Kåta katter och döda kycklingar

Bloggat den | June 16, 2006 klockan 12:41 am |

Tjet går oss på nerverna. Hon är inne i en löpperiod som gått i vågor de senaste månaderna. Hon hinner nätt och jämnt lugna ner sig, så drar hon igång med sitt ylande igen.
Ni kan ju gissa om hon gääärna vill gå ut. Och sedan kan ni gissa om vi låter henne göra det. Nej, just det.
Samtidigt tycker jag nästan lite synd om henne. Det kan inte vara roligt att gå omkring med en klyka som kliar så att man vrålar, och aldrig få komma till skott.
Det stryker omkring en “hungrig” hankatt runt knutarna, och det gör ju inte Tjet mindre angelägen. Igår kväll lyckades hon i sann Houdini-anda ta sig genom en centimeterstor glipa i fönstret. AG sprang ut för att fånga in henne, och det var inte det lättaste. Hon var inte alls på humör för att umgås med husse. Efter en lång stund ringde han och sa Nu står jag utanför vardagsrumsfönstret, och Tjet sitter på fönsterblecket. Jag vågar inte gå fram, för då sticker hon nog. Det var bara för matte att locka med mat på insidan, och det lyckades. Den här gången klarade vi oss med blotta förskräckelsen.
Det kanske börjar bli dags att boka en tid hos veterinären…

Men guuud vad smaaal du har blivit!! är utan konkurrens det vanligaste tilltalet jag hört de senaste veckorna. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att jag börjat anta anorektiska dimensioner. Men så är det inte, jag ser ju ut som jag alltid har gjort. Det är bara vågen och omgivningen som säger annat.
Nu är det bara 5-6 kg kvar tills jag väger det jag hela tiden trott mig väga. Och det borde nog gå av bara farten, med tanke på att jag inte lagt två strån i kors för att bli av med de (uppskattningsvis) 20 kg som hittills försvunnit.
Träningen *host* som jag ägnade mig åt med hull och hår kom ju av sig för något halvår sedan (och det var nog då kilona började rasa…).

Idag tog jag emot ytterligare en leverans i ett av mina testpilotuppdrag. Innerfilé, Grillburgare, Barberque Steaks och Texas Ben i en mängd motsvarande 10 portioner levererades till dörren.
Tja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta itu med uppdraget.

Kommentarer: