theWitch - the Sällskapsdam

Bloggat den | January 31, 2006 klockan 12:31 pm | 3 Kommentarer

Hurra! Min efterlysning har gett resultat!
Det var Bogie himself som hörde av sig. Han lyckades visserligen inte maila till mig (det måste ha varit något tillfälligt fel), men som den driftiga människa han är så letade han reda på AGs mailadress, och hörde av sig via honom.
Kul! Nu skall jag bara försöka knåpa ihop ett mail till honom.

Ikväll skall jag vara… sällskapsdam..? Shw kallar det för barnvakt, men hennes söner har uppnått den åldern då jag knappast kan tituleras barnvakt under kvällen. Jag ser det mer som att jag skall tillbringa kvällen med ett par trevliga ynglingar, medan Shw + make är ute och förlustar sig.
Vi kanske kan hitta på en massa bus? Hoppa i möblerna. Smutta lite i barskåpet. Äta middag framför TVn. Spela musik på hög volym. Bjuda in lite folk. Strunta i ev. läxor. Busringa. Leka hela havet stormar. Skrika könsord till grannarna. Ja, det är ju bara fantasin som sätter gränser…
Jag är övertygad om att det kommer bli en helfestlig kväll!

Saker man kan göra istället för att sova

Bloggat den | January 31, 2006 klockan 12:57 am | 1 Kommentar

* Greja med den kommande fotobloggen
* Titta på Fraiser
* Dricka varm choklad och äta mackor
* Detaljstudera statistiken på hemsidan (och inse att X har varit här…)
* Tanka hem ringsignaler till mobilen
* Sortera hantverksmaterial
* Titta på Drew Carey
* Förbereda ett kommande möte
* Njuta av att alla andra sover
* Titta på Seinfeld
* Börja arbeta med en projektbeskrivning
* Packa träningsväskan inför morgondagen
* Komma på en massa saker som man har glömt bort
* Titta i kalendern, och planera den kommande veckan
* Sucka över att det bara är tråkmail i inboxen

Wanted - dead or alive

Bloggat den | January 29, 2006 klockan 9:51 pm | Inga kommentarer än

En efterlysning:
Jag letar efter Boogie (osäker på stavningen…) - en superdupertrevlig kille jag hade lite mailkontakt med för ett par (?) år sedan. Han arbetar (arbetade, åtminstone då) på en bank i Stockholmstrakten, och är allt annat än tappad bakom ett flöte. AIK-fan (men även solen har sina fläckar), gift med Sofia (Sofie?), tvåbarnsfar och boende i Järfälla.
Känner du igen honom, eller är du möjligen Boogie-himself? Tveka inte att kontakta mig på thewitch@thewitch.se. Lyckad träff belönas med Dagens Ära!

Häxans extremt spännande helg

Bloggat den | January 29, 2006 klockan 8:11 pm | Inga kommentarer än

Gårdagens största händelse var när jag och AG satte Prinsessan och Herr Fiffig i varsin pulka, och promenerade till Gränby centrum.
Vi köpte bla laxfilé, och väl hemma grillade jag lax för första gången i mitt liv. Det blev mumsfillibabba, så det lär vi göra fler gånger.

Dagens stora händelse var att Prinsessan och Herr Fiffig premiäråkte på skridskoplanen här utanför. AG var deras ciceron, och småttingarna gjorde större framsteg än väntat.
Själv har jag ägnat större delen av dagen åt att försöka få tag på folk som har varit någon annanstans än i närheten av sina telefoner.
Ikväll har jag och Mr T tittat på Repmånad. Jag har inte sett den sedan den gick på bio 1979, och inte ens då tyckte jag att den var speciellt rolig. Idag kunde jag konstatera att filmen på fullt allvar är helt humorbefriad.
Men det var en mysig stund med Mr T!
Efter filmen fick jag äran att läsa lite ur en bok som han har lånat på biblioteket. Den handlade om Starwars, och var med förlov sagt rena grekiskan för mig. Mr T, å andra sidan, sög i sig som en svamp av all information.

Målade armar

Bloggat den | January 27, 2006 klockan 11:54 pm | 1 Kommentar

Ja, barnen hade, som sagt, ledigt från skolan och lekis idag. Det gav oss en oväntad (men inte desto mindre tacksam) sovmorgon.
Jag bestämde mig för att ta med Prinsessan ut och handla. Hon och Herr Fiffig är nämligen sällan någon lyckad kombination en hel dag i sträck.
Mr T kom hem bara några minuter innan jag och Prinsessan var redo att ge oss av hemifrån. Vi åt lunch på Café Capuccino (Bulgarisk linssoppa för min del och Pannkakor för Prinsessans del). Och så shopade vi en del förnödenheter på Sivia Matcenter.
Dessutom var jag tvungen att åka förbi hos Rick en snabb sväng. Prinsessan passade på att låna toaletten, och jag passade på att lära Rick hur man gör när man stoppar in täcken i påslakan
Prinsessan var väldigt blyg. Hon sa inte många ord, trots att Rick gjorde sitt bästa för att charma henne.
Jag har lärt mina barn att de inte skall prata med främmande farbröder förklarade jag.

När vi cyklade därifrån utspelade sig följande konversation:
Prinsessan: Varför hade han målat sig på armarna?
theWitch: Han har inte målat sig. Det är tatueringar.
P: Men varför hade han så många tatueringar?
tW: Tjaa… han kanske tycker att det är fint (jag såg ingen större nytta med att försöka förklara det i ett större sammanhang). Tyckte du att det var fint?
P: Nej.

Jag får väl medge att jag inte närskådat hans tatueringar, men jag tycker att de ser helt ok ut. Jag har sett oräkneliga armar som sett rent bedrövliga ut, efter att de förstörts av fula tatueringar.

På tal om tatueringar, så vet den troge läsaren att jag sedan många år är väääldigt sugen på att tatuera mig. Det enda som hindrar mig är insikten om att jag kommer att svimma.
Att föda barn är den oslagbart största smärta jag någonsin upplevt. Men det är en så häftig känsla (inte smärtan då, utan förlossningen i sig) att jag skulle kunna föda barn varje dag. Helt seriöst.
Att ta sprutor/prover är något jag drar mig för i det längsta, eftersom jag svimmar av sticken. Jag har många gånger bara varit millimeter ifrån att faktiskt slå ner den som stått där i färd med att sticka en nål i mig. Det är panik. Tom vid förlossningarna har jag försökt fösa bort de människor som haft fräckheten att försöka närma sig mig med en nål i handen.

Vid ett tillfälle gick jag in till en tatuerare för att kolla läget. Jag tänkte att jag skulle fråga om det var ok om jag var berusad när jag gjorde tatueringen (man blir ju både tuffare och mindre smärtkänslig med några knappar innanför västen).
Det första som mötte mig var en stor skylt som informerade om att man inte tatuerar berusade personer.
tW: Men om jag är nykter när jag beställer tid för tatuering, och sedan är berusad när jag kommer för att göra det, går det bra?
Tatueraren: Nej!
tW: Men jag kommer att svimma!!
T: Då slutar jag bara, och ser till att du vaknar och mår bra.
tW: Men jag vill ju tatuera mig!
T: Ja, bara du är nyker så går det bra.
tW: *smart ide!* Men - om jag dricker alkohol precis innan jag kliver in genom dörren, då hinner jag ju inte bli berusad innan du sätter igång.
T: Om jag märker att du har druckit, så gör jag det inte.
tW: *suck*

I min fortsatta förhoppning om att en dag komma till den punkt då jag förmår att tatuera mig frågade jag vid ett tillfälle Rick om det gör ont.
R: Det beror helt och hållet på var man tatuerar sig. Det känns mer vid leder än vad det gör på muskler.
tW: Men ååhhh..!! Jag vill ju. Men jag vågar inte.
R: Det är bara att bestämma sig för det, och så göra det. Tänk dig människor som går på glödande kol. De kan inte tveka.
tW: Jamen! Jag skulle gå på glödande kol utan att blinka. Det har jag inga som helst problem med.
R: ?? Så du skulle gå på glödande kol, men du vågar inte tatuera dig?
tW: Ja!!
R: Well, then you’re an idiot…

Ovanstående tatueringstankar får mig att dra mig till minnes hur det var när jag piercade mig. Jag hade tagit med mig Shw (som är både piercad och “målad på armen”) för att “hålla handen”.
Jag medger utan omsvep att jag var väldigt skakig. Vi stod och väntade i butiken medan kunden före mig skulle bli klar. När hon började skrika motade Shw ut mig på trottoaren.
När det äntligen var min tur fick jag ta plats i stolen (typ tandläkarstol). Piercingmänniskan var en helt underbar kille, som i viss mån fick mig att slappna av.
Hur kommer det sig att du bestämt dig för att pierca dig? frågade han.
Det är mina vänner som har dåligt inflytande på mig svarade jag och riktade mina blickar mot Shw.
Piercingmänniskan skrattade, och Shw försökte ratta kameran med lätt skakiga händer. När allt var över var jag stolt som en tupp (jag hade inte svimmat!), medan Shw var skakig och tårögd.
(Jo, jag inser att det är betydligt värre att stå bredvid. En kompis som var med när Mr T föddes - och som själv hade fött två barn - sa att Mr Ts förlossning var det absolut värsta hon hade varit med om).

Tillbaka till nutid.
När jag och Prinsessan kom hem var Mr T hos kompisen P.
AG stack iväg till Gränby centrum och handlade. Mr Ts kompis R ringde. Jag fick ringa hem till P för att kalla hem Mr T, och han kom som ett skott. Han ringde tillbaka till R, och vips så var helgens planer gjorda.
Knappt en halvtimme senare kom Rs mamma och hämtade Mr T för övernattning.

Medan jag och Prinsessan var ute och cyklade hade AG och Herr Fiffig städat småttingarnas rum. I ärlighetens namn får jag väl säga att jag tror att en av dem städade mer än den andre…
Hur som helst, så var det välbehövligt. Imorgon får vi väl ta itu med golvet (som plötsligt blottade sig, där de små liven tidigare hade spritt ut alla sina leksaker).

Jag räknade ut att jag cyklat närmare 2 mil idag. Det är väl ganska ok?

Två Klimakteriekossor på grönbete

Bloggat den | January 26, 2006 klockan 10:10 pm | 2 Kommentarer

Det känns som att jag har varit i farten hela dagen, och det har jag väl varit också.
Vid lunchtid hade jag stämt träff med älskade Shw. Vi började med ett besök i den livsnödvändiga Tiokronorsaffären. Tyvärr gjorde vi inte så många fynd där, men en del fick vi iaf med oss.
Sedan blev det smarrig lunch på New India. Därefter fortsatte vi fyndandet på Myrorna, och flanerade sedan vidare i andra butiker. När vi var nöjda styrde vi kosan hem till Shw där vi fikade och umgicks.
Jag gav Shw den present jag köpte till henne härom dagen, och helt oväntat fick även jag en present!
Vi kunde konstatera att vi gett varandra identitetsstärkande presenter.
Skratt blandades med förtroliga samtal. Det var en alltigenom välgörande eftermiddag, och jag kan försäkra att jag inte fick en enda woodoonål i mig!

Hmm… AG skriver om teflonminne… Och det gäller inte bara honom och kameran, kan jag meddela.
När han hämtade Prinsessan och Herr Fiffig påminde fröknarna om att lekis är stängt imorgon… Jaha..? Hmm… ja, det kanske stod på kalendariet vi fått från lekis. Tack för påminnelsen. Utan den hade AG stått där med Prinsessan och Herr Fiffig utanför ett stängt lekis imorgon bitti.
När AG gick till fritids för att prata med Mr T talade Mr T om att skolan också är stängd imorgon! Det har vi inte fått någon information om (men så har vi heller inte fått något kalendarium från skolan). Men när vi kollade uppgiften med andra föräldrar, så visade det sig att även de fått denna information idag, så vi får väl utgå från att det stämmer.
Vad skall man med framhållning till?

Jaha, då har vi tre barn hemma imorgon, och får väl göra vårt bästa för att sysselsätta dem.
Eller, vi har bara två barn hemma, eftersom Mr T sover över hos kompisen A. Efter fritids åkte grabbarna till Capoeiraträningen, och därifrån följde Mr T med A hem. Imorgon skall de åka till Nickis Äventyrslek, och så kommer han hem någon gång på eftermiddagen.

Jag vet inte vad man hoppas att hitta om man söker på fisa i munnen på nätet. Däremot har jag idag insett att den sökningen ger träff på min sida.
Säger det mest om mig eller den som gjorde sökningen?

theWitch - as good as new

Bloggat den | January 26, 2006 klockan 12:35 am | 2 Kommentarer

Familjer sover sedan några timmar tillbaka. Själv njuter jag i kvadrat av ensamheten och tystnaden.
Jag är nyss uppkommen ur ett varmt bad. Jag gav håret och ansiktet varsin inpackning, skrubbade mig med peeling och rakade benen. Jag la tom ett par gurkskivor på ögonen, men de var jag tvungen att ta bort å det snaraste eftersom det sved så enormt. Ättikslag kan inte vara bra för ögonen.
Nu sitter jag här och känner mig fräschare än på länge. Jag är vacker som en dag - och det trots att det är mitt i natten!

Nyekiperad familj

Bloggat den | January 25, 2006 klockan 10:44 pm | Inga kommentarer än

Jag tog med mig Mr T till Kupan, i hopp om att hitta ett par skidor till honom. Av de två Kupan-butiker som finns här i stan, så åkte jag till den där det inte fanns skidor… Men vi får väl ta oss till den andra butiken någon annan dag.
Dagens besök på Kupan var dock inte förgäves, eftersom jag hittade en tröja (till mig), en sjukt snygg väska (till mig) och ett par skridskor (till Prinsessan). Allt till den sammanlagda summan 90:-

Vi gick även till JC för att byta en jacka och ett par byxor som Mr T fått av A (sin biologiska pappa). Trots att A ringde mig när han stod på JC för att fråga om vilken storlek Mr T har, så köpte han ändå för stora kläder. Han tyckte att det var bra om han “hade något att växa i”, och köpte därför kläder som var för stora tom för mig!
*suck*
Redan vid ingången till JC satt en skylt om att de inte tillämpar byte på kläder som köpts på rean. Jag lät mig inte nedslås av det, utan traskade in. Att den “normala bytestiden” dessutom passerats med god marginal var heller ingenting som bekymrade mig.
Jag slog på stora charmen, och några minuter senare gick vi därifrån med kläder i passande storlek. Mina talanger att charma är bannemig lika genuina som Bitch-talangerna. Jag bara anpassar mig efter situationen.

Det där med att föräldrar blandar ihop barnens namn trodde jag var något som hörde pensionsåldern till. Men jag kan vittna om att även en så fräsch pingla som jag dagligen säger
Herr Fiff… nej, Prinsess… ööh, Mr T menar jag ju.
Igår tilltalade jag AG med Arne (av alla namn). Hur skall vi tolka det?

Fyra saker…

Bloggat den | January 25, 2006 klockan 6:42 pm | 1 Kommentar

AG vill tydligen veta lite mer om mig. Här kommer mina svar;

Four jobs I’ve had in my life
Behandlingsassistent
Styckare
Projektledare
Redovisningsassistent

Four movies I can watch over and over
Local Hero
Educating Rita
Den bästa sommaren
??

Four places I have lived
Örebro
Morganwille, New Jersey
Sölvesborg
Uppsala

Four TV shows I love to watch
Friends
Sex and the city
Seinfeld
The Drew Carey show

Four places I have been on vacation
Norge
Washington DC
Tyskland
Örebro

Four websites I visit daily
gmail.com
nyligen.se
thewitch.se
google.se

Four of my favorite foods
Någon god köttbit med smarriga tillbehör
Tacos
Sushi
En fräsch sallad

Four places I would rather be right now
På ett pensionat någonstans ute i Stockholms skärgård
På ett spa
På Manhattan
På Österlen

Four bloggers I am tagging
Shw
Nöjda Anna
Carra
Paula

Vivagina och Mora Träsk - theWitch spänner över hela spektrat!

Bloggat den | January 24, 2006 klockan 7:19 pm | 1 Kommentar

Den senaste tiden har jag vandrat omkring i en känsla av utanförskap som gör mig illa till mods. Så vill jag inte ha det.
Imorgon får jag minsann se till att pumpa ordentligt på gymmet. Jag har fuskat i flera dagar nu…

Om ett par veckor skall jag minsann gå och se Mora Träsk! Kan det bli bättre?
Ja, det kan det nog, för bara några dagar senare skall jag se Vivagina på Katalin!
Sedan skulle jag gärna vilja se Lisa Ekdahl och Ulla Skoog (även de uppträder på Katalin, dock inte samtidigt) också. Men det finns väl gränser för hur mycket man kan förlusta sig.

Idag köpte jag en rolig sak, som jag gärna skulle ha lagt ut en bild på. Men eftersom jag köpte en likadan sak till en vän (som läser här), så tvingar jag mig att låta bli. Tanken är ju att gåvan till vännen skall bli en överraskning.
Men kul var den, och det är en sak som passar oss båda.
Bild kommer. Eventually.

Which literature classic are you?

Bloggat den | January 23, 2006 klockan 2:22 pm | Inga kommentarer än

Hittade ett test via Isach, och måste naturligtvis göra det.

Virginia Woolf: Orlando. You are a challenge, for outer events, the outside world, the time etc. play no importance to you. Your focus is in writing, in gender issues, and inside your own head. Self-analysis and exploration of yourself as well as the outer world hold great importance to you.

Which literature classic are you?
brought to you by Quizilla

I am NOT the mother of a pimp..!

Bloggat den | January 22, 2006 klockan 11:27 pm | 2 Kommentarer

Igår bar det av mot Stockholm för mig och Mr T. Vi började med att strosa i Gamla stan (off Västerlånggatan), och passade på att fika på Chokladkoppen. Sedan tog vi oss till Historiska museet, där vi bla utökade våra kunskaper om medeltiden, vikingatiden och bronsåldern. Besöket avslutades med en titt i Guldrummet.
Och så var det dags att smörja kråset på Mongolian BBQ (enl. Mr Ts önskemål). Därefter hade vi tänkt se Narnia på bio, men när vi skulle köpa biljetter visade det sig att Narnia inte gick de tider vi fått information om. Jag erbjöd Mr T att vi skulle se Harry Potter istället, men han tyckte att vi kunde hoppa över det. Istället strosade vi vidare på stan.
Vi hamnade i en liten favoritaffär (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på). Där hittade jag ett par sjukt snygga byxor, men plånboken sa att vi skulle hoppa över det inköpet. Mr T hittade ett halsband som han absolut ville köpa.
Det är inte många saker jag kan tänka mig att förbjuda mina barn att köpa. Det är väl isf symboler för nazism, narkotika osv. Ovan nämnda halsband pryddes inte av något sådant, men jag la ändå in ett starkt veto. Att han skulle betala det med sina egna pengar var ingen förmildrande omständighet.
Halsbandet hade en fet, lång guldfärgad kedja, och hänget (som hamnade någonstans nere vid naveln på Mr T) utgjordes av ett stort blaffigt dollartecken.
Du ser ju ut som en hallick om du har ett sådant halsband på dig sa jag.
(och vips, så hade jag serverat mig själv ett tillfälle att behöva förklara ordet hallick)
Mr T höll inte med mig i min uppfattning. Han tyckte istället att det var hur coolt som helst. Men till slut insåg han att jag inte skulle ge med mig. Det blev lite trumpna miner, men det var det värt (och en stund senare kunde vi flamsa och skämta om det).

När vi kom hem hade Mr Ts kompis R ringt flera gånger. Han hade gett AG stränga order om att inte glömma bort att be Mr T ringa så fort vi kom hem.
Mr T ringde, och en halvtimme senare kom R och hans mamma och hämtade Mr T för övernattning. Ytterligare en timme senare var Mr T hemma igen. Han hade nämligen börjat må illa, och när kräkreflexerna satte igång tog Rs föräldrar det säkra före det osäkra, och skjutsade hem honom.
Jag hade lagt mig för att se på TV. Mr T kröp ned bredvid mig, och ett par minuter senare sov han.
Idag har han varit lika pigg som vanligt, så han var nog bara matt efter gårdagens äventyr.

Herr Fiffig skulle ha varit hos Majsan i helgen, men eftersom hon är sjuk så blev det inställt. Han skulle ha övernattat där mellan torsdag och fredag också, men även då blev det inställt pga sjukdom.
Det är inte så mycket att göra åt det, men det känns ändå tungt när det blir inställt med så kort varsel. Våra egna planer ställs helt eller delvis på ända. Dessutom blir det lite trassligt för Herr Fiffig själv, eftersom han har ett stort behov av att ha koll på vad som skall hända, och det blir problem när något plötsligt avviker.

I fredags hade Mr T med sig en lapp hem från skolan, där det stod att de skall åka skidor på utflykten imorgon. Vi är ingen skidåkande familj, och har därmed ingen sådan utrustning. På ett föräldramöte för en tid sedan fastslogs att man inte kan begära att alla barn har skidor (vi är tydligen inte enda familjen som har andra vinterpreferenser än skidåkning). Och om man skulle åka skidor någon gång i skolan så skulle de barn som hade skidor ta med sig dessa, och så skulle man turas om.
Nu var det plötsligt andra bud, och imorgon bitti förväntas alla barn ha skidor med sig till skolan.
Gah!
Idag har vi alltså fått ägna en del tid åt att försöka låna skidor från någon i bekantskapskretsen, och det var minsann inte det lättaste. Det verkar som att långfärdsskidåkning inte är speciellt inne…
Men sent ikväll löste det sig. Vi fick tag på både skidor och pjäxor som passar Mr T.

Glöm aldrig Fadime!

Bloggat den | January 21, 2006 klockan 12:09 am | Inga kommentarer än

Idag är det fyra år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa. Hennes “stora misstag” var att hon levde sitt eget liv och älskade en man hon själv hade valt.
Pojkvännen Patrik omkom tragiskt i en bilolycka. Fadime orkade ändå på något otroligt sätt fortsätta sitt självständiga liv. Hon utbildade sig, och umgicks med sina egenhändigt utvalda vänner.
Hennes sätt att leva var ett misstag, sett från den “kultur” hon kom från.

Tänd ett ljus för Fadime Sahindal idag.

theWitch gör en pudel

Bloggat den | January 19, 2006 klockan 11:51 pm | 2 Kommentarer

Tiden rusar ifrån mig.
Utöver att jag har varit toktrött de senaste dagarna, så har det hänt saker hela tiden (känns det som). Den uppmärksamme inser att jag är på väg att göra en pudel. Jag skall försöka ursäkta/förklara varför jag inte dragit mitt strå till stacken i Bloggstafetten.
Jag känner mig som en stor jäkla loser, eftersom jag hade gett mig tusan på att klara det. Jag menar; ämnet var ju “omöjligt”, och det triggade mig. Men jag klarade det inte. Jag klarade det inte ens då jag fick “extra tid” då Blogsome tydligen haft något knas med sin server.
Så jag ställer mig offentligt, drar ner brallorna och säger Jag är en loser. Sedan sätter jag på mig dumstruten och ställer mig i hörnet. Där kommer jag att stå så länge ni kräver det.

Så vad är det då som tagit min tid i anspråk?
Tja, ett par nätter i rad har jag faktiskt sovit! Det är en märklig känsla, men inte desto mindre skön!
Jag har varit på audiologen med Herr Fiffig. Även om beskedet där var exakt det vi visste att vi skulle få, så känns det så obeskrivligt tungt. Det blir en ny operation (gissningsvis i slutet av februari), och sedan är det bara att hoppas på det bästa.
Det är fucking jävla tjafs om den assistent som Herr Fiffig rätteligen skulle fått för ett år sedan, men inte fick eftersom “någon” sjabblade till det. Föga förvånande är det denna “någon” som nu sätter käppar i hjulet. Tack och lov, så befinner sig “någon” inte i en beslutsfattande position, men det är energikrävande ändå. Och framför allt stjäl det tid. Herr Fiffigs tid.

Först idag har jag kunnat haft ett “vettigt” telefonsamtal med den närstående som opererat bort en elakartad tumör (h*n har en morfinpump som h*n själv reglerer efter behov, så responsen kan ju bli lite si-och-så när man försöker föra ett samtal). H*n lät iaf mycket piggare idag än vad h*n gjort tidigare då jag ringt.
Egentligen vet vi ingenting om läget än. Det gör vi först när läkarna fått svar på de prover de tagit på tumören. Konstigt nog så är jag inte alls så hispig och uppstressad som jag skulle kunnat tro att jag skulle vara i en sådan här situation. Antagligen beror det på att jag “stängt av”.

Ikväll har det varit Öppet Hus på Mr Ts skola, och jag var familjens representant.
Mr Ts klass uppträdde med en sång. Klass 2 visade hur man lär sig multiplikationstabellen genom att stampa i golvet och klappa händerna. En annan klass visade upp sin geografiundervisning genom att sjunga Jag vill ha en egen breddgrad… Klass 10, 11 och 12 (i kommunala sammanhang kallat gymnasiet) uppträdde med sång och eurytmi. Det gavs även prov på kemiexperiment.

Prinsessan är en begåvad liten flicka. Idag har hon tydligen lärt sig att rapa genom att svälja luft, och efter att hon knäckt den koden så har hon knappt ägnat sig åt något annat. Övriga familjen har tittat beundrande på henne, skrattat och avundats. Det har knappats fått henne att rapa mindre. Jag vet inte riktigt vilken teknik hon använder, för hon börjar med att blåsa upp kinderna så att hon ser ut som en blåsfisk. Sedan kommer en rap som skulle göra vilken slyngel som helst grön av avund.
Prinsessans idoga rapande gjorde att 4/5 av familjen ägnade sig åt att rapa/försöka rapa.
Prinsessan rapade som på beställning, en familjemedlem intog en iakttagande position och de tre resterande familjemedlemmarna försökte svälja luft för glatta livet. Min diskretion hindrar mig från att namnge dessa tre personer, men jag kan nämna att jag under detta scenario stolt förundrades över den familj jag begåvats med.

En dag i skrivandets tecken

Bloggat den | January 17, 2006 klockan 10:22 pm | 3 Kommentarer

Idag har jag inte gjort så mycket mer än skrivit. Men jag klagar inte, eftersom det är ett ganska behagligt sätt att få dagen att gå.

Efter gårdagens spekulationer om huruvida mina byxor är av bondagemodell, fick jag ett mail med denna bild *pekar till vänster* I mailet föreslås jag införskaffa en dylik latexdräkt, helt i linje med mina antagna bondage-preferenser.
Vad mailskrivaren helt missat är att jag redan har en sådan dräkt. Den använder jag dock bara när jag går ut med soporna, rensar avloppsrören eller rengör kattlådan.

Mr T ringde efter skolan och undrade om han fick följa med kompisen A och dennes pappa till Fyrishov. Och det är klart att han fick, om det var ok med pappa K.
Grabbarna hade inte pratat med pappan än, utan gav mig i uppdrag att göra det. När jag fick tag på K visade det sig att han inte alls hade bestämt med A att de skulle åka och bada. De hade bara pratat lite vagt om det, och nu hade han kommit fram till att de inte skulle hinna det. Men MrT fick gärna följa med hem till dem efter fritids och sova över där.
Jag blir nästan lite avis på Mr T, eftersom det hemma hos K alltid serveras underbart smarrig iransk mat.
Nåja, här blev det en wok till middag, och den var inte fy skam den heller.

Imorgon är Herr Fiffig ledig från lekis. På förmiddagen skall han till HAB, och på eftermiddagen är det dags för det efterlängtade besöket på audiologen. Jag håller tummarna så att knogarna vitnar, för att vi skall få någon form av svar där.

Idag har en släkting opererat bort en elakartad tumör. Hur elak den var vet väl egentligen inte läkarna förrän de har tagit sig en ordentlig titt på den.
Jag ringde sent på eftermiddagen för att kolla läget. Då hade släktingen kommit tillbaka till avdelningen för bara några minuter sedan. H*n var ganska “sluddrig” och mådde illa. Men vi pratade någon minut iaf.

Just an ordinary day

Bloggat den | January 16, 2006 klockan 9:57 pm | 2 Kommentarer

Idag har jag egentligen ingenting att skriva om.
Ok, det där var väl en sanning med modifikation, eftersom jag har fått stafettpinnen i Bloggstafetten. Jag har hela tiden gått och tänkt att Hoppas att jag får ett svårt ämne att skriva om. Och det fick jag ju…
Maleandro gav mig ämnet Jag är bättre än du, därför att… Det tål att kluras på. Jag har ännu ett par dagar på mig, så det borde jag klara.

Idag har jag tillbringat några timmar tillsammans med Rick. Jag hjälpte honom med några saker (främst sådant som har med hans hemsida och föreläsningar att göra, men även att sätta upp en hallspegel av storleken bauta), och vi pratade om vårt fortsatta samarbete. Kul!
Han är verkligen en pleasant människa att umgås med.

Vädret är allt annat än roligt. Det är visserligen inte speciellt kallt (vilket jag tackar för), men underlaget är knövlig isgata överallt. Inte kul för en cykelnarkoman som jag.

De där byxorna ser ut som något man tar på sig när man skall ägna sig åt bondage sa någon idag.
Hmm… Kan det vara så? Går jag omkring som en livs levande sexmachine, utan att själv ha den blekaste aning om det??

Nu skall jag hoppa ner i ett varmt bad, och mjuka upp mina värkande muskler.

Kladdkaka vs Hantlar

Bloggat den | January 14, 2006 klockan 11:49 pm | 1 Kommentar

Hmm… undrar om grannarna har hittat mig på nätet, och läst gårdagens text… Nej, det tror jag knappast att de har gjort, men det är inte utan att man undrar.
Idag när jag kom ut i trapphuset bar det tydliga spår efter nattens arbete. Utanför vår dörr hade de placerat spillbitar efter att de hade sågat. Nåja, det var inte mer än att jag förmådde flytta på det, och placera det vid deras dörr.

Vi hade skrivit upp tvättid i eftermiddag, men det hade vi ju naturligtvis glömt bort när det var dags. En timma senare kom granntjejen och knackade på. Hon undrade om vi skulle tvätta, eller om hon kunde ta vår tvättid (man får ju göra det om det gått en timma utan att det bokade tvättpasset påbörjats).
Jag svarade att vi skulle tvätta men hade glömt bort att vi bokat en tid, och tackade för att hon påminde oss. AG rusade ut i tvättstugan och hämtade nycklarna, medan jag sorterade tvätt. När AG kom in med nycklarna insåg vi att vi inte hade något tvättmedel hemma. Hmm… Vi kunde alltså inte tvätta, och AG gick till grannarna för att lämna tvättstugenycklarna till dem. De kunde ju lika gärna använda vår tvättid nu när vi inte kunde göra det.
Svaret han fick var att de redan hade tagit extratvättmaskinen, och att vi kunde få låna ett tvättmedelspaket av dem.
Häpp, liksom.
Men det är inte utan att jag undrar om jag skall bli misstänksam. Vadan denna plötsliga charmoffensiv, menar jag. Det hade ju helt klart varit enklare för dem att bara ta nycklarna till tvättstugan då de såg att jag inte tvättade. Och att de sedan erbjöd sig att låna ut tvättmedel.
Hmm… Trevliga grannar…

Ikväll har de fortsatt använda trapphuset som byggarbetsplats, men det går att ta sig fram där om man ser sig för.

Vad gör man när man blir så där galet godissugen?
Tja, eftersom barnaskaran hade käkat upp sitt lördagsgodis, så kunde jag ju inte sno något från dem. Klockan hade dessutom passerat 23, så det var inte bara att kvista iväg till affären heller.
Jag tog till det enda alternativ som återstod: Jag ställde mig och bakade en kladdkaka (dubbel sats).
Till mitt försvar vill jag säga att jag lyfte hantlar tidigare ikväll, och jag skall ner till gymmet direkt då de öppnar imorgon.

På tal om hantlarna, så har jag lånat dem av Shw. Hon skickade med mig dem hem en kväll när jag hade varit hos henne. Hantlarna väger tillsammans 5 kg, och de stoppades ned i ryggsäcken. Eftersom jag redan hade en del saker där, så är det ingen överdrift att påstå att jag blev lite “baktung”.
Shw skrattade gott åt mig och den syn hon såg för sitt inre; Om jag skulle ha ramlat omkull under promenaden hem, skulle jag omöjligt ha kunnat ta mig upp, utan hade blivit liggande där som en sprattlande skalbagge på rygg.
Det är alltid trevligt när man kan roa sina vänner.

Grannsämja

Bloggat den | January 13, 2006 klockan 11:42 pm | 5 Kommentarer

För något år sedan fick vi nya grannar. De är lite “udda” i bemärkelsen att de placerar sina sopor i trapphuset, och verkar inte ha den basala känslan för hur man man lever sitt liv när man bor vägg-i-vägg med andra människor.
Efter att de inte fick använda trapphuset som soprum hämnades de (uppfattade jag det som) genom att börja skrika på nätterna. Som jag förstod det, skulle skriken föreställa sjövild älskog och jag gapskrattade när jag hörde det.
Det gick nämligen till så att det unga paret vrålade ikapp. Plötsligt tystnade vrålen, och sängen började dunka mot väggen. Det lät ungefär som att de stod på knä i sängen och med gemensam kraft dunkade sänggaveln mot väggen. Dunkandet slutade, och skrikandet tog vid. Så där höll det på fram och tillbaka några gånger, alltmedan jag skrattade så tårarna rann.
Detta nattliga uppträdande slutade efter någon vecka, då ingen av oss grannar reagerade på det.
En gång när vi kom hem med barnen i vagnarna gick det inte att komma in i trapphuset. Paret hade nämligen varit ute och storhandlat, och nu placerat sina kassar med någon halvmeters mellanrum i hela trapphuset. Det var omöjligt att ta sig fram, och ingen av dem syntes till. Bäst som vi stod där och funderade på om vi skulle fösa in kassarna mot ena väggen, kom tjejen ut ur lägenheten. Hon hämtade en kasse, sa hej, och gick in i lägenheten och stängde dörren efter sig igen. Att vi stod vid porten med uppenbara intentioner att ta oss in, räckte visst inte för att det skulle ringa någon klocka hos henne. Det var ingenting annat att göra än att ställa ifrån sig barnvagnarna för att placera grannarnas kassar längs ena väggen.
Ikväll har de börjat renovera sin lägenhet. Det har stått garderobsdörrar i trapphuset några dagar, och vid elvasnåret ikväll drog de igång. Trapphuset förvandlades till deras arbetyta, och så slipade de garderobsdörrarna.

Jag kan inte påstå att jag stör mig lika mycket på deras beteende, som jag fängslas av det ur en “socialpsykologisk” synvinkel. Jag fascineras alltid av människor med beteenden som avviker från det gängse, och framför allt då det avviker på ett sätt som är obegripligt för mig.

Träningsvärk

Bloggat den | January 11, 2006 klockan 11:56 pm | Inga kommentarer än

Wow! Jag har sovit en hel natt! Jag somnade före midnatt, och sov till kl. 6 imorse. Häftigt!
Ikväll har jag slumrat lite i soffan, så det lär nog ta några timmar innan jag somnar igen. Men det känns underbart i kroppen.

Eller, ja… underbart vet jag inte om jag skall säga. Jag har ju träningsvärk nästan överallt.
Shw drog ut mig på en stavrunda igår igen. Hon försökte göra samma sak idag, men då var jag tvungen att backa. Det är många som sagt att musklerna måste få vila, och jag kände att mina muskler ville vila idag.
Men det gäller inte arm- och magmuskler, så jag tog mig till gymmet och gav dem en genomgång. Jag vill inte veta hur det kommer att kännas i magmusklerna imorgon…

Det blev tacos till middag.
Det brukar vara typisk lördagsmat i den här familjen, men jag kan informera om att det inte smakade sämre bara för att det är onsdag.

Jag och Mr T planerar en mamma-och-Mr T-dag nästa lördag. Tanken är att Mr T skall få bestämma vad som skall hända, och så skall vi bara mysa oss genom dagen tillsammans.
Som planerna ser ut nu, så kommer vi att åka till Stockholm. Där skall vi gå i affärer som Mr T vill titta i, och så skall vi besöka Historiska museet. Efter det blir det mat på någon trevlig restaurang (mongolisk, enl. Mr Ts önskemål). Sedan åker vi hem igen, och tittar på Narnia på bio.

2006 har nätt och jämnt börjat, men jag undrar om jag inte redan fått vad som måste ses som årets komplimang…
Det kan inte vara roligt för dig att titta dig i spegeln, och veta att du tidigare alltid vägt 50 kg.
Vad säger man?
Jag uppskattar när människor säger vad de tycker och tänker. Det ger många gånger en ny dimension på tillvaron.

Ont skall med ont fördrivas

Bloggat den | January 10, 2006 klockan 8:48 am | Inga kommentarer än

Jag och Shw har ägnat oss åt stavgång två dagar i rad, och i något svagt ögonblick fann jag mig ingå en överenskommelse om att detta mönster skall upprepas även idag. Men det var innan jag vaknade imorse…
Jag kände det redan igår kväll, och det känns inte mindre idag. Jag har träningsvärk i låren, höfterna och utmed ryggsidorna. Shw klagade över träningsvärk i armarna, men det är väl ungefär enda stället i kroppen där jag inte har ont.
Men tro inte att jag bangar kvällens aktiviteter. Nej, ont skall med ont fördrivas!

Dagen skall ägnas åt “administration”. Och om jag hinner kanske jag även kan lägga lite tid på förberedelser inför det businessmeeting jag och Shw skall ha efter avslutad stavrunda ikväll

Rick har börjat blogga. Det blir bara bättre och bättre.

Åttonde januari

Bloggat den | January 8, 2006 klockan 10:29 pm | 1 Kommentar

Jag är trött som en tok!
Sedan igår morse har jag inte sovit mer än fem timmar sammanlagt. Nejdå, det beror inte på något speciellt, utan bara min normala sömnrubbning.

Shw och jag hade kommit överens om att vi skulle gå ut med stavarna. När det överenskomna klockslaget närmade sig kom jag på mig själv med att hoppas på att hon skulle få förhinder i sista sekund. Ett sms om att vi kanske kunde ta det en annan dag skulle ju medföra att jag kunde lata mig istället för att motionera. Men tror ni det kom något återbud? Nejdå. Istället knackade det på dörren, och där stod en oförskämt hurtig Shw. Det blev en frisk promenad, och vi behövde inte gå många meter innan jag var glad att min önskan om återbud inte hade hörsammats.

Imorgon börjar äntligen skola och lekis. Det är efterlängtat av oss alla.
Det lutar dock åt att Prinsessan får stanna hemma, för hon har klagat på att hon har ont i ena örat.
Herr Fiffig hör sämre än någonsin, så nu måste han få den hörselkontroll vi bett om i flera månader. Imorgon bitti är det jag som hänger på telefonen och ringer audiologen.
För egen del ser jag sjukt mycket fram mot att kunna komma in i en något sånär regelbunden träningsrytm.

Toscakaka à la theWitch

Bloggat den | January 8, 2006 klockan 5:07 pm | 1 Kommentar

I min kamp för att inte gå ner i vikt alltför snabbt, har jag idag bakat en ljuuuvlig toscakaka.
Receptet kommer inte från viktväktarna, om man säger så. Snarare skulle man kunna tro att det kommer från Paradiset. Någonstans i tidernas begynnelse har jag utgått från ett “ordinarie” recept, och under resans gång har jag anpassat det (tillsatt berberis, anpassat mängden glasyr så att kakan inte ger ett så snålt intryck, osv).
Håll till godo, mina vänner. Det här kan behövas efter en jul- och nyårshelg i askes:

Sätt ugnen på 175°
Smöra och mjöla en form med löstagbar kant.
Smält 50 g smör, häll i 1 dl mjölk.
Vispa 2 ägg och 2 dl socker.
Tillsätt mjölk+smör, samt rivet skal av en citron, rivet skal av en lime och någon näve berberis.
Blanda 3 dl mjöl och 1½ tsk bakpulver, och tillsätt sedan detta i smeten.
Grädda ca 25 minuter i nedre delen av ugnen. Kakan skall inte bli helt klar.
Hacka under tiden nötter och mandel efter egen smak och mängd. Här brukar det bli hasselnötter och mandel till en sammanlagt mängd av ca 200 g.
Smält 150 g margarin. Tillsätt 1 dl socker, 1 dl ljus sirap, 3 msk vetemjöl och 3 msk mjölk. Låt blandningen sjuda under omrörning tills den tjocknat. Rör ner nöt- och mandelblandningen.
Bred glasyren över kakan, och sätt in den i mitten av ugnen. Grädda tills glasyren fått färg, ca 15-20 min.
Låt kakan svalna lite innan du tar ut den ur formen.

Stuff your face!

Är det skamligt att handla på second hand?

Bloggat den | January 8, 2006 klockan 1:33 am | 3 Kommentarer

I sin blogg skriver flyktigombudsmannen Merit Wager om den irakiske lille pojken som kom till Sverige tillsammans med sin pappa för ett par månader sedan. Det är en i stora delar hjärtgripande berättelse, och man kan inte anse det som något annat än självklart att de skall få erforderlig vård här.
Det är liksom ingenting att diskutera.
Vad som däremot slår mig i inlägget är den förfäran som antyds över att pojken skulle “tvingas” kläs i begagnade vinterkläder. (Denna förfäran har lyfts fram starkare av någon av kvällstidningarna, men jag hittar inte länken nu)

Om det är så att familjen fått för litet ekonomiskt bistånd är det uppåt väggarna, och skall korrigeras utan dröjsmål.
Det är liksom ingenting att diskutera.
Men hur kan man ens reagera över uppmaningen att köpa kläder på second hand? Är det skamligt att göra det? Är man en andra - eller kanske tom tredje - klassens medborgare om man gör det?

De klädesplagg jag köpt nya till mina barn (och mig själv, för den delen) är lätträknade. En del har köpts på second hand, och merparten har ärvts från vänner och bekanta.
Och jag är jättestolt över det!
Jag anser det vara både resursslöseri och ren idioti att köpa nytt, om man kan köpa begagnat. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, utan en resursfråga. Jag kan inte tro att jag skulle shoppa på ett annorlunda sätt om jag vore miljardär. Jag skulle i alla väsentliga delar leva mitt liv som jag gör nu, och istället använda pengarna där de behövs.
Min faiblesse för begagnat begränsar sig inte till kläder, utan gäller allt som kan köpas begagnat. Varför skulle jag köpa nya saker medan andra människor slängde de saker de inte längre hade användning för? Det vore, med förlov sagt, direkt korkat. Och det skulle vara ett slöseri med allas våra begränsade resurser på ett sätt som i det närmaste borde vara kriminellt.

Ett viktigt inslag för mig i min uppfostran av barnen är ödmjukhet inför våra globala resurser och naturen.
Man sorterar soporna, handlar miljövänligt, återanvänder och är ständigt medveten om att merparten av jordens befolkning är betydligt mindre bemedlade än vad vi är. Helt självklart, om du frågar mig.

Undrar om det är synd om mina barn?

I’m addicted to wasabi too

Bloggat den | January 7, 2006 klockan 8:13 pm | 3 Kommentarer

Även denna dag började i rogivande ensamhet innan resten av familjen vaknade.
Kaffeglaset gjorde mig sällskap vid datorn (var annars?). Jag småfixade, installerade typsnitt osv. Ett litet aber är att jag inte hittar installationsdisketterna för Dreamweaver och Photoshop. Men någonstans finns de, det gäller bara att leta på rätt ställe…
Jag har avsiktligt valt att inte importera mina gamla Favoriter. Det beror på att jag har så mycket skräp där, och jag vill ta tillfället i akt att få en ren samling nu. Baksidan är ju att det blir lite trassligt att hitta dit jag skall, men det får lösa sig under resans gång. Om jag kunde se till att få ut min länksida, så skulle ju en hel del vara vunnet…

Eftermiddagen har tillbringats hos vännerna ute i förorten. Där bjöds vi på smaskigt fika, trevligt sällskap, datapill och wasabinötter. Allvarligt talat; jag skulle nog kunna äta ihjäl mig på wasabi.
När vi kommit hem tog det inte många minuter innan Mr Ts kompis R kom för övernattning. Grabbarna stängde genast in sig i Mr Ts rum, och vi lär knappast se röken av dem. Ok, det är väl inte omöjligt att de kommer ut för att ta sig en kvällsmacka, men annars är det nog lego, Starwars o.dyl. som gäller.
Jag hade glömt min telefon hemma, och därmed missade vi en inbjudan till en taco-kväll ;(

Jag måste köpa hantlar!

Återigen vill jag efterlysa fakta om Jehovas vittnen!

I can feel that something pounding in my brain
Just anytime that someone speaks your name
Ooo the trumpet sounds and i hear thunder boom
Every time that you walk in the room

I’m addicted!

Bloggat den | January 7, 2006 klockan 1:22 pm | Inga kommentarer än

Jullovet närmar sig snabbt sitt slut. Det är både efterlängtat och vemodigt. För hur intensivt det än har varit med alla barnen hemma dygnet runt (och då inte minst Herr Fiffig), så har det varit underbart att mysa med barnen.

Min intention om att gå till gymmet varje dag har kommit på skam. Eller, intentionen är fortfarande densamma, men jag har inte lyckats leva upp till den.
Människor i min omgivning upplyser mig om att man inte skall träna varje dag, utan låta kroppen vila emellanåt (så att musklerna får möjlighet att vila och byggas upp). Då har jag kommit på att jag ju kan träna olika muskelgrupper olika dagar! För jag måste gå till gymmet varje dag om jag skall må bra.
I’m addicted!

Herr Fiffig tillbringar helgen hos Majsan. Återstoden av klanen skall ge sig ut till vännerna utanför stan om en stund. Prinsessan vill ha sina Pippi-kläder på sig då, och det är klart att hon får det.

Imorgon drar tredje omgången av Blogstafetten igång. Kul!
Och som om det inte vore nog, så hoppas jag att mitt och Shws shematan är kompatibla, så att vi kan ge oss ut på en stav-runda!

Tut i backen - fyra hål i nacken!

Bloggat den | January 5, 2006 klockan 11:16 pm | 1 Kommentar

Mätt och belåten. Trots att det är flera timmar sedan vi åt middag, är jag fortfarande proppmätt.
Inte bra… Jag får nog ta mig en runda med stavarna imorgon.

Det här året har börjat behagligt, på alla plan. Jag känner mig behagligt inbäddad i slags lyckorus. Må det fortsätta så!

Igår kväll var jag hemma hos Patsy Darling. Vi pratade, skrattade och drack vin. Det resulterade i att huvudet var “något segt” imorse, men det var det värt!
Jag vaknade tidigt, och började med att kurera gårdagen med Ipren och några baljor kaffe. Åh, vad jag älskar dessa morgnar i ensamhet! Efter en stund vaknade Herr Fiffig. Han satte sig och spelade något spel, och själv fortsatte jag att fixa med nya datorn.

Rick skulle komma förbi med min nya skärm, så jag ringde honom. Bäst som vi pratade tjoade jag Shit! Vänta!! och så rusade jag iväg för att ta itu med den akuta situationen.
När jag kom tillbaka till luren undrade han vad som hänt, och jag sa som det var; En av katterna (Tjet) hade börjat brinna!
Jag hade nämligen tänt ljus i fönstret. Tjet hoppade upp på fönsterbrädan, och hennes yviga svans tog eld… Som tur var, så lyckades jag släcka elden genom att bara ta i svansen. Jag tror knappast hon märkte själv att hon brann, men det luktade så illa att jag var tvungen att tända en rökelse.

Någon timma senare kom Rick med skärmen, och det bidrog ytterligare till mitt lyckorus.
Nu är AG lite avis, men det kan han gott vara. Jag har varit avis på hans datautrustning i flera år, så det är inte mer än rätt.

Jag tog med mig Prinsessan och Herr Fiffig, och så åkte vi till Källparken för att åka pulka med Patsy Darling och hennes dotter. På vägen dit kom Herr Fiffigs bussintresse väl till pass. Jag visste vilken buss vi skulle byta till, men inte från vilken hållplats den gick. Så jag frågade helt enkelt Herr Fiffig, och han sa som det var; den går från Stora Torget.
Timmarna i backen borde motsvara ett normalt gym-pass, och jag tror nästan att jag sträckte ena vadmuskeln. Men kul var det!
När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig och slumra i soffan ett par timmar.

Inatt sover Herr Fiffig hos Majsan (för första gången på hela jullovet - det var efterlängtat av hela familjen). Mr T har två kompisar här som sover över. De har spelat X-box (surprise?), badat och spelat schack.
Det blev en sen kväll för såväl grabbarna som Prinsessan, så man kanske kan hoppas på sovmorgon imorgon.

På förekommen anledning, skulle jag vilja veta lite om Jehovas vittnen (nej, jag har inga planer på att bli medlem!). Vad är det utmärker deras tro? Vad är det som skiljer dem från t.ex. Svenska kyrkan (utöver att de inte tror på Jesus, och inte tar emot blod)?
Vet du något, så berätta gärna.

Friska fläktar

Bloggat den | January 3, 2006 klockan 11:36 pm | 2 Kommentarer

Vilken tur att jag är så charmig som jag är!
Imorse när jag kom ner till gymmet funkade inte mitt kort. Jaha… skulle jag ha förnyat det vid årsskiftet… *host* Så det var bara att ta till stora charmoffensiven; ömsom le bedjande, och ömsom se förtvivlad ut.
Det är klart att jag fick gå in och träna gratis!

Det blev ett ganska behagligt pass. Visserligen rodde jag bara 3 km, men å andra sidan tog jag 70 kg i benpress och “hittade” en ny maskin som tränar magmusklerna betydligt bättre än vanliga situps. Nu kör jag situps med vikter, och det känns betydligt mer effektivt.

Efter avsluta träning åkte jag hem och hämtade Herr Fiffig, och så cyklade vi hem till Shw. Där bjöds vi på lunch och fika. Sedan satt vi lite vid datorn, och så lekte vi korvkiosk.

Idag har det varit -16 grader, så dagens cykelturer kändes riktigt friska.
Dessutom är det, med Uppsalamått mätt, ganska mycket snö. Det ser ut som en sådan där riktig Pippi-vinter. Idag har solen skinit oavbrutet, och det har varit otroligt vackert. Tyvärr har jag inte haft kameran med mig när jag varit ute.

Jag vet. Jag har redan vid ett par tillfällen påstått att det skulle göras. Men jag får skamset erkänna att det inte blivit av än.
Men nu. Nu!
Nu står nya datorn och tuffar här bredvid. XP inslalleras, och sedan är det dags att tanka över innehållet i den här datorn till den nya.
Och som om det inte vore nog med allt detta, så kommer datorn inom en snar framtid få sällskap av en platt skärm. Kan det bli så mycket bättre?

En behaglig dag

Bloggat den | January 2, 2006 klockan 11:44 pm | Inga kommentarer än

Idag har det inte blivit mycket gjort, men dagen har ändå lämnat ett behag i mig.
Jag vilar i att ha fina vänner, som står mig nära. Insikten i att innerligheten i vår vänskap inte ligger i hur frekvent vi träffas gör mig trygg.
Jag är så obeskrivligt glad över att Patsy Darling och jag pratar med varandra som om det bara var en kvart sedan senast, trots att det gått flera år.

Ordbankaren kom förbi på väg till jobbet, och lämnade dottern F här. Det gjorde Mr T glad. Ungdomarna har ägnat dagen åt att spela X-box och titta på film. När det var dags för middag dök Ordbankaren himself upp, så även han fick i sig lite pasta och köttfärssås.

Herr Fiffig och Prinsessan har gjort samma sak som de gjort större delen av jullovet; Tjatat och gnatat och tjafsat och fajtats.
Ikväll tog jag min kalender med mig och gick upp till Majsan för att boka in dagar som Herr Fiffig skall vara hos henne. Hon stod i hallen med ytterkläderna på sig, och var på väg ut. Men vi kom överens om att ses imorgon för att bestämma tider. Det är en livsnödvändighet för alla i den här familjen att Herr Fiffig kommer upp till henne så snart som möjligt.

Själv har jag suttit och smågrejat vid datorn idag. Tanken var att jag skulle fixa fotobloggen och länklistan, men det gjorde jag ju inte. Åtminstone inte så pass mycket att dessa kan läggas ut.
Istället för fotoblogg får ni njuta av en bild jag tog av fönsterbrädan tidigare ikväll. Håll till godo:

Istället för att ägna full energi åt min egen hemsida, har jag (helt frivilligt och med stor entusiasm) ägnat mig åt någon annans hemsida. Jag blir smått imponerad av mig själv, då jag finner mig översätta texter från engelska till svenska utan några svårigheter, med tanke på att jag anser mig vara uselt dålig på engelska.

Imorgon skall jag börja med att köra skiten ur mig på gymmet. Sedan blir det en efterlängtad date med kära Shw. Jag toklängtar verkligen efter henne!
Sedan måste jag nog skriva upp en tvättid också.

Dagens insikt: Sms är ett behagligt sätt att umgås. Jag tror att jag har blivit sms-missbrukare.
Dagens fråga: är jag asocial?

Sluter mina ögon
Ser mig runt omkring

Bloggat den | January 1, 2006 klockan 11:27 pm | Comments Off

Jag har möblerat om lite här, och det innebär att de inlägg som tidigare låg i kategorin Waldorf nu återfinns i kategorin Skolan.
Mycket nöje.

En händelselös dag

Bloggat den | January 1, 2006 klockan 9:15 pm | 2 Kommentarer

Idag har det inte hänt mycket. Jag tog med mig Prinsessan för att åka till affären, men den visade sig vara stängd. Så vi fick åka vidare till Statoil för att handla.
Annars har jag mest suttit och småpysslat med hemsidan. Det är en del kvar att fixa, men nu har jag fyllt högerspalten med information i alla fall.

Pratade med Patsy Darling idag, och vi bestämde att vi skall ses imorgon (eller i övermorgon). Och så måste Shw träffas inom det snaraste. Dels eftersom jag lider av Shw-underskott, men också för att vi skall arbeta med våra storslagna framtidsplaner.
Dessutom vill Mr T att vi skall åka och hälsa på vännerna utanför stan. Det vore trevligt, så jag får väl ringa och kolla om det passar någon dag.

Nu skall jag ta mig ett bad, och sedan skall jag sätta mig och bygga hemsida, dock inte min egen.
Men natten är lång, så jag kanske hinner fixa min länksida och fotoblogg också. Likt Orsa kompani lovar jag dock ingenting bestämt.

Jag håller med om att det här inlägget inte för värdsutvecklingen så hemskt mycket framåt, och erkänner att jag skrev det mest för att få ett hum om hur bloggen ser ut med lite mer text.

Grått Nytt Hår

Bloggat den | January 1, 2006 klockan 1:32 am | 6 Kommentarer

Jahaja, då är det 2006 då.
Dagen har förflutit som vilken annan dag som helst under barnens jullov. Ikväll blev det mysmiddag, och sedan tjatade Prinsessan och Herr Fiffig oavbrutet om att de ville gå ut och titta när det pangade på himmelen. Mr T var mer laid back, och nöjde sig med att se Repmånad på DVD.
När tolvslaget närmade sig valde Mr T att krypa ner i sängen. Prinsessan och Herr Fiffig kröp istället ned i sina overaller. Sedan tog de med sig AG ut för att titta på fyrverkerier. Själv satt jag, som den nörd jag är, framför datorn.
Därmed kan vi nog konstatera att alla blev nöjda och glada med tolvslaget.

Jag har aldrig haft någon förkärlek till att fira nyår. Åtminstone inte i någon större skala. Jag är nöjd om det sker så småskaligt som möjligt (och inom det epitetet ryms ju en hel del).
Det känns så floskelaktigt att stå bland en massa människor och lova en massa saker på fyllan.
Jag har aldrig någonsin avgett ett nyårslöfte, och kan inte tänka mig att jag kommer att göra det.
Men ok, om ni vill veta vad som kommer att hända under 2006, så kommer det här;
* Jag fortsätter på gymmet, och ser till att komma igång ordentligt
* Jag skall operera mina bröst
* Jag skall bli extremt mycket bättre på att hålla kontakten med mina vänner
* Jag skall bli en mer harmonisk och lycklig människa
Men kom ihåg - ovanstående är inga nyårslöften, utan enbart hot!