Total vanmakt

Bloggat den | March 29, 2006 klockan 1:26 am |

Jag skakar, såväl inombords som fysiskt. Jag skakar av rädsla och ilska. Jag skakar av stress och förtvivlan.

För en liten stund sedan fick jag det mest obehagliga och tunga sms jag någonsin fått (och någonsin kommer att få, hoppas jag).
Jag ringde genast upp avsändaren, bara för att inse att h*n hunnit stänga av mobilen. Jag ringde till hemtelefonen, men fick inget svar.
Att ta mig dit skulle ta alldeles för lång tid. Vad fan skulle jag göra? Ringa polisen, var den spontana tanke som slog mig. Men det skulle ju ta nästan lika lång tid för dem att ta sig dit, som för mig.
Det enda jag kunde göra var att ringa och väcka en person som finns betydligt närmare än vad både jag och polisen gör.

Nu kan jag inte göra något annat än avvakta.
Den här nattens sömn är garanterat som bortblåst (men det hade den antagligen varit även utan det nyss inträffade).

Om det som stod i smset var allvarligt menat, så är det det största svek h*n kan begå. Inte främst mot mig (även om jag också skulle känna mig gruvligt sviken) utan mot andra människor som finns närmare. Det är dessutom jävligt fegt.
Om det inte var allvarligt menat, så har jag fullt fog för den ilska som bubblar i mig. Man beter sig helt enkelt inte på det sättet. Ingen har rätt att försätta en annan människa i den vanmakt som uppstår när man får ett sådant här besked, och sedan inte kan komma i kontakt med personen ifråga. Nära vänskap skall förvisso tåla mycket, men om det skall tåla något sådant här då krävs det nog att det kommer en ytterst bra förklaring i efterhand. Och det krävs framför allt att avsändaren tar itu med allt det som lett fram till att smset skickades.
Att h*n skriver något sådant här till mig i ett sms är fullständigt obegripligt. Inte minst eftersom vi tidigare idag haft en diskussion om det ojustea i att lämna tunga besked vis sms (som inte ger något utrymme för en “realtidsrespons”).

Om smset var ett rop på hjälp, så kan jag kanske acceptera det. Men då jävlar vill jag se att hjälpen tas emot också (och då menar jag inte i första hand från mig -även om jag naturligtvis kommer att finnas tillhands så mycket det behövs - utan från mer kunnigt håll)!

*skakar av rädsla och ilska*

Kommentarer: