Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Bloggat den | May 29, 2006 klockan 5:26 pm | Inga kommentarer än

Jag har bestämt mig. Veckans bloggtema blir Kolonilott. Håll till godo, här kommer veckans första inlägg;

Varje dag under den gångna långhelgen har vi planerat att åka till kolonilotten, men så snart vi har sagt kolonilott så har det börjat regna. Det har inte slagit fel en enda gång. Men idag skulle det ta mig tusan bli av! Det såg ganska lovande ut imorse, och när jag cyklade hem efter att ha lämnat Mr T på Fyrishov (klassen skulle bada idag) njöt jag av sommarvärmen.
Det regnar ute sa AG när han kom en stund senare, efter att ha lämnat Herr Fiffig och Prinsessan på lekis.
*suck*
Jag som hade packat ihop allt som skulle tas med dit, fixat fika och grejat.
Jaja, vi började med att ta en fika hemma, och hoppades på att regnet skulle ge med sig. Och det gjorde det!

Det var bara att spotta i nävarna och börja packa cyklarna. Shw brukar säga att jag nog skulle klara av att flytta med hjälp av min cykel, och jag tror inte att hon hade ändrat uppfattning om hon hade sett mig idag.
På min cykel fraktade jag ett trädgårdsbord, en spaljé, ett parasoll, en vattenkanna, såg, fika, verktyg och annat småtjafs (bildbevis finns i fotobloggen). AG nöjde sig med att transportera lite virke. Har ni sett den där tråkiga Plankan, som SVT envisas med att sända varje nyårsafton. AG blev liksom Plankan goes live…
Cykelturen blev en upplevelse, och efteråt berättade AG att han skämts över mig och mitt ekipage. Kanske var det därför han och plankorna hela tiden befann sig 50-100 meter framför mig. Eller så kan det bero på att han i det närmaste inte har några bromsar på sin velociped.

Nåja, fram kom vi, och solen gassade.
Hans, som alltid är på sin kolonilott, var inte där. Det kändes nästan lite… oroväckande.
Vi satte genast igång att trycka ner luktärtfröna i jorden. Innan vi var klara letade sig regndropparna ned innanför våra kragar. Vi satte oss vid bordet, under parasollet och fikade.
Regnet tilltog. Och fick sällskap av åska.
De få andra odlarna som var på plats försvann en efter en. Vi hällde upp en mugg kaffe till.
Till slut var det bara att inse faktum. Vi samlade ihop våra saker och gick mot cyklarna. Då kom det en ensam odlargranne lullande. Han var pratsugen, på det där sättet som vissa blir efter några knappar under västen…
Han tjattrade glatt medan vi gjorde oss redo för avfärd. Det känns ju tryggt att veta att Hans har en stand-in, när han själv inte är där…
I samma sekund som vi satte oss på cyklarna sprack himmelen upp, och solen tittade fram igen.

Kommentarer: