Odlingslott med potential

Bloggat den | November 6, 2005 klockan 10:18 pm | Inga kommentarer än

Igår, på väg hem från träningen, cyklade jag förbi koloniområdet igen, i hopp om att lyckas bättre med att lokalisera min lott när det var ljust ute. Jag tog hjälp av en odlingsfrände, men trots samarbetet gick vi bet. Problemet blev ju inte mer lättlöst av att ingen av oss visste var numreringen började, och heller inte om platserna numrerades från vänster till höger, eller uppifrån och ned.
Jag kände ganska snart att jag ville ge upp sökandet och åka vidare hem. Dels eftersom jag ju ändå skulle få veta idag vilken lott som var min. Men också eftersom min odlingsfrände var mer än lovligt entusiastisk över mitt sällskap där på koloniområdet (som i övrigt var folktomt). Han var inte otrevlig på något sätt (tvärtom – han erbjöd mig att få låna jordfräs och allehanda trädgårdsverktyg av honom), men däremot onykter och tjatig. Jag suckade för mig själv flera gånger. Han hittade en plats som han plötsligt var övertygad om att den var min. Jag delade inte hans uppfattning, men höll inne med det. Jag ville bara cykla hem, och till slut lyckades jag retirera.

Idag hade jag avtalat möte med en kvinna från styrelsen för att teckna kontrakt. Vi skulle träffas på koloniområdet, och vi (jag, AG, treårsdottern och nioårssonen) kom dit i god tid. Det föll sig så att vi parkerade våra cyklar intill den plats som mannen igår pekat ut som min (och vilket jag inte höll med om).
När jag hade parkerat cykeln såg jag att det låg något vid den utpekade platsen, och gick närmare för att se vad det var. Det visade sig att min odlingsfrände hade fortsatt sitt sökande efter att jag hade åkt därifrån, och till slut hittat rätt plats (vilket inte var denna). Nu hade han fixat en karta, och lagt den tillsammans med ett meddelande till mig, i en plastficka på den plats han felaktigt hade pekat ut.
Jag fick genast otroligt dåligt samvete för att jag hade tyckt att han varit jobbig. Han var ju, som sagt, snäll och välvillig. Att han nu dessutom lagt ned en massa extra arbete för att hjälpa mig var ju otroligt snällt. Jag fick mig en (antagligen välbehövlig) tankeställare, och bestämde mig för att försöka vara lite mer vidsynt i fortsättningen. Kanske kan jag (åtminstone i situationer liknande denna) försöka ha överseende med onykterhet och tjatighet, och istället fokusera på det positiva.

Odlingslotten, då.
Jodå, den ser lovande ut. Kvinnan som hade den innan odlade mest blommor på den, men det fanns några hallon- och vinbärsbuskar också. Några jordgubbsplantor tror jag mig också ha identifierat.
Med tanke på det milda vädret borde jag hinna höstgräva innan tjälen kommer. Vintern får jag ägna åt att planera, och till våren är det dags att så, sätta upp stängsel, lägga plattor (i någon hörna där vi kan ha ett par trädgårdsstolar), fixa kompost osv.

Jag har sträckt magmuskeln, och det gör ordentligt ont. Hoppas att jag kan spinna imorgon (det borde jag klara, för hur jobbig spinning än är, så anstränger man ju inte magmusklerna)

Skriv under Walentines upprop mot prästförtrycket!

Kommentarer: