En dag i sexårsgruppen

Bloggat den | November 30, 2006 klockan 2:44 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag varit med Herr Fiffig på sexårsgruppen.
Dagen började med en samling runt ett ljus, och vacker musik lite tyst i bakgrunden.
Sedan har vi pysslat, varit ute, gympat och lekt. Jag slogs återigen av hur oerhört harmoniska barnen i gruppen är. Det syns inte ett spår av det kiv och stoj och bråk och skrik jag sett i de grupper mina barn tidigare har gått i.
Att gruppen leds av en utbildad pedagog som inte vrålar åt barnen kan naturligtvis vara en del av förklaringen. Att barnen tillåts vara kreativa kan vara en annan del av förklaringen.
Det serverades bla lax till lunch, och jag är fortfarande mätt. Maten på den här skolan håller högre kvalitet än de flesta restauranger jag har varit på.

Efter bara någon timme kom en lärare från Mr Ts klass och hämtade mig. Mr T hade blivit dålig, och tvingats rusa ut på toaletten.
Jag följde med läraren, och hittade en mycket matt Mr T på toaletten. Det var bara att skicka hem honom (och han såg på eget initiativ till att få med sig lite läroböcker ;) ).

Idag genomförde skolsköterskan hörselkontroll på sexåringarna, och beskedet blev att Herr Fiffigs hörsel är perfekt!
Skönt att veta.

Jag blev adopterad av Wille, en pojke i Herr Fiffigs grupp. Han fattade uppenbarligen tycke för mig, och ville hela tiden sitta bredvid mig. Han tillverkade en segelbåt, en julgran och ett monster som jag fick av honom. När vi skulle gå till matsalen gick han från sin plats i ledet för att hålla mig i handen. Han paxade en plats, så att jag kunde sitta mellan honom och Herr Fiffig i matsalen. Och när jag skulle gå hem ville han inte släppa iväg mig ;)
Mamma, jag tror att Wille gillar dig sa Herr Fiffig.

Nu skall jag och Herr Fiffig åka på stan för att bla köpa chokladkalendrar.
Jo, jag vet att barn absolut inte skall äta choklad, eftersom det riskerar att väcka deras sexualitet. Men det skiter jag i.

Sleepless in Uppsala

Bloggat den | November 29, 2006 klockan 10:58 pm | Inga kommentarer än

Sömnlösheten är här igen.
Nåja, jag har sovit ganska hyfsat i en vecka (eller är det två?), så jag kanske inte skall klaga. Men nog tusan skulle jag mycket hellre vara pigg på dagarna…

Inatt fördrev jag tiden med att sitta och sticka (nej, det är klart att jag inte somnar om jag sitter och stickar, men jag somnar inte av att ligga och vrida mig i sängen heller). Tempot och entusiasmen har kommit igång, och i bästa fall kanske det resulterar i ett antal julklappar.
Som sällskap lät jag TVn figurera i bakgrunden. Plötsligt fick jag se en kär vän på TV - och hon hade mina kläder på sig! [*]
Programmet var Kärlekens mörka sida, och inslaget handlade om Ylva Franzéns orgasmkurs. Det blev ett trevligt sällskap till de aviga och räta maskorna.

Mr T har ledsnat rejält på att vara sjuk hemma från skolan. Dessutom får han nog betecknas som hyfsat frisk nu, och vilda hästar lär inte kunna hindra honom från att gå till skolan imorgon.
Vid middagen igår började han plötsligt rabbla multiplikationstabellen ;) Ikväll satte han igång att baka, så det är väl bara att friskförklara honom.

Jag läser att regeringen inom kort beslutar om nationella kunskapsprov redan i trean.
Kanonbra!
Om det beslutet omfattar även friskolor, så lär Skolverkets första åtgärd efter genomfört prov bli att åka ut och sätta ett stort hänglås på Uppsala Waldorfskola!

Prinsessan skall, som sagt, uppträda i kyrkan (tillsammans med kören) på andra advent, och hon tar den kommande uppgiften på största allvar. Det faktum att hon skall få tända ljusen framme vid altaret gör henne inte mindre entusiastisk.
Men uppdrag av denna dignitet kräver sin klädsel… Att hitta en fin klänning i garderoben lär inte bli något problem (det känns som att det finns tusentals av dem…). Men naturligtvis vill Prinsessan även ha ett par fina prinsesskor till klänningen. Alltså begav vi oss till Gränby centrum för att inhandla presentabla skodon.
Det blev ett par silverfärgade klackskor.

Jag håller med Arbetsdomstolen. Personal som örfilar upp barn skall inte få arbeta kvar inom skolan.
Frågan är vad man gör med skolor som blundar för sina lagstadgade skyldigheter, och istället håller misshandlande personal om ryggen..?
(Fallet som omskrivs i SvD handlar om en händelse där läraren kände sig provocerad och rädd efter att ha upplevt sig blivit pistolhotad. I den specifika händelse jag tänker på, räckte det med att en sjuåring räckte ut tungan åt fröken för att han skulle få sig en snyting…)

I helgen drar det ihop sig till adventspyntande i hemmet.
Mr T: Kommer du ihåg förra året?
theWitch: Va? Vad menar du?
Mr T: Kommer du inte ihåg när du skulle göra pepparkakshuset? *flinar*
tW: Öhhh…?
Mr T: Det gick ju sönder hela tiden, och du blev jättearg
tW: *minns med förtret*
Mr T: *skrattar hysteriskt*

Kan man köpa färdigmonterade pepparkakshus?

Ett ABBA-museum skall byggas i Stockholm. Någon som betvivlar att jag kommer hänga på låset..?

Dagens kommentar stod Fredrik Lindström för, i kvällens Rosenberg;
Tacka fan för att det inte fanns något svenskt ord för franchising på Gustav Wasas tid, för man sysslade inte med sådant då.

Den smetiga, kletiga känslan av att ha misslyckats totalt i en vänskapsrelation klistrar sig fast.
Fan så misslyckad jag känner mig i detta!

[*] Ja, kläderna var ju inte mina då - när TV-programmet spelades in - men har blivit det sedan dess.
Bör jag skriva till Jag mötte Lassie..?

Tisdagen den 28 november

Bloggat den | November 28, 2006 klockan 11:42 pm | 3 Kommentarer

Mr T har legat nedbäddad idag också, men den hemska hostan verkar ha gett sig. Nu har han i stort sett sovit två dygn i sträck, och ikväll har han verkat ganska pigg.
Jag kanske måste ge vika för hans tjat om att få gå till skolan imorgon.

Jag följde med Prinsessan till kören, och hon sjöng lika entusiastiskt som vanligt. Idag övade de att sjunga inne i själva kyrkan, så att de skall veta hur de skall stå osv, när det är dags nästa söndag.
Under framträdandet skall Prinsessan få tända ljus framme vid altaret, och hon är mäkta stolt över det.
[Bilden är väl inte av bästa tänkbara kvalitet, men jag fick lite bråttom när jag skulle fota, och ville samtidigt inte använda blixt.]

Är det någon som kan ge tips på var man kan köpa figursydda (”tjejmodell”?) enfärgade t-shirts?

Universalmedicin: Byt skola!

Bloggat den | November 27, 2006 klockan 10:23 pm | 4 Kommentarer

Igår började Mr T att hosta och rossla. Han “vissnade” alltmer efter vad dagen gick, och framåt kvällen stod det helt klart att det inte skulle bli någon skola för Mr T idag.
Han bönade och tjatade om att få gå, men hans ömma moder var obeveklig. Imorse fortsatte Mr T, mellan de svettiga hostattackerna, att böna om att få gå till skolan. Men samtidigt var han så pass matt att han fann sig i sin ömma moders fasta beslut ganska snart.
Mr T har tillbringat dagen i sängen, och inte gjort så mycket väsen av sig (utöver hostandet, då). Han har livnärt sig på soppa, och ikväll fick han även i sig lite middag. Han började även tjata om att få gå till skolan imorgon, och den förhandlingen slutade med att han accepterade att det är hans hälsotillstånd som får avgöra saken.
Oss emellan, så kan jag säga att det inte blir någon skola för Mr T imorgon. Det blir snarare en tur till vårdcentralen istället. Nu ikväll har han hostat så jag nästan befarar att lungorna skall komma upp, och det trots att han såväl fått “ångbad” med eukalyptus och Mollipect.

När Mr T började på Waldorf drabbades han samtidigt av “astmatiska besvär”. Det gick inte en vecka utan att han klagade över besvär med andningen, och så snart minsta lilla bacill flög förbi så blev han väldigt sjuk.
Jag släpade iväg honom till vårdcentralen åtskilliga gånger, utan att läkarna kunde hitta något fel. Samtidigt kvarstod faktum; han hade “astmatiska besvär”. Mr T fick till slut Bricanyl utskrivet. Inte för att läkarna kunde hitta någon astma, utan för att de ville ge honom en trygghet i det obehag besvär med andningen medför.
Det faktum att Mr T nu hade Bricanyl med sig till skolan gjorde problemet lite mindre. Bricanylen blev en trygghetsfaktor, ungefär som mobiltelefonen han var tvungen att ha med sig för att känna sig (någorlunda) trygg.
Efter skolbytet har vi inte sett röken av några astmatiska besvär, och Brikanylen är nu slängd.
(Mobilen vägrar han också att ta med sig, även om jag i början - om inte annat så av gammal vana - propsade på att han skulle ha den med sig)

Under flera år har Mr T haft mardrömmar i princip varenda natt. Inte så att han har vaknat av det, men han har skrikit, svettats, gråtit och varit rädd i sömnen. Jag har inte kopplat samman dessa mardrömmar med något i livet, utan tänkt att det ju inte är ovanligt att barn drömmer livligt, och ibland otäckt.
När Mr T började i nya skolan var det som att trycka på en Off-knapp. Sedan dess har han inte haft besök av nattmarorna en enda gång, och det är först i efterhand jag inser att de tidigare mardrömmarna måste haft samband med skolan han gick i.

Ett annat mångårigt problem som flög sin kos för drygt ett par månader sedan var Mr Ts besvär med magen. Han hade ont i magen oroväckande ofta, men inte heller där stod något fel att finna.
Efter skolbytet var det som att vända på en hand, och nu måste hans mage vara att beteckna som norra Europas mest välmående.

Igår när vi sa godnatt sa Mr T
Mamma, jag älskar verkligen min nya skola och jag såg i hans ögon att det han sa kom från det allra innersta i hans hjärta.
Jag förstår honom, och jag delar verkligen hans glädje.
Samtidigt gör mitt eget samvete så fruktansvärt ont, när jag tvingas konfronteras med insikten på vad jag (genom mitt val av skola) tidigare har utsatt mina barn för i flera år. Jag skulle, på fullt allvar, kunna offra betydelsefulla kroppsdelar för att få det ogjort.
Jag önskar så innerligt att barnen hade varit mer tydliga i att uttrycka hur de mådde jag hade varit mer känslig för barnens uttryck om hur dåligt de mådde av det de utsattes på Uppsala Waldorfskola.

Varför förstod jag inte?

Mina tidigare texter om Uppsala Waldorfskola
Andra bloggar om:

Shoppingfredag

Bloggat den | November 24, 2006 klockan 10:47 pm | 2 Kommentarer

Den här dagen gick den också.
Gårdagens shoppinghysteri hindrade mig inte från att ta en runda på Gränby centrum idag. Man måste ju fylla på skafferierna också.

Ikväll/inatt sänds Casino Royale på Kanal 5. Det är originalet från 1967, och rollinnehavarna är bla Peter Sellers och Woody Allen. Det kanske kan vara nåt.
Sån där modern James Bond är ingenting för mig.

Mamma, när du blir gammal så köper vi en rullstol och en gungstol till dig sa Prinsessan.
Det känns tryggt att barnen planerar för framtiden.

Stadsmarathon

Bloggat den | November 23, 2006 klockan 11:45 pm | Inga kommentarer än

Jag och Prinsessan tog oss ett marathonpass på stan idag. Men är det snart jul så är det, och vi shoppade tills plånboken nästan spydde.
Vi gled in på mitt stamlokus för en lunch, där vi mottogs med leenden och öppna famnar, samt åtnjöt extra förmåner till följd av min “status”. Ja, jag säger då det.

Vi sprang omkring mellan stadens alla urmakare för att få hjälp med att reparera låset till mitt klockarmband (alt köpa ett nytt). Tyvärr kunde ingen hjälpa mig med mindre än att de först var tvungna att beställa delar. Men alla konstaterade de vördnadsfullt
Det är en Dolce Gabbana..!
Jag sa inte emot.
Nåja. Om jag inte lyckas fixa klockarmbandet här i stan, så får jag väl göra det i Stockholm. Dit måste jag ju ändå ta mig innan jul.

Jag skrev för en tid sedan att jag, om inte annat så på pin kiv, vägrar att köpa produkter som det görs reklam för.
Det gäller fortfarande, men idag köpte jag - i rent konsumentinformationssyfte - en Xide X-mas. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna imponera på barnen genom att stå och vända på flaskan fram och tillbaka.
De blev måttligt roade.
Jovars, den smakade helt ok.

Kom nu inte med några gliringar om att jag skulle vara otränad, men jag måste erkänna att dagens stadsmarathon resulterade i att jag nu sitter här med ordentlig träningsvärk i benen. Det är snudd på att jag får flashar om hur det kändes efter mitt livs första spinningpass, och om det fortsätter så vet jag inte om jag vill vakna imorgon…
Tur att jag hade sulkyn med mig till Prinsessan.

Att inte vara ensam är en klen tröst

Bloggat den | November 23, 2006 klockan 11:11 am | Inga kommentarer än

Jag fick ett telefonsamtalsamtal från en kvinna som arbetar som lärare (högutbildad sådan). Hon hade en hel del att säga om Uppsala Waldorfskola, dels eftersom hon träffar en del elever som har flytt därifrån och dels eftersom hon umgås med en person som tidigare varit anställd där.
Hon berättade om en familj som flytt från skolan i våras. Trots att det jag hör är fruktansvärda saker, så blir jag inte förvånad längre. Det bekräftar bara det jag själv, och alltför många med mig, redan vet och upplevt.

Vi kom överens om att träffas om några dagar och prata vidare. Det skall bli trevligt (främst eftersom det är alltför lång tid sedan vi träffades).

Mina tidigare texter om Uppsala Waldorfskola
Andra bloggar om:

H-O-C-K-E-Y - Hockey, hockey, hockey!

Bloggat den | November 22, 2006 klockan 10:34 pm | 4 Kommentarer

Ikväll gav sig familjen ut på äventyr.
Vi behövde inte bege oss speciellt långt, det räckte med att vi gick till Gränby Ishall, där vi - på undertecknads initiativ! - tittade på ishockey.

Ja, jag säger då det…
Jo, jag har varit på hockey tidigare, men det var drygt 25 år sedan. Och det jag upplevde ikväll var ingenting som överensstämde med mina hockeyminnen.
Innan matchen drog igång dämpades belysningen. En discolampa började snurra i taket, en rökmaskin bolmade, ett stroboskop blinkade och musik pulserade. Det var nästan så att jag trodde att jag hade hamnat på något disco i Paris glädjekvarter.
Rätt som det var, så for det ut en massa hockeyspelare i den bolmande röken. Först kom hemmalaget, Almtuna, och sedan motståndarlaget.

Jag blev lite förvirrad och trodde att lagen värmde upp, men efter några minuter fick jag (med AGs hjälp) klart för mig att matchen hade börjat.
Vi hade platser precis intill Almtunas bås, så vi kunde beskåda spelarna på nära håll. Jag blev ganska paff när jag såg att en av spelarna var en gammal gubbe. Jag trodde ju att ett hockeylag bestod av unga killar, så jag var tvungen att bläddra fram spelaren i programmet.
Det visade sig att han heter Marcus Ragnarsson och är sex år yngre än jag! *gulp!*
Och så fick jag syn på en mogen hunk där i rinken.
Den och en låda apelsiner, och det skulle inte bli mycket skalat tänkte jag. Lite bläddring i programbladet avslöjade att han heter Martin Öhrstedt och är tio år yngre än er kära Häxa.
Herre gud, är det bara jag som är evigt ung!? Alla andra verkar åldras i förtid!

Jag får väl ärligt erkänna att jag inte hängde med så mycket i matchen. Prinsessan och Herr Fiffig pockade på uppmärksamhet. Dessutom blev jag en aning förvirrad av att det dunkade musik ur högtalarna stup i kvarten (behöver jag ens nämna att Prinsessan diggade ordentligt…).
AG förklarade att man tydligen spelar musik så fort domaren blåser av.
Jaha, vad var det för fel på de gamla hammondorglarna?

Jag kunde iaf (återigen) konstatera att det är en jäkla tur att det inte är karlar som föder barn. Dessa män ute på isen vek sig dubbla i smärtor så snart någon ur motståndarlaget tog ett snedskär i närheten av dem.
Jösses.

Prinsessan fick en mugg kaffe över sig, till följd av att en man på bänkraden bakom fick en puck på sig. Han verkade klara sig med blotta förskräckelsen, och Prinsessan klarade sig från brännskador (men jackan måste nog tvättas imorgon…).

Almtuna ledde hela matchen. När det återstod 50 sek petade motståndarna in ett sista mål, och matchen slutade 4-3.
På väg från ishallen kom jag på att jag inte visste vilka Almtuna hade spelat mot. Jag frågade AG, och fick veta att det var Bofors.

Några dagars sammanfattning

Bloggat den | November 22, 2006 klockan 3:05 pm | Inga kommentarer än

Dagarna bara susar iväg. I fredags hade jag och Prinsessan en heldag på stan. Trots sällskapet lyckades jag inhandla en del julklappar. Vi åt lunch på China River, och ägarinnan presenterade mig som stamgäst för en nyanställd.
Häpp, där ser man.
Jag började genast fundera på att ha mitt releaseparty där… ;)

När våra ben hade tröttnat på att gå på stan åkte vi hem till Paula. Där pussade vi råttor, fikade och nystade garn såsom anstår kvinnor i vår ställning.

Igår var det körövning för Prinsessan. Hon älskar verkligen att sjunga i kören!
Om ett par veckor är det dags för terminsavslutning, och de skall sjunga i kyrkan. Jösses, undrar om krucifixet kommer ramla ner när jag kliver in där..?

Idag har jag varit och hälsat på i Herr Fiffigs sexårsgrupp. Det är så härligt att komma in där, och känna hur kreativiteten pulserar om barnen, och se deras alster. Det kallar jag glada barn!

Nu sitter jag här och är toktrött. Hoppas verkligen att det snart ger med sig, för ikväll skall hela familjen ut på bus ;)

Humor

Bloggat den | November 21, 2006 klockan 11:22 am | 3 Kommentarer

Jag älskar humor som driver hårt med fördomar. Därmed är det ganska givet att Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan blir halvdeceniets film (jag går på bio knappt en gång var femte år).
Sacha Baron Cohen var, i skepnad av Borat, gäst hos Jay Leno för några dagar nätter sedan. Underbart!
- Vad säger du när människor anklagar dig för att vara homofob och antisemit?
- Tack så mycket!

Det här med humor är ganska märkligt. Det den ene tycker är vansinnigt roligt drar den andre inte ens på munnen åt.
Själv har jag fruktansvärt svårt för “humor” som Dolda kameran och Pilsnerfilmer. Sk folklustspel och farser är inte heller min bag. Ingenting kan inte få mig att sätta mig framför TVn för att titta på Stefan & Krister eller Eva Rydberg (eller Nils Poppe på sin tid) & Co, när de springer omkring på en scen och smäller i dörrar. Det som skall föreställa skämt handlar om taffliga sexuella anspelningar, vilka får kiss-och-bajs-humor att framstå som riktigt rolig.

Jag håller stenhårt fast vid min devis om att humor och intelligens går hand i hand.

Vad skrattar du åt?

Ännu mer Häxa..!

Bloggat den | November 17, 2006 klockan 11:08 pm | 5 Kommentarer

Om du vill läsa det här, så bör du först sätta dig tillrätta med ett glas kaffe..!

Read more

Nu läsa, sen sova

Bloggat den | November 16, 2006 klockan 10:56 pm | Inga kommentarer än

Idag har Herr Fiffig varit på teater. Sexårsgruppen samt ettan och tvåan såg Ett ord är ett ord på Uppsala stadsteater. Herr Fiffig berättade entusiastiskt om föreställningen. Han berättade också stolt att han och två andra pojkar i sexårsgruppen hade varit jätteduktiga på bussen. De hade suttit lugnt och stilla, medan kamraterna hade hållit låda :)

Under eftermiddagen har jag varit och hälsat på i Mr Ts klass.
Jo, jag skall försöka att inte gå dit alltför ofta, men det är nästan svårt att låta bli. Med våra erfarenheter så har jag fortfarande faktiskt - efter två månader - svårt att ta till mig att undervisning kan ske i harmoni och glädje, och med engagerade barn.
Jag hann närvara vid svenska och bild.
Under hemfärden berättade Mr T att de hade pratat om domen mot Saddam Hussein under förmiddagen.
Mamma, i Irak får man inte alltid tycka och säga som man själv vill. När fröken berättade det så tänkte jag att det är ju precis som på min förra skola, sa Mr T…

Nu skall jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa Linda - som i Lindamordet.

Ska det va, ska det va 100%

Bloggat den | November 16, 2006 klockan 10:01 am | 5 Kommentarer

Jag och AG har ju ändå tre barn tillsammans, så jag tänkte att det kanske vore idé att kolla om vi var menade för varandra.
Resultatet blev följande:

Karaktärstal Nio:
För en person med karaktärstal nio är äktenskapet extremt viktigt. Detta kan få till följd att ett sökande efter äktenskap börjar för tidigt och att personen söker sig till partners som är betydligt äldre än nian själv.

Karaktärstal Ett:
Personer med karaktärstal ett vill ha ett omväxlande förhållande och söker en intellektuell partner. Ofta lever ettor ett flackande liv och kan därför ha svårt att visa äkta tillgivenhet för sin partner.

Kompatibilitetsanalys:
Det här är en av de bästa kombinationerna. Nian och ettan är mycket målinriktade personer och när de får sträva mot samma mål blir förhållandet mycket starkt. Partnerna lyckas ofta vara varandras bästa vänner samtidigt som de kan behålla passionen i förhållandet och hela tiden finna intellektuella utmaningar i varandra. Dessa förhållanden är ofta de som bara säger “klick”, och kärlek vid första ögonkastet är inte ovanligt. Det enda som kan vara negativt med denna kombination, är att parterna tenderar att kapsla in sig och nästan bara umgås med varandra.

Samstämmighet: 100%

Jaha, där ser man…

Frisersalong på hemmaplan

Bloggat den | November 16, 2006 klockan 9:51 am | Inga kommentarer än

Igår gick Prinsessan och Herr Fiffig från tanke till handling. Hur skall man annars tolka det faktum att det inte var dockornas - utan deras egna - lockar som föll för saxen?
Herr Fiffig hade försetts med en riktig pott-lugg, så det var bara att ta tjuren vid hornen. Jag tog med mig honom och en sax, och så hoppade vi ned i badet. Det är ganska smidigt att klippa barnen i badet, eftersom man då hela tiden kan duscha bort de kliande hårstråna.
Prinsessans lugg hade “förlängts” på vänster sida, så nu har hon lugg ända bort över örat… Jag vet inte hur man skall rädda den innovativa frillan, men det kanske funkar om man ser till att hon alltid har tofs (och att det förhoppningsvis drar bort uppmärksamheten från klippningen).

Igår kväll var jag på Skolrådsmöte. Det var både trevligt och intressant. Personalen på skolan är såväl entusiastisk som entusiasmerande. Det kan inte bli så mycket annat än bra då.

Pepper, peppar.
Nu har jag sovit ganska hyfsat tre nätter i rad. Hoppas verkligen att det fortsätter så! Det är ju så skönt att sova, så jag skulle nästan kunna ägna mig åt det dygnet runt, om jag fick bestämma själv.

SM i självömkan

Bloggat den | November 16, 2006 klockan 9:20 am | 3 Kommentarer

Jag gick omkring och kände mig allmänt rutten och kass hela dagen igår.
Jag grämdes, och skämdes för att jag inte är en fullkomlig människa. Jag tyckte synd om mig själv för de situationer där jag känner mig bortvald. Jag grämdes över de val jag gjort i livet, och som fått mig att i slutändan känna mig bortvald. Jag grämdes över de livsval som resulterat i motsatsen till min önskan.
Jag kände mig som en svikare, och skämdes för det. Det kändes så lumpet att ha brustit i något jag borde ha levt upp till.
Jag kände mig som en usel vän, och att jag inte förtjänade de vänner jag har.

Ja, det hade nog inte kunnat bli så mycket sämre.

theWitch - the ledartyp

Bloggat den | November 14, 2006 klockan 11:55 pm | 2 Kommentarer

Detta test hittade jag hos Fixig. Mitt resultat blev:

Du är en riktig ledartyp som är full av energi. För att undvika onödiga missöden som lätt kan uppstå i brådskan bör du se över din planering två gånger innan du börjar med något. Du tar hand om alla och ser till att de har det bra. Ofta engagerar du dig så mycket i andra människor att du glömmer dig själv. Du måste bejaka dina egna behov av hjälp och kärlek för att kunna orka vidare.

Du kan lätt känna dig oälskad. Det kan bero på att du tycker att du tidigare blivit övergiven av en närstående. Det kan även orsakas av att du känner att du inte får något tillbaka av dem som du hjälper.

I ett förhållande har du en tendens att vara lite för energisk i början. Detta kan tyvärr skrämma bort din käraste/käresta. Tänk på att det tar lite tid att lära känna en ny människa.

Nior regeras av Mars, färgerna som passar dig bäst är olika röda toner.

Tja… jo… Inte för att jag känner mig oälskad. Men nog tusan går jag in i ett förhållande genom att peka med hela handen. Inte tu tal om den saken.

theWitch - the Moviestar!

Bloggat den | November 14, 2006 klockan 11:16 pm | 2 Kommentarer

Den trogne läsaren vet att sömn är något jag inte överdoserar. Och ibland kan sömnens frånvaro bli lite väl extrem även för mig…
Från i onsdags fram till igår kväll sov jag inte mer än… tja, inte ens tio timmar sammanlagt. Det vore en lögn att påstå att inte allmäntillståndet påverkas av det. Tröttheten har värkt i kroppen, och ändå har det varit totalt omöjligt att somna när jag legat där skönt nedbäddad under duntäcket. På sin höjd har jag lyckats åstadkomma små powernaps på 10-30 min åt gången. Bara nog för att överleva för stunden.
Tro det eller ej, men igår kväll lyckades jag somna. Och som jag sov sedan! Sedan dess har det blivit sammanlagt 11 timmars sömn, och jag känner mig som en ny människa!

Jag har inte enbart gått omkring som en zombie dessa sömnlösa dygn.
Igår inledde jag tex min karriär som filmstjärna!
Den förväntade regissörstolen (även om jag inte var regissör) med mitt namn tryckt på stod inte att finna på inspelningsplatsen. Inte heller någon husvagn (där jag kunde vila mig inför inspelningen) var framkörd. Däremot kunde man se objekt som var villiga att tex intuberas..!
Nåväl. Inspelningen gick som på räls, och får ses som en bra övning inför det planerade vloggandet!

Vad har jag mer gjort?
Igår åt jag lunch med födelsedagsbarnet Shw, och senare på kvällen blev det födelsedagsfika.
Det är verkligen en stor gåva att ha vänner som man, även om man inte ses under en period, känner sig helt trygga och hemma med så snart man ses. Jag inser att jag är förunnad att omge mig med vänner av den kalibern.
Shw avslöjade att hon har en affär med min man, och jag måste säga att det kom som en chock; Jag visste för bövelen inte att jag hade en man!

Herr Fiffig har varit lite krasslig.
Han var hos Majsan i helgen, och i lördags hade han bara petat i sin frukost, och sedan gått och lagt sig igen. Efter att ha sovit några timmar verkade han pigg. Men när han vaknade igår klagade han över värk i ena örat och huvudet, så han fick stanna hemma. Han har varit hemma idag också, men imorgon är det dags att gå till sexårsgruppen igen.

Det kan låta tjatigt (men det här är min blogg, och här tjatar jag hur mycket jag vill), men imorse när Mr T gick till skolan sa han lyckligt
Mamma, det här känns så bra! Det känns som… som… som att det är fullt med hjärtan!
Jag blir både ledsen och varm. Ledsen för vad jag utsatt mina barn för iom tidigare skolval, och varm av allt det positiva skolbytet inneburit.
Jag har försökt “pressa” Mr T och Herr Fiffig att säga något som är sämre med den nya skolan och bättre med den förra. Men de kan verkligen inte komma på något. De är bara så oerhört lyckliga av att nu få gå i en skola som tillåter fritt tänkande (och icke att förglömma; alla andra fördelarna nya skolan står för!).

Mr T tar ofta med sig skolböckerna hem även om han inte har läxa.
Idag talade han om att fröken sagt att han “inte får” räkna mer i matteboken. Han ligger nu så långt före sina klasskompisar att han bör “bromsa” (med tanke på att han behöver plugga andra ämnen också, där har ligger sorgligt långt efter).
Mamma, jag tror inte att min förra fröken tyckte om hur jag skrev sa Mr T ledset när jag förhörde honom på “veckans ord” idag.
Vaa?? svarade jag.
Jamen, alltid när hon såg något som jag hade skrivit, så gjorde hon så här (Mr T illustrerade genom att sucka, smacka missbelåtet och himla med ögonen).
Och visst. Mr Ts handstil och förmåga att stava rätt lämnade en hel del att önska fram till för snart två månader sedan. Det var, rent ut sagt, för bedrövligt. Efter bara en vecka i nya skolan var hans handstil som förbytt. Så även hans inställning till att lära sig.
Jag kan ha fel, men det kanske kan ha att göra med att han bytt från en skola som (helt utan underlag) talat om för honom att han har dyslexi och i princip är obildbar, till en skola där man istället lär ut.
Ja, att det helt enkelt handlar om graden av kompetens.

Idag fick jag plötsligt och oväntat beröm och komplimanger för min prestigelöshet. Jag blev lite häpen, men ok då.
Det personen tog upp var inget märkvärdigt i mina ögon. Snarare självklarheter.
Samtidigt inser jag att det inte är självklarheter för alla. Långt därifrån. Men det ligger ju ingen prestige i att vara prestigelös. Snarare bara en harmoni, och känslan av att man förhoppningsvis är en något bättre människa än man annars skulle varit.

På lördag har jag planerat att ge mig ut på stan för att inhandla lite julklappar innan den värsta hysterin bryter ut. Men idag slogs jag av tanken att jag och Mr T kanske kan åka till Stockholm och strosa omkring istället.
Jag vet inte. Det känns som bu eller bä. Att köpa julklappar vore det mest förnuftiga och praktiska. Samtidigt var det ett tag sedan jag och Mr T gjorde något på tu man hand.
Vi får se hur det blir.

Från klarhet till klarhet..?

Bloggat den | November 11, 2006 klockan 2:05 am | 3 Kommentarer

Det är med stor värme jag tar del av informationen att fem familjer vid barnens förra skola nu aktivt letar efter en annan skola till sina barn.
Ja, jag har ju inte kontakt med alla på skolan (bara en bråkdel) så det är allt annat än omöjligt att fler planerar att fly därifrån.

I torsdags gick jag till (nya) skolan för att vara med vid dagens sista lektioner i Mr Ts klass. Bara för att, liksom.
(Det är en enorm wow-upplevelse; Plötsligt befinner sig barnen på en skola där vi föräldrar är varmt och genuint välkomna att “lägga oss i”)
Just den dagen var skolfotografen där, så både Mr T och Herr Fiffig stod i kö (för att ta individuella foton). AG och Prinsessan var på väg till skolan för att hämta Herr Fiffig, så de dök snart upp.
De båda gossarna fotograferades individuellt, och efter en fråga från fotografen bestämde vi oss för att även ta syskonfoto. I ett flygande fläng slängde vi in även Prinsessan framför linsen, och - häpp, så var årets julklapp till far- och morföräldrar fixad!

När fotograferingen var avklarad vidtog lektion i Mr Ts klass (medan AG gick hem med de yngre). Musik stod på schemat.
Jag blev alldeles varm inombords av att se hur eleverna lyssnade och deltog entusiastiskt i berättelsen om Mozart.
Jag kom på mig själv med att den (av erfarenhet) förväntade klumpen i magen nu var ersatt med något som närmast måste beskrivas som ett fånflin på läpparna. Elevernas genuina välmående smittade helt enkelt av sig.
Jag satt där och mådde oförskämt bra!

Igår cyklade jag iväg för att hämta Herr Fiffig efter sexårsgruppen. Med andan i halsen, som vanligt.
Så snart jag öppnade dörren steg jag in i en bedövande harmonisk miljö.
Herr Fiffig berättade entusiastiskt om dagens händelser, och visade upp sina alster. Han berättade också, utan att staka sig det minsta, hur man uttalar hans namn baklänges. Det hade han klurat ut alldeles själv.
(Har jag sagt att man inte “får smäll på fingrarna” om man intresserar sig för bokstäver i Herr Fiffigs nya sexårsgrupp?)

Medan Herr Fiffig tog på sig ytterkläderna stod jag och Hasse och småpratade.
Hasse berättade att det inte är några som helst problem med att förstå vad Herr Fiffig säger. Varken Hasse eller några av kamraterna har något problem med det.
(jag har ju berättat att han var i princip “döv” fram tills i våras, men efter att en operation då utfördes hör han perfekt. Med tanke på omständigheterna ligger han naturligtvis - uttalsmässigt - efter sina jämnåriga)
Häpp, liksom!
Den nya skolans omdöme är; “Vad är problemet?”
Den förra skolans omdöme var: “Han kan inte prata, utan skriker bara. Han är kvalificerad för personlig assistent och särskola.
Som om de amatörerna hade kompetens att avgöra det..!
Jävla klåpare!

Härom dagen blev jag kontaktad av en mycket uppretad förälder från barnens förra skola.
H*n var helt förfärad över vad jag skriver i min blogg.
Så snart jag fick en syl i vädret frågade jag om h*n verkligen hade läst vad jag skrivit.
Nej, det hade h*n inte. H*n hade bara fått det återberättat…
Jag gav personen adressen till min blogg, och bad honom/henne sedan återkomma.

H*n återkom!
Det h*n fått itutat sig av skolan stod i stark kontrast till det som finns att läsa här.
(Varför är jag inte förvånad?)

Jag skrev inledningsvis att det är fem familjer som aktivt letar efter en bättre skola för sina barn.
Efter ovanstående refererad konversation måste jag revidera mig till att det handlar om sex familjer.

Fredagsfyran v. 45

Bloggat den | November 10, 2006 klockan 7:36 pm | 1 Kommentar

Det var ett tag sedan, men jag är inte sämre än att jag kan börja besvara FredagsFyran igen. Veckans tema är Höstmix;

1) Britney Spears skiljer sig nu från Kevin Federline. Inte en sekund för sent, enligt vissa. Bryr mig inte, säger andra. Vad säger du?
Helt seriöst; Vilka är Britney Spears och Kevin Federline? Jag har sett namnen i rubriker, men inte brytt mig tillräckligt för att läsa.
Men om de vill skiljas, så är det väl bra att de gör det.

2) Filmen “Borat” stoppas nu i Ryssland, men gör succé i resten av världen. Är filmen så hemsk att den inte borde få visas? (Alternativt: Tänker du se den?)
Jag har inte sett den, men gör det mer än gärna om jag får möjlighet. Sacha Baron Cohen regerar!

3) Klimathoten blir allt tydligare. Gör du något själv (t.ex. åker bil mindre, använder energisparlampor) för att hjälpa miljön?
Jag läste en lista om hur man skall leva för att stoppa klimatförändringarna. Och dömt utifrån den listan, så kan jag inte göra så mycket mer; Jag tycks leva så klimatvänligt det bara är möjligt.

4) Vad ska du ha till middag i kväll?
Jag har redan ätit, och det blev tortillas. Sedvanligt fredagsmys med familjen, alltså.

OMFG

Bloggat den | November 10, 2006 klockan 1:16 pm | Inga kommentarer än

Jag brukar skriva att jag inte ser att jag gått ner i vikt, och att jag faktiskt inte ens var medveten om att jag hade gått upp i vikt. Båda dessa påståenden är sanna.
Igår fick jag sanningen brutalt slängd i ansiktet. Jag höll på att rensa lite i en hylla, och hittade plötsligt några kort.
Ett av korten var taget på min 40-årsdag (1½ år sedan), och jag säger bara… OMFG!
En jämförelse mellan kortet och spegeln gör att tom jag ser att det skiljer 20-25 kg.
Ett annat kort var taget när Mr T var ett år, och då vägde jag 10-15 kg mindre än vad jag gör nu. Helt seriöst; Jag såg utmärglat mager och sjuk ut (trots att jag åt som en häst).
Lagom är nog bäst.

Bilden föreställer ett par strumpor jag köpte igår. Låt er inte bländas av den blekfeta vaden, utan notera istället att strumporna är försedda med halkskydd.

Skål!

Bloggat den | November 10, 2006 klockan 8:38 am | 3 Kommentarer

Sedan Prinssans kommentar för några dagar sedan, så är en av favoritkommentarerna i vår familj
Jag vill inte krama/sitta bredvid/pussa dig, för du luktar som en alkis (alltid sagt i en kärlekfull och skämtsam ton, förvisso).
Imorse när Mr T skulle gå till skolan sa jag hejdå till honom vid dörren, och gav honom en puss på kinden. Då sa han
Jag vill inte pussa dig, för du luktar som en alkis.
Samtidigt tändes ljuset i trapphuset, av någon annan människa…
Jag visste inte om jag skulle skratta eller få panik. Det är ju inte direkt snyggt om denna andra människa hörde vad Mr T sa. Jag kan ju inte utgå från att h*n (jag tror att det var fastighetsskötaren) har sett den aktuella filmen, och förstår citatet.

Är det så här skitsnack och skvaller uppstår..?

Upprop till alla finsktalande husmödrar

Bloggat den | November 8, 2006 klockan 5:17 pm | 5 Kommentarer

Hör upp alla finsktalande husmödrar i läsarskaran (jag vet att jag räknar er i tusental)!
Jag har äntligen hittat ett mönster på handledsvärmare som ser ut så som jag vill att handledsvärmare skall se ut. Enda kruxet i kråksången är att beskrivningen är på finska!
Jag har många talanger, men kunskaper i det finska språket är inte en av dessa. Nu behöver jag alltså hjälp med översättningen.
Seså, det är bara att skrida till verket.

Tack på förhand.

Mer Häxologi…

Bloggat den | November 7, 2006 klockan 11:48 pm | Inga kommentarer än

Jag kan inte motstå min hatkärlek till frågeformulär på nätet.
Detta hittade jag hos Jerry:

Read more

En dag närmare vloggen

Bloggat den | November 7, 2006 klockan 5:54 pm | 9 Kommentarer

Idag postade Prinsessan en försändelse till Drottningen. Kungen var motiv på frimärkena, så det kan man kalla rojalistisk postgång!
Kan jag kalla mig Kunglig Hovleverantör nu?

Jag slog en signal till den käre r2 idag.
Jamen jag menar; Om man nu har en kurator i bekantskapskretsen, så vore det väl dumt att inte utnyttja denne helt samvetslöst och gratis.
Hmm… jag borde nog utöka min bekantskapskrets med en spaägare, en kock, en researrangör, en massör och en miljonär (kom på att jag redan har ett par miljonärer i bekantskapskretsen).

Vloggandet kommer allt närmre att bli verklighet. Jag har gjort ett par provinspelningar (och sparat materialet, enl. tips från Mickeys mormor).

Dagens kommentar får Prinsessan anses stå för, då hon plötsligt sa:
Jag vill inte sitta bredvid Herr Fiffig, för han luktar som en alkis.
Efter ett par kvävda gapskratt visade det sig att det var ett citat från en film (så kom inte och säg att barn inte lär sig saker genom att titta på film…). Sedan återstod det bara för föräldrarna att försöka förklara för Prinsessan vad en alkis är. Och det är inte det enklaste att förklara det för ett barn som aldrig ens har sett en berusad människa.

Det gör ont i hjärtat

Bloggat den | November 7, 2006 klockan 10:15 am | 5 Kommentarer

Jag har skrivit tidigare att mycket verkar vara självläkande, bara av det faktum att barnen nu går i en sund skola.
Det stämmer, tack och lov.
Jag skrev också att det som inte är självläkande får vi ta itu med allt eftersom.
Igår kväll blev ett sådant tillfälle.

Skolans (eller rättare sagt vissa skolrepresentanters, absolut inte alla) hatiska inställning till mig har jag alltid tagit lätt på, då den helt varit kommen ur egna tillkortakommanden. Jag kan ju inte gärna hindra människor från att känna sig dumma utifrån sina felanden (bara beklaga den omogna form av reaktion det tagit sig).
Jag har tidigare inte trott att dessa människor har låtit sina tillkortakommanden gå ut över mina barn (och när jag väl förstod det tog jag barnen därifrån direkt).
Det gör mig så oerhört ont att nu förstå att barnen tvingats lida mer än vad jag tidigare har anat.

Igår kväll var jag och Mr T ute och fikade. Vi satt och pratade, och plötsligt vällde en hel del ångest fram. Först nu, när han har en trygg skoltillvaro, kan han släppa fram det som gjort/gör ont.
Det gör så ont i hjärtat när han berättar om hur den förra skolans genuina budskap till honom var att han är dum i huvudet, och i princip obildbar.
På den nya skolan fullständigt glufsar han i sig kunskap, och det med stor entusiasm. Situationen skapar en paradox, eftersom han har tagit det han tidigare fått itutat sig för en sanning.

Personalen på den nya skolan är helt fantastisk, och har stor förståelse för Mr Ts situation. Med hänsyn till det taskiga utgångsläget, så är de oerhört imponerande av hans enorma framsteg. De hjälper, stöttar och framför allt - lär ut.
Men det är klart, på den nya skolan har man uteslutande utbildad personal. Var och en dessutom utbildad för sin uppgift.
Jag vet inte hur många gånger Mr T sa Mamma, jag älskar verkligen min nya skola igår kväll.

Vi får ett varmt och genuint stöd från vår omgivning i den bearbetning vi går igenom efter att ha tagit oss bort från sekten.
Alla påtalar att den trygga hemmiljön borgar för att barnen kommer ta sig igenom detta relativt helskinnande. Jodå, det tror och hoppas jag också, men jag hade ännu hellre varit utan dessa erfarenheter.

Häxkonst

Bloggat den | November 6, 2006 klockan 9:32 pm | 8 Kommentarer

Via Mickey hittade jag till Jackson Pollock, och där var jag naturligtvis tvungen att göra en tavla.
Med oförställd förvåning ser jag att motivet blev fallosar i långa banor. Seså, konstkritiker, mumla ur skägget. Vad säger detta om mig?

Hur ser din kyl ut?

Bloggat den | November 6, 2006 klockan 5:54 pm | 6 Kommentarer

Eva visar sin kylskåpsdörr (och jag blir löjligt rörd när jag ser att där bla finns magneter tillverkade av undertecknad), och undrar samtidigt hur andras kylskåpsdörrar ser ut.
Jag försöker hålla min kylskåpsdörr tom (sådant som sätts upp med magneter hamnar på ytterdörren), men på skåpet ovanför kylen har jag några gamla urklippta rubriker, som har hängt med i ca 15 år. Så här ser de ut:

Hur ser din kyl ut?

Häxologi

Bloggat den | November 6, 2006 klockan 12:14 am | Inga kommentarer än

Bara för den intresserade…

Read more

Peppblogg till Johanna!

Bloggat den | November 5, 2006 klockan 10:49 pm | 2 Kommentarer

Sedan jag skrev mina inlägg om min skolios/skoliosoperation har jag fått lite spridda reaktioner. Nu senast var det Johanna som dök upp.
Johanna är en 22-årig tjej som skall opereras om några månader. Jag blev oerhört glad av hennes kommentarer, och hennes skoliosblogg bokmärktes direkt. Det är med stor nyfikenhet och stort intresse jag kommer följa hennes blogg inför operationen.
Naturligtvis bidrar mina egna erfarenheter till mitt intresse, men även utan dessa är jag säker på att det är intressant att följa Johannas tankar och funderingar.

Jag kan inte påstå att jag vet vad som väntar Johanna, eftersom operationerna och konvalescensen ser så oerhört annorlunda ut idag, jämfört med hur det var för 25 år sedan (när jag fick kniven i ryggen). Men jag tror mig kunna förstå en del av hennes tankar, funderingar och oro.

Jag ser verkligen fram mot att få ta del av hur turerna runt skoliosoperationer ser ut idag.

Johanna har även en “vanlig” blogg.

Andra bloggar om:

Slö söndag

Bloggat den | November 5, 2006 klockan 9:12 pm | Inga kommentarer än

Nä, det här har väl varit en riktigt slö dag. Jag har inte gjort ett vettigt handtag på hela dagen, och det känns helt ok.
Eller jo, något vettigt har jag gjort. Jag lyssnade på Mr T när han läste, och det var ju vettigt. Jag blir så rörd så det stockar sig i halsen på mig när jag hör hur oerhört duktig han blivit på bara 1½ månad.

Idag bad jag AG om hjälp med något som jag borde ha fixat själv för länge sedan. Eller ok, jag kanske inte direkt bad om hjälp, men jag beklagade mig och så erbjöd sig AG att fixa det.
Det var ingen svår sak, och det var gjort på ett par minuter. Men för mig var det en stor grej, och att det nu är gjort innebär ett tusenmilakliv.

Imorgon tänker jag inte missa Böglobbyn.

Ibland får man ett ett väldigt passande wordverification…

Cannelloni, rabarbersaft och vlogg

Bloggat den | November 4, 2006 klockan 11:59 pm | 6 Kommentarer

Idag har jag och Prinsessan varit på stan. Hon blev ansiktsmålad (som en katt), och sedan gick vi och tittade på saker som hon önskar sig av Tomten. Och tro det eller ej, men hon önskar sig en prinsessklänning, prinsesskor, prinsesstiara, prinsessmycken…

Till middag blev det min nya paradrätt: Cannelloni! Det är verkligen hur gott som helst, och hela familjen äter till vi är sprickfärdiga.

Jag läser i UNT att Annika har blivit omvald som ordförande i Miljöpartiets länsförening.
Annika är en av de bästa människor jag har träffat i hela mitt liv. Första gången vi träffades var för… flera år sedan, då hon var Skogsmullefröken åt Mr T. Sedan har våra vägar mötts även efter det, och hon är helt enkelt en underbar människa.
Jag har svårt att förstå att man kan tycka annat än jättemycket om henne, men samtidigt “förstår” jag att en del kan se henne som obekväm, eftersom hon inte väjer för att säga sanningar.
Av egen erfarenhet vet jag att man inte blir älskad per automatik, om man väljer att säga sådant som är “obekvämt”. Men vaffan, det är inget självändamål att vara älskad av alla. Det är tusan så mycket viktigare att kunna se sig själv och sina barn i ögonen.
Hellre rak rygg än brun näsa, om man säger så…

Kvällens dryck: Rabarbersaft! Helt seriöst - rabarbersaft måste vara det absolut godaste som finns att dricka!

Tankarna på att börja vlogga börjar ta riktigt seriösa former. Men jag kommer inte göra det här i bloggen, utan på något annat ställe. Och jag kommer inte att länka till vloggen härifrån, utan man kommer snällt få be om en länk. Och om ingen ber om länken, så tvingar jag väl på den på vissa utvalda.
Nåja den dagen, den sorgen.
Jag funderar på om mitt första vlogginlägg skall bli en lektion i potatiskokning, tillägnad Zyrenna…

Nu: slå in en bok som skall skickas till Drottningen!

Tacofredag

Bloggat den | November 3, 2006 klockan 8:15 pm | 2 Kommentarer

De senaste två dagarna har jag nästan haft lite jullovskänsla. Snötäcket ligger vitt, och vintersolen har lyst vackert.
Barnen ser man knappt röken av. Eller jo, det gör man ju. Det är bara att titta ut genom fönstret, så ser man Prinsessan och Herr Fiffig stoja omkring. Mr T har fullt upp med sina kompisar, och det skulle nästan behövas ett schema för att få det att gå ihop.

Under eftermiddagen tog vi en promenad till Gränby centrum. Det blev en riktigt skön vinterpromenad, och vi var lagom matta när vi kom hem.

Vid kvällens tacomiddag fick vi sällskap av en paprikapumpa. Bildbevis finns hos AG.

Herr Fiffig har inte varit hos Majsan på nästan två veckor, men nu har han gått dit för att tillbringa helgen där.

Kalla fakta - som i Lindamordet…

Bloggat den | November 3, 2006 klockan 7:11 pm | 13 Kommentarer

Ibland måste man frångå sina principer, och nu frångår jag principen att inte länka till Sveriges största skittidning.
Leif GW Persson har skrivit en ledare som jag anser vara läsvärd, inte minst efter att ha sett gårdagens Kalla fakta.
Jag är på intet sätt insatt i några detaljer kring det hemska mordet på Sara, och jag har heller inte läst Linda - som i Lindamordet, men jag fick redan under sändningen känslan av att reportrarna försökte skapa en sensation som inte finns. Innan programmet var slut hade jag bestämt mig för att köpa boken (inte låna den på biblioteket). Och jag hoppas att den här historien resulterar i att Leif GW Perssons bokförsäljning skjuter iväg till ännu högre höjder.

Andra bloggar om: , ,
Intressant

För alla som vill veta mer

Bloggat den | November 2, 2006 klockan 2:30 am | Inga kommentarer än

Jag hittade ett par frågeformulär på nätet, och i paritet med min hatkärlek till detta kan jag inte avstå från att svara.
De ointresserade kan surfa vidare, och de intresserade är välkomna att ta del.
Håll till godo:

Namn?
theWitch

Kön?
Är det viktigt? Men ok, då *kollar* kvinna
(låt er inte missledas av anklagelserna om att jag skulle vara manhaftig)

Ålder?
*räknar och kontrollräknar* Jag får det till 41
*väcker Mr T för att kolla*
Jo, jag är 41

Read more

Men se det snöar, men se det snöar

Bloggat den | November 1, 2006 klockan 10:57 pm | 7 Kommentarer

Molande kramp i magen hela dagen.
Jävla endometrios!

Mamma, vi vill gå ut och åka pulka!! var det första jag hörde imorse.
Någon pulkaåkning blev det inte, men Prinsessan och Herr Fiffig packades ned i varsin overall, och så begav de sig ut på en vinterexpedition.
Det har blåst och snöat hela dagen, och tillvaron utomhus får betecknas som allt annat än behaglig. Samtidigt blir jag lite sugen på att gå ut på balkongen, “bädda ned” mig i korgstolen (iklädd en dunsovsäck) med laptopen (den jag inte har) i knät, och skriva.

Hetaste plagget just nu: Ett par supersköna termobrallor - ett loppisfynd till det facila priset fem riksdaler!
Om ni har tur, så kanske jag lägger ut en vintermodeblogpost (med bilder!) redan imorgon!

När jag och Prinsessan var ute och handlade igår passade vi på att köpa ett par buketter med rosor. Dessa arrangerades omsorgsfullt i hemmet efter hemkomsten. Det blev en bukett på vardagsrumsbordet, och enstaka rosor i sådana där “enblommasvaser”. Det blev både vackert och smakfullt, om jag får säga det själv.
När jag vaknade imorse hade “någon” *ger Tjet en spark i arslet* bitit av två av rosorna. Mitt liv har alltid kantats av katter, men jag har aldrig tidigare (vad jag kan minnas) levt med någon katt som ätit rosor.
Ger vi dem för lite mat, måntro..?

Mängden spamkommentarer det senaste dygnet får en varböld i arslet att framstå som en våt dröm. I väntan på en bättre lösning ser jag ingen annan utväg än att moderera kommentarerna.
Min moderering blir endast den jag även tidigare (om än då i efterhand) har ägnat mig åt. Dvs allt utom spam (+rasism osv) slipper igenom.
Ja, tom sådant som r2s kärleksförklaringar kommer även fortsättningsvis att slippa igenom. Så då förstår ni.

*
Apropå rubriken, så undrar jag; Hur har du lärt dig texten:
- Nej se det snöar..?
- Ja se det snöar..?
eller
- Men se det snöar..?

  • formspring.me

  • På tapeten

  • Kontakt

    Mail:

    Mail (om det gäller Waldorfsekten):

    Msn:

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar BlogRankers.com Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • Knuff

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Sveriges Radio AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Sveriges Radio AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Sveriges Radio AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Innerstadspress
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Innerstadspress
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Bonnier Tidskrifter AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Sveriges Radio AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Aftonbladet AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Aftonbladet AB
    • thewitch.se
      Träff på MediaCreeper från Aftonbladet AB

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...