Mr T-raket?

Bloggat den | June 25, 2007 klockan 3:38 am |

Igår kväll kom Mr T äntligen hem. Han sov hos Ralle mellan onsdag och torsdag. Sedan kom grabbarna hit några timmar under torsdagen, innan de cyklade tillbaka till Ralle för att sova där. På fredagen åkte de ut till Ralles morföräldrar för att fira midsommar. På lördagen skulle de se Jernets fångar i Österbybruk, och eftersom Mr T är galet intresserad av historia ville han gärna följa med. Det fick han naturligtvis göra, och det blev ytterligare en övernattning hos morföräldrarna.
Ralle hade - enl. Mr Ts version - blivit så uttråkad av Jernets fångar att han blev snurrig i huvudet (medan Mr T tyckte att den var vansinnigt intressant). Därför undrade Mr T om han fick sova över hos morföräldrarna ännu en natt, för att hålla den stackars medtagna Ralle sällskap.
Jodå, det fick han.
Igår kväll kom han så äntligen hem, och det var tur det för min längtan hade hunnit bli fysisk. Det verkade som att Mr T hade längtat en hel del också, även om han hade haft supermysiga dagar ute på landet.

Mr T hade fått en present (se bilden) av Ralles morfar. När morfadern hade fått syn på den i någon affär, så tyckte han tydligen att den skulle passa Mr T (som ju brukar dyka upp hos dem titt som tätt tillsammans med Ralle), så han köpte den.
Och jag håller med - visst passar den Mr T.
Vilken gullig morfar Ralle har!

Jag har dåligt samvete för ungefär tusen saker.
En av dem är att jag bett om en nätväns snigelpostadress för att kunna skicka en sak till henne.
Och så har jag inte skickat den!
Jag håller med - jag borde rullas i tjära och fjädrar!
Men jag ska försöka ta mig i kragen.

En annan sak är att jag ligger så vansinnigt långt efter med bokprojektet. Inte så att jag har någon deadline, men det ligger galet många mail obesvarade.
Förlåt! (jag menar det verkligen!)
Som för att spä på det dåliga samvetet, så har jag ju tänkt ha lite “sommarlov” med barnen.
Så även om bokprojektet som sådant inte får en endaste bokstav skriven, så lovar jag att försöka besvara mail.
Jag lovar.
Att försöka.
Den bistra sanningen är att något som jag från början trodde skulle bli ganska litet tornar upp sig som något väldigt stort. Jag har fått ta del av många tunga (missförstå mig inte - jag menar inte betungande!) berättelser.
De två sidorna av myntet är att dessa berättelser både tär mentalt som stärker självkänslan och glöden.
Jag nedslås av att vara långt ifrån ensam, och jag stärks av att vi är många.
Det är såväl dubbelt som smärtsamt.

Jävla AG. Han dök upp som gubben ur lådan, och med ett slätrakat nylle.
Så vill jag inte se honom!
Senast han såg ut så (efter Herr Fiffigs födelse), så blev jag tagen för att vara hans mamma!
Det var inte kul, Jag lovar.
Den slyngeln säger sig ha fått visa leg vid inköp av såväl nikotin och alkohol på sistone, och jag befarar att det är en (något försenad) trettioårskris i görningen.
Han vill helt enkelt framstå som yngre än den åldrande nuna han levererar.

Nävafan, nu är klockan sen/tidig (beroende på hur man ser det). Det kanske är dags att tänka på refrängen?

Fråga mig inte varför, men jag längtar efter r2 med sambo.

Kommentarer: