Det är bara jag som har bra klädsmak!

Bloggat den | March 29, 2006 klockan 12:19 am | Inga kommentarer än

En vecka. Så länge efter mitt besök hos r2 hade jag ett något sånär normalt sömnmönster.
And here we go again…
Men jag är samtidigt förundrad över att så “lite” som två nätter hos vännerna (då jag sov som en klubbad säl) kunde ge så mycket som en hel veckas “normal” sömn.
Jag är tacksam för den positiva effekt det fick, och har nu kommit på lösningen: Vännerna i Skarpnäck får helt enkelt adoptera mig, och så kan jag komma dit som ett skilsmässobarn varannan helg. Jag har redan sagt till dem att det räcker om de ställer in en kaffetermos och en potta i gästrummet, så behöver de knappt märka att jag är där.

Jag skrev i min förra text om min förundran över att människor bloggar om vilka kläder de har på sig. Nu får jag väl medge att det händer att jag också gör det, men inte i den utsträckning jag förundrades över i min text. Om jag har köpt något nytt plagg, vilket väl händer ett par gånger om året, så kan det ju tänkas att jag nämner det. De där apsnygga byxorna jag köpte härom sistens kan ju inte nämnas ofta nog. Faktum är att jag får ståpäls bara av att tänka på dem!
Såna där brallor hade jag under min punkperiod på 80-talet sa Paula när hon såg dem. Jaja, tack för den, dårå! Jag fattar vinken, även om den inte var fin.
Kolla vilka fula byxor!! hojtade en kille i 13-årsåldern till sina vänner, när jag stolt spatserade omkring i mina byxor på stan härom dagen.
Han hade uppenbarligen inte räknat med att jag skulle höra hans omdöme, och såg något förlägen ut när jag mötte hans blick. Jag tog ett par steg närmare, och spände ögonen i honom.
Du – de är skitsnygga sa jag.
Näää, det tycker inte jag svarade han, och så skildes vi åt med ett ömsesidigt leende.
Fasen att folk skall ha så dålig smak nu för tiden.

Jag har fått jäkligt ont på ett ställe i ryggen, och jag har upplevt samma sak några gånger tidigare. Jag misstänker att det är ungefär där staget från min skoliosoperation är fäst, men jag har svårt att tro att det egentligen har något samband med operationen (den gjordes ju för bövelen för 26 år sedan!).
Nåja nu har jag gnällt lite, och då känns det redan bättre.
AG är det nog mer synd om. Han har fasen inte varit frisk sedan han och Mr T hade halsfluss för några veckor sedan. Han har snörvlat, haft ont i bihålorna och jag vet inte vad. Nu har det slagit sig på öronen, och det är lite si och så med hörseln. Han upptäckte att det var lite obalans i hörseln när han tyckte att musiken i TVreklamen lät falskt. När han berättade det, erbjöd jag mig genast att sjunga för honom. Jag menar; han brukar ju alltid klaga på att jag sjunger falskt, så nu borde det ju rimligen låta som att en ängel tog sig ton.
Trots min teori, avböjde AG mitt erbjudande. Jaja, det är hans förlust.

I vår familj är vi väldigt internationella. Det visas väl inte minst av att Prinsessan brast ut i ett osande
Scheiße!
när hon misslyckades med något igår.
Vad kan göra en mamma mer stolt, än att höra sin fyraåriga dotter svära på tyska?

Kommentarer: