Vardagen har gjort entré
Bloggat den | August 25, 2006 klockan 9:29 am |
Då var det vardag igen. Nyss var det sommarlov, och nu är terminen igång.
I onsdags kom farfar för att fira Herr Fiffig, som ju fyllde sex år i söndags. Presenten var en stor låda med lego. Frågan är väl vem som tycker det är roligast med legolådan - Herr Fiffig eller hans mamma
Hur som helst, så har vi byggt helikoptrar, bilar, flygplan traktorer, vagnar och tom en bensinmack de senaste dagarna. Det är ett rent nöje att bygga lego tillsammans med Herr Fiffig. Jag kan sitta och leta en lång stund bland alla hundratals legobitar utan att lyckas hitta det jag söker. Om jag sedan frågar Herr Fiffig Har du sett en sådan här bit? så sträcker han sig bara mot legohögen och tar upp en sådan bit…
Jag avundas hans förmågor på många områden. Han har knivskarp koll på detaljer (vilket kanske inte alltid är till glädje för föräldrarna…
).
Ikväll skall jag och Herr Fiffig gå på bio. Och innan det lär det bli ett besök på McÄckel, eftersom Herr Fiffig fått ett födelsedagspresentkort från dem.
Mr T skall på födelsedagskalas hos en klasskompis. Och det är inte vilket födelsedagskalas som helst, heller. Nej, här erbjuds det övernattning (i tält, om vädret tillåter) för de som så önskar. Jag säger då det, börja övernatta hos tjejer när man är tio år…
Mr T har dock inte bestämt sig för om han skall övernatta eller ej. Det beror på om bästisen skall göra det.
Jag blir lite full i skratt när jag inser att jag uppfattats som en hård förhandlare. Jag tycker ju inte att jag tog i alls. Då skulle antagonisten ha sett mig när jag plockar fram det tunga arilleriet…
Kommentarer:
2 Kommentarer to “Vardagen har gjort entré”
Lämna gärna en kommentar
Om du vill veta hur du skall göra för att din kommentar skall publiceras, så kan du läsa här.






August 25th, 2006 @ 17:34
Jag säger bara en sak, bra jobbat och hoppas du fick möjlighet att andas under dagen så att du kanske kunde känna igen dig själv och gärna ta en b-12 eller två
August 25th, 2006 @ 20:06
Carina: Jodå… *kollar* det verkar som att jag andas. Pulsen ger också vissa livstecken ifrån sig.
Om jag petar i mig lite b-vitaminer så skall jag nog överleva