Stämningsfyllda traditioner

Bloggat den | November 22, 2005 klockan 11:31 pm |

Det är dags för Adventsspiral i skolan/på lekis.
Adventsspiralen är en viktig och stämningsfylld tradition i Waldorf-världen. Då samlas barnen klassvis i eurytmisalen, som för evenemanget ifråga är mörklagt, och har klätts med mörkt tyg på väggarna. Mitt på golvet är en “spiralstig” av granris utlagd, och i spiralens mitt brinner ett ljus. Barnen får, ett efter ett, ta sitt ljus (vars “ljusstake” består av ett äpple) och gå in i spiralen för att tända sitt ljus på det stora ljuset. När man sedan går tillbaka, ut ur spiralen, ställer man ned sitt “äppelljus” på lämpligt ställe i granrisspiralen. I ett hörn sitter någon och spelar harpa eller klockspel (eller annat lämpligt instrument), och det är en väldigt vacker och rofylld upplevelse.
Femårssonen och treårsdottern (som går på lekis) skall ha sin Adventsspiral på lördag, och på måndag är det dags för nioårssonen. Vi föräldrar till eleverna i klass tre ansvarar för smyckningen av eurytmisalen, så där försvann mina bryderier om vad jag skulle sysselsätta mig med på fredag em/kväll.

På lördag bär det av till storstan för min del, och det ser jag otroligt mycket fram mot. Om jag skall hårdra det lite, så känns det nästan som att det är en utflykt som är nödvändig för min överlevnad. Nåja, min mentala överlevnad iaf. Eller… ja, åtminstone för mitt välmående.

Gammelmamman skriver om kroppsbehåring, och då skall jag inte vara sämre!
Jag insåg härom dagen att den näsborre där jag har min piercing helt saknar behåring (medan dess granne fortsätter kräva ansning någon gång om året)! Vad är förklaringen? Har det med piercingen att göra? Några medicinska teorier? Eller är det bara jag som är snedfördelad?

Iakttagelser:
1/ Lasse Åberg har sålt sig till McÄckel. Jag hoppas att förklaringen är att alla pengar från Sällskapsresan-filmerna var slut, och Kronofogden stod utanför dörren. I annat fall kan jag inte se någon som helst ursäkt för sådant fnaskande.

2/ AG har lagt ned sin blogg (wow, vilken snabb iakttagelse!), men jag anar “från säker källa” att han har stora saker i görningen. Än tycks hans tid på nätet inte vara förbi…

3/ Kax tror att han är en människa. Jo, det är sant! Han tror att han är familjens lille bebis, och pockar på ständig uppmärksamhet och ständigt gos.
Hur skall vi förklara för honom att han är en katt, och framför allt - hur kommer han att ta det?

Statusen är uppdaterad *pekar frenetiskt till höger*

Nej, fasen. Mina planer var ju att krypa ned i ett skumbad, så varför sitter jag här och skriver? Nu går jag från tanke till handling.
*plums*

Kommentarer: