Lennakatten, ungdomsgård och guldkorn på nätet

Bloggat den | July 28, 2006 klockan 10:41 pm | Inga kommentarer än

Jodå. Igår blev det en tur med Lennakatten. Tyvärr kunde inte Affe och Jocke följa med, eftersom Jocke hade blivit sjuk under natten.
Men det blev en trevlig utflykt ändå. Mr Ts kompis Daniel följde med. Vi hade matsäck med oss, och hade några mysiga timmar i gröngräset vid Marielund.
Men allvarligt talat, hur kul är det – ur ett vuxenperspektiv – att åka ånglok? Jag menar; Det skakar, låter illa, flyger sot och skakar så att man hinner bli övertygad om att Helvetet är slutstationen. Men barnen trivdes, och det var ju liksom det som var tanken.

Idag… idag… *letar i närminnet*
Jo, dagen började ju med att Daniel kom och knackade på dörren. Jag och delar av familjen var vakna, och övriga väcktes. Det blev frukost, och Daniel gjorde oss sällskap.
Några timmar senare skulle vi åka på stan, och Daniel ville följa med. Jag gick för att prata med hans mamma (eftersom grabbarna förutspådde att det var större utsikter till framgång om förfrågan framfördes direkt från mig). Jag blev inbjuden och vi pratade lite.
Jag inser att jag har fördomar om romer (även om jag inte lyckats ringa in dem än). Daniels mamma är, so far, som vilken annan människa som helst.

Jodå, det gick bra att Daniel följde med oss på stan.
Jag och AG delade upp oss, och kunde på så sätt dela på Herr Fiffig och Prinsessan. Mr T och Daniel gick för sig (och Mr Ts hönsmorsa ringde ungefär 300 gånger för att kolla att allt var ok…).

Dagen började med solsken och värme, och när vi var på stan kom åskan och regnet.
Det blir liksom alltid så då jag åker på stan klädd i linne och kortbyxor.

Daniel har tillbringat hela dagen och kvällen med oss. När vi kom hem från stan slöt Ralle upp, och det känns som att vi bedriver ungdomsgård här. Dock inte i negativ mening.
Nu har Daniel gått hem, och Ralle övernattar.

En av nätets alla fördelar är alla de människor man träffar. Man etablerar kontakter på olika nivåer. Med vissa blir man bekanta, andra blir vänner och guldkornen blir vänner inpå bara benen.
Bogie är en av de människor jag “lärt känna” på nätet. Han var en kille med huvudet på skaft, och dessutom småbarnspappa. Kontakten med honom kändes värdefull, och mailväxlingen var givande. Men vår kontakt rann ut i sanden (läs: jag var gravid/led av sviterna efter Prinsessans förlossning, och förmådde inte hålla kontakten).
Nu har han dykt upp igen, och dessutom skaffat en blogg (än är undrens tid inte förbi!). Besök den gärna, och säg Hej till Bogie, frugan Sofia och deras småttingar.
En annan blogg som ligger på min favvolista (jo, jag skaaa lägga ut en länklista) är Snubben. När han nu har haft den goda smaken att lägga till mig bland sina egna länkar (och det utan några som helst påtryckningar) kan jag ju inte avstå från att nämna honom.
Han är dessutom koolsomfan!
Mickey är en tredje favvo, men honom känner ni väl redan.

Om ni inte håller koll på att fotobloggen uppdateras emellanåt, så får ni faktiskt skylla er själva!

Kommentarer: