Så trösterikt

Bloggat den | October 25, 2006 klockan 5:12 pm | 4 Kommentarer

Mamma, jag älskar verkligen min nya skola! sa Mr T när han kom hem från skolan idag.
Jag undrade om det hade hänt något speciellt, men det hade det inte. Det hade bara varit en helt vanlig skoldag.
Det är så bra, för i den nya skolan är alla barn lika mycket värda fortsatte Mr T. Man har en handlingsplan gällande mobbing, och man arbetar väldigt aktivt med den.
Det är en ny erfarenhet.

Det känns märkligt när Mr T kommer hem och berättar att de har pratat i skolan om hur en bra kompis skall vara, och hur man skall göra om någon kamrat blir utsatt.
Det känns märkligt när Herr Fiffig kommer hem och berättar att de har pratat om vad som är rättvist och vad som är orättvist.
Det är förunderligt.

Herr Fiffig har fortfarande nästan svårt att tro att det är sant. Plötsligt går han i en sexårsgrupp där det inte är “fult” att kunna saker. Han blir inte “knäppt på fingrarna” för att han kan bokstäver. Man får kunna läsa. Han blir bemött med respekt, och som en jämlik människa.
Det är förunderligt.

Igår när jag skulle hämta Herr Fiffig från sexårsgruppen så kom jag några minuter för tidigt. Jag stod ute i kapprummet och väntade, och passade på att läsa på lapparna som satt på anslagstavlan.
Där satt en instruktion om hur personalen agerar om ett barn skulle försvinna; Man kontaktar föräldrarna, utser en person till “sambandssentral”, pratar med kompisar osv. Efter tio minuter ringer man polisen.
Ja, allt det där är ju egentligen rena självklarheter, men det är en ny skolerfarenhet för oss.

Idag hade vi ett möte med barnhab inbokat. Eftersom det var på em och barnen hade hunnit komma hem, så AG åkte till barnhab medan jag var hemma med barnen (och deras kompisar).
Det vore en grov lögn att påstå att personalen på barnhab är missnöjda med skolbytet. Man skulle nog snarare kunna beskriva det som att de ger stående ovationer till vårt beslut.
Även om barnhab är noga med att vara korrekta i sin roll, så har deras missnöje med den förra skolan varit ganska uppenbar under en längre tid. Och skolan plockade ju inte direkt några pluspoäng då de påstod att de, i samarbete med barnhab, hade gjort en hemlig utredning om Herr Fiffig (vilket naturligtvis inte stämde. Barnhab gör öht ingenting bakom ryggen på föräldrarna).

När vi flydde från sekten så befarade jag att den nya skolan skulle komma att bli en “nödlösning” (även om jag, in absurdum, var noga med att “förhöra” de tilltänkta skolorna).
Men det blev ingen nödlösning. Tvärtom.
Bytet till den nya skolan medförde en hel del bonusar. En av dessa är att vi äntligen har kommit till en skola som är vad Uppsala Waldorfskola utger sig för att vara.

Äntligen är jag trygg när mina barn går till skolan.
Och äntligen är mina barn trygga i skolan.

Kommentarer: