Talking to myself

6 Kommentarer to “Talking to myself”

1. (N)
   March 29th, 2007 @ 12:18

   Likewise baby!
   See you
   Yours sincerely
   Sajbersis.

   [Jag, theWitch, tar mig friheten att "avidentifiera" kommentaren, så att alla waldorfmänniskor som hänger här slipper ta del av vem jag skall träffa. ]

2. Drottningen
   March 29th, 2007 @ 15:23

   Jag skickade länken till din blogg till en bekant som har funderingar om waldorf, jag antar (hoppas) att det är okej med dig.

3. Nina
   March 29th, 2007 @ 17:02

   Alla ni som känner någon som känner någon som har sina barn i Waldorf regim borde få tips om denna blogg. Kanske vågor dom komma ut ur garderoben med sin oro. Bara för att man inte satt sig in i konceptet ordentlig(ganska öppenbart för då kanske de hade besparat sig besvikelsen och traumatiska händelser) så äger man endå rätten att ifrågasätta. Och till alla som i tysthet har hamnat i underläge, vill jag bara säga; ge inte upp.Stå på er. Hjälp era vänner och bekanta som låtsas vara nöjda med skolvalet.
   Skrapa bort ytsnacket. Skit vill ni hitta!!!
   Men hjälpen går att finna:)
   Länge leve våra barn
   Gud så poetiskt detta vart, måste vara vädret…

4. Jontas
   March 29th, 2007 @ 17:40

   Det är väl inget bakhåll från Waldorf-maffian? *orolig*

5. tbfkaem
   March 29th, 2007 @ 22:45

   Nu har jag läst igenom alla dina Waldorf-inlägg och är alldeles chockad. Jag hade intrycket att de bara verkade vara ett gäng ofarliga och socialt inte så anpassade muppar, men det är ju mycket värre.

   Grattis till att du har tagit dig ur träsket

6. theWitch herself
   March 30th, 2007 @ 00:38

   Drottningen: Det är klart att det är ok att sprida länken. Ju fler som får insikt, desto bättre.
   Tyvärr så har jag ju valt att inte skriva om de “bästa” snaskigheterna, eftersom jag vill spara dem till boken. Men förhoppningsvis kan det jag har berättat om hittills räcka som avskräckande exempel, eller åtminstone väcka viljan att söka mer information.

   Nina Winjum: Tack för din kommentar. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv!

   Jontas: Ingen fara. Det här är en mamma som jag har haft mailkontakt med, och jag har sett tillräckligt mycket dokument från deras “fall” för att inse att man kan råka betydligt mer illa ut än vad vi gjorde.

   tbfkaem: Tack för grattiset. Faktum är att jag fortfarande (efter drygt ett halvår) känner en daglig “aktiv glädje” över att vi tog oss därifrån. Och det absolut bästa är naturligtvis att se hur oerhört bra barnen mår av att inte behöva gå där längre.
   Uppfattningen om den sviktanse sociala kompetensen stämmer ganska väl.

Lämna gärna en kommentar