Rysare för både kropp och själ

Bloggat den | October 25, 2005 klockan 11:39 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag tillbringat en del tid åt att leta efter en specifik dom i Tingsrättens arkiv. Det var ett digert arbete, eftersom jag varken hade målnummer eller personnummer på den tilltalade. Men jag hade ett hum om ungefär när domen meddelats, så jag behövde bara bläddra igenom några hundra domar innan jag hittade rätt.
Det är oerhört tragiskt att den här domen ens existerar. Eller rättare sagt; Det är bra att den existerar. Det tragiska är att brottet som lett fram till den har inträffat. Och det blir inte mindre tragiskt av att den tilltalades kollegor underlåtit att fullfölja sin plikt att polisanmäla det inträffade, och istället med berått mod valt att hålla den skyldige om ryggen. Och det är något man har valt att göra med öppna ögon, trots att brottsoffret var ett barn!
Jag blir mörkrädd för mindre, och då vill jag påstå att jag inte är lättskrämd.

Det blev även en fika hos Paula under dagen. Hon är bra!

Jag trodde att jag skulle ha ordentlig träningsvärk efter gårdagens pass i gymmet. Men det enda jag kände var lite nästan-träningsvärk i bröstmusklerna. Att jag inte kände något i benen kan jag nog tacka spinningen för.
Ikväll hade jag bokat in ett brädpass för första gången, och jag var minst lika entusiastisk som vanligt.
Först måste jag säga att jag trodde att jag hade ganska bra koordinationsförmåga, så det borde inte vara något problem att hänga med i rörelserna.
Jag hade fel.
Sedan vill jag säga att jag trodde att jag vid det här laget trodde att jag hade fått igång flåset så pass att jag borde hänga med i bra tempo.
Jag hade fel.
Innan uppvärmningen var över var mina muskler fyllda av mjölksyra, och jag hade jag bestämt mig för att avbryta. Nu gällde det bara att hitta ett bra tillfälle… Men tillfället verkade aldrig vilja komma så jag trampade upp och ned på den där brädan som en galning, och vevade med armarna på ett sätt som garanterat aldrig tidigare skådats. När de andra gick åt höger gick jag ofelbart åt vänster. Jag måste ha sett ut som att jag försökte framföra ett uruselt cirkusnummer.
Jag försökte desperat hitta “rätt” tillfälle att försöka se ut som oj vad jag är kissnödig, nu kvistar jag iväg på toa. Men det ville sig liksom inte.
När benen var domnade upp till knäna insåg jag att min enda chans att överleva var att greppa vattenflaskan och släpa mig ut i omklädningsrummet. Och så fick det bli. Jag smet iväg med svansen mellan benen, och hade inte ens skam nog i kroppen att ställa undan brädan efter mig.
Jag ser inte fram mot hur det kommer att kännas i musklerna imorgon…

På torsdag är det dags för spinning, men jag kanske hinner klämma in något pass i gymmet innan dess.

Kommentarer: