Ingen kase

Bloggat den | April 30, 2007 klockan 8:24 pm | Inga kommentarer än

Det här måste vara den slöaste och mest händelsefattiga sista april i mannaminne. Jag har inte gjort ett enda vettigt handtag idag, men det känns helt ok.
Vi hoppar över kasen, men det känns helt ok det också.

Mr T är ute i Rasbokil för att titta på kase, och han kommer att sova över där.
När Herr Fiffig kom hem från Majsan igår var han lite småhängig. Han var ganska dämpad hela kvällen, och gick och la sig tidigt (tillsammans med en spybunke). Efter ett par timmar vaknade han och tömde allt vad magen innehöll i spybunken, och sedan såg han lite piggare ut. Idag har han varit frisk och kry, samtidigt som Prinsessan har klagat på huvudvärk ikväll.

Imorgon mellan 7-11 har jag bokat tvättstugan. Det innebär att jag kan börja tvätta redan ikväll, och hålla på hela natten om så skulle vara.
Tja, att tvätta är väl ett nöje gott som något, på sista april.

Sista april

Bloggat den | April 30, 2007 klockan 10:10 am | Inga kommentarer än

För några minuter sedan gick startskottet till årets forsränning. Det är många år sedan jag beskådade det på plats, och jag känner ingen längtan dit.
Det blir en stillsam sista april, och på sin höjd tar vi oss ut för att titta på en kase ikväll. Solen skiner, och det ser ut att bli en fin dag.

Sjung om fru Svenssons lyckliga karl,
låt honom plöja i ungdomens fåror.
Fem gamla hjärtan i sprit har jag
och en ljus elefant i dess spår.
Inga stoppar den
i vårat linneskåp.
Loppor tär vår vän
som idisslar en sko
när vi snyta en rund liten hund
där den här lilla bagaren bor
där den här lilla bagaren bor
HURSA?

Mer research

Bloggat den | April 29, 2007 klockan 4:01 pm | Inga kommentarer än

I tisdags träffade jag fd Waldorfeleven “Kalle”, och idag var det dags att träffa Kim (som heter något helt annat i verkligheten).
Kim har arbetat som lärare på en Waldorfskola någonstans i Sverige, och vi hade ett intressant samtal runt detta. Vad som sades sparar jag till boken, men jag kan ju redan nu konstatera att det är mer än lovligt korkat av en skola att förneka något som kan bevisas med dokument.
Det här researcharbetet kommer göra mig till en riktig kaffekärring (som om jag inte vore det redan…)

Favorit i repris

Bloggat den | April 29, 2007 klockan 2:18 am | 1 Kommentar

Det här måste fan vara den roligaste av alla reklamfilmer som någonsin producerats. Jag viker mig dubbel varje gång jag ser den!

På förekommen anledning

Bloggat den | April 28, 2007 klockan 11:03 pm | 1 Kommentar

Antagligen borde jag skriva På allmän begäran, även om de flesta av er inte har vågat fråga - så lägger jag här ut spellistan jag nämnde
ABC - Anna Book
Bang, en boomerang - Svenne & Lotta
Dag efter dag - Chips
E’ de’ det här du kallar kärlek - Lasse Holm & Monica Törnell
Eloise - Arvingarna
Gör det - Magnus Uggla
Hjärtan Brinner - Peter R Ericson
Lurad - Björn Rosenström
Lyssna till ditt hjärta - Friends
Mama take me home - Rednex
Miracle of love - Annie Lennox
Oljad blixt - Kenneth and the Knutters
Peach - Prince
Raggarrock - Björn Rosenström
Sommaren som aldrig säger nej - Malta
Timmar i Verona - Peter R Ericson
Två av oss - X-models
Vara vänner - Jacob Hellman
Wer Im Wartesaal Der Liebe Steht - ABBA
The worrying kind - The Ark
Hej Gamle Man - Agnetha, Björn, Benny & Anni-Frid (ja, de hette så på den tiden - det var tom innan de kallade sig Festfolket - och det här var den första skiva - en singel - jag fick i julklapp. Om jag inte minns helt fel, så var jag 5-6 år, och på andra sidan kunde man lyssna till Träskofolket)

Om ni inte är lika hippa som jag; Bad luck!

28:e april

Bloggat den | April 28, 2007 klockan 10:47 pm | Inga kommentarer än

Igår kväll visade det sig att vi skulle få en nattgäst, men det är ju nästan mer regel än undantag på helgerna. Jag menar verkligen inte att det är betunagnde att ha Ralle här, för det är det definitivt inte. Han är en supermysig kille. Dessutom visade det sig, vid middagsbordet idag, att han har god musiksmak, och snart underhöll vi övriga familjen med skönsång
Göm er tjejer
Här händer grejer
som Cicciolina skulle bli generad av att se
Böj dig framåt,
böj dig bakåt,
men vad är det här för gymnastik,
vi kör missionären
Det gläder mig att Mr Ts vänner har så god musiksmak!

Mr T och hans kompisar gick till tivolit (under dagtid!). Det var rörande gulligt när ett gäng grabbar i 10-11-årsåldern kom hem med strålande leenden och visade upp vinsterna från vinst-varje-gång-lotterna. En teddybjörn, två hjärtformade “kramdjur” och en “smile-väska”.

Jag lägger upp en spellista med idel bra musik, och drar igång den. Det går ju inte att sitta still, så jag twistar runt för glatta livet.
- Jag måste verkligen gå på disco snart, och testa mina hippa moves säger jag till AG.
Han synar mig från topp till tå, som något som katten släpat in, innan han med avsmak i rösten svarar
- Ja, verkligen….

Jag längtar till älsklingarna i Skarpnäck!

När mörkret faller

Bloggat den | April 28, 2007 klockan 12:43 pm | 3 Kommentarer

Carina (Lia Boysen) är en framgångsrik och prisad journalist, som till synes lever i det perfekta äktenskapet. När hon till slut orkar och vågar polisanmäla den misshandel hon har utsatts för av sin man under tio års tid, ställs allt på ända. Den omgivning som borde ställa upp för henne börjar istället ifrågasätta henne, men samtidigt får hon stöd från oväntat håll.

Systrarna Nina (Bahar Pars) och Leyla (Oldoz Javidi) lever tillsammans med sina syskon i en invandrad familj. De är hårt hållna av sin pappa, och kontrollerade av sina bröder.
När pappan får vetskap om att Nina har en pojkvän vidtar ett helvete som inte låter sig beskrivas i ord.

Aram (Reuben Sallmander) driver en restaurang med sina syskon Nadja (Nisti Stërk) och Johnny (Jonatan Blode). Ett gäng killar blir avvisade från restaurangen av vaktchefen Peter (Per Graffman), och återvänder med skjutvapen.
Med hot, våld, utpressning och misshandel försöker gärningsmännen få Aram och Peter att inte vittna i rättegången.

När mörkret faller (manus och regi: Anders Nilsson) är en oerhört stark film, och den kommer att sitta kvar i mig länge. Den visar olika människors utsatthet, men berättar också om det civilkurrage som får dem att stå upp för sanningen, trots att de är skrämda och rädda. Filmen innehåller ett antal mycket realistiska och starkt obehagliga scener, som får det att knyta sig i magen på mig. Den visar också en spirande homosexuell kärlekshistoria, som jag gärna hade sett mer av.
Filmens enda minus är att invandrarna pratar svenska med varandra inom familjen och släkten, och det känns inte trovärdigt.

Filmen är ett viktigt inslag i samhällsdebatten, och förtjänar mycket större uppmärksamhet än den fått. Jag inte bara rekommenderar, utan beordrar, er att se den.
När mörkret faller är den bästa svenska film jag har sett på mycket länge.

Andra bloggar om: När mörkret faller, Hedersvåld, Civilkurrage, Lia Boysen, Bahar Pars, Oldoz Javidi, Reuben Sallmander, Nisti Stërk, Jonatan Blode, Per Graffman
Intressant

Försäkringskassan förnekar sig inte

Bloggat den | April 27, 2007 klockan 7:26 pm | Inga kommentarer än

Min vän Maria har varit sjukskriven i flera år, och arbetstränar sedan ett halvår ett par dagar i veckan. Det hela funkar bra, och ännu bättre skulle det vara om Försäkringskassan visste vad de själva gör.

Tjänsteman 1 på Försäkringskassan har tillsammans med Maria och hennes läkare ordnat platsen för arbetsträning.
Tjänsteman 2 skrev ett brev till Maria, där det klargjordes att Marias sjukpenning skulle dras in, eftersom man inte visste var hon bor eller vad hon har för sig under sin sjukskrivning. Därmed hade Försäkringskassan dragit slutsatsen att Maria har emigrerat, och inte längre var berättigad till sjukpenning.
Tjänsteman 3 skrev också ett brev till Maria. I det brevet påstås att Maria inte bor på sin hemadress, utan tillsammans med sin fd pojkvän och deras gemensamma barn (som har sitt permanenta boende hos pappan). Därmed drog Försäkringskassan in den del av underhållet till barnet, som de står för.

Det är fan bara Försäkringskassan som klarar av något sådant.

Andra bloggar om: Försäkringskassan

En solig torsdag

Bloggat den | April 26, 2007 klockan 9:42 pm | 2 Kommentarer

Jag har sällan eller aldrig vett att skämmas, men den senaste tiden har jag skämts för min cykel. Att pakethållaren har ramlat i småbitar kan jag leva med (och jag skall köpa en ny så snart jag får tummen ur). Men nu är det styret som har gett upp. Det har alltid varit löst i “t-korset” (där själva styret är fäst i stången), men det har inte varit värre än att det har räckt med att man har dragit åt muttern emellanåt.
På sistone har muttern inte varit med på noterna, och styret har blivit lösare och lösare. Sedan ett par dagar har styret suttit så löst att det ramlat ned (så att handtagen hängt nedåt) så snart man har släppt det. Igår när jag åkte ned till affären och handlade lyckades jag ställa handtagen uppåt när jag parkerade cykeln. När jag kom ut ur affären höll en kille på att parkera sin cykel bredvid min. När han körde in den i cykelstället vände mitt styre 180° (av vibrationerna) och hamnade med handtagen nedåt. Killen glodde förstummat på min cykel, och jag kände mig inte speciellt kool.
Idag bad jag AG försöka dra åt skruven, och det slutade med att han drog av den. Nu är styret fäst med el-tape, i väntan på att ett nytt inhandlas.

Vid vägbygget här i närheten (påfart till nya E4:an) har något snille till landskapsarkitek (antar jag) placerat en stooor damm. Jag förstå att det fyller en funktion för dagvatten, så det säger jag ingenting om. Men jag fattar inte hur man kan bygga en 1½ m djup damm utan stängsel runt omkring, när det finns massor av småbarn boende i närheten. Att de har haft den goda smaken att göra en “ö” ute i dammen gör säkert heller inte det hela mindre attraktivt i små barnögon.
Imorgon är det jag som går iväg och styr upp det hela med vägarbetarna!

Idag var det dags för utvecklingssamtal för Herr Fiffig. Jag kan väl knappast påstå att varken jag eller AG blev förvånade över att han fick idel beröm. Han är snäll, artig, socialt kompetent, vetgirig och kunnig.
Jag besitter inte ord för att uttrycka hur lycklig jag är över att barnen nu går på en skola där man sätter kompetens (såväl professionell som social) högst när man rekryterar personal.

Mr T är så pass “stor” nu att jag anser att jag måste få ett ok från honom för att skriva min bok (den handlar ju ändå till viss del om de övergrepp han utsatts för). Jag hann inte mer än börja berätta om mitt projekt innan han sa
- Ja! Vad bra, mamma. Då måste du skriva om det där, och det där och det där. Och du får inte glömma det där eller det där!
Mr T är plötsligt väldigt pådrivande i bokprojektet, och ser det uppenbarligen som en väg till den upprättelse han aldrig fick från Uppsala Waldorfskola.
Behöver jag säga att jag älskar honom?!

På tal om Mr T, så kommer han - fortfarande - så gott som dagligen hem från skolan med ett stort leende på läpparna. Han är så lycklig över den kunskap han får insupa och den kreativitet han får utöva, och han är så stolt över allt beröm han får.
I förra veckan kom han hem med ett rättat prov i historia, och han hade så nära alla rätt man kan komma. Det är f*n inte illa pinkat av en kille som för bara drygt ett halvår sedan var utdömd som obildbar dyslektiker.
Återigen; Jag besitter inte ord för att uttrycka hur lycklig jag är över att barnen nu går på en skola där man sätter kompetens (såväl professionell som social) högst när man rekryterar personal.

Idag hade jag ett samtal med Majsan om ditten och datten (mer ditten än datten, om sanningen skall fram). Bokprojektet (som hon känner till sedan tidigare) kom på tal, och jag “avslöjade” att jag har en blogg (genom vilken jag fått kontakt med andra Waldorfoffer). Hon “hotade” med att leta upp den, och jag hoppas att hon lyckas
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Hon är en ängel från ovan.
*puss till Majsan*

Om jag skall nämna något negativt med att bo här (förutom skvallerkärringen), så är det närheten till tivolit.
Varje år - inför sista april - kommer nämligen ett tivoli och slår upp sina attraktioner. Det är dyrt skit från början till slut, men barnen attraheras naturligtvis.
Mr T tjatar om att få gå dit med sina kompisar, men jag väljer nog att vara en töntig morsa. Det är fan inte sunt att låta en tioåring gå ensam på tivoli (om än i sällskap med polarna) om man frågar mig.
Eller är det?
Prinsessan och Herr Fiffig har också tjatat, och där är svaret också Nej. En sur Prinsessa är förvisso inte att leka med, men jag måste också säga “Grattis” till Majsan (som skall ha Herr Fiffig i helgen).

Andra bloggar om: Cyklar, E4:an, Skola, Waldorf, Kompetens, Tivoli

Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!

Bloggat den | April 25, 2007 klockan 10:33 pm | 1 Kommentar

Wow, vilket väder det har varit idag. Rena sommarvärmen!
Skönt!

Idag - fyra månader innan sjuårsdagen - har Herr Fiffig tappat sin första tand. Den har hängt ordentligt löst några dagar, och idag satte han gaddarna i ett päron för att hjälpa tanden på traven. Det gav resultat.
Han sover hos Majsan inatt, men jag har hört rykten om att tandfén hittar dit också.
Är det inte sent att tappa sin första tand när man är drygt 6½ år? Mr T började tappa sina tänder i fyraårsåldern.

Jag har lessnat på nyfikna grannar, så nu har jag satt upp sån där frostad plastfilm längst ned på fönstren i vardagsrummet. Det är främst en skvallerkärring jag retar mig på, och hon är sjukligt nyfiken. Efter att plastfilmen var uppsatt gick Prinsessan ut på gården och lekte. En stund senare kom jag ut, och tror ni inte att skvallerkärringen stod utanför vardagsrumsfönstret och synade insynsskyddet, samtidigt som hon höll förhör med Prinsessan.
Ja, det var väl ett stort hinder som plötsligt hade dykt upp i hennes liv.

Idag blev det en tur till biblioteket.
Mp3-snäckorna åkte in i öronen, och jag sjöng för full hals. Ja, inte på biblioteket, men under cykelturen dit och hem.
Vi är pojkarna som busar
med flickornas små musar
Trumpeten känns så len
mellan era ben
Om du drar ner min byxa
ska du få se en yxa,
en yxa som gör allt
för att få lite ballt
När jag berättade om mitt musikval för AG sa han Men jösses, det där är väl sån där musik som fjuniga artonårsgrabbar lyssnar på.
Jaja, han har ju ingen musiksmak.

* Rubriken avser dagens födelsedagsbarn!

Kanske inte direkt någon date, men trevligt ändå

Bloggat den | April 24, 2007 klockan 8:09 pm | 6 Kommentarer

Idag har jag haft en date med Kalle. Eller date är väl kanske inte riktigt rätt benämning på vårt möte (och han heter förresten inte Kalle heller), men jag har träffat och fikat med en man. Här får han heta Kalle, och även om han är vuxen nu, så är han också fd elev på en Waldorfskola.
Det var första gången vi träffades, och jag hade beskrivit mig med orden Jag är blond och ser ut som en 40-årskrisande trebarnsmorsa. Det måste ha varit en korrekt beskrivning, för han kom fram till mig direkt när jag dök upp.
Vi pratade, instämde, skrattade och förfasades. Igenkänningsfaktorn var 100%, eller som Kalle redan hade konstaterat i vår föregående mailkonversation Det är ju på pricken exakt samma saker du beskrier, det enda som skiljer är X år och en annan stad. Timmarna försvann i en rasande takt innan vi skildes åt i vårsolen. Kalle är ytterligare en värdefull kontakt jag knutit den senaste tiden, och vårt samarbete har bara börjat.

Städsöndag

Bloggat den | April 22, 2007 klockan 8:20 pm | Inga kommentarer än

Att städa är ett relativt vanligt söndagsnöje i den här familjen, och denna söndag har inte varit något undantag. Behöver jag säga att Prinsessan har varit i sitt esse?
- Mamma, du borde veta att du inte skall ställa din väska i vardagsrummet. Den skall stå här i hallen, bredvid siburatorn [Prinsessans benämning på min Dramaten] - Vad slarvig Ralle är! Han har slängt sin jacka på golvet!
- Titta här! Alla Mr Ts kompisar har bara ställt sina skor mitt i hallen (och så ställde hon in dem i skohyllan).
Ja, ni förstår att Prinsessan har haft fullt upp.

Herr Fiffig fick ett aldrig tidigare skådat städryck, och gjorde jättefint i deras rum. Sedan stack han hem till kompisen Ville och lekte.

Mr T har jag inte sett så mycket av i helgen. Han har mest varit ute med kompisarna. Emellanåt har det rumlat till i hallen, och sedan har ett gäng grabbar suttit och hängt inne i hans rum.

Oprah Winfrey är ett överskattat pretto. Ja, jag ville bara ha det sagt.

Dagdrömmar

Bloggat den | April 22, 2007 klockan 12:32 pm | 2 Kommentarer

Under hela min uppväxt var jag väldigt rädd för att åka tåg, jämförbart med den flygrädsla jag närt i vuxen ålder.
Att vara tågrädd var ingen bra kombination med att vara en familjemedlem i vår familj, eftersom vi åkte relativt mycket tåg. Min pappa arbetade inom SJ, och därmed åkte vi tåg gratis.
Min tågrädsla släppte någon gång vid 18 års ålder, dvs samtidigt som jag var tvungen att börja betala för mina tågresor.

Nu för tiden tycker jag väldigt mycket om att åka tåg. Det är rogivande och avslappnande, och ger näring åt kreativiteten.
Jag drömmer om att åka från Riksgränsen till Ystad, mol alena i en egen cupé, med en dator som enda sällskap. Tyvärr så tar den resan “bara” ett dygn, men jag kanske skulle kunna åka fram och tillbaka några gånger.
Det skulle vara oerhört närande, både för mig och mitt skrivande.

Det portabla rummet

Bloggat den | April 21, 2007 klockan 7:55 pm | 3 Kommentarer

CLOUD är det portabla rummet för vila, möten och koncentration. Ett rum som är lätt att transportera från plats till plats. När det packats upp blåser en tyst fläkt in luft i CLOUD och håller tältet sedan uppe så länge som är önskat. Rummet är installerat på 3 minuter och viks ihop i den tillhörande väskan efter användandet.
Pris: 53.389 SEK
Från pid.se

Det är ju nästan i linje med min idé om uppblåsbara möbler. Min tanke är att man skall fylla dem med helium, så kan de sväva uppe vid taket när man inte använder dem. Den perfekta lösningen för compact living.
Hittills har ingen nappat på min idé, men håll med om att den är genial.

Andra bloggar om: Portabelt rum, Design

Thank God It’s Friday

Bloggat den | April 20, 2007 klockan 11:04 pm | Inga kommentarer än

Fredag - Check!
Barnen sover - Check!
Ett glas vin - Check!
En hel hög med researchmaterial som skall gås igenom - Check!
Om det är sant att skadeglädjen är den enda sanna glädjen, så borde jag vara världens lyckligaste människa just nu.

Kaffehuvudvärk i stormen

Bloggat den | April 20, 2007 klockan 3:37 pm | Inga kommentarer än

Jäklar i min lilla låda vad det blåser idag. Dessutom vaknade jag med en begynnande huvudvärk, och den har tilltagit under dagen. Ja, jag får väl skylla mig själv, eftersom jag inte köpte nytt kaffe igår. Men kaffe är på väg, så problemet är snart ett minne blott.

Jag och Prinsessan åkte på stan (medan AG tog med sig grabbarna till Gränby centrum). När vi satt och smorde kråset kom en bekant man fram och hälsade. Efter ett par sekunder kom jag på att det var en granne. Vi har aldrig haft någon mer kontakt med varandra än att vi hälsar när vi träffas, men nu pratade han på som bara den.
- Har det blivit lugnt på gården nu då? frågade han skrattande.
- Öh… va? njae… svarade jag, samtidigt som jag undrade vad han menade.
- Har ni sett till tanten, hon som köpte min lägenhet? frågade han.
Då insåg jag att han måste ha flyttat. Det har inte jag märkt, och det kändes lite pinsamt att jag till en början inte förstod vad han pratade om. Men jag tror att jag lyckades rädda situationen utan att han förstod att jag inte hade märkt att han har försvunnit.
Så kan det gå när man inte inte håller koll på sina grannar.

Nu har kaffet anlänt. Här skall botas huvudvärk!

theWitch & theBitch..?

Bloggat den | April 19, 2007 klockan 11:20 pm | 1 Kommentar

theWitch & theBitch..? Regn och rusk. Grått och mulet.
Ja, så har den här dagen sett ut, åtminstone vad det gäller vädret. Ändå har det känts som att jag haft solen skinande rakt ovanför mig hela dagen, men det beror nog på sällskapet.

Mrs Cybersis hade nämligen letat sig till storstan. Vi ägnade oss åt researcharbete, sushiätande, skrattande, fnissande, flamsande, skvallrande och shoppande.
Det har varit en kanondag, helt enkelt.

När jag satte mig på cykeln för att cykla hem förvandlades småregnandet till ett monsunregn. Det var bara att bita ihop och trampa. Jag hann bara några hundra meter innan den stora papperskassen hade förvandlats till pappersmassa. Innan jag hade hunnit halvvägs hem var jag genomblöt inpå bara kroppen. Bokstavligt talat.

Jag stannade till vid pizzerian hemma för att hämta förbeställd pizza. Dörren till pizzerian var låst, och en lapp informerade om att “Jag kommer om fem minuter”.
Då började det hagla. De där fem minuterna visade sig vara väääldigt långa, och det hann börja åska.
Till slut kom pizzabagaren. Han förklarade att killen som brukar köra ut pizzor var sjuk, så nu måste han göra det själv. Han låste upp, och gick in och började baka de pizzor som borde varit klara för länge sedan.

Det är några hundra meter från pizzerian och hem, och under den cykelturen rappade haglet mig i ansiktet ganska ordentligt.
- Den som skrattar får stryk! klargjorde jag med myndig stämma när jag klev in i hallen, påminnande om en dränkt katt.
Det resulterade i att hela familjen satte igång att skratta.
Jag lämnade ifrån mig pizzorna, vilka familjen lät sig väl smaka av medan jag stod kvar i hallen och krängde av mig alla plagg.

Sammanfattningsvis, så har jag haft en alldeles underbar dag!

the Nattuggla

Bloggat den | April 18, 2007 klockan 11:48 pm | Inga kommentarer än

Helt plötsligt ser jag en superbra sida av att jag inte sover (speciellt mycket) på nätterna. Research tar sin rundliga tid, och när projektet plötsligt ser ut att bli hundra gånger större än det var vid första tanken, ja då förstår ni att jag behöver mina vakna nattimmar.

Fan vad kul det här är. Och samtidigt så oerhört tragiskt.

Ursäkta, det var visst min som vibrerade

Bloggat den | April 17, 2007 klockan 9:33 pm | 3 Kommentarer

Idag när jag var med barnen på kören så pratade körfröken om alla vårblommor som kommit. För att peta in lite allmänbildning passade hon på att säga
- I år firar vi någon som föddes för 300 år sedan. Vet ni vem det var?
En liten gosse viftade ivrigt med handen, och sedan svarade han
- Jesus!
Tja, vad tusan. Om man nu får frågan på kören i kyrkan, så hade det ju kunnat vara rätt svar.

Under flera timmar idag har jag hört ett diskret littet vibrerande ljud var 10:e-15:e sekund i vardagsrummet. Ljudet var som starkast i ena hörnet, och jag kom fram till att grannen måste ha en mobil som låg och surrade på andra sidan väggen.
Jaja, det var inte mycket annat att göra än att vänta på att grannen skulle komma hem.
Grannen kom hem, men surrandet fortsatte. Till slut gick jag in till henne och frågade
- Har du något som ligger och vibrerar i ditt vardagsrum?
Hon såg ut som ett stort frågetecken, men gick och kollade.
Nej, det förekom inga vibrationer i hennes vardagsrum.
Jag gick till grannen ovanför och frågade samma fråga, och fick samma svar. Det var bara att återvända hem, utan att ha hittat den vibrerande källan.
Jag började krypa omkring på golvet i vardagsrummet, bakom soffa och fåtöljer för att lokalisera exakt varifrån vibrationerna kom. Och - häpp! - där stod min laminator, som tydligen hade fått för sig att den skulle vibrera i små korta intervaller.
Jag får väl ta en runda bland grannarna imorgon, och erkänna att det var jag som var den skyldige.

Edit: När jag läser min rubrik kommer jag att tänka på ett tillfälle då jag lånade Shws bil. I baksätet hade jag en trunk full med dildosar och vibratorer, och så snart jag rörde mig så var det en vibrator som satte igång och surrade.
Den måste ha blivit påverkad av min aura, eller vad tror ni?

Häxa för högtryck

Bloggat den | April 16, 2007 klockan 1:34 pm | 3 Kommentarer

Wow, vilket väder det har varit i helgen. Sånt väder kommer det att vara dagligen, året om, efter att jag har tagit över som diktator.
Jag gör mig så bra i högtryck.

Nu står jag i startgroparna för att cykla iväg och möta Mr T när han slutar skolan. Vi skall ta en sväng på stan, och förhoppningsvis kika efter att par nya skor till honom. Han delade inte min uppfattning om att han måste ha nya skor, så ibland är det bra att man kan använda sig av sitt mamma-veto.

Det kom ytterligare ett sånt där wow-mail som fick mig att skutta av lycka.
Det här kommer bli så galet mycket bättre än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Alive and kickin’

Bloggat den | April 15, 2007 klockan 9:22 pm | 2 Kommentarer

Via Jontas fick jag vetskap om att min blogg hade blivit hackad.

Skärmdump från Jontas

Jag blev lite kallsvettig till en början, men det räckte med att gå in och spara indextemplets (som var intakt) för att min vackra blogg skulle dyka upp igen.

Och Jontas, säga vad man vill om Walforfarna, men du övervärderderar deras färdigheter med datorer ganska rejält.

Fusk och moral

Bloggat den | April 14, 2007 klockan 11:46 pm | 5 Kommentarer

Jag har svårt att se något generellt fel i regeringens förslag om att arbetsgivare skall kunna kräva läkarintyg från första sjukdagen. Samtidigt får det naturligtvis inte utnyttjas in absurdum.
Men om nu Kalle sjukskriver sig var och varannan måndag, kan det väl inte vara annat än till gagn för hans hälsa om det behövs en läkarkontakt för detta.
Många kvinnor lider av sådan mensvärk att de inte har något annat val än att vara hemma från arbetet ett par dagar varje månad. I det fallet är det bara löjligt att begära sjukintyg, och det skulle inte fylla någon som helst funktion.
Det är nog ingens önskan att vårdcentralernas väntrum skall bli knökfulla med snoriga och magsjuka människor i förkylnings- och influensatider. Det måste finnas utrymme för sunt förnuft, och man kan inte utgå från att sunt förnuft försvinner per automatik så snart någon blir arbetsgivare.
Problemet är väl om Pernilla hoppar över att sjukskriva sig när hon vaknar upp med en förkylning, eftersom hon helt enkelt inte orkar sitta i vårdcentralens väntrum i flera timmar (bland andra snoriga människor). Och det är ju inte så lyckat om Pernilla arbetar som tex styckare. Samtidigt har jag svårt att tro att Pernillas arbetsgivare kräver intyg från första dagen, om det är hennes första sjukskrivning på tre år. Om det däremot är hennes sjunde sjukskrivning på ett år, så är det väl bara till gagn för hennes hälsa om hon kommer iväg till en läkare.

Som sagt; Alldeles underbar

Bloggat den | April 13, 2007 klockan 11:50 pm | 2 Kommentarer

Jag sa ju (eller skrev iaf) att det skulle bli en alldeles underbar dag, och det blev det. Med råge.

När jag kom från affären kom dragspelsfarbrorn (en dragspelande granne. Han är över 90 år, och en av de absolut piggaste människor jag någonsin träffat) ut och påkallade min uppmärksamhet. Han “klagade” på att Prinsessan och Herr Fiffig inte hade ringt på hos honom när de var påskkärring och påskgubbe. Det hade de nog gjort, men han var nog inte hemma (har är så aktiv, den där karln).
Hur som helst, han hade ju köpt en massa godis till dem, och nu gick han in och hämtade det. Han kom snart ut med en stor burk som de fick. Och så passade han på att berömma mig för mina trevliga, glada och artiga barn
Snacka om gulledragspelsfarbror!

Mrs Cybersister - vännen utan lokalsinne - ringde. Hon visste knappt var hon var, men jag guideade henne via telefon dit hon skulle. Sedan kom jag på att jag ju lika gärna kunde åka dit jag också. Det blev några timmar med fika, prat, allvar och skratt.
Åh, vad jag gillar henne!
Trots att hon är en relativt nyvunnen vän, så känns det nästan som att vi har varit gifta med varandra i 50 år. Vi tänker samma tankar, och i samma banor. Ja, hon är helt enkelt en mycket intelligent kvinna.

Jag avslutade kvällen tillsammans med min hemliga älskare (ska han bli, även om han inte vet om det än) Ashton Kutcher. Han var ytbärgare tillsammans med Kevin Costner, och filmens enda behållning var väl egentligen det ögongodis min lilla pudding utgjorde.

Varmt uppvaknande

Bloggat den | April 13, 2007 klockan 6:31 am | 2 Kommentarer

Jag vaknar tidigt och känner mig, med mina mått mätt, utsövd efter 3½ timmes sömn. Den mjuka morgonsolen letar sig in mellan gliporna i persiennen och jag kommer på mig själv med att le.
TVns morgonnyheter gör mig sällskap, och enl rapporteringar och prognoser ser det ut som att beskedet om värmerekord i helgen håller i sig.
En balja rykande hett kaffe gör mig sällskap vid datorn. I inboxen hittar jag ett mail som får glädjen och värmen att skölja genom kroppen. Om barnen inte hade sovit skulle jag ha brustit ut i dans och sång. Nu nöjer jag mig med att sitta här med ett stort fånflin i hela ansiktet.
En dag som börjar så här kan inte bli annat än alldeles underbar!

Röjning pågår

Bloggat den | April 12, 2007 klockan 4:51 pm | 3 Kommentarer

Att städa är väl inte direkt min favoritsysselsättning, men det är - om inte kul, så åtminstone skönt - att röja.
Igår var det barnens rum som fick sig varsin duvning. AG tog sig an Prinsessans och Herr Fiffigs rum, medan jag gav mig i kast med Mr Ts rum. Det är väl inte helt klart än, men det är mest finlir som återstår.

När det gäller barnens rum så anser jag att det är deras ansvar att plocka undan leksakerna när de har lekt. Barnen delar väl inte alltid den uppfattningen, och nu har jag tjatat några dagar på dem utan resultat. Igår tog alltså AG och jag tag i saken. Idag när det började bli dags för dammsugning vaknade barnens intresse.
Att dammsuga var tydligen jätteroligt, och Prinsessan tog sig an hallen - naturligtvis iförd prinsessklänning och prinsesskrona.

Städning gör sig bäst till musik, och jag satte ihop en spellista med favvolåtar. När AG fick höra den utspelade sig följande konversation
AG: Det är som att man hade teleporterats tillbaka till 80-talet.
tW: Hörrudu, den här låten [So long med ABBA] är faktiskt från 70-talet!
AG: Ja, jag tyckte väl att jag kände hur byxorna blev vidare och platåskorna började växa ut.

Friska vårvindar

Bloggat den | April 11, 2007 klockan 11:06 am | 2 Kommentarer

Utanför fönstret leker och viskar vårvindar friska. Men solen skiner och vinden är ljum. Det är en fantastiskt vacker vårdag.

Mr T är på Fyrishov med Ralle och hans familj. Herr Fiffig spelar labyrintspel (han är verkligen galet duktig på det) och Prinsessan sjunger. Det är nån sång om nån fotbollsspelare. Zlääätan, Zlääätan!! klämmer hon i för allt vad lungorna håller.

Om allt går enl planerna så dyker AG upp om någon timme. Undrar om jag kan muta honom att kasta sig över tvättberget. Då får han garanterat hjälp av Prinsessan. Själv tänkte jag umgås med tangentbordet.

Jag är synestetiker

Bloggat den | April 10, 2007 klockan 12:56 pm | 8 Kommentarer

Igår skrev Monica om synestesi. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men det lät ju intressant så jag läste med stort intresse om fenomenet.
Jag har aldrig någonsin ens kunnat föreställa mig att det finns människor som ser bokstäver och siffror i färger, eller att ljud kan antivera luktsinnet. Märkligt och intressant.

Efter en stunds läsande insåg jag att jag är synestetiker! Inte så att jag ser siffror och bokstäver i färger, men jag ser tid som bilder:

Ett år Ett år, enl mitt sätt att se på saken. Att året ser ut så här har alltid varit en självklarhet, och jag minns att jag till en början hade oerhört svårt för bilder som återgav året i cirkelform. Varför december och januari inte sitter ihop har jag ingen aning om. De gör bara inte det.

En vecka

Så här har en vecka alltid sett ut för mig. Jag har ingen förklaring till varför den går motsols, den bara gör det.

Hur ser du tid? Har dina bokstäver och siffror färger? Aktiverar ljud ditt luktsinne? Ser du musik i bilder?
Skriv och berätta!

Andra bloggar om: Synestesi

Vitlöksdoftande annandag

Bloggat den | April 9, 2007 klockan 7:13 pm | 2 Kommentarer

Imorse när jag såg snötäcket utanför fönstret funderade jag någon sekund på om jag skulle krypa tillbaka under täcket och grina. Men en titt på termometern informerade om att det var en plusgrad ute, så jag insåg att det nog snart skulle bli barmark igen. Och det blev det.

Idag kom Ralles mamma och hämtade honom, efter att han har varit här i två dygn. Ingen blev väl speciellt förvånad när grabbarna frågade om Mr T fick följa med hem till Ralle och sova över där.
De kompletterar varandra så oerhört bra, och skulle nog kunna umgås hur mycket som helst utan att tröttna på varandra.

Efter alla ägg och all lax så kände jag att magen ville ha något helt annat, så det fick bli tomatsoppa till lunch. I tomatsoppa skall man ha en klick creme fraiche med vitlök, och så skall man äta vitlöksbröd till.
Vitlök är en av de få ingredienser man inte kan överdosera. Det kan helt enkelt inte bli för mycket, det blir bara godare.

Så_jävla_surt!

Bloggat den | April 9, 2007 klockan 1:57 am | Inga kommentarer än

Jag gick in på en gammal mailadress för att rensa bort spam. Det var alla spam som till slut fick mig att överge den adressen, men någon gång ibland går jag in där för att se om någon har råkat skicka ett mail dit av misstag. Och för att rensa bort spam.
I djungeln av alla junkmail hittade jag… ett annat mail. Det talade om att jag hade vunnit två biljetter till inspelningen av Kvarteret Skatan.
Jodå, jag minns att jag deltog i en tävling om biljetter, men inte tusan trodde jag att jag var så urbota korkad att jag angav en mailadress som jag inte använder. Inspelningstillfället har passerat, och här sitter jag och önskar att jag inte hade läst det där mailet.
Det här kommer att göra fysiskt ont i flera dagar.

Nu skall jag slå mig själv.

Två turkar och en fez

Bloggat den | April 9, 2007 klockan 1:35 am | Inga kommentarer än

A: Vill du höra en historia?
B: Ja.
A: Två bagare och en smet.
B: Vad var det för kul med det? Det är ju som att säga “Två sotare och en skorsten”.

Jag älskar humor när den är som bäst!

Påskdagen

Bloggat den | April 8, 2007 klockan 10:47 pm | 2 Kommentarer

En ganska slö och händelsefattig påskdag börjar gå mot sitt slut. Jag får väl i ärlighetens namn erkänna att jag inte har gjort ett enda vettig handtag idag. Men det känns ganska ok.

Om det inte var för kylan, så skulle jag gärna ha gett mig ut i den vackra vårsolen. Men jag nöjde mig med att stanna inne, och lyssna på koltrasten som satt och sjöng i tujagranen utanför fönstret. Och jag skall väl inte klaga, i Göteborg har det ju snöat!

Ralle kom igår och sov över. Han skall sova över inatt också, och åker hem imorgon. Tror jag.

STOLT!

Bloggat den | April 8, 2007 klockan 1:07 am | Inga kommentarer än

Jag hittar mig själv länkad som Waldorfhäxan, och mitt ego blåser upp mer än jag någonsin hade kunnat ana.
Stolt är bara förnamnet!

Påskafton

Bloggat den | April 7, 2007 klockan 10:51 pm | 2 Kommentarer

Påskafton har förflutit i stilla lunk. Större delen av dagen (känns det som iaf) har gått åt till att Prinsessan och Herr Fiffig har frågat om när Påskharen skulle komma. För att stilla deras tjat tog jag med mig dem ut till soprummet (för att slänga sopor, alltså). Och tro det eller ej, men när vi kom tillbaka in på gården hade Påskharen varit här och hängt en massa godis i trädet utanför vardagsrumsfönstret!

Har jag mogna grannar, eller?
När jag skulle gå till affären såg jag att någon hade ställt en liten plastpåse utanför grannens dörr. Eftersom det var en genomskinlig platspåse såg jag att den innehöll lite sand och kattbajs.
Jamen hallå, liksom!
Ok, för att undvika ev missförstånd, så vill jag klargöra att jag är den största motståndaren till att katter bajsar i sandlådan. Men om nu någon har sett grannens katt göra det (djur är djur) så är det väl bättre att man plockar bort bajset, och sedan uppmärksammar grannen på det face to face. Att bemöda sig med att smyga in med en plastpåse i trapphuset säger ju bara Jag är en anonym, feg jävla idiot!
Vad är det som får människor att skriva anonyma lappar i tvättstugan eller leka privata parkeringsvakter och småpåvar? Det enda rimliga svar jag kan komma på är att de är kompletta idioter.
Kan man inte stå för sin ståndpunkt, så kan man fan behålla den för sig själv!

Jag ler och känner mig oerhört tacksam för all hjälp jag får med att sprida min efterlysning. Av responsen att döma, så kommer det jag först trodde skulle bli i “folderformat” nu att bli i “bibelformat”. Det kommer förvisso ta enormt mycket längre tid att nå målet, but it’s worth waiting for (som en viss ölreklammakare skulle ha sagt).

Förortsungar

Bloggat den | April 7, 2007 klockan 11:25 am | 2 Kommentarer

Kidz in da hood Jag har svårt för både betongförorter och rapmusik, men ändå är Förortsungar en sevärd familjefilm. Jag såg filmen tillsammans med Mr T, och vi hade lika stor behållning av den båda två. Filmen känns varm och glad, och att Gustaf Skarsgård spelar en av huvudrollerna gör ju knappast saken sämre (jag är lite småkär i alla de där Skarsgårdarna, tror jag).
Att filmen inte utgår från den heteronormativa familjesynen (i dess olika varianter) är ett annat stort plus.

Ett minus är väl att det är lite för mycket musikal i filmen. Jag har svårt för när människor reser sig upp och brister ut i sång i tid och otid.
Ett annat minus är Mirre (Embla Hjulström). Jag hade svårt för henne redan när hon gjorde IKEA reklamen. Vad går ungen på, liksom?
Det är kul att man har valt oväntade ansikten i småroller, eller vad sägs om Peter Jezewski som raggare eller Dogge Doggelito som snabbköpskassörska? Sanna Ekman gör en trovärdig rolltolkning som en riktig bitterfitta.

“Kalle-Blomqvist-historien” var väl inte riktigt min grej, men den vände sig nog å andra sidan till de yngre tittarna. Däremot gillar jag verkligen utvecklingen av Johans och Aminas relation, och jag önskar att verkligeheten kan få lite mer av det.

Andra bloggar om: Förortsungar

Grattis!

Bloggat den | April 7, 2007 klockan 1:14 am | 2 Kommentarer

Grattis N och B!

Ett stort GRATTIS till N och B som knyter hymens band idag. Må ni leva lyckliga i alla era dagar!

Hipp, hipp: Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!

Kärleksregn över er!

Prinsessan

Bloggat den | April 6, 2007 klockan 11:45 pm | 2 Kommentarer

BebisPrinsessa Prinsessan är en femårig, kavat liten dam. Hon är, utan tvekan, den tuffaste och mest orädda i syskonskaran.
Hon föddes en snöyrande februarikväll, efter att hennes ömma moder hade blivit igångsatt “av humanitära skäl” (som man skrev i journalen, men för att prata klarspråk; graviditeten höll på att ta livet av mig!). Hon kom till världen med en yvig, blond hårman som förlossningspersonalen aldrig hade sett maken till.
Under hennes första levnadsår växte håret uteslutande rakt upp, och hon såg ut som en ananas!

Prinsessan är starkare än Pippi, och det kan bero på att hon äter väldigt mycket broccoli och blomkål. Hon äter så mycket att man kan se hur musklerna växer vid middagsbordet. När vi beordrar stopp och belägg för att hon inte skall bli starkare, ja då tar hon en portion till!
Prinsessan var väl bara dryga året då hon till sina föräldrars stora häpnad/förskräckelse kom bärandes på ett bilbatteri!

Helt ovetande om sin ömma moders blogg, och att hon däri fått pseudonymen Prinsessan, så har hon för länge sedan insett att hon är en Prinsessa. Och Prinsessor omger sig med rosa, glitter, lull-lull och tingeling (enda anledningen till att hennes ömma moder står ut med detta är att även Herr Fiffig hyser en förkärlek för dessa attribut).

Prinsessan är så extremt pedant att hennes föräldrar många gånger befarar att det blev en förväxling på BB (räddningen är väl att hon är så galet lik oss båda).
Ett av Prinsessans största intressen är att städa. När hon är på dåligt humör (och här snackar vi om en bestämd dam som vet vad hon vill!), så behöver man bara fråga
- Skall vi städa? för att hon skall mjukna.
Hennes böjelse på området har lett till att Tomten har kommit med såväl strykjärn och strykbräda som mopp och sopskyffel. Hon är väldigt bra på att sysselsätta sig själv, och ofta “försvinner” hon utan att man vet vad hon har för sig. När man tittar till henne kan hon stå och putsa en spegel eller rengöra handfatet. Det händer också att hon har tagit ut alla kläder ur sin garderob, och står och “stryker” dem med sitt strykjärn och sin strykbräda.

Jag och Prinsessan har utvecklats en slags “baklängeskonversation”. Vi säger alltså det vi INTE menar, och båda är medvetna om det extremt roliga i detta.
Därutöver har Prinsessan bildat en pakt med sin far.
Det började ganska allmänt i familjen (åtminstone bland de yngre) med att saker delades i bäst och bajs. Snart såg Prinsessan möjligheten (fullt med glimten i ögat) att spela ut mig och AG mot varandra. Den ena var bäst, och den andra var bajs. Hon höll helt enkelt med den som gav störst vinst / den hon sist pratade med.
Sedan dess har far och dotter tagit ett steg längre. Nu är jag knappt vatten värd i dessa diskussioner, och de två kuttrar förnöjsamt.
- Mamma, du är en hatt-tant säger Prinsessan för att befästa situationen.
Jo, jag tackar, jag.

Prinsessan är absolut den tuffaste tjej jag någonsin träffat (och det säger jag oavsett att jag är hennes mamma… eller hur).
Samtidigt kan hon vara så spröd som bara en Prinsessa kan vara.
- Ni älskar inte mig. Ni vill inte ha mig. Ni tycker inte att jag är söt. kan hon snyfta när hon vill få sin vilja igenom.

Det sägs att kärt barn har många namn, och Prinsessan är inget undantag. Hon lyssnar exempelvis till Pruttfisa, Fiseprutta, Fiselisa, Pruttelisa, Snutteprutta och Pruttesnutta.

Direkt från Blåkulla

Bloggat den | April 5, 2007 klockan 10:15 pm | 2 Kommentarer

Fiffig Påskgubbe och Prinsessig Påskgumma Idag hade barnen påsksamling i skolan. Det kom visst en påskkärring på besök, men det florerar vissa misstankar om att det var rektorn som hade klätt ut sig.

Själv har jag ägnat delar av dagen åt att skriva. Dagens skörd (hittills) är 16 sidor, men något säger mig att det hinner bli mer innan jag kryper ner i sängen.

När Mr T kom hem från skolan hade han tagit med sig skolböcker, så att han skall kunna plugga på lovet
Vi fick besök av ett av påskharens ombud, och barnen fick varsitt ägg. Och tro det eller ej, men jag fick också ett
Herr Fiffig och Prinsessan satte igång att rita påskbrev. Sedan gav de sig ut på en runda runt gården, och återvände snart med en stor skörd godis. Jag tror inte att vi behöver köpa lördagsgodis på många veckor framöver.

Ryktet når mig om att AG och Mr T LANar, och att Mr T spöar skiten ur AG *asg*
Själv sitter jag och njuter av stillheten. Om vädret och omständigheterna vill, så tänker jag tillbringa delar av morgondagen endast i sällskap med en kaffetermos.

Nu skall jag sätta mig och besvara mail.

I’m Violet

Bloggat den | April 4, 2007 klockan 9:52 pm | 2 Kommentarer

Your Aura is Violet

Idealistic and thoughtful, you have the mind and ideas to change the world. And you have the charisma of a great leader, even if you don’t always use it!
The purpose of your life: saying truths that other people dare not say.
Famous purples include: Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Jr., Susan B. Anthony
Careers for you to try: Political Activist, Inventor, Life Coach

What Color Is Your Aura?

Vissa dagar smakar livet väldigt mycket räkmacka

Bloggat den | April 3, 2007 klockan 9:01 pm | 4 Kommentarer

Idag har jag och Mr T varit på elevsamtal med två av hans lärare. Mr T hade gymnastik när jag kom, så vi fick vänta ett par minuter på honom.
- Jag måste bara säga att han är en fantastiskt fin och harmonisk pojke, och han har blivit så glad alltefter som tiden gått sa fröken.

Mr T kom, och så satte fröknarna igång; Mr T är oerhört läraktig, och väldigt duktig i alla ämnen. De tusenmilakliv han har gjort (sedan han började för drygt ett halvår sedan) överträffar med råge alla förväntningar och förhoppningar. Han är artig och trevlig mot såväl barn som vuxna, och han är en god kamrat. Hans intresse att lära sig är stort, och han tar ansvar för sitt lärande.
Ja, så där gick de på.
Båda fröknarna var väldigt imponerade av en berättelse som Mr T hade skrivit. Jag fick se den, och då började jag grina.
(Javafan, är man pinsam morsa, så är man)
Hans handstil har blivit så fin, och jag tror nog att de flesta måste komma upp i tonåren innan de skriver på ett liknande sätt. Dessutom har han en fantastisk berättelseförmåga (nu när ingen står och dikterar, utan han får skriva fritt), och berättelsen var väldigt spännande.

Inte ett enda men… kom det. Det var idel imponerade lovord.
Jag och fröknarna var överens i vår uppfattning om att Mr Ts självkänsla och självförtroende i skolarbetet har vuxit från obefintligt till ganska gott, och detta bekräftades av Mr T.

Det är fasen inte illa av en kille som fram till för bara något halvår sedan var utdömd som obildbar och dyslektiker av Waldorfsektens lärare (eller bör jag kanske kalla dem “andliga ledare”?)
Framför allt måste det vara oerhört skönt för Mr T att gå i en skola som ser honom på samma sätt som resten av världen gör.

Wow i kvadrat

Bloggat den | April 2, 2007 klockan 8:21 pm | 2 Kommentarer

Garanterat fritt från rosa-glitter Efter otåligt väntande på Uppsala centralstation kunde jag äntligen stiga ombord på bussen. Jag ringde och meddelade min nya ankomsttid.
- Jag möter dig vid busstationen, jag lär nog känna igen dig kvittrade rösten i andra änden.
(theWitch - känd från internet, det låter bra)

Jag fick mig en åktur i det uppländska landskapet, och fick byta buss mitt ute i ingenstans. Men till slut var jag framme.
- Jag har en dammig bil hade hon sagt, så jag letade efter en dammig bil. Jag såg några stycken, men ingen som verkade stämma in på vad jag sökte. Plötsligt fick jag syn på en kvinna som stod och vinkade igenkännande åt mig. Jag hoppade in i bilen, och sedan bar det av.

Det är inte många gånger i livet man träffar en människa där man känner att allt stämmer från första sekund. Men idag har jag träffat en sådan människa. Hon klev rakt in i hjärtat på mig.
Det var ju lite roligt att hon redan visste en del om mig (via bloggen), medan jag i stort sett inte visste något om henne.
- Ska vi dricka kaffe? Jag vet att du vill ha ditt svart sa hon, och när jag kom in i köket stod där en stor bukett med vackra gula tulpaner, dagen till ära

Det blev några oerhört trevliga och intressanta timmar av umgänge. Det var nästan tragikomiskt att höra hennes berättelse. Det hon berättade var i allt väsentligt identiskt med det jag själv har upplevt. Även om detaljerna skiljer sig åt, så är Waldorf-agerandet detsamma.

Hon bjöd mig på den lokala sushi-restaurangen, eftersom hon visste att jag delade hennes fäbless för wasabi, syltad ingefära och lax.
Timmarna flög iväg, och sedan skjutsade hon mig hem. När hon släppte av mig kom AG, Herr Fiffig och Prinsessan gående, och Mr T hoppade fram ur buskarna, så då fick hon träffa dem också.
Jag började längta efter att träffa henne igen i samma sekund som hon åkte.

När jag kom in hade jag fått en försändelse (ej anonym) med posten. Den innehöll ett kort garanterat fritt från rosa glitter, samt lite skrivkost
(Men orka klaga på blixtblänk i bilden!)
Det finns uppenbarligen människor som tycker att jag skall skriva mer än vad jag redan gör

Jag blir nästan gråtfärdig av all den värme och kärlek jag mött idag. Men jag tar mig lite skrivkost och vässar tangentbordet istället…

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad nioåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Tioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Femtonårig datanörd. Superduktig på bilddesign och filmmakeri. Dessutom är han en riktig plugghäst :)
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax & Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med ibland.