Heaven, hell &Waldorf

Bloggat den | February 27, 2007 klockan 7:48 pm | 2 Kommentarer

Början på dagen blev tung. Jag hade nyheterna på i bakgrunden samtidigt som jag plockade fram barnens kläder, och den bussolycka som inträffade imorse har väl vid det här laget inte undgått någon. Även om inte jag eller någon jag känner (vad jag vet) är personligt drabbad, så känns det alltid värre ju närmare det är.
Det var tungt att se flaggorna på halv stång utanför stadshuset senare under dagen.

Jag hade fått ett meddelande på telefonsvararen från skolans rektor, där han bad mig ringa upp. Jag blev genast orolig att det hade hänt något (trots att han faktiskt sa att det inte hade gjort det, men är man en hönsmorsa så är man). Jag slängde mig genast över telefonen och ringde upp honom. Nejdå, det var ju inga tråkiga saker han hade att säga. Tvärtom! Samtalet gjorde mig så upprymd, och jag fick återigen en bekräftelse på hur helrätt det verkligen var att byta från Uppsala Waldorfskola. Jag blir fortfarande alldeles upprymd när jag tänker på att vi verkligen har tagit oss därifrån!

Idag var det dags för Prinsessan och kompisen Karin att gå till kören igen. De var ute på gården och lekte innan det var dags att gå, och när jag kom ut frös Karin ganska mycket.
- Du kan väl gå in och ta på dig vantar sa jag.
- Nej, det behövs inte. Jag är van att få frysskador svarade hon. (Hon har tidigare berättat för mig att hon fick frysskador när hon var väldigt liten)
Men jag insisterade på att hon skulle ha vantar, så hon gick in. Hon kom snart ut igen, utan vantar.
- Jag hittade inga vantar sa hon.
Nåja, jag hade mina vantar med mig och erbjöd henne dem, men hon tackade nej. När vi kom fram till kören såg jag att hon bara hade en tunn kortärmad t-shirt under jackan. Inte undra på att hon huttrade.

När vi kom till kyrkan blev morgonens bussolycka återigen påtaglig. “Vår” kyrka är en av de som håller öppet under kvällen, till följd av olyckan. Präster och krispersonal var på plats.
När vi kom ner till körrummet rådde det mer eller mindre kaos. Den ena körledaren kunde inte komma idag, eftersom hon befann sig på stridsstigen i Jumkil, där Alliansen har för avsikt att svika ett vallöfte, och istället lägga ned skolan.
Den andra körledaren satt ute i korridoren och lirkade med en pojke som av någon anledning inte ville gå in i körrummet (jag förstår faktiskt inte varför så många föräldrar bara lämnar sina barn, och går därifrån).
När vi väl kom in i körrummet och sången satte igång, kom körledaren på att hon hade glömt sin tvåårige son någonstans på väg in i kyrkan. Hon sprang iväg och letade upp honom, och sedan kunde sjungandet komma igång på allvar.

När man inte har konstant tillgång till dator (vilket jag ju inte hade en tid, fram till för några dagar sedan), så blir surfandet väldigt selektivt. Jag har tex inte loggat in på mina mailkonton förrän idag. Och det var ju tur att jag gjorde det, för det visade sig att det är jag som har pinnen i bloggstafetten. Fram tills imorgon kväll har jag på mig att krysta fram ett bidrag…
Dessutom hade jag fått ett oerhört intressant mail ang. Waldorf (vilket jag skall försöka besvara ikväll/imorgon). Om resultatet av det faller väl ut, så kommer information om sekten få ännu lite mer spridning (vilket ju inte alls är fel).

För första gången någonsin, så har jag valt att inte publicera en kommentar (som inte är spam). Kommentaren är från en “Waldorfsyster” (dvs någon som har liknande erfarenheter de min familj har), och egentligen vill jag inget hellre än att publicera den. Men jag av står “av taktiska skäl”, eftersom jag tror att det framtida samarbetet (som jag hoppas på) kan ha fördel av att inte exponeras här i nuläget. Det hänger ju en hel del Waldorf-människor (ni vet såna där som inte använder sig av datorer) här i min blogg, och jag känner inget behov att att sticka det här under näsan på dem.
Men jag kommer att skriva ett mail till dig (N) redan ikväll.

Satan i gatan, vad skönt mitt nya tangentbord är!

Andra bloggar om: Bussolycka, Skolan, Kör, Waldorf

Familjen mår bra

Bloggat den | February 27, 2007 klockan 10:56 am | Inga kommentarer än

Eftersom flera oroliga personer har hört av sig, så vill jag bara tala om att ingen i min familj befann sig på någon av de olycksdrabbade bussarna.
Vad jag än så länge vet, så var heller ingen jag känner med på någon av bussarna. Men olyckan påverkar mig ändå starkt, och jag följer nyhetsrapporteringen.

Jag tackar för allas varma omtanke.

Advokaten

Bloggat den | February 26, 2007 klockan 11:20 am | 3 Kommentarer

Det här är nog den svagaste Beck-film jag någonsin har sett. Jag påstår inte att den är dålig, men den gjorde heller inte något starkt intryck.
Att producera filmer enl löpande-band-principen kanske ger ett avmätt intryck till slut.

Vem som var mördaren räknade jag ut vid första scenen personen var med i (trots att mordet då fortfarande inte hade begåtts).
Under utredningens gång arbetar man med några olika mordmotiv, och det slår mig efteråt att man aldrig får något svar på vart det där dokumentet hade tagit vägen.

Det är ju kul att se att Gunwald har gått och blivit flörtig, och det skall bli roligt att se vart det leder.

Advokaten får betyget

Andra bloggar om: Advokaten, Beck

Tjuvlyssnade barn

Bloggat den | February 25, 2007 klockan 1:30 am | Inga kommentarer än

- Milda makter!
- Du sa fel.
- Va?
- Du sa “milda makter”. Men det heter “Milda Matilda”!

Musik och Jersild

Bloggat den | February 25, 2007 klockan 1:09 am | 1 Kommentar

Ja, glädjen över att sitta och bekanta sig med Nya Jersild låter sig inte beskrivas i ord. Jag njuter av tangentbordet… den nya musen… ja, burken som sådan är inte så tokig den heller

Jag hade tänkt titta på Melodifestivalen, eftersom Kungen av svensk musik var med. Men festivalen krockade med sparrissoppan, så jag fick dra upp ljudet och lyssna utifrån köket. Jodå nog lät det Uggla, alltid.
När det var dags för Hunken av svensk musik var soppan uppäten, och det var ju tur det. Här snackar vi ögongodis på hög nivå!

Det är ju inte alltför ofta jag uppdaterar min musiksmak, men på sistone har den utökats med Veronica Maggio. Köp hennes skiva, lyssna och njut! Det är underbar musik!

Mr T var på DiscoParty ikväll. När han kom hem berättade han att han hade vunnit danstävligen (vilket inte förvånar mig det minsta). Det känns ju bra att grabbarna inte drog sig för att dansa, trots att inga tjejer var inbjudna till DiscoPartyt

Nu skall jag fortsätta gosa med Jersild! Det tar sin tid innan program och bokmärken är på plats.

Min kärlek räcker till alla

Bloggat den | February 24, 2007 klockan 9:59 pm | 4 Kommentarer

Prinsessan: Mamma… jag hörde vad du sa i telefonen igår.
Jag: Jaha..?
Prinsessan: Du sa “Jag älskar dig, Jerry“.
Jag: *asg* Ja, det sa jag faktiskt.
Prinsessan: Men du älskar väl din dotter också?

Herr Fiffig är fiffig

Bloggat den | February 23, 2007 klockan 8:19 pm | 3 Kommentarer

Herr Fiffig kommer och visar mig ett papper, där han har skrivit talen 1-10. Men de är inte skrivna på rad, utan istället klurigt gömda. Några ser jag direkt, och andra måste jag leta efter en stund för att hitta, men till slut har jag lyckats att ta mig igenom 1-10.
Herr Fiffig försvinner, och kommer tillbaka efter en liten stund.
Nu är det till 11 upplyser han mig, och ber mig räkna mig igenom siffrorna från 1 och uppåt. Att hitta till 10 är lätt, eftersom jag gjorde det nyss, men 11 hittar jag inte…
Jag klurar och vrider på papperet utan att hitta 11. Till slut vänder jag på det, och där hittar jag 11. Han hade gömt det på baksidan.
Herr Fiffig försvinner en stund igen, och sedan återkommer han och talar om att nu är det till nr 12. Att hitta siffrorna tom 11 är ju ingen svårighet, men 12 är det värre med… Jag klurar och letar medan han flinar förnöjt.
Nej jag kan inte hitta den, du måste hjälpa mig säger jag.
Hahaha, den är i hallen säger han, och går ut i hallen där han har gömt en lapp som det står 12 på.
Leken fortsätter, och snart kommer han och ber mig hitta nr 13. Jag lyckas inte, och frågar till slut om nr 13 också är gömt i hallen.
Nej, jag har nr 13 i fickan säger han, och halar leende fram en lapp.

Välkommen Jersild!

Bloggat den | February 23, 2007 klockan 7:14 pm | 3 Kommentarer

En stor skopa tur, och förmågan att trolla med knäna (även om det inte var jag som trollade den här gången) samt en oförutsedd inkomst har gjort det möjligt för mig att hälsa en ny dator välkommen idag. Kvällen skall alltså ägnas åt att koppla in den, och jag hoppas att kontakten med nätet kommer vara intakt därefter.
Äntligen är ordningen återställd.

Varmt välkommen, min nya Jersild!

Wanted: Min plånbok!

Bloggat den | February 23, 2007 klockan 7:03 pm | 3 Kommentarer

Jag skulle hämta min plånbok i jackfickan, men den låg inte där. Och den låg inte på hallbänken, och inte på databänken. Den låg inte i ryggsäcken eller någon väska. Den låg inte på köksbänken, och den hade inte ramlat ned bakom skohyllan.
Panikkänslorna började sprida sig lite lätt.
Mr T åkte hem till en kompis för övernattning för ett par timmar sedan, och då gav jag honom lite pengar. Kunde jag ha varit så tankspridd att jag råkade lägga ned min plånbok i hans ryggsäck? Jag ringde honom och kollade, men där var den inte.
Herr Fiffig och Prinsessan engagerades i letandet. En peng utlovades till den som hittade plånboken. Vi letade och letade och letade.
Den låg inte på mikron, och den låg inte under sängen. Den hade inte hamnat i hallgarderoben, och den fanns inte på toaletten. Vid det här laget hade jag känt i varenda jackficka och varenda väska flera gånger. Den enda rimliga förklaringen som återstod var att någon hade smugit sig in i hallen och norpat plånboken… Jävla jobbig tanke. Det fanns visserligen inte så mycket pengar i den, men pengarna är ju sällan den stora förlusten när man blir av med plånboken.
Panikkänslorna kom krypande och jag kände hur huvudvärken började dunka. Jag ringde Mr T en gång till, men min plånbok fanns fortfarande inte i hans ryggsäck.
Prinsessans och Herr Fiffigs rum genomsöktes utan resultat. Inte heller låg plånboken i bokhyllan. Till slut tittade jag - en gång till - i min Dramaten som stod i hallen. Den var fortfarande tom, men nu lyfte jag på bottenplattan i den, och voilà; Där låg den, min älskade gula plånbok!
Phu!
Nu återstår bara att få ner pulsen på en normal nivå igen.

the MILF

Bloggat den | February 23, 2007 klockan 11:30 am | 4 Kommentarer

the MILF Nej Angela, några användbara bilder av födelsedagsprinsessan blev det inte. Jag får ta några bilder när det blir Prinsesskalas med kompisarna istället

Presenterna var till belåtenhet. Förutom symaskinen så blev det en hel del prinsessaker…
Vi hann inte så mycket mer än äta födelsedagsfrukost innan Mr T äntligen kom hem. Det blev kramar och pussar åt alla håll och kanter. Han hade inte bara varit efterlängtad, utan även längtat.
Mormor kom också, och det blev fler födelsedagspresenter.

Herr Fiffig blev lite avundsjuk på Prinsessans symaskin. Men han fick låna den, och satte sig direkt och sydde ett hårband till syrran. Han sydde det efter eget mönster, och det passade perfekt! Om hans starka syintresse håller i sig, så får det nog bli en symaskin när han fyller år också.
Själv passade jag, vid kvällens syjunta, på att dekorera klart ett par jeans. De såg ut ut som ett par ordinära jeans när de hamnade i mina ägor, och håll med om att jag har lyckats med dekorationerna. Jag borde bli kläddesigner!

Har jag förresten nämnt att Mr T är korthårig nu för tiden? Jodå, för någon vecka sedan frågade jag honom om han ville klippa sig, och det ville han.
Jag förvissade mig om att han verkligen menade det, och sedan tog jag fram saxen. Så nu är hans hår inte längre än 1-2 cm.

Jag inser att jag nog måste ta fram kameran och visa upp hur barnen ser ut.

the Bullmorsa

Bloggat den | February 21, 2007 klockan 11:23 pm | 7 Kommentarer

Dagen har till största delen gått åt till städning och födelsedagsförberedelser. I detta har bullbakning ingått.
Jag tycker verkligen inte om att baka bullar!
Det är väl egentligen inget stort besvär, men det tar så lång tid och det är så kladdigt *yäck!* Men det är kul (eller åtminstone gott) när det är klart.

Nu återstår presentinslagning, ballongblåsning och uppsättning av födelsedagsskylt (i den här familjen skyltar vi alltid med jubilarens högtidsdag på ytterdörren).
Imorgon blir det sedvanlig födelsedagsfrukost, även om Mr T saknas. Men han kommer under förmiddagen. Dessutom kommer mormor för att fira födelsedagsprinsessan.
Jag tror att det blir en bra femårsdag.

Timmar i Verona

Bloggat den | February 20, 2007 klockan 9:15 pm | 3 Kommentarer

Idag har det varit en fantastiskt vacker vinterdag. Som gjord för pulka- eller skridskoåkning, om det inte var för att det blåste så kallt. Nu gjorde sig den vackra vinterdagen bäst som utsikt genom fönstret.
Men jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig och åkte på stan en sväng. Vi åt lunch på Max, men det får man ju göra om man har sportlov.

Det hade nästan gått mig förbi att det var fetisdagen idag. Men när jag insåg att det var det, så köpte vi med oss några semlor hem. Jag är egentligen inte så förtjust i semlor. Eller jo, jag tycker om dem, men jag tycker alltid att det är för mycket bulle och för lite grädde och mandelmassa.

Det kom en CD från Peter R Ericson med posten, och jag blev entusiastsk som ett barn på julafton. Musiken tog mig som genom ett trollslag 20 år tillbaka i tiden, och jag har ägnat kvällen åt att sjunga ikapp med cd-spelaren.

Mr T är väldigt intresserad av historia, och idag ringde han och berättade entusiastiskt att han har varit på museum. Där erbjöds sportlovsworkshops av olika slag, och Mr T hade provat på bronssmide. Ikväll har han varit på Europas största äventyrsbad, så det går ingen nöd på honom. Men han längtade lite efter sin mamma iaf

Allt det som jag fick låna
i Verona sent en kväll
Det vill jag gärna låna
igen

theWitch - en billig nikotinist?

Bloggat den | February 20, 2007 klockan 1:15 am | 1 Kommentar

Tja, nu när jag inte har konstant tillgång till en dator, så får jag väl krysta ur mig minnen från förr när jag händelsevis råkar befinna mig vid en skärm.

Följande händelse utspelade sig för… tja, det måste vara minst 15 år sedan.
Jag arbetade då på en av stadens stormarknader, där jag delvis var placerad i personalreceptionen. Arbetsuppgifterna där handlade om att ta emot telefonsamtal, skriva maskin (datorn hade fortfarande - åtminstone inte där - slagit igenom) samt ta emot besökare och leverantörer.

Det kom en cigarettleverantör, som i vederbörlig ordning skrev in sig i loggen, och vi pratade så där käckt med varandra som bara en receptionist och en leverantör kan göra. Han bad om en prismärkare, eftersom han skulle extraprismärka en del varor. Jag gav honom en prismärkare, och han satte snabbt en prislapp på min hand.
- Jasså, är det extrapris på mig? frågade jag.
- Ja, du ser så billig ut svarade han.

Behöver jag säga att karl’n såg ut som att han hade velat sjunka genom jorden/dö/äta upp sin tunga?
Själv höll jag på att skratta ihjäl mig inombords. Jag insåg ju vilken blunder den stackars leverantören ansåg sig ha gjort, och jag log förnöjt då han flöt bort i korridoren som någon som helst hade velat försvinna från jordens ytan.

Då han någon timma senare var klar med sitt prismärkaruppdrag var han tvungen att passera personalreceptionen igen. Nu var han försedd med en kasse som till bredden var fylld med cigarettpaket. Denna kasse överlämnade han till mig, samtidigt som han återigen ursäktade sig tusen och åter tusen gånger för hur oerhört klumpigt han hade uttrykt sig tidigare (då han bara velat skämta).
Det slår mig än idag att han inte ens förvissade sig om huruvida jag var rökare eller ej.

Otrohet

Bloggat den | February 19, 2007 klockan 11:46 pm | 11 Kommentarer

Härom dagen läste jag ett blogginlägg om otrohet. Bloggaren ansåg att otrohet skulle jämställas med vilket annat brott som helst, och vara straffbart (ja, det var ju lite tillspetsat, vilket bloggaren senare medgav), och h*n hade ingen som helst förståelse för vänner som hade förhållanden med personer som var gifta/sambo (med någon annan).

Detta fick mig att fundera på det här med otrohet.

Jag har, vad jag vet, aldrig blivit utsatt för otrohet, och jag har heller aldrig varit otrogen mot någon. Däremot har jag varit delaktig i situationer som utsatt någon annan för otrohet.

Otrohet har olika innebörd för olika människor, och måste formuleras för varje relation. För mig är monogami en absolut förutsättning i relationer. Samtidigt kan jag ju inte, utan diskussion, förutsätta att min partner har samma syn på saken.
Hmm… jag inser att jag nog måste definiera monogami. För mig handlar det om att jag inte har en sexuell relation med någon annan än den jag har ett förhållande med (om jag har ett förhållande, annars är ligger marknaden öppen). Men lite mysigt småhångel med någon annan ser jag inga problem med. Det viktiga är väl att ingenting sker i lönndom, utan att partnern är införstådd med mina värderingar. Är han det inte, så har jag definitivt valt fel partner.

Jag har aldrig sett något problem med att, som singel, ha en relation med någon som har ett förhållande. Jag kan inte på något sätt se mig som en del av den ev. otrohet vår relation skulle utgöra. Jag är ju inte otrogen mot någon, och jag har inte ansvar för vilka överenskommelser två andra människor har med varandra.
Naturligtvis inser jag att mitt agerande kan bidra till att såra en annan människa, men det är fortfarande inte jag som sårar. Jag har ju inte lovat den andre parten någon trohet.

Jag blir alltid lika förvånad då någon bedragen människa skyller det inträffade på den andra kvinnan/mannen. Den enda man ev kan utkräva något ansvar av är den person man själv har ett förhållande med. Ändå är det förvånansvärt vanligt att älskaren/älskarinnan utmålas som den onda.
Varför är det så?

Jag såg nyss ett program om förhållanden med stor åldersskillnad, och i exemplen var det kvinnan som var den äldre (frågan är väl om man skulle bemöda sig med att göra ett program om det “sensationella” i förhållanden där mannen är äldre än kvinnan).
Jag börjar tro att det till största delen är en myt att det skulle vara “ovanligt” att kvinnan är äldre. Om jag ser mig omkring i min egen tillvaro, så är det snarare en regel än ett undantag.
Själv skulle jag inte ha några som helst problem med att ha en relation med någon som var 20-25 år. Lika lite skulle jag ha problem med att ha ett förhållande med en 66-åring (och då tänker jag främst på Robert Broberg - jag säger bara *slörp!*).
Det viktiga är ju faktiskt vilken person det handlar om.

Andra bloggar om: Otrohet, Åldersskillnad

Sportlov

Bloggat den | February 19, 2007 klockan 9:46 pm | Inga kommentarer än

Nej, uppdateringarna duggar ju inte alltför tätt här nu för tiden. Men det blir ju lätt så när man inte har någon dator. Jag får väl vara glad över den datortid jag ändå lyckas snika till mig.

Idag tog jag med mig Herr Fiffig och åkte på stan. Prinsessan passade på att umgås med AG under tiden.
Jag och Herr Fiffig gick omkring och tittade på födelsedagspresenter till Prinsessan. Ett av inköpen blev den symaskin hon så hett önskar sig. Så nu kan ni ju tänka er hur vi kommer att sitta här och ha syjunta framöver.

Det lär inte gå att komma undan ett kalas för Prinsessans del. Men både Mr T och Herr Fiffig har haft sina första “riktiga” kalas när de fyllt fem, så det är väl inte mer än rätt att Prinsessan får ha det också. Det gäller bara att hitta ett bra datum när kvarterslokalen är ledig.
Hur som helst, så råder det ingen tvekan om att det lär bli ett Prinsesskalas.

Idag kom det en inbjudan om DiscoParty till Mr T. Det är första gången, vad jag kan minnas, som det nämns disco och party på en inbjudan. Tidigare har det handlat om kalas.

På tal om Mr T; Trots att jag hönsmammelängtar galet mycket efter honom, så har jag inte ringt mer än tre gånger idag. Håll med om att jag är duktig..!

Idag har det snöat en del, och nu ligger snötäcket så där julkortsvackert ute. Imorgon lär det bli sportlovsaktiviteter för hela slanten. Om det blir pulkaåkning eller skridskor får väl dagsformen avgöra.

Ja, nu vet ni hur intressant mitt liv ter sig när jag lyser med min tillvaro här.

Västerås t.o.r snabbare än enkel resa med buss

Bloggat den | February 18, 2007 klockan 11:14 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag varit i Västerås (nej, det blev inte 7½-timmarsbussen). Jag och Mr T tog tåget dit, och sedan fortsatte han själv mot egna sportlovsäventyr. Själv fikade jag, och tog sedan bussen hem till Uppsala igen.
Det var Mr T som för några dagar sedan själv frågade om han kunde ge sig av på en sportlovsresa. Och visst var det ok, även om jag hade trott att han istället skulle ha föredragit att vara hemma med kompisarna. Men nu har han åkt, och jag vet att han får några bra dagar på egen hand. Men på torsdag får han minsann komma hem igen. Inte bara för att hans mamma inte skall längta ihjäl sig, utan mest för att Prinsessan fyller fem år då.

Uppsala - Västerås på 7½ tim!

Bloggat den | February 16, 2007 klockan 11:38 am | 3 Kommentarer

Mellan Uppsala och Västerås är det 8-9 mil. Om man som Uppsalabo vill ta sig till Västerås, och inte har alltför bråttom, kan man åka med Swebus Express. Då kan man göra resan som sådan till ett äventyr.

Man börjar med att infinna sig på Uppsala Busstation kl. 05:30. Därifrån tar man buss nr 899, och är framme i Stockholm en timme senare.
I Stockholm får man vänta 1 tim och en kvart, och den tiden kan man ju använda till att äta frukost. Sedan hoppar man på buss nr 888 mot Örebro, dit man anländer kl. 10:25.
Nu kanske man kan klämma in en förmiddagsfika, innan det är dags att kliva på buss nr 847 en timme senare. Efter 1½ tim på den bussen är man slutligen framme i Västerås kl. 13:00.

Tack Swebus Express för att ni föreslår en så fin reserutt. Varför inte ta det via Kiruna nästa gång?

Uppsala - Västerås på 7 ½ tim!

Jag gissar att man lätt skulle kunna cykla från Uppsala till Västerås på tre timmar.

Andra bloggar om: Swebus Express

R.I.P Jersild

Bloggat den | February 11, 2007 klockan 10:01 pm | 6 Kommentarer

Fan så trist. Det verkar inte återstå så mycket annat än att acceptera att Jersild (min PC) har lämnat in för gott. Den började fula sig för någon vecka sedan, och sedan dess har det bara gått utför.
Att felsöka och trixa är något av det tråkigaste jag vet, så jag har med varm hand lämnat över det till min personliga datatekniker. Trots ihärdigt slit har han inte lyckats lösa problemet, och det betyder med största sannolikhet att loppet är kört.
Jersild går att starta i felsäkert läge, men det går bannemig inte att hitta något fel på den. Inga virus och inga spyware.
Och hur kul är det att surfa i felsäkert läge, liksom… Nej, inte alls.
Så nu har jag snikat till mig att sitta vid någon annans dator, men det är ju inte så kul det heller. Varken programikoner eller bokmärken finns ju där de borde finnas. Usch och fy vad trist det här är!

Så; om du har en hyfsat fräsch dator som står och skräpar, så tveka inte. Skulle den dessutom vara bärbar, gul och gratis, så är det taget.
Tack på förhand.

Fula tomtar på hela loftet

Bloggat den | February 9, 2007 klockan 8:53 pm | Inga kommentarer än

En kvällstidningsartikel som besannades Nej, jag tänker inte skriva ett enda ord om det senaste dygnets stora världshändelse. Jag nöjer mig med att konstatera att det väl bara är mordet på Anna Lindh och tsunamin i Thailand som fått rubriker i motsvarande storleksordning under de senaste åren.

Jag vill att våren skall komma NU!
Imorgon vill jag ge mig ut på en cykeltur mol alena. Hitta en solig skogsglänta där jag kan dricka termoskaffe och lyssna på fågelkvitter. Men så lär det knappast bli, för snötäcket ligger fortfarande alltför tjockt. Dessutom skall det bli uppåt tio minusgrader, och säkert blåsa lite.
Jag längtar tills jag kan ta fram stavarna och ge mig ut på långa promenader, där jag bländas av sol och tussilago. Men än så länge ligger den stelfrusna modden som ett glashalt mordhot över cykel- och gångbanor, så det lär väl dröja ett tag än.

En del är inte nådiga när de levererar förolämpningar. Mamma, du har fula tomtar på hela loftet fick jag höra idag.
Den sved

Bäst att hålla huvudet kallt…

Bloggat den | February 9, 2007 klockan 8:45 am | 4 Kommentarer

Det är inte varje dag jag blir kontaktad av TV-produktionsbolag. Sanningen att säga, så vet jag inte om jag någonsin har blivit det tidigare. Jo, någon gång, kanske…
Igår blev jag kontaktad av två av varandra oberoende produktionsbolag!
Jösses vad jag har gått och blivit attraktiv, liksom
Jag pratade som hastigast med Mr T om vad det handlade om, och han tyckte att det lät helt ok. Själv vill jag nog ta helgen på mig innan jag bestämmer mig för något.

Kasta inte snöboll!

Bloggat den | February 8, 2007 klockan 10:44 pm | 2 Kommentarer

Karin kom och ringde på, och undrade om Prinsessan och Herr Fiffig ville komma ut och leka, och det ville de ju. Hon kom in och väntade medan de klädde på sig.
Jag tog tillfället i akt att förmana barnen att inte kasta snöbollar. Inte för att det är någon kramsnö ute, men en frusen snöklump i ögat är ju inte bättre det. För att göra det hela lite mer konkret så berättade jag för dem om mannen som var i Mr Ts klass i måndags. Han var där för att berätta om den snöboll han hade blivit träffad av i unga år, och som hade gjort honom blind på ena ögat.
Jag är också blind. På det här ögat sa Karin, och pekade på sitt ena öga. Det blev jag när jag var bebis, och min pappa skakade mig så där mycket.
Vissa saker är fruktansvärt svåra att ta till sig, då man får dem så där “kastade i ansiktet”. Tack och lov så är Karin en kvittrande och glad liten tjej som inte tycks ha några som helst problem med att förlika sig med sitt livsöde.
Jag får en molande klump i magen när jag tänkter på vad hon har råkat ut för. Samtidigt går det inte att hindra det stora leende som sprider sig i ansiktet när jag tänker på henne. Hon är en oerhört rar, älskvärd och gullig liten tjej.

Det blev pannkaka av havreflarnen

Bloggat den | February 7, 2007 klockan 5:57 pm | 2 Kommentarer

När barnen kom hem tänkte jag att vi kunde baka lite, och så fick det bli. Prinsessan fyller år om ett par veckor, så det skulle ju passa att baka lite kakor. Havreflarn borde ju tom jag klara av.
Jag letade upp receptet på en pålitlig receptsite, skrev ned det på en lapp och skred till verket. Jag smälte smör och Prinsessan och Herr Fiffig hjälptes åt att röra ned de övriga ingredienserna. Sedan klickade jag ut smeten på ett bakplåtspapper och ställde in plåten i ugnen.
Kakorna flöt ut på bakplåtspapperet, men det var ju helt i sin ordning. När kakorna var färdiggräddade och jag skulle lossna dem från bakplåtspapperet blev jag alldeles flottig om fingrarna. Ja, sanningen att säga, så rann det smör ur kakorna…
Jag fattade ingenting. Jag hade ju gjort precis som det stod i receptet, och hur svårt skall det vara att lyckas med havreflarn?
Jaja, jag gräddade klart kakorna, och svor i mitt inre för varje drypande kaka jag plockade loss.

Efteråt var jag tvungen att sätta mig och läsa receptet på nätet igen.
Hmm… ojdå….
Man skulle visst ha 2 dl mjöl, men av någon anledning hade jag skrivit på min lapp att det skulle vara 4 msk. Och så skulle man ha 4 msk mjölk, men det hade jag missat helt.

Men kakorna gick att äta, även om man måste tvätta sig om både händer och mun efteråt.

Andra bloggar om: Bakning

Jag är kvinna

Bloggat den | February 7, 2007 klockan 8:26 am | 2 Kommentarer

Min kvinnliga sida:
[X] Köpt en hårfön?
[X] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[ ] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[X] Pratat känslor?
[X] Tänkt på att matcha mina kläder?
[X] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[ ] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[X] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[X] Sett ett avsnitt av “Sex and the city”?
[X] Sett två avsnitt av “Sex and the city”?
[X] Känt mig sugen på en kopp te?
[X] Känt glädje över att få blommor i present ?
[ ] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[ ] Blivit arg utan anledning?
[X] Gråtit efter 9 fyllda år?
[X] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[X] Pratat skvaller?
[ ] Varit arg/sur utan att tala om det?
[X] Kramat en kille?
[X] Dansat?
Totalt: 15 poäng

Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[X] Ätit en blodig stek?
[X] Läst en biltidning?
[X] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[X] Skött grillen under en grillfest?
[X] Läst en bok av Jan Guillou?
[ ] Läst ett nummer av slitz?
[ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[ ] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna?
[X] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[X] Läst Nick Hornby?
[X] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[X]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snett uppåt vid besök på en pissoar?
[X] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit “kom igen nu gubbar” på en fotbollsplan?
[X] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: 11 poäng

Jag är tydligen mer kvinna än man, och samtidigt såväl mindre kvinna som mindre man än vad Sigge är.

Även om sådana här “tester” görs som ren förströelse, så stör det mig att sådant som att matcha kläder eller vara sugen på te påstås vara kvinnligt, medan det skall vara manligt att äta en blodig stek eller läsa Gulliou.

Andra bloggar om: Bloggenkäter, Kvinnligt, Manligt

Kom ska ni få höra: Maria går på gatan, och Jonas är knarklangare!

Bloggat den | February 6, 2007 klockan 9:07 pm | 8 Kommentarer

- Har du sett den där nya som har flyttat in i 63:an?
- Ja, usch ja!
- Visst är det förskräckligt hur hon ser ut! Och hur hon klär sig; åtsittande kläder och korta kjolar.
- Jag har sett att hon brukar gå hemifrån på kvällarna, så det är ju inte så svårt att räkna ut hur hon försörjer sig…
- Jojo… men det verkar ju vara bra betalt, för jag har sett att hon har en splitter ny bil.
- Det är en stor skam att ha en sån här i grannskapet. Hon drar ju ner ryktet på hela området!

- Vet du vem jag såg när jag var på Kvantum och handlade?
- Nej.
- Den där Jansson, men som vanligt så hälsade han inte.
- Det är en knepig typ, det har jag alltid tyckt.
- Men du, det värsta av allt; Vet du vad han köpte?
- Nej.
- Han hade halva kundvagnen fylld med sockerpaket!
- Va!?
- Jo, det är sant. Men som jag sa till min make; Det bekräftar ju bara vad jag redan har förstått. Han bränner hemma!
- Det har jag också misstänkt. Han verkar ju inte ha något jobb, utan går hemma och drar benen efter sig hela dagarna. Och aldrig ser man något folk där. Någon gång ibland kommer det någon, men det är väl för att köpa sprit kan man tänka. Man borde anmäla honom.
- Jag har redan ringt och lämnat ett anonymt tips till polisen.

- Har du sett den där pedofilen som sitter på bänken i parken och glor på barn varenda dag?
- Ja, det är för jävligt. Vi borde ju göra något. Man vågar ju inte låta barnen leka där längre.
- Vi har pratat om att ordna ett stormöte bland föräldrarna, och driva krav på att han skall tvingas flytta härifrån. Men helst skulle man ju vilja skjuta den jäveln!
- Vi kanske kan fotografera honom, och trycka upp varningslappar som vi sätter upp.
- Det är en kanonbra idé. Såna där ska inte få gå lösa!

- Har du hört att det har flyttat in en kåkfarare här i området?
- Nej, vad säger du!
- Jo, jag träffade honom i tvättstugan, och jag blev livrädd. Han hälsade, men det var väl för att försöka invagga mig i någon falsk trygghet. Han hade ett par trasiga jeans och ett linne på sig, och du anar inte hur mycket tatueringar han hade.
- Fy så obehagligt. Och det är ju bara knarkare som har en massa tatueringar.
- Ja, det syns på honom att han knarkar. Och jag har sett att det springer såna där unga ligister hos honom, så han langar väl.
- Det är inte klokt att såna får en lägenhet!

—-

22-åriga Maria har varit klädintresserad i hela sitt liv. Hon pluggar till skräddare och drömmer om att bli kläddesigner. Hon har sytt sina egna kläder sedan tonåren, och har vunnit tre kläddesigntävlingar.
För att dryga ut studiekassan arbetar hon ibland extra som nattvak på sjukhuset.
För ett halvår sedan vann Marias farfar en bil på Bingolotto. Men eftersom han tycker att han är för gamma för att köra, så gav han bilen till Maria.

Jansson är 53 år och har levt ensam sedan hans hustru gick bort i en sjukdom för 20 år sedan. Han är döv sedan födseln, vilket gjort det svårt för honom att knyta sociala kontakter. För 10 år sedan råkade han ut för en arbetsolycka, och blev efter det sjukpensionär. Han brukar gå på möten på Dövas förening, och ibland kommer någon kamrat därifrån hem till honom och fikar.
Hans två stora intressen är litteratur och att odla på kolonilotten. Nu har han skördat mycket bär, och skall koka sylt av dem till sin mamma och hennes vänner på äldreboendet.

Bertil och Anna förlorade sin sjuåriga dotter i en tragisk olycka för ett halvår sedan. Tiden sedan dess har varit oerhört tuff, och båda är fortfarande sjukskrivna. Anna har hamnat i en djup depression, och orkar inte ens gå ut. Bertil försöker bearbeta sorgen genom att ta en promenad varje dag. Han har alltid tyckt om parken för dess lugn och lummighet. Nu går han gärna dit för att sätta sig på en bänk och tänka. Det lindrar och känns hoppfullt att sitta där och se barn stoja omkring på lekplatsen.

Jonas har levt ett hårt liv. Sin första fängelsedom fick han innan han fyllde 20. Därefter förde han ett destruktivt leverne under 20 år, och hann dömas till fängelse fem gånger.
För 15 år sedan inträffade något som fick honom att “vakna upp” och ta tag i sitt liv. Han blev drogfri och lyckades hyra en lägenhet i andra hand. Han fick jobb inom grovarbetarindustrin, och ägnade tre år åt att betala av sina skulder. När det var klart kunde han hyra en förstahandsetta i utkanten av stan. Samtidigt började han hålla föreläsningar för ungdomar på glid. Hans föredrag blev snabbt positivt omtalade, och han fick uppdrag inom såväl kriminalvården som socialtjänsten. För första gången i sitt liv kunde han börja spara pengar, och han var oerhört stolt.
För ett halvår sedan köpte han en ny bil kontant, och för två månader sedan flyttade han till en större och mer central lägenhet. Sedan ett par år tillbaka har han kommunens uppdrag att vara kontaktperson för några grabbar som är på väg att hamna på glid. Han hjälper dem att söka jobb och studier. Ibland går de till simhallen, och ibland träffas de hemma hos honom för att se någon film.
Jonas är inte speciellt stolt över alla tatueringar han skaffade under sina destruktiva år, men han skäms inte för dem heller. De är en del av honom, och han är resultatet av sina erfarenheter.

Andra bloggar om: Skvaller, Rykten, Skitsnack, Förutfattade meningar, Fördomar

Söta Karin

Bloggat den | February 6, 2007 klockan 6:41 pm | 1 Kommentar

Igår blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa en klasskamrat till Mr T med läxläsning, och det är klart att jag svarade ja.
Då kan ju grabbarn läsa läxor och äta mellanmål tillsammans, och så finns jag tillhands om de behöver hjälp med något. Jag känner mig nästan lite hedrad över att bli tillfrågad, och det känns roligt att hjälpa till.

Idag gick Prinsessan ut på gården för att leka med sin nya kompis Karin. De hann inte leka speciellt lång stund innan det var dags för oss att gå till kören. Prinsessan knorrade lite. Hon älskar visserligen att gå till kören, men nu hade hon ju knappt kommit igång med att leka med Karin. Jag löste det genom att föreslå att Karin ju kunde följa med till kören, om det var ok för hennes mamma. Och det var det.
Ibland brukar människor säga att mina barn är lillgamla, och det finns tillfällen då jag är beredd att hålla med. Men det är ingenting mot Karin. Hon pratade, berättade och förklarade olika saker hela vägen ned till kyrkan, och jag kunde bara konstatera att hon är en otroligt charmig liten flicka.
På hemvägen fortsatte Karin att prata och berätta.
- Man kan få olika sorters hjärnblödning sa hon plötsligt.
- Jaa… svarade jag osäkert. Det är ju liksom inte riktigt mitt område det där.
- Jag fick en hjärnblödning när jag var bebis fortsatte hon.
- Vaa!? sa jag förskräckt.
- Ja, vi hade en pappa då, och han skakade mig så mycket så jag fick en hjärnblödning och var tvungen att ligga på sjukhuset. Nu har jag en grej inopererad i huvudet, men tänker inte så mycket på det längre sa hon.
Tårarna steg i ögonen på mig, och jag grät tyst resten av promenaden hem. Karin fortsatte att prata glatt, och berättade bla jordens och solens relation till varandra.

Jag fick ett mail

Bloggat den | February 5, 2007 klockan 11:17 pm | Inga kommentarer än

från Peter R Ericson. Nej, den musik jag efterlyste finns inte utgiven på CD. Men nu visade det sig att karln inte är knussligare än att han kunde fixa den, och bränna ner den på en CD till mig. Var jag möjligen intresserad av det, undrade han.
Ja, vad tror ni?

Inom en snar framtid hoppas jag alltså kunna nostaligpoppa, och fortsätta min uppfostran av barnen gällande finkulturell musik.

Undrar vem jag skall maila nästa gång..?

Andra bloggar om: Peter R Ericson

Från korkad till balanserad

Bloggat den | February 5, 2007 klockan 10:28 pm | Inga kommentarer än

Om en diabetiker avstod från sin insulin, så skulle det ligga nära till hands för mig att kalla denne korkad. Detsamma gäller en hjärtinfarktdrabbad som struntar i sin anginamedicin. Eller en astmatiker medvetet struntade i att ha Bricanyl (e dyl) tillhands, för den delen. Ja, ni fattar mitt resonemang.
Med stöd av ovanstående resonemang måste jag kalla mig själv korkad. Jag har förvisso inte diabetes, hjärtproblem eller astma. Men det finns en uppsjö av andra ohälsotillstånd som kräver medicinering för att uppnå en hälsosam balans. För min del handlar det, till skillnad från ovanstående exempel, inte om ohälsa som kan leda till akut livsfara. Men likväl är det korkat att strunta i att uppnå en hälsosam balans, när det nu är möjligt.
Jag har levt i en klinisk obalans de senaste åren. Men from idag är det slut med det! Ja, ok det förändras ju inte genom en fingerknäppning, men vändpunkten är passerad.
Jag har varit hos en läkare idag, och fått recept på den medicin jag tyvärr slutade äta för några år sedan. Medicinen är hämtad, och medicineringen påbörjad. Det enda jag hittills märk av är att magen tvingar mig att tillbringa en hel del tid på toaletten…
Detta är problem av övergående karaktär, som bör försvinna när insättningstiden är passerad. Hoppas jag.

Dagens Wow!

Bloggat den | February 5, 2007 klockan 11:19 am | 4 Kommentarer

Jag är nyss hemkommen från ett möte i skolan.
Nejdå, det var inget extraordinärt som hänt, det var bara ett möte som man har enskilt med alla barns föräldrar på den här skolan. Det är ett led i arbetet med att föräldrarna skall vara delaktiga och involverade i barnens skolgång.
Häpp!
Jag har fortfarande inte vant mig med öppenheten efter alla år av exkludering och smussel bakom ryggen. Det är fortfarande en wow-upplevelse varje gång jag upplever nya skolans öppenhet och samarbetsvilja.
Vad gav då mötet? Tja, alla närvarande var rörande överens om att Mr T har gjort enorma framsteg sedan han började där. Samtidigt kan jag säga, utan att överdriva, att personalen är chockade över den ofantliga kunskapsbrist (på alla områden) Uppsala Waldorfskola förmedlade.
Tur att Mr T har lätt för att lära, för han har fortfarande mycket att ta igen.

Enköping enl Bloggportalen

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 10:08 pm | 2 Kommentarer

- Var ligger Enköping?
- Tja, ett par mil nordost om Uppsala…. Nej, jag menar sydväst… Näfan, jag vet inte var det ligger. Vi frågar Bloggportalen.

Rent hår kan man få både dyrt och billigt

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 9:36 pm | 4 Kommentarer

Fan vad glad man blir - NOT! - när man kommer in i badrummet och upptäcker att “vissa familjemedlemmar” har lekt med mammas-strängt-egna-shampoflaska (à 480:-/litern), lämnat locket öppet på den, och lagt den på badkarskanten (så att en betydande mängd av innehållet har runnit ut).

Tur att det går lika bra med shampo från ÖB, à 15:- flaskan.

(Å mest sur blir man föstås på sig själv, för att man glömt att ställa upp schampoflaskan högt uppe i hyllan)

Gulasch botade huvudvärken

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 8:46 pm | Inga kommentarer än

Det senaste dygnet har datorn fått för sig att den skall starta om i tid och otid. Jag har scannat efter virus och spyware, och det såg bra ut sånär som på 1 (ett!) spyware, vilket loggfilen påstod att Per Bjurman hade något med att göra (men det tror jag inte på). Jag kollade att virusprogrammet är up to date, och det är det.
Jag defragmenterade härom dagen, och det visade inte på några konstigheter.
Varför håller datorn på och bråkar!?
En tryckande huvudvärk började ta form som ett klot i nacken. Efter några svordomar tryckte jag in hörsnäckorna i öronen för att dra på mp3-spelaren på högsta volym. Men mp3-spelaren ville inte spela för mig, så det blev några svordomar till. Nåja, efter ett batteribyte kunde jag fly från verkligheten några minuter, med hjälp av Nanne Grönwall och Rikard Wolff.
Lite gulasch och sedan kaffe tog udden av huvudvärken.

Jag blev riktigt irriterad på en av Mr Ts kompisar idag. Det är en kille som inte får så mycket uppmärksamhet (åtminstone tidsmässigt) av sina föräldrar. Han har varit här och lekt några gånger och ätit middag med oss. Ja, det har varit precis så där som jag gärna vill att det skall vara med barnens kompisar.
Härom dagen kom grabbarna överens om att göra ett byta, och Mr T fullföljde sin del av bytet omgående. Idag kom Mr T och var ledsen, eftersom kompisen (?) klargjort att han tänkte behålla det han fått, men inte fullfölja sin del av bytet.
Jag och Mr T pratade lite om vänskap, och han höll med om att vänner inte beter sig på det sättet, och jag lovade Mr T att jag skall prata med pojken imorgon.
Jag blir verkligen bekymrad av att barn redan i den åldern kan vara beredda att utge sig för att vara en kompis, och sedan hugga den andre i ryggen. Hur ser ett sådant barns liv ut om 4-5 år?

Nu skall jag ta med mig Mr T in i badrummet och tvätta hans hårman. Det är ju, som sagt, Avlusningsdagarna och jag drar mitt strå till stacken genom att hålla fulingarna på avstånd.

Andra bloggar om: Datorstrul, Spyware, Per Bjurman, Vänskap

Efterlysning: Hjärtan brinner

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 7:09 pm | Inga kommentarer än

Jag har kommit in i en riktig nostalgitripp när det gäller musik (annars lyssnar jag ju bara på moderniterer som ABBA, som ni vet). De senaste dygnen har det vuxit en galet stark längtan efter att lyssna på den gamle proggaren Peter R Ericson igen. Det är först och främst hans album Hjärtan brinner jag är på jakt efter (men andra är naturligtvis också intressanta).
Jag har den på LP, men eftersom jag inte har någon skivspelare så är den inte till någon större glädje. Jag har inte lyckats hitta den på CD eller som mp3, men om någon har tips så mottages dessa tacksamt.
Jag har förvisso mailat karln och gett honom ett attraktivt förslag om bytesaffär, och jag hoppas att han nappar på det. Men om inte, så behöver jag allmänhetens hjälp.

Andra bloggar om: Peter R Ericson, Progg

Dark Remains

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 4:57 pm | Inga kommentarer än

Efter att Allens och Julies dotter Emma mördades hemma i deras lägenhet bestämmer sig paret för att flytta till en avlägsen stuga i skogen. Där fortsätter Allen att skriva artiklar om teknik, och den deprimerade Julie försöker fortsätta sin bana som fotograf.
När Julie framkallar bilder som hon tagit i ett nedlagt fängelse ser hon Emma på en av bilderna. Hon blir näst intill besatt av att fortsätta fotografera dottern, och gör nattliga utflykter till det gamla fängelset.
Det visar sig snart att det inte bara är Emma som fastnar på bilderna. Vad Julie än fotograferar, så är det någon döing som också fastnar på bilden. Två av dem är paret som hyrde stugan innan Julie och Allen, och som begick självmord där.
Spökena visar sig inte bara på Emmas bilder, utan dyker även upp i tillvaron, där de ägnar sig åt att skrämma skiten ur folk. Framåt slutet av filmen blir det väldigt trångt i stugan, om man säger så.

Visst bjuder filmen på några läskiga scener, men den lämnar alltför många obesvarade frågor efter sig för att jag skall känna mig nöjd med den. Varför får man inte veta något om mordet på Emma? Varför begick paret som bodde i stugan innan självmord? Varför beter sig Mrs. Booth så märkligt? Varför blev fängelset nedlagt? Ruvar paret som flyttat till Florida på någon mörk hemlighet?
Jag är möjligen realist i överkant. Det kanske är så enkelt att man vill ha utrymme för att göra en The dark still remains… Det är isf ingen film som kommer att hamna speciellt högt på min måste-ses-lista.

Betyg:

Andra bloggar om: Dark Remains
IMDB
Intressant?

Dags att gå på lusjakt

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 11:14 am | 1 Kommentar

Sedan i fredags, tom idag, pågår Avlusningsdagarna. Kampanjen är ett initiativ från två mammor, i syfte att hindra lusepidemier. De sprider information till föräldrar och skolpersonal, och lyckas förhoppningsvis även ta död på en del myter.

Det har nog inte gått en enda termin sedan barnen började lekis/skolan utan att vi har fått hem information om att det florerat huvudlöss i skolan/på lekis. Mina barn har - peppar, peppar - aldrig drabbats, men det är ju ingen anledning att känna sig säker. Jag vet att huvudlöss inte har med ohygien att göra, men jag tycker ändå att det är lite äckligt.
Det får bli bad med extra noga inspektion för barnen ikväll.

Andra bloggar om: Huvudlöss, Avlusningsdagarna
Svenska Dagbladet

Jag är kär!

Bloggat den | February 4, 2007 klockan 12:46 am | 5 Kommentarer

That ’70s Show är en serie jag tittar på ibland. Inte så att jag följer den slaviskt, men det är lite charmigt med 70-talsnostalgin. Dessutom har jag med tiden insett att en av skådespelarna är en riktig Hunk. Hans rollkaraktär skulle väl knappast ges tillträde till Mensa, men karln som sådan får det ju att vibrera i kroppen på mig.
Jag funderade lite och insåg att jag har sett honom i Just Married (som inte var speciellt bra) och säkert någon annan film också.

Det är naturligtvis Ashton Kutcher jag pratar om. Min skapare, vilken pudding!
Var har den karln varit hela mitt liv? Ja, ok de första 13 åren var han inte född, men sen då?
Jaja, jag har läst mig till att han är gängad med Demi Moore, men han är förlåten. Det hände ju innan jag upptäckte honom, och definitivt innan han ~~upptäckte~~ kommer att upptäcka mig.

Komsi komsi lilla Ashton, så skall jag visa dig pingvinerna och isbjörnarna i det exotiska Sverige.

Andra bloggar om: Ashton Kutcher

Energislöseri

Bloggat den | February 3, 2007 klockan 11:29 pm | 4 Kommentarer

Det här har varit mer än en lovligt slapp lördag, men det är skönt att ha det så också ibland. Imorgon är det veckans stora städdag, och då planerar jag att skura i varenda liten springa och vrå (jag har dock inga garantier för att den entusiasmen finns kvar när det är dags).
Det irriterar mig lite att jag har ägnat flera timmar av dagen åt att noja över något som senare visade sig inte ens existera. Gah! Den energin hade jag mer än gärna lagt på annat.

Ikväll var vi bortbjudna på middag, och det var hur trevligt som helst. Prat, skratt, god mat och ett glas vin. Tristare än så kan man verkligen ha en lördagskväll

Ärlighet lönar sig

Bloggat den | February 2, 2007 klockan 10:07 pm | 6 Kommentarer

När Mr T kom hem från skolan berättade han att många barn hade kastat snöboll på lunchrasten (trots att det är förbjudet). Rastvakten noterade vilka barn det var, och när lektionen sedan började hade fröken fått en lista med namn på de snöbollskastande barnen. Hon läste upp namnen och berättade för barnen att de fick en “anmärkning” för att de kastat snöbollar.
- Men mitt namn fanns inte med på papperet, trots att jag hade kastat en snöboll. Jag sa till fröken, så då fick jag också en anmärkning. Och så fick jag jättemycket beröm för att jag berättade.

Indraget bidrag till kulturförening med åsikter

Bloggat den | February 2, 2007 klockan 8:11 pm | 1 Kommentar

Med anledning av nedanstående, arrangerar Södra Fot en stöd-kabaré för yttrandefrihet och en fri kultur. Fredag den 16e februari kl. 19 på Teaterhuset, T-Skarpnäck. Stefan Sundström, Sanna Carlstedt mfl. massor av andra artister tillkommer. Mat och billig bar.

1 september 2006 anordnade Södra Fot en allsångskväll med tema progg och kampsånger, som vi kallade Allsång mot Alliansen. Många av er var med oss, och sjöng sånger av Nationalteatern, Wiehe, Vysotski mm.

Med hänvisning till denna kulturkväll fattade Skarpnäcks stadsdelsnämnd den 25 januari beslut om att Södra Fot inte kan få något ekonomiskt stöd. För att vi bedrivit partipolitisk propaganda.

Teaterhuset är ett viktigt kulturcentrum i stadsdelen, vi jobbar pedagogiskt med skolorna, har kurser för barn och vuxna och över tre hundra medlemmar engagerade i huset med olika kulturaktiviteter.

Politikerna skriver i beslutet att för att erhålla offentligt stöd måste en förening säkerställa en opolitisk verksamhet.

Södra Fot är politiska. Att låta lokala band och kulturgrupper utan pengar verka i Teaterhuset gratis är politik, att producera teaterföreställningar med asylsökande, långtidsarbetslösa och hemlösa på scenen likaså. Att vi i samband med allsångskvällarna tillämpar en solidarisk betalningsprincip där publiken betalar efter förmåga, är absolut en politisk handling. Att säkerställa en opolitisk verksamhet känns inte intressant eller möjligt.

Däremot är Södra Fot en partipolitiskt obunden ideell förening.

Vi ser detta som ett steg i en oroväckande utveckling för kulturen och för det fria ordet. Att vi talade öppet om politik ledde till repressalier från den politiska ledningen. Man vill helt enkelt tysta en kulturaktör.

Men vi är inte tysta! Den 16e sjunger vi högt.

Boka biljetter på 08-6044580 eller biljett@sodrafot.se

High five, Esbati
[Ali, om du läser det här; Jag har försökt att maila dig, men hittar ingen mailadress. Din blogg vill inte ladda för tillfället, så jag lyckas inte lämna någon kommentar heller]

Andra bloggar om: Aliansen, Södra Fot, Yttrandefrihet, Kulturstöd
Intressant?

Varför är jag inte förvånad?

Bloggat den | February 2, 2007 klockan 5:47 pm | Inga kommentarer än

Carl Bildt förnekade då TV4 i tisdags konfronterade honom med uppgiften att 3966 av hans optioner saknades i statsrådsberedningens redovisning.
Det är redovisat det jag har. Jag har vidarebefodrat all den information jag har till statsrådsberedningen hette det då.
Idag kryper han till korset på sin blogg och medger Någon gång skall det ju inträffa, och efter kontroll visade det sig att TV4 hade rätt vad gällde den offentliga redovisningen av mina optioner i Legg Mason.

Att “glömma” att redovisa tillgångar värda runt en miljon vittnar om en arrogans som i sig bör diskvalificera honom från hans politiska uppdrag. Det ger ett oerhört föraktfullt intryck att resonera som han gör, och det ger en fadd smak i munnen.
Jag hade faktiskt högre tankar om honom än så här (men är ändå inte förvånad).

Andra bloggar om: Carl Bildt, Optioner
TV4

Smärta

Bloggat den | February 2, 2007 klockan 11:28 am | 5 Kommentarer

Jag viker mig dubbel av smärta. Det molar och värker och ilar. Tar en värktablett och hoppas att det blir bättre. Tar ett varmt bad för att slappna av.
Fan vad ont det gör!

Så här har det varit sedan tonåren. Under årens lopp har man hunnit ta bort min blindtarm i tron om att det var den som bråkade med mig. Men det var det ju inte.
Att ha besvärlig mensvärk var ju inget jag var ensam om. Men varför hade jag ont mellan menstruationerna (vid ägglossning) också? Nåja, om man skall försöka se något positivt med det, så är det väl att det alltid har varit ett bra “preventivmedel” för mig. Jag vet med exakthet vilka dagar i månaden jag kan bli gravid, och vilka som är “riskfria”.

För ett tiotal år sedan fick jag - efter en titthålsoperation - veta varför jag har ont.
Endometrios är ingen barnlek. Men smärtan blir mer hanterbar när jag vet varför jag har ont. Och jag inser att många har betydligt större besvär än vad jag har.

Nu skall jag nog leta fram vetekudden.

Andra bloggar om: Endometrios

keep looking »

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.