Tussilago nästa

Bloggat den | March 9, 2007 klockan 10:06 pm | Inga kommentarer än

Jamen nu ÄR det ju vår! Dagsmeja, plusgrader och töväder – det är mumma det!
Den livsglädje, kärlek och positiva energi som fyller mig varje vår är omöjlig att beskriva med ord.
Om du älskar – säg då att du älskar! läste jag på en nyfunnen blogg.
Ok; Jag älskar!

Ingen årstid kan som våren locka fram känslominnen hos mig (hösten kommer på andra plats). Och det är uteslutande varma minnen.
Det främst minnet just nu ligger bara ett år tillbaka i tiden. Jag tog mig till Skarpnäck för att umgås med r2 och hans sambo en helg, och det var oerhört välgörande för mig.
Jag längtar dit igen!

Undrar vad det blir för väder imorgon. Jag skulle så gärna vilja ge mig ut på en cykelutflykt. Mol alena i vårsolen, med anteckningsblock, penna, kaffetermos, mp3-spelare och mackor med stekt ägg.

Besiktning genomförd u.a.

Bloggat den | March 8, 2007 klockan 7:39 pm | 1 Kommentar

Om man är Prinsessa och precis fyllt fem år blir man kallad till kontroll på BVC, och idag var det alltså dags för besiktningen. Det hade börjat en ny sköterska där, och vi fick träffa denne. Det vägdes, mättes och kollades, och Prinsessan gick igenom u.a. Jag berättade att vi har hoppat av Waldorf, och det blev snudd på stående ovationer som respons på det.
Prinsessan rörde inte en min – utan satt istället och tittade på – när hon fick sprutan (är hon verkligen min dotter?) Hon imponerade så pass mycket på sköterskan att hon fick både ett klistermärke och en tatuering när vi var klara (trots att de hade så få kvar att det antagligen inte skulle räcka dagen ut).

Om man har varit så duktig som Prinsessan var, så får man naturligtvis åka och förlusta sig på stan efteråt. Prinsessan tog med sin plånbok och kupongen hon fått för att kunna hämta ut en gratis glass på Mc Äckel.
Prinsessan mumsade glass medan jag inombords irriterade mig på allt som har med Mc Äckel att göra. Allvarligt talat; Hur kan någon enda människa välja att gå dit, när Max finns? Jag fattar det inte.
(Ok vi gick dit, men det var bara för att Prinsessan skulle få sin gratisglass. Att betala för något där vore mig helt främmande)

Sedan ville Prinsessan sätta sprätt på lite pengar. Det slutade med att hon köpte en doktorsväska. Så nu har hela familjen fått varsin hälsokontroll. Mina framtidsutsikter är tydligen inte speciellt goda.

Jag har blivit uppmanad att skriva en lista med underliga/egendomliga saker om mig själv. Det är fan inte lätt. Jag kommer inte på en enda sak! (men jag fortsätter försöka)
Jag berättade om mitt huvudbry för AG. Han bara tittade på mig med uppspärrade, frågande ögon och sa
Du är verkligen konstig!

Allt har ett pris

Bloggat den | March 7, 2007 klockan 8:47 pm | 4 Kommentarer

- Jag skulle vilja köpa ett halsband av dig.
- Ok, Vad kul. Jag har de här som…
- Jag vill ha det där.
- Hmm… det är mitt privata. De halsband jag har till försäljning är dessa. Men om du vill ha ett sånt där, så kan jag göra ett liknande.
- Men jag vill ha det halsbandet.
- Men…
- Du får 500:- för det.
- Ok, då!

Jag rekommenderar en barnalbyl istället

Bloggat den | March 6, 2007 klockan 12:25 am | 10 Kommentarer

Det kom ett mail:
Jag är en kille på 22 år som kom in på din sida och klicka runt lite, jag gillar et du gör.
Jag har en försmak för lite äldre kvinnor och vart lite förtjust i dig och undrar om du helt enkelt skulle vilja träffas och ha lite kul?
Som sagt r jag en ren och fräsch 22åring som har ett bra jobb, bor i [ortnamn] och ser bra ut men gillar att träffa äldre kvinnor och ha kul med.
ta inte detta fel nu men u an ju höra av dig om du blir sugen

Vad svarar man på något sånt?
Mycket har jag blivit kallad för, men det här var första gången – mig veterligen – som jag blivit klassad som en äldre kvinna! Vet hut, slyngel!
Och exakt vad hade han tänkt sig att vi skulle sysselsätta oss med när vi skulle “träffas och ha lite kul”? Bygga lego? Byta Pocémonkort? Spela hartsfiol?

Inte för att jag rent principiellt skulle ha något emot att sätta tänderna i en 22-åring. Men om jag blir “uppraggad” med påståendet om att jag skulle vara en äldre kvinna, njae… Det är ju lika intresseväckande som
Jag har herpes. Ska vi knulla?

Och vaddå men gillar att träffa äldre kvinnor? Först räknar han upp saker som han uppenbarligen vill framhålla som positiva, och sedan kommer ett men…

Efter att ha sansat mig lite tänkte jag att jag skulle skriva ett kort och koncist svar i form av Tack, men nej tack. Men när en sökning visade att det inte finns någon person i Sverige med det namn som anges som avsändare, så hoppar jag över det.

Jag visade mailet för AG. Han fick sig ett ordentligt skratt, och sedan sa han
Så där går det när man skriver MILF på byxorna.

Fysiskt obehag av igenkänning

Bloggat den | March 5, 2007 klockan 9:58 pm | Inga kommentarer än

Jag skakar av illamående och får ryser av obehag. Jag får kväljningar, och kan inte riktigt läsa det mail och de dokument jag fått, utan skummar mig genom stora delar. Igenkänningsfaktorn är så stor att jag måste ta in det i små delar åt gången.
Mailet kommer från en Waldorfförälder som berättar vad dennes familj råkat ut för. I allt väsentligt skulle man ha kunnat sätta ett karbonpapper mellan det min familj utsatts för, och det den här föräldern beskriver. Även om det är helt olika saker vi råkat ut för, så är Waldorfs sätt att hantera situationerna identiskt.
Det är så fruktansvärt obehagligt att ta del av alla de Waldorfberättelser jag får ta del av. Samtidigt blir de ett bevis för det jag/vi vetat en längre tid nu; Det är så här Waldorfskolor fungerar.
Mitt i allt det tragiska är jag glad och stolt över att jag skrivit om (åtminstone en bråkdel) av det vi råkade ut för på Uppsala Waldorfskola. Det har lett till att jag fått kontakt med andra drabbade, och att vi kan hjälpas åt att sprida information.

Imorgon skall jag försöka besvara mailet, och sedan hoppas jag att jag och föräldern kan träffas ganska snart.

Andra bloggar om: Waldorfskolor
Mina tidigare texter om Uppsala Waldorfskola

“Ursäkta mig för att jag inte har smugglat någon narkotika”

Bloggat den | March 5, 2007 klockan 3:04 pm | Inga kommentarer än

Oroligheterna i Köpenhamn får mig att tänka på ett Köpenhamnsbesök för ungefär 25 år sedan. Jag och tre vänner åkte bil över, för att vinka av en av vännerna som skulle flyga från Kastrup. När det var gjort passade vi andra på att spendera resten av dagen i Köpenhamn.
Jag var distriktsordförande inom Ungdomens Nykterhetsförbund, och mina vänner var också “högt uppsatta” inom nykterhetsrörelsen. Därmed var det en självklarhet att vårt första stopp skulle bli Christiania.
Vi vandrade omkring på området och beskådade herrelösa hundar och haschförsäljning. Trots att besöket inte varade mer än max 10 minuter och vi varken såg eller upplevde något otäckt, så tyckte jag att det var oerhört obehagligt.

Efter Christianiabesöket gick vi på stan, åt middag och besökte ett museum. Framåt kvällen, när det började skymma, bestämde vi oss för att åka hem till Sverige igen. På väg mot färjelägret låg en svenskregistrerad bil med två män bakom oss hela tiden. Vi noterade det, men tänkte att de väl också var på väg hem. Men när vi åkte in i färjelägret försvann den bilen åt något annat håll.
När färjan anlände till Sverige åkte vi av som andra bil. Den första bilen passerade tullen utan några konstigheter. När vi kom rullande rusade det ut ett flertal tulltjänstemän och stoppade oss. De tömde ut innehållet i våra väskor och slet loss bilens inredning. En hund fick söka genom bilen, och hans letande blev lika resultatlöst som tulltjänstemännens.

Jag och mina vänner kunde inte göra så mycket annat än att stå och titta på. Vi förstod att den Svenska polisen/tullen hade tjänstemän utplacerade runt Christiania, i hopp om att få syn på svenska potentiella narkotikaköpare. De hade väl nappat när de fick syn på vår svenskregistrerade bil, och sedan följt efter oss under alla timmar i Köpenhamn.

Det kändes både skrattretande och frustrerande att de hade valt att slänga hela sin arbetsdag i sjön, genom att bevaka oss. Det hade ju inte kunnat bli så mycket mer fel. Tänk om de hade vetat att vi var tre rabiata nykterister och drogbekämpare. Och ingen hade nog kunnat bli gladare än vi om de istället hade valt ut någon/några som verkligen hade köpt narkotika.
Situationen var så märklig, så jag kände nästan att jag ville be om ursäkt för att jag inte hade någon narkotika med mig. Men istället uttryckte jag min glädje över att en del av deras kollegor var posterade på andra sidan sundet, och passade på att berätta lite om mitt engagemang mot alkohol och droger.
Tulltjänstemännen såg bara besvikna ut.

Babe In Total Control of Herself

Bloggat den | March 3, 2007 klockan 10:00 pm | 1 Kommentar

Idag kom (barnens) farfar för att gratta Prinsessan i efterskott. Det blev paket, fika och trevligt umgänge. Barnen tycker alltid att det är roligt när farfar kommer, men idag blev det lite av en intressekonflikt. Prinsessan och Herr Fiffig var nämligen bjudna på födelsedagskalas hos en av favvokompisarna på deras förra lekis. Och hur mycket man än vill vara på två ställen samtidigt, så går det ju inte.
Men vi skall kompensera det genom att bjuda kompisen och hennes syster (som också är en favvokompis från förra lekiset) på Nickis Äventyrslek någon helg framöver. Det ser vi alla fram mot.

När jag var i affären idag fick jag syn på… färdigrullade, ostekta köttbullar. Allvarligt talat; Finns det en marknad för sådant? Varför skulle man köpa färdigrullad köttfärs, istället för att rulla köttbullarna själv?
Ok, jag medger att jag har köpt färdigstekta pannkakor/plättar (eftersom jag själv alltid misslyckades när jag skulle steka dem), men det är slut med det nu. Nu använder jag nämligen receptet som är till Pettsons pannkakstårta, och då blir pannkakorna/plättarna kanonbra!

Jag har, som sagt, aldrig varit någon jeansmänniska. Men det är aldrig för sent att ändra sig, och efter att jag passerade 40 har jag börjat använda jeans. Jag berättade härom dagen att jag hade börjat dekorera ett par jeans. Nu är arbetet slutfört, och kan beskådas på bilden här bredvid.
Jag har sytt i kilar i sidorna, satt öljetter och skall trä läderremmar genom dem. På ena benet har jag broderat, och på andra benet har jag strukit fast en liten nalle. Dessutom har byxorna fått några små stjärnor.
Blev inte byxorna vackra, så säg!

Jag har fått blodad tand när det gäller att piffa till jeans, och jag tog mig en titt i garderoben. Jodå, där fanns en hel del jeans som jag fått av vänner (tack, tack, tack!). Jag tog fram ett par jeans som jag använde ganska frekvent för ett par år sedan, och satte på mig dem. Hmmm… Nu fick jag ett mycket påtagligt bevis på att jag faktiskt har gått ned i vikt. Nåja, det är inte värre än att jag syr in dem när jag är i farten. Jag hade ändå tänkt sätta dragkedjor i sidorna.

Gud vad jag är hångelsugen!

It’s such a shame our friendship had to end

Bloggat den | March 2, 2007 klockan 10:57 pm | 2 Kommentarer

Har du kvar alla drömmar du omgav oss med?
Eller dog de på vägen av glömska och svält?
Fan, en ska ha drömmar när världen ser ut som den gör.

Jag har så smått börjat skriva en lista på musik jag saknar. Ja, det är alltså musik jag har på LP-skivor (någonstans ute i förrådet), men eftersom jag med största sannolikhet aldrig kommer att äga en skivspelare igen så börjar jag inse att jag bör försöka samla musiken på CD. Och att det inte är det lättaste alla gånger visade sig ju när jag började med att leta efter Peter R Ericson. Men det löste sig ju genom att jag mailade honom, och han skickade mig en CD från sin privata samling. Det kan man kalla att måna om fansen

livet är ännu ett mysterium
men det är spännande som fan

AG fick syn på listan över min önskemusik.
Vaffan, kan du inte lyssna på någon musik som är gjord på den här sidan millennieskiftet suckade han uppgivet.
Nej, det kan jag faktiskt inte! Så det, så!

Her hot pants can’t hide her cheeks
[...]
Every way, she’s a winner
Turn a gay preacher to a sinner
No one you want your mama to meet

De senaste dagarna har jag levt i musik. Inte så att jag har spelat speciellt mycket musik (för det har jag inte), men mina sinnen har upptagits av musik.
Jag tänker, känner, vibrerar och minns.

Det sägs att det finns alltid nå’nting bra i det som sker,
och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.

Jag förundras över att gränsen mellan lycka och krossat hjärta är mindre än hårfin. Allt kan förändras på en nanosekund.

Till alla er som sitter där ute och sliter ert hår i förtvivlan över vad ni skall skänka mig i födelsedagspresent, så kan jag meddela att min enda önskan är en ny mp3-spelare. Den nuvarande har det varit glapp i sedan den dag jag köpte den, och den gör ingen människa glad (åtminstone inte mig).

Avslutningsvis, kära musiclovers; Från vilka låtar kommer ovanstående citat?
Låt mig gärna veta om du behövde ta nätet till hjälp för att ta reda på svaret.

Note: Hah! Jag lyssnar visst på musik som gjorts efter millennieskiftet!
Jag lyssnar ju för tusan på Veronica Maggio!
Där fick ni, alla bakåtsträvare!

Varför ska man tänka på någon annan än sig själv?
Ego…

Plutiflikationstabellen

Bloggat den | March 2, 2007 klockan 9:18 pm | 2 Kommentarer

Herr Fiffig fick syn på en multiplikationslathund som jag har gjort till Mr T.
Vad är det här? undrade han nyfiket.
Jag förklarade vad det var och hur man använder den, och Herr Fiffig lyssnade intresserat.
Jag vill också ha en sån! klargjorde han bestämt.
Jag skrev ut en lathund till Herr Fiffig också, och han satte sig genast för att beskåda den.
5×5 är 25… 8×4 är 32… 9×9 är 81… (osv) upplyste Herr Fiffig entusiastiskt.
Om det fortsätter så här, så lär han kunna multiplikationstabellen som ett rinnande vatten om några dagar.

Prinsessan går en glassig sommar till mötes

Bloggat den | March 2, 2007 klockan 6:48 pm | 3 Kommentarer

Jag har aldrig varit någon glassätare. Inte så att jag inte tycker om glass, det är mer att jag aldrig kommer mig för att köpa/äta glass.
Nu står GB inför att lansera sommarens glassnyheter, och jag hittar en som jag redan nu vet kommer bli Prinsessans absoluta favorit. Det retar mig så fruktansvärt att GB väljer att lansera en så könsrollsinriktad glass. Samtidigt förstår jag att GB är medvetna om att det finns sådana tjejer som Prinsessan. Här finns ett tydligt kundunderlag, och varför skulle man strunta i det?

Från min egen barndom minns jag godingar som Tärningen (från 1969, enl. GBs nostaligplanscher). Flirt var en annan favorit, och Zoom hann väl bli en klassiker. Och så den tråkiga Puckstång, såklart.

theWitch krystar i bloggtorkan

Bloggat den | March 1, 2007 klockan 11:01 pm | 2 Kommentarer

Oj, redan mars. Det måste betyda att våren är på väg, för visst är mars en vårmånad. Visst är det det!
Ikväll cyklade jag ned till affären, och njöt av de få plusgrader det var ute. Cykeln slirade i slasket och modden, men det är lätt att leva med när man vet att det blir varmare.

Igår var jag ganska låg av huvudvärk hela dagen. Den släppte framåt kvällen, och då tog kreativiteten vid. Jag började piffa till ytterligare ett par jeans. Det skapandet har fortsatt idag, och jag hoppas hinna slutföra det imorgon.

Mitt teflonminne gjorde att jag totalt missade min sträcka i bloggstafetten. F’låt.

Nä, som ni märker så skriver jag ganska oinspirerat idag. Egentligen förstår jag inte varför. Jag är skrivsugen och jag älskar att knattra på det nya tangentbordet (jag har kommit på varför jag gillar det så mycket; Det har laptop-känsla!). Men jag lider uppenbarligen av bloggtorka, och det gör ingen människa lycklig att jag sitter här och krystar fram text.