Rysare för både kropp och själ

Bloggat den | October 25, 2005 klockan 11:39 pm | Inga kommentarer än

Idag har jag tillbringat en del tid åt att leta efter en specifik dom i Tingsrättens arkiv. Det var ett digert arbete, eftersom jag varken hade målnummer eller personnummer på den tilltalade. Men jag hade ett hum om ungefär när domen meddelats, så jag behövde bara bläddra igenom några hundra domar innan jag hittade rätt.
Det är oerhört tragiskt att den här domen ens existerar. Eller rättare sagt; Det är bra att den existerar. Det tragiska är att brottet som lett fram till den har inträffat. Och det blir inte mindre tragiskt av att den tilltalades kollegor underlåtit att fullfölja sin plikt att polisanmäla det inträffade, och istället med berått mod valt att hålla den skyldige om ryggen. Och det är något man har valt att göra med öppna ögon, trots att brottsoffret var ett barn!
Jag blir mörkrädd för mindre, och då vill jag påstå att jag inte är lättskrämd.

Det blev även en fika hos Paula under dagen. Hon är bra!

Jag trodde att jag skulle ha ordentlig träningsvärk efter gårdagens pass i gymmet. Men det enda jag kände var lite nästan-träningsvärk i bröstmusklerna. Att jag inte kände något i benen kan jag nog tacka spinningen för.
Ikväll hade jag bokat in ett brädpass för första gången, och jag var minst lika entusiastisk som vanligt.
Först måste jag säga att jag trodde att jag hade ganska bra koordinationsförmåga, så det borde inte vara något problem att hänga med i rörelserna.
Jag hade fel.
Sedan vill jag säga att jag trodde att jag vid det här laget trodde att jag hade fått igång flåset så pass att jag borde hänga med i bra tempo.
Jag hade fel.
Innan uppvärmningen var över var mina muskler fyllda av mjölksyra, och jag hade jag bestämt mig för att avbryta. Nu gällde det bara att hitta ett bra tillfälle… Men tillfället verkade aldrig vilja komma så jag trampade upp och ned på den där brädan som en galning, och vevade med armarna på ett sätt som garanterat aldrig tidigare skådats. När de andra gick åt höger gick jag ofelbart åt vänster. Jag måste ha sett ut som att jag försökte framföra ett uruselt cirkusnummer.
Jag försökte desperat hitta “rätt” tillfälle att försöka se ut som oj vad jag är kissnödig, nu kvistar jag iväg på toa. Men det ville sig liksom inte.
När benen var domnade upp till knäna insåg jag att min enda chans att överleva var att greppa vattenflaskan och släpa mig ut i omklädningsrummet. Och så fick det bli. Jag smet iväg med svansen mellan benen, och hade inte ens skam nog i kroppen att ställa undan brädan efter mig.
Jag ser inte fram mot hur det kommer att kännas i musklerna imorgon…

På torsdag är det dags för spinning, men jag kanske hinner klämma in något pass i gymmet innan dess.

Tomatsoppa

Bloggat den | October 21, 2005 klockan 9:59 pm | Inga kommentarer än

Fortfarande mätt.
Det blev tomatsoppa till middag, och vid en första anblick kan det kanske låta aningen spartanskt. Men nu snackar vi inte om någon sådan där färdig-soppa som finns i butikerna, utan Häxans egenhändigt hemmagjorda, mustiga tomatsoppa! Jag har aldrig gjort tomatsoppa tidigare, men vadfasen någon gång måste ju vara den första.

Recept är ingenting som skall följas nitiskt, utan på sin höjd fungera som inspirationkälla. Eftersom tomatsoppa var nya marker för mig, så letade jag efter något recept som jag skulle kunna hålla mig något sånär till. Men jag hittade inget, så det fick bli 100 % inspiration.

Håll till godo, här kommer receptet (som gissningsvis borde räcka till 5 pers):

Skålla och skala ungefär 1½ kg tomater.
Ta bort stjälkfästet, och skär ned resten i bitar i en gryta tillsammans med en hackad gul lök.
Häll på en skvätt olja, och låt det puttra en stund.
Tillsätt fint tärnad morot, palsternacka, paprika och stjälkselleri.
Pressa i vitlök (var inte feg).
Tillsätt ett par buljongtärningar, någon liter vatten och tomatpuré (en halv tub blir nog bra) samt paprikapulver, vitpeppar, svartpeppar och salt.
*puttra, puttra, puttra*

Blanda crème fraice, pressad vitlök, hackad färsk basilika och färsk timjan.

När du anser att soppan är klar slänger du i hackad färsk basilika och färsk timjan.
Red soppan med lite maizena.

I med en klick av crème fraice-blandningen (och var inte snål nu) i soppan när du hällt upp den i tallriken, och ät något gott, onyttigt vitt bröd till.
När du känner att du inte orkar mer kan du ta en liten skvätt till. Tillbringa sedan resten av kvällen med att känna dig mätt, nöjd och belåten.

Lugnet efter stormen

Bloggat den | October 21, 2005 klockan 9:09 am | Inga kommentarer än

Tystnaden efter att barnen gått till skolan/lekis ringer i öronen. Det är, i stort sett, samma procedur varje morgon.
Det börjar i lugn. Jag älskar att ta en mugg kaffe i den totala tystnaden, innan jag går runt och väcker barnen. Sedan får dagen komma krypande, medan barnen tar sig ur sängarna och äter frukost. Under tiden plockas kläder fram, och allt är klart för att morgonrutinerna skall gå smidigt.
Ungefär halvvägs in i påklädningen händer något. Femårssonen börjar bråka, tjoa och skrika. Han vill inte ha de där byxorna/ vill ta med sig en leksak till lekis/ måste plötsligt göra något helt annat/ vill inte gå på utflykt/ vill måla naglarna/ kommer på att någon kompis på lekis var dum igår… You name it.
Det uppstår en konfliktsituation där det lockas och pockas, ställs ultimatum och krav, uttalas löften och böner. Och det slutar så gott som alltid med att det drar ut på tiden så mycket att nioårssonen kommer för sent till skolan.
*suck*
Det är verkligen ett gnagande stressmoment, och det verkar stå utanför vår makt att hitta en fungerande lösning.
Visst förstår jag att denna problemsituation är en konsekvens av femårssonens autism, men det är i sig en klen tröst. Det är så tröstlöst att inte förstå hur vi skall komma tillrätta med det. Att inte förstå vad han ev. behöver för att avstå från denna del av sin morgonrutin.

I förrgår kväll kändes det lite “rivjärn” i halsen, och jag valde att tolka det som en effekt av all träning och cykling.
Igår morse satt rivjärnet kvar i halsen, och hade dessutom smugit sig upp mot nästrakten. Attans, men jag hade inte tid att ligga nedbäddad och pjoska mig, så det var bara att spotta i nävarna. Dagen var fullbokad, och det var inga problem med att få tiden att gå.
Treårsdotterns tandläkarbesök gick bra. Lunchen avnjöts på Reginateatern, där det var Mat och prat med Jonas Hallberg. Trevligt och mysigt!
135:- för en sopplunch är verkligen över smärtgränsen, och ingenting som jag kan tänka mig att någon skulle kosta på sig varje dag. Men som en enstaka händelse, och när programmet är intressant, så är det väl värt pengarna.

Under gårdagens shoppingrunda inhandlades bla nya träningsbyxor och träningsskor. Sedan satt jag här hela kvällen och småsvor för mig själv över att jag inte kunde testa dessa i praktiken med en gång. Men hur entusiastisk jag än är, så inser tom jag det dumdristiga i att ge sig iväg och träna när man inte känner sig helt kry.
Idag skall jag (bla) ägna dagen åt att “känna av” hur jag mår, och jag hoppas innerligt att min slutsats blir att jag kan åka ner och ta ett pass på gymmet ikväll! Håll tummarna för mig!

Jag har fler muskler än någon någonsin kunnat ana

Bloggat den | October 19, 2005 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än

Imorse ringde en av sonens kompisarnas mamma. Kompisens lillebror fyller år idag, och hon undrade om sonen ville komma dit och fika ikväll. Och det ville han ju.
Jag blev så stolt när sonen spontant och självklart föreslog att han kunde ge födelsedagsbarnet en av sina videofilmer i present. Det glädjer mig oerhört att sonen lärt sig se värdet i att “återanvända”. Han har många videofilmer, varav han bara tittar på ett fåtal. Så varför inte göra något bra med en av de filmer han inte tittar på, istället för att bara låta den stå där i hyllan? Sonen funderade en stund, och valde sedan en Pokemonfilm som födelsedagsbarnet gärna tittar på när han är här. Att sonen själv inte tittar på den filmen längre, gjorde valet både enkelt och självklart.

Ikväll tog jag nioårssonen på cykeln, och skjutsade honom till kalaset. När jag hade släppt av honom där fortsatte jag i full fart mot F&S, där jag hade bokat ett instruktionspass på gymmet. Åh, vad roligt det var! Men jag skall nog vara glad att det “bara” var ett instruktionspass, och inte ett regelrätt styrkepass. Jag hann med råge bli varse att jag har fler muskler i kroppen än de jag skrämt liv i genom spinning och jympa…
Men åååhh vad peppande! Om det inte var för att hela morgondagen är fullbokad, så skulle jag mer än gärna hänga på låset där nere vid sjusnåret imorgon bitti.

Efter avslutat pass, nedvarvning och dusch åkte jag för att hämta nioårssonen från kalaset. Men han ville inte alls hämtas “så tidigt”, så jag stannade en stund. Innan jag visste ordet av deltog jag i en iransk middag. En underbart god gryta med ris serverades, och jag är fortfarande mätt.

Imorgon skall treårsdottern till tandläkaren för första gången. Hon tycker nog att det är lite läskigt (främst för att hon inte varit hos tandläkaren tidigare), men samtidigt är ju en kallelse från tandläkaren ett bevis på att hon blivit stor!

Har du letat efter en anledning att inte rösta borgerligt, utan att finna någon? (Jag vet, det är en retorisk fråga) Lugn, jag kan hjälpa dig. Vid en borglig valseger har Moderaterna för avsikt att bryta mot djurskyddslagen och tillåta djurplågeri.

Jaa! Jag gjorde det!

Bloggat den | October 13, 2005 klockan 12:23 am | Inga kommentarer än

Hela dagen har jag gått och varit sugen på kvällens basjympa-pass på F&S. Ju längre dagen gått, desto mer har jag kännt mig pirrig (men inte desto mindre entusiastisk). Jag menar, det skulle bli mitt första besök på F&S där jag inte hade sällskap. Shw har visat mig hur man skall göra med kortet osv, så det borde inte vara något problem. Men likväl kändes det läskigt. Ungefär som när man var liten, och skulle åka buss själv för första gången. Eller något sådant.
Och tänk om det skulle visa sig vara så jobbigt att jag inte orkade. Tänk om jag skulle svimma. Eller tvingas avbryta, med svansen mellan benen, efter tio minuter. Eller tänk om de andra deltagarna hade jättehäftiga och supermoderna kläder. I en jympasal skulle jag ju helt klart sticka ut mer än i en spinningsal (där alla har fullt upp med att sitta och flåsa på sin cykel).

Men lockelsen var större än farhågorna. Jag cyklade ner till F&S, och klarade att passera receptionen utan att göra bort mig med kortet. Jag gav nog snarare ett världsvant intryck.
Farhågorna om att medgymnasterna skulle vara en skara moderiktigt klädda hurtbullar visade sig vara obefogad. Där var människor i alla storlekar, med kläder av skiftande slag. Jag är ganska säker på att jag smälte in i mängden.

Passet var helt perfekt!
Jag både svettades och flåsade, men jag hängde med hela tiden!
Och det är ju så obeskrivligt skönt efteråt. Direkt efter duschen börjar ett underbart välbefinnande sprida sig i kroppen. Jag tror nästan att träning är bättre än sex!

Vid cykelturen hemåt insåg jag snabbt att “nya” muskler fått arbeta idag. Jag ser fram mot en morgondag med träningsvärk.