Att förmedla attityder till barn, osv

Bloggat den | February 7, 2006 klockan 11:53 pm |

Ikväll har jag varit på en föreläsning hos RFSU, om våldtäkt. Det är ett ämne som alltid måste diskuteras, och det känns inte mindre aktuellt då en närstående ung tjej blev våldtagen för en tid sedan. Efter föreläsningen blev det fika och givande diskussioner.
En sak som diskuterades var det faktum att vi lär/”tvingar” våra barn att de skall säga förlåt då de gjort något fel (och därmed kanske sår frön för att den våldtagna kvinnan senare i livet skall ha en “förlåtande” inställning till våldtäktsmannen, eller åtminstone ta på sig skulden för det inträffade). Det får mig att minnas en händelse som utspelades då Mr T var i 2-3 årsåldern, och gick på dagis. Precis innan jag kom för att hämta honom hade det varit något gruff, och just när jag klev in genom dörren hörde jag fröken säga
Mr T, nu måste krama Pelle och säga förlåt.
Jag gick igång direkt.
Visst, om Mr T hade gjort något fel, så var det naturligtvis önskvärt att han skulle inse det, och be om ursäkt. Men att tvinga ett barn att be om ursäkt utan att barnet själv känner att han vill be om ursäkt (att han förstår att har gjort något fel), vad ger det för signaler? Är det ens önskvärt att lära barn att be om ursäkt utan att de själva först känner att de har handlat fel? Och att dessutom beordra en annan människa (barn eller vuxen spelar ingen roll) att den skall ha kroppskontakt (krama i detta fall) en annan människa, vad ger det för signaler?
Jag tog över, och sa till Mr T
Om du har gjort Pelle ledsen, så hoppas jag att du förstår att du har gjort något fel. Och om du känner att du ångrar dig, så tycker jag att du skall be om ursäkt. Däremot skall du aldrig, aldrig, aldrig krama en annan människa för att du blir tillsagd att göra det. Om du skall krama någon, så skall du göra det för att du vill det, och för att den du tänker krama vill bli kramad.
Jag anser, ärligt talat, att det är tjänstefel av dagispersonal att beordra barn att dela ut kramar. Och frågan är väl om Pelle i denna situation egentligen hade velat bli kramad av Mr T, med tanke på att de var osams.

Efter kvällens föreläsning skulle jag hjälpa Shw att köra ut en tjänstebil till arbetsplatsen utanför stan. Shws privata bil (som jag skulle köra) stod på en parkering, och tjänstebilen på en annan. Vi kom överens om att sammanstråla vid utfarten från parkeringen, så där stod jag och väntade. Men ingen Shw dök upp.
Hade jag kanske missuppfattat? Hade hon kanske menat utfarten från den parkering där tjänstebilen stod? Jag åkte dit och tittade, men där fanns ingen Shw.
Jag åkte tillbaka till den första parkeringen, och då stod hon plötsligt där. Jag *host* glömde bort dig. Jag bara satte mig i tjänstebilen, och så åkte jag mot jobbet sa hon.

Imorgon skall Prinsessan på fyraårskontroll på audiologen, och Herr Fiffig skall till HAB. På kvällen skall min kreativitet få utlopp i Shws sällskap. På torsdag är det tandläkarbesök för Herr Fiffig, och på fredag skall jag, Prinsessan och Herr Fiffig gå på Mora Träsk. AG och Mr T föredrar tydligen att gå på bio och se Narnia istället.

Guud vad jag blir irriterad på alla jobbiga mobilsignaler som låter överallt när man är ute bland folk. Tänk om alla kunde ha lika bra smak som jag, när det gäller att tanka hem signaler..!

Kommentarer: