Sista April utan kase

Bloggat den | April 30, 2006 klockan 10:25 pm | 2 Kommentarer

Min efterlysning efter trädgårdsplattor gav snabbt gensvar, och det på nära håll dessutom. Det visade sig att Ordbankaren hade massor liggande på sin tomt (jag trodde att han hade fraktat bort dem i höstas, men han hade visst bara flyttat dem till en annan del av tomten).
Jag och Prinsessan tog bussen hem till Ordbankaren. Där lastade vi (ja, inte jag och Prinsessan, men jag och Ordbankaren) in 40 plattor (vilka gissningsvis måste väga 10 kg styck) i hans bil. Sedan hällde vi i oss en kopp kaffe på farstubron, medan barnen tjoade omkring i trädgården.
Denna oväntat snabba lösning gjorde att plattorna inte bara var gratis, utan även blev levererade till kolonilotten.
Ibland har man tur!

Jag har mycket medvetet hållit mig ifrån city idag, men det har ändå inte gått att undgå det speciella som Sista April innebär. Raglande människor som är apfulla redan på förmiddagen. Man kan inte passera en enda gräsmatta utan att det sitter champagnefrukostande eller sillunchande människor där och tjoar. Studentmössor var man än ser. Kvinnor som vinglar fram i balklänningar, och frackklädda män som står och spyr i varje gathörn.
Man är, ärligt talat, socialt avvikande som nykter denna dag.

Det blev ingen kase för vår del ikväll. Det känns helt enkelt inte särskilt lockande att ta med barnen på något sådant, när “alla” är onyktra. Eller nu kanske jag är lite orättvis; de som bevistar en kase kanske inte är samma individer som ägnar sig åt att supa skallen i småbitar. Men det blev ändå ingen kase för vår del.

En varm tanke går till alla poliser som måste arbeta denna dag. Det kan inte vara roligt. Det har “tyvärr” dessutom varit fint väder, vilket inte gör behovet av polisinsatser mindre.

Forsränningen

Bloggat den | April 30, 2006 klockan 11:41 am | 1 Kommentar

Jag skrev igår att väder, vind och humör skulle få avgöra om jag begav mig ned till stan för att bevittna forsränningen eller ej. Om sanningen skall fram, så var det lathet och bekvämlighet som blev utslagsgivande.
För nog tusan är det bra mycket bekvämare att sitta hemma med fotriktiga tofflor och en god bok. Eller åtminstone med en balja kaffe, och se forsränningen live på nätet.
Av de över 80 farkosterna kan jag nämna;
Brokeback Mount-IT - IT-sektionen, med 95% killar, som representerar 100% kärlek
Kon Rosa (som visserligen hade tappat huvudet innan Kvarnfallet) - veterinärstudenternas farkost
20 ml Kärlek - En farkost befolkad av spermier (som lyckades hålla sig kvar på flotten, och slapp simma i kvarnfallet)

Jag tycker att det var förvånansvärt få farkoster som bröts sönder i kvarnfallet, inte minst med tanke på det extremt höga vattenståndet.

När jag pluggade journalistik gjorde jag som specialarbete en film om forsränningen. För den fick jag bästa tänkbara betyg (och sopade banan med mina kursare =) ), och jag är fortfarande stolt över mitt arbete. Jag kanske borde rota fram den ur gömmorna, och titta på den någon dag *nostalgi*

Jag blev lite förvånad över att Jonas Hallberg inte var konferencier i år. Han är ju ständig konferencier på forsränningen, eller har han slutat med det?

Ingen snigel på ögat, men i fickan!

Bloggat den | April 29, 2006 klockan 11:24 pm | 3 Kommentarer

Så här jobbar ett proffs - det är ingenting ni bör försöka er på på egen hand! Idag var det dags för den stora vårstädningen på koloniområdet. Jag och Prinsessan cyklade dit med stor entusiasm, och högg genast in i arbetet.
Prinsessan arbetade som en hel karl; hon krattade, letade maskar, grävde, hittade spindlar, rensade ogräs och stoppade sniglar i mina fickor.
Efter en stund anslöt AG med en nyinköpt spade. Utan att jag behövde ge order, satte han igång att arbeta. Efter en stund sa han
Jag har inte delat din entusiasm för det här med kolonilott, men det är ju riktigt roligt!
När vi kom hem satte han sig vid datorn och sa
Jag måste söka lite på nätet, och kolla upp vad som kan vara bra att veta när man har en kolonilott.
Haha, jag tror nästan att han blivit biten Det är bra, för det finns mer arbete att göra.

Och imorgon är det Sista April. Mr T är inte så sugen på att åka ned och se forsränningen. Jag får se om jag tar med mig Prinsessan för att beskåda spektaklet. Väder, vind och humör får avgöra hur det blir.
Helst av allt vill jag bege mig till kolonilotten, och tillbringa hela dagen där

Jag skulle behöva lite plattor (såna där som man lägger ut och gör en gång av) till kolonilotten. Var får man tag på sånt? Helst gratis.

Bilden ovan är tagen av AG med mobilen (därav den något bristfälliga kvaliteten)

Odlingssäsongen påbörjad

Bloggat den | April 28, 2006 klockan 11:14 pm | 3 Kommentarer

Dagens väder kan väl bäst beskrivas som disduggregn. Ingenting som gör att man känner extra mycket för att bege sig till kolonilotten, direkt. Men har man bestämt sig för något, så har man.
Jag och Herr Fiffig gjorde iordning matsäck, och så cyklade vi iväg. Innan vi ens hade kommit fram kom första klagomålet om att han frös… Men sedan gick det relativt bra ändå.
Jag kan inte direkt påstå att det var trångt bland kolonilotterna. Förutom mig själv och Herr Fiffig, så var det bara en odlare till där (och han satt och huttrade under en presenning..!).

Jag fick börja med att lyfta bort skräp som någon helt fräckt hade dumpat på min plats. Reglerna är att var och en komposterar sitt avfall på sin kolonilott, men tydligen var det någon som ansåg att hans/hennes avfall gjorde sig bättre på min odlingsplats *sur!*
Jag lyfte bort skräpet och la det intill ett staket. Imorgon är det obligatorisk vårstädning på området, och då skall jag ta upp frågan med mina odlingsfränder.

Jag klippte ned ett par hallonbuskar, eftersom de stod där jag hade bestämt mig för att ställa kompostburen. Resten av hallonbuskarna försökte jag hjälpligt binda upp med ett snöre som jag hittade. Jag monterade ihop kompostburen, och klippte ned vissnade lavendelbuskar.
Herr Fiffig var jätteduktig, med tanke på att det inte fanns något roligt för honom att sysselsätta sig med. Men han lekte lite, fikade och inspekterade.
Till slut hade han ledsnat så pass att vi var tvungna att åka hem. Och med tanke på att jag skall dit imorgon igen, så kändes det helt ok (även om jag hade kunnat stanna tills mörkret sänkte sig). Vi var så leriga om stövlarna, och jag överdriver inte om jag säger att jag skrapade bort 1 kg lergegga från varje stövel.

Nu är Herr Fiffig hos Majsan, och skall vara där hela helgen. Mr T blir hämtad av en kompis imorgon fm, och kommer med största sannolikhet övernatta där. Prinsessan är entusiastisk inför morgondagens kolonilottutflykt.
Må vädergudarna vara på bättre humör då.

Jag skulle vilja ha ett par genomskinliga gummistövlar. Finns det? Var hittar man sådana, isf?

Koskit och rosor

Bloggat den | April 28, 2006 klockan 2:04 am | 2 Kommentarer

Idag tog jag med mig Herr Fiffig och åkte hem till Shw för att låna bilen. Vi skulle nämligen köpa ett kompostgaller och koskit, och sånt vill jag ju inte besudla min fina cykel med!
När jag ändå hade tillgång till ett motorfordon, så passade jag på att göra en mindre storhandling också. Innan vi levererade kompostgallret och koskiten (jaja, om man skall vara petig så var det kogödsel och planteringsjord) till kolonilotten, så var jag tvungen att åka hem och byta skor. De där supersnygga högklackade bootsen som jag hade haft på mig hela dagen hade slutligen tagit livet av mina söta små fötter när jag baxat ned fyra femtiokilossäckar (koskit) i kundvagnen, och sedan försökt mig på konststycket att styra kundvagnen mot kassan.
Efter byte till något mer fotriktig beklädnad bar det av mot kolonilotten.
För min del innebar det att jag återigen skulle släpa på säckar med koskit. Herr Fiffig roade sig med att påta i jorden.

Imorgon är Herr Fiffig och Prinsessan lediga från lekis (medan Mr T går i skolan som vanligt). Planerna är att jag och Herr Fiffig skall bege oss till kolonilotten för att dra igång med jordbruket (AG och Prinsessan skall roa sig med en utflykt till 4H). Åh, vad jag ser fram mot det! Han är verkligen den underbaraste varelse man kan tänka sig, när man är på tu man hand med honom (ja, han är förvisso talangfull, och kan visa sina andra sidor också, men det var inte det jag pratade om nu…)
Vi skall ta med oss matsäck och bara myspysa tillsammans i vårt jordbrukande. Jag gissar att medeldygnstemperaturen fortfarande är lite för låg för att det skall vara någon idé att så något. Men det skulle vi nog ändå inte ha tid med. Det skall röjas, klippas ned, gödslas och fikas.

Ett av Herr Fiffigs problem med talet är/har varit att han inte uttalat sch-ljud, S och en del andra konsonanter.
Idag när vi satt i Shws bil frågade han plötsligt
Mamma, kan du säga sextio?
Wow! Jag blev så glad och stolt och rörd att jag höll på att köra av vägen! Jag bubblade över av stolthet, entusiasm och beröm när Herr Fiffig avbröt mig med att säga
Sjuttiosju.
Närmare en dikeskörning än så har jag nog aldrig varit!
(Det var väl bara oviljan att få 200 kg koskit i nacken som höll mig kvar på vägen)
Sedan fortsatte bilresan med att Herr Fiffig satt och sa Mus, Suzann, lekis, sommar, glass, buss…
*varma mammahjärtat bubblar över*

När jag gick på stan idag stod där en man med ett stort fång rosor i sin famn. Han sökte ögonkontakt och log med hela ansiktet.
Innan jag ens hunnit fram sträckte han fram en ros, och gav den till mig.
Jag tog emot den med ett Tack och fortsatte min vandring utan att slå ned på takten.
Vänta! Jag vill prata med dig. Rosen är inte gratis. Jag har ett papper som jag vill att du skall läsa hojtade mannen.
Jag tvärstannade, vände mig om och spände ögonen i honom.
Jo, den är gratis. Du gav den till mig, och jag betalar inte retroaktivt för gåvor svarade jag.
Jag fortsatte min vandring utan att slå av på takten. De kvädelsen och hotelser som skallade skall jag bespara er.

Det drar ihop sig (som flickan sa).
På söndag inträffar årets oomtvistat största händelse, här i Uppsala.
Det är dags för Sista April (mindre begåvade individer ute i landet kallar det tydligen för Valborg, efter vad jag har förstått).
Här i Uppsala vet vi var det blå skåpet skall stå, och vi benämner det med dess riktiga namn. Dessutom har vi champagnefrukost, sillunch, mösspåtagning, vi super vi skallen i småbitar, forsränner, spyr och har oss.
Nu har jag väl, med förlov sagt, inte några planer på att delta i något sådant schema. Däremot tänkte jag att jag och Mr T kanske skall armbåga oss fram för att åtminstone se forsränningen.
Efter det tror jag nog att vi gör säkrast i att hålla oss hemma.

Rosen?
Den glömde jag vid busshållplatsen.

King Kong & Kolonilotteri

Bloggat den | April 26, 2006 klockan 11:48 pm | Inga kommentarer än

Igår gick större delen av dagen åt till att göra av med pengar. Det var, som vanligt, inga större problem.
Jag hade stämt möte med Mr T när han slutade skolan, så jag såg till att ha klarat av alla (enl. honom) tråkiga affärer innan dess. Han hade gett mig stränga order om att ta med mig hans plånbok och några X-box-spel som han skulle byta in på Game.
Vi började med att fika på Kafferummet Storken. Det är alltid lika mysigt att vara ute på tu man hand med Mr T!
Efter fikat bar det av mot Game. Mr T förhandlade med försäljaren om spelen han ville byta in (jag blir alltid lika imponerad av honom i sådana situationer). När summan han skulle få för de inbytta spelen var fastställd började han fundera på vilket spela han skulle kunna köpa för detta + de pengar han hade i plånboken.
Men King Kong, då? frågade jag. Han har nämligen gått och trånat efter det spelet ganska länge.
Det har jag inte råd med svarade Mr T (det kostade 599:-), samtidigt som han tittade på mig med en hoppfull och frågande blick.
Får jag låna resten av pengarna av dig? fortsatte han.
Och det är klart att han fick. Ingenting värmer ett modershjärta så mycket som att se sitt barn glittra av lycka. Även om det handlar om något så merkantilt som ett X-box-spel.
Och Mr T blev inte mindre lycklig när jag och AG senare på kvällen föreslog för Mr T att de pengar han hade lånat inte skulle vara ett lån, utan att han kunde se det som en tidig födelsedagspresent

När ovanstående inköp var avklarat ville Mr T åka hem så snabbt som möjligt. Eftersom jag kände att jag hade en del inköp kvar att göra, och AG var på väg mot stan efter att ha hämtat Herr Fiffig och Prinsessan på lekis, så fick Mr T helt enkelt haka på dem när de bytte buss.
Själv cyklade jag till Granngården och köpte frön, som skall sås på kolonilotterna. Jag känner mig ganska entusiastisk inför den kommande odlingen, inte minst med tanke på barnens begeistring. Hur det sedan går får vi se. I värsta fall får jag väl asfaltera kolonilotterna och ställa dit några solstolar…

Idag har jag äntligen köpt B-vitaminer (förlåt Doktor Carina att jag inte har gjort det förrän nu, men jag har glömt bort det).
Ett av de mest synbara problemen, som B-vitaminerna förhoppningsvis skall råda bot på, är mitt katastrofalt dåliga minne.
Jag vet bara inte hur jag skall komma ihåg att ta pillren…

Jag har ju i det närmaste utlovat att jag skall ha temablogg här ibland, och att det första temat skulle vara kläder (så att ni kunde få er en titt på bla min porrkjol).
Tyvärr är kamerabatteriet dödare än dött, och när jag skulle köpa ett nytt så hade de inga hemma. Men jag har beställt ett, och en klädblogg kommer så snart batteriet har anlänt.
Den som väntar på något gott…

Jag skrev härom dagen att jag såg fram mot något som skulle ha hänt igår kväll. Något missförstånd medförde att den aktuella händelsen inte inträfade förrän ikväll (men det var inte mindre trevligt för det).
Om du är nyfiken på vad det handlar om, så föreslår jag att du tar dig en titt i ett kommande nummer (jag vet inte om det är nästkommande, eller numret därefter) av Amelia.

En Häxas liv i bilder

Bloggat den | April 25, 2006 klockan 10:06 pm | Inga kommentarer än

Från Paula snor (och försvenskar) jag nedanstående.
Sök i Googles bildsök, och ta den första bilden som ger träff när du söker på.

FNs barnkonvention gäller inte i Uppsala kommun

Bloggat den | April 25, 2006 klockan 11:28 am | 4 Kommentarer

Sverige ratificerade Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter 1990. Det innebär att vi förbundit oss att att förverkliga den.

Det är landstingets eller kommunens styrelse och fullmäktige som ska se till att alla styrelser, nämnder, förvaltningar och bolag lever upp till det som står i barnkonventionen. Politikerna bör också utforma en övergripande policy för hur barnkonventionen ska förverkligas i praktiken och för hur arbetet ska utvärderas.
Barnombudsmannen

Inte så mycket att snacka om. Det finns liksom inte så mycket utrymme för alternativa tolkningar om vad det innebär.
Kan man ju tro och tycka…

Igår hade jag kontakt med en kvinna (ang något helt annat). Under vårt samtal berättade hon att hon fått besked om att barn i Uppsala kommun inte omfattas av FNs barnkonvention.
Vår fortsatta diskussion visade att detta inte var någon missuppfattning eller egen tolkning från hennes sida, utan fakta som hon fått sig tilldelat av kommunens grundskolechéf.
Hon hade, med all rätt, haft svårt att ta det beskedet för en sanning, så hon och hennes man kontaktade kommunjuristen för att reda ut begreppen.
Tyvärr bekräftade kommunjuristen bara det grundskolechéfen redan sagt; FNs barnkonvention gäller inte barn i Uppsala kommun!

Det har tyvärr inte varit möjligt att få någon klarhet i vad som ligger bakom denna okonventionella ordning. Finns det något protokollfört beslut från kommunfullmäktige, eller står Uppsala kommun per automatik över FN?
Ja, det är frågor som äger sitt berättigande.
Man kan ju tro att man enkelt skulle kunna få klarhet i detta genom att framföra dessa relevanta frågeställningar till tex kommunjuristen.
Tyvärr är det inte alls så enkelt. Istället för klarhet fick frågeställarna till svar att de var rättshaverister!
Tja, så kanske man också kan se det, om man vrider till det.

Jag lär återkomma till detta ämne, både här och i andra fora.

Andra bloggar om: FNs barnkonvention, Uppsala kommun

Häxa med porrkjol

Bloggat den | April 24, 2006 klockan 9:18 am | 7 Kommentarer

Igår åkte jag och mitt hantverksmaterial hem till Shw för att sätta oss i skenet under flitens lampa. Och vi var både flitiga och duktiga!
Ja, vi var så effektiva att vi hann med en hel del annat också; Shw såg ut som en mattant och jag såg ut som Miss Magoo, och sedan blev vi vackra. Dessutom åt vi spaghetti & köttfärssås, och som kronan på verket blev det sedan orgasmiskt god yoghurtglass!

När jag åkte hem hade jag med mig en porrkjol. Det var en kjol som Shw, den galna människan, hade tänkt skänka till Myrorna.
Ja, nu menar jag ju inte att det är galet att skänka saker till Myrorna, tvärtom. Men en så snygg kjol bör naturligtvis i första hand tillfalla en så klädsam vän som undertecknad. Det var ju liksom som två pusselbitar som äntligen hittade varandra.
Jag har mannekängat lite här i min ensamhet på morgonkvisten, och trots att kjolen titulerades porrkjol, så måste jag tillstå att jag inte kände mig speciellt porrig. Nu kan det förstås vara så att duntofflorna jag hade på fötterna drog ned helhetsintrycket. Men jag hoppas att jag får möjlighet att testa kjolen i ett helt annat sammanhang. The sooner, the better.

Jag ser med spänning fram mot morgondagens kväll. Och till Shw säger jag bara Vi måste tänka Produktplacering!

Vårsolig lördag

Bloggat den | April 22, 2006 klockan 11:45 pm | 2 Kommentarer

Imorse kom Mr T hem efter att ha sovit över hos kompisen P. Han ringde genast till kompisen R, som visade sig vara på Zooexpo. Eftersom Zooexpo var i ishallen, bara några hundra meter härifrån, så stack han dit. En stund senare kom han hem med en stor sockervadd i handen (till mammas stora glädje).
Sedan har vi inte sett mycket av honom idag. Han är ute med kompisar mest hela tiden, och skulle nog inte ens komma hem och äta om han fick välja själv.

Det känns lite jobbigt att Mr Ts vandring mot självständighet har börjat på ett så konkret plan.
Vänkretsen växer, och kompisarna bor längre bort (även om det inte handlar om längre sträckor än att han kan cykla). Jag framstår antagligen som en jävla töntmorsa, men så snart det dyker upp en ny kompis så drar jag igång ett mindre förhör. Vad heter kompisen? Var bor han? Hur gammal är han? Vilken skola går han på? Telefonnummer? Mobilnummer? osv…
Jag får väl medge att mitt smått hysteriska agerande hittills varit obefogat, då det visat sig att kompisarna är väldigt rara killar.

Det blev en ganska slö lördag. För att åtminstone göra någonting sammankallade jag familjen till en vårpromenad. Precis innan vi skulle ge oss iväg reviderades planerna, och det fick bli en cykeltur istället. Målet var Gränby centrum, där vi skulle handla.
Vi (jag och AG) hade förberett oss på en svettig runda i affären, men våra små avkommor var riktigt hanterliga

Jag blev så jäkla sugen på tomatsoppa idag, så det fick bli en sån till middag.
Jag är fortfarande mätt..!

Om du skrattar åt det här, då har du samma humor som jag!

Andra bloggar om: Zooexpo, Tomatsoppa

Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne

Bloggat den | April 21, 2006 klockan 11:01 pm | 2 Kommentarer

Jag har gått i flera dagar och tänkt att jag skulle skriva en text om minnet. Men nu kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva…

Jag fascineras av minnets funktion. Eller dess dysfunktion, om man så vill.
Jag måste vara något av en världsmästare i att minnas oviktiga saker. Ta tex en sådan sak som i vilken ordning vi lärde oss bokstäverna när jag gick i ettan! Jag kan än idag rabbla ordningen; O S M R A F E L N I Ä K T Å B… Och det är ju för bövelen en bit över 30 år sedan! Varför minns jag det?
Jag minns en gammal älskares bilnummer, trots att jag aldrig haft någon praktisk nytta av att veta det.
För 25 år sedan var jag tillsammans med en kille, vars mamma arbetade utomlands för SIDA. Jag minns än idag hennes telefonnummer i Zimbabwe! Varför gör jag det?
I femtonårsåldern lärde jag mig (av någon oklar anledning) texten till Povel Ramels Jag diggar dig. Den kan jag rabbla än idag, om du så väcker mig mitt i natten och ber mig göra det.
Någon sång som jag inte sjungit sedan jag gick i lekis - ge mig de två första tonerna, och jag sjunger sången som att jag inte hade ägnat mitt liv åt något annat!

Men att gå iväg till affären i syfte att köpa mer än en sak blir ett mission imposible om jag inte har en shoppinglista med mig.
För att inte tala om tex läkartider. På det området verkar mitt minne vara programmerat för att glömma!
Om jag har skrivit upp en tvättid måste jag sätta en lapp på näsan för att komma ihåg det - trots att tvättkorgarna skriker i ren förtvivlan.

Det är inte roligt att inse att jag redan nu har goda kvalifikationer för att bli en senil pensionär.

Andra bloggar om: Minne

My name is…

Bloggat den | April 21, 2006 klockan 12:36 am | 1 Kommentar

Jag läser (i den tabloid som försöker ge sken av att de fortfarande har någon form av journalistetik kvar) om kändisar som ger sina barn ovanliga namn.
Ovanliga namn visar att föräldrarna är originella. Att de och vill skapa själva och undvika upptrampade spår - även på det här området säger namnforskaren Agneta Sundström i artikeln.

Jag kan knappast beskyllas för att vara känd (inte än iaf, och inte utanför den egna kretsen). Jag vill heller inte påstå att jag anser mig vara speciellt originell (däremot upplever jag en överväldigande del av mina medmänniskor som originella ). Att jag vill skapa själv är en sanning, även om det inte varit de tankebanorna som lett fram till barnens namn.

Mr T delar sitt namn med 283 personer i Sverige (varav 179 är tjejer och 104 är killar), Herr Fiffig delar sitt namn med 1813 personer (varav 84 är tjejer och 1729 är killar) och Prinsessan är namne med 622 personer (alla tjejer)*.

Barnen har fått sina namn efter stor tankemöda. Jag medger utan omsvep att jag inte varit intresserad av att ge dem namn som det gått 13 på dussinet av. Det har istället varit viktigt att ge dem ett namn som passar dem och som speglar deras personlighet (hur man som förälder nu skall kunna avgöra det på ett korrekt sätt, då barnet är i det närmaste nyfött).

Jag fastnade för Mr Ts namn ungefär 15 år innan han föddes. Om jag någonsin fick ett barn (vilket jag hade bestämt mig för att inte få!), så skulle han/hon heta “Mr/Miss T”.
När jag sedan blev gravid försvann den övertygelsen som i ett trollslag. Tänk om det skulle visa sig att det inte var någon Mr/Miss T som kom ut! Ett febrilt namnfunderande tog vid, och jag visste varken ut eller in. Gode tid - vad skulle mitt barn heta?! Jag hade inte en susning.
När Mr T sedan låg på min mage (efter 36 timmars kamp - jag har gjort fullkomligt klart för honom att han är återbetalningsskyldig resten av livet) höjde han sitt huvud och såg mig rakt in i ögonen. Sedan sa han
Hej mamma, jag heter Mr T (jaja, han sa det ju inte verbalt, men mentalt).
Därmed var det problemet löst.

När Herr Fiffig var i antågande lurade han oss genom att få oss att tro att han var en Prinsessa.
Därmed var det problemet löst.
Trodde vi.
När han gjorde entré överraskade han oss med att ha en snopp. Vad skulle vi ta oss till nu? Prinsessan - som var det namn vi hade tänkt oss åt denne lille krabat, var ju inte alls ett könsneutralt namn. Det var bara att försöka tänka om, och det var inte lätt.
Det tog flera veckor, och till slut stod valet mellan “Herr Fiffig” och Hugo. Båda förslagen kom från mig, och jag kände lika starkt för dem. Det gemensamma beslutet kom när vi satt vid ett rödljus på Tycho Hedéns väg/Fålhagsleden. Jag pekade med hela handen, och sammankallade till ett snabbt familjeråd.
Innan det hade slagit om till grönt hade jag, AG och Mr T gemensamt beslutat att den lille krabaten i barnstolen hette Herr Fiffig.

Inför Prinsessans ankomst avstod vi nog medvetet från att förkovra oss alltför mycket i namntankarna. Om det nu var en Prinsessa som låg där inne i magen, så var ju namnet klart (såvida hon skulle visa sig passa i namnet). Men vi hade blivit lurade på det här området förr, så vi försökte ligga lågt.
Döm om vår förvåning, glädje och lycka när det verkligen var en Prinsessa som pluppade ut (eller ja… att hon inte pluppade ut kan jag gå i god för… det krävdes en del arbete för det).
Där var hon - vår fina, vackra, älskade, efterlängtade och underbara - Prinsessan!

Jag tror inte alls att valet av namn på barn hänger ihop med om man är känd eller inte. Det hänger nog snarare ihop med… något annat.
Jag kan bara tala för mig själv, och jag ser ingen tjusning i tanken på att stå i fönstret och ropa Emma, kom in och ät bara för att se 15 barn komma rusande.

Att namnet har stor betydelse är jag den första att intyga.
Själv valde jag att byta namn vid tretton års ålder. Jag kände helt enkelt att jag inte var en X. Jag var ju en… theWitch..! Alla i min omgivning beordrades att tilltala mig med mitt “nya” namn. Jag svarade inte på tilltal med mindre!
När jag fyllt 18 tågade jag iväg till pastorsexpeditionen (såsom man gjorde på den tiden), och ändrade mitt namn även i juridisk mening.

* Källa: SCB

Han körde som en biltjuv!

Bloggat den | April 19, 2006 klockan 12:32 am | Inga kommentarer än

När klockan hade passerat midnatt pekade jag med hela handen, och kommenderade ut AG med soporna.
Du kommer tro att jag ljuger sa han när han kom in igen. Ute vid soprummet stod nämligen en hel yrkeskår, som har som arbetsuppgifter att peka med hela handen. Poliser.
Nu var det väl inte soprummet de var intresserade av, utan en uteplats i närheten. Där hade nämligen en bil farit in genom staketet i full fart.
Huruvida föraren hade tagit det långa benet före innan ordningsmakten var på plats framgick inte. Det går säkert att läsa i UNT imorgon.
Men kom ihåg var ni läste det först!

Efter påsklovet

Bloggat den | April 18, 2006 klockan 11:25 pm | Inga kommentarer än

Igår morse när jag stod och gnuggade sömnen ur ögonen tyckte jag att jag såg R (som Mr T så entusiastiskt hade kommit in och hojtat om kvällen innan) gå förbi utanför.
Snabbt som tusan fick jag på mig kläderna, eftersom jag tänkte att hon nog var på väg hit. Men ingen R dök upp. Jag hade väl sett fel, då.
Mr T gick ut och lekte, och då visade det sig att D (Rs son) var här ute på gården och väntade på honom
En stund senare dök R upp, och nu kom hon och knackade på. Vi bestämde att hon och D skulle åka hem, och så skulle jag och Mr T komma efter på våra cyklar.

Några minuter efter att vi klivit in hemma hos R ringde hennes man. Han var på väg hem från sin jourtjänstgöring, och hade just hört på radion om självmordsattentatet i Tel Aviv. R (som kommer från Tel Aviv) slog genast på en hebreisk radiokanal. Där var rapporteringen i full gång. Hon sprang in i vardagsrummet och slog på en israelisk TV-kanal. Där var rapporteringen också i full gång, i ren 11 september-anda.
Restaurangen där sprängningen ägde rum var Rs mammas kvartersrestaurang. Tack och lov, så satt hon just nu tryggt i en soffa i Uppsala. Men det var naturligtvis svårt för henne att se förödelsen, och inte veta om vännerna levde.
R ringde sina syskon, och de var alla i säkerhet.

Utöver dessa hemskheter blev det ett trevligt besök. Mr T och D hade funnit varandra som två pusselbitar redan kvällen innan, och lekte nu som att de aldrig hade gjort annat.
Vi tittade på en videofilm från tiden när D föddes. Han är knappt ett år yngre än Mr T, så det fanns även sekvenser när lilla bebis-Mr T låg och sov på Rs stora gravida mage.

När vi cyklade hem hade Mr T med sig en inbjudan till Ds födelsedagskalas på söndag, och jag hade med mig ett webbuppdrag (att göra om hemsidan till Rs företag).
Så kan det gå.

Nu har skolan och lekis äntligen börjat igen.
Det märktes att barnen var ovanligt sega imorse (efter att ha fått lite sena vanor under lovet), men jag - som inte hade sovit en blund på hela natten - piskade upp dem ur sängarna.
Ikväll var de ovanligt lättnattade, så vi får hoppas att det går åt rätt håll.

Jag har blivit en inbiten spelare på Betapet. Tidigare har jag alltid spelat på Ordspel, men eftersom det kostar pengar där (och Betapet är gratis) så känns övergången helt naturlig.

Påskdagen

Bloggat den | April 16, 2006 klockan 11:52 pm | 1 Kommentar

Gårdagens påskmiddag hos vännerna var en njutning för såväl mage som öga och själ. Prinsessan och Herr Fiffig lekt så snällt att vi nästan började känna att vår omgivning nog inte tror oss när vi berättar om deras normala framfart.
Ok, efter en stund blev de lite varma i kläderna, men det var inte i närheten av hur det brukar vara hemma.
Efter maten åkte ett Scrabble fram på bordet. Ni vet ett sånt där med spelbräde och spelmarker - ingen dator så långt ögat nådde (såvida man inte höjde blicken lite… men den datorn var inte på något sätt inblandad i vårt spelande). Det var hur kul som helst, och det kändes så socialt att ha ögonkontakt med sina medspelare. Jag kan ärligt säga att det är minst 25 år sedan jag spelade scrabble irl, men på nätet är jag en inbiten spelare.
Aha-upplevelsen av den sociala samvaron att spela irl fick mig att på stående fot (eller på sittande arsel, om man så vill) bestämma mig för att kvista iväg och köpa ett scrabble i veckan som kommer.

Inte nog med att vi var mätta och belåtna när det var dags att åka hem.
Nejdå, vi fick med oss matlådor innehållande massor av smaskigheter. Ja, vi fick med oss en del annat också.

Idag har dagen ägnats åt att försöka överleva. Det är inte odelat roligt när Herr Fiffig har lov från lekis… Han och Prinsessan är inte alltid en rolig kombination när de är hemma tillsammans dag efter dag.
Men imorgon måste jag få tystnad och tid för mig själv här hemma, annars förgås jag!

Ikväll kom Mr T inspringande och hojtade
Mamma, det är nån där ute som du känner… ni är kompisar, och kände varandra när jag var liten… Du kan väl komma ut och säga hej?
Jag var nyss uppstigen ur badet, och satt iklädd bara morgonrocken (vid datorn, och spelade scrabble…), så jag kände inte direkt för att springa ut på gården.
Vem är det då? Vad heter hon? frågade jag.
Jag vet inte… men här… sa Mr T och höll fram en lapp. Hon skrev upp sitt telefonnummer.
Jag kände genast igen numret. Det var alltså R som hade haft vägarna förbi här. Hon hade känt igen Mr T, trots att det måste vara sex år sedan hon såg honom! Hon frågade honom om hans namn, och eftersom han har ett ovanligt namn så förstod hon att hon hade rätt.
Men jag var både oklädd och mitt inne i en match, så Mr T fick gå ut ensam och prata med R. Det gjorde han gärna
Jag skall ringa henne imorgon.

Som ett avbräck från all den påskmat vi har proppat i oss de senaste dagarna beställde barnen plättar till lunch idag. Eftersom Mr T hade en kompis här, så tänkte jag att det var lika bra att göra en ordentlig laddning (så kan man dessutom frysa in i lagom förpackningar, som barnen kan ta med sig på utflykter). Jag flippade en bra bit över 100 plättar innan smeten äntligen var slut. Då var jag så less på plättar att jag för länge sedan hade bestämt mig för att själv hoppa över lunchen.

Och nej, det blev ingen hundutställning idag ;(

Wroom wroom with the punkterad cykel

Bloggat den | April 15, 2006 klockan 12:46 am | 1 Kommentar

Rottis Idag har jag och Prinsessan varit och hälsat på Patsy Darling och Little Jo. Vi fikade, pratade, promenerade och lekte i lekparken. Det var trevligt, men jag blir fortfarande inte klok på det där med Jehovas vittnen… Hur mycket jag än läser om det (vilket hittills inte varit speciellt mycket, det får jag medge) så ser jag inte lockelsen i det.
Men jag antar att jag inte tillhör en av de utvalda, så det spelar nog ingen roll.

Ikväll tog jag min sexkilometersrunda på cykeln. Det gick i ett hyfsat tempo, även om jag inte tog i så att det smakade blod i munnen.
Under cykelturen sjöng jag i korus med Tommy Körberg (I mitt hjärtas land), Rikard Wolff (Vackra pojkar, vackra män) mfl. Jag tror minsann att hela norra Uppsala kunde njuta av skönsången!
Tyvärr hade jag fått punka på min cykel tidigare idag (och inte hunnit laga den), så jag lånade AGs cykel. Hans växlar funkar lite sådär (för att uttrycka mig milt), och ena bromsen är helt ur funktion. Andra bromsen… funkar nästan.
Men vafan, jag var inte ute för att bromsa, utan för att svischa fram!
Hur som helst, så behöver nog familjens cykelpark en rejäl vårgenomgång.
(Något jävla kötthuvud har ju dessutom varit framme och dragit ur ventilerna ur både Prinsessans och Herr Fiffigs cykeldäck)

Jag satt och rensade i min mailbox (det var extremt välbehövligt), och slogs av några funderingar.
Med den absolut övervägande delen av de jag har mailkontakt med, så utväxlas “tvåradersmail”. Den ena undrar över något, och den andra svarar. Ibland blir mailen längre, ibland diskuteras något djupare och ibland flamsas och tramsas det en hel del, men ni förstår vad jag menar.
Men så finns det undantagsfall som verkar tycka att en påbörjad mailkonversation aldrig skall ta slut. Själv känner jag att om jag har svarat på samma sak både två och tre gånger, så blir det aningen löjligt om jag förväntas göra det även en fjärde gång.
Naturligtvis anser jag att ett skickat mail skall besvaras, men måste det verkligen besvaras gång på gång?
Mina funderingar är inte kommen av någon mailträta, utan är mest bara en förundran.

En vän ringde och bjöd hela familjen på påskmiddag imorgon. Hur trevligt som helst, ju!
Behöver jag säga att barnen blev entusiastiska?
Hoppas att jag hinner laga däcket på cykeln innan det är dags att ge sig iväg. Annars får jag väl ta kvasten.

Ikväll gjorde jag ett försök att spela lite Betapet.
Jodå, det gick väl ganska hyfstat, även om gränssnittet kändes aningen ovant.
En annan sak som bidrog till att jag kände mig som ett ufo var att de övriga spelarna verkade vara omogna gymnasister (att döma av hur konversationen såg ut i chatten). Men jag är inte den som är den, utan tänker ge siten ett par chanser till.

Om allt går enl. planerna, så skall jag åka på hundutställning på söndag. Kul!
Min hundlängtan växer sig bara starkare och starkare. Jag vill verkligen bli matte till en rottis.
Fram tills den dagen är kommen, så ägnar jag tiden åt att skaffa mig den kunskap som behövs. Och så har jag reggat mig på en hundcommunity.
Anledningen till att jag (förhoppningsvis) skall åka på utställning i helgen är naturligtvis att jag vill titta på hundar och förhoppningsvis insupa lite mer kunskap. Men mest av allt åker jag dit för att kusin M skall ställa ut sina labratorer.

Dagens gnäll

Bloggat den | April 14, 2006 klockan 12:46 am | 2 Kommentarer

En av alla de bloggar jag har “hittat” på sistone, så vill jag idag speciellt nämna Dagens gnäll. Där kan jag varmt rekommendera ett besök.

Inspirerad av ovan nämnda bloggare tänkte jag att jag skulle ta och gnälla lite själv.
Håll till godo;

Plastfolie
Allvarligt talat, hur har tillverkarna av plastfolie tänkt sig det hela?
För det första, så är det ju stört omöjligt att få tag i en flik på rullen, så att man kan dra ut en lagom stor bit. Och när man till slut ändå lyckas (efter att ha tagit hjälp av naglar, tänder, knivar och andra vassa föremål), hur skall man då få av plasten? Med hjälp av den tandade metallkanten som (ibland) finns på förpackningen? Tillåt mig småle. Då kan man lika gärna använda en smörkniv!
När man till slut ändå fått loss en bit plastfolie - vad händer då?
Just det, den viker ihop sig på något sätt, och kladdar fast sig i sig själv.
När man till slut lyckas - något sånär - få plasten över salladsbunken, så infinner sig nästa fråga; Vaddå tätslutande?
Men vid det här laget har man slutat bry sig, och vill bara komma ut ur köket så snabbt som möjligt.

Och nej, det har ingen betydelse vilket märke det är på plastfolien.

GRANIT Maxi portion
(det är snus, kan jag berätta för den oinsatte)
Detta var ett av de första “lågprissnusen” som dök upp på marknaden. En dosa innehöll 20 prillor, och kostade 15:-.
Ganska ok, måste jag säga.
Idag såg AG av en slump att det helt plötsligt bara är 16 prillor i varje dosa.
Tror ni att priset har sänkts till 12:-? Nej, naturligtvis inte. Det här är den fulaste sorten av prishöjningar, om man frågar mig.
Fy skäms på er, Fielder & Lundgren!

Jag hade tänkt gnälla på fler saker, men jag tror jag nöjer mig för ~~idag~~ inatt. Men jag håller inte för otroligt att jag kan återkomma i frågan.
Sverker Olofsson kommer att framstå som en välkammad korgosse när jag kommer upp i varv.

Glad Påsk

Bloggat den | April 13, 2006 klockan 6:36 pm | 1 Kommentar

Prinsessan, N, A, Mr T och Herr Fiffig Gosh, vilken dag!
Mr Ts kompis R åkte hem tidigt i förmiddags.
Efter frukost började jag och AG leta fram kläder för att kunna klä ut tre små påskkärringar/påskgubbar. Det var inte lätt, men vi lyckades till slut.
Vid lunchtid kom A och N, och hela barnaskaran fick sätta sig runt köksbordet för att rita påskbrev. Under tiden sminkade jag dem en efter en (utom Herr Fiffig, som inte ville bli sminkad).
Till slut var den entusiastiska barnaskaran redo för att gå ut och vara påskkärringar. De kom hem en gång och lämpade av godis, och sedan bar det iväg ut igen. Jösses, så mycket godis de fick! Och pengar också!

Efter maten blev det ganska stojigt här. Fem barn som ville ha sina godispåsar (jag hade suttit och delat upp godiset med extrem millimeterrättvisa), kompisar som ringde på dörren i en aldrig sinande ström, barn som inte ville leka med sina småsyskon, påskkärringar som ringde på dörren, barn som ville gå ut, barn som ville stanna inne…
Vi har sagt till Mr T att om A har sin lillebror N med sig när han kommer, då måste även Prinsessan och Herr Fiffig få vara med och leka. Ok, jag förstår att det inte är så roligt att tvingas ha småsyskonen med, men om den enes syskon får vara med, så måste den andres syskon också få vara det.
Jag tycker synd om Mr T och A, för de kan aldrig leka för sig själva. N följer alltid med, och jag har väl egentligen ingenting emot det, men samtidigt tycker jag att Mr T och A måste få leka själva ibland. Men enl. A så har deras mamma sagt att han inte får åka hit om inte N får följa med…

Av de påskkärringar som florerat i området idag, så utgjorde vår femhövdade skara ett av undantagen. Undantag på så sätt att de var utklädda. De flesta påskkärringarna var inte utklädda (!) och vissa hade inte ens ritat påskbrev!
Jag är knappast känd för att vara konservativ, men när det gäller traditioner som har med häxor att göra, då får man bannemig inte häda!
Dessutom måste jag säga att det känns mer som tiggeri än påskkärringeri att gå omkring utan påskbrev och kostymering.
Basta!

Idag hittatde jag mig själv länkad hos en 17-årig tjej. Jag blev tokstolt, men sedan tänkte jag Varför skulle jag inte vara det? Jag är ju ungdomlig som få, så det är väl helt naturligt.
Hur som helst, så måste den här tjejen vara mycket intelligent. Hennes goda smak tyder på det.

(Det är AG som har tagit dagens bild)

Inför påsken

Bloggat den | April 12, 2006 klockan 9:42 pm | Inga kommentarer än

Korvchock! Idag har det känts att barnen har lov. Prinsessan och Herr Fiffig har farit omkring som två duracellkaniner. Men eftersom vädret har varit bra, så har vi kunnat skicka ut dem ett par vändor.
Mr T och hans kompisar har sprungit fram och tillbaka här, och stundtals har det känts som att vi drivit en ungdomsgård. Nu är kompisen R här, och skall sova över. Imorgon kommer kompisarna A och N, och så skall hela barnaskaran gå ut och vara påskkärringar (påskgubbar/påskkaniner).
Teatersminket som jag köpte för ett tag sedan lär komma till användning…

Ikväll när jag var nere på ICA var jag bara tvungen att plocka fram kameran och ta ett kort.
Är det så att skvallerpressen börjar känna sig hotade av kvällspressens alla chockrubriker och taskgrepp, och därför bestämt sig för att vrida det hela ett varv till, eller vad är det frågan om?

Hurra!!!
Nu står grovsopskontainern uppställd här utanför. Jag trodde inte att den skulle komma förrän efter påsk, och det är väl sällan man blir så glad av att ha fel.
Nu vet jag vad påskhelgen skall ägnas åt!

Ja det är våren, ja det är våren…!

Bloggat den | April 10, 2006 klockan 10:02 pm | 4 Kommentarer

Nu radar de upp sig som på ett pärlband; Vårtecknen!
Ett av dem slog till med full kraft igår kväll - Allergi.
Jippie..!
Eller inte.
Men ok, jag skall inte klaga. De allra flesta allergiker har det betydligt värre. Jag får bara lite täppt och rinnig näsa, och det kan oftast hållas i schack med hjälp av allergimedicin.

Nästa vårtecken - Hundskit - har ploppat upp som svampar ur jorden den senaste veckan, allteftersom snön töat bort.
Jag fascineras varje gång jag ser en hög med hundskit. Jag menar, hur svårt kan det vara att plocka upp det? Är det fler saker man nonchalerar i sitt hundägande, tex att man struntar i att ge djuret mat (nej det gör man uppenbarligen inte, att döma av de högar vi andra tvingas sicksacka mellan ute på gator och torg)? Och hur gör man vid de egna toalettbesöken, struntar man i att torka sig?
Jag bara undrar.

Ikväll när jag cyklade ned till affären kunde jag konstatera ett av de mest efterlängtade vårtecknen - Sopbilen (och då menar jag inte den sopbil som hämtar vårt hushållsavfall) hade varit ute och sopat bort grus!
Wow! Det får mig alltid på bra humör!
Jag får sådan lust att gå ut och hoppa både hopprep och hage. Om solen skiner imorgon skall jag nog rota fram barnens asfaltskritor och gå ut och rita en hage.
Ja, så får det bli.

Tussilagon - detta obligatoriska vårtecken - har hittills lyst med sin frånvaro. Åtminstone inför mig.
De senaste veckorna har jag tvärnitat flera gånger med cykeln, eftersom jag sett något gult lysa intill cykelbanan. Men det har visat sig vara godispapper/plastbitar/kapsyler eller annat.
Nåja, denna nedskräpning fick mig att känna vårlycka för någon sekund i alla fall.

Inatt (eller okristligt tidigt imorse var det nog) sipprade ett annat välkommet vårtecken in genom glipan på fönstret - Fågelkvitter.
Det är verkligen rogivande med fågelkvitter, när man sitter och arbetar ända fram på småtimmarna, medan familjen sover.
Ja, det är ju rogivande med fågelkvitter annars också.

Nu står det väl inte på förrän nästa vårtecken dyker upp. Och det gör det alltid, lika säkert som Amen i kyrkan.
Jag pratar om blottarna.
De brukar ju dyka upp i var och varannan buske så snart temperaturen kryper upp över nollstrecket, så ni skall se att vi snart har dem här.

Ett vårtecken som jag fortfarande längtar efter, är den dagen jag kan lägga undan långkalsongerna på sommarförvaring.
Men det brukar ju i det närmaste dröja fram till midsommar innan jag gör det, så det dröjer väl ett tag till.

Det säkraste vårtecknet av dem alla, måste väl ändå vara när jag drar en av mina favoritvitsar;
Vi har vår i luften - var har ni er?

Operation Vårröjning

Bloggat den | April 9, 2006 klockan 11:54 pm | 4 Kommentarer

Mr T har sovit hos en kompis sedan i fredags, men kom hem lagom till vår (något sena) frukost i förmiddags.
Efter frukosten drog Operation Vårröjning igång. Mr T kommenderades in att städa sitt rum, och han tog hjälp av den alltid så städvilliga Prinsessan. Jag och AG gav oss i kast med övriga lägenheten. Vi blev inte klara idag, men vi kom en bra bit på väg.
Kontainern för grovsopor (som kommer en gång i kvartalet) kommer någon gång efter påsk, och det får mig att bli entusiastisk som ett barn inför julafton. Här skall röjas!
Jag hoppas innerligt att jag hinner med att röja i förrådet också, den här gången.

Herr Fiffig har tillbringat helgen hos Majsan, och kom hem ikväll. Han är alltid lika mysig när han kommer därifrån.
*myspys*

Eftermiddagen/kvällen har ägnats åt att hantverka tillsammans med Shw. Behöver jag säga att det var lika trevligt, mysigt och roligt som vanligt? Eller att timmarna bara flög sin kos?

Jag har fått en (på sitt sätt intressant) kommentar på mitt inlägg Nu is the bottom nådd, Expressen.
Varför tar du inte bort kommentaren? undrade någon i ett mail. Svaret är att det är mig helt främmande att utöva censur (såvida det inte handlar om något som direkt strider mot lagen). Det enda jag har gjort är att jag ersatt ett angivet personnamn med ***. Och ja, det är ju också en form av censur, men därtill såg jag mig nödd och tvungen. Alternativet hade varit att ta bort hela kommentaren, och det ville jag inte.
Ja, så har jag naturligtvis mailat till “mickes” arbetsgivare också. Jag tänkte att de säkert är intresserade av att veta vad de anställda gör på sin arbetstid. Eftersom jag är på extra gott humör idag, passade jag även på att tipsa dem att råda “micke” att vidga den litterära konsumtionen. Av hans begränsade sätt att uttrycka sig, tycks den uteslutande bestå av tabloidpressen.
Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Fotobloggen är uppdaterad.

Hantverk vs. läsare

Bloggat den | April 7, 2006 klockan 11:42 pm | 2 Kommentarer

Nä, ärligt talat så tror jag inte att det blir någon uppdatering här inom de närmaste timmarna. Vem vet, det kanske tar ett dygn eller mer (hemska tanke!).
Jag har fastnat i en orgie av hantverksbeställningar, och ni förstår säkert att sådant går före er, kära läsare.
Men hav förtröstan - jag har noga dokumenterat det senaste dygnet i mitt liv, och detta kan avnjutas i fotobloggen.

Titta och njut.

Er tacksamhet är min belöning.

Jag är så smart att jag är korkad!

Bloggat den | April 7, 2006 klockan 8:56 pm | 3 Kommentarer

Var det inte det jag visste; Intelligens och galenskap bor grannar, och tomtgränsen är hårfin.

Du fick en score på 11 av 11 möjliga
Din karaktär: Du har nog fuskat!
Allt var rätt. Testen har avslöjat att du nog har fuskat! Att lura sig själv är något av det dummaste man kan göra, och visar på en mycket låg intelligens.

Hmm… var det där en förolämpning som borde tolkas som en komplimang? Och vad skall man säga om det?
Min reflektion är att frågorna knappast var varken svåra eller knepiga. Omdömet kanske säger mer om den som har konstruerat “testet” än om mig. Eller kan det vara så illa att jag även fuskade mig genom Mensas övervakade intelligenstest (inga som helst jämförelser i övrigt med ovan nämnda test), och inte alls tillhör de 2% av jordens befolkning som har högst IQ.

Hur korkad är du?

Jag är ingen seriemördare

Bloggat den | April 7, 2006 klockan 5:13 pm | Inga kommentarer än

0-10 poäng
Det något udda draget i din personlighet är inget att oroa sig över, det kanske till och med ger dig fler sociala inbjudningar än gemene man. Parta på - du är inget hot för samhället!

Är du en potentiell seriemördare?

Bara lilla jag

Bloggat den | April 6, 2006 klockan 12:13 am | 3 Kommentarer

För en stund trodde jag att det var så att jag hade gått omkring och inte sett skogen pga alla träden. Att jag hade bara hade blivit hemmablind.
Men så var det nog inte. Jag vet inte vad det var. Men det var kul så länge det varade, det kan jag inte förneka.

Jag har börjat lägga över inlägg från min förra blogg till arkivet här. Det tar sin rundliga tid, eftersom jag gör det manuellt (inte ens jag kunde ana att jag hade skrivit så många skitinlägg, som måste sorteras bort).
Vem vet, jag kanske borde ta och fixa en länklista och lägga in en presentationssida här när jag ändå är i farten.
Ja, jag slutar då aldrig att förvåna.

Oh shit. Barnens påsklov närmar sig med stormsteg. Det är bara att ladda, och se glad ut.
Måste man koka ägg och rita påskbrev då?

Om si, och om så, och om ditt, och om datt, så ser det ut som att jag och AG kan få en gemensamt barnfri helg i slutet av månaden.
*svindlande tanke*
Det har inte hänt sedan… sedan… Nej, det har aldrig hänt tidigare. Senast vi var helt barfria tillsammans var för… tre år sedan. Då var syrran här på besök, och vi passade på att smita ned på stan och dricka öl några timmar.
Undrar om vi skall ge oss i kast med någon gemensam aktivitet, om det går i lås den här gången. Hur som helst, så kan inget annat än någon mycket exklusiv aktivitet komma på fråga!

Politikchock - theWitch försvarar en moderat!

Bloggat den | April 5, 2006 klockan 10:21 pm | 2 Kommentarer

Håll i hatten, för nu skall jag göra något jag aldrig gjort tidigare (vad jag kan minnas), och sannolikheten för att jag kommer göra det igen är väl försvinnande liten.
Jag tänker försvara en moderats handlande.

Det handlar naturligtvis om Gunnilla Carlssons underkända avdrag i deklarationen, som lett till att hon nu hoppar av en del uppdrag.
Varför då, Gunilla? Varför hoppar du av?

Det står var och en fritt att yrka på avdrag för vad som helst, som man anser vara nödvändigt för att kunna utföra sitt arbete. Och andra avdrag som man anser vara relevanta, för den delen. Det är inte olagligt.
Om jag anser att det är nödvändigt att omge mig med dyrbara växter för att klara av mitt arbete, så måste jag väl för tusan få anse det. Om Skattemyndigheten sedan gör en annan bedömning, så får jag antingen godta det eller överklaga. Men jag har bannemig inte gjort något olagligt iom mina avdragsyrkanden.
Olagligt blir det först när man undlåter att ta med sådant som skall ingå i deklarationen.
Sedan kan jag ju tycka att Gunilla Carlsson gjort lite väl fantasifulla och osnygga försök till avdrag, but still - om hon vid deklarationstillfället ansåg att detta var relevant, så kan jag inte se på vilket sätt hon handlat fel.
Det är väl vardagsmat för många, att man får sina avdragsyrkanden underkända.

Om jag tar mig själv som exempel, så fanns det en tid då jag yrkade på 10% skattereduktion, eftersom jag ansåg att jag som nykterist inte belastade samhället med lika mycket sjukvård som icke-nykterister.
Nej, de avdragen gick inte igenom, och det var inget jag trodde att de skulle göra heller. Det hela var mer en politisk manifestation från min sida.
Ja, så jobbig och rabiat var jag när jag var nykterist.
Nu är jag inte nykterist längre, bara jobbig och rabiat.

Nyhetsrapportering i frågan:
Svenska Dagbladet
Stockholm City
SVT
Dagens Nyheter
TV4

Andra bloggar om: Gunilla Carlsson

Offentliga uppgifter är sekretessbelagda!?

Bloggat den | April 5, 2006 klockan 2:46 pm | 2 Kommentarer

Telefonsamtal med Försäkringskassan:
theWitch: *ställer en fråga*
Tjänstemannen: Varför vill du veta det? Vad skall du ha de uppgifterna till?
theWitch: Det jag frågar om är en offentlig uppgift, och du begår ett tjänstefel genom att ifrågasätta varför jag vill veta det.
Tjänstemannen: …jaha… *tystnad*…euhm… *svamlar och mumlar, men vägrar besvara frågan*
theWitch: Skulle jag kunna få ditt namn?
Tjänstemannen: Vad ska du ha det till!?!
theWitch: Du arbetar på en myndighet, och är därmed skyldig att uppge ditt namn.
*klick* Där fick jag luren i örat!

Ringer till skattemyndigheten istället:
theWitch: *ställer samma fråga som ovan*
Tjänstemannen: Det kan jag inte svara på. Det är sekretess på det.
theWitch: Nej, det är en offentlig uppgift.
Tjänstemannen: Jahaa…. *tystnad*
Tjänstemannen bläddrar i papper och pärmar i säkert fem minuter.
Tjänstemannen: Ok… vad var det du ville veta..?
theWitch: *berättar igen*
Tjänstemannen: *besvarar frågan*
theWitch: Tack för hjälpen.

Jag blir nästan mörkrädd av att tjänstemän som är satta att besvara frågor inte känner till en så basal sak som vad som är offentliga resp. sekretessbelagda uppgifter. Istället valde de att tro, gissa och chansa, och räknade uppenbarligen inte med att jag skulle veta hur det faktiskt förhåller sig.
Det var inga “känsliga” uppgifter, varesig för rikets säkerhet eller någon enskild person, jag bad om.
Jag frågade inte om några konstigheter, och jag kan knappast ha varit den första som har ställt en fråga av det här slaget. Undrar hur många innan mig som har nöjt sig med en lögn till svar.

Jag blir skrämd av att myndighetsrepresentanter kan ljuga i sin tjänsteutövning, även om det (som i det här fallet, hoppas jag) må vara i strid med bättre vetande.
Den bristande kompetens som detta uppvisar, är minst lika skrämmande.

Andra bloggar om: Försäkringskassan, Skattemyndigheten, Offentliga uppgifter, Sekretessbelagda uppgifter

Ett stycke surrealism

Bloggat den | April 4, 2006 klockan 5:55 pm | Inga kommentarer än

Imorse när jag tittade ut genom köksfönstret såg jag att det töade ordentligt. Vattnet forsade ned från Majsans balkong.
Nej men vänta… det kom ju inte från Majsans balkong… det kom ju från himmelen…
Töade himmelen??
Vid en närmare titt såg jag ju att det inte var vatten som kom ned. Det var stooora tunga snöflingor som föll.
*yyylaar!!*
Snöandet tilltog och höll i sig några timmar, men gav till slut med sig.
Jag tyar inte med mer vinter!

I förmiddags fick jag akut ont i ena axeln. Jag vet vad muskelinflammation i axeln vill säga (har varit sjukskriven för det under låång tid, för läänge sedan), men det här var något annat.
Det gjorde så fruktansvärt ont, och tårarna började tränga fram i ögonvrån. Värken strålade ned i armen.
Jag gjorde inget speciellt när värken kom, såvida det inte anses vara speciellt att klämma i sig ett par donuts som AG dykt upp med…
Jag tog en värktablett och bad AG smörja in min axel med tigerbalsam (det bästa smörjmedel som fanns hemma). Sedan la jag mig i sängen, och kved av smärta. Jag kunde inte röra mig.
Jag måste ju ha fått en blodpropp.
Minst.
Efter en stund lättade smärtan lite, och jag somnade av ren utmattning. Jag drömde de mest surrealistiska drömmar.
Jag fick ett mycket kontradiktoriskt sms, och visste inte hur jag skulle tolka det. Jag slets mellan hopp och förtvivlan. Det var i det närmaste omöjligt att läsa smset, eftersom det hade en brokig bakgrund, och texten blinkade fram.
Jag och Prinsessan befann oss på en båt. Det verkade vara en Danmarksfärja, även om den inte alls såg ut som en sådan. Där stötte jag ihop med en pojkvän från långt tillbaka i tiden. Jag blev glad att se honom, och sken upp. Han, å sin sida, tittade på mig med skräck, och ställde sig framför flickan han hade med sig (jag gissar att det var hans dotter, hon var i 10-årsåldern), som för att skydda henne. Istället för att besvara mitt “hej” motade han snabbt in henne i en hiss. När färjan la till i hamnen ropade man ut i högtalarna att den fd pojkvännen och hans familj valt att låsa in sig i en hytt, istället för att gå iland.
(Det borde vara något för en drömtolkare att bita i…)
Efter någon timme vaknade jag, och smärtan i axeln var borta.

Kvinnor får oftare borelia än män meddelade morgonens nyhetssändningar. Jaha, det stämmer iaf inte på mig. Jag då haft en man oftare än jag haft borelia.
Det säger dock ingenting om frekvensen av karlar i mitt liv, för jag har aldrig haft borelia.

Check vs. Plump

Bloggat den | April 3, 2006 klockan 11:13 pm | 2 Kommentarer

Dagens checklista:

Vakna - Check!
Fylla i (och skicka iväg!) den där blanketten - Plump!
Ringa M för att få mer info om den kommande hundutställningen - Plump!
Skriva upp ny tvättid - Plump!
Ringa brorsan - Plump!
Skriva brev till E (ni vet ett sånt där riktigt brev, som levereras av en livs levande brevbärare) - Plump!
Vika kläder som tvättades i helgen - Plump!
Ta kontakt med näringsidkare ang. Projektet - Plump!
Maila berörda myndigheter ang. Projektet - Plump!
Kontakta Street - Plump!
Putsa fönster - Plump!
Inhandla den medicin som Doktor Carina ordinerade - Plump! (F’låt!)
Byta gardiner - Plump!
Inhämta mer info om kommande ZooExpo - Plump!
Skriva div mail - Plump!
Cykla min nyfunna cykelrunda - Plump!

Nä, det verkar inte som att jag har gjort ett endaste dugg idag. Jag har nog mest bara legat på divanen och käkat praliner.

Reflektioner

Bloggat den | April 3, 2006 klockan 1:52 pm | Inga kommentarer än

Jag tänkte reflektera på ett par av mina tidigare inlägg.

Den första reflektionen handlar om texten Nu is the bottom nådd, Expressen.
Nej, jag är inte så naiv att jag tror att en läsarbojkott knappt ens har mariginell betydelse för Expressen. Det handlar väl snarare om att jag bojkottar Expressen för min egen skull (på samma sätt som jag bojkottar andra saker för min egen skull, även om jag inte tror att jag samtidigt löser några världsproblem).
Därmed inte sagt att jag inte skulle vara den första att hurra om Expressen drabbades av sjunkande upplaga och flyende annonsörer.
Visst är det så att tidningarna ger läsarna vad de vill ha (men med den argumentationen kan man å andra sidan publicera precis vad som helst), och på samma sätt är det viktigt för mig att jag visar tidningen vad jag inte vill ha.

Det är många bloggare som har skrivit om detta, och nedan följer länkar (utvalda på måfå) till en bråkdel av dem. Jag hade helst velat presentera en lista där lika många var för- som mot. Men jag kan inte hitta fler som försvarar Expressens agerande, hur jag än letar.

Heaven on earth
Stimulansbloggen
Kulturbloggen
Aggeman
Åsa
Bloggen Bent
Joshua_Tree skrev om fenomenet redan när det handlade om den sk kanibalen.
Henrik har skrivit om det lite varstans i andras bloggars kommentarer. Tyvärr inte i sin egen blogg.

Min andra reflektion handlar om texten Är Victor en sexköpare?
Victor är en av karaktärerna i Pleasure, som jag såg i fredags. Anledningen till att jag ställde frågan här i bloggen var att jag inte på något sätt anser att Victor är en sexköpare (vilket pjäsen i sig påstår att han är).

Ärligt talat, så kan jag inte förstå hur man kan få det till att Victor köpt sex. Han betalade för mat och husrum, och fick dessutom uppleva lyckan av att ha sex med en kvinna han blivit huvudlöst förälskad i. Den summa han betalade för sin vistelse föändrades inte av att han hade sex med dottern i familjen.
Om Victor hade hetat Victoria, men omständigheterna i övrigt hade varit identiska, hade Victoria då varit en sexköpare?
Jag ville gärna ta del av hur andra uppfattade det, och det är inte för sent att uttrycka en åsikt.

Är Victor en sexköpare?

Bloggat den | April 2, 2006 klockan 12:48 pm | 10 Kommentarer

Tjugotvååriga Victor bryter upp från sin medelklassbakgrund, och reser som backpacker i Thailand. De första dygnen tillbringar han på ett hotellrum i Bangkok. Stadens puls är för mycket för honom, och han föredrar att ligga på sängen och njuta av takfläktens cirkulerande.

Efter några dagar sätter han sig på bussen för att åka ut på landsbygden. Han hamnar i en by, belägen vid en bergssluttning. Där får han hyra en bungalow av en familj. Victor trivs, och upplever i det närmaste att detta måste vara paradiset på jorden. Familjen är mycket gästvänlig, dottern Sopá är den vackraste kvinna han någonsin sett, och miljön ger honom en inre harmoni han aldrig upplevt tidigare.
Sopá guidear Victor i bergen. Hon berättar vad bergstopparna och blommorna heter. Victor är så lycklig!

En kväll kommer Sopá in till Victor i hans bungalow. Hon smeker honom på hans ben, och det leder snart till att de har sex med varandra. Victor kan knappt tro att det är sant. Han är så förälskad och lycklig.

Victor kan inte sluta tänka på den underbara Sopá när han kommit hem till Sverige. Han skickar ett par hundra i månaden till familjen, eftersom de inte hade det så gott ställt. Familjen skickar bilder på köket, som de nu kunnat renovera tack vare de pengar som Victor skickar (när Victor var i Thailand betalade han naturligtvis familjen pengar för mat och husrum).

Victor funderar på om han skall be Sopá komma till Sverige, men undrar samtidigt om det skulle fungera. Hur som helst, så är minnet och känslan han bär med sig av henne fyllt av lycka och kärlek.

Har Victors agerande gjort honom till en sexköpare?

Andra bloggar om: Sexköp

Business and pleasure?

Bloggat den | April 1, 2006 klockan 1:23 am | 1 Kommentar

Igår när jag och Herr Fiffig cyklade hem från stan så tittade den äntligen fram Solen!
Ja, Jaa, JAAA!! Äntligen var våren kommen!!
Nej.
Det första jag fick se när jag tittade ut genom fönstret imorse var snön som föll. Och den har fortsatt att falla hela dagen.
*spysuck!!*

Mamma, det är inte äckligt med ketchup på mackan sa Herr Fiffig, och höll fram en limpmacka med Felix på (*yäck!*)
Det har väl både sina för- och nackdelar att barnen blir så stora att de kan gå och ta sig en macka på egen hand.
…det är bara lite äckligt hörde jag honom viska till Prinsessan någon minut senare.

På tal om pålägg, så har Kalles Kaviar en speciell betydelse i vår familj. Inte för att vi skulle köpa det speciellt ofta, utan för att såväl Prinsessan som Herr Fiffig, sedan första gången de såg en tub, varit fullständigt övertygade om att bilden på tuben föreställer Herr Fiffig.
Tja, man kan ju inte helt avfärda deras övertygelse.

Idag pratade jag med Doktor Carina, och hon ordinerade såväl B12 som folsyra. Som den duktiga patient jag är, så skall jag gå raka vägen till Apoteket och inhandla dessa medikamenter imorgon.
Vem vet, jag kanske köper lite kuckelimuckmedicin också!

Ikväll har jag och Shw varit på teater. En ensemble från Riksteatern spelade Pleasure på Reginateatern.
Jag får medge att jag kände mig tveksam till om det verkligen skulle gå att göra en pjäs av något så allvarligt som fyra mäns (mycket olika!) sätt att köpa sex.
Men det gick.
Det var en fantastiskt bra - och tung - föreställning.
Efteråt inbjöds besökarna till ett “eftersamtal” med skådespelarna. Jag drog genast med mig Shw på det, fastän hon börjat gäspa oroväckande stort. Tack och lov, så tror jag mig våga påstå att hon uppskattade eftersamtalet.
Under föreställningen blev jag störtförälskad i en av skådespelarna. Han var så söt, så att jag hade kunnat svälja honom hel. Jag lovar!
Just denna gosse deltog inte vid eftersamtalet. Den officiella ursäkten var att det hade inträffat någon olycka. Själv tror jag att han var rädd för att visa sig, efter att en läskig tant i publiken hade suttit och stirrat på honom.

Efter eftersamtalet var Shws gäspningar så stora att hon hade kunnat sluka mig hel, så jag såg det som säkrast att knuffa in henne i en förbipasserande bil.
Därefter åkte jag förbi Hemköp och köpte bröd till morgondagens frukost.

Nä, jag blev alltså inte shitfaced ikväll. Men vad gör väl det?
När jag kom hem var barnen nattade, och därefter har jag och AG smuttat (eller smuttat kanske är en underdrift) på en bag-in-box och känt oss sådär förortslyckliga.
Vad mer kan man begära?

Jag uppdaterade fotobloggen igår, men om ni inte har uppmärksammat det så får ni skylla er själva!

Dagens konversation:
1: Aha! Du menar att du vill vara närmare mig!?
2: Njae. Inte rent fysiskt, men avföringsmässigt.

Vem är vem?

Barbara
Min oumbärliga, älskade bärbara dator.
Spättan
En Volvo kombi som snart uppnår aktningsvärd veteranstatus
Prinsessan
Fåfäng och klädintresserad åttaåring. Gillar hästar, dans och gymnastik, och älskar att städa.
Herr Fiffig
Nioårig kille med huvudet på skaft. Sudokuintresserad trollkarl. Gillar matte på hög nivå och har ett minne som får de flesta andra att blekna.
Mr T
Fjortinårig, gänglig pubertetskille som gillar skolan och att hänga med kompisarna. Ett och annat TV-spel går också hem.
AG
Barnafader. Fotointresserad designsnubbe som skriver Expert på visitkortet.
Kax och Chet
Katterna som äger den här familjen.
Hunden
Världens goaste vovve, som jag brukar umgås med på dagarna.