Dan före dan före…

Bloggat den | December 22, 2005 klockan 11:04 pm |

Oj. Är det dagarna före jul? Är jag stressad?
Låt mig säga så här; Jag har haft min nya dator stående bredvid skrivbordet flera dagar nu, utan att koppla in den. Då kanske ni själva kan räkna ut graden av stress.

Men trots ovan antydda stress känner jag stundvis att jag bottnar i mig själv, och jag njuter av varje ögonblick det händer.
Däremellan råder gängse kaos.

Om jag skall försöka mig på en resumé av de gångna dagarna, så tror jag inte att det är möjligt.
Men jag kan berätta att jag har träffat en person som jag gör en hemsida till, och det var ett odelat trevligt möte. Totalt oväntat fick jag en flaska vin, och det gjorde mig pinsamt rörd.
Dessutom fick jag låna En man kom från Texas. Det är en väldigt gripande berättelse som jag uppmanar er att se. Den finns inte (vad jag vet) på video, men ni får väl maila SVT och tjata, så kanske de sänder den igen.

Idag träffade jag en vän för lunch på stan. Även det var ett trevligt möte, och sushin var lika god som vanligt!
Imorgon skall jag rymma tillsammans med en annan vän - om än bara för ett par timmar.
Är jag en lyckligt lottad människa, eller vad?

Ikväll har nioårssonen haft avslutning i skolan. Eftersom treårsdottern inte är riktigt kry, kunde inte hela familjen delta i begivenheterna.
Uppdelningen blev att AG åkte på avslutning med nioårssonen, medan jag stannade hemma och bakade saffransbullar med treårsdottern och femårssonen (ja, jag veeet att jag skulle ha bakat för flera dagar sedan, men jag har skjutit på det).
I efterhand får jag ont i magen över att inte ha närvarat vid nioårssonens avslutning. Hans klass underhöll med en flöjtkonsert. Dessutom hade sonen (tillsammans med tre tjejer i klassen) en dansuppvisning där de dansade schottis.
Jag är så stolt så att mammahjärtat spricker!
Och jag blir inte mindre stolt av sonens prestationer på kärleksfronten. Han är ju sedan ett år tillbaka huvudlöst förälskad i klasskompisen V. Vi hade kommit överens om att han skulle ta med sig en godisstrut som julpresent till henne på avslutningen.
Idag när jag var på stan köpte jag godis i en exklusiv godisbutik. Det blev lakrits (vilket sonen hade luskat reda på är Vs favoritgodis). Dessutom hade jag kompletterat med röda och rosa godishjärtan, för att göra budskapet tydligt.
Mamma, du är så jävla pinsam!! ylade sonen när han fick se vad jag hade köpt.
??? svarade jag.
Men du fattar väl att jag inte kan ge henne hjärtan! Det är ju sååå pinsamt! fortsatte sonen.
Jag stod på mig, och tillverkade struten som godiset skulle levereras i. Jag hade tänkt dekorera den med röda hjärtan, men sonen bromsade mig. Det fick räcka med en God-Jul-etikett.
Innan avfärden mot avslutningen instruerade jag AG om att han kanske skulle behöva vara behjälplig vid överlämnandet av godisstruten (sonen är nämligen väldigt blyg i detta fall).
Ja… Men om han inte vill/vågar, så kan vi ju inte pressa honom. Det får ju inte bli en traumatisk upplevelse för honom sa AG.
Naturligtvis hade han rätt.
Men när de väl var på plats, visade sig sonen vara modigheten personifierad. Han överlämnade stolt och modigt godisstruten helt på egen hand!
Behöver jag säga att V blev oerhört glad?
For your information kan jag meddela att saffransbullarna blev kriminellt goda!

Jodå, det har blivit något mer jullikt här.
Tomtar, ljusgardiner och adventsstjärna (jaahaa, skulle man ha satt upp den för flera veckor sedan?) är på plats. Men någon julgran blir det fasen inte förrän imorgon kväll!

Julinköpen känns i det närmaste kompletta, men det lär ändå bli en del kompletterande inköp imorgon.
Och om inte förr, så kanske jag kan koppla in nya datorn på julafton - när barnen sitter och ler glittrande över sina julklappar.

Kommentarer: