Wow, liksom!

Bloggat den | October 26, 2006 klockan 11:44 pm |

När jag gick i skolan hette det kvartssamtal, sedan vet jag att det kallats utvecklingssamtal.
Idag har jag och Mr T varit på elevsamtal.
Mr T har ju bara gått i den nya klassen/skolan i fem veckor, så man kanske kan tycka att det inte skulle finnas så mycket att “utvärdera”. Å andra sidan så kan det ju också finnas mycket att prata om.

Mötet började med att Mr T besvarade de frågor han fått skriftligt i förhand. Sedan besvarade jag de frågor jag fått skriftligt i förhand.
Därpå vidtog ett samtal.

Fröken Isadora var fullständigt översvallande över Mr Ts prestationer. Med hänsyn till de extrema kunskapsbrister han hade när han kom från den förra skolan, så är hon näst intill stum över vad han presterat. På bara drygt en månad.
Mr T är kunskapstörstig, duktig, observant, intresserad och lugn.
Dessutom är han en god kamrat och en bra elev.
Med det kunskapshandikapp Mr T anlände med, så bedömer Isadora att han nu suger upp kunskap med porerna. Hon är oerhört imponerad av den resa han gjort under denna korta tid.

På den förra skolan hade vi ett utvecklingssamtal när Mr T gick i ettan, och ett när han gick i tvåan. Därefter har det ekat tomt på området.
På den nya skolan har man (minst) ett elevsamtal per termin!
Vad sägs om det?!

Det känns så… overkligt - att det plötsligt är verkligt.
Skolans omdömen om Mr T överensstämmer plötsligt med alla andras (familjens, kompisars, släktens, kompisarnas föräldrar, grannars, vänners, fritidsledares, bekantas) omdömen.
Kan det vara så att Uppsala Waldorfskola styrs av en handfull klåpare, eller är det så att resten av världen har fel?

Kommentarer: