Vem behöver (docu-)såpor när man har en kolonilott?
Bloggat den | May 30, 2006 klockan 9:39 pm |
Ja, egentligen borde jag inte kunna skriva någon kolonilottblogg idag, eftersom jag inte satt min fot på odlingarna. Men då det är mitt tema den här veckan, så väljer jag att delge er en del av det som nådde mina öron när Hans lät munnen gå igår.
Den man - Lars - som jag berättade om i gårdagens text är, som sagt, inte heller sen att släcka törsten. Och därmed har Hans och Lars funnit varandra i sitt, sas, gemensamma intresse.
I förrgår hade Hans och Lars suttit på Hans lott och… ja, släckt törsten tillsammans. Plötsligt kom Albin strykande längs gången, och slog en lov inne på Hans lott.
(Jag vill för läsaren klargöra att vi pratar om tre herrar som uppskattningsvis befinner sig i åldern 55-65 år).
Till skillnad från Hans och Lars är Albin en välkammad herre som går hem till frun och det dukade middagsbordet vid exakt samma klockslag samma dag. Utan förvarning hade Albin anklagat Hans för att ha stulit fyra öl för honom, som han hade gömt under en presenning på sin lott. Han fortsatte med att anklaga Hans för att vara langare.
Hans hade blivit precis så förbannad som man kan tänka sig att en man i hans position kan bli i en sådan situation.
Vaffan, jag har inte stulit några öl för dig! Och jag langar inte till någon. Om jag gjorde det, så skulle jag väl antagligen ha halva lägenheten full av öl och sprit, och knappast behöva sno några sketna öl från dig. Och du dricker ju för fan inte ens, så hur fan kan du påstå att du har haft öl gömda på din lott? hade Hans gormat tillbaka.
Stämningen hade blivit en aning tjock, och Hans reste sig. Jag kan berätta att Hans har en kroppshydda som säkert kan verka skrämmande i en skarp situation.
Och vem fan har gett dig tillåtelse att klampa in på min lott. Försvinn härifrån innan jag anmäler dig för förtal. Och en sak ska du veta - du är inte min vän längre! avslutade Hans, och Albin hade sett det som säkrast att lomma därifrån.
Igår morse när Hans kom till sin lott stod där en hink och väntade på honom. I hinken låg några tulpaner, några lökar, en flaska whisky och en lapp från Albin.
Jag ber om ursäkt för mitt “utbrott” igår, och jag vill gärna fortsätta vara din vän. Förlåt, Albin stod det på lappen (som jag fick läsa).
Spänningen stiger, och intrigerna tätnar.
Det här kan nog bli en intressant sommar.
Den här lille gynnaren var på besök i mitt trädgårdsland igår när jag kom till lotten.
För fan, det där är en mördarsnigel! tjoade Hans och gjorde processen kort för den lilla rackaren, under sin känga.
Hupp!
De där måste du ha ihjäl direkt, annars äter de upp allting för dig. Och om du inte kan ha ihjäl dem själv, så ge dem till mig sa han.
Jag misstänkte starkt att han hade fel i sin bedömning om snigelns farlighet för vegetationen, och en senare sökning på nätet bekräftade det. Därmed tänker jag inte följa Hans uppmaning om att eliminera de små liven.
Jag inser att det kan låta som att koloniområdet består av en samling fyllbultar, och vill därför understryka att så inte är fallet. På de 120 lotterna finns det två personer (vad jag känner till) som inte spottar i glaset. Och visst utmärker de sig, även om de i egentlig mening inte är till besvär för någon.
Andra bloggar om: Kolonilott
Kommentarer:
8 Kommentarer to “Vem behöver (docu-)såpor när man har en kolonilott?”
Lämna gärna en kommentar
Om du vill veta hur du skall göra för att din kommentar skall publiceras, så kan du läsa här.






May 30th, 2006 @ 22:55
Jag tycker det verkaqr som om de där två gör tillvaron lite mer intressant och hinken med tulpaner med mera var ju ruskigt gulligt
Fast visst kan jag förstå att överförfriskade typer kan vara till besvär ibland. Tro mig, jag vet.
May 30th, 2006 @ 22:55
Påminner mycket om hur det går till i cybervärlden emellanåt… karlar, alkohol och förlåtelse. Tänk att du inte ens får ro vid lotten din…
May 30th, 2006 @ 22:56
Kränkande för den lilla vinbergssnäckan att bli kallad för mördarsnigel - mördarsniglarna är ju bruna och har inte ens något hus på ryggen!
May 30th, 2006 @ 23:08
mammakatt: Jo, det går ju inte att komma ifrån att Hans och Lars (på sitt sätt) sätter lite färg på kolonilottodlartillvaron. Synd bara att de inte verkar mottagliga för vinkar om när det helt enkelt inte är läge att “störa” (ibland vill man rensa ogräs, vara ifred eller umgås med familjen).
Och visst var det gulligt med den lilla försoningsgåvan, och extra gulligt blir det ju när det kommer från en försynt liten farbror (även om jag själv inte kan fatta hur f*n man kan ge alkohol till någon som har alkoholproblem!)
Till Hans och Lars försvar vill jag säga att de inte stör på något otrevligt sätt. Men, som sagt, ibland vill man vara ifred med ogräset.
Ordbankaren: Du har (tyvärr) helt rätt i din analys.
Och jag som skaffade kolonilott för att vidga mina vyer…
paula:Jag håller fullständigt med dig.
Jag har alltid gillat sniglar, och tror att jag härmed skall utropa mig till deras beskyddare!
May 31st, 2006 @ 03:02
Om det är en vinbergssnäcka kanske du ändå ska tänka dig att förflytta sagda snäcka från kolonilotten. Om jag inte minns helt fel så är det ett djur som förökar sig något alldeles otroligt och äter stora mängder grönsaker. Ingen mördarsnigel, men heller inget man vill ha bland sina grödor.
May 31st, 2006 @ 08:51
Räknas inte vinbergssnäckor som en delikatess? Jag har ett svagt minne av en bekant som jobbade som kock på ett väl känt slott berättade att de brukade ge sig ut i trädgården och plocka såna där små gynnare för att sedan servera dem, men han kanske bara hittade på? Personligen så skulle jag ju inte äta sniglar.
June 1st, 2006 @ 00:15
Mammakatt & Drottningen: Då kan man sammafatta det med att jag skall plocka bort de små liven från odlingarna, och så kan jag ta med dem hem och tillaga dem till middag…
Men jag håller med Drottningen, och ser inget lockande i att äta sniglar. Det skulle väl vara vitlöken då, men det kan man ju ha i så mycket annat istället. Jag föreställer mig att sniglar är som att tugga på något man kan hosta upp då man har dubbelsidig lunginflammation…
July 27th, 2006 @ 15:10
Vi har verkligen besvärats av våra närmsta kolonigrannar som inte lämnar oss ifred - någonsin. De flyttar stolarna så de ser vad vi gör, sträcker halsarna och…ja det är extremt.