Mot mörkare tider

Bloggat den | June 21, 2006 klockan 10:46 pm | 6 Kommentarer

Ja då går vi mot mörkare tider, då.
Sommarsolståndets dag har till stor del försvunnit i fult väder. Men jag och Herr Fiffig fick någon timme på tu man hand, då vi åkte och handlade. Även om det inte var någon spännande utflykt, så är det alltid mysigt att umgås med honom.

Ikväll har jag varit hemma hos Shw. Tanken var att vi skulle vara kreativa, och det var vi väl nästan till en början. Men det blev en hel del prat också, och jag får väl erkänna att jag använde Shw som kräkpåse i det sammanhanget (förlåt gumman!). Hon är bra som bollplank, även om hon inte alltid har förstånd att säga det jag vill att hon skall säga.
Efter en stund ramlade delar av familjen in med sällskap, och då övergick kreativiteten till fikande. Det var trevligt det också.

Herr Fiffig sover hos Majsan inatt, och Mr T blev upphämtad av Ordis på hemväg från jobbet så att han skulle kunna leka med dottern F och övernatta där.
Prinsessan sussar i soffan, och tystnaden ringer i öronen.


Siv skickade en bild. Hon hade tydligen associerat till mig när hon såg den, med tanke på vad mina söner har för favoritvinkel då de fotograferar mig på kolonilotten…

Apropå något helt annat; Är det någon som på ett kort och tydligt sätt kan sammanfatta vilka kriterier som skall uppfyllas för att en organisation skall klassas som sekt?
Jag bara undrar.

Stegräknare: 2663 (+ cykling motsvarande ca 3750 steg)

Bara idag

Bloggat den | June 20, 2006 klockan 11:21 pm | 3 Kommentarer

Åh, vad det är härligt med sommarlov!
Ja, det tyckte jag iaf när jag var liten, och jag har ingen anledning att tro att mina egna avkommor avviker från den uppfattningen. Som förälder kan det dock hända att man har en något annorlunda uppfattning…
Missförstå mig inte. Jag äälskaaar verkligen mina barn och att umgås med dem, men…
Prinsessan och Herr Fiffig är inte alltid den roligaste kombinationen att ha att göra med. De trissar upp varandra, och kan nå höjder som sätter även den mest älskande förälders kärlek på prov. Vi har dock funnit ett effektivt sätt att undvika den situationen; Vi håller dem åtskilda så mycket som möjligt! (Det i sin tur gör ju att man själv inte får så mycket vettigt gjort, men vad gör man inte för konsten.)
Som den objektiva bedömare jag är, så kan jag gå i god för att mina barn per default är de mest underbara varelser som finns. Men att vara på tu man hand med dem – vilket av barnen det än handlar om – tar det till ytterligare en nivå.

Idag tog jag med mig Prinsessan till Gränby centrum för att göra några små inköp. Inköpen blev så “små” att jag på hemvägen var tvungen att ringa AG och be honom komma ut och “ta emot mig” när jag svängde in på gården.
Jag kan meddela att landningen blev lyckad.

Efter att ha pustat lite (=sörplat lite kaffe) bar det av igen. Prinsessan satt återigen i barnsadeln och målet var la stada. Där skulle både ditt och datt inhandlas, och så gjordes också. Jag vill minnas att vi gemensamt glufsade i oss en kebabtallrik också.

Under det tidigare nämnda besöket på Gränby centrum hade jag ringt AG några gånger (jag ville väl antagligen veta om jag skulle köpa toapapper eller om det fanns pasta hemma) utan att få svar. När han till slut svarade så visade det sig att hans frånvaro berodde på att han varit ute och plockat upp en död katt. Dock inte någon av våra.
En granne på gården hade kommit och ringt på dörren. Hon hade hittat en död katt ute i parken bakom tvättstugan, och enl. halsbandet bodde den i lägenheten intill oss. Grannarna var inte hemma, så hon ringde på här. AG (med Herr Fiffig i hälarna) drog ut till undsättning.
Katten låg under ett träd och såg ut att sova. Men det gjorde den inte. Den var inte bara död – den var stendöd.
Eftersom den församlade skaran ansåg att det inte var så lämpligt att den låg intill lekplatsen, och eftersom grannarna inte var hemma, så förflyttades katten till grannarnas uteplats. AG satte en lapp på deras ytterdörr om att de skulle ringa på hos oss (därmed kunde de ju få beskedet på ett “bättre” sätt än att hitta sin älskling död på uteplatsen).
Till saken hör att grannarna håller på att flytta, och det verkar vara en långdragen process. Det mesta – men inte allt – verkar ha fraktats från lägenheten, och ibland är de inte här på flera dagar. Därmed kände jag att det nog vore klokast att försöka få tag på dem.
Jag visste förvisso inte ens vad mina grannar heter, och än mindre deras mobilnummer, men den lille Ture Sventon som bor i mig tog reda på allt detta. Jag ringde kvinnan i paret men fick inget svar. Jag ringde igen. Då hon inte svarade då heller lämnade jag ett meddelande på hennes mobilsvar.
Mitt i ovan nämnda kebabtalrik ringde hon. Hej det är Carina, din granne. Du hade ringt. Vi är på semester i Turkiet kvittrade hon.
Behöver jag säga att det som genom ett slag blev oändligt mycket svårare att säga det jag hade att säga?
Fy fan, så jävla jobbigt! Hon grät och var fullständigt förkrossad.
De hade (naturligtvis) en kattvakt på hemmaplan, och vi kom överens om att vi skulle kommunicera med denna. Ändå kan jag inte borsta av mig känslan av att ha förstört grannarnas semester.
Men det var inte med flit.
Jag lovar!

Vi skall åka till Örebro för att fira midsommar och begrava barnens farmor. Det är en kontradiktorisk situation som inte låter sig beskrivas i ord.
Som jag nämnt tidigare, så tror jag att AG förlikat sig med situationen på ett fridfullt sätt. För min egen del är det kaotiskt, och känslorna har ännu inte hittat hem.
Det bästa jag kan hoppas på är att jag och AG kan hjälpa varandra att hitta hem.

Som den blygsamma och försynta *host* *harkel* människa Siv är, så skickade hon en länk till mig. Jag – å min sida – anser det vara min plikt – inte minst i egenskap av grundare av Våga Vägra VM – att förmedla länken till allmänheten.
Så håll till godo!

Ikväll när det var dags för småttingarna att natta så sa Mr T
Jag kan läsa saga för dem.
!!!???!!!
Som förälder tror/hoppas jag att man lär sig att ta tillvara på de tillfällen som ges. Varför skulle man neka en så spontant uppkommen situtation av syskonkärlek?
Jag är jävligt avis på Prinsessan och Herr Fiffig, som får ha Mr T som storebror!

Satan i gatan!
Vi måste ta oss till Örebro. Det är ett faktum.
Ett annat faktum är att vi inte har någon bil.
Därutöver känner vi ingen som vi skulle kunna tänka oss kan avvara sin bil under en vecka (jo det gör vi ju, men det svaret var nej).
Vad gör man? Vad tar man sig till?
Paniklösningen är att AG får åka själv. Men hur jävla kul känns det? För någon?
Jag vet varken ut eller in. Någon som har några förslag? Vi (?) skall åka i övermorgon.

Fotobloggen är blygsamt uppdaterad.

Stegräknare: Den stannade blygsamt på 7655. Men med Angelas glädjande besked kan vi tillgodoräkna mig typ 15000 steg.
Jippie!!

Möte i trädgården

Bloggat den | June 19, 2006 klockan 10:00 pm | 2 Kommentarer

Idag tog jag med mig Herr Fiffig och åkte hem till A. Där tillbringade vi några timmar i trädgården. Herr Fiffig gungade och spelade krocket med As döttrar, medan jag och A satt i skuggan och hade oerhört konstruktiva och energigivande samtal.
När vi åkte hem hade vi med oss kaninöron(?) att plantera på kolonilotten, samt en kasse med rabarber.
Det var hur trevligt som helst, och tiden rusade iväg.
Nu är huvudet fullt av tankar, reflektioner och kreativitet. Det är ett skitigt jobb vi har framför oss, men det är ett jobb som måste göras.

r2 förfasade sig häromsistens över att han har en vän som fyllde 50. Äh, vafan tänkte jag. Han är börjar ju bli en gammal gubbe själv, så det är väl bara att han fejsar fakta.
Igår när jag satt och fikade hemma hos Affe, så insåg jag att han ju har fyllt… 50…

Jag har aldrig lyckats fastna för Xs blogg, men jag råkade hamna på den idag och han verkar ju vara en riktig surkart sa jag till AG.
Ja, han är en motvals kärring. Han är ju… precis som du svarade AG.

Någon som känner till bloggkampanj.se? Jag reggade mig där idag av ren nyfikenhet, men det verkar ju inte vara något direkt drag där.

Stegräknaren: 5959

Autism har väldigt lite med Rain Man att göra

Bloggat den | June 18, 2006 klockan 11:10 pm | Inga kommentarer än

Igår kväll gick det en film på TV, vars huvudperson var en autistisk pojke. Autism är ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och just därför tittade jag inte på filmen.

Jag har enormt svårt för den bild som alltid målas upp av autistiska människor i filmer. Det är en bild som sällan eller aldrig har någon verklighetsanknytning, och som bidrar till att befästa den felaktiga bild de flesta har om autism.
Autistiska människor är precis lika olika varandra och andra som alla andra människor. Jag påstår inte att det inte finns autistiska människor som liknar de som framställs på film, men jag påstår att dessa inte utgör någon representativ bild av autism.

Den vanligaste missuppfattningen om autistiska människor verkar vara att de är introverta, och ointresserade av interaktion. Att de undviker ögonkontakt och saknar empati, och att de inte skulle kunna se nyanser i språket, och ha svårt att förstå skämt.
Fel, fel, fel säger jag! (Eller ja, det finns säkert autistiska människor med dessa drag, likväl som det finns icke-autistiska människor med dessa drag!)

När det gäller Herr Fiffig, så kan ingenting vara mer fel än ovanstående beskrivning. Han är en social och omtänksam kille (som i vissa situationer kan vara precis lika egoistisk som vilken annan femåring som helst). Han är kramig och kärleksfull (och kan ibland tala om för sina föräldrar att de är världens elakaste människor – precis som vilken annan femåring som helst). Han är utåtriktad och intresserad av sin omgivning (men kan bli blyg ibland – precis som vilken annan femåring som helst).
Han visar empati i samma utsträckning som sina jämnåriga, och han klurar ofta ut roliga skämt och ordlekar.

Herr Fiffig har ett minne som de flesta borde avundas, och han har ett sinne för detaljer som jag aldrig tidigare sett. Han började intressera sig för siffror och bokstäver väldigt tidigt, och har på egen hand lärt sig varenda busslinje i stan.
Han är vetgirig på ett sätt som nästan gör honom lite lillgammal. Han nöjer sig inte med några svävande svar, utan vill veta hur saker och ting fungerar. Men om man inte vet svaret på hans frågor (vilket man alltsom oftast inte gör) så nöjer han sig med ett Jag vet inte.
Hans höga intelligens är uppenbar, så det är väl inte omöjligt att han gör sin mor sällskap inom Mensa i framtiden ;)
På egen hand lär han sig saker som normalt sett är alldeles för svåra att förstå för den ålder han befinner sig i. Utan hjälp har han för länge sedan lärt sig hantera datorn och dess kommandon, och igår kom jag på honom med att sitta och radera bilder ur kameran. Han har alltså självmant lärt sig kamerans menyer, och plockade nu bort bilder som han själv hade tagit (och var missnöjd med). De bilder som jag eller AG hade tagit hoppade han duktigt förbi.

Jag blir oerhört ledsen när människor bemöter Herr Fiffig/oss på ett annorlunda sätt, då de känner till hans diagnos. Visserligen förstår jag att det enbart grundar sig i rädsla/okunskap/förutfattade meningar, men det hjälper föga för den frätande känslan i magen.
Det bästa jag kan göra för att motarbeta den rädsla/okunskap och de förutfattade meningar som finns om autism är att prata öppet om det. Även om jag inte ensam kan åstadkomma underverk, så kanske jag iaf kan vara en av alla de droppar som till slut urholkar stenen.
Människor som inte känner till att Herr Fiffig har en autismdiagnos blir oerhört förvånade då de sedan får höra det. Han, som är en så trevlig, snäll och artig liten kille… :)
Herr Fiffig fick sin diagnos vid väldigt låg ålder, och som man sa då så är diagnoser av detta slag en färskvara. Om samma utredning gjordes nu, så är jag allt annat än säker på att resultatet skulle bli detsamma.

Hur som helst, så är jag gränslöst stolt och glad över att få vara Herr Fiffigs mamma. Han öppnar mina ögon och vidgar mina vyer, och gör mig till en enormt rik människa. Han berikar mitt liv på ett sätt som jag är oerhört tacksam för.
Han är en alldeles fantastisk liten kille (och vissa dagar kan han vara en riktig pain in the as – precis som vilken annan femåring som helst).

*KÄRLEK!*

Andra bloggar om:

Junisöndag

Bloggat den | June 18, 2006 klockan 9:17 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag tillbringat några timmar på tu man hand med Herr Fiffig. Underbart!
Vi cyklade till kolonilotten där vi lullade omkring en stund. Sedan åkte vi och köpte glass, som vi tog med hem till Affe där vi fikade.
Framåt kvällskvisten kom äntligen Mr T hem. Jag har inte sett honom sedan i fredags (bortsett från när han stack in huvudet för att hämta badkläder igår), och hade hunnit börja sakna honom ordentligt.

Fotobloggen är uppdaterad med bla bilder på Gubbtaskan.

Godmorgon

Bloggat den | June 18, 2006 klockan 9:22 am | Inga kommentarer än

Surrealistiskt obehag.
Inträffade händelser, kryddade med farhågor, misslyckanden och ångestladdade tankar som därefter slungats ut i det illusoriska värld som är drömmarnas universum.
Jag vaknade utmattad, med ett starkt obehag i kroppen.
Tänk om jag hade gjort si istället för så. Varför gjorde jag ditt istället för datt? Hur kunde allt bli så fel? Förutsättningarna fanns ju för att det skulle ha blivit helt annorlunda. Jag vet naturligtvis inte exakt hur det skulle ha blivit, men jag vet att välbehag skulle ha varit ett framträdande inslag.
Frustrationen i att aldrig få svar på frågorna står för den övervägande delen av obehaget.

Gubbtaska

Bloggat den | June 17, 2006 klockan 11:35 pm | 2 Kommentarer

Efter frukost åkte jag och Herr Fiffig till Gränby centrum för att köpa ett hopprep till honom. Prinsessan hade nämligen fått köpa ett hopprep när hon var där med AG igår, och nu skulle Herr Fiffig absolut ha ett också. Att Prinsessans hopprepsköp kom sig av att Herr Fiffig själv tidigare samma dag fått köpa en vindsnurra för exakt samma summa ansåg han inte var relevant. Han skulle ha ett hopprep!

På hemvägen såg vi att det var Hund-SM vid ishallen, så efter att ha åkt hem med det vi handlat (det blev lite mer än bara ett hopprep) gick vi tillbaka dit och tittade på hundarna. Att döma av Herr Fiffigs inställning så var agility roligast.

Under eftermiddagen/kvällen har vi varit på kolonilotten. Där rensade vi ogräs, grillade och vattnade.
Jag har en Gubbtaska på lotten. Nu har jag lite svårt att tro att det var det namnet vår käre Linné gav växten, så jag vänder mig till allmänheten för att försöka få reda på vad den kan heta. Den är grön, har massor av blad och den växer och breder ut sig värre än ogräset. Nu är den drygt 1½ meter, och det ser inte ut som att den har för avsikt att sluta växa.
Jag var tvungen att ansa den lite idag, eftersom den börjat stjäla plats från löjtnanshjärtat, rabarberna och jordgubbarna. När den bara står där så luktar den egentligen ingenting, men när jag började skära i den luktade det som en blandning av selleri och curry! Växtens struktur påminner förresten om selleri.
Det är alltså ingen ätbar växt, och det börjar komma blommor på den (det är än så länge svårt att se vilken färg det kommer vara på dem).
Någon som har någon idé om vad växten kan heta? Jag skall nog ta och fota den imorgon.

Mr T sov ju över hos en kompis natten som gick. I förmiddags kom han hem och hämtade badkläder. Jag hann sno åt mig en kram innan han försvann igen.
Ikväll ringde han och frågade om han fick sova över inatt också, och det fick han.

Fotobloggen är uppdaterad.

Behaglig dag

Bloggat den | June 16, 2006 klockan 8:55 pm | 5 Kommentarer

Det känns som att jag har varit i farten hela dagen. Och det kanske jag har också. Inte så att jag har varit speciellt effektiv, men värmen tar på krafterna.
På förmiddagen åkte jag och Herr Fiffig till stan, där vi hade en alldeles underbar stund tillsammans. När vi kom hem hade Mr T åkt på kalas hos en klasskompis. Jag passade på att vila en stund, och sedan var det dags att möta Mr T (som skjutsades från kalaset, och skulle släppas av vid Heidan).
Vi hann knappt hem innan Mr T pratade med en kompis i telefonen, och så hade det bestämts att han skulle komma dit och sova över. Jag tog Herr Fiffig på min cykel, och så cyklade vi med Mr T hem till kompisen. Under tiden tog AG med sig Prinsessan till Gränby centrum för att handla.

När AG kom hem från shoppingen hade han köpt en rödmögelost till mig (stjärna i kanten till honom!). Men det var tydligen inte enbart nöjsamt för honom att inhandla den.
Fan, det stank ju om mig i affären när jag gick med den där i korgen, så folk trodde att jag hade släppt mig beklagade han sig.

Jag tog en Scrabblematch med Ordis, och han tog tillfället i akt att påstå att jag alltid är en motvalls kärring. När jag sedan refererade den konversationen för AG så sa han Ja, det stämmer ju. Du ska ju alltid vara tvärtemot.
Så jag svarade Det är jag inte alls!

Det finns ett par bilder i fotobloggen.

Kåta katter och döda kycklingar

Bloggat den | June 16, 2006 klockan 12:41 am | 1 Kommentar

Tjet går oss på nerverna. Hon är inne i en löpperiod som gått i vågor de senaste månaderna. Hon hinner nätt och jämnt lugna ner sig, så drar hon igång med sitt ylande igen.
Ni kan ju gissa om hon gääärna vill gå ut. Och sedan kan ni gissa om vi låter henne göra det. Nej, just det.
Samtidigt tycker jag nästan lite synd om henne. Det kan inte vara roligt att gå omkring med en klyka som kliar så att man vrålar, och aldrig få komma till skott.
Det stryker omkring en “hungrig” hankatt runt knutarna, och det gör ju inte Tjet mindre angelägen. Igår kväll lyckades hon i sann Houdini-anda ta sig genom en centimeterstor glipa i fönstret. AG sprang ut för att fånga in henne, och det var inte det lättaste. Hon var inte alls på humör för att umgås med husse. Efter en lång stund ringde han och sa Nu står jag utanför vardagsrumsfönstret, och Tjet sitter på fönsterblecket. Jag vågar inte gå fram, för då sticker hon nog. Det var bara för matte att locka med mat på insidan, och det lyckades. Den här gången klarade vi oss med blotta förskräckelsen.
Det kanske börjar bli dags att boka en tid hos veterinären…

Men guuud vad smaaal du har blivit!! är utan konkurrens det vanligaste tilltalet jag hört de senaste veckorna. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att jag börjat anta anorektiska dimensioner. Men så är det inte, jag ser ju ut som jag alltid har gjort. Det är bara vågen och omgivningen som säger annat.
Nu är det bara 5-6 kg kvar tills jag väger det jag hela tiden trott mig väga. Och det borde nog gå av bara farten, med tanke på att jag inte lagt två strån i kors för att bli av med de (uppskattningsvis) 20 kg som hittills försvunnit.
Träningen *host* som jag ägnade mig åt med hull och hår kom ju av sig för något halvår sedan (och det var nog då kilona började rasa…).

Idag tog jag emot ytterligare en leverans i ett av mina testpilotuppdrag. Innerfilé, Grillburgare, Barberque Steaks och Texas Ben i en mängd motsvarande 10 portioner levererades till dörren.
Tja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta itu med uppdraget.

VÅGA VÄGRA VM!

Bloggat den | June 15, 2006 klockan 10:48 pm | 13 Kommentarer

Jag är så totalt jävla ointresserad av den där fotbollsturneringen (Fotbolls-OS, som jag råkade kalla det härom dagen, varpå Ordis fick en ylande ångestattack). För att vara mer ointresserad skulle det krävas att jag låg i koma (för att citera Drottningen).
Det finns många saker jag hellre skulle göra än att sätta mig och glo på en match. Dra ut alla tänder utan bedövning, gå med i Moderata samlingspartiet eller klä av mig naken, smeta in mig med marmelad och sedan låsa in mig i en förvaringsbox på centralen, bara för att nämna några.
Jag tror fan inte att jag skulle klara av att titta på det, om jag så hade en pistol riktad mot mitt huvud.
Jag är inte bara ointresserad, jag är 100% antiintresserad!

Nu skall jag se om jag kan intressera AG för ett parti Scrabble. Han köpte ett spel idag, och det är många år sedan jag spelade det på bräde. Det kliar i fingrarna på mig!

Andra bloggar om: ,

En blöt dag på Fyrishov

Bloggat den | June 14, 2006 klockan 11:30 pm | Inga kommentarer än

Gårdagen utgjorde tydligen värmerekord på flera håll i landet, och Uppsala var inget undantag. Redan vid middagen sa vi till barnen att imorgon åker vi till Fyrishov och badar.
Det borde vi inte ha sagt.

I förmiddags cyklade jag och Mr T iväg och köpte sandaler åt honom. Det var varmt, men inte så jobbigt varmt som igår. När vi kom hem hade AG packat badkläder, så det var bara att fixa till sig för att cykla vidare.
Hmm… sa jag till AG när jag tittade ut genom fönstret.
Hmm… svarade han när han tittade ut genom fönstret.
Vårt hummande kom sig av att det började se lite mörkt ut ute. Men vafan, solen sken ju fortfarande, så vi gav oss iväg.
Innan vi hunnit halvvägs vräkte regnet ned. Det var bara att bita ihop och trampa vidare. Vi var alla klädda i linne/tshirt och kortbyxor (Prinsessan hade klänning, såklart), men barnen klagade förvånansvärt lite. Det kanske berodde på att jag och AG satt som regnskydd framför dem på cyklarna…
Gissa om det var skönt att krypa ner i bubbelpolen när vi kom fram (det blev, av förklarliga skäl, inget utomhusbad).
När det var dags för hemfärd fick vi vänta någon halvtimme i badets entré på att regnet skulle ge med sig. Till slut duggade det bara, och vi insåg att det nog var vår bästa chans. Jag hade lovat Herr Fiffig att han och jag skulle ta en tur på stan innan vi åkte hem. Jag försökte omförhandla den dealen, men utan framgång. Så det var bara att bita ihop och se glad ut. Tur att man är en viking.
Herr Fiffig satt inlindad i en filt i barnsadeln, så han tyckte att det var riktigt mysigt.

theWitch – the bitch – the celebrity

Bloggat den | June 14, 2006 klockan 11:01 pm | Inga kommentarer än

Ja, jag var ju också tvungen att testa. Jag använde bilden som sitter till höger här i bloggen, och utifrån den är jag tydligen lik följande personer:

Jag kan väl inte påstå att jag håller med i något av fallen, men Diane Keaton är ju snygg, så det tar jag som en komplimang.

Värme, jordskredssegrar och kommande temablogg

Bloggat den | June 13, 2006 klockan 11:07 pm | 3 Kommentarer

Värmen tar på krafterna. Jag är ju egentligen full av uppslag och putslustigheter som jag skulle kunna servera er, men jag ids liksom inte sätta mig och skriva.
Men nu sitter jag här och skriver ändå.

Mr Ts första sommarlovsvecka är i full gång. Hittills har han nog haft lite småtråkigt, eftersom kompisarna häromkring fortfarande går i skolan. Men de kommunala skolorna har avslutning inom de närmaste dagarna, så då blir det nog bättre.
Herr Fiffig och Prinsessan skall gå på lekis någon vecka till, och sedan blir det sommarlov även för deras del.

Nästa vecka åker vi till Örebro. Där skall vi umgås med släkten och fira midsommar. Något som inte är lika lätt att se fram mot är att det dessutom blir begravning. Men det känns ändå “bra” att det snart är dags. Det blir ett avslut, och ger möjlighet att gå vidare.

Jag har inte varit sysslolös de senaste dagarna, även om värmen gör att man helst bara skulle vilja ligga och flämta.
Det har i många delar varit ett svettigt och skitigt jobb, men man kan väl sammanfatta det med att jag kammat hem jordskredssegrar. Det är föga tillfredsställande att antagonisterna nu står och tuggar fradga. Möjligen kan jag medge ett sting av belåtenhet över att fradgatuggandet uteslutande kommer sig av egna tillkortakommanden. Men det är ju samtidigt ingenting jag kan “ta åt mig äran” av.

Om vädret håller i sig så är tanken att vi skall åka till Fyrishov imorgon em. På förmiddagen går Prinsessan och Herr Fiffig på lekis, och då tänkte jag ta tillfället i akt och ta med mig Mr T för att köpa sandaler.

Ordis har gett mig ett uppslag till temabloggvecka som är alltför bra för att avstå från. Om ni har tur, så kanske jag skrider till verket redan nästa vecka.

Nä, men det får väl vara allt för idag. Jag hör redan pennornas krafsande då intresseklubben antecknar.

Strålande sol och myggbett

Bloggat den | June 10, 2006 klockan 11:51 pm | 1 Kommentar

Idag har jag varit med Herr Fiffig och Prinsessan på kalas. Det var två lekiskompisar, tillika systrar, som slog ihop sina kalas och firade ute i naturen.
Jag blev rejält myggbiten, eftersom vi till största delen befann oss i en skogsglänta. Men bortsett från myggorna, så var det bara trevligt.

När vi kom hem packade vi iordning korv mm, och så cyklade hela familjen till kolonilotten. Vi grillade och vattnade. Det hade hunnit bli relativt sent innan vi drog igång med vattningen, och solen hade för länge sedan försvunnit bakom träden. Men det hindrade inte Prinsessan och Herr Fiffig från att slita av sig kläderna, och duscha under vattenspridaren.
Behöver jag säga att de var ganska huttriga efteråt? Lyllos dem att de har en så förutseende morsa att hon hade tagit med badlakan och varma kläder.

Nu sitter jag här och känner mig bara helt slut efter en hel dag ute i friska luften.

Fotobloggen är uppdaterad.

Avslutning

Bloggat den | June 10, 2006 klockan 1:55 am | Inga kommentarer än

Nu har det varit avslutning i dagarna två.
Igår var det avslutning på Herr Fiffigs och Prinsessans lekis, och det var lika fint och mysigt som alltid. Prinsessan var klädd som en fluffig liten rosa bakelse, toppad med en prinsesskrona. Herr Fiffig hade de nya byxorna på sig, och till det en skjorta med eldsflammor på (hur tufft som helst, ju). Eftersom lillsyrran var så rosa, så ville Herr Fiffig inte vara sämre. Han tjatade till sig att få låna en av syrrans väskor, och den matchade ju riktigt bra.

Avslutningen börjar med att barnen går in med fröknarna i sina grupper för att avsluta terminen tillsammans. Under tiden dukar föräldrarna upp långbord i trädgården, och övar på sommarsånger.
När det är dags för barnen att komma ut bildar föräldrarna en tunnel som barnen (och fröknarna) går genom. Under tiden sjunger föräldrarna, och det märks på barnen att det är oerhört stämningsfullt. Allt mynnar ut i en ringdans i trädgården. Därefter vidtar picknick i gröngräset.

Herr Fiffig “gick ut” lekis, och skall börja i sexårsgruppen till hösten. Den är visserligen en del av lekis, men samtidigt ett gränsland mellan lek och allvar (=lekis och skolan). Därmed skiljs han och hans fröken åt, och bara det är känsloladdat.
Fröken är en människa som vi alla älskar förbehållslöst, och nu “rycks hon bort”. Hon har varit/är oerhört värdefull för oss alla, och på flera plan.
Som en del av “avslutet” får barnen ett halsband av fröken. Behöver jag säga att Herr Fiffig är oerhört stolt över, och rädd om detta (och ändå tjatar jag och AG om att han skall vara ännu mer rädd om det).

Och idag var det skolavslutning.
Älskade Mr T gick ut trean! Jösses!
Bildbevis från dagens händelser finns i fotobloggen.
Det togs en massa foton, långt mången fler än de som kan åtnjutas där (men njut, för all del).
Bla fastnade jag och spermadonatorn (aka den biologiske fadern – han kom efter en handfast inbjudan från min sida) på samma bild.
Titta här. Din mamma och din biologiska pappa på samma bild tjoade jag entusiastiskt till Mr T.
Äh… det här är min pappa svarade Mr T, och gosade in sig hos AG.

AF – vår tids mest ineffektiva instans

Bloggat den | June 5, 2006 klockan 3:48 pm | 9 Kommentarer

Drottningen har bloggat om det. Så även Bloggen Bent och Joshua_Tree (två gånger tom). Det finns med all sannolikhet fler som bloggat om det. Jag pratar om Arbetsförmedlingen.

Min enda erfarenhet av nämnda förmedling utspelade sig då jag gick ut gymnasiet (för ungefär 100 år sedan).
Redan måndagen efter hängde jag på låset, men fick inte träffa någon förmedlare. Däremot lyckades jag tjata till mig att få boka ett möte (en vecka senare).
När nämnda möte ägde rum var det inte tal om ev. arbeten. Däremot gick människan mycket pedagogiskt (nåja) igenom hur man fyller i en blankett (jag måste ha gett intryck av att vara förståndshandikappad). Sedan informerade hon mig (med illa dold tillfredsställelse) att det nu skulle vara en karensvecka innan jag fick börja stämpla för KAS (som det hette på den tiden, nu tror jag att det heter något annat). Jag svarade med att informera henne om att karensveckan redan gått. Jag hade hängt på låset för en vecka sedan, och att ingen haft tid/möjlighet/lust att ta emot mig då skulle knappast ligga mig till last. Tänk om det inbokade mötet inte hade ägt rum förrän efter en månad, menade hon då att den faktiska karenstiden skulle vara en månad + en vecka?
Människan såg ut som att hon hade svalt en citron, då hon insåg att hon inte kunde säga emot mig. Behöver jag säga att jag därefter fick åtnjuta en mycket styvmoderlig behandling (sense moral: Vinn ALDRIG en argumentation mot en arbetsförmedlare!).

Sedan fick jag någon slags ungdomsarbete (tror jag det hette). Då det inte motsvarade mina drömmars mål skaffade jag ett “riktigt” arbete på egen hand (AF var inte inblandade på något sätt). Detta var dock inte heltid, och enl. reglerna fick jag då “fylla ut” med ungdomsarbetet.
Duktig som jag var (trodde jag) gjorde jag ett schema över när jag skulle kunna befinna mig på ungdomsarbetet, utifrån tiderna på det “riktiga” arbetet (så att den totala arbetstiden blev 40 tim/vecka).
Jag blev genast kallad till AF för uppläxning; Vem var JAG att tro att JAG skulle tala om för DEM när jag “behagade” befinna mig på ungdomsarbetsplatsen. Man hade då aldrig sett på maken!

Det planerade spöstraffet kom av sig då jag svarade att jag ju måste rätta mig efter arbetstiderna på mitt “riktiga” jobb. Eller menade man att jag skulle avstå från det arbetet bara för att vara dem till lags (=få dem att känna att de var de som härskade)? Den tid jag hade “schemalagt” på ungdomspraktiken var ingenting annat än den tid reglerna sa att jag hade rätt till ungdomsplats.
Jag gick därifrån helskinnad, men med det övertydliga budskapet om att driftighet och egna initiativ INTE uppskattas.
Behöver jag säga att jag är glad att jag aldrig haft någon kontakt med dem sedan dess?

Det finns naturligtvis både bra och dåliga arbetsförmedlare, och det är ju synd att man aldrig hör talas om de som är bra. Däremot får man gång efter annan höra de mest hårresande historier om hur inkompetent – för att inte säga rent korkat – man bemöter människor. En av mina favoriter är mannen i 60-årsåldern som blev uppsagd från industrin där han arbetat i hela sitt liv. För att han inte skulle gå miste om A-kassa krävde arbetsförmedlaren (varför kallas de arbetsförmedlare?) att han sökte en utannonserad tjänst som damfrisörska. Han fick naturligtvis inte det jobbet, och damfrisörskan kunde inte avstå från att fråga honom om han verkligen hade trott att han var kvalificerad för tjänsten. Han sa som det var;
Nej, det trodde jag inte, men AF hade dragit in min A-kassa om jag inte hade sökt tjänsten. Då förstod hon, eftersom hon hade egna erfarenheter av AF…
Personligen kan jag inte sen någon annan rimlig förklaring till att man kräver att en 60-årig industriarbetare söker arbete som damfrisörska, än att man vill få honom att känna sig förnedrad. Någon som har något annat förslag?

Det är min absoluta övertygelse att AF är den absolut mest ineffektiva instans vi har i vårt samhälle (FK kommer nog bara steget efter). Ingen skulle komma på tanken att driva ett företag på samma sätt som AF drivs.
Jag kan inte undgå att få känslan av att AFs främsta uppgift är att utgöra alibi för sin egen existens.

Avslutningsvis vill jag tillägga att jag inte känner NÅGON som NÅGONSIN fått ett arbete via den allsmäktiga förmedlingen.

Andra bloggar om:

Söndagsrapport från lotten

Bloggat den | June 4, 2006 klockan 10:46 pm | 4 Kommentarer

Jag, Mr T och Prinsessan tog en sväng till kolonilotten. Ja, nu när ni har tvingat mig (eller hur det nu var) att ha en kolonilottemavecka, så måste jag ju ta mig dit varenda dag.
Vi gjorde inte ett vettigt handtag på lotten idag. Men jag konstaterade att något börjat titta upp i rabatten som jag anlagt runt “uteplatsen”. Med tanke på graden av grönhet i mina fingrar, så skulle det inte förvåna mig om det är något ogräs som har slagit rot.

Vi promenerade runt området, och jag visade Mr T de lotter jag har för avsikt att lägga rabarber på inför nästa säsong. Jag pekade, visade och planerade, och Mr T var med på noterna.
Jag längtar redan till nästa sommar!

Hans var naturligtvis på plats, och så även en kompis till honom. Dock inte samma kompis som igår (tack för det!). Det är verkade vara en relativt städad och trevlig man. Att Hans inte var spik nykter kanske jag inte behöver nämna…
Rätt som det var kom han gående med ett fat till barnen. Där hade han lagt upp grillad korv och räksallad, och de mumsade glatt i sig.
En stund senare kom han med ett nytt fat. På det hade han lagt upp sill, gräddfil och gräslök (potatisen var inte färdigkokt än, men han ville gärna bjuda på lite sill). Mr T sken upp, eftersom han ääälskaaar sill.
Vänta jag ska bara spetsa sillen lite sa Hans, och halade upp en plunta ur fickan.
Öh… nej, det är nog inte så lämpligt om Mr T skall äta av den svarade jag, och det höll han med om.
(Jag måste säga att jag aldrig någonsin hört talas om att man spetsar sillen, och kan heller inte tänka mig att det skulle förhöja smaken)
Jag och Mr T mumsade i oss av sillen, men jag tyckte att gräslöken var lite smaklös. Vid en närmare titt visade det sig att det inte var gräslök. Det var vanligt gräs (!) som han hade klippt över gräddfilen. Jaja, man tager vad man haver, men jag skrapade bort gräset.

Andra bloggar om:

Slapp lördag

Bloggat den | June 3, 2006 klockan 9:20 pm | Inga kommentarer än

När jag vaknade imorse kändes magen ok. Då ringde Mr T (som sovit hos en kompis), och klagade på att han mådde illa. Det var funderingar på om han skulle skjutsas hem eller inte, och AG sa till honom att lägga sig en stund så kanske det skulle kännas bättre. Det är ju heller inte alltid så lyckat att sätta sig i en bil om man mår illa…
Jag ringde någon timma senare, och nu mådde han bättre. Ytterligare en stund senare var han fit for fight, och behövde inte skjutsas hem.
Jag vet inte om vi åt något olämpligt igår, eller om vi drabbades av någon magsjukebacill som försvann lika snabbt som den kom. Oavsett vilket, så är jag glad att vi inte blivit liggande.

Som ni kunnat läsa nedan, så har större delen av dagen tillbringats på… just det, kolonilotten.
Mr T kom hem en liten stund efter oss. Sedan har kvällen ägnats åt middag, slappande och Kopps. Nu ligger Mr T och Prinsessan inne i Mr Ts rum och tittar på Anastasia. Själv har jag lust att krypa ner i sängen tillsammans med en bok.

Lottlördag

Bloggat den | June 3, 2006 klockan 9:05 pm | Inga kommentarer än

När vi kom till kolonilotten idag, så hade Hans ställt dit en träsoffa som han hade lovat att jag skulle få. Dessutom hängde där en liten ryggsäck med en nalle på, som han hade köpt till Prinsessan. Han är verkligen genomsnäll, och jag får nästan dåligt samvete när jag irriterar mig på honom.
Det känns som att vi höll ett ganska lagom tempo idag. Dvs vi jobbade inte ihjäl oss, men gjorde ändå lite nytta.
Dessutom drog jag med mig AG och visade honom de tre lotter jag paxat inför nästa säsong (jag får inte glömma bort att berätta för köansvarige att jag paxat dem…). Det verkade som att han höll med mig om att det skulle vara ett bättre alternativ än det nuvarande.
Det är verkligen mycket som skulle bli bättre om jag kunde byta till dessa tre lotter. De ligger intill varandra (det är en liten gångstig mellan de två nuvarande), och därmed får jag en större sammanhängande yta. Dessutom ligger de mitt i området, och innebär att jag får sol hela dagen (nu försvinner solen bakom träd framåt eftermiddagen).
Och så det här med Hans, då…
Han stör ingen när han sitter ensam på sin lott och dricker. Men det är ju inte alltid han är ensam.
Idag hade han någon kompis där, och den killen var snorfull redan vid lunch. Plötsligt behövde han lätta på trycket, och började gå ned mot träden. Vi satt och åt matsäck, och följde det hela i ögonvrån. Det gick vingligt och långsamt. Där det fanns staket kunde han ju stötta sig på dem, men när han kom fram till vår lott så fanns det inget staket…
Det var oundvikligt; han ramlade raklång in på vår lott (dock inte den vi satt på, utan den andra). Det var uppenbart att han aldrig skulle lyckas ta sig upp själv, så AG gick fram och frågade om han ville ha hjälp.
Det ville han inte, så AG kom och satte sig igen. Prinsessan blev lite bekymrad, eftersom hon inte förstod vad som hände. Hon förstod inte varför han inte ville ha hjälp, och hon förstod inte varför han inte reste sig upp.
När killen låg kvar och sprattlade 10 min senare gick AG och sa till Hans. Han kom och reste på killen, och ledde iväg honom till en cykel. Hur killens hemfärd tedde sig har jag ingen aning om, men jag är helt säker på att han inte klarade av att cykla. När det senare var dags för oss att bege oss hemåt kunde vi se spår av var killen ramlat in i odlingarna på de olika lotterna.
Incidenter som denna gör ju inte att jag blir mindre sugen på att flytta till en annan del av koloniområdet.


De flesta brukar rynka på näsan när jag säger det, men jag gillar faktiskt maskrosor. De är så otroligt fina. Och så är de gula, också!


Jag kunde inte motstå att dra upp några rättikor.


Mor och dotter tar en paus i jordbrukandet.

Andra bloggar om:

Idag hade vi i alla fall tur med vädret

Bloggat den | June 2, 2006 klockan 8:49 pm | 1 Kommentar

Lika väl som man delar barnens sorger, så delar man också deras glädje. Jag har fortfarande inte slutat bubbla av lycka.
Mr T ringde mig under bussfärden hem från skolan idag.
Mamma! Lyssna här! hojtade han, och och räckte uppenbarligen över luren till någon annan.
Hej… sa någon.
Mamma! Hörde du vem det var? tjoade Mr T.
Nej var jag tvungen att medge.
Det var ju Nonne bubblade Mr T lyckligt.

Under Mr Ts hemfärd hade Nonne oväntat stigit på bussen där han brukar stiga på den.
Det visade sig att de (ännu) inte har flyttat till Stockholm. De har visserligen flyttat ur lägenheten, men bor nu hos några vänner under ett par veckor. Att dessa vänner bor här i närheten gör inte saken sämre.
Nu kan grabbarna få en “avslutningsfas” tillsammans, eller kanske snarare en “omställninsfas” eftersom de är överens om att hålla kontakten med varandra.
Åh, vad jag är glad för Mr Ts skull!
*bubblar*

Att dagen har tillbringats på kolonilotten har ni redan läst om. Framåt sluttampen började magen kännas skum, men det var ingenting jag oroade mig för (jag menar, är jag en kaffekärring eller är jag en kaffekärring).
Jag skall bespara er detaljerna, men jag hann nätt och jämnt hem innan krisen var ett handgripligt faktum. Det var ingen barnlek.
Att vara magsjuk är aldrig roligt. Men när situationen är så allvarlig att magen skriker av smärta då man gör det man måste göra, ja då är det lätt att hålla sig för skratt.
Tack och lov, så verkar “anfallet” vara av övergående karaktär.

Om allt hade gått enl planerna, så skulle jag ha följt med Shw på äventyr ikväll. Men jag tror att det var trevligast (för alla inblandade) att jag förhöll mig på hemmaplan.
Det är bara att hoppas på att tillfället kommer igen.

Kalas, kalas, kalas.
Det är en herrans många kalas just nu.
Herr Fiffig missade (till sitt stora förtret) ett kalas förra helgen, då han var hemma hos mormor. På söndag är han bjuden på kalas igen, och det skall inte missas.
Mr T är bjuden på kalas både på måndag och tisdag.
Herrejösses, har människor ingenting annat att sysselsätta sig med i kräftskivetider??

Planering är A och O.
Idag har jag spanat in 3 (tre) kolonilotter intill varandra som är pinsamt misskötta (läs:övergivna). Genast började jag planera för en flytt dit inför nästa säsong.
Jamenvaffan, om folk inte intresserar sig för sina lotter, så är det väl bättre att låta mig ta över. Jag har ju gröna fingrar så det förslår vill, försöker och lär mig.
Jag menar inte att Hans är otrevlig (för det är han inte), men jag skulle inte lida av att ha mina lotter liite längre från honom. Tre lotter intill varandra (=90 kvm) vore dessutom idealiskt för att täcka mina behov.
Håll tummen.

Vi är plötsligt “barnfria”.
Herr Fiffig är hos Majsan den här helgen (vilket jag på något mysko sätt hade missat att det var inskrivet i kalendern). Mr T tog med sig gameboy, kalsonger och tandborste, och så åkte han hem till kompisen R för övernattning. Och Prinsessan har slocknat i soffan.
Häpp, liksom. Vad skall man ta sig till!?

Såg just att Vi hade i alla fall tur med vädret sänds på TV just nu. Det hade jag helt missat.
Äh, det gör ingenting. Jag kan ändå varenda replik i den filmen *underbar!* Jag ljuger inte om jag säger att jag har sett den 100 gånger. Och jag kan med glädje se den 100 gånger till!

Kolonilottfredag

Bloggat den | June 2, 2006 klockan 6:44 pm | 5 Kommentarer

Föga förvånande, så har jag och Prinsessan tillbringat dagen på kolonilotten. Det kostar att ligga på topp, men har jag lovat er en kolonilottbloggvecka, så har jag.
Idag log vädergudarna, och efter en stund började jag ångra att jag hade tagit på mig långkalsonger (Du är inte klok, det är för f*n 20 grader varmt! hojtade AG när jag pratade med honom i telefonen).

Vi började med att rensa ogräs (det verkar ju vara en evighetssyssla), och sedan vattnade vi lite.


Titta, vi kunde göra en alldeles egen regnbåge!

Vid den obligatoriska städdagen på koloniområdet i våras dök kvinnan som hade lotten intill min upp. Hon hade inte satt sin fot på sin lott under hela förra sommaren, och hade därför (efter ett flertal påstötningar) blivit uppsagd.
Men vid städdagen dök hon plötsligt upp, och tjatade sig till att få behålla lotten (hon deltog dock inte i den obligatoriska, gemensamma städningen). Styrelsen gick med på det, efter att ha avkrävt henne ett löfte om att from nu sköta lotten. Hon lovade dyrt och heligt.
Behöver jag säga att hon inte har visat sig på området sedan dess..? Nu är det så igenvuxet med ogräs, så det är sorgligt att se.
Varför strider man för att få tillbaka en lott man blivit uppsagt från pga att man misskött den, när man uppenbarligen inte har några intentioner att bättra sig?
Dessutom retar det mig att jag får extra mycket ogräs att rensa, eftersom hennes kirskål sprider sig som… just oräs.


Mamma, vad är det här? frågade Herr Fiffig härom dagen.
Det är ogräs svarade jag.
Nej, det är kirskål rättade Herr Fiffig mig.

Jag och Prinsessan tog oss en sväng runt hela koloniområdet för att spana in hur våra odlingsfränder har ordnat det för sig. En del har så fina lotter att avundsjukan nästan fräter, medan andra uppenbarligen inte har större intresse än vad min närmaste granne har.


Finns det någonting som känns så mycket skolavslutning som syrener?

Efter en stund kom Paula och fikade med oss. Hon verkade dela AGs uppfattning om min mentala hälsa när hon hörde talas om långkalsongerna. Och mitt i kafferepet var jag tvungen att kapitulera. Jag blottade mina trosor för alla som ville se (det var ingen) och fick av mig understället.


GosePaula


Vad är det här? Hittills har jag trott att det var lavendel, men den villfarelsen tog Paulas flora ur mig.


Och det här, då? Jag gissar att det är någon slags ört, och den doftar ganska intensivt. Den ser ut att växa på en buske (som jag klippte ned i våras, och det kanske inte alls var rätt att göra det…).

Andra bloggar om:

Lyckat resultat

Bloggat den | June 2, 2006 klockan 9:07 am | 1 Kommentar

Jodå, gårdagens detektivarbete gav resultat.
Först verkade det som att Nonne, enl. registren, inte existerade i Sverige. Men efter ytterligare lite klurande visade det sig att han inte har samma efternamn som sin mamma. Så när Mr T kom hem hade jag en rykande färsk adress till Nonne. Vi tittade på Google Earth, så att Mr T fick se huset han bor i.
Ett aktuellt telefonnummer var svårt att få fram (dvs jag lyckades inte). När de bodde här hade de hemligt telefonnummer, så det är väl inte omöjligt att de har det nu också.

Det brukar vara lite småtrögt att få igång Mr T när det gäller att göra läxor som handlar om att skriva. Men att sätta sig och skriva ett brev till Nonne var det inga problem med :)
Han skrev ett relativt långt brev, där han talade om att han ville att de skall hålla kontakten, och han föreslog att de kanske kan träffas under sommarlovet. När brevet var färdigskrivet cyklade vi iväg för att köpa frimärke och posta det.
Och nu består tillvaron av väntan på ett svar :)

Idag strålar solen från en blå himmel. Kolonilotten står på agendan, och jag nämnde för Prinsessan att vi ju kunde bjuda dit Paula på en fika. Det fick Prinsessan att genast springa iväg och sätta på sig en fin klänning.
Ja det är ju klart att man vill vara finklädd om man får fint besök!

Status 1 juni 2006

Bloggat den | June 1, 2006 klockan 11:19 pm | 1 Kommentar

Långkalsonger: Ja
Cykeltur: Ja
Kolonilotten: Två snabba svängar
Regn: Nej
Blåsigt: Ja
Vantar: Ja
Världens-bästa-mamma-poäng hos Mr T: Full pott
Rabarberpaj: Ja

Kolonilott i bilder

Bloggat den | June 1, 2006 klockan 11:04 pm | 5 Kommentarer

Dagens kolonilottblogg kommer i bilder:


Att vara kolonilottodlare vidgar vyerna. Jag har tex lärt mig att det här är en löjtnantshjärta!

Read more

Sorg efter en förlorad vän

Bloggat den | June 1, 2006 klockan 11:52 am | 4 Kommentarer

Igår fm ringde Mr T från skolan och var ledsen. Jag blev orolig att det hade hänt något, men det hade det inte.
Mamma, jag är så ledsen för att Nonne har flyttat snyftade han, och det skar i mitt hjärta.

Nonne är en kompis som Mr T lärt känna på bussen på väg hem från skolan. Nonne gick i en skola i samma stadsdel som där Mr Ts skola ligger. Dessutom visade det sig att han bor 200 meter härifrån. Efter att ha börjat prata med varandra på bussen blev de riktigt goda vänner, och har lekt mycket tillsammans.
Det har pratats om att Nonne ev skulle flytta till Stockholm, men det har aldrig nämnts när det skulle ske. Härom dagen när Mr T gick för att fråga om Nonne ville leka, så fanns han inte där. Istället satt det en papperslapp med någon annans efternamn på dörren, och några andra människor gick in i lägenheten.
Jag har naturligtvis förstått att han tycker att Nonnes “försvinnande” är tråkigt, men att det var så här allvarligt det hade jag inte förstått. Mr T känner ren sorg över sin förlorade vän.

Men älskade Mr T, försök att inte vara ledsen så skall jag försöka ta reda på vart Nonne har flyttat, så kanske vi kan komma i kontakt med honom sa jag.
*hulk* hörde jag i telefonen.
Åh mamma, nu började jag gråta igen, bara av att du sa hans namn snyftade Mr T. Han är ju en så bra och snäll kompis. Han är trevlig och rättvis, och han säger till andra barn då de gör dumma saker. Jag tycker jättemycket om honom fortsatte Mr T.

Jag lovade Mr T att jag skulle göra allt som står i min makt för att vi skall få kontakt med Nonne, och han lugnade ner sig. Jag bad honom att berätta för fröken att en av hans bästa vänner har flyttat, så skulle hon säkert förstå varför han var ledsen.

Jag hade Nonnes (gamla) telefonnummer, och ringde det. Jag tänkte att det i bästa fall skulle finnas någon hänvisning där. Men det gjorde det inte. Däremot gick signalerna fram som vanligt, vilket ju var lite konstigt. Men ingen svarade.
Igår kväll gick jag bort till huset där Nonne bott. Jag tänkte att i bästa fall kanske efternamnet inte var borttaget från anslagstavlan i trapphuset, och jag hade tur. Jag skrev upp vad familjen hette, och idag skall jag fortsätta mina efterforskningar. Familjen har ett afrikanskt efternamn, och därmed borde det inte vara så svårt att hitta dem.

Håll tummarna, om inte annat så för Mr Ts skull.

  • frenemies

  • Kontakt

    Mail:
    thebitch@thewitch.se
    Mail (om det gäller Waldorfsekten):
    waldorf@thewitch.se
    Msn:
    yellowwitch@gmail.com
    Skype:
    thewitchsweden

    Och så finns jag på;
    Twitter
    Facebook
    Gowalla
    Runkeeper

    Åse TheWitch


  • formspring.me

  • På tapeten

  • Att kommentera

  • Annonser

  • Knappar

    Bloggtoppen.se Blogglista.se
    Personligt bloggar     Top Personligt bloggar Blogvertiser Creeper MediaCreeper
    RSS/Ping

  • Fnulare

    Vaddå Fnul?

  • RSS Creeper (media)

    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 15, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 12, 2012
      Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425
    • thewitch.se May 11, 2012
      Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]
      CreeperFramework/0.1; rv:20110425

  • RSS Creeper


    • Hmmmm...