En bra dag

Bloggat den | December 21, 2005 klockan 2:09 am |

Treårsdottern har varit hemma från lekis ett par dagar, eftersom hon varit hängig och snörvlig. Idag var hon dock inte sämre än att hon kunde stoppas ned i en overall och sättas i vagnen, för att följa med mamsen på stan.
Trots fullpackade bussar och halvhysteriska medmänniskor blev det en lyckad tripp. Enda abret var väl att jag hade tagit med mig dottern… Inte så att hon var besvärlig på något sätt, inte alls. Men tidigare år har det gått utmärkt att köpa julklappar när hon varit med, utan att hon förstått vad som hänt. Nu var jag tvungen att finta, trixa och muta med godis för att hennes uppmärksamhet skulle riktas åt annat håll i kritiska stunder.
Nästa år får hon inte följa med när det skall köpas julklappar.

Härom dagen skrev jag att jag såg fram mot att köpa ny dator. Föga anade jag då att det skulle vara en sanning redan idag!
En kombination av lyckliga omständigheter och att Tomten kom tidigt i år, så sitter jag nu här med en “ny” (=bättre begagnad) dator bredvid mig. Den innebär en gudomlig uppgradering för mig. Och faktum är att, med tanke på vilket pris jag fick den för, så skulle jag ha köpt den även om den hade varit sämre än den maskin jag redan har (och då sitter jag med en handvevad, ångdriven maskin!).
Att den nya pärlan ännu inte blivit inkopplad beror enbart på det nödvändiga julstök (=klappinslagning) som tog vid när barnen somnat. Men vafan, natten är lång…
Behöver jag ens nämna att jag är obeskrivligt överlycklig!!

Ikväll har familjen fortsatt julpysslandet. Vi stoppade kryddnejlikor i apelsiner, och förtjusades över barnens kreationer från lekis.
Jag må vara en låg människa, men alla mina fula ord kom väl till pass när pepparkakshusets delar skulle monteras. Jag/vi gjorde det med hjälp av kristyr, och det är ju så jä**a kladdigt. Dessutom tar det ju ungefär hundra år på sig innan det stelnar.
Gah!!
Mamma, hur har du det med självbehärskningen? frågade nioårssonen kärleksfullt leende.
Ingen kan ta udden av mitt vansinne såsom han!

I ett par dagars tid har jag funderat på om jag är osynlig. De enda mail som visat sig i mailboxen har varit av opersonlig karraktär (nåja…). Men idag fick jag plötsligt två mail som värmde mig skönt om hjärtat.
*gulle avsändarna!*

Imorgon (ok, idag då) skall nioårssonen och femårssonen till skolan/lekis. Treårsdottern får fortsätta vara hemma.
På torsdag är grabbarna lediga, och på kvällen är det avslutning för nioårssonen i skolan. Det blir väl lite julstämning, och så skall fröken tackas för den gångna terminen. Det görs genom att varje familj lägger en present i en korg. Eftersom planerna är att jag och barnen skall baka saffransbullar (nu snackar vi bullar med kriminellt mycket mandelmassa som fyllning) under dagen, så tänkte jag att en stor korg med sådana kunde vara en passande present.
(Vi snackar Waldorf, och här är inget färdigköpt välkommet. Handgjort, naturtroget och miljövänligt skall det vara!)

Kommentarer: