*host*
Bloggat den | March 12, 2010 klockan 9:53 am | 3 Kommentarer
Jerry sitter alltid som en handväsketant i passagerarsätet när man är ute och skjutsar omkring honom. Börjar man närma sig 50 km/tim så tycker han att det går för fort, och han oroar sig för bensinstopp även om Spättan är nytankad. Allt detta trots att det inte har varit i närheten av att inträffa några tillbud när vi har varit ute och cruisat.
Igår när jag var ute och åkte (utan Jerry vid min sida) var jag fullt medveten om att Spättan behövde tankas. Det var bara ett antal Jag skall bara… som behövde uträttas först.
Till slut styrde jag kosan mot macken. Allt gick som smort även om Spättan hostade till ett par gånger, det skall medges.
När jag var 15 meter från bensinpumpen (jag säger 15 meter!) hostade Spättan till för sista gången. Hon vägrade helt enkelt rulla en enda centimeter till, med mindre än att hon fick bensin i sig.
Jag lockade och pockade, men Spättan var obeveklig.
Det var bara att kliva ur bilen, gå till bakluckan och plocka fram dunken, och sedan traska fram till bensinpumpen.
Förstår ni förnedringen av att behöva stå 15 meter från bensinpumpen och tanka Spättan medelst en dunk? Förstår ni skammen som blossade på mina kinder när övriga bensinkunders fryntliga blickar brände i ryggen på mig?
Jag väntade tills det var “så folktomt som möjligt” innan jag sedan startade Spättan och körde fram till pumpen för ytterligare påfyllning.
Just another day
Bloggat den | March 11, 2010 klockan 11:54 pm | En kommentar
Gårdagens ledsna sitter kvar i kroppen. Mycket.
Att jag dessutom fick höra att jag är en idiot/egoist/parasit/hypokondriker (välj själv, varje val utgör en fullträff) gjorde inte saken bättre.
Tvärtom.
Men det var bara att spotta i nävarna och se glad ut. Eller åtminstone försöka.
Inför morgondagen:
- Tvättmaskinerna går nattskift,
- Måste packa till Prinsessan (som skall sova hos Mabou),
- Måste packa till Herr Fiffig (som skall vara hos Majsan),
- Måste packa till Mr T (som skall tillbringa helgen hos Ralle),
(härräguud, jag skall vara barnfriii!!)
- Måste komma ihåg att packa till mig själv,
- Kolla exakta avgångstider för tågen till Stockholm (och hoppas att man kommer fram innan helgen är slut)
Dagens konstaterande ang Mr T: Jag har närt en kapitalist vid min barm!
Dagens vågskål
Bloggat den | March 10, 2010 klockan 9:16 pm | 7 Kommentarer
+ Det fantastiska vädret,
+ Telefonsamtal från Tonårsmorsa,
+ Fåglarnas envisa vårsånger,
+ Telefonsamtal från Cyberfrun (men hon är pinsamt dålig på att blogga),
+ Fantastiska samtal med lärarna på skolan,
+ Telefonsamtal från Jerry,
+ Längtan efter den kommande weekendtrippen,
+ Mr Ts fortsatta och idoga diskande (jag har förstått att han har ingått en deal med AG på området…)
- Beskedet om att någon som jag älskar djupt har drabbats av en hjärnblödning.
Sagoinvasion i skolan
Bloggat den | March 9, 2010 klockan 8:47 pm | En kommentar
Idag när jag kom till skolan för att hämta Prinsessan och Herr Fiffig visade det sig att alla lärare hade försvunnit. I Prinsessans klass hade lärarens plats tagits av Willy Wonka, och i Herr Fiffigs klass hade lärarens plats tagits av Paradis-Oskar.
Andra lärares platser hade tagits av bla Pelle Svanslös, Teskedsgumman, Karlsson på taket och Mästerkatten i stövlarna.
Underbara Mr T
Bloggat den | March 8, 2010 klockan 11:38 pm | 2 Kommentarer
Idag var det dags för utvecklingssamtal med Mr T och hans lärare, och det var idel lovord som östes över honom. Han är uppmärksam och tar ansvar för sin utbildning. Dessutom är han trevlig, artig och snäll.
Det har gått 3½ år sedan avhoppet från Waldorfsekten, men jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid att mina barn nu har lärare med såväl social som yrkesmässig kompetens. Det är fortfarande en wow-upplevelse. Varje dag.
På em var det familjefika i Herr Fiffigs klass. Mr T, som slutade tidigt, följde med dit. Det blev kära återseenden och kramkalas med gamla lärare 
Efter fikat följde Herr Fiffig med kompisen Elvira hem. Mr T tog apostlahästarna hemåt, medan jag och Prinsessan åkte ut till Skölsta med Hunden.
När vi kom hem hörde jag hur Mr T höll på och rumsterade i köket. Jag gick dit och fick en chock - Han stod och diskade!
Soffbytardagen
Bloggat den | March 7, 2010 klockan 1:43 pm | Inga kommentarer än
Äntligen! Nu är den gamla soffan på väg till återvinningsstationen. Och om några timmar är den nya soffan på plats.
AG tog med sig Prinsessan och Herr Fiffig på sin lilla soffturné. Själv sitter jag och känner mig smått rastlös av tystnaden.
När vi lyfte ut soffan hittade jag en massa saker som hade legat gömda under den; Två julgranskulor, tre udda strumpor, en rosa noshörning och boken Dina bästa sidor. Med mera.
Mr T kom just och kramade mig och sa
- Jag älskar dig! Du är världens bästa mamma!
Jag skall låta det vara osagt om det hade någonting att göra med att jag lovade att sortera reklamen åt honom.
Nu tror jag nog att jag skall passa på att njuta av lugnet här hemma. Och det gör sig nog bäst genom att krypa ned i ett varmt bad.
Slö dag och trevlig kväll
Bloggat den | March 7, 2010 klockan 2:52 am | En kommentar
Idag borde jag ha varit ute och njutit av vädret hela dagen, men det var jag inte. Istället har jag varit mer än lovligt slö, och enda gången jag stack näsan utanför dörren var när det skulle handlas lördagsgodis.
Framåt kvällningen tog jag med mig Prinsessan och knallade hem till Tonårsmorsa. Prinsessan och Mabou kollade (bitvis) på Mello, medan jag umgicks med Tonårsmorsa och hennes mamma.
Jag kan bara sammanfatta det med att jag har haft en fantastiskt trevlig kväll!
När det började bli dags att dra sig hemåt sa Tonårsmorsa plötsligt
- Men oj! Jag hade ju tänkt att bjuda på ostbricka också!
Nu är ju inte jag den som är den, så jag sköt på de där gå-hem-planerna, och satte mig för att mumsa ost
Jag noterar en (oroväckande?) trend; Jag finner det (minst) lika givande att umgås med mina vänners mammor som det är att umgås med vännerna själva.
Först var det Cyberfrun som introducerade Bestemor för mig. Sedan kommer Tonårsmorsa och presenterar sin mamma.
Jag kan bara konstatera att dessa fyra kvinnor alla berikar mitt liv.
Mycket.
Jag älskar verkligen att umgås med människor (just i dessa exempel råkar det vara kvinnor) som är intelligenta, ifrågasättande, pålästa och vältaliga.
Jag är lyckligt lottad!
*host!*
Jag hade typ… “glömt” att berätta för AG att jag hade fått erfara att det kostar 700:- om man typ råkar parkera på handikapparkeringen vid Willys 
Vilken tur att parkeringsbolaget skickar ut påminnelser, så att även AG kunde få den informationen
Nu går jag och ställer mig i skämshörnet med en dumstut på huvudet.
Vinterns vackraste dag
Bloggat den | March 5, 2010 klockan 11:06 pm | Inga kommentarer än
Jag vill egentligen inte skriva om vädret, men…
Jäklar vilken fin dag det har varit idag! Utan konkurrens, så har det var vinterns vackraste dag!
När jag gick för att hämta Prinsessan i skolan så träffade jag en man iklädd kortbyxor (!).
Själv öppnade jag jackan, och sedan koftan (och gick därmed “i bara linnet”), men svettades fortfarande.
Det här var första dagen på typ 300 år som Prinsessan och Mabou inte umgicks efter skolan. Jag, Prinsessan och Hunden tog en promenad till Gränby centrum för att hämta Spättan - och vilka träffade vi där, om inte Mabou och hans mamma..!
*hahahaha*
Men mötet kom sig att innebära Prinsessan nu ser ut att ha sova-över-barnvakt nästa helg. *vågen!*
Nä, egentligen har det väl inte hänt så mycket mer idag.
Det serverades tacos till middag, och “ungdomsgården” inne i Mr Ts rum utfodrades.
De åt som små möss allihopa.
Jag har sprungit och letat frenetiskt efter en “ny” soffa på Återbruket den senaste tiden. Behovet har varit överhängande ett tag nu, men ingen passande soffa har stått att finna.
Helst av allt skulle jag naturligtvis vilja ha vännernas soffa, som jag har gått och suktat efter i flera år.
Men, men… vad är väl en bal på slottet..?
Hur som helst, så kommer nu vännernas finfina soffa stå hemma hos mig inom en snar framtid.
Är jag lycklig, eller är jag lycklig?
Torsdagen den 4/3
Bloggat den | March 5, 2010 klockan 12:03 pm | 3 Kommentarer
Igår satt jag i alla fall inte fast någonstans! Möjligen var det min tumme som satt fast, för jag kom inte iväg på min planerade Skölstapromenad med Hunden. Men det är ju inte värre än att jag kan bättra mig idag.
När skolan slutade hämtade jag Prinsessan och Mabou för lite äventyr (så att den sistnämndes mamma skulle få sova ut efter väluträttad nattjänst). Vi började med att åka till Återbruket.
Tro det eller ej, men där hittade jag vad som kan betecknas som kommande sommars antagligen absolut snyggaste klänning! För 15:- (Halva priset på alla textilier och kläder denna vecka)!
Jag hör era avundsjuka suckar, men jag nonchalerar dem!
Sorry bejbs, men det är jag som kommer vara snyggast klädd denna sommar!
Efter kidsens önskemål for vi sedan vidare till IKEA.
Vi började med att mätta magarna med varsin korv, och sedan försvann de unga tu in i Småland. Själv strosade jag planlöst omkring, innan jag plötsligt fann mig sittande med en kopp kaffe.
- Kan Häxan vara vänlig att kontakta lekrummet! hördes det plötsligt eka i högtalarna.
Jag ilade genast till nämnda lekrum, och där möttes jag en väldigt näsblodsblödande Mabou.
- Han blöder jättemycket! Vi har bytt papper flera gånger! upplyste den skärrade personalen.
Jag har själv ett förflutet som ett extremt näsblodsblödande barn, och kanske var det därför mina känslor inte började svalla i panik.
Jag och Mabou gick in på toaletten (där handfatet redan var rödfärgat av hans blod).
Återigen tror jag att det var mitt förflutna som näsblodsblödande som inte fick mig att freaka ut totalt (trogna läsare känner annars till min relation till blod).
Mabou var lugn som en filbunke, och vi hanterade situationen tillsammans. Jag berättade om mina barndomsminnen, och han bekräftade med sina erfarenheter.
Efter en stund fick vi stopp på blodet, och jag tvättade av honom i ansiktet. Han var fortfarande helt oberörd av det ymninga blödandet och skrattade gott när jag sa att han såg ut som en vampyr som just hade ätit.
Barnen fick följa med mig till tygavdelningen och välja tyg för att sy strandväskor, och de höll med mig om att Annamoa var ett passande mönster. Det tycker jag att ni också kan hålla med om.
IKEA-besöket avslutades med mjukglass, eftersom det är väldigt bra att äta när man just har blödit näsblod.
Dagens trauman: Biltvätt och besiktning
Bloggat den | March 3, 2010 klockan 5:12 pm | 5 Kommentarer
Ja, så var det dags för gamla Spättan att visa vad hon går för.
Innan vi åkte till Bilprovningen tänkte jag att det skulle ge ett positivt intryck om Spättan var nytvättad, så jag åkte till Statoil för att ta itu med den saken.
Det där med att tvätta en bil är väl egentligen inte riktigt min grej, men jag tänkte att jag skulle ta tjuren vid hornen och köra igenom automattvätten.
Jag körde fram till porten, knappade in koden som jag hade fått av kassörskan, och porten öppnade sig. En lysande pil anvisade mig att köra in, så då gjorde jag det.
När bilen var i rätt position stod det STOP på skylten, och jag stannade. Den där biltvättställningen började åka fram och tillbaka över bilen. Först för att känna av bilens form och storlek (som jag uppfattade det), sedan för att spruta vatten, och sist för att borsta. Det var faktiskt ganska läskigt.
När själva tvätten var klar skulle bilen torkas av någon automat. Pilen som uppmanade mig att köra framåt började lysa. Jag vred om nyckeln och började köra. Efter bara någon decimeter började STOP att lysa igen, och jag stannade lydigt.
Sedan hände… ingenting.
Minuterna gick.
Jag testade med att backa tillbaka en liten bit, och då började pilen som uppmanade mig att köra framåt att lysa. Jag körde framåt, och då stod det genast STOP på displayen igen.
Jag vågade inte kliva ur bilen, för då kan jag lova er att de där stora tvättborstarna hade börjat snurra. Så där satt jag, och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. I brist på någon bättre idé så ringde jag AG. Med facit i handen, så vet jag inte om det var en så bra idé det heller.
- Jag sitter fast i biltvätten pep jag.
- Vaa?! svarade han, som om han hade hört fel.
- Jag sitter fast i biltvätten upprepade jag.
- Vafan, sitter du fast i biltvätten!? hojtade han så att säkert hälften av hans arbetskamrater hörde, samtidigt som han började skratta.
- Ja, det gör jag! Vad skall jag ta mig till? undrade jag.
- Jadu *hahahaha!* du får väl kliva ur bilen och gå in på macken och fråga dem.
- Men jag vågar inte gå ur bilen.
- Ring dem då.
- Jag har inget telefonnummer.
- Ring nummerupplysningen då, kluckade AG.
Jojo, det var ju stor hjälp man hade av honom när man nu var i nöd. Han svarar med att skratta, varesig jag har gått ned mig i en snödriva eller är instängd i en biltvätt.
I fortsättningen lämnar jag inte hemmet utan en nödraket i fickan, det är ett som är säkert.
Jag såg i backspegeln att det stod en bil utanför och väntade på att köra in i biltvätten. Efter en stund klev bilföraren in genom en sidodörr och kom fram till mig.
- Jag såg inte att det var någon här inne, så jag började knappa in min kod lite för tidigt sa han.
Där hade vi alltså förklaringen. Det var bakomvarande bils STOP som nu lös framför mig. För att lösa problemet ignorerade jag STOP-texen, och körde fram en bit. Vips, så började en överdimensionerad hårfön åka fram- och tillbaka över bilen.
Sedan var det klart!
Jag hastade iväg för att hämta Prinsessan och Mabou i skolan, och sedan stannade vi till på Max så att de skulle få någonting i magarna. Jag tänkte att det var lika bra att passa på att lägga fram varningstriangeln i bilen, och började rota efter den. Men den lät sig inte finnas.
Kan den ha blivit kvar i Köping när generatorn gav upp? Oavsett vad svaret på den frågan var, så var det tvunget att skaffas fram en varningstriangel illa kvickt.
Jag åkte förbi AGs arbete och lånade en av hans arbetskamrater.
Sedan var det plattan i botten ut till Librobäck.
- Vad kostade det att tvätta bilen? undrade Mabou när vi stod och väntade på vår tur vid Bilprovningen.
- 139:- svarade jag.
- Oj, det är ju nästan lika mycket som en ost kostar! slog Mabou fast.
Bara 20 min försenat var det vår tur. Jag rattade in Spättan i angiven port, och barnen skuttade nyfiket ur bilen. Här fanns det ju hur mycket spännande som helst att titta på!
- Sätt er på bänken där uppmanade jag dem, eftersom jag var rädd att de skulle vara i vägen eller göra sig illa på något. Och de lyckades sitta ganska stilla under hela besiktningen.
Besiktningsmänniskan gick runt och knackade på Spättan med en hammare, sedan kom han fram till mig och konstaterade med bister min
- Åk taxi, för i helvete.
Nejdå, så gick det inte alls till.
Han tyckte att däcken borde pumpas. Och så påstod han att det var något jordfel också. Men jag håller inte med om det där sista. Ok att det låg lite snöslask på gummimattorna i bilen, men någon jord var det inte frågan om. Och så hade skyltbelysningen bak pajjat, så det blir ombesiktning om en månad.
Hon är pålitlig, gamla Spättan. Det må vara att hon snart uppnår veteranbilsstatus, men hon kommer hålla många år än.
Värme och medmänsklighet äger inget utrymme i alliansens samhälle
Bloggat den | March 3, 2010 klockan 11:46 am | En kommentar
När det gäller det numera rikskända fallet med Sofie Karlsson som inte fick någon sjukpenning för att hon inte anmälde sig på Arbetsförmedlingen dagen efter att sonen dog, så säger Kammarrätten att de visserligen har full förståelse för hennes situation, men att det
inte finns nån laglig möjlighet att medge undantag från reglerna.
Det påståendet är formulerat utifrån helt fel perspektiv. Frågan man istället skall ställa sig är
Finns det några lagliga hinder för att medge undantag från reglerna?
Idioter!
Det är verkligen ett varmt och medmänskligt samhälle som har växt fram de senaste åren…
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kammarrätten, Idioti
UNT, DN, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3
Var föds behovet av att håna någon som har misslyckats?
Bloggat den | March 3, 2010 klockan 10:43 am | En kommentar
De senaste dagarna har det både här och där på nätet dykt upp spydiga kommentarer om Faddes debut som stand-up-komiker. Jag såg inte inslaget själv, men drog slutsatsen utifrån kommentarerna att det inte var någon ny Björn Gustavsson-stjärna som hade fötts.
Alla sarkastiska kommentarer gav mig en ganska dålig smak i munnen, och till slut kunde jag inte hålla mig från att titta på klippet.
Det jag såg fick mig inte att skratta. Jag log inte ens. Men en skammens rodnad spred sig på mina kinder. Jag led med Fadde, och tyckte så fruktansvärt synd om honom.
Ok, utan att känna Fadde kan jag medge att jag aldrig har sett honom framför mig som varken astronaut eller stand-up-komiker, och min spontana reaktion är att jag blir irriterad på redaktionen på TV8. Hur kan man utsätta en människa, i detta fall Fadde, för något sådant här? Har inte redaktionen ett ansvar? Har man inga gränser för vilken nivå man vill hålla på programmet? Är det inte redaktionens ansvar att sätta gränser när/om en gäst inte förmår att göra det själv/missbedömer sin insats?
Redaktionen brast tydligt i sitt ansvar gentemot Fadde. Det är illa nog, och situationen blir inte bättre av de hånfulla, patroniserande kommentarer som sveper över nätet.
Var föds behovet av att håna någon som har misslyckats? Hur känns det att göra det? Känns det bra? Känner man sig kanske tom lite bättre själv?
Varför kan man inte nöja sig med att konstatera Jag tycker inte att det var bra, utan att man även fortsätta med dessa nedsättande - och ofta ovidkommande - kommentarer?
Jag skäms för att jag skämdes när jag såg klippet med Fadde. Men jag skäms ännu mer när jag ser alla hånfulla kommentarer som fälls.
Läs även andra bloggares åsikter om Fadde Darwich, Stand-up, Elakhet, Hån
d
Hundpromenad med nära-döden-upplevelse
Bloggat den | March 2, 2010 klockan 4:30 pm | 5 Kommentarer
Innan det var dags att hämta barnen i skolan tog jag en promenad med Hunden till Gränby centrum för att hämta Spättan. Närmaste vägen att gå är via ishallen och 4H, dvs över åkrarna. Där går en gång- och cykelväg (på 350 m, kunde jag konstatera när jag nu kollade kartan) som visserligen - enl skyltar - inte plogas och sandas, men den har plogats hela vintern hittills så det kändes inte långsökt att ta den vägen.
Ja, ni kanske anar vart den här berättelsen är på väg…
Det såg ut som att vägen var plogad, och att den bara var täckt av några cm nyfallen snö.
Det var en synvilla.
När jag hade gått ca 10 meter insåg jag att vägen var begravd under flera decimeter snö. Men jag tänkte att jag nog kunde pulsa på ändå.
Det var inte den smartaste tanken jag har tänkt i mitt liv.
Hunden tyckte att det var ganska kul, även om det var jobbigt för honom också.
När jag hade kommit halvvägs var jag så slut så att jag trodde att jag skulle svimma. På riktigt, alltså. Det smakade blod i munnen, och jag var spyfärdig. Snön räckte mig ända upp till rumpan (!) och jag satt fast. Det var snudd på att jag kände paniken komma krypande.
Då jag insåg att jag inte skulle klara det här på egen hand, så ringde jag till AG. Till en början blev han förskräckt, eftersom jag bara flämtade i luren. När han fick situationen klar för sig slängde han sig in i Spättan och kom till min undsättning.
Ja, han kunde ju inte köra in på den översnöade gång- och cykelvägen, men han körde så långt han kunde på 4H-gården. När han hade klivit ur bilen kunde jag släppa Hunden, så att han sprang till AG.
Efter att ha tagit hand om Hunden försökte AG möta mig, där jag som för mitt liv försökte kämpa mig framåt. När jag kom fram till AG kunde han inte hålla sig.
- Ursäkta att jag skrattar, men det såg så roligt ut kluckade han.
Det var en jävla tur för honom att jag var så slut, annars hade han åkt på en propp!
Jag tror att det tog närmare en timme innan puls och andning var nere i det normala igen.
Förlåt att jag vet, men det är inte med flit
Bloggat den | March 2, 2010 klockan 12:45 pm | 8 Kommentarer
Jag minns inte när jag insåg det. Egentligen har jag väl aldrig insett det, utan det har alltid varit en självklarhet och helt naturligt att det är så här. Inte konstigt på något sätt.
Jag pratar om… ja, jag vet egentligen inte riktigt vad jag skall kalla det. Det handlar om känsla, övertygelse och vetskap. Att jag, utan uppenbar anledning, plötsligt bara vet något (om någon), även om jag inte kan bevisa att det förhåller sig så. Och jag har heller inget behov av att bevisa det. På samma sätt som jag inte har något behov av att bevisa att sushi är gott. Det vet jag ju redan.
Jag tror mig minnas när jag insåg att inte alla människor fungerar på det här sättet. Jag var i tioårsåldern, och ett par vänner till familjen (Maria och Jan) skulle separera.
Jag visste med ens att det berodde på att Maria hade inlett ett förhållande med Hasse (en annan person som ingick i det sociala umgänget). Det var inte så att jag hade sett Maria och Hasse tillsammans, eller något sådant. Jag bara visste.
Därför blev jag så förvånad när det ett par månader senare “slog ned som en bomb” i bekantskapskretsen att Maria och Hasse skulle flytta ihop. Det var väl inget konstigt med det - de hade ju ett förhållande.
Men tydligen var förhållandet en nyhet för alla. Utom mig. Det kändes ganska märkligt, och jag kunde inte riktigt förstå varför inte alla andra också visste.
Under en period arbetade jag i Stockholmstrakten, och pendlade varje dag. Till slut blev jag ganska tjenis med Henrik, en kille som jobbade i Pressbyrån. Vi blev vänner privat, och umgicks lite. Tog en fika ibland och tittade på film någon gång.
En natt vaknade jag, och satte mig klarvaken upp i sängen med insikten Henriks farmor är död!
Känslan var så stark att det var omöjligt att somna om. Men vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte gärna ringa och väcka Henrik mitt i natten, och tala om för honom att hans farmor var död. Dels hade jag aldrig träffat hans farmor, och dels skulle han garanterat ha trott att det hade slagit runt i huvudet på mig.
Nästa dag, när jag träffade Henrik i Pressbyrån, var han ganska ledsen. Han berättade för mig att hans farmor hade dött på natten.
Det är mer regel än undantag att jag vet att någon skall få barn, innan personen ifråga själv vet om det. När människor är på väg att separera så vet jag det innan de själva har insett det. Jag visste att Anna Lindh var död redan när jag vaknade den 11/9 -03, flera timmar innan det tillkännagavs. Jag har vetat att flera av mina vänner är homosexuella, innan de själva har vetat det/kommit ut.
Över huvud taget så har jag insikt/vetskap (jag vet inte vad jag skall kalla det för) om förändringar - stora som små - i människors liv, innan förändringarna sker. Jag behöver inte träffa personen ifråga för att veta.
Jag bara vet.
Jag skulle kunna fylla hela bloggen med sådana här exempel, men det är egentligen inte det som är poängen med det här inlägget.
Jag ser inte den här “förmågan till vetskap” som någon tillgång eller gåva. Tvärtom! Det är bara ett jäkla aber.
Ok, jag förnekar inte till att det har hänt att jag har dragit nytta av det i t.ex förhandlingar och argumentationer, men det är i det stora hela perifert.
Efter resan inom Waldorfsekten är jag en renodlad sanningsknarkare. Jag tror inte på någonting som inte går att bevisa, så några mumbo-jumbo-förklaringar är inte aktuella.
Under livets gång har jag lärt mig att ignorera dessa vetskaper som dyker upp hos mig, och jag lyckas uppskattningsvis till 95%. Jag viftar bort dem som jag viftar bort en irriterande fluga om sommaren. Nu har jag kommit så pass långt att jag, hyfsat hanterbart, kan ignorera sådant som jag rimligen inte skall/kan/bör veta.
Men ibland slår vetskapen sina klor i mig, och lämnar mig inte. Ju mer jag försöker ignorera, desto mer pockar det på min uppmärksamhet.
Jag har vetat någonting om en person i flera år. Det handlar om en person som jag aldrig hade träffat, och jag har kunnat ignorera vetskapen så att den bara har legat där i bakgrunden och skvalpat. Men för några månader sedan tog vetskapen ett starkare grepp, och vägrade att lämna mig ifred.
Alltid när det blir så här, så upplever jag det som fruktansvärt jobbigt. Och den här gången var inget undantag.
Jag vill inte veta. Jag har inte med det här att göra. Det angår inte mig. Det handlar om någon annan människas privatliv. Det känns som att jag har varit och snokat i personens hemliga dagbok.
Jag vill verkligen inte ha det så här.
För en tid sedan hampade det sig så att jag träffade personen ifråga. Vid vårt handslag bekräftades det jag redan visste. Bekräftelsen blev så översvallande stark att jag nästan hade svårt att förhålla mig naturlig.
Jag kände både skuld och skam över min vetskap, men jag hoppas att jag lyckades dölja det för personen ifråga (vi var ju inte ens i närheten av att diskutera det min vetskap handlar om).
Dessa vetskaper är inte på något sätt en tillgång för mig (ok, det skulle ju kunna vara det om jag ville manipulera människor). Det är enbart en börda.
En börda som jag gärna skulle vilja bli av med.
Jag är fascinerad
Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:23 pm | En kommentar
Detta ständiga fylleri
Bloggat den | February 28, 2010 klockan 11:05 pm | Inga kommentarer än
Prinsessans fylleri har fortsatt. Själva födelsedagen inföll ju i måndags, och i tisdags var det bästisens tur att fylla år. Igår firade de unga tu med ett gemensamt discokalas. Idag kom (barnens) farfar för att fira Prinsessan (och jag vet från säker källa att det var släktkalas hemma hos bästisen också).
Nu är det ett par veckor kvar till nästa fylla. Men då tänker jag befinna mig på lite sydligare breddgrader.
Dicsokalas
Bloggat den | February 27, 2010 klockan 11:21 pm | 7 Kommentarer
Såväl Prinsessan som Mabou har ju gått och fyllt aktningsvärda 8 år under den gångna veckan, och idag var det dags för discokalaset att gå av stapeln. Hela klassen var inbjuden (naturligtvis!), men en handfull hade tvingats lämna återbud pga sportlovsresor och annat.
Nåväl, det borde ju räcka till med de återstående 14 barnen. Dessutom figurerade det en del kusiner och syskon, som gärna ville vara med - och det fick de naturligtvis vara. Enda abret var att vi bekymrade oss lite för om godispåsarna skulle räcka.
Vi behövde inte bekymra oss.
Jubilarerna väntar på att tårtorna skall sluta spraka
Av de klasskompisar som inte hade lämnat återbud, så var det bara tre (ja, jag säger tre!) som kom (Tofflans söta granne var en av dem).
Jag menar naturligtvis inte att någon skugga skall falla på de uteblivna barnen, men hur i helvete tänker deras föräldrar?! Vilket socialt agerande vill de förmedla till sina barn?
(Ett tag funderade vi på att låta AG åka omkring med bilen och “ragga” barn med repliken ” - Vill du följa med mig på kalas?“. Men vi strök den tanken ganska snart)
Om det inte hade varit för de kusiner och syskon som dök upp, så hade kalaset antagligen slutat i tårar och tandagnisslan hos jubilarerna.
Lyckligtvis blev det inte så.
Det blev ett bra, roligt och lyckat kalas!
Prinsessan är en fena på limbo. Hon är oslagbar. Så även på detta kalas.
Det dansades limbo och stoppdans, samt lektes hela havet stormar. Däremellan åts det snacks, dansades disco och dracks dricka. Dessutom fanns Mabous fina mormor där, och hon agerade lekledare.
Den Dynamiska Festfixarduon theWitch och Tonårsmorsa!
När det var dags för fiskdamm råkade visst skynket ramla ned, och jag tyckte mig höra att någon mumlade något om att det var väldigt fula fiskar där bakom.
Det var naturligtvis inte sant!
Där befann sig ju bara Den Dynamiska Festfixarduon. Om du googlar på “bindefeldt” och “uppsala” så hamnar du hos oss!
En beroendes vardag
Bloggat den | February 26, 2010 klockan 12:33 am | En kommentar
Jag är inte bara beroende av cerat. Jag är dessutom expert på att förlägga min drog.
Så nu yrar jag omkring här som en tjackpundare på avtändning.
Utan snus i två timmar, försmäktar jag i detta hem
Bloggat den | February 25, 2010 klockan 3:15 pm | Inga kommentarer än
Snuset är slut, och rastlösheten sprider sig. Har huvudvärk och pimplar kaffe.
Prinsessan har följt med Mabou för att köpa en sköldpadda, Herr Fiffig är på fritids och Mr T har åkt till stan för att köpa födelsedagspresent till en kompis.
Jag funderar på att ta ett bad, och samtidigt passa på att klippa mig lite. Och så måste jag bestämma mig för vad det skall bli till middag ikväll.
Men mest av allt vill jag bara ha en dosa snus!
Updade: Nu ringde Prinsessan och bjöd hem mig till Tonårsmorsa på fika. Då kan jag passa på att ta mig en titt på den nyinköpta sköldpaddan, som enl Prinsessan “bara sitter i ett hörn och surar”.
En gnistrande vacker vinterdag!
Bloggat den | February 24, 2010 klockan 11:53 pm | En kommentar
I förmiddags dök Mabou upp här för att följa med Prinsessan och mig till Gränby centrum för att handla. Sedan åkte vi till Mc Äckel. Jag tycker verkligen genuint illa om den skräpmatskedjan, men nu skulle de unga tu lösa in de födelsedagscheckar de hade fått, så det var bara att bita ihop…
Jag tänkte att jag kunde passa på att äta något lätt när jag nu ändå var där. Fel tänkt av mig.
Efter att ha beställt en kycklingwrap och en liten läsk såg jag att de hade cheddardip. Jag frågade om den var varm, men det var den naturligtvis inte.
- Men du kan ju värma den där sa människan bakom disken, samtidigt som hon pekade mot en mikrovågsugn ute i lokalen.
Kyklingwrapen, som var obetydligt större än en ordinär vårrulle, kostade 20:-
Den lilla läsken (kan det ha varit 1½ dl?) fick jag betala 20:- för, trots att den enl menyn skulle kosta 10:-
Jag ställde, efter Mc Äckel-människans direktiv, in cheddardipen i mikrovågsugnen. Efter ca 15 sek började jag ana oråd, och öppnade luckan. Jodåminsann, plastbehållaren som dippen låg i hade smält, och allt hade börjat flyta omkring i en sörja inne i ugnen. Jag samlade ihop sörjan och gick fram till kassan för att få en ny dip (och äta den kall).
- Ja, de här är ju inte gjorda för att köras i mikron, så det är klart att de smälter sa Mc Äckel-människan.
- Men det var ju du, din ärthjärna, som sa att jag kunde köra den i mikron! sa jag. Inte. Men jag tänkte.
Av namnskylten kunde jag utläsa att denna person har en ledande position på nämnda “restaurang”. Undrar hur det kommer sig att hon inte blev raketforskare istället.
Jag tog med mig mitt unga sällskap och åkte till Designtorget för att titta om jag kunde hitta något att köpa för det presentkort jag hade vunnit från Driftig.nu.
Där hittade jag en konservburksöppnare som föll mig i smaken, så en sådan fick det bli. De konservburksöppnare jag har sedan tidigare är tillverkade för högerhänta, så dem måste jag hantera “baklänges”. Men denna kan man hantera även med vänster hand, utan att det känns alltför tokigt.
Det blev några hundra kvar på presentkortet, men dem kan jag ju spendera en annan gång!
Mr T ringde.
- Mamma, får jag och Patrik nattgibba? Patriks mamma har sagt ok sa han.
Jag tror att mitt gapskratt fick honom att förstå att jag inte ens tog hans fråga seriöst. Kom igen när du är myndig, grabben. Fram tills dess så är det morsan som bestämmer.
Vid eftertanke, så blir jag lite bekymrad över att det är ok för Patriks föräldrar att han nattgibbar. Patrik är tom yngre än Mr T!
Vi köpte med oss lite fikabröd och åkte hem till Mabous mamma och våldgästfikade, och det var precis lika trevligt som vanligt.
När det var dags att åka hem fick jag inte med mig Prinsessan. Hon och Mabou hade minsann inte lekt klart än på länge! Så det, så!
Jag åkte för att hämta Mr T och hans kompis på UGC. På hemvägen började det blinka frenetiskt bakom mig så jag körde in till vägkanten och stannade, eftersom jag trodde att det var en ambulans som ville köra om.
Det var ingen ambulans, det var polisen. Och de ville just precis att jag skulle stanna.
Återigen kan jag bara konstatera att jag *hjärtar!* polisen!
Men ok, ett litet minus måste jag ge dem;
Under de 27 år jag har haft körkort så har jag blivit stoppad… uppskattningsvis fem gånger. Av dessa fem gånger, så har man utfört alkotest endast vid två tillfällen. Varför?
Borde det inte vara obligatoriskt att alkotesta, oavsett varför man stoppar en bil?
Skärp er, polisen - alkotesta alla ni stoppar i trafiken!
Ikväll fick jag en fin halsduk av Herr Fiffig, som han hade virkat till mig *kärlek!*
Mr T sitter inne i sitt rum och konverserar på engelska som om han vore en infödd (amerikan) *lycka!*
Det har varit en fantastiskt vacker dag. Solen har speglat sig i den gnistrande snön, och man kan inte göra så mycket annat än att sucka lyckligt.
Temperaturen lämnade kanske en del att önska, men åh så smäktande vackert det var!
Imorgon är det jag som laddar termosen med choklad och tar med mig Hunden ut till Skölsta!
Andra bloggar om Mc Donalds, Mc Äckel, Designtorget, Konservburksöppnare, Driftig.nu, Polisen, Alkotest
Skridskoåkning och ollontårta
Bloggat den | February 22, 2010 klockan 9:44 pm | En kommentar
Dagen började med skönsång för den åttaåriga jubilaren. Sedan blev det sedvanlig frukost med paketöppning. Inte helt överraskande, så blev mobilen väldigt uppskattad.
På förmiddagen tog jag och Prinsessan en promenad till vårdcentralen för lite läkarkonsultation. Svaret blev att den lilla damen är frisk som en nötkärna.
När vi kom hem kom Mabou med sina skridskor, och så knallade vi iväg till ishallen (medan hans stackars mamma åkte för att tillbringa några timmar på akuten med sin stackars fot). Efter att ha värmt upp tårna lite hemma var det dags att dra vidare mot Nickis, där de unga tu tjoade runt ett par timmar medan jag roade mig med att läsa skvallertidningar från 2007.
När man fyller år får man ju bestämma vad som skall ätas till middag, och Prinsessan hade beställt pannkakor. Jag avskyr verkligen att grädda pannkakor, men det var bara att bita ihop och se glad ut.
Parallellt med pannkaksgräddningen passade jag på att göra en tårta. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tänkte att det skulle bli bra med lycheefrukt som dekoration. Det är ju gott.
Men inte fasen är lycheefrukt varken färggrannt eller dekorativt… När de låg där skalade och avrunna så såg de ut som… Ja, jag skall säga som det är; Det såg ut som ett gäng bleka ollon!
Inte så att man tänkte Mums, tårta! direkt.
Det bästa jag kunde komma på för att rädda situationen var att skiva upp lite mango, för att liksom dra bort uppmärksamheten från ollonen lycheefrukten. Det gick väl sådär…
- Det ser ut som fläskfilébitar som man inte har stekt sa Prinsessan.
- Är det getanus på tårtan? undrade Herr Fiffig.
- Det ser ju ut som fårtestiklar fastslog Mr T.
Tja, det var ju ingen som associerade till ollon i alla fall.
Öppet svar på Jespers mail
Bloggat den | February 21, 2010 klockan 10:04 pm | 15 Kommentarer
Jag fick ett mail från någon som heter Jesper och är medlem i Waldorf- och Antroposofisekten. Eftersom jag anser det vara såpass intressant, så publicerar jag mailet- och svaret på detsamma - här:
Hej jag heter Jesper och snubblade in på din “blogg” där du spaltmeter efter spaltmeter ägnar dig åt att smutskasta Waldorfskolan/Antroposofin mm. Jag utgår ifrån att du har personliga tråkiga upplevelser av skolan/antroposofin då du urskiljningslöst kritiserar fenomenet. Det verkar som att du har blivit ordentligt kränkt då detta blivit så viktigt för dig, det skulle vara intressant att höra mer om. Du skriver bl.a. att något/några av dina barn gått på Uppsala Waldorfskola t.ex. Kan det ha hänt där?
Spaltmeter?
Jag bloggar över huvud taget inte speciellt mycket, och det jag skriver om Waldorf/Antroposofi är en försvinnande liten del av helheten. Hur kan du få det till “spaltmeter”?
Smutskasta? Det jag skriver om Waldorf/Antroposofin kan i stort sett delas upp i två kategorier;
1 - Jag återger sådant som står i Antroposofiska skrifter, Waldorfskolors “information” och Steiners texter,
samt
2 - Jag berättar om övergrepp och förföljelse som enskilda människor har råkat ut för från sekten.
Om ovanstående punkter är att betrakta som smutskastning, så kan vi bara konstatera att det är sekten som smutskastar sig själv..!
Du menar att jag skriver “spaltmeter” om Waldorf- och Antroposofisekten, och du ogillar det (det är helt ok, och jag tar det som en komplimang) - samtidigt ställer du frågor om sådant jag redan har skrivit om! Jag tolkar det som att du har valt att kritisera utan att läsa först.
Om du vill ha svar på dina frågor - läs den information du kritiserar!
Vad vill du uppnå, vad är ditt syfte? Jag tror knappast att du kommer bli lyckligare för att du tror att du förändrar omvärlden genom kritik. Du kan eventuellt förändra värden till det positiva genom att sprida ditt engagemang i något konstruktivt. Göra något som du brinner för, något som bygger upp och något som du tror på. (Alltså inte det du inte tror på) För mig är det fine att du ogillar Waldorf, det är ju så med tycke och smak, men det verkar snarare som att det blivit en livsstil för dig att kasta skit och vill “sätta dit” någon? Stämmer det?
Nej, det stämmer inte.
På vilka grunder tror du dig förresten kunna göra några bedömningar om “min livsstil”?
Du uppmanar mig att göra något jag brinner för, och lägga min energi på något jag tror på. Tack för dina värmande och välmenande råd, men det gör jag redan! Jag engagerar mig (bl.a) för barn/individer/familjer som har blivit utsatta för grova övergrepp inom Waldorf- och Antroposofisekten, i hopp om att vara till hjälp för dem. Det jag personligen kan göra är ganska begränsat, men jag kan “förmedla kontakter” mm. Dessutom är jag oerhört stolt över att myndigheter numera hänvisar individer/familjer som har blivit utsatta för sektens övergrepp till mig! Det är ett förtroende jag bär med högburet huvud!
Du tror inte att jag kommer bli lyckligare av att engagera mig i de som utsatts för övergrepp av sekten. Själv kan jag bara konstatera att det tillför mig (och de utsatta!) mycket positivt att finnas till hands.
Du undrar vad jag vill uppnå, och vad som är mitt syfte.
Jag har inget utstuderat syfte med mitt engagemang, men så länge det begås övergrepp inom sekten, och så länge eleverna i sekens skolor fortsätter lida av kunskapsbrist, ja så länge kommer mitt engagemangs låga att brinna starkt.
Jag vet att det finns många frågetecken kring det antroposofiska speciellt om man endast läser lösryckta citat. Det finns ju överallt, i vetenskapen, i bibeln och ifrån Politiker. För mig får du gärna ha sakliga åsikter i frågor gällande detta. Men jag tycker att du skall veta att dina kategoriseringar drabbar alla de idealister, föräldrar och lärare som lägger i sin själ åt arbetet. Och inte minst barnen som får för sig att de går i en sektskola.
Själv skulle jag vilja framhäva att vår stereotypa, penning och -köpgalna värld är minst lika sekteristisk. Där vi alla är hjärntvättade att tro att vi blir lyckligare av konsumtion. (Som vår tillväxt-ekonomi är uppbyggd på)
Jag vet inte vad du menar med att vi alla skulle vara hjärntvättade av en tro om att bli lyckligare av konsumtion. Det är ett påstående jag inte kan identifiera mig med, och jag kan inte identifiera någon i min omgivning med det heller. Utveckla gärna ditt resonemang, då det är intressant.
Ditt påstående om att idealister, föräldrar och lärare drabbas av att jag informerar om sekten reflekterar bara att sekten lider av sitt eget agerande (då det är det jag återger i det jag skriver). Det där är en form av argumentation jag har stött på flera gånger tidigare från sekten; Övergreppen i sig ser man inte som något problem, men när någon har mage att prata om det, då är det fara å färde!
Om det är så att elever i Waldorfskolor “får för sig” att de går i en sektskola, så är det ju ett stort steg i rätt riktning! Det innebär ju i så fall att de har börjat inhämta information utanför indoktrineringen, vilket är helt fantastiskt (även om jag vet att ni ogillar det å det grövsta)!
När det gäller citat, så är de ju - per definition - lösryckta ur sitt sammanhang. Men du kanske skulle kunna vara snäll och tex förklara hur Steiners rashygieniska texter skulle kunna tolkas som ickerasistiska?!
Sedan kan jag lugna dig med att du inte behöver oroa dig. Enligt en av era främsta pr-människor (Ann-Mari) så anses jag som tragisk av sektens ledare. Därmed behöver du nog inte oroa dig.
Jag bott i Järna mina senaste 15 år, kallar mig inte Antroposof och läser inte Steiner till vardags. Jag har dessutom arbetat i ett flertal antroposofiska institutioner och även i en Waldorfskola under en treårsperiod och känner därmed många personer i antroposofisk miljö. Det har aldrig hänt att jag backat för något som kan tänkas vara sektliknande eller dogmatiskt, och jag har aldrig mött en liknande kritik som du så kategoriskt framhäver.
Att du inte har mött någon “liknande kritik som den jag så kategoriskt framhäver” är bara ett bevis för ditt blundande.
Att du inte kallar dig antroposof förvånar ingen. Med ett fåtal undantag, så finns det väl ingen antroposof som kallar för antroposof?! Eller känner du till någon?
Du skriver att du har arbetat i såväl Waldorfskola som “antroposofiska institutioner”. Om du vill, så får du gärna precisera det.
Jag beklagar att du inte “läser Steiner till vardags”. Om du gjorde det (och nu förutsätter jag att du är minst normalbegåvad), så hade du lämnat sekten för länge sedan!
Alltså det finns så mycket orättvisor, så mycket våld, verkliga sektskolor med barnaga och pennalism bl.a. i Knutby där det närmast verkar vara en metod att aga barn i förebyggande syfte.
Barnhandel, illegal organhandel, gatubarn, fattigdom, svält, klimathot och tusentals verkliga orättvisor. Du kritiserar Waldorf som att det vore värre…
Och, det finns så mycket gott att jobba för.
Hjälpinsamlingar, volontär-arbete, Amnesty, Miljö osv. Du kritiserar Waldorf som att det vore en god gärning…
Jag fattar inte proportionerna här, kan du beskriva det för mig?
Att världen ser för jävlig ut i många delar, det kan vi nog gemensamt skriva under på.
Jag vet inte på vilka grunder du tror dig kunna bedöma mitt engagemang i andra behjärtansvärda frågor, utan att ha någon insikt i detta. Personligen ser jag ingen som helst konflikt i att finnas till hands för människor som råkar ut för övergrepp av Waldorf- och Antroposofisekten. Men jag kan lugna dig med att jag arbetar volontärt även på andra områden.
Visst har du rätt i att det skulle kunna ses som en god gärning att sprida information om Waldorf- och Antroposofisekten. Jag har själv bara inte sett det på det sättet.
Världen är full av misär, elände, svält, farsoter och död. Ändå har du tid över att författa beklagande epistlar till en relativt lyckligt lottad mamma, som om hennes blogg vore värre än all misär, som om ditt mail var en god gärning. Hur många barn såldes under den tiden det tog dig, hur många svalt inte, hur många dog inte? Jag fattar inte proportionerna, kan du beskriva det för mig?
Ditt mail inspirerar mig verkligen att utöka mitt engagemang för Waldorf- och Antroposofisektens offer. Jag kanske kan komma upp i spaltmeter - eller tom spaltkilometer - om jag har tur!
Läs även andra bloggares åsikter om Waldorfsekten, Antroposofisekten, Waldorf, Antroposofi, Sekter
Manus till nästa skräckkomedi kan tas direkt ur verkligheten
Bloggat den | February 21, 2010 klockan 2:23 pm | En kommentar
Är det bara jag som tycker att sådant här (1, 2) är skitroligt? Jag skrattar så tårarna sprutar ur ögonen på mig!
- Det är rent kaos. Mitt i skogen och ingen mat, ingen dryck, överfulla toaletter, ingenting.
– Det är totalt upplopp och väldigt aggressiv stämning. Jag såg en person som öppnade en av nöddörrarna och bara slängde sig ut.
– Vi får inga besked. Personalen går runt och svär.
– Först var det hysteriskt, men nu är folk helt apatiska. Man har gett upp hoppet om att komma fram.
Stationen var en kal nedgången lokal, utan toalett eller någon tillgång att köpa mat.
– Dörrarna gick inte att stänga, så det blåste in snö och kyla hela tiden. Det var mindre än tio minusgrader där inne.
Vid fyratiden i natt stod de inte ut längre. Deras sista hopp stod till polisen.
– De lyckades fixa fram ett hotellrum och gav oss en vägbeskrivning dit. Jag vet inte om vi skulle ha överlevt utan deras hjälp.
Vid niotiden i morse fick tjejerna besked från SJ. Tåget var inställt.
SJ meddelar att man är hårt belastad på grund av snökaoset. Men företaget kommer att ersätta tjejerna.
Men Helen och Helena har varit i kontakt med SJ hela natten och morgonen. Och de ger ett helt annat besked.
– De har sagt att vi ska få betala allting själv, både hotellutlägg och eventuella taxiutlägg. De säger att vi får skylla oss själva. Helt otroligt, jag kommer aldrig mer att åka tåg.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ
Hållbar affärsidé?
Bloggat den | February 21, 2010 klockan 11:46 am | 2 Kommentarer
Prinsessan har byggt en affär i vardagsrummet. Där kan man bla lämna in saker som man inte vill ha. Herr Fiffig rotade fram en stjärngossestjärna som han lämnade in.
Prinsessan: - Det blir 99.50.
Herr Fiffig: - Va?! Ska jag betala när jag lämnar in något?
Prinsessan: - Ja! Jag får ju så himla fullt i lagret!
Never ending story…
Bloggat den | February 20, 2010 klockan 8:00 pm | 2 Kommentarer
Jag blev uppringd av ännu en person som har råkat illa ut i Waldorf- och Antroposofisekten. Vi har aldrig pratat med varandra tidigare, men det blev ett givande samtal på nästan två timmar.
Det gör lika ont varje gång jag hör talas om nya övergrepp. Det går nog aldrig att vänja sig vid sådana berättelser. Inte så att jag skulle vilja vänja mig, eftersom det skulle innebära en avtrubbning. Men det är verkligen lika hemskt att höra den 527:e berättelsen som det var att höra den första.
Varmt tack för ditt samtal!
Andra bloggar om Waldorfsekten, Antroposofisekten, Waldorf, Antroposofi, Övergrepp
Bajs = Hjärnsubstans!
Bloggat den | February 15, 2010 klockan 11:44 pm | 4 Kommentarer
Brukar du gå omkring och undra vad bajs egentligen är? Nu behöver du inte undra längre, för Waldorf- och Antroposofisektens guru Rudolf Steiner hade svaret - sanningen - (även på det här området) i sin hand redan på sin tid:
Det är hjärnsubstans!
Om detta kan man läsa i Steiners 8:e föredrag:
Den omogna hjärnans avfall passerar genom tarmarna. När det kommer till dess processer, är tarminneållet avgjort lika hjärninnehållet. För att uttrycka mig grovt, skulle jag säga: Att vad som sprider sig genom hjärnan är en högt avancerad hög med dynga! Hur groteskt det än verkar, så är det här sanningen objektivt sett. Det är inget annat än dyngan, som förvandlad - genom sitt märkliga organiska process till den ädla hjärnmaterian, som där blir basen för jag-utvecklingen.
Översättningen till svenska är min, och gjord i all hast. Föredraget finns här i sin helhet (på engelska).
Jag gillar särskilt formuleringen [...] så är det här sanningen, objektivt sett (objectively speaking this is the truth). Det är verkligen Waldorf- och Antroposofisektens sätt att resonera, i ett nötskal. Deras livssyn är sanningen - objektivt sett!
Personligen så är jag övertygad om att Steiner hade fel (även på den här punkten). Jag tror inte att avföring består av hjärnsubstans. Jag är tom övertygad om att det inte förhåller sig så. Däremot kan det mycket väl ha varit så att Steiners hjärnsubstans bestod av bajs!
Läs även andra bloggares åsikter om Rudolf Steiner, Antroposofisekten, Waldorfsekten, Ovetenskap, Sekter, Bajs
Intressant?
Huvudvärk beror på för stark ämnesomsättning alt. för mycket värme i huvudet
Bloggat den | February 15, 2010 klockan 1:19 pm | 7 Kommentarer
Om man känner sig krasslig om inte vill bli frisk genom den beprövade skolmedicinen, så kan jag ju testa alternativa vägar. Här nedan följer några exempel på hur man botar sig inom Waldorf- och Antroposofisekten. Det är inte så att jag på något sätt rekommenderar detta mumbo-jumbo (var och en får använda sitt sunda förnuft - i de fall sådant finns), utan jag vill bara belysa sektens metoder.
Huvudvärk beror ibland på en för stark ämnesomsättning i huvudet (!), och då behöver man stärka densamma i bukområdet, samt “dra ner” aktiviteten från huvudet till benen. Detta låter sig bäst göras genom ett Citronfotbad:
* Fyll en 25-liters trädgårdshink med 37-gradigt vatten,
* Levandegör vattnet genom att röra runt med handen så att det blir en virvel, först åt ena hållet, sedan åt det andra. Håll på några minuter, detta ger vattnet en viss spänst och kan bättre förmedla substansens verkan till människan,
* Dela en ekologiskt (inte biodynamiskt?) odlad citron i två halvor,
* Pressa ur all saft och låt citronhalvorna ligga kvar i vattnet,
* Sätt ned båda fötterna i hinken och täck med en stor handduk för att bevara värmen,
* Var varmt klädd på överkroppen,
* Sitt i 15 min,
* Torka sedan fötter och ben, ta på varma sockor och vila i en varm säng i minst 30 min.
Sådär ja, nu har huvudvärken flugit sin kos!
Vid migrän rekommenderas ett Senapsfotbad:
* Fram med 25-litershinken,
* Vattnet skall nu hålla 38 grader,
* Levandegör vattnet (se ovan), här för att öka vattnets möjligheter att förmedla läkande krafter,
* Rör ut tre rågade msk senapspulver i lite varmt vatten. Låt stå en stund,
* Häll senapssmeten i vattnet,
* Gå tillväga på samma sätt som vid Citronfotbad, men nu skall du sitta 15-20 min (utan att behöva ha något värmande på överkroppen) och måste skölja benen efteråt,
* Vila minst 30 min i en varm säng.
“Senap liksom irriterar igång en värmeprocess i den nedre polen. Huvudvärk är för mycket värme i huvudet. Genom att aktivera värmeprocessen i vaderna, dras den ifrån huvudet och huvudvärken lättar, det blir klarare i huvudet.”
Nu är migränen ett minne blott!
Vid hög feber rekommenderas Citronomslag. Det tar ned febern, avlastar huvudet och ger en lugnare sömn:
* Ta två tunna diskhanddukar eller tygbitar, stora nog att täcka ett varv runt underbenen,
* Dela en citron (här spelar det ingen roll hur den är odlad), och pressa ned saften i 1 l kyligt vatten (det behöver inte levandegöras),
* Doppa handdukarna i citronvattnet och vrid ur ordentligt,
* Lägg handdukarna runt underbenen,
* Lägg ylle ytterst,
* Bytes efter ca 1 tim eller när handdukarna blivit varma/torkat.
OBS, lägg ej citronomslag om den sjuke har frossa eller kalla fötter! Och det händer ju emellanåt att medlemmar i Waldorf- och Antroposofisekten får kalla fötter, så var vaksam!
Vid öroninflammation är det lökomslag som gäller:
* Finhacka en gul lök (det framgår inte om det spelar någon roll hur den är odlad),
* Lägg lökbitarna i mitten på en näsduk (det framgår inte om det gör något om den är använd, eller huruvida den skall vara av tyg eller papper) och vik ihop så att den bildar en liten kudde,
* Värm kudden genom att lägga den på en värmeflaska, ett varmt lock eller ett element (jag gissar att det är vattenelement som avses, och min kunskap om Waldorfsekten säger mig att hela läkeeffekten skulle gå om intet om man gav sig på att värma lökkudden i mikron),
* Lägg lökkudden mot örat och fäst med en mössa som knyts under hakan,
* Ligg med det onda örat mot kudden, så att det håller sig varmt.
Det framgår inte hur lång tid detta tar, men jag skulle gissa på att det inte står på förrän man är frisk.
Ryggskott innebär att jaget har dragit sig ur den delen av kroppen där smärtan uppkommer. För att återfå den försvunna delen av personligheten rekommenderas ett varmt arnikaessensomslag:
* Vik en tunn handduk till A4-storlek,
* Doppa handduken i het arnikalösning och vrid ur,
* Lägg handduken på ryggen och bind fast med en stor yllesjal,
* Ligg i sängen, och ha en värmedyna (helst en värmeflaska i gummi) mellan omslaget och underlaget.
Har man gjort rätt, så bör jaget snart vara intakt!
Du kan läsa mer om Antroposofisektens kvacksalverimetoder i tex Syster Märtas husapotek (ett måste för varje hem!)
Själv skulle jag vilja veta mer om det där med levandegjort vatten. Har det något “släktskap” med virvlat vatten? Blir det olika effekt beroende på vem som levandegör det (såsom det blir med virvlat vatten - det är ju ett hantverk)?
Är levandegjort vatten kanske bara en synonym till virvlat vatten? Kan jag som amatör lära mig att levandegöra vatten på ett bra sätt? Kan Waldorf- och Antroposofisekten ställa upp med skickliga vattenvirvlare när man är sjuk, eller måste vi vanliga dödliga finna oss i ett sämre tillfrisknande?
Exakt vilken konkret skillnad är det mellan ett glas levandegjort/virvlat vatten och ett helt vanligt glas vatten?
Någon som känner sig hugad att svara?
Läs även andra bloggares åsikter om Huvudvärk, Citronbad, Migrän, Senapsfotbad, Hög feber, Citronomslag, Öroninflammation, Lökomslag, Ryggskott, Arnikaessensomslag, Mumbo-jumbo, Kvacksalveri, Alternativmedicin, Virvlat vatten, Syster Märtas husapotek
Intressant?
I love Herr Fiffig
Bloggat den | February 14, 2010 klockan 7:48 pm | En kommentar
Vi tog en promenad i det vackra vintervädret. När vi var vid Gränby Ishall hörde jag någon ropa
- Mamma!
Jag tog ingen notis om det. Det enda barn som var med var Prinsessan, och hon gick ju precis bredvid mig.
- Mamma! hörde jag igen.
- Det är någon som ropar “Mamma” sa Prinsessan.
- Jamen det finns många mammor här i världen, och du är ju det enda av mina barn som är med här svarade jag. Dessutom var det tydligen dags för en match i ishallen, så det var mycket folk i rörelse.
- Mamma! hörde jag igen, och kände mig tvungen att vända mig om.
Där fick jag syn på Herr Fiffig, Majsan och hennes dotter. De var på väg till ishallen för att se matchen. Herr Fiffig kom skuttande med en påse i handen. Han stack ned handen i påsen och drog upp en hjärtask fylld med gelehjärtan som han hade fått av Majsan. Sedan stack han ned handen i påsen igen, och drog upp ett paket. Det var fint inslaget och dekorerat med ett litet hjärta där Herr Fiffig hade skrivit en kärleksfull alla-hjärtans-dag-hälsning.
- Du måste öppna paketet nu manade Herr Fiffig, och jag var inte sen att hörsamma honom.
I paketet fanns en fin chokladkaka, med en mycket passande text på omslagspapperet. Jag blev så glad så att jag nästan började grina. Det var den finaste alla-hjärtans-dag-present jag någonsin har fått!
I love Herr Fiffig!
Campingliv i all ära…
Bloggat den | February 14, 2010 klockan 1:11 pm | 3 Kommentarer
…men det här tältet är man ju inte så sugen på att krypa in i:
Fler roliga bilder hittar du på Udda bilder.
Rensa bort snutjävlarna från poliskåren
Bloggat den | February 12, 2010 klockan 10:22 am | 3 Kommentarer
Mitt förtroende för svensk polis har alltid varit stort, och det är alltjämt intakt trots det som har avslöjats om Göran Lindberg. Hans skumma agerande är ju kopplat till honom som person, och inte som representant för rättsväsendet. Sedan borde karln naturligtvis ha förstått att han var/är en sådan representant även när han är privat, men det är en annan diskussion.
Inom alla yrkeskategorier finns det representanter som är mindre lämpliga, och även direkt olämpliga. Det skadar varje bransch, och när dessa olämpliga representanter dyker upp inom polisen är det extra illa (samtidigt som det är bra att deras agerande kommer fram)
I förrgår när Jesper Nilsson var på väg hem från sitt arbete hade han oturen att träffa ett par riktiga stolpskott till poliser i tunnelbanan. Trots att de tvingade honom att radera de bilder och den film han hade tagit med sin mobilkamera - annars skulle de gripa honom för misstänkt narkotikapåverkan! - så lyckades Jesper i efterhand återskapa det som var så viktigt för dessa polismän att få raderat.
Om polismän misstänker att någon är narkotikapåverkad så skall man ta med denne för provtagning, oavsett om denne har fotograferat med sin mobilkamera eller inte. Men här handlade det naturligtvis inte om någon misstanke, utan ett uppenbart hot om maktmissbruk.
Läs Jespers berättelse om händelsen här. Nedan kan du se den film han lyckades återskapa ur sin mobil. Den blev tyvärr lite hackig på ett par ställen, men trots det styrker den Jespers berättelse väldigt tydligt.
Det borde rimligen ligga i polisens intresse är rensa bort sådana här svin från kåren. Jag kan inte tänka mig att någon normal och bra polis (och de är många) vill ha sådana här stolpskott till kollegor.
Update: Nu har Nyheter24 skrivit om händelsen
SvD har visst också skrivit om det
DN också.
Och Aftonbladet.
Andra bloggar om Polisen, Maktmissbruk, Polisövergrepp
Intressant?
Andra bloggare som har skrivit om detta: Thomas Tvivlaren, addespropaganda.com, Anders Widén, Arbetarperspektiv, Beas Tankar, Åsikter & Funderingar, Edwertz, emretsson.net, Full Mental Straightjacket, Futuriteter, Juridikbloggen, Kulturbloggen, ODEVETDU!, Peace, Love and Capitalism, Syrrans granne, Söderbergs Take, Tuggarna, Zac’s åsikter på ett fat
Jag känner doften av helgen
Bloggat den | February 11, 2010 klockan 10:07 pm | 2 Kommentarer
När Prinsessan slutade skolan hämtade jag henne och Mabou, och sedan åkte vi hem till honom där vi tillsammans med hans mamma planerade för det kommande gemensamma födelsedagskalaset - Discokalaset!
När planeringen var klar fick vi med oss Mabou hem till oss, och de unga tu fortsatte leka några timmar. Herr Fiffig följde med följde med kompisen Elvira hem efter skolan, och dök inte upp hemma förrän det var dags för den sena middagen.
Jag har redan börjat känna doften av helgen. Herr Fiffig kommer att vara borta, och det lutar åt att Mr T också försvinner hem till en kompis. Prinsessans planer är inte klara än.
Mina egna planer är att ta ett glas vin (eller två), och twittra om Melodifestivalen.
Man får vara glad för det lilla
Bloggat den | February 11, 2010 klockan 4:48 pm | 3 Kommentarer
Idag skulle jag (som vanligt) ta en promenad med Hunden. Susen har efterfrågat information om honom, så jag tog med mig kameran för att ta lite fina bilder och sedan skriva ett inlägg om honom.
Innan jag styrde min kosa mot Skölsta skulle jag kolla en sak snabbt på stan. När jag kom till Kapellgärdet (ett kvarter som håller på att bebyggas) såg jag att någonting var fel. Så snart jag hade svängt ned på Råbyvägen såg jag vad det var som var fel; En lyftkran (uppställd ute på vägen) hade vält (in över byggarbetsplatsen)!
Det måste ha hänt precis innan jag kom, för byggjobbarna hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen.
Jag började genast fumla efter kameran. Efter att ha rundat rondellen vid polishuset åkte jag tillbaka. Jag hade ingen trafik bakom mig, så jag stannade och brände av en serie bilder.
Det blev skitbra! Närbilder, tagna innan en massa människor hade hunnit samlas runt platsen. Jag var uppenbarligen den första som fotograferade, så det var ju inte omöjligt att UNT skulle kunna vara intresserade av bilderna.
Precis när jag skulle stänga av kameran såg jag att det stod någonting i displayen. Jag tittade, och det stod…
INGET MINNESKORT
Men vaff…!!!
Jag slet upp telefonen och ringde till AG och skällde på honom för att han inte hade satt tillbaka minneskortet i kameran senast han använde den. Han, å sin sida, tyckte att jag borde vara så rutinerad så att jag kollar att det finns ett minneskort i kameran när jag beger mig ut för en fotosession…
Visst hade jag kunnat ta några halvtaskiga bilder med mobilen, men nu var jag så vred att jag inte brydde mig. Om jag inte fick mina bilder, så behöver ni sannerligen ingen halvtaskig bild att titta på heller! Precis så resonerade jag.
(Nu har UNT skrivit om olyckan, och jag kan bara konstatera att deras bild inte är i närheten av att vara så bra som mina bilder (dvs mina icke-bilder) blev!)
Jaja, jag får vara nöjd och glad åt att jag har en jämn avföring.
Godmorgon
Bloggat den | February 10, 2010 klockan 6:05 am | Inga kommentarer än
För fjärde morgonen i rad vaknar jag efter en natt med varma drömmar. Fylld av en längtan i kroppen, och ett leende på läpparna. Drömmar som ger energi och inspiration.
Neutrum… Pluskvamperfekt… Adverbial…
Bloggat den | February 9, 2010 klockan 11:05 pm | En kommentar
Sitter och tittar på resultatet på Mr Ts svenskaprov, och jag blir så stolt så jag är på väg att spricka!
Åh, vad han är duktig!
Poliser - vår tids tyrannosaurus rex?
Bloggat den | February 8, 2010 klockan 11:50 pm | 2 Kommentarer
Jag tänker så många kloka och insiktsfulla tankar under mina promenader med Hunden, och idag var inget undantag.
Plötsligt slog det mig - nästan som en uppenbarelse; Poliser är en modern version av tyrannosaurus rex!
Den gamla dinosaurien hade ju extremt korta armar. Det är inte så att jag försöker påskina att våra konstaplars lemmar skulle vara underdimensionerade på något sätt, men de för sig som om armarna vore det.
Så snart jag hade tänkt tanken, så radade bevisen för min tes upp sig:
* En polis med ficklampa beter sig inte som pöbeln med samma ljuskälla i sin hand. Nejdå polisen drar upp armarna i brösthöjd, och lägger gärna ficklampan på axeln.
* Har ni sett en polis prata i radion? Då vet ni att han/hon inte beter sig som vanligt folk när de kommunicerar via comradio. Nej, polisen har sin radio fastsatt i kopplet uppe vid axeln. Det är bara att lägga huvudet lite på sned, och så upp med den lilla armen för att trycka på knappen.
* Och så har vi hundförarna. Inte styr de hunden med kopplet i bekväm höfthöjd som vi vanliga dödliga. Nejdå, upp med armarna i brösthöjd (nästan som att de ville illustrera att de har blivit skrämda av en mus), och så styr man hunden därifrån.
* Slutligen. När de tar fram pickadollen, så inte tusan skjuter de från höften. Nej, upp med puffran mitt framför nyllet.
Nu menar jag inte att jag önskar att de sköt från höften, utan framhåller denna punkt enbart för att föra min terori i bevis.
Ja, det var ett exempel på hur klokt och intelligent jag tänker när jag är ute och går med Hunden. Imorgon är det dags för nya smarta och insiktsfulla tankar.
Andra bloggar om Tyrannosaurus rex, Poliser
Kvinnan som vaknade med en vattenläcka, och somnar med en vattenskada - Det är jag!
Bloggat den | February 8, 2010 klockan 3:52 pm | 2 Kommentarer
För några dagar sedan upptäckte vi att elementet i Prinsessans och Herr Fiffigs rum hade börjat läcka. Det droppade från ventilen, och efter lite skruvande trodde vi att vi fick stopp på läckan. Och det fick vi visserligen, men vad vi inte visste var att elementet läckte även på ett annat ställe…
Prinsessan och Herr Fiffig har, av olika anledningar, inte sovit i sitt rum i helgen, så elementet har kunnat stå och läcka fritt.
Ni anar inte hur snabbt ett golv kan förvandlas till en swimmingpool! Och för att inte tala om hur blött allt blir!
*suck!*
Det var bara att slita fram mopp, hinkar och badlakan.
Jag ringde fastighetsskötaren som kom hit och tog sig en titt. När han hade tittat klart ringde han en VVS-montör. Själv tog jag med mig Hunden ut på vischan, och tänkte att problemet skulle vara löst när jag kom hem.
Riktigt så enkelt var det visst inte…
När jag kom hem träffade jag VVS-montören som precis hade bytt ventil. När han slog på vattnet igen fortsatte det att droppa. Det visade sig att elementet hade rostat sönder (!) på baksidan.
Det var bara att slå av vattnet igen, och montera bort elementet. Ett nytt beställdes, och leveranstiden beräknas till ca fyra veckor.
Jippie! - NOT!
Finns det möjligen någon vänligt sinnad Uppsalabo som har ett elelement/en värmefläkt att låna ut några veckor?
Nu stannar det inte vid nytt element. Tydligen har det stått och droppat en längre tid (med en långsammare frekvens i början, och därför har vi inte upptäckt det). Därmed har droppandet ostört kunnat orsaka vattenskada i såväl väggen som golvet. Så det är ingenting att be för - både vägg och golv skall brytas upp och saneras.
Just det ser jag inte som någon större katastrof, eftersom en totalrenovering av lägenheten ändå var inplanerad.
Diamantglittrande snö i bländande sol. Skölsta 100208
Tur att jag har underbara Skölsta att promenera i med Hunden. Det är en bra motvikt till vattenskador.
When you see it…
Bloggat den | February 7, 2010 klockan 12:13 pm | 4 Kommentarer
Via en tweet av Stationsvakt fick jag upp ögonen för This is Photobomb. En rolig site där man kan sitta och skratta hur länge som helst.
En bekväm lördag
Bloggat den | February 6, 2010 klockan 11:46 pm | Inga kommentarer än
Första halvan av dagen var mer än lovligt slö, det kan jag inte förneka. Men någonstans efter lunch bestämde vi oss för att ta oss i kragen och gå ut och promenera. Fingå.
Jominsann.
Det tog sin rundliga tid innan vi kom iväg, men den som väntar på något gott…
Vi började med att gå och hämta Prinsessans favvokillkompis Mabou. Sedan traskade vi vidare för att lämna Herr Fiffig hos hans favvotjejkompis Elvira. Därefter styrde vi vår kosa mot Willys för att köpa lördagsgodis och snacks.
Mabou är verkligen den mest underbara lilla kille man kan tänka sig! Han är alltid så glad, trevlig, artig och positiv. Om han hade varit 20 år äldre skulle jag ha satt tänderna i honom utan att blinka.
Sanna mina ord!
Men nu är han Prinsessans kompis, och de är INTE kära i varandra! De är bara (vaddå “bara”) kompisar. Så det, så!
Prinsessan gav mig en snabblektion i hur man poserar på bilder. Naturligtvis var jag tvungen att testa, och medge att resultatet blev lyckat!
Dagens outfit:
Jacka: Fått av mamma. Omsydd av mig.
Termobrallor: Ärvda.
Skor: Gratis (Köp 3 betala för 2) från Skopunkten
Mössa: Egenvirkad
Prinsessan och Mabou föjde med till Willys. Därefter knallade de hem till honom, så det var bara att linka hem med de förfrusna tårna (det var verkligen INTE kallt ute idag, men de förfrusna tårna har en 35-årig historia bakom sig).
Kvällen kom, och det var dags för mello. Jag var lika oengagerad som alltid, men hörde och såg varesig jag ville eller inte.
Jag twittrade, och detta var vad jag skrev;
* Tillfälligt avbrott. Snygg början på mello.
* Oavsett vad programledarna presterar ikväll, så kan de INTE bli sämre än Petra Mede förra året.
* Ola. Okänd för mig, men ser ut som något tonårstjejer kan tänkas gilla.
* Jenny Silver har tappat ena handsken.
* Linda Pritchard - inte så hot om man frågar mig.
* Pain Of Salvation - Road salt. Funkar utmärkt som vaggvisa. Jag föll i koma
* Det går inte att förneka att Anders Ekborg har guld i strupen. Men det där lät väl lite väl mycket musikal
* Hade knappt tagit mig ur koman efter Pain Of Salvation, och så kom Jessica Andersson och knuffade tillbaka mig dit
* Frispråkarn - en hiphoptrallande frikyrkokille?
* Bara en låt som var bra ikväll: Jenny Silver med A Place To Stay
* Finalister: Ett sömnpiller, en wannabee, Carl-Bertil Jonsson, ett sömnpiller till och en tonårsidol.
* Skämmes på er, alla ni som inte röstade på Jenny Silver!
* Dolph kan man vila ögonen på, Christine går som vanligt på något uppåttjack och den där Måns känns mest som en liten farbror
* Kan inte Dolph visa lite överkropp istället för att sjunga?
* Var det Sverker Olofsson som satt där i publiken?
* @BritStakston : @federley dina tweets uppmärksammas http://bit.ly/cmb6ig
* @SVTMello Dåligt av er att inte publicera hela flödet på #mel2010 Hur tänkte ni där? Är ni fega, eller var motivet något annat? Vilket?
Sjuåringar med simultanförmåga…
Bloggat den | February 5, 2010 klockan 5:31 pm | En kommentar
Prinsessan pratar just nu med favvokillkompisen på msn. För säkerhets skull pratar de samtidigt i telefonen.
- Nu hör jag att du skriver till mig hör jag Prinsessan säga.
- Hur vet du det? gissar jag att kompisen säger i luren.
- Jag hör ju att du ljudar samtidigt säger Prinsessan.
*fniss, fniss, fniss*
Prinsessan skickar en animerad smiley till kompisen. Han frågar något om den, och hon svarar
- Det är ju ett kärleksbrev!
Här är jag osäker på vad kompisen säger i luren, men Prinsessans nästa replik blir
- Din dumsnut!
*fniss, fniss, fniss*
- Mamma, hur stavas också? frågar Prinsessan.
- o-c-k-s-å bokstaverar jag.
- Säg det en gång till.
- o-c-k-s-å.
- Hahahaha! Han säger samma sak i luren som du säger, fnissar Prinsessan.
*fniss, fniss, fniss*
- Nej, jag är inte alls ihop med Anton säger Prinsessan i telefonen.
( )
- Det är jag inte alls, det.
( )
- Nähä, det är jag inte alls!
( )
- Ser du vad jag skickade till dig på msn nu?
( )
- Det är ju hjärtan!
Telefonkonversationen fortsätter parallellt med msn-konversationen;
- Är du ihop med Emma?
( )
- Är det säkert att du inte är det?
( )
- Är det helt säkert?
( )
- Såg du att jag skickade ett hjärta till dig nu?
( )
- Nu skickade jag en ros till dig!
Det här kan nog fortsätta i evigheter…
100204 i bilder
Bloggat den | February 5, 2010 klockan 9:45 am | En kommentar
Dagen började med ett Willyssammanträde med tillhörande fika, tillsammans med Tofflan.
Hon ville egentligen inte vara med på bild.
- Men vad har jag skrivit på lappen? Vad är det jag skall köpa? Kulor? Kakor? Luder? Kan man köpa luder på Willys?
För att normaliseras efter ovanstående traumatiska upplevelse var jag tvungen att besöka Prinsessan i skolan. Där var det full fart!
Witch-twitter
Vem är vem?
Recent Posts
Recent Comments
- Tofflan on *host*
- Bitten on *host*
- Jerry on *host*
- Jerry on Just another day
- Paula on Dagens vågskål
Archives
Categories
RSS
Witch-twitpic
På tapeten
Kontakt
Mail (om det gäller Waldorfsekten):
Msn:
Att kommentera
Annonser
Knappar
Fnulare
Knuff
Creeper (media)
- An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.
Creeper
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se
- MigrationsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- FörsäkringskassanTräff på Creeper för thewitch.se
- Patent och RegistreringsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- Försvarets Materielverk (FMV)Träff på Creeper för thewitch.se