Idag såg jag sanningen i vitögat

Bloggat den | December 28, 2005 klockan 11:09 pm |

Igår skrev jag om hur neat jag kommer vara när det är dags att glida ner i bikinin.
Jodå, intentionen är fortfarande densamma, men idag kom jag till insikt om att vägen dit kommer bestå av hårt arbete och ett asketiskt leverne.

Jag tog en snabb runda på stan, i hopp om att hitta en tröja. Det gjorde jag inte, men i provrummet träffade mig sanningen som en fet käftsmäll.
De har ju sådana där dubbla speglar i provrum, så att man skall kunna se sig själv från alla tänkbara vinklar. Jag är ju van att se mig från en och samma vinkel, och dagens syn var inte upplyftande. Det jag såg gav en omedelbar chockeffekt, och jag började grina!
Visst var jag medveten om att de tre graviditeterna och de följande amningarna gett mig hängbröst, men att det var så jävla illa som det är, det hade jag faktiskt ingen aning om.
Jag försökte samla mig och torka mina tårar, och tog mig sedan snabbt ut ur provrummet. Sedan gick jag direkt och tröstköpte en mp3-spelare, och med den i min ägo hade jag bestämt mig; from nu är det total askes som gäller!

Även om tyngdpunkten inte ligger på viktminskning, så är det ändå några kilo som skall bort. From idag skall jag träna minst en gång om dagen!
När det gäller brösten, så är det bara att inse faktum; Jag måste operera dem. De pengar jag sparar på att avstå från utsvävningar får jag väl lägga på hög, och öronmärka för en bröstoperation. Och en sådan kan inte bli av fort nog!
Om någon vet var man skall vända sig för att få veta mer om bröstoperationer, så mottar jag tacksamt sådana uppgifter.

Efter att ha varit hemma och sett till att få musik i mp3-spelaren satte jag mig på cykeln och trampade mot F&S.
I vanliga fall brukar jag värma upp genom att ro 2 km. Idag bestämde jag mig för att ro 3 km. Men när jag närmade mig 3 km insåg jag att jag lika gärna kunde ro 5 km, så då gjorde jag det. Och när jag närmade mig 5 km, så insåg jag att ju lika gärna kunde ro 7 km (så hade jag rott en halvmil längre än jag brukar), och så fick det bli.
Sedan pressade jag mig till mitt yttersta i maskinerna. Träningsvärken från igår sitter kvar i bröstmusklerna, men jag ökade ändå lite på vikten i bänkpressen. I benpressen hoppas jag kunna öka vikterna ytterligare inom en vecka.
Efter avslutad runda i maskinerna tog jag en omgång i “gång- joggingmaskin” (ni vet en sån där maskin där man sätter fötterna på varsin platta, och sedan sätter igång att promenera/jogga med ganska stora steg, allt medan man håller i två handtag som rör sig i takt med fötternas tempo - det hela ser mer än lovligt löjligt ut). Där höll jag ett ganska raskt tempo, och spurtade sedan medan Meat Loaf sjöng Paradise by the dasboard light för mig i hörlurarna.
Hela träningspasset, som “skall” ta ca 45 min, tog 2 tim, och jag badade i svett när jag var klar.
Underbart!

På hemvägen köpte jag grönsaker för att kunna fixa en sallad till middag. Övriga familjen hade bestämt sig för att bryta av från julmaten med pannkakor, och sådant finns inte på min meny längre!
Det fick bli en sallad på fetaost, tomater, avocado, groddar, gurka, rödlök och majs. Och jag har nog aldrig ätit så mycket som jag gjorde idag!

Imorgon måste jag ta mig ner till F&S direkt efter frukost, för min egen överlevnads skull. Om jag inte gör det, så kommer träningsvärken ta kål på mig.

Kommentarer: