Det finns inget dåligt väder…

Bloggat den | October 31, 2006 klockan 9:42 pm | Inga kommentarer än

…bara fula kläder.
Så idag satte jag och Prinsessan på oss fula (eller åtminstone varma och mysiga) kläder, och sedan gav vi oss ut i höstrusket. Vi tog en tur till ÖB, där vi småhandlade lite.
Under tiden hade Mr T ett gäng kompisar här, och Herr Fiffig tittade på Flåklypa Grand Prix.

Mamma, nu kan jag fem språk; Svenska, spanska, tyska, engelska och franska sa Herr Fiffig. Sedan levererade han en fras på spanska, som om det vore den mest naturliga saken i världen.
Han kan naturligtvis inte dessa språk (förutom svenska, då) flytande. Men han har snappat upp en hel del när Majsans äldsta dotter har läst sina läxor. Och han njuter i kvadrat av att tillvaron nu fullt ut tillåter kunskap. Att lära sig saker är hans största intresse, och nu får han inte “smäll på fingrarna” när han odlar sitt intresse.
Det är underbart att se honom njuta av detta.

Jag börjar bli lagom less på spamkommentarer. De flesta fastnar ju, tack och lov, i filtret, men det är ändå något hundratal jag måste plocka bort manuellt varje dag. Totalt får jag över tusen spamkommentarer per dygn.
Tips om en bra passwordfunktion mottages tacksamt!

Grattis Världen!

Bloggat den | October 31, 2006 klockan 12:13 am | 5 Kommentarer

Det är höstlov, och alla barnen är hemma.
Både mysigt och intensivt.
Dagens händelse har varit att (barnens) mormor och moster har varit på besök. Vi fikade, umgicks, tog en promenad (för att visa barnens nya skola) och åt god mat.
När släktingarna hade åkt hem stod det inte på förrän Ralle dök upp. Jag tog för givet att han skulle sova över (eftersom grabbarna “alltid” sover över hos varandra när de leker), men han åkte hem ungefär som den något sena middagen serverades.
Nåja, det är tydligen ytterligare lekplaner uppdragna för veckan.
Dessutom vill Mr T åka till Fyrishov och ta fler simmärken (det är ytterligare ett intresse som slagit ut i full blom den senaste månaden). Och så har han visst bokat in lek med kompisar från den förra skolan också.
Det lär nog inte bli svårt att få den här veckan att gå…

Grattis Världen!
Jag planerar att inom en överskådlig framtid ha livesändning med chat här. Jag har testkört lite ikväll med r2 och AG, och vad jag förstod så utföll det hela till de båda herrarnas fulla belåtenhet.
Nu återstår bara en del finlir (typ; att sätta mig in i vad jag håller på med).

Snabb lördagsrapport

Bloggat den | October 28, 2006 klockan 9:40 pm | 2 Kommentarer

Mr T: Mamma, får jag smaka ett sånt här tuggummi av dig?
theWitch: Men du smakade ju ett härom dagen, och då tyckte du att det var så starkt så du skrek.
Mr T: Jag vet. Men jag har blivit en man nu..!
Mr T tog ett tuggummi, och prestigen hindrade honom från att röra en enda min. Men till slut blev det tydligen outhärdligt för honom, och han rusade ut i köket för att bälga i sig vatten.
Tja, han kanske har rätt; Han kanske har blivit en man nu…

AG var, som sagt, ute på några timmars bus idag. Eftersom buset utspelade sig i Stockholmstrakten, så passade det ju bra att han sedan åkte med farfar, som skulle komma på besök.
Farfar åkte hem för några timmar sedan, och Ralle har kommit hit för att övernatta.
Det känns som en ganska ordinär lördagkväll.

Jag har varit vaken sedan kl fyra imorse, så det är väl med all rätt jag har haft en svacka ikväll. Men en uppfriskande cykeltur i kvällsfrosten alldeles nyss gjorde susen.
Nu är jag på banan igen.

Nu skall hårddisken fyllas med ABBA!

God lördagmorgon!

Bloggat den | October 28, 2006 klockan 8:29 am | Inga kommentarer än

Igår gick jag och Prinsessan in på Systembolaget. Nej, vi skulle inte inhandla några rusdrycker, men väl en presentkartong.
Ska vi ha den kartongen när vi skickar saker till de kloka människorna? undrade Prinsessan.
Vad menar du? frågade jag.
Jamen vi skall ju skicka leksaker och sånt till de kloka människorna när det blir jul. Eller nej visst ja… det var ju de fattiga människorna vi skulle skicka saker till kom hon på.

Upprop för fritt museum!
Skriv på. Och skriv ut listor för att samla in manuella underskrifter.

AG steg upp i arla morgonstund för att ge sig ut på bus. Själv skall jag ägna fm åt att städa (samt försöka på Prinsessa och Herr Fiffig att plocka ordning lite i sitt rum). I em kommer farfar på besök, och det skulle ju vara trevligt om det såg någolunda hyfsat ut här då.

Snabb fredagsrapport

Bloggat den | October 27, 2006 klockan 10:31 pm | 7 Kommentarer

Idag fick jag ett brev från Carl Hamilton. Det innehöll ett signerat exemplar av hans Det infantila samhället. Det tackar jag för, och lovar återkomma med en recension.

Det verkar som att min läsarskara (åtminstone de som har kommenterat) helt saknar klädsmak! Tur för er att ni har tillgång till ett modeorakel som undertecknad!

Idag har jag köpt en pannlampa! Den kan jag ju ha om det är mörkt när jag går ut med soporna. Eller så kan jag ha den på mig när jag videochattar.

Utan att ha blivit ombedd, satte Mr T igång att dammsuga sitt rum. Det kanske är som han själv säger; Jag börjar bli lite stor nu…

Just for the Queen….

Bloggat den | October 27, 2006 klockan 12:37 am | 1 Kommentar

Drottningen har utmanat mig på en Alfabetslista. Det bangar jag naturligtvis inte på. Håll till godo:

  • A is for age: 41 (trodde jag var 42, men efter lite funderande kom jag fram till att det rätta svaret var 41)
  • B is for booze of choice: Älsklingarna i Skarpnäck är ruskigt bra på att blanda ihop välsmakande drinkar. Om jag skall “blanda” själv, så blir det en kall öl eller ett glas välsmakande vin…
  • C is for career: Brokig…
  • D is for your dad’s name: Yngve (bla).
  • E is for essential items to bring to a party: Som den partypingla jag är, så räcker det väl med min uppenbarelse. Hela jag är ju som ett enda stort partytrick!
  • F is for favourite song at the moment: Jag har snöat in lite på Queen. Det var inte så länge sedan jag upptäckte dem, och jag måste säga att den där Freddie Mercury hade en strupe gjord av guld!
  • G is for favourite game: Scrabble
  • H is for home town: Uppsala
  • I is for instruments you play: Jag kan spela Allan om det behövs. Om det skall låta, så kan jag vissla med tårkanalerna. Jag har fuskat lite på gitarr och saxofon. Flöjt och okarina behärskar jag till fullo.
  • J is for jam or jelly you like: Allt sött är gott
  • K is for kids: Jajamensan. Tre stycken har jag tillverkat.
  • L is for living arrangements: Okonventionellt
  • M is for mother’s name: Birgitta (bla).
  • N : Nehe…
  • O is for overnight hospital stays: Min egen förlossning, skoliosoperation, blindtarmsoperation, titthål i magen, barnens förlossningar… Jag får det till sju.
  • P is for phobias: Jag gillar inte höga höjder…
  • Q is for quotes you like: Med ett juste järnrör kan man slå hela världen med häpnad (Socker-Conny)
  • R is for relationship that lasted the longest: AG
  • S is for sartorial style: Njae, skräddarsytt är väl inte min tekopp, direkt.
  • T is for time you wake up: I svinottan
  • U is for underwear: Om situationen så kräver, så försöker jag hitta något raffigt i byrålådan, och ibland blir det menstrosor. Och ibland blir det inga trosor alls.
  • V is for vegetables you love: Det mesta. Jag kan inte komma på någon grönsak som jag inte tycker om
  • W is for weekend plans: Göra något kul med barnen, och så kommer farfar på besök. Tja, det är väl det.
  • X is for x-rays you’ve had: Så många att jag tappat räkningen för länge sedan.
  • Y is for yummy food you make: Hmmm… *frågar AG* Köttfärslimpa med ädelostfyllning
  • Z is for zodiac sign: Fisk
  • Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Var å en som känner sig manad
  • Ä är för älsklingstrend: Jag har ingen älsklingstrend. Det får räcka med att jag är en trendsetter själv
  • Ö är för en önskan just nu: Det låter nästan lite halvstörigt, men jag kan inte komma på någon önskan just nu (fastän jag säkert har flera stycken). Jag njuter mest av att sväva omkring i den tillfredsställelse som omslutit oss den senaste månaden.
    (Men det är klart, Fred på jorden, En jackpot-vinst på Lotto [måste komma ihåg att tippa], Jämställdhet, Utrotad kriminalitet och Ett kylrum fyllt med cheddarost skulle jag ju kunna sätta upp på min önskelista)

Wow, liksom!

Bloggat den | October 26, 2006 klockan 11:44 pm | 1 Kommentar

När jag gick i skolan hette det kvartssamtal, sedan vet jag att det kallats utvecklingssamtal.
Idag har jag och Mr T varit på elevsamtal.
Mr T har ju bara gått i den nya klassen/skolan i fem veckor, så man kanske kan tycka att det inte skulle finnas så mycket att “utvärdera”. Å andra sidan så kan det ju också finnas mycket att prata om.

Mötet började med att Mr T besvarade de frågor han fått skriftligt i förhand. Sedan besvarade jag de frågor jag fått skriftligt i förhand.
Därpå vidtog ett samtal.

Fröken Isadora var fullständigt översvallande över Mr Ts prestationer. Med hänsyn till de extrema kunskapsbrister han hade när han kom från den förra skolan, så är hon näst intill stum över vad han presterat. På bara drygt en månad.
Mr T är kunskapstörstig, duktig, observant, intresserad och lugn.
Dessutom är han en god kamrat och en bra elev.
Med det kunskapshandikapp Mr T anlände med, så bedömer Isadora att han nu suger upp kunskap med porerna. Hon är oerhört imponerad av den resa han gjort under denna korta tid.

På den förra skolan hade vi ett utvecklingssamtal när Mr T gick i ettan, och ett när han gick i tvåan. Därefter har det ekat tomt på området.
På den nya skolan har man (minst) ett elevsamtal per termin!
Vad sägs om det?!

Det känns så… overkligt - att det plötsligt är verkligt.
Skolans omdömen om Mr T överensstämmer plötsligt med alla andras (familjens, kompisars, släktens, kompisarnas föräldrar, grannars, vänners, fritidsledares, bekantas) omdömen.
Kan det vara så att Uppsala Waldorfskola styrs av en handfull klåpare, eller är det så att resten av världen har fel?

Andra bloggar om: ,

Blusblues

Bloggat den | October 26, 2006 klockan 7:16 pm | 23 Kommentarer

Idag har det varit lite garderobsrensning här.
Dina kläder känns inte helt up-to-date. Det känns mer som… 80-tal sa AG när jag öppnade min garderob.
Jag hade tänkt slänga några plagg, vilket jag också gjorde. Men AG tyckte att det fanns mer att slänga… Den karln är ju inget modeorakel direkt, så nu ber jag om era åsikter.

Nedanstående plagg har jag förvisso inte använt på några år, men det kan jag inte se som någon anledning att göra mig av med dem.
Jag efterlyser era ärliga åsikter om dessa blusar. Vem har rätt - jag eller AG?
Tyck till!


A
En snygg blus som jag köpte (på Lindex?) när jag arbetade i Västerås (så den måste ha… 12-13 år på nacken). Jag tycker fortfarande att den är snygg, och den passar till både en gul kjol och ett par jeans.


B
En snygg blus som speglar min personlighet.
Insvängd midja, långa ärmar och går ner över baken. Passar till både vardag och fest.
Inköpt på UFF för ca 15 år sedan.


C
Kortärmad, ledig blus. Fortfarande snygg till vardags, är mitt omdöme.
Inköpt på UFF eller Myrorna för ett antal år sedan.
(Den kanske skulle funka på Hawaii sa AG)


D
Ännu en blus som passar min personlighet som handen i handsken!
Även detta är ett UFF-fynd som, enl mig, fortfarande håller. Både till vardag och fest.


E
Inköpt på Lindex?/KappAhl? för ca 15 år sedan.
Känns lite pretto idag, men jag skulle nog kunna kränga på mig den om det knep.

Så trösterikt

Bloggat den | October 25, 2006 klockan 5:12 pm | 4 Kommentarer

Mamma, jag älskar verkligen min nya skola! sa Mr T när han kom hem från skolan idag.
Jag undrade om det hade hänt något speciellt, men det hade det inte. Det hade bara varit en helt vanlig skoldag.
Det är så bra, för i den nya skolan är alla barn lika mycket värda fortsatte Mr T. Man har en handlingsplan gällande mobbing, och man arbetar väldigt aktivt med den.
Det är en ny erfarenhet.

Det känns märkligt när Mr T kommer hem och berättar att de har pratat i skolan om hur en bra kompis skall vara, och hur man skall göra om någon kamrat blir utsatt.
Det känns märkligt när Herr Fiffig kommer hem och berättar att de har pratat om vad som är rättvist och vad som är orättvist.
Det är förunderligt.

Herr Fiffig har fortfarande nästan svårt att tro att det är sant. Plötsligt går han i en sexårsgrupp där det inte är “fult” att kunna saker. Han blir inte “knäppt på fingrarna” för att han kan bokstäver. Man får kunna läsa. Han blir bemött med respekt, och som en jämlik människa.
Det är förunderligt.

Igår när jag skulle hämta Herr Fiffig från sexårsgruppen så kom jag några minuter för tidigt. Jag stod ute i kapprummet och väntade, och passade på att läsa på lapparna som satt på anslagstavlan.
Där satt en instruktion om hur personalen agerar om ett barn skulle försvinna; Man kontaktar föräldrarna, utser en person till “sambandssentral”, pratar med kompisar osv. Efter tio minuter ringer man polisen.
Ja, allt det där är ju egentligen rena självklarheter, men det är en ny skolerfarenhet för oss.

Idag hade vi ett möte med barnhab inbokat. Eftersom det var på em och barnen hade hunnit komma hem, så AG åkte till barnhab medan jag var hemma med barnen (och deras kompisar).
Det vore en grov lögn att påstå att personalen på barnhab är missnöjda med skolbytet. Man skulle nog snarare kunna beskriva det som att de ger stående ovationer till vårt beslut.
Även om barnhab är noga med att vara korrekta i sin roll, så har deras missnöje med den förra skolan varit ganska uppenbar under en längre tid. Och skolan plockade ju inte direkt några pluspoäng då de påstod att de, i samarbete med barnhab, hade gjort en hemlig utredning om Herr Fiffig (vilket naturligtvis inte stämde. Barnhab gör öht ingenting bakom ryggen på föräldrarna).

När vi flydde från sekten så befarade jag att den nya skolan skulle komma att bli en “nödlösning” (även om jag, in absurdum, var noga med att “förhöra” de tilltänkta skolorna).
Men det blev ingen nödlösning. Tvärtom.
Bytet till den nya skolan medförde en hel del bonusar. En av dessa är att vi äntligen har kommit till en skola som är vad Uppsala Waldorfskola utger sig för att vara.

Äntligen är jag trygg när mina barn går till skolan.
Och äntligen är mina barn trygga i skolan.

Andra bloggar om: ,

theHjältinna

Bloggat den | October 24, 2006 klockan 11:07 pm | 1 Kommentar

Idag träffade jag Karin på stan. Hon är en av mina absoluta favorit-Waldorf-föräldrar, och jag blev glad i hela kroppen av att se henne. Det var värmande och glädjande på alla plan att prata med henne! Må vi ses snart igen!

Jag har (i sällskap med andra, bevars) har blivit utnämnd som Hjältinna. Jo jag tackar, jag!
För att du vågar ta strid för sanning, rättvisa och rättigheter och för att du är en ‘one-of-a-kind’-mamma lyder den klarsynta motiveringen. Utöver att jag är rörd över utnämningen, så kan jag inte annat än hålla med.

Ingen Elza idag. Men imorgon.

Bloggat den | October 23, 2006 klockan 11:43 pm | 1 Kommentar

Ikväll hade jag tänkt gå på ett föredrag om Ungdomars nätkultur av Elza Dunkels, men jag stannade hemma och tvättade istället.
Imorgon skall jag gå på ett seminarium där bla Elza Dunkels föreläser, och jag nöjer mig med det.
Någon måtta får det väl ändå vara.

Mickeys mormor rockar fett!

Bloggat den | October 21, 2006 klockan 1:27 am | 5 Kommentarer

Nä, nu har jag suttit här i finaste gåbortkostymen hela kvällen, utan att en enda levande själ har velat videochatta med mig. Nu får det vara nog!
Nu kopplar jag ur kameran och tar på mig mysdressen.
Skyll er själva!

Mickey föreslog att jag skulle börja videoblogga, och den tanken gav ju mersmak…
Jag tänker mig att jag kan sitta här och hålla brandtal till nationen/pöbeln, men först måste jag ordna några saker; En kuliss att placera bakom mig är i det närmaste ett måste. Vad tror ni om en fondvägg med fototapet föreställande en skog alt. solnedgång..?
Eller räcker det med att jag hänger upp en kristallkrona i bakgrunden?

Ja, sedan är det väl en del teknikaliteter som måste lösas.
Min mobil har ingen kamera. Digitalkameran har förvisso inspelningsfunktion, men den tänker jag inte involvera i detta. Jag håller mig till den webcam jag köpte härom dagen, vilken är av det billigare slaget.
Men vaff… inspelningar bör jag rimligen kunna åstadkomma.

Det kommer säkert att dyka upp en del praktiska frågetecken på vägen, men dessa kan säkert lösas. Vid behov tror jag nog att jag med trygghet kan vända mig till Mickeys videobloggande mormor.
Snacka om cool mormor! Jag är grymt avis!

Så, kära vänner; Vad vill ni att jag videobloggar om? Om du har förslag på ämnen, eller bara frågor som du vill ha svar på, så kan du med varm hand maila dem till
thebitch#thewitch.se (byt ut # mot ett bättre tecken) eller lämna en kommentar.

Ho… ho… ho… hockeyfrilla!

Bloggat den | October 20, 2006 klockan 10:33 pm | 2 Kommentarer

Jag kom ut i köket, och hittade en försvarlig hög blonda lockar där.
Vad har ni gjort?? Vem är det som har klippt sig?? ylade jag med skräck i rösten till Prinsessan och Herr Fiffig.
Vi har inte klippt oss svarade Herr Fiffig.
Varifrån kommer allt hår då? undrade jag, med ett något mindre hysteriskt darr på rösten.
Det kommer från två dockor förklarade Herr Fiffig.
Va? Varför har ni klippt dockorna? undrade jag.
Vi klippde dem, så att de skulle få hockeyfrilla svarade Herr Fiffig, som om det vore den mest naturliga saken i hela världen.

[AG och jag gick utom synhåll för barnen, och skrattade så tårarna rann]

theWitch goes live

Bloggat den | October 20, 2006 klockan 2:00 am | 8 Kommentarer

Jag blev så avis på Mr Ts webcam, så jag var helt enkelt tvungen att kvista iväg och köpa mig en egen. Det blev även ett headset av bara farten. Så nu kan jag figurera live i ljud och bild på msn.
[mental note: skaffa kompisar på msn]
Eller är Skype något att ha? Åsikter mottages tacksamt!

Jag kanske kan lägga in kameran här i bloggen (mot lösenord, eller rent av betalning). Någon som har tips om något bra plugin?

Även AG verkar ha gått igång på det här, och nu hotar han med att också skaffa en webcam.
Tja, det skulle ju kunna vara ganska praktiskt. Jag trodde att jag skulle vara tvungen att rensa mina skrivbordshyllor för att kunna se honom när vi båda sitter vid skärmarna. Men om han skaffar en webcam så slipper jag ju det!

Jag kan inte se mig mätt på mig själv sa jag till AG när jag satt och beundrade mig i kameran.
Varför köpte du inte bara en spegel? svarade han. Sedan kan jag svära på att jag hörde honom mumla något om narcissism…

Fri- och rättigheter i grundlagen

Bloggat den | October 19, 2006 klockan 11:20 pm | Inga kommentarer än

Konferens, Grundlagsutredningen
Atrium, torsdagen den 19 oktober 2006

Konferensen inleddes av Grundlagsutredningens ordförande Lars Engqvist.
Därefter talade Iain Cameron, pofessor i folkrätt vid Uppsala Universitet, om grundlagstolkning och maktfördelning gällande regeringsformen, Europakonventionen och domstolarna.
Caroline Taube, jur. dr och post doc-stipendiat vid Universitetet i Oslo, redogjorde för hur regeringsformen används i de svenska domstolarna, och hon gjorde alla fel en talare kan göra. Hon var, kort sagt, så tråkig att varenda klocka stannade!
Percy Bratt, människorättsaktivist, advokat och ordförande i Svenska Helsinforskommittén, framförde synpunkter ur ett advokatperspektiv under rubriken Regeringsformen som en levande konstitution.
Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala universitet, pratade om grundlagen och Europakonventionen med ugångspunkt från Åke Green-domen. Hon visade sig dessutom ha förmåga att entusiasmera och engagera åhörarna (inte helt oväntat verkade hon inte falla alla gamla stofiler på läppen…).
Chefsjustitieombudsman Mats Melin pratade om Eus fri- och rättighetsskydd. Han talade engagerat, men föga engagerande.

Mer än så tänker jag inte referera från dagens konferens, utan råder er istället att se den på SVT24 alt. SVT2 den 27/10.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,
Intressant

Enmånadsjubileum

Bloggat den | October 19, 2006 klockan 9:11 am | Inga kommentarer än

Tillfredsställelsen fortsätter att breda ut sig i kroppen.
Idag har det gått en månad sedan Insikten, och det är fortfarande ovant. Ovant på ett harmoniskt sätt.

Åh vad jag är lycklig, åh vad jag är glad småsjöng Mr T imorse.
Är det något speciellt som gör dig glad? undrade jag.
Jaa, den nya skolan. Jag tycker jättemycket om att gå där! svarade han glädjestrålande.

Mamma, du kan väl förhöra mig på läxan? sa Mr T innan han ens hade klivit upp ur sängen imorse.
Efter skolbytet har han en helt annan inställning till allt som har med skolarbete att göra. Han slukar kunskap, och han gör det med en genuin entusiasm.
Och jodå, läxförhöret gick kanonbra!

Jag får många frågor om barnens förra skola, och jag skall naturligtvis fortsätta skriva om det. Samtidigt finns det mycket annat i mitt liv som jag också gärna skriver om. Dessutom har jag för avsikt att spara de värsta händelserna till min bok (jag måste ju ha lite exklusivt material där). Det betyder tyvärr inte att jag skulle sakna händelser jag kan skriva om här…

Igår fick jag en förfrågan om att hålla ett föredrag om Waldorfpedagogik. Det var onekligen en mycket lockande förfrågan…

Det ser nästan ut som ödets ironi, men idag när vi “firar en månad i frihet” skall jag delta i en konferens om Fri- och rättigheter i grundlagen.

Länktips: Waldorf Education - One family’s story
Den höga igenkänningsfaktorn gör mig kraftigt illamående, och jag tvingas läsa sidan i små portioner för att öht kunna läsa.

the Jobbig morsa…

Bloggat den | October 18, 2006 klockan 11:15 pm | 1 Kommentar

Idag när jag hämtade Herr Fiffig på sexårsgruppen så skulle även Samuel gå hem. Jag skall gå hem själv sa han.
Vi bor bara ett par hundra meter från varandra, så det är klart att han fick gå med oss. Det har hänt tidigare att han inte blivit hämtad, utan varit tillsagd att gå hem själv, och även då har han naturligtvis fått gå med oss.
Med risk för att det är jag som är en överkänslig hönsmamma (men jag tycker verkligen inte det i det här fallet), men jag tycker inte att det är ok att en sexåring går ensam hem. Visst, det kanske är ok om man bor 50 m från sexårsgruppen, och barnet bara behöver gå över en gräsmatta. Men så är det inte i det här fallet.
Man kan välja två olika vägar till och från sexårsgruppen. Den ena är en gång- och cykelväg, och den andra är en trottoar intill en bilväg. Den väg som verkar vara den naturliga för Samuels familj är den intill bilvägen.
Samuel gick med oss, och vi tog gång- och cykelvägen.

Under promenaden berättade Samuel att deras mamma skall åka utomlands ikväll “eftersom hon behöver lugn och ro”. Tja, det låter ju inte så tokigt. Jag kanske skulle ta och köpa mig en utlandsresa jag också…
(jag hoppas verkligen att hon har ordnat det med barnpassning under tiden)

Igår stack jag iväg för att möta Mr T när han slutade. Jodå, det är helt ok för min del att han går till och från skolan själv, men igår ville jag stämma av med fröken hur han ligger till jämfört med klasskompisarna, och dessutom se till att Danne fick med sig läxböckerna hem…
Jag berättade för fröken att jag helt på eget bevåg åtagit mig att hjälpa Danne med läxorna, och fröken sken upp. Hon verkar ha samma uppfattning som jag om brist på sådan hjälp i övrigt. Och det var nog tur att jag gick till skolan och “tjatade” på Danne, för han hade inte packat ned läxböckerna (trots att det var det sista fröken påminde om innan de slutade).

Jaja, men om jag skall var en jobbig morsa, så kan jag ju lika gärna vara en jobbig morsa till barnens kompisar också.

Riksdagsgudstjänst i Storkyrkan JO- och JK-anmäld

Bloggat den | October 18, 2006 klockan 8:54 am | 5 Kommentarer

Inför riksmötets öppnande den 3 oktober hade riksdagsdirektören Anders Forsberg sänt ut en kallelse till alla riksdagsledamöter, där han i första programpunkten förklarade att riksmötets öppnande inleds med en gudstjänst i Storkyrkan.
Talmannen Björn von Sydow sände ut en separat inbjudan för deltagande i riksdagsgudstjänsten till särskilt utvalda gäster. I Storkyrkan hölls predikan för riksdagsledamöterna av nye ärkebiskopen Anders Wejryd.

Att riksdagsdirektören formellt kallar till deltagande i en gudstjänst redan första dagen i Sveriges riksdag innebär att han, helt i strid med grundlagens intentioner, utsätter riksdagsledamöterna för ett otillbörligt religiöst tvång som strider mot regeringsformen 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter, 2 § i vilken framgår att:
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva tillkänna sin åskådning i … religiöst … eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för … annan meningsyttring eller att tillhöra … trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.

Förbundet Humanisterna och Humanisterna Uppsala anmälde igår (17 oktober -06) riksdagsdirektören Anders Forsberg och riksdagsstyrelsen i Sveriges riksdag för utsändning av kallelse till gudstjänstdeltagande i Storkyrkan för riksdagsledamöter vid riksmötets öppnande den 3 oktober 2006. Man anhåller om att JO/JK granskar om kallelsen strider emot de grundläggande fri- och rättigheter som beskrivs i regeringsformen 2 kap. 2 §.

Förbundet Humanisterna och Humanisterna Uppsala vädjar till JO/JK att, utöver de åtgärder denna anmälan kan föranleda, även föranstalta om en allmän inspektion av hur riksdagsstyrelsen upprätthåller och garanterar regeringsformens grundläggande fri- och rättigheter för de valda ledamöterna i Sveriges riksdag.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant

Antijantelagen

Bloggat den | October 18, 2006 klockan 12:43 am | Inga kommentarer än

Monica skriver om ett framträdande tillkortakommande i den svenska mentaliteten, och det får mig att tänka på den antijanteanda jag aktivt försöker inpränta i mina barn;

  • Du är unik
  • Du är bra. Bemöt mindre goda människor utan prestige.
  • Du är lika klok som alla andra, ibland klokare
  • Du duger precis som du är, om du vet att du gör ditt bästa du kan
  • Ibland vet och förstår du mer än alla andra
  • Du är enastående
  • Du behövs
  • Skratta med dina medmänniskor och åt dig själv
  • Var alltid rädd om, och respektfull mot dina medmänniskor
  • Dela gärna med dig av dina kunskaper

Jag blir lika stolt varje gång jag ser att barnen tar till sig detta.

Andra bloggar om:

Jag är gärna extramamma, men…

Bloggat den | October 16, 2006 klockan 11:37 pm | 4 Kommentarer

Mr T är klasskompis med Danne. Dannes lillebror Samuel går i samma sexårsgrupp som Herr Fiffig. Grabbarna lärde känna varandra i somras, och att de skulle hamna i samma klasser stod inte klart förrän skolbytet var genomfört. Det blev en av många bonusar.
Danne och Samuel är två väldigt rara killar. De är snälla, gulliga och trevliga.

Direkt efter att grabbarna hade lärt känna varandra, så började Danne och Samuel att tillbringa i stort sett all sin vakna tid här. Jag hade absolut ingenting emot det, men jag kunde heller inte avstå från att fundera på om föräldrarna inte saknade dem.
Vid ett tillfälle bjöd vi med oss Danne på en dagsutflykt, och inför det kändes det naturligt att jag gick hem till dem och pratade med deras mamma. Hon verkade vara som folk är mest, och sa att det var ok att Danne följde med oss.

Att kompisar äter middag hos varandra ibland är väl helt normalt. När Danne och Mr T blev kompisar började Danne ganska omgående att äta middag här. Ofta.
Det tyckte jag bara var trevligt. Samtidigt blev jag lite fundersam över att han inte “saknades” hemma. Om Mr T blir bjuden att äta middag hos någon kompis, så måste han ringa hem för att meddela det. Det verkar inte vara samma rutiner i Dannes familj, men jag kan ju inte utgå från att alla har samma rutiner som vi.
När Samuel har lekt med Herr Fiffig så har han också deltagit i middagarna med stor entusiasm.

Jag hade aldrig sett till pojkarnas pappa, och när jag frågade om honom fick jag veta att han låg på sjukhus sedan något år tillbaka.
I slutet av sommaren fick han komma hem från sjukhuset, och hade då någon grej som skulle slå larm om han blev sjuk igen (ja, med facit i handen måste tom jag medge att jag var naiv som tog det för en sanning).
Idag råkade Samuel försäga sig (eller jag är egentligen inte ens säker på att han förstod vad han avslöjade) då han berättade att den där grejen som skulle larma om pappan blev sjuk igen hette fotboja. Tydligen hade den larmat, och nu bodde pappan på ett annat ställe, där Samuel hade varit och hälsat på honom tidigare.

Jag har upplevt det som… bekymrande… att Danne och Samuel lämnas ensamma hemma så gott som dagligen, då mamman åker för att träna med någon sång- och dansgrupp hon är aktiv i. Det övergår allt mitt förstånd att man ens för en liten stund skulle kunna lämna barn i den åldern ensamma. Danne och Samuel blir lämnade i timtal.
Pojkarna är alltid välkomna här, men samtidigt vill jag faktiskt veta i förväg om jag förväntas ta ansvar för andras barn. Men det kanske jag inte förväntas göra? Hon kanske inte ens vet att de äter och värmer sig här.

Jag har fått uppfattningen att Danne inte får någon som helst stöttning i läxläsning hemma (att det inte ens visas något intresse för huruvida han har läxor), men den biten har jag tagit itu med på egen hand. Jag ser till att han får med sig läxböcker hem, och sedan får han och Mr T plugga tillsammans (med mig inom räckhåll, om det skulle behövas).

Halva terminen har gått, och Danne har fortfarande inte några skor till gymnastiken (trots att fröken påminner honom varje vecka). Idag frågade han mig om han fick låna ett par skor av Mr T inför morgondagens gympapass. Det fick han naturligtvis göra, men samtidigt sa jag till honom att skicka med Mr T skorna hem efteråt.
Jag skulle naturligtvis kunna låta Danne “låna skorna på obestämd tid” men det ger mig samtidigt en känsla av att han då definitivt inte skulle få några skor hemifrån.
Jag vill verkligen inte försvåra Dannes tillvaro om jag istället kan underlätta den. Men samtidigt vill jag inte åta mig alltför många av mammans egna mammauppgifter (åtminstone inte så länge hon inte uttryckligen bett mig om det).

Idag frågade jag Samuel om han hade ätit något mellanmål sedan han kom hem från sexårsgruppen (trots att jag redan på förhand visste svaret - han kom ju hit direkt efter att han hade lämnat ryggsäcken hemma). Han svarade Nej, och talade om att han inte fick äta mellanmål för sin mamma!

I sexårsgruppen har de också gymnastik, men Samuel har hittills aldrig haft några gympakläder med sig (trots ideliga påstötningar).
Skall jag börja skicka med Herr Fiffig dubbel uppsättning?

Inför middagen idag hade vi bestämt oss för att idag skulle bara vi i familjen äta tillsammans. Den obligatoriska frågan (Får Danne och Samuel äta här?) kom naturligtvis, och jag svarade Nej. Såväl mina egna telningar som de två andra gossarna var mäkta förvånade över mitt svar. Jag fortsatte med att tala om att de gärna fick äta här någon annan dag, men just idag hade vi bestämt oss för att bara familjen skulle äta tillsammans.
Danne och Samuel gick hem, och mitt samvete frätte så att jag fick ont i magen. Det som var tänkt att vara någon slags markering inför mamman resulterade bara i att barnen fick fortsätta vara hungriga tills mamman senare kom hem. Att pojkarna innan dess hade gjort djupdykningar i fruktskålen här hjälpte knappast för att lindra mitt samvete.
Fy f*n så elak jag kände mig!

Jag har flera gånger tänkt att jag måste prata med Dannes och Samuels mamma, men det faller på att jag tror att hon skulle ta det på “fel” sätt. Jag befarar att hon skulle förbjuda sina söner att leka med mina barn, och då blir ju effekten tvärtemot den önskade. Det skulle rycka bort det vattenhål vårt hem verkar vara för dem, istället för att göra deras tillvaro lite bättre.

Regeringen några Chilò lättare

Bloggat den | October 16, 2006 klockan 12:22 pm | 4 Kommentarer

Cecilia Stegö Chilòs avgång var väl inte helt oväntad. Jag gissar att Reinfeldt till slut bedömde att hennes avgång var den enda möjliga vägen att gå, för att försöka fokusera bort från alla sk skandaler.
Jag anser att varken Borelius eller Stegö Chilò hade behövt avgå, men hanteringen gjorde det till slut till en nödvändighet.
Enl min mening har tidigare ministrar kunnat sitta kvar även efter grövre synder. Skillnaden har varit hur man har valt att hanterat situationen.
Det är naturligtvis helt förkastligt att ministrar smiter från TV-licens, anlitar svart arbetskraft osv. Men ingen kan begära att tillträdande ministrar skall ha ett fläckfritt förflutet. Vad dessa ministrar borde ha gjort, om de hade velat undvika häxjakten, är att de skulle ha förekommit media. Samma dag som regeringen presenterades borde de ha gått ut med sina synder (ja, naturligtvis borde de ha informerat Reinfeldt redan innan det) - och samtidigt gjort kraftig avbön. Det borde ha tagit udden av den värsta stormen.
Borelius valde istället att trassla in sig i dåliga bortförklaringar, och Stegö Chilò har framstått som en trotsig treåring mest hela tiden.

Jag kan inte bortse från att det faktiskt handlar om människor. De må ha visat prov då dålit omdöme och de må ha hanterat situationen på ett direkt förkastligt sätt. Men de är ändå människor (mamma, livskamrat, medmänniska, vän), och den behandling de har blivit utsatta för av media är något jag anser att man inte ens utsätter sin värsta ovän för.

Är det Tobias Billströms tur nu?

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant

Bra start

Bloggat den | October 16, 2006 klockan 8:42 am | 2 Kommentarer

Undrar om jag någonsin kommer vänja mig med det här. Jag vet inte ens om jag vill vänja mig. Jag vill att varje morgon skall vara så här mysig.
Barnen vaknar och vi har kramkalas. Det blir frukost, tandborstning och påklädning.
Mr T ger sig av till skolan (tidigare än nödvändigt, men han vill ju så gärna :) ) med en harmoni jag aldrig sett honom gå till skolan med tidigare.
Herr Fiffigs glädje och entusiasm för sexårsgruppen går heller inte att ta miste på. Han har fortfarande nästan lite svårt att tro på att man faktiskt får ha roligt där. Man får lära sig saker, och det är inte fult att kunna saker. Man får leka de lekar man vill leka när man är sex år, och “fröken” Hasse stojar omkring och busar med barnen.
Hasse har fixat ett stort tält som han har satt upp på sexårsgruppen. Det är en gammal fallskärm som han har fått från F16. När han fäster den i taket förvandlas den till ett stort lektält.
Jag håller med Herr Fiffig om att Hasse är tokig :)

Med en sådan start är det lätt att ta itu med dagen, med en stor harmoni i kroppen.

Nedtecknat under avd. Ego

Bloggat den | October 14, 2006 klockan 6:04 pm | Inga kommentarer än

Jag hamnade på en sida, och fann att min blogg blivit utvald som favoritblogg med motiveringen
Först och främst väldigt intelligent läsning i min åsikt, och fruktansvärt snyggt paketerad sådan dessutom.
Säga vad man vill, men det är uppenbart att den tjejen har både extremt god smak och osedvanligt gott omdöme!

Vardagsrealism

Bloggat den | October 13, 2006 klockan 10:17 pm | 2 Kommentarer

theWitch: Det luktar… konstigt om mina händer. Det luktar… smuts och avgaser… verkstad och gummi…
AG: Har du onanerat med de gula diskhandskarna på?!

———-

theWitch: Hur tror du att jag uppfattas på nätet?
AG: Som jääävligt dryg!

[Jahaja, men se goddag då]

theWitch goes positiv!

Bloggat den | October 13, 2006 klockan 9:34 pm | 2 Kommentarer

Drottningen har blivit utmanad att nedteckna tio positiva saker om sig själv. Det har hon gjort med den äran, och sedan har hon skickat utmaningen vidare. Hon har dock inte utmanat mig, och det ser jag som en utmaning i sig.
Här följer alltså tio positiva saker (utan inbördes ordning) om er favvo-Häxa;

  • Jag är totalt prestigelös.
  • Falsk blygsamhet platsar inte på min agenda.
  • Jag är smart, verbal, fyndig och rolig. Kort sagt, en riktig pingla i sociala sammanhang.
  • Jag är openminded. Så länge vi befinner oss på det medvetna planet, så anser jag mig möta mina medmänniskor förutsättningslöst.
    Sensationslystna och förutfattade slutsatser om andra människor ligger inte för mig. Elakt skitnack är inte min tekopp.
  • Jag försöker inte framstå som någon annan än den jag är.
  • Jag är en jäkel på att agitera och argumentera sakligt. Jag lyssnar på, och tar till mig, motargument (för att ompröva mitt eget ställningstagande eller stärkas i det).
  • Jag är intelligent. Till vardags brukar jag tänka att det inte har någon betydelse, men när jag tänker efter så är det ett redskap jag använder relativt ofta. Med en IQ på 153 behövs det inte alltför stora kraftansträngningar för att bemöta ren dumhet.
  • Humorn är en ständig följeslagare, även i mörka stunder. Min galghumor är kanske inte alltid så comme il faut, men jag är glad att den finns där.
  • Jag är en kanonbra mamma (även om hönsmammefaktorn ibland är alarmerande hög), och jag är omtyckt av barnens kompisar.
  • Jag är oerhört ödmjuk.

Jag hade gärna skrivit Jag är kortsint på listan. Men tyvärr anser jag att min kortsinthet är så kort att det snarare är något negativt (åtminstone för mig)…

Nu utmanar jag r2, Zyrenna, Carina (så att hon måste skriva ett inlägg ;) ) och Nöjda Anna.
Seså, något positivt måste ni väl ha att säga om er själva!

Legitimation indragen för antroposofisk läkare…

Bloggat den | October 13, 2006 klockan 10:40 am | Inga kommentarer än

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har 2005-12-15 beslutat att dra in legitimationen för en läkare som i stor mängd diagnosticerat patienter som kroniskt tungmetallförgiftning och/eller elöverkänsliga (HSAN 1596/05:B5). Han har gjort detta utifrån bristfälliga diagnosmetoder. Läkaren har förskrivit läkemedel i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Han har även skrivit ett intyg om att en patient inte behöver halvlyset på vid bilkörning på grund av elöverkänslighet.
Läkaren har varit föremål för Socialstyrelsens tillsyn sedan lång tid tillbaka. Exempelvis har han i ett intyg angivit att en patient inte bör äta griskött, eftersom det ökar tendensen till luftvägsinfektioner. Socialstyrelsen uttalade att medicinsk grund för en sådan rekommendation saknades. I ett annat fall har läkaren i ett intyg rekommenderat att en patients samtliga återstående tänder skulle dras ut. Socialstyrelsen påtalade att det av patientens journal inte framgick att det ställts någon odontologisk diagnos, inte heller hade läkaren tagit del av röntgenbilder och odontologisk journal.
Läkaren är engagerad i Läkarföreningen för Antroposofiskt Orienterad Medicin (LAOM). År 1994 gav han ut boken Mistel mot cancer på antroposofiskt förlag.
[Notis i Folkvett 2006:1]

Länktips: Antroposofisk medicin - en granskning

Andra bloggar om:
Intressant

Herr Fiffig har vurpat

Bloggat den | October 12, 2006 klockan 11:31 pm | 1 Kommentar

AG ringde och lät riktigt skärrad.
Herr Fiffig körde omkull på cykeln, och först verkade det inte så farligt. Jag blåste och plåstrade om, och han slutade gråta. Efter en stund klagade han på att han hade ont i huvudet, och då såg jag att han hade ett litet skrapsår i pannan också. Han verkar förvirrad, och frågar om samma saker gång på gång berättade AG.
Jag slängde mig på cykeln och trampade hemåt. När jag kom hem satt AG i telefonkö, i hopp om att få prata med någon på sjukvårdsupplysningen. Det var ingen större framgång i det.
Herr Fiffig satt i soffan och var så blek att han var genomskinlig. Han var förvirrad, och visste inte ens hur han hade gjort sig illa. Han kom inte ihåg vem han hade lekt med. Jag sa att det nog var bäst att åka till sjukhuset, och då blev han ledsen. Han ville inte alls åka till sjukhuset. Jag förklarade att man måste bli undersökt av en läkare när man har slagit sig i huvudet.
Va, ska jag åka till sjukhuset? undrade han då, och så där fortsatte resonemanget några varv…

AG åkte iväg med Herr Fiffig, medan jag stannade hemma med Mr T och Prinsessan. Herr Fiffig undersöktes, och man konstaterade att han fått en hjärnskakning. Eftersom han inte hade kräkts, och “förvirringen” dessutom hade börjat släppa så fick han åka hem efter ett par timmar. Under tiden hade jag hunnit nojja ganska ordentligt.
När Herr Fiffig kom hem var “förvirringen” borta, och han visade stolt upp de bokmärken och den tapperhetsmedalj han hade fått på sjukhuset.
Nu ligger han och sover i soffan, och där bör han bli liggande imorgon också enl läkaren.

Over and out.

Andra bloggar om:

Ägget är löst perfekt

Bloggat den | October 12, 2006 klockan 1:34 am | 7 Kommentarer

Jag äter inte ägg speciellt ofta, och jag har aldrig lärt mig hur länge jag skall koka dem för att de skall bli perfekta i mitt tycke - hård vita och lös gula.
Men nu finns tydligen en lösning på detta huvudbry. Simon Rhymes har skapat en äggkokningsmaskin som påstå ge perfekt kokade ägg på sex minuter. Men hur vet jag att min och Rhymes uppfattning om vad som är perfekt överensstämmer i det här fallet?
Har du något tips på hur länge ett ägg skall koka (på det gamla vanliga sättet) för att uppnå den konsistens som tilltalar mig?

Andra bloggar om: ,
Intressant

Förslag till Borelius, Billström och Stegö Chilò

Bloggat den | October 12, 2006 klockan 12:32 am | Inga kommentarer än

Nu när ni har reglerat era skulder till Radiotjänst tycker jag att ni gör så här;
Ring dem och erbjud er att ställa upp i deras “reklamfilmer” (? eauh… eller vad man skall kalla dem) som de kör på TV.
Jag tänker mig Maria Borelius i rutan, med en snigel på ögat, sägandes
Anmäl ditt TV-innehav. Tro mig, det är inte värt konsekvenserna att låta bli.
Eller varför inte en liten sketch där Tobias Billström ägnar sig åt civil olydnad (gärna uppklättrad i en industriskorsten, om du frågar mig), för att avslutningsvis förnumstigt konstatera
Tidigare gjorde jag mina privata politiska statements. Nu skall jag bearbeta från insidan istället och så gör han tummen upp.
Det går säkert att få till ett litet manus till Cecilia Stegö Chilò också. Hon kan ju käckt konstatera att
Nu vet jag att både idrott och public service ligger under Kulturdepartementet. Stöd kulturen!

Ja, det var bara ett ödmjukt litet förslag från petit moi. Men tro mig, det skulle ta udden av den pågående häxjakten. Ni måste återta kontrollen.
Om ni gör slag i saken, så vill jag ha någon form av cred för det. Ni kanske kan smyga in en länk till min blogg någonstans i rutan (kanske ha den tryckt på en t-shirt e.dyl). I det här fallet är jag inte främmande för smygreklam.

Andra bloggar om: , , , ,
Intressant

Fult väder

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 11:44 pm | Inga kommentarer än

Usch vilket fult väder det är idag konstaterade Prinsessan med stor emfas då hon tittade ut genom fönstret imorse.
Själv tycker jag att höstregn kan vara ganska mysigt. Åtminstone om man sitter inne i stugvärmen… Det kan vara mysigt att vara ute och cykla i också (om man är rätt klädd).

Igår när Mr T kom hem efter badet hade han tagit ett simmärke! Kul. Nu får hans ömma moder se till att köpa en sköld som han kan sätta upp sina märken på.

Det var meningen att jag skulle på på pubträff med Humanisterna igår, men det blev ingenting av med det. Tur att tillfället kommer igen!

Jag cyklade iväg för att hämta Herr Fiffig vid sexårsgruppen. När Hasse (Herr Fiffigs sextioåriga “fröken”) fick syn på mig slog han spontant ut med armarna och tjoade Tjenare Häxan, och gav mig en varm kram.
Han berömde Herr Fiffig för att han är en så snäll och duktig kamrat. Ja, sanningen att säga så förundrades Hasse redan första dagen över hur “smidig” Herr Fiffig är.
Vi (jag och AG) har helt medvetet valt att vänta med att informera Hasse om Herr Fiffigs autismdiagnos (ett beslut som skolsköterskan gav tummen upp till). Och vet ni - Hasse uppfattar inte Herr Fiffig som “avvikande” på något sätt. Möjligen att han har reagerat på att han har oerhört lätt för att anpassa sig, och att han lättare att lära sig saker än en genomsnittssexåring.
Anledningen till att vi väntar med att berätta för Hasse om diagnosen är att vi vill att han skall lära känna Herr Fiffig som person. På förra skolan gjorde vi misstaget (skulle det visa sig vara) att informera om diagnosen från början. Det fick till följd att man i en egen hemlig intern utredning (!) om Herr Fiffig, påstod att han inte kan prata (!), utan bara skriker (!) att han är i behov av en personlig assistent (!) och kvalificerad för särskola (!) - allt stick i stäv med vad högutbildad expertis konstaterat. Häpp, liksom!
(Det där är en ganska lång historia, och jag har för avsikt att berätta den i sin helhet i min bok)
Tänk att det kan vara sådan enorm skillnad mellan fördomsfulla, okunniga amatörer och professionellt kunnande!

Mr Ts klasskompis Danne kom och ringde på bara några minuter efter att Mr T kommit hem från skolan. Eftersom Mr T älskar matte, och Danne verkar ha lite svårt med det, så föreslog jag att de skulle sätta sig och räkna. Danne hade inte tagit med matteboken från skolan, så jag skickade iväg honom för att hämta den :)
Jag får känslan av att Dannes föräldrar inte är så noga med att följa Dannes skolarbete, men det hindrar ju inte mig från att rycka in som läxhjälpreda. Dessutom är det nog roligare för både Mr T och Danne om de pluggar tillsammans.

Nu skall jag skrabbla upp min rating. Jag har medvind, så det är väl bara att surfa på vågen.

“Steiner var emot sexualupplysning därför att det förde ner kärleken till ’sexualitetens demoner’. Att erotik är ett uttryck för materialistiskt tänkande framgår på flera ställen i hans skrifter. Sexuell njutning för dess egen skull är en omöjlighet i antroposofin såvida man inte vill falla i demoners grepp.”
Länktips: Ockultismen som blev rumsren - en kritiskt granskning av antroposofin

Cred till migrationsminister Tobias Billström!

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 9:51 pm | Inga kommentarer än

Tobias Billström har visat sig ingå i skaran av nytillträdda ministrar som inte har betalat TV-licensen. Till skillnad mot sina syndabröder syndasystrar förklarar han det med att det, åtminstone till en början, var ett politiskt ställningstagande att inte göra det.
Det lyfter jag på hatten åt! Civil olydnad är en absolut förutsättning för demokratins bevarande och utveckling.

Andra bloggar om: ,
Intressant

Flygplanskrasch

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 9:25 pm | Inga kommentarer än


Förhoppningsvis handlar det “bara” om en tragisk olycka, men nog tusan känns det oerhört obehagligt att läsa om flygplanet som kraschat in i en skyskrapa i NY.
Än så länge är uppgifterna knapphändiga i såväl Amerikanska som Svenska media. Vi får hålla utkik och se om Pontus rapporterar om det.

[Skärmdump från CNN]

Andra bloggar om: ,
Intressant

Någon mer som inte är förvånad?

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 1:08 pm | Inga kommentarer än

Lokala medier rapporterar idag om att Musikens Hus i nuläget ser ut att bli 25-30 miljoner dyrare än beräknat (det kan skena iväg ännu mer). Allvarligt talat, är det bara jag som inte är förvånad?
Det krävs nog att man är politiker som har suttit alldeles för länge på sin post, för att man ens från början skulle trott att glädjekalkylen skulle hålla.

Om de som ligger bakom beslutet om att bygga Musikens Hus handskas med sina egna pengar på samma sätt som de handskas med medborgarnas pengar, så hoppas jag verkligen att de har varsin God man utsedd!
Skäms, på er!

Andra bloggar om:
Intressant

Finns det inget mer allvarligt att granska?

Bloggat den | October 11, 2006 klockan 8:35 am | 8 Kommentarer

Vår nya kulturminister Cecilia Stegö Chilò har inte betalat TV-licens på 16 år.
Nähä… Men finns det verkligen inget vettigare att granska, och skriva om?
Jag menar naturligtvis inte att det är ok att strunta i TV-licensen, men jag kan heller inte tycka att det är så extremt upprörande att det berättigar en plats som huvudnyhet i våra rikstäckande medier. Personligen tycker jag att det är betydligt mer upprörande att hon inte kände till vad hennes ministeruppdrag innebär.

Att Handelsminister Maria Borelius har köpt svart hemhjälp känns väl heller inte helt ok (särskilt inte som hennes och makens inkomster vid tillfället var mer än goda), men jag tycker ändå inte att det motiverar den lynchmobb man försöker piska upp.
Om jag inte minns fel, så bekände Mona Sahlin samma sak för ett par år sedan, och då framställdes det mer som Åh, titta hon är mänsklig.
Kan det vara så att Marias och Monas svarta köp av hemhjälp skall ses som ett mått på arbetsmarknadens klimat och kostnader?

Vad blir det härnäst? Har Eskil Erlandsson gått mot röd gubbe? Stoppa pressarna!!
Nej, jag tycker inte att det är ok att strunta i lagstadgade avgifter eller att köpa svart arbetskraft. Men jag kan inte se att det skulle motivera svarta rubriker motsvarande ett tredje världskrig. Om våra nytillträdda ministrar inte har värre lik i garderoben än detta, så tycker jag att vi får vara glada.

Andra bloggar om: , ,
Intressant

Godmorgon, tröttmössa!

Bloggat den | October 10, 2006 klockan 8:18 am | Inga kommentarer än

De senaste nätterna har jag förärats hundratals spamkommentarer. De flesta har fastnat i filtret, men inte alla. Imorse satte jag igång att radera nattens skörd… Innan jag visste ordet av hade jag lyckats banna alla som någonsin har kommenterat här och dessutom radera alla kommentarer som gjorts…
Det kändes ju lite nervigt, men efter några minuter hade jag lyckats återställa ordningen. Jag tror inte ens att någon är bannad (om man bortser från spammarna) ;)

Nu är barnen ivägskickade, så det är väl bara att ta itu med dagen. Jag tror att jag börjar med ett par muggar kaffe…

I em skall Mr T åka och bada med ett par kompisar från den förra skolan. Det är nästan lite paradoxalt komiskt; Vi har en mer frekvent kontakt med andra Waldorffamiljer nu än vad vi hade då barnen gick där. Men det finns en hel del trevliga människor där ute, så varför skulle vi inte ha det.

“Som karakteristik skulle man kunna säga att negrerna till största delen verkligen stannar i sin utveckling vid tolv års ålder, fast det naturligtvis finns undantag. Därför är undervisningen i högre skolor för de flesta afrikaner så svår. Man skulle kunna säga att negrerna inte kommer över sin barndom, men man får bara inte glömma bort, att de inte heller har förlorat sin barndom.”
[Citat ur en artikel av L.F.C. Mees i Antropos]
Länktips: De svenska antroposoferna och “negerproblemet”

Mental floating

Bloggat den | October 9, 2006 klockan 11:02 pm | 3 Kommentarer

Ett axplock från dagens playlist:

Existensmaximum
Helt seriöst - det borde vara straffbart för medlemmarna i Hansson de Wolfe United att inte fortsätta göra musik tillsammans på livstid! Deras sound liknar ingenting annat. Såväl text som musik är oerhört livsbejakande.

Read more

TV-tips

Bloggat den | October 9, 2006 klockan 9:32 pm | 2 Kommentarer

Kära Rick var med i Fråga Doktorn (av alla program). Om du missade det, så tycker jag att du skall ta och tittade på det på nätet (inslaget börjar drygt 26 minuter in i sändningen). Han är absolut en av de bästa människor jag haft förmånen att möta i mitt liv. Om fler människor hade hans livsinställning, så skulle vi definitivt leva i en mycket bättre värld!

Andra bloggar om:

Från sekt till insikt

Bloggat den | October 8, 2006 klockan 3:30 pm | 12 Kommentarer

Jag har vid något tillfälle skrivit att jag skulle berätta om händelsen som fick mig att gå från att agitera kraftfullt mot alla påståenden om att Waldorfpedagogik/Antroposofi är en sekt, till att istället ställa mig frågan
Är det en sekt?
Så snart jag hade ställt mig frågan, så började jag söka objektiva svar. Det jag fann var oerhört nedslående, och det var ett personlig nederlag. Jag blev tvungen att inse att jag hade levt i kraftig förnekelse under många år, och det i sig gjorde att jag måste ifrågasätta mig själv. Hur kunde jag, som anser mig vara en vaken människa, ha missat allt detta? Den enda förklaringen jag har till det är Önsketänkandets oerhörda makt. Jag ville så oerhört gärna att det skulle vara vad man utger sig för att vara att jag blundade för/slog bort allt annat.
Alla märkliga händelser under årens lopp hade jag bortförklarat med att det var enskilda händelser knutna till enskilda personer (och även i denna perfekta värld fanns det uppenbarligen mindre lämpliga människor). Det var ju ingenting lekskolan/skolan stod för, intalade jag mig själv.

Tisdagen den 19 september blev en vändpunkt.
Jag var ute vid skolan/lekskolan på kvällen för ett hantverksmöte. En mamma kom fram och presenterade sig, och bad att få prata med mig i enrum. Det sa jag naturligtvis ja till, och vi gick iväg till ett annat rum. Där satt det två andra mammor, som tydligen också skulle vara med. Vi satte oss ned, och så satte kvinnan som hämtat mig igång:
Jag har läst din blogg, och det är ju helt fruktansvärda saker du skriver där. Jag fattar inte hur man kan skriva som du gör. Elever på skolan tvingas i sitt dagliga liv försvara det du skriver på din blogg! Förstår du inte att du angriper och skadar skolan och lekskolan? Jag struntar i om det du skrivit är sant eller inte - jag vill inte läsa sådant här om den skola/lekskola där jag har mina barn. Och om det är sant, varför polisanmäler du då inte skolan? Du anklagar en familj för pedofili, hur tror du att de känner sig nu? Jag är oerhört upprörd över det här, och jag är inte ensam skall du veta. Just nu sitter en tioårig pojke hemma och är fruktansvärt ledsen för det du har skrivit i din blogg. Hur kan du skriva som du gör när du själv har barn här? Förstår du inte att du angriper personalen, och att de dagligen tvingas förhålla sig till dina barn. Jag vill att du slutar skriva som du gör. Och bla, bla, bla.
Så där gick hon på. De två andra mammorna satt helt tysta, bortsett från att en av dem vid något tillfälle kved fram Vi vill bara att du skall hitta andra vägar.

Jag blev helt paff, och sa inte speciellt mycket. Främst eftersom jag anser att jag inte har någon som helst skyldighet att försvara min blogg (och dessutom hade det nog inte varit lätt att få en syl i vädret heller, om jag nu hade velat det).
Det enda jag sa var något i stil med Då vet jag vad du tycker, men jag tänker inte censurera mig.

Det skrämde mig oerhört att hon ansåg det egalt om det jag skrivit var sant eller ej. Problemet i hennes ögon var att jag skrivit om det. Det fick den stora varningsklockan att börja ringa hos mig.
Det kanske kan låta märkligt, men så här i efterhand känner jag en oerhört stor tacksamhet mot den här kvinnan. Hon lyckades nämligen med något som ingen sektkritiker dittills hade lyckats med; Hon öppnade mina ögon!
En begynnande känsla av befrielse gjorde mig sällskap på bussresan hem, och redan samma kväll började jag okritiskt söka den information jag borde ha sökt för flera år sedan.
Svaren jag fick i mitt faktasökande var de svar jag innerst inne inte ville ha. Jag ville verkligen kunna fortsätta bortförklara missförhållanden med att det handlade om enskilda individer. Jag ville verkligen att läran skulle handla om enbart de delar man marknadsför sig med.
Men tyvärr fann jag även de delar som inte ingår i marknadsföringen. Det jag fann fick många pusselbitar att falla på plats.

Via FRI fick jag kontakt med andra sektavhoppare (några av dem avhoppade från Waldorf/Antroposofi), och det har varit ett stort stöd. Att diskutera med avhoppade Antroposofer är enormt stärkande. Det är så oerhört förlösande att höra dem uttala sådant som tidigare bara varit mina tankar.

Det jag hittills har skrivit om skolan/lekskolan (vilket inte ens är en bråkdel av det vi upplevt) är händelser där ord inte står mot ord. Det är händelser som har bekräftats av personalen. Därmed torde knappast någon behöva ifrågasätta sanningshalten i det hela.
När det gäller händelsen där Mr T blev misshandlad, så måste jag säga att den fröken som gjorde det nog var den sundaste av alla inblandade. Inte så att jag menar att det är sunt att slå ett barn, men hon reagerade med något som jag uppfattade som djup och uppriktig ånger. Jag förlåter henne inte för att hon slagit Mr T, men jag respekterar henne stort för den ursäkt hon senare framförde till honom.
Skolans officiella representanter däremot, de (re-)agerade… inte alls!
Om man frågar mig, så tillhör det basal allmänbildning att känna till att en skola är skyldig att göra en anmälan om någon i personalen slagit ett barn. Den vetskapen finns dock uppenbarligen inte hos rektorsansvariga på Uppsala Waldorfskola.
Man är skyldig att göra en anmälan om det ens bara finns en misstanke om misshandel. Här fanns det ett erkännande (utöver vittnen). Men inte tusan gjordes det någon anmälan, inte.
(Här kan jag inte avstå från att nämna att skolan heller inte gjorde någon anmälan gällande den pojke som blev sparkad i bröstkorgen av en lärare. Pojkens mamma tog dock det steg jag själv i efterhand önskar att jag hade gjort, och läraren blev dömd.)

Jag har alltid varit väldigt intresserad av socialpsykologi, och kan inte avstå från att fundera och undra över ovan nämnda mammas sätt att resonera.
Naturligtvis förstår jag ju att även hon är “drabbad” av Önsketänkandets oerhörda makt. Om man vill något tillräckligt mycket, så är man beredd att gå ganska långt i sin förnekelse. Man måste förneka/bortförklara händelser för att den egna bilden skall förbli intakt.
Det är för tusan bara någon månad sedan jag med en dåres envishet själv förnekade att Waldorf/Antroposofi är en sekt, så i viss mån har jag förståelse för hennes sätt att resonera.
Men om jag reflekterar över det hon sa;
Hur tusan kommer det sig att elever på skolan tvingas försvara det jag skriver? Ingen kan väl någonsin behöva försvara vad någon annan gör? Och varför försvarar de, om de inte håller med?
Angriper jag skolan/lekskolan? Njae, det tycker jag inte att jag gör. Jag har skrivit om saker som inträffat, och det har inte varit så smickrande alla gånger. Men problemet ligger väl inte i att jag berättar om det, utan att det inträffat. Eller?
Jag har definitivt inte anklagat någon familj för pedofili. Jag har läst igenom det jag skrivit, och det enda jag kan tänka mig att hon menade var när jag skrivit om händelserna där Mr T blivit dragen i snoppen av en annan pojke. Och där understryker jag i texten att jag inser att förklaringen inte måste vara den värsta tänkbara. Att få det till att jag anklagat någon för pedofili är nog att ta sig lite väl stor tolkningsfrihet.
Varför har inte jag gjort någon polisanmälan? Tja, den frågan besvarade jag nog redan då jag skrev om misshandeln. Jag borde rimligen ha frågat mamman vad hon ansåg om att skolan inte hade följt sin lagstadgade skyldighet att göra en anmälan.
Hur kan en pojke sitta hemma och vara ledsen för att jag citerat honom på min blogg? Det enda jag hade gjort var att jag ordagrant (sånär som på att jag uteslöt ett antal utropstecken) återgett vad han hade skrivit i skoltidningen. Hur i hela fridens namn kan det leda till att gossen nu sitter hemma och är ledsen? Tioåriga gossar som går på Uppsala Waldorfskola surfar öht inte. Alltså måste någon välvillig vuxen ha informerat honom om att han var citerad - och rimligen också kryddat med sina egna tolkningar. På vilket sätt har det med mig att göra?
(I efterhand har jag även fått veta att jag skulle ha utmålat pojken som rasistisk genom att jag citerade honom!)
Förstod jag inte att jag angrep personalen, och att de dagligen tvingades förhålla sig till mina barn? Jag anser inte att jag i något skede angripit någon (såvida man inte jämställer “angripa” med “berätta om missförhållanden”). Och fram tills dess - kvällen den 19:e september - utgick jag med full trygghet (nåja…) från att personalen förmådde förhålla sig professionella i sina yrkesroller.

Den uttalade önskan om att censurera mig i bloggen gav mig insikt om att det är helt rätt att fortsätta skriva. Och det kommer jag göra.
Kvinnans inställning i stort gjorde att jag innerligt hoppas att hennes barn inte (naturligtvis inget annat barn heller) blir utsatt för något övergrepp. Att ha så starkt förnekande föräldrar är knappast till gagn för barnet i en sådan situation.

Dagen efter fick jag ett dokument i brevlådan, som visar att skolans ledning försökt angripa min grundlagsskyddade yttrandefrihet bara för att jag berättat om missförhållandena här i bloggen!
Om en enskild virrpanna försöker sig på något sådant, då är det ju bara att rycka på axlarna åt det. Men när ledningen för Uppsala Waldorfskola gör det, så är det riktigt, riktigt allvarligt. Det för tankarna till hur det fungerar i tex Kina. Jag får väl hoppas att det inte slutar lika illa för mig som det gjorde för Anna Politkovskaja :/
Att skolans ledning försöker begränsa mina grundlagsskyddade fri- och rättigheter är ytterligare en bekräftelse på att det är rätt att fortsätta skriva.

Om jag inte hade fått det här dokumentet utan någon bara hade berättat om dess innehåll för mig, så skulle jag nog haft svårt att tro att det var sant. Det är på något sätt alldeles för grovt för att kunna ta till sig utan att ha konkreta bevis. Men nu har jag dokumentet, och det (tillsammans med ett par brev som jag har fått från en av skolans representanter) utgör en bra grund för boken jag skall skriva.

Länktips: Plans
Lästips: Manipulering pågår (ISBN 91-7040-029-6) En antologi med sektavhoppares berättelser
Mina tidigare texter om Uppsala Waldorfskola

Andra bloggar om: , , ,
Intressant

Jag behöver ekipera mig

Bloggat den | October 7, 2006 klockan 10:25 pm | 2 Kommentarer

Surfade runt lite i hopp om att hitta någon återförsäljare av t-shirts med trycket
Världen består av 10 sorters människor; de som förstår det binära talsystemet och de som inte gör det. Tyvärr hittade jag inte någon sådan återförsäljare, så tips mottages tacksamt!
Däremot hittade jag en t-shirt som jag blev väldigt sugen på att köpa till Mr T…

Den sjätte oktober

Bloggat den | October 7, 2006 klockan 12:36 am | Inga kommentarer än

Igår träffade jag ett par lärare på Mr Ts nya skola. Det känns så oerhört bra att mötas av ärlig öppenhet, positiv respons och en ömsesidig vilja till samarbete. Det är först nu när tryggheten lyser om barnen, som jag inser hur fruktansvärt otrygga deras dagar varit tidigare.
Tack och lov, så verkar mycket vara självläkande bara av det faktum att de nu går i en sund skola. Det som inte är självläkande får vi ta itu med allt eftersom…

Pratade med älskade r2 idag. Det känns bra att han är hemma, och samtidigt lider jag med honom. Jag vet hur man mår efter en operation, och jag vet hur man mår efter blodförlust. Det är liksom inte livet på en räkmacka.
Jag försökte muntra upp honom genom att erbjuda mig att komma förbi med barnen, men då blev det tydligen störningar på linjen för han påstod att han inte hörde ett jota av vad jag sa.

Det kom ett sms om att en bok som jag hade beställt för några dagar sedan nu hade kommit. Det är en bok jag sett fram mycket mot att läsa, inte minst med tanke på det jag nu själv håller på att skriva.
Jag och Herr Fiffig åkte till stan för att hämta boken. Jag passade samtidigt på att byta bok åt Mr T i den läsecirkel han är med i. Den läshunger han plötsligt visar gör att jag nästan undrar om han blivit utbytt mot en klon…

keep looking »

  • På tapeten

  • Kontakt

    Mail:

    Mail (om det gäller Waldorfsekten):

    Msn:

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar BlogRankers.com Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • Knuff

  • RSS Creeper (media)

    • An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...