Idag såg jag sanningen i vitögat

Bloggat den | December 28, 2005 klockan 11:09 pm | Inga kommentarer än

Igår skrev jag om hur neat jag kommer vara när det är dags att glida ner i bikinin.
Jodå, intentionen är fortfarande densamma, men idag kom jag till insikt om att vägen dit kommer bestå av hårt arbete och ett asketiskt leverne.

Jag tog en snabb runda på stan, i hopp om att hitta en tröja. Det gjorde jag inte, men i provrummet träffade mig sanningen som en fet käftsmäll.
De har ju sådana där dubbla speglar i provrum, så att man skall kunna se sig själv från alla tänkbara vinklar. Jag är ju van att se mig från en och samma vinkel, och dagens syn var inte upplyftande. Det jag såg gav en omedelbar chockeffekt, och jag började grina!
Visst var jag medveten om att de tre graviditeterna och de följande amningarna gett mig hängbröst, men att det var så jävla illa som det är, det hade jag faktiskt ingen aning om.
Jag försökte samla mig och torka mina tårar, och tog mig sedan snabbt ut ur provrummet. Sedan gick jag direkt och tröstköpte en mp3-spelare, och med den i min ägo hade jag bestämt mig; from nu är det total askes som gäller!

Även om tyngdpunkten inte ligger på viktminskning, så är det ändå några kilo som skall bort. From idag skall jag träna minst en gång om dagen!
När det gäller brösten, så är det bara att inse faktum; Jag måste operera dem. De pengar jag sparar på att avstå från utsvävningar får jag väl lägga på hög, och öronmärka för en bröstoperation. Och en sådan kan inte bli av fort nog!
Om någon vet var man skall vända sig för att få veta mer om bröstoperationer, så mottar jag tacksamt sådana uppgifter.

Efter att ha varit hemma och sett till att få musik i mp3-spelaren satte jag mig på cykeln och trampade mot F&S.
I vanliga fall brukar jag värma upp genom att ro 2 km. Idag bestämde jag mig för att ro 3 km. Men när jag närmade mig 3 km insåg jag att jag lika gärna kunde ro 5 km, så då gjorde jag det. Och när jag närmade mig 5 km, så insåg jag att ju lika gärna kunde ro 7 km (så hade jag rott en halvmil längre än jag brukar), och så fick det bli.
Sedan pressade jag mig till mitt yttersta i maskinerna. Träningsvärken från igår sitter kvar i bröstmusklerna, men jag ökade ändå lite på vikten i bänkpressen. I benpressen hoppas jag kunna öka vikterna ytterligare inom en vecka.
Efter avslutad runda i maskinerna tog jag en omgång i “gång- joggingmaskin” (ni vet en sån där maskin där man sätter fötterna på varsin platta, och sedan sätter igång att promenera/jogga med ganska stora steg, allt medan man håller i två handtag som rör sig i takt med fötternas tempo - det hela ser mer än lovligt löjligt ut). Där höll jag ett ganska raskt tempo, och spurtade sedan medan Meat Loaf sjöng Paradise by the dasboard light för mig i hörlurarna.
Hela träningspasset, som “skall” ta ca 45 min, tog 2 tim, och jag badade i svett när jag var klar.
Underbart!

På hemvägen köpte jag grönsaker för att kunna fixa en sallad till middag. Övriga familjen hade bestämt sig för att bryta av från julmaten med pannkakor, och sådant finns inte på min meny längre!
Det fick bli en sallad på fetaost, tomater, avocado, groddar, gurka, rödlök och majs. Och jag har nog aldrig ätit så mycket som jag gjorde idag!

Imorgon måste jag ta mig ner till F&S direkt efter frukost, för min egen överlevnads skull. Om jag inte gör det, så kommer träningsvärken ta kål på mig.

Dan efter dan efter…

Bloggat den | December 27, 2005 klockan 11:30 pm | Inga kommentarer än

Jösses vad fort tiden går, och ingenting händer.
Nej, nu ljög jag. Det är klart att saker händer. I förrgår var jag hemma hos Rick Flinga för att prata lite om hans hemsida. Han bjöd på tapas, öl och trevligt sällskap, och jag vet inte vart timmarna tog vägen. Han är en ovanligt trevlig och karismatisk människa att umgås med.
Besök gärna hans hemsida (den är ännu under uppbyggnad, men jag hoppas att vi får den helt klar inom kort), och läs ännu hellre hans bok.

De senaste dagarna har jag pressat ganska hårt i gymmet. Det har betalat sig i form av ordentlig träningsvärk. Idag var jag tvungen att lyfta av lite vikter i bänkpressen. Inte för att jag inte orkade, utan för att bröstmusklerna värkte så enormt. Nåja, det är bara att spotta i nävarna, och komma igen. Och å andra sidan har jag dubblat vikterna i benpressen…
Hur neat kommer inte jag vara när jag glider i bikinin i sommar..?
[Mental note: Köp bikini.]

Imorgon efter träningen skall nioårssonen komma och möta mig på stan. Vi skall gå till Game, där han skall köpa ett spel. Dessutom skall en julklapp bytas.

Vintern har kommit. I förrgår kväll snöade det mycket på bara några timmar. Barnen är överförtjusta, och själv är jag något mer återhållsam i min glädje. Tack och lov så är cykelbanorna plogade och sandade, så jag kan fortsätta fara fram som ett jehu.

Lång dags färd mot… julklappsöppning

Bloggat den | December 24, 2005 klockan 10:26 pm | Inga kommentarer än

Det kan inte vara lätt att vara tre eller fem år, och tvingas vänta en hel dag - som består av ungefär tusen långa timmar - innan den där pajasen till slut kommer med paket.
Ja, sanningen att säga, så har det inte varit helt lätt för en nioåring heller.

I bästa husmorsstil serverade jag en riktig julfrukost imorse. En av rätterna var naturligtvis gröt, och som ni vet så är femårssonen och treårsdottern fullständigt galna i gröt. Om de fick välja själva, så skulle de leva på det.
Men; Av någon outgrundlig anledning så ville ingen av dem ha gröt idag! Häpp!
Nåja, de åt sig mätta på annat.
Ok, jag skall inte hymla. De hade redan ätit sig mätta på godiset de hittade under granen när de vaknade.

Åh mamma, vad du är duktig på att göra fin mat sa treårsdottern när jag fixade julmaten. Den tjejen har öga för det estetiska.

Så snart Kalle Anka hade slutat kom Tomten. Han hade många paket med sig, och barnen tog emot dem andäktigt.
Tro det eller ej, men tom jag fick paket! Av nioårssonen fick jag saker som han pysslat och sytt i skolan, och jag blev så rörd att jag nästan började snyfta. Dessutom fick jag ett elektroniskt sudoku, så nu lär jag inte vara kontaktbar den närmaste framtiden. Jag fick även en bok vilken jag, med tanke på vem givaren var, trodde skulle vara späckad av oanständigheter och snusk. Men det visade sig istället att boken var av sådan karaktär att jag kommer ha stor nytta av den (därmed inte sagt att jag inte skulle ha nytta av böcker som handlar om oanständigheter och snusk!).
Nyss nämnda givare kunde heller inte hålla sig ifrån att påminna mig om att jag är en klimakteriekossa.

Nioårssonen fick bla en Darth Vader-mask och ett Darth Vader-svärd, så han har gått omkring i ett Stjärnornas krig hela kvällen. Jag gör mitt bästa för att förbereda mig på att jag kommer väckas av en flåsande svartmuskig typ inatt, som väser You don’t know the power of the dark side.

Av femårssonens klappar tycks Flexitrax-banan vara den stora hiten. Den har monterats ikväll (och ni kan ju få nöjet att gissa vem som fick äran att montera de 250 delarna…). Den har radiostyrda bilar, och batterierna är vid det här laget i det närmaste slutkörda.

Treårsdotterns identitet är otvetydig. Hon har hela kvällen gått omkring i fullgod Pippi Långstrump-klädsel. Ibland har hon lagt sig och gosat på det fårskinn hon fick av Tomten, och vilket är avsett att ha på lekis (Waldorf, ni vet).
För att befästa könsrollerna fick dottern (dock inte av mig!) fick dottern en strykbräda och ett strykjärn. Hon har ägnat någon timme under kvällen åt att stryka och vika kläder!

Dagens bild: Familjens lilla Tomtemor. Notera hur korrekt klackskorna är satta på fel fot!

Tio små tomtenissar

Bloggat den | December 24, 2005 klockan 3:15 pm | Inga kommentarer än

Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djup snö går.
Rävsax under täcket vitt, klipper nisse av på mitt.
Livsandan snabbt i honom tryter, strax i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månskensdimma.
Uggla hoar från sitt näste, istapp trillar tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har, där sju tomtenissar in sig tar.
Katten bakom dörren ruva, slukar nisse med hull och luva.
Rester utav tomtehand, slickar misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila, Snabbt de uppför bordsben kila.
Sista tomten över kanten hasar, tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rakt mot knivens egg.
Liten nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp, och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav, likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar i granen sig svingar, mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den hoppar, men för detta ej den stoppar.
På tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbon stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.
Under husbons tunga toffla, förvandlas nisse till krämig våffla.

Snön ligger vit lite här o var, inte en jävla tomte finns kvar.

God Jul

Bloggat den | December 24, 2005 klockan 2:42 am | Inga kommentarer än

Jaha. Enligt klockan har det blivit julafton. De sista klapparna är inslagna, och i tvättstugan snurrar maskinerna. Skinkan är griljerad. Granen är klädd, och ljusslingan blinkar på ett sätt som är obehagligt även för icke-epileptiker (det var visst något glapp i ljusslingan, och det går inte att ställa om blinkfrekvensen med mindre än att man skruvar isär den, det får bli morgondagens problem). Smöriga julsånger strömmar ur högtalarna på låg volym, och jag smuttar på glögg. Snart skall jag ta itu med disken.

Idag träffade jag Shw för en långfika på stan. Trams och skratt (åh, vad det var underbart och välbehövligt att få skratta!) blandades med storslagna framtidsplaner.
På eftermiddagen var vi hembjudna till faster E. Vi fikade och umgicks, och fick med oss en laddning julklappar hem.

Femårssonen och treårsdottern har varit mer än lovligt tjatiga och förväntansfulla idag. Det här måste uppenbarligen ha varit årets längsta dag för dem. Deras tempo har inte varit att leka med, och de höll sig vakna till efter kl 23.
Men imorgon när de vaknar har Tomten varit här och lämnat varsin julklapp under granen. Så är det varje år, och förra året hade han gett dem varsin stor godisstrut. Därmed skall det vara godisstrutar i år också, har femårssonen “bestämt”.
Exakta rutiner är ett måste för autistiska barn, och femårssonen är inget undantag. Imorgon när vi vaknar har Tomten lämnat godis under granen. Kalle Anka börjar kl tre, och när det är slut kommer Tomten med många paket sa sonen idag.
Jahaja. Då är det väl bäst att det får bli så, då.

Kan inte avstå från att ge er ett citat från en frågespalt. Se det som en julklapp från mig till er;
Jag är en tjej på 14 år som har ett problem. När min kille tar mig på brösten blir det blött i trosorna. Har jag vatten i lungorna?

Dan före dan före…

Bloggat den | December 22, 2005 klockan 11:04 pm | Inga kommentarer än

Oj. Är det dagarna före jul? Är jag stressad?
Låt mig säga så här; Jag har haft min nya dator stående bredvid skrivbordet flera dagar nu, utan att koppla in den. Då kanske ni själva kan räkna ut graden av stress.

Men trots ovan antydda stress känner jag stundvis att jag bottnar i mig själv, och jag njuter av varje ögonblick det händer.
Däremellan råder gängse kaos.

Om jag skall försöka mig på en resumé av de gångna dagarna, så tror jag inte att det är möjligt.
Men jag kan berätta att jag har träffat en person som jag gör en hemsida till, och det var ett odelat trevligt möte. Totalt oväntat fick jag en flaska vin, och det gjorde mig pinsamt rörd.
Dessutom fick jag låna En man kom från Texas. Det är en väldigt gripande berättelse som jag uppmanar er att se. Den finns inte (vad jag vet) på video, men ni får väl maila SVT och tjata, så kanske de sänder den igen.

Idag träffade jag en vän för lunch på stan. Även det var ett trevligt möte, och sushin var lika god som vanligt!
Imorgon skall jag rymma tillsammans med en annan vän - om än bara för ett par timmar.
Är jag en lyckligt lottad människa, eller vad?

Ikväll har nioårssonen haft avslutning i skolan. Eftersom treårsdottern inte är riktigt kry, kunde inte hela familjen delta i begivenheterna.
Uppdelningen blev att AG åkte på avslutning med nioårssonen, medan jag stannade hemma och bakade saffransbullar med treårsdottern och femårssonen (ja, jag veeet att jag skulle ha bakat för flera dagar sedan, men jag har skjutit på det).
I efterhand får jag ont i magen över att inte ha närvarat vid nioårssonens avslutning. Hans klass underhöll med en flöjtkonsert. Dessutom hade sonen (tillsammans med tre tjejer i klassen) en dansuppvisning där de dansade schottis.
Jag är så stolt så att mammahjärtat spricker!
Och jag blir inte mindre stolt av sonens prestationer på kärleksfronten. Han är ju sedan ett år tillbaka huvudlöst förälskad i klasskompisen V. Vi hade kommit överens om att han skulle ta med sig en godisstrut som julpresent till henne på avslutningen.
Idag när jag var på stan köpte jag godis i en exklusiv godisbutik. Det blev lakrits (vilket sonen hade luskat reda på är Vs favoritgodis). Dessutom hade jag kompletterat med röda och rosa godishjärtan, för att göra budskapet tydligt.
Mamma, du är så jävla pinsam!! ylade sonen när han fick se vad jag hade köpt.
??? svarade jag.
Men du fattar väl att jag inte kan ge henne hjärtan! Det är ju sååå pinsamt! fortsatte sonen.
Jag stod på mig, och tillverkade struten som godiset skulle levereras i. Jag hade tänkt dekorera den med röda hjärtan, men sonen bromsade mig. Det fick räcka med en God-Jul-etikett.
Innan avfärden mot avslutningen instruerade jag AG om att han kanske skulle behöva vara behjälplig vid överlämnandet av godisstruten (sonen är nämligen väldigt blyg i detta fall).
Ja… Men om han inte vill/vågar, så kan vi ju inte pressa honom. Det får ju inte bli en traumatisk upplevelse för honom sa AG.
Naturligtvis hade han rätt.
Men när de väl var på plats, visade sig sonen vara modigheten personifierad. Han överlämnade stolt och modigt godisstruten helt på egen hand!
Behöver jag säga att V blev oerhört glad?
For your information kan jag meddela att saffransbullarna blev kriminellt goda!

Jodå, det har blivit något mer jullikt här.
Tomtar, ljusgardiner och adventsstjärna (jaahaa, skulle man ha satt upp den för flera veckor sedan?) är på plats. Men någon julgran blir det fasen inte förrän imorgon kväll!

Julinköpen känns i det närmaste kompletta, men det lär ändå bli en del kompletterande inköp imorgon.
Och om inte förr, så kanske jag kan koppla in nya datorn på julafton - när barnen sitter och ler glittrande över sina julklappar.

En bra dag

Bloggat den | December 21, 2005 klockan 2:09 am | Inga kommentarer än

Treårsdottern har varit hemma från lekis ett par dagar, eftersom hon varit hängig och snörvlig. Idag var hon dock inte sämre än att hon kunde stoppas ned i en overall och sättas i vagnen, för att följa med mamsen på stan.
Trots fullpackade bussar och halvhysteriska medmänniskor blev det en lyckad tripp. Enda abret var väl att jag hade tagit med mig dottern… Inte så att hon var besvärlig på något sätt, inte alls. Men tidigare år har det gått utmärkt att köpa julklappar när hon varit med, utan att hon förstått vad som hänt. Nu var jag tvungen att finta, trixa och muta med godis för att hennes uppmärksamhet skulle riktas åt annat håll i kritiska stunder.
Nästa år får hon inte följa med när det skall köpas julklappar.

Härom dagen skrev jag att jag såg fram mot att köpa ny dator. Föga anade jag då att det skulle vara en sanning redan idag!
En kombination av lyckliga omständigheter och att Tomten kom tidigt i år, så sitter jag nu här med en “ny” (=bättre begagnad) dator bredvid mig. Den innebär en gudomlig uppgradering för mig. Och faktum är att, med tanke på vilket pris jag fick den för, så skulle jag ha köpt den även om den hade varit sämre än den maskin jag redan har (och då sitter jag med en handvevad, ångdriven maskin!).
Att den nya pärlan ännu inte blivit inkopplad beror enbart på det nödvändiga julstök (=klappinslagning) som tog vid när barnen somnat. Men vafan, natten är lång…
Behöver jag ens nämna att jag är obeskrivligt överlycklig!!

Ikväll har familjen fortsatt julpysslandet. Vi stoppade kryddnejlikor i apelsiner, och förtjusades över barnens kreationer från lekis.
Jag må vara en låg människa, men alla mina fula ord kom väl till pass när pepparkakshusets delar skulle monteras. Jag/vi gjorde det med hjälp av kristyr, och det är ju så jä**a kladdigt. Dessutom tar det ju ungefär hundra år på sig innan det stelnar.
Gah!!
Mamma, hur har du det med självbehärskningen? frågade nioårssonen kärleksfullt leende.
Ingen kan ta udden av mitt vansinne såsom han!

I ett par dagars tid har jag funderat på om jag är osynlig. De enda mail som visat sig i mailboxen har varit av opersonlig karraktär (nåja…). Men idag fick jag plötsligt två mail som värmde mig skönt om hjärtat.
*gulle avsändarna!*

Imorgon (ok, idag då) skall nioårssonen och femårssonen till skolan/lekis. Treårsdottern får fortsätta vara hemma.
På torsdag är grabbarna lediga, och på kvällen är det avslutning för nioårssonen i skolan. Det blir väl lite julstämning, och så skall fröken tackas för den gångna terminen. Det görs genom att varje familj lägger en present i en korg. Eftersom planerna är att jag och barnen skall baka saffransbullar (nu snackar vi bullar med kriminellt mycket mandelmassa som fyllning) under dagen, så tänkte jag att en stor korg med sådana kunde vara en passande present.
(Vi snackar Waldorf, och här är inget färdigköpt välkommet. Handgjort, naturtroget och miljövänligt skall det vara!)

Som resenär med Uppsalabuss är man en Jävla Hora!

Bloggat den | December 19, 2005 klockan 5:10 pm | Inga kommentarer än

Nioårssonen kom snyftande och hulkande hem från skolan.
När han skulle stiga av bussen här hemma hade han plingat i senaste laget (dock inte för sent!), och chauffören vägrade stanna.
Snälla, du kan väl stanna vädjade sonen, men chauffören vägrade.
Då tog en kvinnlig passagerare till orda, och förklarade för chauffören att han måste stanna. Han vägrade, och fortsatte köra. Men stanna då! fortsatte hon, men chauffören bara fortsatte trampa på gasen. Sonen satt rädd, orolig och tyst.
En irriterad diskussion tog vid mellan chauffören och den kvinnliga resenären, och när de kom fram till ändhållplatsen (som var nästa hållplats) skrek han Jävla hora! till henne!!! Hon knuffade till honom på armen, och som svar på det slog han henne!
Sonen steg av bussen och började gråta. Han visste inte hur han skulle gå för att komma hem, och han hade inte mobilen med sig. En annan kvinnlig passagerare kom till hans undsättning. Hon följde med honom tillbaka till den hållplats där han skulle ha stigit av, och sedan hittade han ju själv.

Som ni redan har räknat ut, så blev jag vansinnig när jag fick höra detta.
Hur f*n kan en busschaufför göra så mot ett barn? Jag har full förståelse för att det kan vara besvärligt att stanna om någon plingar för sent, men nu var det inte fråga om det. Och när det dessutom handlar om ett barn, så måste man i alla lägen vara extra smidig (anser jag!).
Utöver det sonen utsattes för, så blir jag mållös av att en busschaufför kan skrika Jävla hora till en passagerare, och sedan slå henne!
Naturligtvis ringde jag genast upp Uppsalabuss. Jag hamnade hos trafikinformationen där jag framförde mitt ärende, och fick veta att jag snart skulle bli uppringd av någon ansvarig.
Tio minuter senare ringde en kvinna, och jag berättade återigen vad som hänt. Hon sa (naturligtvis) att det inträffade var helt oacceptabelt, och att hon skulle ta itu med det.
Hur jag skall få sonen att våga åka buss igen hade hon inget svar på.
Jag hoppas innerligt att kvinnan som stod upp för sonen polisanmäler chauffören.

Grötigare rim i grytan

Bloggat den | December 18, 2005 klockan 8:44 pm | Inga kommentarer än

Imorse när vi vaknade hade Fru Vinter varit på besök. Även om jag inte är något vinterfreak, så tycker jag om att snön lyser upp mörkret lite.
Jag cyklade ned till affären på fm, och det var ingen rolig färd. Det var oplogat, och i det närmaste oframkomligt. Men jag kämpade mig fram, med varje muskel och sena på helspänn. Det resulterade i nackspärr.

Någon gång per månad händer det att jag somnar i “normal” tid (dvs före 02), och att jag faktiskt lyckas sova. En sådan kväll inträffade i förrgår. Jag la mig för att se något på TV, och sedan kom jag visst inte upp igen.
Dock är det så att om jag somnat “normalt” så vaknar jag obönhörligen långt före tuppen. Det slår aldrig fel. Igår morse natt vaknade jag vid tretiden, och var klarvaken. Jag låg och slötittade på TV en stund, och sedan gick jag upp och satte mig vid datorn.
Vid sexsnåret kom femårssonen tassande. Vi tog ett bad tillsammans, och sedan bestämde vi oss för att äta en tidig frukost bestående av pannkakor och plättar (rester från härom dagen)! Precis när vi hade dukat fram vaknade treårsdottern. Hon tog plats vid köksbordet, och så mumsade vi pannkakor och plättar. Gissa om vi kände oss busiga!
Sonen var på sitt allra mest underbara humör, och han var världens gulligaste storebror. Han lät lillsyrran få plättar först (något som vanligtvis aldrig skulle falla honom in). Han hämtade glas, och hällde upp dryck till dottern.
Åh, vilket lyckorus det var att sitta där tillsammans med mina älskade barn. Hela köket var sprängfyllt av kärlek!

Igår kom farfar på besök. Han hade med sig en leverans från Tomten, vilken genast smögs in i förrådet (leveransen alltså, inte Tomten). Sedan blev det några timmars trevligt fikande och småprat.
Idag var det dags för mormor och moster att komma, och de kom i samma ärende som farfar. Även nu blev det trevlig samvaro under några timmar.
När de hade åkt hem cyklade jag och femårssonen till stan, där vi köpte material för julpyssel. När vi kommit hem samlades familjen, och tillverkade julgranspynt på löpande band. Underbart!
AG passade på att sätta upp en ljusgardin i treårsdotterns och femårssonens rum. Dessutom har vi hängt upp julgardiner i vardagsrummet, och imorgon får väl även ljusgardinerna hängas upp där också.

Nioårssonen har vi inte sett mycket av denna helg. Det har varit kompisar för hela slanten, men vi lyckades ändå pussla ihop det så att han träffade farfar, mormor och moster. Ikväll var han väääldigt trött, och gick och la sig kl. 19
Och imorgon skall nioårssonen bli TV-kändis! Hans klass har knåpat med julpyssel ett par veckor nu, och imorgon är det dags för grand finale. Då skall de åka till Stadsbiblioteket och dekorera en gran med sina alster. TV4 Uppland skall vara på plats för att dokumentera den stora händelsen.

Många hamnar på min sida efter att ha sökt på Rick Flinga. Det är ju ganska smickrande, men det är ju ännu roligare om besökarna hittar hans sida istället. Den senaste veckan har den sidan iofs eskalerat i besökarantal, och det känns glädjande. Sidan är i nuläget ganska innehållslös, men jag hoppas ändra på det under den kommande veckan.
Fram tills dess beordrar jag er att läsa hans bok.

Mer Häxa!

Bloggat den | December 18, 2005 klockan 12:36 am | Inga kommentarer än

Hittade en lista hos Isach. Som det listfreak jag är, så plankar jag den, och fyller med egna svar;

10 saker jag gör varje dag:
* skriver
* surfar
* dricker kaffe
* duschar/badar
* kramas och pussas med barnen
* gnäller på barnen
* fixar med någon hemsida
* hantverkar
* oroar mig
* planerar

9 saker jag ser fram emot:
* våren
* framtiden
* se barnen växa upp
* flytta ut på landet
* skaffa hund
* köpa ny dator
* köpa handdator
* köpa bil
* framtida möten

8 saker jag har på mig dagligen:
* glasögon/kontaktlinser
* näsring
* trosor
* strumpor
* långkalsonger (iaf så här års)
* BH
* byxor
* tröja

7 saker som irriterar mig:
* människor som försöker rädda sitt eget skinn genom att ljuga
* skvallerkärringar
* elakhet
* människor som i religionens namn förtrycker sina medmänniskor
* att missa bussen
* homofober
* kodumma människor

6 saker jag rör varje dag:
* tangentbordet
* mobilen
* barnen (men de är ju inga saker, förstås)
* hantverksmaterial
* mig själv
* musen

5 filmer jag kan se om och om igen:
* Local Hero
* Tillsammans
* Very bad things
* A simple plan
* Educating Rita

4 personer jag vill spendera mer tid med:
* brorsan
* Shw
* J
* syrran

3 låtar jag lyssnar på just nu:
Modifierar frågan, eftersom jag inte är någon daglig musiklyssnare. Men när jag väl lyssnar, så lyssnar jag gärna till
* Tomas di Leva
* Talking Heads
* Supertramp

2 band jag har sett live:
* Lolita Pop (Hard Rock Café)
* Lloyd Cole (Konserthuset)

1 person jag kommer spendera resten av ditt liv med:
* Mig själv!

Kan varbölder botas med förbön?

Bloggat den | December 16, 2005 klockan 9:34 pm | 7 Kommentarer

Ikväll när jag var nere vid Heidenstams torg för att handla, hade ett par killar ställt upp ett bord utanför Netto. De bjöd på glögg, och det framgick av en skylt att de kom från Johanneslunds teologiska högskola.
När jag kom ut från affären frågade den ena killen om jag ville ha lite glögg.
Måste jag lyssna på dig när du pratar om Jesus, då? frågade jag.
Nej, inte alls svarade han skrattande.
Då tar jag gärna lite glögg sa jag.
Det verkade som att min inledning på samtalet fick honom lite ur balans, och att han inte riktigt visste vad han skulle säga.
Jag önskar dig en riktigt varm och trevlig jul försökte han trevande.
Jag: Tack detsamma.
Han: Varsågod, ta en pepparkaka också.
Jag: Tack.
Han: Vet du varifrån traditionen med glögg kommer?
Jag: Nej.
Han: Förr i tiden, om vinet hade blivit lite dåligt och man ville dölja det, så gjorde man det genom att tillsätta kryddor.
Jag: Där ser man. Då har jag lärt mig något nytt.
Han: Vet du varför man brukar säga att man blir snäll av att äta pepparkakor?
Jag: Nää… Är det en kuggfråga? Tar du ifrån mig pepparkakan om jag svarar fel?
Han: Haha.. nejdå. Pepparkakor innehåller ju ingefära, och du kanske känner till att ingefära har en lugnande effekt. Förr i tiden bakade munkar och nunnor pepparkakor i rent medicinskt syfte, men då innehöll de avsevärt mycket mer ingefära.
Jag: Då har jag lärt mig en sak till.
Han: Du märker att jag inte har sagt ett enda ord om Jesus.
Jag: Jadå, men det är ok. Jag har ingenting emot varken kristendom eller kristna människor.
Han: Får jag fråga en personlig sak?
Jag: Javisst.
Han: Tror du på gud?
Jag: Ja, det gör jag. Men det är en sak mellan henne och mig. Och jag tror absolut inte på samma sätt som Åke Green!
Nu skruvade han ordentligt på sig, och hans studentkamrater (uppskattningsvis 7-8 killar, som hade slutit upp runt bordet) riktade intresserat sina blickar mot oss.
Han: Nej… Åke Gren kanske inte uttryckte sig så… smidigt…
Jag: Vad menar du med det?
Han: Ja… han kanske kunde ha uttryckt sig annorlunda…
Jag: Men bortsett från hans sätt att uttrycka sig - vad tycker du om det han sa?
Han: Vilket då, menar du? Han sa många saker i sin predikan.
Jag: Ja, men såvitt jag vet, så var det bara en sak det blev rabalder om.
Han: Anledningen till att Åke Gren inte blev dömd var att han sätt att uttrycka sig, i juridiska sammanhang kan appliceras på…
Jag: Stopp! Jag är inte intresserad av de juridiska aspekterna. Jag undrar vad du anser om det han sa. Delar du hans åsikter?
Han: Jag älskar alla människor, men homosexualitet är inte naturligt.
Jag: Vad grundar du det på?
Han: Det finns mycket forskning som säger det. Homosexualitet är inte naturligt.
Jag: Hur förklarar du då att homosexualitet existerar bland djur?
Han: Tja… jag har inte forskat på det…
Jag: Har du forskat på homosexuella människor, då?
Han: Nej…
Jag: Om man säger att homosexualitet inte är naturligt, så kan man lika gärna säga att kristendom inte är naturligt.
Han: Nej, kristendom är inte naturligt. Kristendom innebär att man tagit emot Jesus, och fått Guds förlåtelse.
Alla närvarande killarna var extremt intresserade av vår diskussion, och av deras nickningar att döma delade de min samtalspartners åsikter.
Han: Men jag älskar alla människor. Och jag har faktiskt träffat en homosexuell människa. Det var en barndomskamrat till min pappa som hörde av sig i vuxen ålder. Han hade blivit homosexuell på äldre dar, och…
Jag: Du, homosexuell är ingenting man blir!
Han: Nähä… men i alla fall, så kom han och hans pojkvän och hälsade på oss. Och efter det besöket fick jag ett presentkort på 400:- på Åhléns av honom, för att jag hade varit så förstående.
Jag: För att du hade lindat in dina föraktfulla åsikter tillräckligt snyggt, menar du?
Han: Va..? Nää…
Jag: Jag tycker att det är djupt beklagligt att människor med dina åsikter antas till teologiutbildningar.
Han: Jaha, så man ska bara få ha de åsikter som du har?
Jag: Inte alls, men man skall inte få kränka andra människor.
Han: Jag kränker inte andra människor.
Jag: Det är precis det du gör. Tror du inte att homosexuella blir kränkta av de åsikter du ger uttryck för?
Han: Joo, kanske det…
Jag: Det är helt obegripligt för mig hur man kan påstå sig vara kristen, och samtidigt ge uttryck för en så föraktfull syn på kärlek. Jag hoppas att du kommer till insikt någon dag. Eller att du kan botas med förbön.
Han: Får jag fråga en sak; Är du homosexuell?
Jag: Nej, du. Jag är allätare! Och du - ta en pepparkaka!
Jag slängde mig ilsket upp på cykeln, och trampade därifrån i vredesmod. Innan jag hann runda hörnet på huset ropade de församlade gossarna i korus: Vi älskar dig!!
Om jag hade följt min primitiva impuls, så hade jag stannat cykeln, vänt mig om och gjort en obscen gest. Men det gjorde jag inte.

I väntan på… Godot..?

Bloggat den | December 15, 2005 klockan 11:37 pm | Inga kommentarer än

Dagarna försvinner, även om inget världsomvälvande händer. Idag har treårsdottern och femårssonen varit hemma från lekis, och det innebär ju per automatik en viss grad av sensiträning.

Lucia passerade obemärkt. Det enda som avvek från en vanlig dag var väl att treårsdottern och femårssonen kläddes som Tomtemor och Tomtefar på morgonen, innan de åkte till lekis.

Ikväll blev det en cykeltur på uppskattningsvis 1½ mil (och det får väl ses som hyfsad kompensation för utebliven spinning). Anledningen till cykelturen var att nioårssonen skulle på Capoeira efter fritids, och jag hade missat att skicka med honom träningskläder, matsäck och julklapp (det var julavslutning, och därmed julklappsbyte) imorse.
Det var inte med någon sprudlande entusiasm jag satte mig på cykeln, men så snart jag kom igång så var det riktigt skönt.
Jag stannade kvar under träningen, och deltog sedan i fikat. Sedan tog jag sonen på cykeln, och trampade hemåt.

Imorgon måste jag åka ner till gymmet!
Det är iofs uppenbart att jag gått ned en hel del i vikt, för idag tappade jag brallorna. Nu är inte viktnedgång syftet med träningen, men jag vill gärna fylla ut gäddhänget med något. Gärna muskler, då.
Faktum är att jag tror att jag inte skall gå ner mer i vikt. Jag vill ju inte se så där anorektisk ut som jag tidigare alltid gjort (läs: innan jag tog tjänsten som avelskossa). Men det kanske kan vara på sin plats att omforma kroppsmassan till något definierbart.

Östrogenet fortsätter ånga. Jag drömmer oanständiga drömmar om både den ene och den andre. Härom sistens drömde jag att jag hade ett eldigt förhållande med Lasse Åberg!
*hjälp!*
Missförstå mig inte. Han har gjort många saker jag uppskattar (dock vill jag understryka att Sällskapsresan-filmerna inte riktigt kittlar min humor), men jag har aldrig någonsin känt mig attraherad av karl’n.
Jag tolkar drömmen som ett straff för att jag uttryckt mig nedlåtande om att han sålt sig till McÄckel.
Eller som Shw analyserade situationen i sin helhet: Jag ser framför mig hur du ringer på hos första bästa karl. När han öppnar dörren knuffar du in honom i hallen, och fäller honom med krokben. Sedan ser det ut sådär som det brukar göra på film; man ser inte vad som händer på golvet, men man ser hur spetstrosor, strumpor och byxor flyger genom rummet.
(Shws spådom är - av ren självbevarelsedrift - anpassad till skrivbart format)
Jag väntar på att det skall komma en prins, och röva bort mig på sin vita springare. Men det kommer inte någon prins, utan bara brevbäraren på sin eldrivna moppe, och det duger faktiskt inte ens åt mig.
Jag ska nog bli nunna. Eller kanske åka till Paris?

Många kryss blire…

Bloggat den | December 13, 2005 klockan 4:11 pm | Inga kommentarer än

Hittade listan hos en vän, och plankar den (men svaren är mina egna )

(x) rökt en cigarr
(x) varit full
(x) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
( ) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
( ) varit i knytnävsslagsmål
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
( ) hånglat med en främling
(x) gått på en blinddejt
( ) ljugit för en kompis
(x) varit kär i en lärare
(x) skolkat
(x) legat med en medarbetare
(x) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flugit
( ) spytt i en bar
(x) sett en del av mig själv brinna
(x) ätit sushi
( ) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
( ) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
( ) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
( ) somnat i skolan/på jobbet
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur eller en get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
(x) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
( ) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
( ) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
( ) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
( ) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
( ) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
( ) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa
( ) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
(x) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
(x) burit en svart klänning
( ) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
( ) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
(x) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(x) blivit puttad i en pool med kläderna på
(x) blivit tillsagd av en främling att jag är het
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
( ) gråtit så mycket att jag skrattade
( ) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken

Femivalen, dag 2

Bloggat den | December 11, 2005 klockan 11:37 pm | 2 Kommentarer

Även denna dag har ägnats åt försäljning på Femivalen.
Jag skulle kunna berätta om Femivalen från olika vinklar, men jag väljer att hylla de eldsjälar som arrangerat detta. Eldsjälarna består av ett gäng tjejer, gissningsvis i åldern 15-18 år. Jag gläds åt att unga tjejer engagerar sig så totalt och varmhjärtat i något.

En liten anekdot kan jag dock ge er.
Det kom fram en Femivalbesökare, en tjej som jag gissar var 15 år. Hon var så där arg och feministisk och rabiat som bara en arg och feministiskt och rabiat 15-åring kan vara. Hon studerade de knappar jag och Shw hade tillverkat, och där motiven var 50-talspinuppor. Personligen tycker jag att sådana bilder är fantastiskt fina, men den uppfattningen delades uppenbarligen inte av den här tjejen.
Vad är syftet med de där motiven? fräste hon, och spände ögonen i mig.
Syftet… ja, de är väldigt fina svarade jag.
Tja, det kanske de är… men det är ändå en exploatering av kvinnokroppen snäste hon.
Tycker du det. Det tycker inte jag. Jag ser dem snarare som en hyllning till den vackra kvinnokroppen sa jag.
Det hade hon tydligen inget svar på, så hon vände på klacken och gick. Jag blev både rörd och nostalgisk, eftersom jag tänkte att det där var en kopia av mig själv när jag var i den åldern. Enda skillnaden är väl att jag inte var rabiat feminist, utan rabiat nykterist - och att jag inte hade gett upp diskussionen så lättvindigt, förstås.
Jag kan inte avstå från att dra på munnen åt att hon reagerade på 50-talspinupporna, med tanke på att försäljningsmaterialet i övrigt till stor del bestod av fittor i alla tänkbara färger, former och utföranden.

Min östrogen-aura är intakt. Idag räckte det med att jag lyfte den kasse där gårdagens nämnda dildo fanns, för att densamme skulle börja vibrera.

Efter avslutad Femival kom Shw och hämtade mig. Vi åkte till RFSU/RFSL där hon skulle uträtta något ärende. Då vi skulle gå därifrån var vi inlåsta!
Japp, dörren hade gått i baklås, och låskolven bara snurrade. Vi turades om att vrida och trixa med låset, men utan resultat. Efter en stund var vi tvungna att ta av oss jackorna, eftersom vi började bli varma. Låskolvsvridandet fortsatte oförtrutet.
Till slut började vi spana på fönstren. Till saken hör att lokalen är belägen i en källare, så det enda som fanns att tillgå var två små källarfönster uppe i takhöjd.
Du är den som har gått ner mest i vikt, så du får klättra sa Shw.
Hur det är med sanningshalten i hennes påstående skall jag låta vara okommenterat, jag tror att det bara handlade om att hon inte ville ligga och krypa i buskarna utanför.
Nåja, innan vi tog oss för operation fönsterklättning så försökte Shw en stund till med låset. Och häpp - plötsligt lyckades hon få upp den!
Slutet gott, allting gott.

Igår tappade jag min tandborste i toaletten. Det blev ett sådant där fall som man annars bara ser på tecknad film; tandborsten studsade på 4-5 ställen, innan den slutligen plumsade ned i porslinet.
Gaaah! Jag svor en osande ramsa, och gick demonstrativt ut från badrummet utan att ta upp tandborsten.
Det borde jag inte ha gjort.
Lilla fröken treåring gick nämligen in på toaletten efter en stund, och när hon fick syn på mammas tandborste där nere i kröken så spolade hon. Man skulle ju kunna tänka att en tandborste inte kan ta sig förbi kröken, men då tänker man fel. Eller rättare sagt; då tänker man delvis fel.
Nu sitter nämligen tandborsten fast någonstans i kröken, och orsakar oroväckande vattenstigning vid varje spolning. Det går inte att nå den om man sticker ned handen.
Tips om hur problemet kan lösas mottages tacksamt!
(ja, det var extremt korkat av mig att lämna tandborsten där när den ramlade ner)

När vi ändå är inne på området, så kan jag meddela att även yours truly Häxa ibland måste släppa väder. I vår familj har vi inga hämningar inför varandra, utan låter naturen ha sin gång. Igår när jag lättade på trycket frågade AG Är det det där du kallar för “erotiskt underhållningsvärde”..?

Femivalen, dag 1

Bloggat den | December 10, 2005 klockan 11:28 pm | Inga kommentarer än

Inatt somnade jag vid halv tretiden. När klockan var halv sex vaknade jag lika häftigt som om någon stått bredvid mig och blåst revälj, och jag var klarvaken i samma sekund som jag slog upp ögonen. Under någon halvtimme försökte jag lura mig själv att somna om, men lyckades inte. Det var bara att gå upp, sätta på kaffe och kliva in i duschen. Det blev en sån där mysig, ensam mjukstart på dagen, som jag bara älskar!
Efter en stund kom femårssonen tassande och gjorde mig sällskap. Han är den mest underbare man kan tänka sig när man har honom på tu man hand, och han är på “rätt humör”.

På förmiddagen kom Shw och hämtade mig, och så åkte vi till Femivalen. Vi packade upp våra saker, och sedan jäktade Shw vidare för att organisera barnkalas och sedan åka till arbetet. När hon var på väg till arbetet kom hon förbi en hastig sväng. Utöver den mugg jag hade hoppats att hon skulle ha med sig (jag hade tagit med mig en kanna kaffe, men glömt mugg) hade hon också med sig en rykande varm matlåda, dricka, fikabröd och godis. Gose-gulle-Shw!
Det smakade hur gott som helst, och mina egna mackor förblev oätna.

Som jag kanske nämnt tidigare, så befarar jag att det ångar östrogen om mig. Att jag liksom går omkring i en aura av östrogen. Jag tolkar det som en primitivt biologisk signal till hankönet; Det är last call här. Om någon har för avsikt att befrukta mig, så är det nu det måste ske.
Idag fick jag ett mycket konkret bevis på att jag omges av en östrogenaura. Jag tog tag i en dildo, och genast började den vibrera! Jag var inte i närheten av startknappen, men ändå vibrerade dildon för fullt.
Är inte det ett bevis på min aura, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det.

När jag kom hem blev det tacos, och sedan slumrade jag en stund på soffan. Nu är jag fit-for-fight igen, men hoppas ändå att jag får några timmars sömn innan morgondagens prövningar.

Bindgalen Häxa, utan erotiskt underhållningsvärde

Bloggat den | December 8, 2005 klockan 9:08 pm | Inga kommentarer än

Min kropp har nu förlorat sitt erotiska underhållningsvärde skriver Lasse Eriksson i Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort. Jag kan tyvärr identifiera mig mycket väl med Erikssons konstaterande.
Igår, efter träningen, fann jag mig beskåda min nakna lekamen i helkroppsspegeln i omklädningsrummet. Tro mig; det var ingen rolig syn. Nu är det fasen sträng diet och träning minst tre gånger i veckan som gäller!

Jag är vilse i en emotionell labyrint, till synes helt utan intentioner att hitta någon utväg. Intellektet har gått i strejk, och konflikten ser ut att bli långvarig.
Dagen har varit en känslomässig berg-och-dal-bana, och jag hittar ingen stoppknapp.
Jag var tvungen att sms-briefa med en vän, och fick feedback.
Lite förnimmelse av att det finns fast mark där någonstans.

Om jag hade en pava whisky hemma, så skulle jag utan tvekan se till att bli shit-faced drunk ikväll. Men jag har ingen whisky hemma, och de där folkölen som står och skäms i skafferiet gör ingen människa glad.

Nåja, allt kanske inte har varit bajs idag.
Jag har inte tränat *fy skäms!* men däremot har jag cyklat ned till stan - ut till ÖB - tillbaka till stan - hem. Det bör, gissningsvis, bli drygt en mil, och det får väl ses som ok kompensation för utebliven träning.
Jag inser att jag plötsligt har tre hemsidor som jag måste arbeta med parallellt, och det känns kanonkul! *spottar i nävarna*
Jag har gjort lite rest-inköp inför helgens försäljning (Shw, du kan aldrig gissa vad jag köpte på ÖB ), och skall ägna kvällen/natten åt hantverkande.
Jag fick ett mail från en vän, som helt på eget bevåg tagit reda på något som jag undrade över. Sådana gester värmer.

Och så finns det sådant som gör mig förbannad också!
Nioårssonen kom hem från skolan och berättade att han stått utanför matsalen tillsammans med bästisen, samt tjejerna F och N. De hade stått bredvid en brinnande marschall, och plötsligt hade F fått stearin på sig. Sonen hade inte sett hur det gått till, men fröken kom genast och la skulden på sonen. Han nekade, och fröken stod på sig. Till slut hade sonen blivit så ledsen och frustrerad att han sprungit gråtande därifrån.
Då hade N krupit till korset, och erkänt att det var hon som hade sparkat på marschallen. Det fick till följd att V (sonens stora kärlek) sprang och hämtade sonen. När hon kom fram till honom hade hon sträckt ut handen och sagt Kom.
*ljuv stråkmusik*
Även om sonen fick upprättelse i skuldfrågan, så hade fröken inte med ett enda ord bett om ursäkt för att hon anklagat honom felaktigt. Det är totalt jävla obegripligt för mig hur man som vuxen kan välja att inte be grundligt om ursäkt då man agerat felaktigt mot ett barn!
Jag blir så jävla upprörd, eftersom det här inte är första gången sonen per automatik anklagas för saker han inte gjort. Jag påstår absolut inte att han är felfri, men jag påstår att han så gott som alltid får skulden för saker som händer. Om han sedan är skyldig eller ej, spelar ingen roll.
Det har hänt vid ett flertal tillfällen att den skyldige till slut har valt att träda fram, eftersom situationen blir så obehaglig för alla närvarande (och så finns det de som gladeligen tar det frikort som det innebär att någon annan blir anklagad). Det har också hänt att även efter att den skyldige angett sig själv (och övriga klasskamrater vittnar om att det faktiskt var så det gick till) så har sonen ändå utpekats som skyldig av (den vid tillfället aktuella) fröken!
Mitt hjärta förblöder av att ett barn kan behandlas på det sättet. Att om och om och om igen anklagas för allt elände kan säkert leda till att det blir en självuppfyllande profetia. Och även om det inte blir det, så är det uppenbart att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger blir en sanning.
Jag påstår, som sagt, inte att sonen är utan fel och brister (eller busiga upptåg, för den delen), men jag konstaterar att han i alla andra delar av livet ses som en trevlig, harmonisk och snäll (tom lillgammal har nämnts) kille. Kompisarnas föräldrar rosar honom ideligen, och de ser honom som en bra kompis till sina barn.
Om det är så att sonen är roten till allt ont som händer i skolan, och samtidigt är en “bra kille” i alla andra delar, då har han bannemig kvalificerat sig för en Oscar!
Jag blev så jäkla upprörd när jag fick höra om dagens händelser, att jag genast bestämde mig för att vänta tills imorgon innan jag agerar. En bindgalen Häxa är inte att leka med. Jag var också tvungen att berömma N. Det var strongt av henne att erkänna, trots att sonen redan fått skulden.

Imorgon skall här bakas saffransbullar. Jag hade lovat femårssonen att vi skulle göra det igår, men jag har lyckats skjuta på det. Imorgon har jag inga ursäkter kvar.

Pågår det förresten något SM i lysande och blinkande balkonger? Visst brukar det sättas upp ljusslingor inför jul varje år, men i år är det värre än vanligt.
Här finns inget advents- eller julpynt så långt ögat når. Om jag får tummen ur imorgon, så blir det adventsstjärnor i fönstren. Men någon julgran tas här inte in förrän kvällen före julafton!

Tunggung i gäddhänget

Bloggat den | December 7, 2005 klockan 11:26 pm | Inga kommentarer än

Jajamensan. Förmiddagen tillbringades i gymet på Friskis & Svettis. Det är alldeles för länge sedan jag var där, men nu skall det bli ändring på det! Det finns ingen som helst anledning till att jag inte skulle träna minst tre gånger i veckan.
Så får det bli. Basta!

I förrgår ringde en kvinna och meddelade att jag tilldelats en kolonilott i Gränby.
Åh, vad roligt! jublade jag i telefonen.
Ja, det var en äldre kvinna som hade den tidigare, men hon dog förra veckan svarade kvinnan.
Då kändes det fel att fortsätta jubla.
Nu har jag alltså två olika kolonilotter, på två olika ställen. Det känns helt ok, iaf nu när det är vinter och lotterna inte behöver någon omsorg. Vi får väl se hur det känns i vår/sommar, när jag tvingas cykla fram och tillbaka mellan palsternackor och tistlar.

Igår kväll kom jag och nioårssonen på kant med varandra. Han ville inte öva lika ihärdigt på läxan som jag hävdade att han skulle göra. Till slut ropade han inifrån sitt rum
Mamma, du är en elak häxa som äter barn!
Säga vad man vill, men han har en imponerande perception, den killen.

Jag stod och diskade när nioårssonen kom hem från skolan. Han tog av sig ytterkläderna, och ställde sig sedan i köksdörren och tittade på mig.
Mamma, det är borgerligt att diska sa han, och sedan gick han in i sitt rum.
*häpp* Helt plötsligt har jag ett politiskt alibi för att låta bli!

Ikväll har jag och femårssonen varit hemma hos Shw. Sonen trädde pärlhalsband som om han aldrig hade gjort annat. Dessutom fick han ett pärlhjärta av Shw. Det fanns några olika att välja på, och han valde det rosa.
Shw imponerades av min inverterade muskelmassa.
Men snälla Shw, muskler sitter ovanpå armen. När det hänger under såhär, så kallas det gäddhäng var jag tvungen att upplysa henne.
Då var hon inte lika imponerad längre.

Mamma är lik sin mamma

Bloggat den | December 7, 2005 klockan 9:34 am | 2 Kommentarer

Finns det någon som vet vilken musik det är som spelas i reklamen för Möllers total? Det låter som någon slags irländsk folkmusik, och nioårssonen har fallit pladask för den. Han önskar sig den i julklapp, och det känns som en väldigt vettig önskan. Problemet är ju bara att jag inte vet vilken skiva det är jag skall köpa.

Märkligt. Imorse var frukost och påklädning av barnen avklarat hur snabbt som helst. Vi gick upp vid samma tid som vi brukar, och det var ingen jäkt och stress inblandad. Vanligtvis är det total panikstress innan de kommer iväg, men imorse satt vi i princip och rullade tummarna i en halvtimme innan det var dags för dem att gå.

Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt fann jag mig stående i diskbaljan (nej, jag stod naturligtvis inte i diskbaljan, men jag stod och diskade) och diggade samtidigt till Husmorsfavoriter som strömmade ur högtalarna.
Det gick hur smidigt som helst, och var tom nästan roligt.

Nu sjunger Jacob Hellman för mig, och jag har plockat ihop träningskläderna. Dags att ge sig av mot F&S.

Vad går jag på?
Ingen aning.

Snus eller inte snus

Bloggat den | December 6, 2005 klockan 11:18 pm | Inga kommentarer än

Tja, jo… jag tangerar väl att klassas som frisk nu, men den där jävla hostan tar kål på mig! Fan vad jag hostar!
Fick ett “husmorsrecept” om att riva en halv gul lök och låta den ligga tillsammans med 2 msk socker några timmar och sedan sila av. Sedan skall man dricka 1 tsk av saften varannan timma. Låter inte gott, så det funkar nog.
Om ingen förändring har skett tills imorgon, så är det jag som tar fram gul lök och rivjärn!

Imorgon skall jag ta mig ner till F&S för att “lyfta skrot”. Kosta vad det kosta vill!

Såg någon debatt imorse om att snusning skulle vara cancerframkallande igen.
Jag tog debatten med ro, och dristade mig i mitt stilla sinne till att undra om den kan ha med “prisdumpningen” på snus att göra. (Efter att priserna gått upp mot 25:-/dosa, så finns nu snussorter för 15:-/dosa att köpa).
När jag var en liten skolflicka, så fick vi se extremt avskräckande bilder på vad snusning orsakade. Tandlossning och muncancer skulle komma som ett brev på posten om man ens tänkte tanken på att ta sig en prilla. Usch och fy!
Detta hindrade mig dock inte från att ta min första prilla. Jag gick i sjuan och ville vara tuff. Jag la in en näst intill opackad prilla, och det kunde egentligen bara sluta på ett sätt. Några minuter senare hängde jag över grannens staket och spydde upp den minsestronesoppa som serverats i skolans matsal tidigare under dagen.
Vännerna ledde en kallsvettig och yr liten häxa hem. Jag låg i sängen med nära-döden-upplevelser när pappa kom in och undrade vad det var frågan om.
Jag har snusat ylade jag ynkligt.
Hahahaha… Ja, då kan du gott ligga där svarade pappa.
Sedan tog det många år innan jag ens kunde tänka tanken på snus igen. Minsestronesoppa kan jag fortfarande inte äta.

Jag började snusa när jag var, gissningsvis 23… 24… år. Tanke var då att jag skulle börja snusa för att sluta röka (hur jag började röka är i sig en helt egen historia, och den skall jag berätta en annan gång).
Nu gick snustillvänjningen som smort, och det stod inte på förrän beroendet var ett faktum.
(Nej, jag slutade inte röka för att jag börjat snusa, men det är också en helt annan historia).
Nu har jag snusat i över 15 år, och trivs förträffligt med det. Jag kan inte se någonting som skulle få mig att sluta. Jag får ett behov (vilket jag själv skapat) tillfredsställt, och jag förpestar inte för min omgivning.

För några år sedan tvingades man ta bort skräckpropagandan från snuset, eftersom det inte fanns något belägg för det. Nu fick man istället nöja sig med att upplysa om att snusning kanske inte var så nyttigt (inte ens jag har någonsin trott att snus var en hälsokostprodukt).
På senare tid har någon form av prisdumpning smugit sig in på snusmarknaden (lågprissnus, “tjejsnus” och gud vet vad).

Som en blixt från klar (nåväl, åtminstone mulen) himmel kommer då Folkhälsoinstitutet och gormar om eländigheten.
Fine with me.
Fine - Om man samtidigt sätter frågan i ett relevant sammanhang.
Varför inte först skrika om alkoholen? Man har skrikit om rökningen, och det har fått (delvis) önskade konsekvenser *tar ett bloss bara-för-att*.
Bilarnas miljöförstöring - Var tog den vägen?
Ozonlagret?

Jag kommer aldrig någonsin att påstå att snusning är hälsosamt, men försök för tusan inte skrämma människor med “fakta” som inte existerar!

Sett ur ett helhetsperspektiv, så har jag svårt att tro att snusningen placerar sig på någon tio-i-topp-lista.
Var är proportionerna?

Man skall inte skriva och skicka mail i onyktert tillstånd. Det blir sällan eller aldrig bra.
Skriva dem i onyktert tillstånd kan man göra, men skicka dem skall man nog vänta med tills alkoholen gått ur kroppen.
In vino veritas skrev en vän roat till mig, och det är nog tyvärr sant…

Jag jobbar just nu med en hemsida som jag är mäkta stolt över att producera. Min stolthet vet inga gränser. Även om jag försöker vara noga med att inte blanda business with pleasure så hoppas jag att snart kunna ge er en länk.

Nioårsssonen deltar för glatta livet i Kalle Ankas adventskalender.
Själv nöjer jag mig stolt med att delta i LiS kalender.

Febersvullen Häxa med negativ karma

Bloggat den | December 5, 2005 klockan 10:47 am | Inga kommentarer än

En fördel med att ha varit sjuk är att jag kunnat sova på nätterna. Jag har sovit så tungt att ingenting har kunnat väcka mig. Men vad gör väl det, när man kan informera sig om nattens händelser när man vaknar.
Härom morgonen sa AG Polisen var här och sökte dig inatt.
Jag blev alldeles panikslagen. Vad hade hänt? Hade någon i familjen råkat ut för något? Och varför i helvete hade han inte sett till att sparka liv i mig?
Men en blick på AG skvallrade om att det inte var någon fara å färde. Han såg snarast lite road ut. Det var min vän J som hade lullat förbi här mitt i natten.
Var han i tjänst? frågade jag förvirrat.
Nej svarade AG.
Var han full, då? fortsatte jag.
Inte vad jag märkte svarade AG.
Det var ju synd att jag inte hade vaknat, för jag hade gärna träffat honom. Men å andra sidan så var det kanske lika bra att jag sov som en stock, för jag är inte säker på att mitt febriga plyte är något jag vill visa upp spontant så där mitt i natten.

Gårdagen ägnades till viss del åt att hantverka tillsammans med Shw. På lördag och söndag är det dags för försäljning på Femivalen.
Samtalet under vårt arbete handlade som vanligt om både ditt och datt. Bla så framgick det att Shw (om jag skall tolka det lite fritt) tycker att jag borde ta en tripp med någon Ålandsfärja, i syfte att skaffa mig skäggig, charkanställd 60-åring som älskare.
Jag tror nog jag avstår.

Jag börjar nästan tro att jag har en negativ karma.
Imorse ringde K och berättade bla att han voltat med sin bil härom dagen. Jag drog mig till minnes att jag hade sett något på lokalnyheterna om en bil som voltat, och att jag då reagerat på att bilen var exakt likadan som Ks. Och nu fick jag alltså veta att det var hans bil jag hade sett.
Bilen hade snurrat tre varv och landat på taket. K hade klämts fast, och fick skäras loss av räddningstjänsten. Det blev ambulansfärd till Ackis, men han hade, tack och lov, klarat sig undan med lindrigare skador.
Någon timme efter detta telefonsamtal fick jag mail från R. Han berättade att han hade krockat, och kvaddat sin bil. Även han verkar ha klarat sig utan allvarliga fysiska skador, men vad jag förstod så var det inte mycket kvar av bilen…
Om du känner mig, och vill känna dig säker i trafiken - lämna bilen hemma!

Treårsdottern har hostat ikapp med mig inatt, så hon fick stanna hemma från lekis idag. Jag tror att jag skall hoppa ned i ett bad med henne.

I väntan på en fröjdefull jul

Bloggat den | December 2, 2005 klockan 11:25 pm | Inga kommentarer än

Peppar peppar, rösten försvann inte helt, men jag har kraxat ordentligt de senaste dagarna. Gårdagen tillbringades till största delen nedbäddad i soffan, där jag låg och tyckte lite synd om mig själv. Framåt femtiden var jag tvungen att kliva upp och snyta mig, eftersom jag skulle åka och hämta nioårssonen vid capoeiran.

När jag ändå skulle befinna mig i den delen av staden, bestämdes att jag skulle gå in på Barnens Hus för att köpa tomtedräkter åt treårsdottern och femårssonen. Jag visste ju var Barnens hus legat tidigare, men i leksakskatalogen som kom tidigare i veckan stod att de hade flyttat.
Jag kollade den nya adressen för att vara helt säker på att den låg där jag trodde att den låg (just den gatan är väldigt lång), och det gjorde den. Perfekt - Barnens Hus låg granne med Allianshallen, där jag skulle hämta nioårssonen. Som på en ingivelse, slog jag upp adressen (via telefonnumret) på nätet, och nu angavs en helt annan adress! Visserligen i samma stadsdel, men en bra bit från Allianshallen… För att råda klarhet i det hela ringde jag Barnens Hus för att få en exakt adressangivelse. Jag möttes av en telefonsvarare, som angav ännu en annan adress… Nåja, den adress som angavs i den nyutskickade katalogen borde ju rimligen stämma, och med den förvissningen (?) satte jag mig på bussen.

Vid bussbytet på stan passade jag på att köpa en pin av Shw, som stod på Stora torget och sålde sådana för att uppmärksamma Världsaidsdagen. Stor respekt och beundran till alla de som trotsade ruskvädret för detta syfte. Själv höll jag på att frysa rumpan av mig de minuter jag befann mig där.

När bussen närmade sig Allianshallen spejade jag efter Barnens Hus, utan att få syn på något. *suck* Det fanns helt enkelt inte där.
Nioårssonen hämtades från capoeiran, och vi började gå mot IKEA/Coop Forum (som var en av de andra adresser jag fått). Snön piskade hårt i våra ansikten under den 1½ km långa promenaden. Jag ringde AG och bad honom ringa för att försöka få tag på en fysisk person på Barnens Hus, och avkräva denna en korrekt adress. AG ringde snart tillbaka, och gav beskedet att Barnens Hus skulle ligga vägg-i-vägg med Coop Forum.
Jippie, vi var på rätt väg! Klockan tickade, och det var bara någon kvart kvar innan de skulle stänga, men vafan. Vi pulsade genom snön, över åkrar och korsade E4:an på ett “icke korrekt sätt”…
Väl framme vid IKEA/Coop Forum vidtog ett detektivarbete utan dess like. IKEA-komplexet var snart avscannat, och där låg det inte. Vid sidan av Coop Forum har man byggt ett nytt hus, men inte heller där stod Barnens Hus att finna.
Jag var trött, blöt och - inte att förglömma - fortfarande sjuk. Dessutom blödde hjärtat av dåligt samvete över att ha släpat med nioårssonen på denna vidriga kvällspromenad. Jag var uppgiven, och vi satte oss för att vänta på bussen (samtidigt som jag började utforma drypande formuleringar inför det telefonsamtal som minsann skulle ringas till Barnens Hus - Vad är syftet med att ange så många olika adresser som möjligt? Vill man inte ha några kunder? Finns man över huvud taget, eller är man bara något jävla brevlådeföretag?)

Klockan var 18:58, och det var 14 minuter kvar tills bussen skulle komma. Jag fick en ingivelse, och släpade med mig nioårssonen runt Coop Forum, och tro det eller ej, men på baksidan av Coop Forum låg - jajamensan; Barnens Hus!
Jag hade inga förhoppningar om att dörrarna fortfarande skulle vara upplåsta, men jag stegade ändå fram till entrén (med mord i blicken skulle säkert något vittne kunna ha sagt) med sonen i släptåg.
Dörrarna öppnade sig *häpp* och vi gick in. Jag sa till sonen att han ju kunde titta på sådant som intresserade honom, medan jag letade upp tomtedräkterna.
Bäst som jag stod där och kollade storlekar på tomtedräkter och tomteklänningar kom en expedit fram till mig.
Du vet väl att klockan är över sju, och att vi har stängt sa hon med vän stämma.
Jag behövde inte mer än så.
Du! - jag gjorde det stora misstaget att ta bussen till den adress som ni anger i katalogen som ni skickat ut, men där fanns ni ju inte! Och jag kan upplysa dig om att den adressen ligger på andra sidan av E4:an *pekade ilsket bort över vidderna* så nu har jag gått i snö och oväder över åkrarna för att ta mig hit. Om ni har stängt - Bad luck! Själv tänker jag handla det jag kommit hit för, och jag tänker minsann inte stressa! svarade jag.
Jag vet inte om det var tonläget eller det vansinne hela mitt väsen måste ha utstrålat, men expediten sa inte mot mig. Istället försvann hon tyst bort mellan montrarna.
Efter ett par minuter hade jag hittat tomtedräkt och tomteklänning som förhoppningsvis skall passa femårssonen och treårsdottern. Jag tog med mig nioårssonen och gick fram till kassan och betalade.
När vi kom ut hade bussen naturligtvis gått, och det var en halvtimme kvar tills nästa skulle komma. Vi gick in på IKEA och köpte varsin korv.
Tyckte du att det var pinsamt när jag blev arg inne i affären? frågade jag sonen.
Va? Nä, det märkte jag inte. Jag är van… svarade han.

[mental note 1: Skriv upp självrannsakan på att-göra-listan]
[mental note 2: Kolla blodtrycket]

Idag har hela dagen tillbringats nedbäddad i soffan. Vid åttasnåret ikväll kom AG och knuffade på mig. Han tyckte tydligen att jag borde få i mig lite mat. Graden av aptit sa något annat, men insikten om att jag inte fått i mig någon mat (förutom gårdagens korv på IKEA) på två dagar gjorde att jag släpade mig upp.
Känslan i hals och näsa är fortfarande lika eländiga, men pasta med räkor och saffranssås i magen höjer ändå helhetskänslan.