A Halleluja-moment
Bloggat den | May 15, 2012 klockan 6:19 pm | Inga kommentarer än
Samtidigt som jag gick ut genom matbutikens entré, för att cykla hem och laga mat, satte jag igång den podcast jag tidigare hade satt på paus. Men istället för Karlavagnen, så började The Rocks And The Water spela i lurarna. Jag kom på mig själv med att ha ett stort leende på läpparna innan jag ens hade hunnit fram till cykeln.
När jag cyklade genom allén började Going Home (Theme of the Local Hero) spela för mig. Vinden fladdrade i håret där jag flög fram, och jag log med hela ansiktet. När låtens tempohöjning kom kände jag hur tårarna rann. Det här måste vara lycka i sin renaste form.
Det avslutande lilla trumsolot spelades exakt samtidigt som jag parkerade cykeln utanför dörren.
Local Hero – the soundtrack of my life!
När jag en stund senare stod i köket och skulle börja med maten tänkte jag att jag skulle fortsätta lyssna på Mark Knopfler. Jag stoppade in lurarna i öronen och tryckte på Play. Men istället för Mark Knopfler, så fortsatte nu Karlavagnen, där jag tidigare hade pausat programmet.
Det gäller att se det från den ljusa sidan
Bloggat den | May 12, 2012 klockan 5:40 pm | Inga kommentarer än
Om man skall se något positivt med förtal, så är det att grovt sådant faller under allmänt åtal, och därmed åtalas av en åklagare. Som drabbad slipper man alltså dra det lasset själv, vilket ju är en enorm lättnad.
Tjipp!
Mystik-CHOCK i kvällspressen!
Bloggat den | May 9, 2012 klockan 9:47 pm | Inga kommentarer än
Kvällspressens nya modeord tycks onekligen vara Mystisk;
Andra bloggar om Expressen, Aftonbladet, Mystik, Rubriksättning
Betong, betong, betong, Madam!
Bloggat den | May 8, 2012 klockan 10:21 pm | En kommentar
Jag har en bit mark som måste gås över med jordfräs, men jag har dragit på det (till viss del beroende på att jag inte äger någon jordfräs). Igår knallade jag över till en granne, som är en något så exotiskt som äldre, invandrad jordbrukare – och jordfräsägare. Jag frågade honom om han kunde tänka sig att förbarma sig över mig, och det kunde han. Han hade lite svårigheter med språket, men det var inte värre än att vi kunde komma överens om att han skulle hjälpa mig idag. Vår gemensamma uppfattning var att det borde nog ta max en halvtimme att fräsa igenom landet.
Idag kom han knallande (eller snarare kånkande) med jordfräsen. När han fick syn på den jordplätt som skulle fräsas slog han ut med händerna och konstaterade uppgivet
- Betong, betong, betong, Madam!
Visst hade han en poäng med sitt konstaterande, och en asfaltsborr kanske hade gjort sig bättre. Men nu fick vi jobba med de förutsättningar vi hade. Prinsessan satte igång att vattna (för att mjuka upp jorden lite) medan jag gick loss med grepen så gott jag kunde (för att jordfräsen skulle ha något att fästa i).
Den vänlige grannen körde med jordfräsen så att motorn blev överhettad flera gånger. Han rökte som en borstbindare och hostade som en lungsjuk, samtidigt som han med svetten lackande knuffade jordfräsen över jordplätten.
-Gode Gud välsigne mig, hörde vi honom mumla flera gånger, och det såg faktiskt ut som att hans sista stund var kommen.
- Den här jorden är ett helvete! utbrast han några gånger.
Mannens fru ringde och även om jag inte förstod vad de pratade om, så förstod jag av tonläget att han hamnat i onåd för att han varit borta för länge.
- Nu är min fru arg, men det tar jag, sa han medan han ännu en gång tankade jordfräsen.
Både jag och Prinsessan fick ont i ryggen av vårt grepande och grävande, men det kan inte ha varit någonting emot vad den vänliga grannen måste ha känt.
När vi äntligen var klara – det tog två timmar istället för 30 minuter – knäppte mannen upp skjortan och drog upp t-shirten. Därunder visade det sig att han bar en stödkorsett (till följd av en ryggskada). Nu höll jag nästan på att skämmas ihjäl för att jag hade bett om hans hjälp. Men jag kunde ju inte veta, och jag tvingade honom inte heller.
Jag är otroligt tacksam över att ha fått denna åkerbit brukbar. Jag skall försöka få tid att baka en kaka någon av de närmaste dagarna, och kvista över för att bjuda mannen (och hans fru) på.
Grattis i efterskott
Bloggat den | May 7, 2012 klockan 8:55 am | Inga kommentarer än
Igår firade en vän två år som nykter alkoholist.
Även om jag inte kan sätta mig in i vad ett missbruk gör med en människa, så förstår jag ändå att det ligger ett enormt arbete bakom att bli nykter. Och att livet är oerhört mycket rikare som nykter, det vet vi väl alla.
Respekt.
Skall vi leka Utøya?
Bloggat den | May 4, 2012 klockan 8:11 am | Inga kommentarer än
Det kan väl, vid det här laget, inte ha undgått någon hur Vänsterpartiet i Malmö lät barn slå på piñatas föreställande bl.a. Annie Lööf i samband med ett första-maj-firande.
Jag blir inte bara chockad, utan även mycket illa berörd. Hur gick diskussionerna innan man kom fram till att det var en bra lösning att ha piñatas dekorerade med bilder av alliansens ledare?
Det är klart att man påverkar sina barn med sin politiska ståndpunkt, men det får man väl göra genom sina dagliga handlingar. Det skulle t.ex. aldrig falla mig in att pryda mina barn med buttons (eller liknande), och klämma in dem i något demonstrationståg. Däremot ser jag gärna att de delar med sig till andra, och jag gör mitt bästa för att förmedla den värderingen till barnen.
Om man tycker att det är ok att slå på en piñata föreställande politiska motståndare, så kan man knappast höja på ögonbrynen om MUF vid någon sammankomst skulle ge sig ut i skogen med paintballgevär, och “leka utøya”, efter att ha dekorerat träden med bilder av SSUare.
Rumsren synonym till “rövknullad” efterlyses
Bloggat den | May 3, 2012 klockan 8:34 am | Inga kommentarer än
Jag slängde ur mig frågan
Finns det någon bra synonym (med samma styrka, men något mer rumsrent) till “rövknullad”?
på bl.a. Facebook, i mina funderingar över en passande boktitel.
De svar jag fick var bl.a;
- Lurad,
- Rumpkörd,
- Grundlurad,
- Tillintetgjord,
- Analtagen,
- Sodomiserad,
- Utnyttjad,
- Bortgjord,
- Sol- och vårad,
- Brutalt och rejält utnyttjad,
- Uppfuckad,
- Vad är det för fel på “rövknullad”? Klatchigt så det förslår anser jag.
Ett par av förslagen var mycket passande, men om någon har något ännu bättre förslag så tveka inte att berätta om det.
Ett vinnande leende?
Bloggat den | May 1, 2012 klockan 10:48 pm | Inga kommentarer än
Att Wonna De Jong har kostat på sig ett bländvitt garnityr, det säger jag ingenting om. Det är inte omöjligt att jag skulle ha gjort samma sak, med det bankkontot.
Frågan är väl varför hon valde just den modellen. Varför vill man ha en fullständigt onaturlig och spikrak tandrad, istället för en som ser så naturlig ut som möjligt?
Bortsett från missen med garnityret, så måste jag säga att jag gillar Wonna. Hon kör sitt race och skiter i Jante. Me like!
Solig vårlördag
Bloggat den | April 28, 2012 klockan 9:07 pm | Inga kommentarer än
Dagen började kl. 05.15, med att jag slog upp mina söta små blå ögon. Jag njöt av tystnaden och stillheten några timmar, innan jag tog hjälp av Prinsessan, och vi fixade en ordentlig mysfrukost till familjen.
Mr T ringde vid 11-tiden, och ville bli hämtad. Han hade varit på LAN (på gymnasieskolan han skall börja på) inatt, och det skulle sluta kl. 15, men han var visst lite trött 
Jag trodde att han skulle lägga sig och sova när vi kom hem, men istället satte han igång att städa sitt rum. Han har visst bestämt sig för att dygna.
Vi har äntligen fått iväg en hel del elavfall till återvinningen, och annat har blivit slängt i kontainern.
Nä, men annars har det väl varit lördagsmys i största allmänhet, med god middag samt hund- och kattmys.
Morgondagen börjar med att reveljen för tvätt går kl. 07.00. Sedan lär det bli jordbruk för nästan hela slanten.
Kvällens unisona skrattfest i familjen
Bloggat den | April 25, 2012 klockan 6:35 pm | Inga kommentarer än
Fråga på ett svenskaprov: En av nittitalisterna led av en mentalsjukdom som gjorde personen ifråga svårt förvirrad, hallucinerande och självmordsbenägen. Vem av dem var det och vad kallades sjukdomen?
Elevens svar: Det var Göring, och han led av downs syndrom.
Jag dööör av skratt! Magmusklerna krampar.
Det är nästan så att jag tycker att eleven borde ha fått åtminstone ett halvt poäng för sin kreativitet.
Vårsådd och stolthet
Bloggat den | April 24, 2012 klockan 8:29 pm | En kommentar
Precis innan den senaste snön föll hade jag och Prinsessan sått en massa blommor. Förhoppningsvis överlevde de kylan.
Idag har vi varit jätteduktiga. Vi har planterat hallonbuskar, kronärtskockor, jordgubbar och smulgubbar som vi fått av en granne (han var en av de första grannar jag lärde känna).
Visst återstår en hel del att göra, men nu känns det ändå som att vi har kommit igång 
I kväll var det utvecklingssamtal för Mr T. Han har fortsatt jobba jätteduktigt, och har bra betyg. Bredvid betygskolumen fanns en kolumn där sådant som engagemang, aktivt deltagande, uppförande osv bedömdes. Den kolumnen var full av +.
- Du har all anledning att vara jättestolt över din son, sa hans mentor. Och det är just vad jag är, det
En kulturell helg
Bloggat den | April 22, 2012 klockan 7:52 pm | En kommentar
Gårdagen började med att jag, Herr Fiffig och Prinsessan åkte till Fyrishov. Jag är verkligen ingen badhusmänniska, men har man lovat så har man…
Jag höll mig på det torra (och lyssnade på Filip & Fredriks podcast) medan barnen åkte vattenrutschkana, vattengympade, simmade och plaskade runt.
Efter att ha åkt hem och ätit mat var det dags för nästa äventyr. Vi skulle åka till Stockholm för att gå på Kulturnatten.
Rätt Buss anordnade bussresor från Uppsala, och jag hade bokat in oss på en av dem. Vi kom ner till Fyristorg i lagom tid innan bussens avgång, och där stod den. Den såg ut som vilken länsbuss som helst, åtminstone på utsidan.
När vi steg in i bussen såg det också ut som en traditionell buss, åtminstone till en början. Främre halvan av bussen bestod av traditionella säten, medan bakre halvan av bussen såg helt annorlunda ut. Där fanns en bar, sittbänkar med kuddar längs sidorna och en scen (där ett band uppträdde) längst bak. I fönstren hängde kulörta lyktor, och det hängde plastblommor lite här och var. Ett dockhuvud dinglade i taket.
Vi åkte veteranbuss ut till Gärdet, där vi började med att gå på polismuseet. Det var Prinsessan som hade bestämt att vi skulle gå dit (hon skall ju bli ninja inom SÄPO när hon blir stor), men även mitt intresse för kriminologi låg till grund för besöket.
Sedan besökte vi Tekniska museet, där vi bl.a. tittade på ett stort modelljärnvägsbygge.
Kvällen avslutades på Kulturhuset.
Det var meningen att vi skulle åka med Rätt Buss hem också, men eftersom barnen började bli trötta och bussen inte skulle gå förrän kl. 01, så tog vi tåget en timme tidigare istället.
Dagens kulturella dos fick vi genom att gå och titta på Footloose på Reginateatern. Det var Bolandsgymnasiets duktiga avgångselever som bjöd på en fantastisk föreställning.
Som vanligt när jag ser deras föreställningar, så blev jag lite småkär i den manlige huvudrollsinnehavaren.
Kollektivtrafiken vs. Kungahuset
Bloggat den | April 20, 2012 klockan 11:03 pm | En kommentar
Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen;
Den dag jag har gjort revolution, så kommer en av mina första reformer vara att göra all kollektivtrafik kostnadsfri för resenärerna (för att täcka kostnaden fimpar vi kungahuset).
Västtrafiks övergrepp på en passagerare
Bloggat den | April 20, 2012 klockan 12:08 pm | En kommentar
Jag blir både ledsen och upprörd när jag ser det här klippet. Det befäster min misstanke om att det i stor utsträckning är de som inte kom in på polishögskolan, som blir väktare och kontrollanter.
Jag hoppas verkligen att kontrollanterna både förlorar jobbet och straffas för sitt handlande (samtidigt som jag befarar att så inte blir fallet).
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att jag vill bidra till att sprida filmen.
Dagens stora BUUU!!! går till Västtrafik.
En form av filmrecension…
Bloggat den | April 19, 2012 klockan 11:18 am | Inga kommentarer än
Jag tycker faktiskt att den här lilla filmsnutten är ganska rolig. Den kan ju ses som en recension av filmen Svensson Svensson
Ännu roligare blev den ju när han efteråt skrev i sin blogg att han kom på att det var en hyrfilm
Man kanske skulle ta och utföra ett bombattentat – i journalistiskt syfte, alltså
Bloggat den | April 17, 2012 klockan 9:00 am | 2 Kommentarer
Thomas Mattsson menar att det inte är ett brott mot vapenlagen om man köper vapen “i journalistiskt syfte”. Med den logiken bör man kunna begå mord “i journalistiskt syfte”, och gå fri.
Eller..? Var går gränsen? Vilka lagbrott skall man gå fri från, om man utför dem “i journalistiskt syfte”? Fortkörning? Snatteri? Förtal? Misshandel?
Det känns ganska bekymrande att en chefredaktör försöker göra gällande att inte alla skulle vara lika inför lagen.
Jag säger inte att det nödvändigtvis var fel med det aktuella vapenköpet. Civil olydnad är ibland en nödvändighet, men det är ingenting man skall ägna sig åt om man inte är beredd att ta konsekvenserna av det.
Om jag förstår saken rätt, så menar Mattsson att vapenköpet utfördes i ett högre syfte – det journalistiska.
Anders Behring Breivik menar att även hans handlingar genomfördes i ett högre syfte. Bör då även han gå fri, med Mattssons sätt att resonera?
Läs även andra bloggares åsikter om Expressen, Vapenköp, Thomas Mattsson, Vapenlagen
Det här är inte ok, Kanal 5
Bloggat den | April 16, 2012 klockan 11:19 am | 2 Kommentarer
Jag kom att titta på första och andra avsnittet av En stark resa med Morgan och Ola-Conny på Kanal 5 Play, och blev riktigt illa berörd. Jag ville ta fram skämskudden, eller ännu hellre stänga av programmet, men jag fortsatte titta. Jag ville identifiera vad det var som gjorde mig så illa berörd.
Vilken är Kanal 5s tanke med den här programserien? Oavsett vad svaret på den frågan är, så ger en snabb googling svaret hur programmet uppfattas av övervägande delen av tittarna. Det tycks råda näst intill konsensus om att det handlar om ren och skär lyteskomik.
I första programmet får vi följa Morgan och Ola-Conny när de packar inför resan, vars första destination är London. Morgan packar ned de nyinköpta kläderna, där han låter prislappen sitta kvar eftersom “det kan vara kul att se vad man har betalat för kläderna, när man är utomlands”. Det är omöjligt att inte associera till Robert Gustafssons dansbandskaraktär i Torsk på Tallin.
Jag vet ingenting om Morgans och Ola-Connys skolgång, men även om ingen av dem har gått gymnasiet så har de rimligen ändå läst engelska under sex år i grundskolan. Det märks inte. Min tioåriga dotter behärskar engelska betydligt bättre.
Morgan kan uppenbarligen inte ett enda ord engelska, medan Ola-Conny utger sig för att kunna lite. Denna kunskap är dock så liten att han lyckas missförstå allt som sägs till honom på engelska. Han har även stora svårigheter att själv göra sig förstådd;
- Hur coming I in here? frågar han en Londonbo, när han skall ta sig in på en toalett.
- Var can I find bankomat? frågar han en annan, när han skall ta ut pengar.
När de i andra avsnittet befinner sig på Kanarieöarna – På andra sidan jorden, som Morgan uttrycker det – nämner Ola-Conny gång på gång att de reser Old inklus alt. Oldin’ closed.
På restaurangen passar de på att äta så mycket de förmår (det är ju oldin’ closed).
Det råder verkligen ingen kadaverdisciplin i mitt hem, men jag skulle aldrig acceptera ett sådant bordsskick hos mina barn, som dessa två vuxna människor håller sig med.
Så vad handlar det här programmet om, egentligen? Handlar det om lyteskomik, vilket tycks vara den rådande uppfattningen?
Nej, jag kan inte ställa upp på den beskrivningen.
Vi är alla olika och har olika förutsättningar, och väl är väl det. Vissa av oss är duktiga idrottare, och andra är skickliga matematiker. Några är rullstorsburna, medan andra är skickliga konstnärer. Vissa av oss är skickliga på att lösa logiska problem, medan andra är duktiga på att spela och sjunga.
Ingenting hindrar ju att en människa har flera av dessa strängar på sin lyra, men min poäng är att vi alla är olika. Ingen av oss är mer eller mindre värd än någon annan.
Det lär vara uppenbart för envar som ser programmet att ingen av huvudpersonerna är så särdeles intelligent – men det behöver de ju heller inte vara. De arbetar till vardags på Gekås, och tycks leva sina stillsamma liv i en blygsam lunk. Det finns betydligt mer intelligenta människor som är till större besvär än så.
Jag uppfattar det nästan som att Kanal 5 har invaggat Morgan och Ola-Conny i tron om att de skall bli kanalens nya Filip och Fredrik (eller något liknande), trots att de aldrig kan komma att lira i deras division.
Om det hade varit kanalens intention att göra ett regelrätt reseprogram, så skulle man rimligen ha visat sevärdheter osv. från platserna de besöker. Det gör man inte. Nej, man låter dem istället trampa i klaveret gång på gång. Filmteamet skulle ju enkelt ha kunnat räddat dem ur div. situationer (t.ex. när de inte ens förstod hur de skulle bära sig åt för att åka hiss). Men istället verkar själva poängen vara att göra narr av två människor som inte förstår bättre. Det blir inte lyteskomik i mina ögon, det blir bara plumpt och elakt.
Vad blir det nya konceptet när Morgan och Ola-Conny är uttjatade? Skall man håna cp-skadade för att de inte har någon finmotorik, eller skall man förlöjliga människor med downs syndrom?
Andra bloggar om En stark resa, Morgan, Ola-Conny, Lyteskomik, Kanal 5
Rapport från en dynghög
Bloggat den | April 15, 2012 klockan 6:25 pm | Inga kommentarer än
Gårdagens plan var att vi skulle gödsla, men eftersom Kung Bore hade farit förbi här under natten, så fick vi lägga de planerna åt sidan.
Snön smälte bort under dagen, och idag hade vi en fin vårdag igen.
Prinsessan hjälpte till att köra gödsel för brinnande livet. Hon lastade skottkärra efter skottkärra, och spred ut över grödorna.
Just som hon skulle sätta ifrån sig grepen hände det; Hon körde grepen genom såväl stöveln som en tå. Det blev lite kaosartat innan vi fick grepp om situationen. Vi fick av stöveln och strumpan, och det blödde ganska ymnigt.
Efter att ha torkat och sköljt kunde vi konstatera att hon hade haft tur, och såret var förhållandevis litet. Utöver såret hade tån blivit klämd, och väntas därför anta en blåsvart ton.
Glädjande besked
Bloggat den | April 12, 2012 klockan 11:44 am | En kommentar
Igår fick jag ett lite oväntat, men mycket glädjande, besked som medförde att vi (mest jag och Prinsessan) genast började skissa på lite landskapsarkitektur, samt planera vad vi skulle så och plantera.
Idag kom Mr T hem på lunchen med ett stort leende på läpparna. Han hade fått besked om att han är antagen till den sökta gymnasielinjen. Ok, beskedet är visserligen preliminärt, men hans betyg överstiger antagningsgränsen så pass mycket att det garanterar honom en plats på linjen.
Najs!
Precis vad jag behövde…
Bloggat den | April 10, 2012 klockan 1:27 pm | Inga kommentarer än
…efter en promenad i ruskvädret.
Orolig
Bloggat den | April 9, 2012 klockan 2:13 pm | Inga kommentarer än
Pappas fru ligger på sjukhuset och väntar på operation, efter att ha ramlat och brutit ett ben i knäet. Pappa är kvar hos fruns bror, där de var för att fira påsk, så han är i goda händer.
Jag blir ändå orolig och ledsen.
Även om det inte är någon stor operation som väntar, så blir jag orolig. Och jag blir orolig för hur det skall gå för pappa, med hans sviktande balans och hälsa, tills frun kommer hem från sjukhuset. Jag blir ledsen för att de inte kan få vara helt friska och må bra, trots åldern. Jag drabbas nästan av melankolik.
Måste försöka hitta ett sätt att kunna ta mig till Örebro.
Kulor
Bloggat den | April 7, 2012 klockan 10:44 am | 2 Kommentarer
- Mamma, vad är det här? Är det en kattleksak?
- Nej, det är kulor som man stoppar upp i snippan, för att träna upp musklerna efter man har fött barn.
- IUUUÄÄÄ!!!!
Aldrig någonsin tidigare har väl någon släppt ett föremål så snabbt. Därefter tvättades händerna omsorgsfullt med handsprit.
Hahahaha!!
Dagens låt
Bloggat den | April 6, 2012 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än
Waterloo med ABBA.
Kommentarer är egentligen överflödiga, men jag måste komma med dem ändå;
Hur kan man inte smälta för Fridas pudelfrilla, Agnethas glittriga kinder, Björns giftiga gura och Bennys (redan på den tiden) välansade skägg?
Låt platådojjorna leda oss i extas!
Att Benny presenteras som Björn, och Björn presenteras som Benny i början, det bortser vi från.
Kom igen, nu! På med platådojjorna, och fram med hopprepen!
Nu kör vi!
Lata kockens bröd
Bloggat den | April 5, 2012 klockan 10:38 am | En kommentar
En vän, som till sin profession lagar mat och bakar bröd, bakar enl. Prinsessan det godaste bröd som finns. Därför var jag naturligtvis tvungen att fråga efter receptet, och svaret kom i ett sms:
Ljumma kanske en liter vatten, smula en jäst i en bunke, rör ut jästen med en OSÄGLIG trägaffel. Blanda i mjöl, kanske vetemjöl och lite annat, kanske lite råg eller lite grahamsmjöl, ett par teskedar salt och kanske ett par matskedar olja. Kanske lite linfrön eller solrosfrön blir kul att hälla i. Degen får gärna bli lite lös, men låt inte bli att arbeta den med den OSÄGLIGA trägaffeln bara för det. Låt skiten jäsa i kanske två timmar. Bröd brukar jäsa först i bunke, sen på plåt, men det låtsas inte Lata Kocken om, hon klickar glatt upp degen efter två timmars jäsning. Klick, klick (lika lätt som att internetshoppa), använd två skedar, liknande dem du äter linssoppa med. Degen får gärna vara kladdig, det blir gott. Kanske doppar ni de kladdiga klickarna i en skål med linfrön eller solroskärnor, jag har ingen aning. Bakplåtspapper rekommenderas. Ugnen kanske ni har satt på 225 grader och höjer till 250 när ni satt plåten i ugnen. Bröden är klara när de låter ihåliga när man knackar på deras undersida.
Räcker till två plåtar typ. Ni har ju bara en ugn. Klicka bara upp till en plåt i taget, eftersom ni inte gräddar båda samtidigt (om ni inte har varmluftsugn).
Glad påsk på Bukowskis
Bloggat den | April 4, 2012 klockan 8:28 am | Inga kommentarer än
Bukowskis auktionerar ut påskägg, designade av några kända konstnärer. Buden ligger just nu mellan 650 kr och 6300 kr, och budgivningen pågår i två veckor till.
Om jag skulle buda på något av äggen, så skulle det bli Birgitte Söndergaards ägg (som i nuläget ser ut att bli det dyraste).
Mars
Bloggat den | March 31, 2012 klockan 11:37 pm | Inga kommentarer än
120302
120316
120331
Här går Hen
Bloggat den | February 24, 2012 klockan 2:01 am | En kommentar
Redan första gången det höjdes röster som krävde en Fru Gårman-skylt tog jag mig matt för pannan. Snacka om att skapa problem som inte finns, liksom.
Jag har under hela mitt liv uppfattat figuren på skylten för övergångsställen, som könsneutral. Det var varken en man eller en kvinna, utan en människa - tills feministerna kom och slog mig på fingrarna, och informerade mig om hur det tydligen förhåller sig; Det var ju för bövelen en kvinnoförtryckande karlslok som var ute och gick på övergångsstället!
(Tydligen kan en kvinna inte se ut som på Herr Gårman-skyltarna, om man skall tro feministerna. Lite trångsynt, enligt mig)
Namnet Herr Gårman har jag, sedan jag var två äpplen hög, uppfattat som en ordlek; Här går man -> Herr Gårman. Det hade ingenting med könstillhörighet att göra.
Tills feministerna upplyste mig.
Det handlade ju inte om någonting annat än ren och skär manschauvinism, fick jag veta. Usch och fy!
Nu har det tydligen – och äntligen! – tagits fram Fru Gårman-skyltar (vad skall vi annars använda skattepengarna till?).
Dessa skyltar har tydligen satts upp (utan att jag har noterat det) i min hemstad Uppsala, enl. principen “varannan damernas”. Hälften av stadens övergångsställ har alltså prytts med skyltar av Fru Gårman.
Därmed borde väl saken vara utagerad, kan man tycka.
Men nejdå.
Det visade sig att figuren på Fru Gårman-skyltarna hade en alltför yppig byst, och alltför kort kjol (Och särar hon inte lite väl brett och villigt på benen i sina kliv, skulle jag vilja tillägga).
Fy, så kvinnoförnedrande!
Skyltarna skall nu omgående skruvad ned, för att ersättas av en Fru Gårman med Gustav Vasa-frilla och städrock!
Någon måtta på det sexistiska får det ju ändå vara!
Själv känner jag mig diskriminerad av Fru Gårman-skyltarna. Jag är ju, per definition, en fröken, så var skall jag passera våra trafikerade gator?
Och vaddå Fru Gårman, förresten? Varför heter det inte Fru Gårkvinna?
Och så vill jag se de kompletterande Fröken Gårkvinna-skyltarna, såkart!
Om någon, någon gång, skulle få för sig att göra en könsneutral skylt (såsom oupplysta jag hela mitt liv har uppfattat Herr Gårman-skyltarna), så förslår jag att de skyltarna skall heta Här Går Hen.
När vi ändå är inne på det här med skyltar;
Skylten för Påbjuden gångbana har alltid gett mig rysningar; En (för oss helt okänd) man vandrar förnöjt bort med ett oskyldigt barn. Fy fan, så vidrigt!
Pedofilvarningslampan skriker!
Var är feministerna nu? Borde de inte rycka ut till undsättning? Men de kanske har fullt upp med att kontrollmäta att Fru Gårmans städrock verkligen går ned över knäna?
Läs även andra bloggares åsikter om Herr Gårman, Fru Gårman, Feminism, Trafikskyltar, Idioti
Grattis, älskade Prinsessan!
Bloggat den | February 23, 2012 klockan 10:53 am | Inga kommentarer än
I går fyllde min älskade Prinsessa 10 år!
Som alltid vid barnens födelsedagar fylldes jag av känslor, blev snudd på gråtmild och mindes.
Det blev en mysig och avslappnad dag, som naturligtvis började med skönsång vid sängkanten. Sedan blev det prinsessfrukost och paketöppning. Hon fick ingenting av det som stod på önskelistan (dator, nintendo, kamera, kanin), men blev mycket nöjd ändå.
När man fyller år får man ju bestämma det mesta, så vi tog oss ned på stan och gick på Mamsell K. Sedan var vi lite kulturella, och tog en tur i domkyrkan. Till barnens förtjusning fick de dessutom äta lunch på Max.
På kvällen åt vi önskemiddag och tårta.
- Mamma, det har varit så roligt och mysigt i dag, så jag har nästan glömt bort att jag fyller år, sammanfattade Prinsessan.
Dåligt samvete
Bloggat den | February 21, 2012 klockan 11:09 am | En kommentar
Härom dagen kom jag att tänka på det här med nattvandring, och fick jättedåligt samvete. Visst fanns det fullt legitima skäl till att jag slutade med det, men samvetet svider ändå. Det gav mig så fantastiskt mycket att nattvandra, och jag kan inte riktigt rättfärdiga inför mig själv att jag inte gör det längre.
Nattvandrare behövs verkligen, och det är så svårt att få människor att engagera sig. Då känns det inte helt ok att ha hoppat av, när man faktiskt har känt ett så starkt engagemang i det. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Tidigare har jag lett barn- och ungdomsgrupper inom nykterhets- och scoutrörelsen, men inte heller det gör jag längre. Ok att man måste omdisponera sin tid när man blir förälder, men jag vill ju hinna med att göra något för andra barn och ungdomar också.
Jag har tidigare berättat om Tant och Farbror Pensionär, som bor här i grannskapet. Deras ålder börjar ta ut sin rätt och de har gått igenom svåra sjukdomar, men humöret är det inget fel på.
Jag brukar titta in till dem med ojämna mellanrum, bara för att se hur det är med dem eller kolla om de behöver hjälp med något. Nu är det ett tag sedan jag var inne hos dem, men jag har träffat dem ute.
I morse stannade en ambulans utanför porten. Det kan naturligtvis vara någon annan granne som behövde hjälp, men oddsen säger tyvärr att det var Tant och Farbror. Jag fick genast dåligt samvete för att jag inte tittat till dem på ett tag, och min spontana impuls var att springa in till dem. Jag hejdade mig såklart, eftersom jag insåg att de just nu ändå var i trygga händer. Dessutom ville jag inte riskera att framstå som nyfiken. Jag har åkt väldigt mycket ambulans i mitt liv (relaterat till min skoliosoperation), och jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är med nyfikna blickar.
Sportlov
Bloggat den | February 20, 2012 klockan 12:50 am | Inga kommentarer än
Nu börjar sportlovet. Det är inte bara barnen som har sett fram mot det, utan det har även jag gjort.
Jag lägger allt annat åt sidan, och umgås med barnen. Utöver utflykter och pulkaåkning, så hoppas jag att vi hinner baka lite också. Och så har Prinsessan låtit mig förstå att det skall planteras en del också.
Herr Fiffig skall åka och äventyra sig med sina kompisar på Arosfortet en dag, och Mr T lär väl sitta med sina skolböcker hela veckan. Han skall skriva en uppsats på tio sidor (som de egentligen skall göra efter lovet, men han bestämde sig för att göra det redan nu), och så skall han plugga till två prov.
Festligheterna har börjat
Bloggat den | February 18, 2012 klockan 7:48 pm | Inga kommentarer än
Prinsessan fyller år i veckan som kommer, och festligheterna har redan börjat.
I dag har barnens farfar varit här och gratulerat. Han hade med sig ett väldigt litet paket, och ett väldigt stort. I det lilla paketet låg en berlock till ett armband som hon fick i julas, och i det stora paketet fanns en cykel!!!
Åh, så hon har önskat sig och tjatat om en ny cykel.
Även om det inte är högsäsong för cykling just nu, så tog hon sig ändå en provtur. Lyckan fullständigt sprakade om henne.
Nu har vi käkat smörgåstårta, och snart blir det kvällsmys och mello.
High five!
Bloggat den | February 16, 2012 klockan 7:06 pm | Inga kommentarer än
Jag känner mig nästan euforisk!
Det jag har gjort i dag kan mycket väl vara det bästa jag någonsin har gjort (utöver mina barn, såklart). Om jag hade haft en flaska skumpa, så skulle jag ha tagit mig ett glas för att fira. Men nu har jag inte någon skumpa, så jag får fira med falukorv i ugn istället. Det är inte fy skam, det heller.
Lite matt
Bloggat den | February 15, 2012 klockan 6:00 pm | Inga kommentarer än
Jag tog en promenad, men blev så matt att jag var tvungen att stanna och vila efter bara hundra meter. Och så fortsatte det; Ungefär var hundrade meter var jag tvungen att stanna, eftersom jag var alldeles andfådd (trots att jag gick ganska sakta).
Jag förstod inte vad det berodde på, och började fundera på om jag kunde vara allvarligt sjuk. Tänk om jag hade fått cancer!? Ja, det är ju så tankegångarna går hos oss hypokondriker. Man utgår alltid från det värsta.
Plötsligt slog det mig att det kanske kunde ha att göra med att jag inte har ätit på tre dygn (bortsett från en halv mugg fruktsoppa i går). Det fick bli en vurre, en energidryck och en kaffe på Willys, och sedan kunde jag fortsätta promenaden utan att behöva stanna och vila.
Ett tveksamt nöje
Bloggat den | February 14, 2012 klockan 9:07 am | Inga kommentarer än
I går fick jag inte i mig något ätbart på hela dagen. Jag har inte ätit någon frukost i dag, och det känns som att det kommer fortsätta på den vägen.
Istället för att äta sysselsätter jag mig med att springa på toaletten. Say no more.
Fina Herr Fiffig
Bloggat den | February 14, 2012 klockan 12:04 am | Inga kommentarer än
- Förlåt att jag kommer lite sent, tjoade Herr Fiffig när han kom hem från fritidsklubben.
Jag hade hunnit börja fundera på vart han hade tagit vägen, men det hade inte gått så lång tid att jag hade hunnit bli orolig.
En av Herr Fiffigs kompisar hade drabbats av hjärtesorg, och var väldigt ledsen. Då stannade Herr Fiffig kvar och för att trösta och prata med sin vän.
Jag blev alldeles varm i hjärtat när han berättade det. Han är en fin vän, men det visste jag ju redan innan
It gets so dark before the dawn
Bloggat den | February 13, 2012 klockan 8:45 pm | Inga kommentarer än
Usch!
Bloggat den | February 13, 2012 klockan 11:26 am | Inga kommentarer än
Jag kräktes på bussen. Eller ok, jag kräktes inte medan jag var ombord på bussen, men jag började hulka som bara den. Som tur var, så stannade bussen vid ett rödljus, och jag kunde kasta mig av för att göra vad jag skulle.
Nu är jag hemma, och det är även den febriga dottern. Må den här dagen inte innehålla några fler otrevligheter. Det klarar jag inte av.
Mysfrys
Bloggat den | February 12, 2012 klockan 11:11 pm | Inga kommentarer än
Det har varit en fantastiskt fin vinterdag, och jag bestämde mig ganska tidigt för att jag skulle dra med mig hela familjen ut på en utflykt. Jag hade tänkt mig att vi skulle ta en skogstur, men det drog ut så pass på tiden att vi gick till 4H istället. Där drack vi varm choklad och grillade korv.
Prinsessan huttrade till och konstaterade: - Jag fryser lite, men inte så där jobbigt utan det känns mysigt. Det är så roligt att vara på utflykt och mysfrysa.
Lektion
Bloggat den | February 11, 2012 klockan 11:48 pm | Inga kommentarer än
Jag har en bloggtext som jag har gått och filat på i snart en vecka, och som jag hade tänkt att jag skulle sätta på pränt i helgen.
Den får uppenbarligen stå tillbaka ett tag.
I dag när jag var på Gränby centrum blev jag påhoppad av ett butiksbiträde;
- Jag läser din blogg, och den är ju så braaa!!! konstaterade hon.
Även om frekvensen på uppdateringar har duggat glest det senaste året, så kunde jag ju inte gärna säga emot henne.
- Jag letade efter bloggar att läsa där jag kunde förbättra mitt svenska ordförråd, och då vill man ju inte läsa bloggar som t.ex. X (en mindre begåvad – inte bara språkligt – blogg, min anm.), fortsatte hon.
Superlativen fortsatte att hagla.
Hon berättade att hon hade bett en vän om tips på bra bloggar att läsa för att utveckla språket, och då fått min blogg som tips. Hon hade tagit tipset på allvar, och bläddrat sig tillbaka för att läsa den från början (!).
Bara en sån sak. Det är fan värt en medalj!
Det visade sig vidare att denna vän arbetar på mina barns skola. Jag visste sedan tidigare att personalen på barnens skola läser min blogg, men det var ju roligt att få höra att de även rekommenderar den till andra.
Annat ljud var det minsann i skällan när barnen gick i “skolan” hos Waldorfsekten. Då rekommenderade man den sannerligen inte (antagligen delvis beroende på egna kunskapsbrister) – även om man valde att läsa den som galningar – , utan gjorde med förkärlek falskanmälningar till div. olika myndigheter (vilket resulterade i att myndigheterna bad mig överväga om jag verkligen ville ha kvar mina barn hos den där sekten – som man uttryckte det).
Nåväl. Det är ju trevligt att uppenbart intelligenta människor finner utbyte i att läsa min blogg för att utöka sitt ordförråd. Ett sådant förtroende vill jag ju inte försitta.
Därför slänger jag in en lektion i svenska (som jag för någon vecka sedan gav till min älskade vän Patsy);
* Skönt skjut i ett skjul är kul vid jul – Nice shag in a shed is fun around Christmas
* Liemannen stjäl din själ utan skäl – The grim reaper steals your soul without reason
* Blir salt sylt sålt? – Does salty jam get sold?
* Pål snubblade på en pil och föll i en pöl – Pål stumbled on an arrow and fell into a puddle
* En dag stod min deg nära dig och dog, den dög inte – One day my dough stood near you and died, it didn’t cut it
* Det är en ära att eran åra slå i örat på er ara – It’s an honor to smack your parrot on its ear with your oar
* Fler fulöl till ful full fan – More home brewed beer to ugly drunken bastard
Det gör ont att läsa
Bloggat den | February 8, 2012 klockan 12:21 pm | Inga kommentarer än
Mamman: Kommer det på Youtube, jag svär, jag har ingen bebis.
Annan i sällskapet: Men Youtube är du.
(Mamman tänder pojkens cigarett)
Mamman: Men dra då din…
(Sällskapet skrattar åt pojken)
(Pojken skrattar och drar ett bloss)
Mamman: Men dra då (tänder cigaretten igen)
Mamman: Kom igen då. Dra lite. Tänd i gång för fan. Sätt fräs på fanskapet.
Annan i sällskapet: Men varför fotar den bara, vi får göra det igen sen okej. Mår du bra nu? Så, ta det lugnt.
Annan i sällskapet: Smakar det gott P? Ta lite, ta en klunk bira.
(Sällskapet skrattar när pojken nu dricker av en starköl)
Mamman: Du är fyra år, och jag kan leva livet, kan inte du det som är fyrtio.
Pojken: Mamma.
Annan i sällskapet: Kolla, han fastnar på biran.
Mamman: Det är ändå bra, man sover skitbra och man får starka muskler.
Pojken: Mamma. (gestikulerar med händerna och håller cigaretten i munnen. Visar vad han kan.)
(Sällskapet skrattar åt pojken)
Pojken: Mamma.
Annan i sällskapet: Fimpa på golvet, det kvittar. Fimpa på golvet vi fixar det en annan gång.C
Jag vet att jag är blödig när det handlar om barn. Men är det verkligen möjligt för någon att hålla tårarna tillbaka när man läser utdrag av transkriptionen från den film där en mamma tvingar sitt lilla barn att röka och dricka öl?
Jag gråter så det skvalar.
Kontakt
thebitch@thewitch.se
Mail (om det gäller Waldorfsekten):
waldorf@thewitch.se
Msn:
yellowwitch@gmail.com
Skype:
thewitchsweden
Och så finns jag på;
Gowalla
Runkeeper
Åse TheWitch
formspring.me
På tapeten
Att kommentera
Annonser
Knappar
Fnulare
Creeper (media)
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 15, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Aftonbladet AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 12, 2012Hit at MediaCreeper from Lokaltidningen Mitt i Stockholm […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
- thewitch.se May 11, 2012Hit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB […]CreeperFramework/0.1; rv:20110425
Creeper
- Riksrevisionen May 15, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Försvarets Materielverk (FMV) May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Skatteverket May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Socialstyrelsen May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Socialstyrelsen May 14, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Rikspolisstyrelsen May 13, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Kriminalvården May 11, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström
- Riksarkivet May 7, 2012Träff på Creeper för thewitch.se […]Patrik Wallström