan 11:55 pm | 1 Kommentar

Ja, det blev resultatet av dagens tvättmarathon.
Kuddar, täcken, filtar, kramdjur, gardiner, väskor, ryggsäckar, dukar. Och kläder. Jävlar vad rent allt är nu!
Det har visserligen inte blivit någon förrådsrensning idag, men det känns som att jag har varit duktig ändå. Imorgon skall jag slänga mig över mina garderober (frågan är väl om jag inte börjar redan ikväll/inatt), och då går det nog åt en hel del sopsäckar. Och så måste resten av förrådet rensas. Prinsessan tjatar och tjatar.
Varifrån har den tjejen fått sin städmani? Hon måste vara en bortbyting!

Irriterad

Bloggat den | July 13, 2007 klockan 11:33 pm | 2 Kommentarer

För ungefär 1½ vecka sedan visade det sig att det florerade huvudlöss bland barnen i grannskapet. Det var bara att ta fram luskammen och kamma igenom familjen, och sätta in behandling där det behövdes. Mr T och Ralle snaggade jag med en klippmaskin, och Majsan gjorde samma sak med Herr Fiffig.
Jag kollade barnens kompisar, och det visade sig att Patrik också var drabbad. En timme efter att jag hade pratat med hans mamma dök han också upp snaggad.
Jag gick för att prata med mamman till de kompisar Herr Fiffig och Prinsessan oftast leker med. När vi stod och pratade kom hennes dotter, och jag såg att hon hade löss. De var både många och stora (som bananflugor ungefär). Jag visade mamman, och hon tyckte att det var jätteäckligt (och jag får väl hålla med; det känns ju inte så superfräscht precis). Jag sa till henne att hon skulle gå till apoteket och köpa Prioderm, och jag underströk hur viktigt det var att hon luskammade barnen varje dag.
Hon skulle genast kvista iväg till apoteket, sa hon.

Nu har det gått 1½ vecka, och hon har fortfarande inte varit på apoteket. Eller, det kanske hon har varit, men hon har inte köpt varken Prioderm eller luskam.
Så sent som idag såg jag att det kryllade av löss i hennes dotters hår. Det gör mig både irriterad och arg.

Mina barn är lusfria, men löper garanterat stor risk att få löss om de leker med hennes barn. Det har jag ingen lust med. Dessutom övergår det mitt förstånd hur man som förälder kan vara medveten om att ens barn har löss - och inte göra något åt det! Frågar man mig, så skulle jag nästan vilja påstå att det gränsar till vanvård.

Lägesrapport

Bloggat den | July 13, 2007 klockan 1:20 pm | Inga kommentarer än

Jag har inte kommit igång med dagens förrådsrensning än. Men jag har satt igång att tvätta.
Nu när många grannar är bortresta är tillgången till tvättstugan större än någonsin, så det är lika bra att passa på. Nu skall jag tvätta allt; täcken, kuddar, filtar, gardiner osv. Och kläder, förstås.
Hittills har jag tvättat 10 maskiner, och jag är långt ifrån klar.

Me love bortresta grannar.

Jag är på G

Bloggat den | July 12, 2007 klockan 11:08 pm | 5 Kommentarer

Jävlar i min lilla låda, vad duktig jag har varit idag! Jag har gjort något som jag har behövt göra i åratal, men först idag blev det gjort.
Jag har rensat förrådet. Eller rättare sagt; jag har börjat rensa förrådet.

Förrådet är uppskattningsvis 6 kvadrat. Men för att ge er en korrekt bild av läget borde jag kanske snarare räkna ut kubiken. Förrådet var fyllt från golv till tak, ända fram till dörren. Jag överdriver dessvärre inte.
För en sekund funderade jag på att ta en bild, så att jag kunde lägga ut before-and-after-bildbevis här, men min stolthet hindrade mig. Jag mäktade bara inte med att skämma ut mig genom att låta er ta del av before-eländet.

Jag spottade i nävarna och satte igång. Det skall sägas att jag hade god hjälp av Prinsessan. Hon har tjatat i flera dagar på att vi skulle rensa förrådet (eftersom hon så galet gärna ville ha ett par klackskor som låg där).
Vi plockade ut saker ur förrådet och ställde dem i trapphuset. Det blev snart fyllt (utan att det direkt märktes att vi hade plockat bort något från förrådet). Hänsynsfull som jag är, så såg jag till att det fanns en liten gång kvar, där grannarna (utan alltför stora besvär) kunde ta sig fram.

Sopsäck efter sopsäck fylldes med sådant som skall slängas i kontainern (när den kommer).
Jag skulle uppskatta att jag lyckades ta ungefär halva förrådet idag, och det resulterade i åtta välfyllda sopsäckar (som nu är placerade på balkongen i väntan på att kontainern skall dyka upp - må det inte ta alltför lång tid innan den är här).
Imorgon är det bara att ge sig på det igen, och jag har goda förhoppningar om att bli klar. Om entusiasmen därefter håller i sig, så skall jag bannemig gå på mina garderober också. Då lär det bli minst åtta sopsäckar till. Frågan är väl om det blir någonting kvar som jag kan ha på mig. Men ok, en del kan jag nog spara. Jag menar; det är inget fel på en färgglad skjortblus, bara för att den råkar vara inhandlad -85!

Majsan dök upp när det såg som värst ut i trapphuset. Det ena gav det andra, och snart stod jag och beklagade mig över alla jäkla trasiga elprylar som skall kastas (och därmed måste köras till återvinningsstationen).
Jag är inte bilburen, men det är Majsan. Hon uppmanade mig att samla ihop mina elprylar, så skulle hon ta med sig det när hon passerar återvinningsstationen härnäst (typ på lördag).
Hahaha, hon visste inte vad hon gav sig in på. Men jag började glatt samla ihop mina trasiga elprylar, och det ser ut att bli en hel del. Jag vet ärligt talat inte hur många trasiga skärmar som står här och skräpar i gömslen och vrår. Men det är typ många. Åtminstone en hårddisk (med tillhörande burk) skall förpassas till de sälla jaktmarkerna. Lägg därtill en gammal dammsugare av “cigarettmodell” (garanterat från 30- eller 40-talet) som jag hittade i förrådet. En brödrost och några förbrukade kaffebryggare. Ett antal tangentbord. Trasiga lampor och kontakter. You name it.
Majsan kommer nog i sitt stilla sinne önska att hon hade hållit tand för tunga när hon får se ballasten jag har för avsikt att skicka med henne.

Exempel på sådant som jag har slängt idag:
* Ungefär 80% av alla skor som fanns i förrådet.
Prinsessan undrade bekymrat varför jag inte ville ha kvar de metalliclila pumpsen. Jag försökte förklara att de var en kvarleva från ett tidigare liv.
* En fonduegryta.
Jag köpte den för ungefär 15 år sedan, och den är aldrig använd (den låg fortfarande i originalförpackningen). Nu gjorde jag bedömningen att jag inte kommer att använda den i framtiden heller. Fondue känns lite 80-tal.
* Kläder.
Jag har slängt galet mycket kläder. En hel del urväxta barnkläder, men också mina kläder. Kjolar, byxor, kavajer och dräkter av dyrare märken åkte rakt ned i sopsäckarna. Kläder som jag köpte när jag bodde i USA gick samma öde till mötes. Det var inte lätt. Jag hade lika gärna kunnat försöka hugga ut hjärtat ur bröstet med en gaffel.
Det gjorde ont.
Men jag gjorde det.

AG blev grymt impad när han fick höra hur hårt jag gått åt mina kläder. Och samtidigt befarar han att jag snyftande kommer att sitta och slita upp sopsäckarna på balkongen, om kontainern inte anländer å det snaraste.

Hur ser ditt förråd ut?

Jag har handlat hos von Lidl

Bloggat den | July 9, 2007 klockan 11:53 pm | 2 Kommentarer

Soligt imorgon..! Inatt har jag mina tre biologiska barn - och endast dessa - hemma. Det känns nästan ovant…
Sedan sommarlovet började har Mr T antingen sovit hos Ralle, eller så har Ralle (och ibland någon mer) sovit här. Och förra veckan var Herr Fiffig hos Majsan ett antal nätter.
Mr T var ganska gosnödig ikväll, och det märktes att han har saknat att kunna kramas obehindrat

Imorgon utlovar SMHI sol och behagliga grader. Det kan ju bli ett trevligt avbrott från de senaste dagarnas regnande. Man kanske skulle slå till och ge sig ut på en grillning i naturen med barnen.

Prinsessan frågade vad kungen heter. Jag tog tillfället i akt, och gav henne en lektion i nutidshistoria. Jag gick igenom hela kungafamiljen och deras positioner. När jag var klar såg Prinsessan lite besviken ut, och frågade
- Vaddå, heter ingen Askungen?

Ikväll tog jag mig en cykeltur till det nyöppnade Lidl här i närheten, men jag kan inte påstå att jag blev imponerad. Jag tänkte i “Netto-priser” när jag gick där mellan hyllorna, och kände mig lite besviken. Jag hade tänkt mig att de skulle vara billiga, men det tycker jag inte alls att de var. Åtminstone inte på samma sätt som Netto var. Och Lidls mejeridisk var ju rena skämtet.
Det känns som att jag lika gärna kan hålla mig till Coop och ICA i fortsättningen.

Härom dagen tog jag fram klippmaskinen och snaggade Mr T och Ralle. De blev hur fina som helst.
Majsan hade gjort samma sak med Herr Fiffig, och han blev så fin att jag nästan blev tårögd.
AG ansåg tydligen att han skulle gå steget längre, så han gick över sitt huvud med rakhyveln. Det blev inte så toligt det heller.

Tro det eller ej, men jag har besvarat kommentarer. Flera tusen var det, minsann.

Har Snygg-Lars bytt karriär?

Bloggat den | July 9, 2007 klockan 10:28 pm | 4 Kommentarer

Snygg-Lars törstsläckare? Är det någon mer än jag som har reagerat på Xiderreklamen? Är det inte Snygg-Lars från ICA-reklamen som sitter vid det löpande bandet och åmar sig, samtidigt som han fyller flaskorna med jordgubbssmakande rusdrycker?

Jag bara undrar.

Andra bloggar om: Xider, Reklam, Snygg-Lars

Kan visdomständer växa ut igen?

Bloggat den | July 9, 2007 klockan 4:28 pm | 2 Kommentarer

Jag har dragit/opererat bort tre av mina fyra visdomständer. Den fjärde vill jag också bli av med, men tandläkaren tycker inte att den sitter i vägen. Och min inställning till tandläkarbesök gör att jag inte direkt tjatar.
Där en av mina visdomständer har blivit bortopererad (för sådär 15 år sedan) känns det nu som att en ny tand är på väg att växa ut! Det ömmar, och när jag känner med tungan så känns det som att det är något hårt där under tandköttet.
Kan visdomständer växa ut igen?

Jag minns att en läkare, i ett avsnitt av Seinfeld, konstaterade att Georges halsmandlar - som han hade opererat bort som barn - hade växt ut igen.
Men visdomstäner?

Handlar det helt enkelt om att jag är så vis, att jag har dubbla uppsättningar av dessa tänder?

Fulblogg

Bloggat den | July 7, 2007 klockan 10:13 pm | Inga kommentarer än

Orkar inte riktigt skriva något, så jag fulbloggar med en lista jag hittade:

DEN SENASTE VECKAN HAR JAG…
Kramat min mormor: Nej. Det skulle vara lite makabert, eftersom hon har varit död i 24 år.
Slagit någon: Absolut inte!
Städat rummet: Städat rummet… det låter som att jag skulle vara någon tonåring. Men jag har städat lägenheten. Det är väl en evighetssyssla.
Bakat en sockerkaka: Nix
Ätit pizza: Jajamensan, en Shish kebad
Skrikit åt någon: Inte skrikit, men ibland krävs det ju att man höjer rösten…
Varit uppe längre än 02:30: Ja, typ varenda natt
Åkt flygplan: Nej
Åkt tåg: Ja, både i söndags (Lennakatten) och onsdags (Stockholmspendeln)
Pratat i telefon mer än 40 minuter: Sammanlagt, kanske
Slösat mer än 30 kr på godis: Om godis till barnen räknas, så är svaret ja.
Spelat dataspel: Nej
Köpt kläder/skor: Nej

Inverterad dubbel glädje

Bloggat den | July 6, 2007 klockan 11:55 am | 1 Kommentar

Mensvärk är fan ingen lek. Åtminstone inte om man är drabbad av endometrios.
- Kan inte jag få sparka dig i skrevet? frågade jag AG. Jag kände att jag verkligen skulle må bättre om någon annan också led.
- Du tänker alltså ungefär som att delad glädje är dubbel glädje, fast tvärtom sa AG. Sedan tackade han vänligt men bestämt nej till mitt erbjudande.

Jag har gröna fingrar!

Bloggat den | July 5, 2007 klockan 4:19 pm | 3 Kommentarer

Habanero och Avocado!

Mina talanger inom odling lämnar ofta en hel del att önska, men nu har jag överraskat tom mig själv!
För något år sedan plockade jag ut kärnorna ur en habanero jag hade köpt, och planterade dem. Det var ett tjugotal kärnor, och så gott som alla tog sig. Sedan har de trillat av en efter en, till följd av…. hmm… tja, allt för gles vattning. Men en har överlevt alla prövningar, och nu har det tom börjat växa en frukt på den!

Varje gång jag äter en avocado så brukar jag spara kärnan, och tänka att jag skall sätta den. Det blir, med andra ord, en hel del avocadokärnor som ligger och skräpar, innan de till slut hamnar i soporna.
Men för några veckor sedan gjorde jag slag i saken, och stoppade ned en kärna i jord. Jag vattnade duktigt, men det hände ingenting på flera veckor. Jag hann ge upp hoppet. Men så plötsligt en dag såg jag att det hade börjat växa! Den lilla stammen (heter det så?) var redan 10 cm, och den har bara fortsatt att växa.
Nu slår det mig att avocado kanske är ett träd. Är det det? Isf måste jag montera bort Majsans balkong till nästa säsong.

Rätt väg, eller…?

Bloggat den | July 5, 2007 klockan 2:07 am | 2 Kommentarer

När Waldorfavhoppare (ja, vi snackar pluralis) - aktuella, passerade och planerade - kontaktar mig och säger:
“Du måste ta med min berättelse i boken”, då borde jag väl rimligen anse att jag är inne på rätt väg.
Eller?

För att vara övertydlig, så vill jag än en gång poängtera att jag absolut inte kommer avslöja identiteten på den som berättar - såvida han/hon inte vill det.
Fortsätt höra av er, med andra ord.

Summa sumarum

Bloggat den | July 4, 2007 klockan 8:21 pm | 2 Kommentarer

Jag hade tänkt skriva en sammanfattning över de senaste dagarna, men så inser jag att jag inte vet vad som hänt. Allt flyter ihop som ett snömos, och det mesta har nog glömts bort eller blandats ihop.
Men jag gör ett tappert försök med de fragment som ändå finns kvar i mitt medvetande.

I söndags åkte jag, Prinsessan, Herr Fiffig, SilverSara och hennes prinsessor Lennakatten. Bildbevis på detta finns att beskåda i fotoblogen.
Och i söndags kväll gick Herr Fiffig upp till Majsan för att vara där några dagar. Det var välkommet, eftersom sommaren hittills har varit ganska intensiv.

Igår var Mr T hos Ralle, så det var bara Prinsessan hemma. Vi tog tåget till Stockholm och flanerade omkring där en stund. Prinsessan blev trött i benen och längtade hem till kompisarna. Men när hon fick shoppa klistermärken mm blev hon på bra humör. Själv blev jag på bra humör när jag såg att Panduro hade rea på bla gula pärlor. Alla andra färger (av denna sorts pärlor) såldes till ord pris, men de gula såldes för halva priset.
Kan ni fatta att att de bara reade ut de snyggaste pärlorna! Wow, liksom!

Idag hade jag tänkt att vi skulle gå och se Cirkusäventyr på Parksnäckan. Imorse såg det ut som att regnväder skulle sätta stopp för den utflykten, men så blev det inte. Istället blev det en begynnande migrän som satte stopp för det.
Jag la mig i hopp om att sova bort den, och vaknade flera timmar senare, badande i svett. Men migränen var borta.

Avslutningsvis uppmanar jag intresseklubben anteckna att jag har scrabblat ner min rating pinsamt mycket på sistone.

Efterlysning

Bloggat den | July 4, 2007 klockan 12:38 pm | 21 Kommentarer

För den som läser min blogg är det ingen hemlighet att jag håller på att skriva en bok om Waldorf. Min tanke var från början att boken bara skulle berätta om min familjs upplevelser och erfarenheter på Uppsala Waldorfskola. Men under resans gång har jag kommit i kontakt med många andra som delar våra erfarenheter, och jag känner att jag gärna vill ge utrymme för dem i min bok.
Har du/din familj erfarenheter från Waldorf som ni vill dela med er av? Eller har du något annat värdefullt att berätta? (Det behöver naturligtvis inte begränsa sig till Uppsala Waldorfskola) Jag garanterar fullständig anonymitet för den som vill medverka under pseudonym.
Hör av dig på mailadressen waldorf@thewitch.se

Om någon vill hjälpa mig att sprida denna efterlysning (via sin blogg eller andra kanaler), så är jag bara tacksam. Länka då gärna till detta inlägg.

Andra bloggar om: Waldorf, Waldorfpedagogik, Uppsala Waldorfskola, Antroposofi, Bok

Toast - heaven or hell?

Bloggat den | July 2, 2007 klockan 8:10 pm | 3 Kommentarer

Heaven and hell Behovet av en ny brödrost har varit ett faktum en längre tid. Och när jag hittade den här döskallen hos Tom Wet blev jag galet sugen på att slå till. €29.95 är ju som hittat!
Är man lagd åt det mer sakrala hållet kan man äta Jungfru Maria till frukost, för bara €4.95.

theWitch in the Twilight zone

Bloggat den | July 1, 2007 klockan 9:51 am | 4 Kommentarer

Härom dagen var jag på besök i en dimension jag inte ens visste existerade. Jag var på homeparty.
Jag känner mig visserligen som ett ufo redan av att befinna mig i ett sådant sammanhang, men det var ändå inte det som förde mig till denna hittills oanade dimension. Det var… situationen.

Jag var inbjuden av värdinnan, vilket är en person jag bara känner flyktigt. Hon är verkligen inte otrevlig på något sätt, men jag har, so far, inte hittat minsta lilla gemensamma beröringspunkt mellan oss. Jag vet inte riktigt varför jag tackade ja till inbjudan, men det var nog för att jag fick känslan av att det skulle komma få personer, och jag ville “hjälpa” henne att få ihop tillräckligt med folk för att kunna ha ett party.

När jag kom dit, exakt på det utsatta klockslaget, trodde jag att jag var först. Det var nämligen tystare än i graven i lägenheten. Jag blev visad in i vardagsrummet, och där satt ett antal personer uppradade i hörnsoffan. Jag tror att någon kved fram ett Hej när jag gjorde entré, men mer var det inte.
Jag tog plats i soffan, och sedan vidtog en halvtimmes tystnad. Homepartykonsulten plockade nervöst med sina saker. Det låg liksom i luften att det inte var läge att försöka konversera, så jag ägnade mig åt att försöka klura ut vad vi väntade på. Den kompakta tystnaden fascinerade mig, inte minst när det senare stod klart för mig att alla övriga närvarande kände varandra.
När nämnda halvtimme hade passerat visade det sig att det var ytterligare en gäst vi hade väntat på.

Det här homepartyt var nog det mest surrealistiska jag har upplevt. Det är ett faktum att de övriga personerna hade något gemensamt som jag inte delade med dem. Jag kan bara inte formulera vad.
Tänk er ett gränsland mellan Den sista färden och Twin Peaks när det var som mest skruvat. Där befann jag mig. Jag hade inte blivit förvånad om det hade dykt upp en halt dvärg med en banjo i högsta hugg. Sanna mina ord.

När jag hade kommit hem ägnade jag resten av dagen åt att befästa min verklighetsförankring. Det var en absolut nödvändighet efter min galet surrealistiska upplevelse.

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.