Dagens låt
Bloggat den | January 12, 2012 klockan 10:32 am | Inga kommentarer än
Det gamla örhänget We don’t talk anymore med Cliff Richard.
2011 turns to 2012
Bloggat den | January 2, 2012 klockan 7:02 am | En kommentar
2011 slutade på samma sätt som 2012 började; Varmt, trevligt, glatt och roligt. Vi var nämligen bjudna på ett kombinerat nyårs- och födelsedagskalas.
Det var alldeles fantastiskt att umgås med en samling genommusikaliska människor.
Det var sång, dans, musik och uppträdanden. Om det inte hade varit för min onda fot/mitt onda ben (som väntar på operation), så hade jag mer än gärna gjort dansgolvet osäkert med både snoa och polka.
Jag älskar verkligen att dansa kultis!
Det finns många fördelar med att vara nykter på nyårsafton. En av dem är att man kan åka bil hem från firandet 
Dessutom kunde jag lite senare skjutsa hem andra gäster och jubilaren själv.
Hittills har jag ägnat 2012 åt att lufsa omkring i myskläder, sovit och gosat med barnen och hunden. Bättre än så kan inte ett år inledas.
Nyårsmiddagen avklarad
Bloggat den | December 30, 2011 klockan 10:37 pm | En kommentar
Kvällen innan julafton kröp jag till sängs med feber, och blev sedan liggande nästan en vecka. Nu är jag på benen igen, sedan ett par dagar.
Ikväll har vi i familjen ätit vår traditionella nyårsmiddag och druckit det obligatoriska (och barnvänliga) bubblet till.
Det är inte så att vi har tittat fel i almanackan, men imorgon är vi bjudna på baluns och barnen vill absolut inte missa vårt eget, traditionella firande.
Prinsessan dukade uppspelt med min farmors och farfars bröllopsservis och guldbesticken. Tyvärr hade jag inte kollat upp att vi hade så många servetter kvar som behövdes, så jag fick köra en Carema på de vi hade.
Nyårssmällare är big no-no här, och jag hade köpt tomtebloss som vanligt istället.
Två jätteroliga saker som jag nog inte har berättat om;
Vid terminsavslutningen kom Mr T hem med ett betyg som var så fint att jag grät av stolthet.
Den sammanlagda summan till Radiohjälpen vid våra tre försäljningstillfällen för Bullhjälpen blev 4.629:- Tack Gränby centrum för att vi fick stå där och sälja, och TACK alla snälla människor som köpte bullar!
En liten bubblare;
En affär som jag hoppas så innerligt på, ser ut att kanske kunna gå i lås. Jag håller tummen så att knogarna vitnar!
Julminne
Bloggat den | December 24, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än
Julen 1971 önskade jag mig mest av allt en singel i julklapp. Och det var inte vilken singel som helst, utan Tänk om jorden vore ung/Träskofolket med Benny Andersson & Björn Ulvaeus (tillsammans med ett par doa-flickor).
Jag var salig av lycka när jag öppnade paketet som innehöll skivan, och jag måste ha lyssnat på den tusentals gånger under min barndom.
Jag kan bara konstatera att låtarna håller än idag.
God Jul!
Höjden av fräckhet
Bloggat den | December 22, 2011 klockan 5:33 am | En kommentar
Prinsessan och hennes jämnårige pojkvän umgicks hela dagen igår. De åkte pulka, byggde en snögubbe osv. Någon gång mitt på dagen ville de gå till Willys och fika, så jag gav dem lite pengar. De gav sig iväg, och var borta över två timmar. När de kom tillbaka berättade de att de hade samlat ihop lite pantburkar utanför Willys. Pengarna som de fick ihop tänkte de köpa lite godis för.
När de var redo att omvandla burkarna till pantkvitton kom en man fram till dem och snodde burkarna för dem!
De protesterade så gott de kunde, men det bekom honom inte.
- Jag är fattig och behöver burkarna bättre än ni, hade han sagt helt fräckt.
Barnen blev nog både chockade och skärrade, men när de hade hämtat sig gick de fram till personalen i tipskassan och berättade vad som hade hänt. Personalen frågade hur mycket pant de hade samlat ihop, och så gav de barnen dubbelt så mycket pengar 
Jag blev alldeles mållös när barnen kom hem och berättade vad som hade hänt. Hur kan man bete sig på det sättet?
Att vi har väldigt fattiga människor i Sverige är ett sorgligt faktum, men man kan aldrig bli så fattig att man stjäl från barn!
2229:- till Bullhjälpen
Bloggat den | December 18, 2011 klockan 10:41 pm | En kommentar
I förmiddags packade vi ned bullar, ischoklad och chokladpraliner (det blev ingen knäck) och begav oss till Gränby centrum. Där skulle det säljas bullar för Bullhjälpens räkning, och centrumledningen hade tilldelat oss köpcentrats bästa försäljningsplats!
Prinsessan och Herr Fiffig packade upp, fixade och satte igång att sälja. Snälla ICA Kvantum sponsrade oss med en duk och påsar. Både bullar och godsaker sålde som smör i solsken. En extra bonus var att alla var så enormt trevliga och positivt inställda. Efter en stund konstaterade Prinsessan och Herr Fiffig;
- Vi trodde att det skulle kännas lite pinsamt, men det är ju jätteroligt!
De var noga med att sköta allt själva, och ville helst inte att jag skulle vara där.
- Mamma, kan inte du gå och titta i affärer istället. Det går mycket bättre att sälja när du inte är här, sa de
Det var så enormt roligt att se barnens entusiasm och engagemang. Det här är ett väldigt konkret sätt för dem att känna att de faktiskt hjälper andra. Jag är jättestolt över dem!
2229:- blev dagens förtjänst till Bullhjälpen. Tack alla som bidrog till att hjälpa Afrikas barn.
På torsdag och fredag är det dags igen, och då lutar det starkt åt att det blir saffransbullar.
Bullhjälpen
Bloggat den | December 15, 2011 klockan 4:47 pm | Inga kommentarer än
Jag tror att jag tidigare har berättat om Bullhjälpen. Nioåriga Milla kände att hon ville hjälpa svältande barn i Afrika. Eftersom hon inte hade några besparingar att ta av, så fick hon skaffa fram pengar på annat sätt.
Milla satte igång att baka bullar, som hon sedan sålde utanför butiker för 10:- st. Intäkterna går oavkortat till Radiohjälpen. Hennes initiativ har spridit sig över landet, och hon har uppmärksammats på flera håll. Hon har bl.a. tilldelats ett pris på $10.000 i USA, och imorgon utnämns hon till Svensk hjälte i TV4 (kl. 20.00).
I helgen kommer Prinsessan och Herr Fiffig dra sitt strå till stacken, och sälja bullar, ischoklad och knäck. Det har kokats ischoklad här i två dagar, och imorgon är det dags för knäck. Sedan återstår bara bullbaket.
Nostalgi som håller än
Bloggat den | December 9, 2011 klockan 10:15 pm | Inga kommentarer än
Blir överlycklig när jag spelar nostalgimusik och Herr Fiffig spontant utbrister
- Mamma, det här är ju jättebra!
Dagens bästa!
Bloggat den | December 7, 2011 klockan 3:48 am | Inga kommentarer än
Jag kan inte påstå något annat än att jag njuter av att vintern har dragit ut på tiden, och att hösten fortfarande är här. För inte kan man väl kalla det vinter när det ännu är barmark (den där vita ursäkten till puderlagrer som kom i natt räknas inte), och temperaturen dagtid inte når under nollstrecket?
Långkalsonger, thermobrallor, en kaffetermos och världens mysigaste hund gör ju att man vill vara ute hur mycket som helst.
Jag har kommit in i ett galet Plura-flow. Lyssnar på hans fantastiska musik, och tittar på hans Mauro & Pluras kök och Pluras kök. Jag är svårt förälskad i den mannen, om än på ett mycket platoniskt plan.
Fina Mr T har ett historieprov upcoming. Jag förhörde honom i går, och blev grymt imponerad. Inte bara av hans kunskaper, utan även hans engagemang. Kvällen slutade med att vi hade en lång diskussion om andra världskriget och förintelsen.
Jag är så stolt över hans medvetenhet och engagemang!
Kvällens diskussion fick mig att inse att jag måste läsa om Anne Franks dagbok. Eller kanske inte läsa om den, utan jag kommer att lyssna på den i talboksform. Jag har tyvärr varken tid eller ro att läsa böcker för tillfället.
Min plan var att luncha med Ekorrmamman någon dag denna vecka, men det ser ut som att jag inte kommer lyckas med det.
Vilken tur att det kommer fler veckor!
Dagens bästa: Messet från en älskad vän, som återvände till USA i våras, efter 21 år i Sverige. Nu är hon på väg tillbaka hit igen. Jippie!
Exakt hur många dygn kan man vara vaken i streck? Tre dygn börjar väl närma sig löjlighetens gräns?
Martin Timell har rätt
Bloggat den | December 2, 2011 klockan 9:03 pm | 3 Kommentarer
Martin Timell tyckte det var förfärligt – han är nog den enda mannen som tyckte att det var fult, säger Lulu Carter om sina “nya” läppar.
Tillåt mig tvivla. Jag kan inte tro att någon - man eller kvinna - kan tycka att det där är snyggt. Det ser ju ut som en missbildning, och om man föddes med det utseendet borde det allmänna bekosta en operation för att normalisera det.
Lyckliga människor behöver inte skriva insändare?
Bloggat den | December 1, 2011 klockan 4:26 pm | Inga kommentarer än
Själv tänker jag att lyckliga människor inte behöver skriva insändare. Det gör mest bara de som vill få ut sin ångest och ilska.
Det var ju det här majoriteten röstade för
Bloggat den | December 1, 2011 klockan 2:23 pm | 2 Kommentarer
Visst blir jag upprörd över att amputerade och synskadade Evert inte får någon permobil, och att 90-åriga Anneli svalt ihjäl på äldreboendet. Samtidigt har jag faktiskt svårt att förstå den utbredda upprördheten över dessa (och alla andra, liknande) fall. Det var ju ändå det här majoriteten av svenska folket röstade för i senaste valet.
Vill man ha skattesänkningar, så kan man helt enkelt inte slösa pengar på att ge Evert en permobil. Och säljer man ut vården, så får man helt enkelt finna sig i att kompetensen sjunker.
Ett tecken
Bloggat den | November 25, 2011 klockan 9:48 pm | Inga kommentarer än
Den senaste veckan har Prinsessan börjat lära sig teckenspråk i skolan. I dag, när vi stod i en lång och seg kassakö på Hemköp, passade jag på att lära henne lite grundläggande tecken.
Efter en stund tröttnade barnen på att stå i kö, så de gick ut och väntade utanför affären. Bakom mig i kön stod en äldre kvinna. Hon böjde hon sig fram och frågade mig
- Är du teckentolk?
- Nej, svarade jag lite förvånat. Jag lärde mig att teckna av purt intresse i unga år.
- Jaha. Själv har jag arbetat som teckentolk i många år, och jag tyckte det såg ut som att du också arbetar med det, sa hon.
- Nejdå. Men min dotter håller på att lära sig teckenspråk i skolan, så jag tycker att det är roligt att öva lite med henne, svarade jag.
- Åh, vad bra att de får lära sig det i skolan. Hon är förresten väldigt söt, din dotter, med alla pärlor och flätor i håret, sa kvinnan.
- Ja, hon stod länge framför spegeln och piffade till sig innan vi åkte hemifrån, svarade jag.
- De verkar vara väldigt fina och lugna, dina barn. Det är inte ofta nu för tiden man ser så välartade barn, sa kvinnan.
Jag sträckte stolt på mig.
Det gjorde mig stolt att min lilla uppvisning i teckenspråk hade fått en teckentolk att tro att jag också är teckentolk. Och jag blir alltid stolt när jag får beröm för mina fina barn.
Trööött! Och stolt!
Bloggat den | November 24, 2011 klockan 10:08 pm | 3 Kommentarer
Jag är så trööött!
De senaste två veckorna har mitt sömnkonto snittat på två timmar per dygn. Ok, jag har visserligen ett ovanligt lågt sömnbehov, men två timmar är för lite även för mig. Fyra timmar per dygn klarar jag mig på, men inte två…
I lördags var jag och Mr T på Öppet Hus på en av stadens gymnasieskolor. Det har väl varit uppenbart ganska länge vilken linje han kommer att välja, men lite oklart vilken inriktning. Själv var har lite sugen på teknisk, medan jag trodde att sam skulle passa honom och hans intressen bättre.
Efter att ha bekantat oss med skolan och de olika utbildningarna under ett par timmar så var Mr T övertygad om att det är sam han kommer att välja.
I måndags var det dags för utvecklingssamtal för ovan nämnda herre. Hans prestations- och betygskurva har varit konstant stigande sedan han började skolan (vilket han ju tyvärr inte gjorde förrän i åk 4), och nu börjar det tangera oanade höjder Att han därtill är trevlig, snäll, social, trygg och pålitlig påverkar ju inte betygen i någon negativ riktning direkt
I går kom Mr T hem med en hemkunskapsläxa. Han skall sortera, tvätta och torka två maskiner tvätt. Därefter skall jag intyga att han har gjort det, samt bedöma hur han skötte uppgiften. Nu är väl varken han eller jag speciellt oroliga, eftersom han har hjälpt till med tvätten i flera år.
Vilken tur att jag har planerat för ett tvättmaraton i helgen. Och där räcker det inte med några två maskiner, inte… 
På tal om hemkunskap; I dag kom Herr Fiffig hem med en påse pepparkakor som han hade bakat på hemkunskapen. Dem har vi mumsat på i kväll.
Ja, nu tycker väl vän av ordning att jag borde gå och lägga mig, om jag nu är så galet trött. Och jodå, jag kommer lägga mig om ett par timmar, men jag vet redan nu att jag inte kommer att somna. Tröttheten avtar såhär vid 22-tiden, och i bästa fall somnar jag vid femtiden (för att sedan tvingas gå upp straxt innan kl sju).
Men först; I morgon är det fredag, och bara därför avser jag att göra såväl manikyr som pedikyr i kväll.
Och i morgon har jag för avsikt att samla ihop mina älskade ättelägg för att vinterekipera dem. Wish me good luck.
Vill ha
Bloggat den | November 14, 2011 klockan 12:27 pm | 3 Kommentarer
En träklocka! Den är ju hur cool som helst, ju. Jag vill ha!
Klockan kommer från CoolStuff.
Hur man överlever i en hiss
Bloggat den | November 11, 2011 klockan 11:12 pm | Inga kommentarer än
Idag har jag bl.a. matat änderna vid Fyrisån tillsammans med Prinsessan. I kväll/i natt/i morgon bitti är det tvättrace som gäller. Dessutom har jag haft ett Thomas Järvheden-race, och jag kan rekommendera bl.a. detta
Dagens låt
Bloggat den | November 9, 2011 klockan 8:00 am | Inga kommentarer än
Die mauer med Ebba Grön
Den kärleken, den kärleken
Bloggat den | November 8, 2011 klockan 9:01 pm | Inga kommentarer än
Prinsessan har tjatat ganska länge om att hon vill att jag skall hälsa på i skolan någon dag när hon har träslöjd, eftersom hon gärna vill visa vad hon arbetar med. Idag hade jag möjlighet att åka dit en stund. Det första klasskompisen Erik sa när han fick syn på mig var
- Hej Prinsessans mamma. Vet du, Prinsessan var målvakt när vi spelade fotboll på rasten, och hon gjorde lätt matchens snyggaste räddning!
Att Prinsessan är väldigt pysslig och kreativ det visste jag ju redan, men jag blev ändå imponerad av hennes arbeten och hennes färdighet med lödkolven.
Efter slöjden blev jag inbjuden att äta lunch med klassen. Jag och Prinsessan var bland de sista in i matsalen, och när vi kom fram till bordet fanns det bara en plats kvar.
- Ta en stol och sätt dig på kanten, sa hon till mig, samtidigt som hon satte sig på den lediga stolen. Vi högg in på lunchen.
- Har du berättat för din mamma? frågade Kalle, som satt mitt emot Prinsessan.
- Nej, svarade hon.
- Berättat vaddå? frågade jag nyfiket.
- Jag kan berätta när vi kommer hem, sa Prinsessan.
- Men nu blir jag ju jättenyfiken. Vad handlar det om? undrade jag.
- Jag vill inte berätta här när det är så många som kan höra, svarade Prinsessan.
- Men du kan ju viska, sa Kalle entusiastiskt.
Prinsessan böjde sig fram och viskade i mitt öra
- Kalle har frågat chans på mig, och jag svarade “kanske”.
Jag blev överrumplad och visste inte vad jag skulle säga, så jag stoppade in en stor tugga lax i munnen. Jag skulle aldrig ha vågat avslöja att jag hade frågat chans på någon/någon hade frågat chans på mig när jag var i den åldern. Jag skulle ha tyckt att det hade varit jäääättepiiiinsamt om det hade kommit fram.
Varför var Kalle så angelägen om att jag skulle få veta att han hade frågat chans på Prinsessan? Tänkte han att det kanske skulle öka chanserna att hennes kanske ändrades till ett ja?
När vi senare cyklade hem berättade Prinsessan
- När Kalle frågade chans på mig så försvann alla ord. Jag kunde inte få fram någonting, men till slut lyckades jag säga “kanske”.
- Vad sa Kalle när du svarade “kanske”? frågade jag.
- Han sa “Du kan ju tänka på saken”, svarade Prinsessan.
Lite senare cyklade Prinsessan till fritids för att titta på film med kompisarna. Så fort hon kom in i aulan hade Kalle ropat
- Kom Prinsessan, du kan sitta bredvid mig!
Hon hade tackat nej till den inviten, eftersom Kevin också satt där. Han har, enl. Prinsessan, svårt för att vara tyst och stilla, och hon vill ha lugn och ro när hon tittar på film.
Bon Apetit
Bloggat den | November 7, 2011 klockan 8:57 pm | En kommentar
Jag har fått i uppdrag att proväta skolmaten i Uppsala en tid framöver. Det skall bli mig ett sant nöje.
Bästa Mr T
Bloggat den | November 5, 2011 klockan 11:19 pm | Inga kommentarer än
Mr T cyklade till ICA för att köpa snacks. Han kom hem med en påse morötter. Kravmärkta, ekologiskt odlade.
Senare under kvällen (när jag trodde att han satt och snackade med sina polare över Skype) kom han ut och ville bli förhörd på tvättsymboler. Han satt nämligen och pluggade inför ett hemkunskapsprov han skall ha efter lovet.
Jag har verkligen all anledning att vara en galet stolt morsa!
Det är humor, det är humor, det är humor*
Bloggat den | November 4, 2011 klockan 10:37 pm | Inga kommentarer än
* som Percy Nilegård skulle ha uttryckt det
På sätt och vis är det nästan ett ännu värre övergrepp
Bloggat den | November 4, 2011 klockan 3:54 pm | Inga kommentarer än
Ingen är perfekt. Alla kan göra fel. Ibland kan det t.o.m. bli riktigt åt helvete fel. Så är det och så kommer det alltid vara, eftersom vi är människor.
Det viktiga är att man, när man har gjort fel, - inser att man har gjort fel - ber uppriktigt om ursäkt för det. Det som har hänt kan inte göras ogjort, och då är det, skulle jag vilja säga, en livsnödvändighet att en tydlig ursäkt framförs (och kompensation ges, när om det är möjligt).
Det grova övergrepp som Jennie, Thomas och deras döttrar utsattes för av Sandvikens kommun kan knappast ha undgått någon. Ju mer material jag tar del av, desto mer uppenbart blir det hur extremt illa och inkompetent kommunen har handlagt ärendet från början till slut.
Jennie och Thomas har nu återförenats med sina döttrar efter att ha blivit frikända i flera rättsinstanser. Ändå vägrar kommunen att be dem om ursäkt. Kommunen väljer alltså att fortsätta begå sina övergrepp mot familjen istället för att visa sig rakryggade, och det är direkt vämjeligt.
Sandvikens kommuns agerande stärker mig i min uppfattning om att tjänstemän bör kunna dömas till fängelse. Om det finns tjänstemän som inte inser och förstår att de har gjort fel - och ber om ursäkt för det - då är ingen annan påföljd än fängelse att tänka på.
Fina Mr T
Bloggat den | November 3, 2011 klockan 11:24 pm | En kommentar
Mr T och jag tog en promenad till ICA tidigare ikväll. Han stannade till vid godishyllan och frågade
- Mamma, finns det inget man kan äta, som man får färre finnar av?
Saken är nämligen den att han är väldigt fåfäng, och gillar inte alls de finnar han har i pannan. Han tvättar sig omsorgsfullt med acnemedel minst två gånger per dag. Samtidigt är han ganska förtjust i godis, och köper gärna en godisbit så snart han är i en affär. Även om det är sina egna pengar han handlar för, så försöker jag styra det till att godis enbart skall ätas på lördagar. Mina tidigare argument har gått honom ganska spårlöst förbi, men det här med att man får finnar av godis verkar han ha tagit intryck av.
- Jo, det finns något man kan äta, som påverkar hyn positivt, svarade jag på hans fråga.
- Vad? undrade han förväntasfullt.
- Frukt. Och grönsaker. Och att dricka mycket vatten.
För en halv sekund anade jag att besvikelsen drog över hans ansikte, men sedan sken han upp och frågade han
- Är det vetenskapligt bevisat att det är så?
- Jaadå, svarade jag med stor emfas.
Mr T sken upp, och sprang bort till frukt- och gröntavdelningen. Där plockade han åt sig en påse morötter och en påse vindruvor.
Vi hann knappt komma hem innan han öppnade morotspåsen, plockade åt sig ett par morötter och försvann in i sitt rum. Under kvällen har jag hört flera gånger hur han har gått ut i köket och hämtat fler morötter, samt fyllt på sitt vattenglas.
Ikväll när han skulle gå och lägga sig frågade jag
- Har du ätit många morötter?
- Ja, det har blivit några stycken. Och vet du, mamma… vet du vad jag gjorde? Vänta ska du få se, sa han och sprang in i sitt rum.
Han kom snart tillbaka med en… morotsflöjt i sin hand!
I något slags kreativt anfall hade han satt sig och gröpat ur en morot och försett den med hål. Jag måste säga att jag blev ganska imponerad, men samtidigt kunde jag inte hålla mig för skratt.
Efter ett gemensamt skrattanfall frågade jag
- Varför kan du inte vara som en normal tonåring? Tjuvröka, hångla och dricka folköl?
Till svar fick jag en puss i pannan.
Han är verkligen bäst, min fina, älskade - och kreativa! - Mr T.
Kemishow
Bloggat den | November 3, 2011 klockan 7:47 pm | Inga kommentarer än
Idag har jag, Prinsessan och Herr Fiffig varit på kemishow i Tropiska växthuset. Kemistudenter från universitetet tillverkade glass, godis och läsk som vi fick smaka på. De använde sig bl.a. av kolsyreis och kväve, och “häxkitteleffekten” var naturligtvis spännande att se.
Det blev även ett experiment med Coca Cola light och Mentos mint, och det fick vi göra utomhus eftersom det antagligen inte hade varit så uppskattat av personalen på Tropiska växthuset om det hade gjorts inomhus.
Mysigt med höstlov
Bloggat den | November 2, 2011 klockan 11:49 pm | En kommentar
Det är verkligen mysigt att vara hemma och ha höstlov med barnen.
Herr Fiffig har varit en del på fritidsklubben, eftersom de har en del roliga aktiviteter. Igår var de t.ex. på bio.
Prinsessan däremot, hon är hemma och förgyller min tillvaro från den sekund hon vaknar tills hon somnar. Mr T är också hemma, men han är mest självgående hela tiden (samtidigt som han naturligtvis också förgyller min tillvaro).
Igår när jag och Prinsessan var på stan köpte jag ett sidennattlinne till henne. Hon är fullständigt galen i siden. Sidenpyjamas, sidennattlinne, sidenmorgonrock… you name it!
Vi hann knappt komma hem innan hon svidade om, för att sedan svassa omkring i sitt nya nattlinne. Hon sov i det (såklart), och har tillbringat hela dagen i det. Hon har frostat av frysen i nattlinnet, hon har städat toaletten i nattlinnet och hon har svabbat hallgolvet i nattlinnet.
Framåt sen eftermiddag pep jag iväg till affären för att handla lite till middagen. När jag kom hem hade hon - !!! - bytt om till kläder.
Kvällen har förflutit i behagligt gemak, och Prinsessan kröp snart ned i sitt sidennattlinne igen.
Högskoleprovet
Bloggat den | October 29, 2011 klockan 11:39 pm | 3 Kommentarer
“Alla andra” verkar ju ha gjort högskoleprovets orddel, och som den copycat jag är så ville jag ju inte vara sämre. Här är resultatet;
Så mycket bättre, 29/10 2011
Bloggat den | October 29, 2011 klockan 8:37 pm | Inga kommentarer än
Lena Ph - Sensuella Isabella
Njae, bättre än så här kan hon, Maria Magdalena Filipsson.
Laleh - Just nu
Jag har aldrig hört talas om tjejen tidigare, och jag nöjer mig med att konstatera att hon tokslaktar en annars helt ok Ledin-låt.
Mikael Wiehe - Blå, blå himlar och vatten
Han lyckas förfandla en reklamjingel till en Wiehelåt. Det är stort.
Timbaktu - Snart tystnar musiken
Ännu en artist som är helt okänd för mig. Hans låttolkning gick mig spårlöst förbi.
Eva Dahlgren - Never again
Vacker Ledin-Fältskog-låt, som Dahlgren lyckas lägga sin själ i.
E-type - Sommaren är kort
Gåshud! Det enda jag saknade var några inlagda comin’ up, comin’ up på väl valda ställen.
Tintins äventyr - Enhörningens hemlighet
Bloggat den | October 29, 2011 klockan 6:44 pm | Inga kommentarer än
Idag har vi varit och sett Tintins äventyr - Enhörningens hemlighet. Att jag har ett gott öga till Tintin kan väl knappast ha undgått någon, och jag behövde inte bli besviken. Jag var lite orolig innan, eftersom det inte var Tomas Bolme som gjorde Tintins röst, men det skulle visa sig att Jesper Adefelt gjorde det med den äran.
Det var en fartfylld film som tilltalade hela familjen. Den var snyggt gjord, med imponerande övergångar och effekter. Jag hann bli orolig att vi inte skulle få se madame Castafiore, men efter 2/3 av filmen gjorde hon entré.
Det här var första gången jag har varit med om att en biopublik har applåderat efter en film.
Filmen är upplagd för en uppföljare, och när den kommer lär hela familjen bänka sig i biosalongen igen.
Halloweenfest
Bloggat den | October 28, 2011 klockan 9:16 pm | En kommentar
Ikväll var det halloweenfest på barnens skola. Herr Fiffig förvandlades till en zombie med bl.a. ett skotthål i pannan, och Prinsessan förvandlades till något zombieliknande som hade fått ansiktet avslitet och ditsytt igen (fotot gör inte hennes maskering rättvisa).
När jag hämtade barnen efter festen tjoade Prinsessan glatt;
- Jag vann, mamma! Jag vann!!
Bland de hundra elever som var på festen, så hade hon alltså vunnit pris för bästa mask. Det var inte utan att jag blev lite stolt, jag också.
Inte mer dramatiskt än så
Bloggat den | October 26, 2011 klockan 10:03 pm | En kommentar
En nätvän gjorde mig uppmärksam på att min blogg låg nere. Jag kollade upp saken, och det stämde. Det visade sig att bloggen har legat nere sedan förra veckan utan att jag har haft en aning om det (vilket kanske säger en del om hur engagerad jag är i den).
Jag började felsöka, och det visade sig att felet låg i en icke-fungerande autogiro-transaktion. Det var ju tur att problemet inte var större än så, och ett par timmar senare var det löst.
Jag förstår att det finns de som har gnuggat händerna och hoppats på en betydligt mer dramatisk förklaring, men de får bli besvikna även denna gång.
Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem
Bloggat den | October 18, 2011 klockan 10:45 pm | 3 Kommentarer
Det finns de som inte kan känna glädje annat än när de orsakar andra människor smärta.
Det finns de som försöker kompensera sin obefintliga självkänsla genom att ljuga och förtala.
Det finns de som firar sitt livs triumf efter att ha krossat någon annan.
Det finns de som trampar på sina barn för att uppnå sina illegala syften.
Det finns de som säger sig vara din vän, trots att de ljuger och sprider lögner så snart du vänder ryggen till.
Det finns de som förenas med andra, med bitterhet, ointelligens och självförakt som enda gemensamma nämnare.
Det finns de som utger sig för att vara din förtrogne, enbart för att kunna utnyttja och bestjäla dig.
Det finns de som inte kan finna något eget värde på annat sätt än genom att trampa på, och sprida förtal om andra.
Det finns de som intar en grandios självbild, som kompensation för sin underklasstatus.
Det finns de som ser det som en merit att förstöra en annan människas framtid, genom att kränka och förtala.
Det finns de som skickligt döljer sin psykopatiska personlighet bakom falska leenden.
Må jag aldrig, aldrig, aldrig bli som dem.
Härlig hösthelg
Bloggat den | October 16, 2011 klockan 11:34 pm | 3 Kommentarer
Den här helgen har det mest bara varit myspys på hemmaplan. Prinsessan har varit på hugget, och stod (på eget initiativ) för all matlagning igår. Det blev omelett till lunch och pasta med räksås till middag. Dessutom har hon planerat sin framtida yrkeskarriär; hon skall jobba som spion inom SÄPO. Hon undrade vilken utbildning hon skall välja, och sedan sa hon
- Kan jag inte bara gå till polisen och säga att jag vill bli en ninja?
Idag tog vi en cykeltur ut till högarna. Det går ju inte att sluta njuta av den underbara hösten.
Jag medger att jag hade klätt mig lite för tunt, så jag började frysa efter en stund. Vi gick in i kyrkan en sväng för att värma oss, och kunde då samtidigt njuta av utställningen Memento Mori (som trots sitt något dystra namn bjöd på en mängd vackra tavlor).
Tentaångest
Bloggat den | October 15, 2011 klockan 11:08 pm | En kommentar
Nu är det några år sedan jag tvingades genomlida tentaångest (man har väl aldrig haft så välstädat som då), men den framkallas som genom ett trollslag när jag ser denna bild
Upphovskvinna till bilden är ingen mindre än FinaMalin.
Dagens soppa
Bloggat den | October 12, 2011 klockan 9:02 pm | 4 Kommentarer
Jag har gått omkring och varit sugen på nässelsoppa i flera år. Jag har inte ätit det sedan jag var liten, och jag har oftare och oftare tänkt att jag borde ge mig ut i skogen för att plocka nässlor.
De senaste dagarna har jag varit konstant sugen på nässelsoppa, men eftersom jag inte hade några nässlor så fick det bli second best.
Jag cyklade till ICA och köpte spenat, och sedan åkte jag hem och gjorde en ordentlig laddning spenatsoppa. Det var första gången jag kokade spenatsoppa, och jag gick lite på känn.
Det blev hur gott som helst, och soppan fick tummen upp av alla barnen. Till efterrätt blev det plättar med drottningsylt, och det var uppskattat det också.
Manusskrivande och poesiafton
Bloggat den | October 11, 2011 klockan 9:36 pm | Inga kommentarer än
Kvällens manusskrivande gick över förväntan Det är spännande, läskigt, pirrigt och roligt. Men framför allt, så är jag nog imponerad över alla de “självklarheter” jag har lyckats lära mig under den här tiden.
Manusskrivandets slutspsurt går nu in i ett ganska hektiskt skede, och det känns helt ok. Det enda viktiga (för mig och just nu) är ju att jag blir nöjd med det jag presterar. Om sedan någon annan skulle uppskatta det, så är de bara ett plus i kanten.
Kvällens guldkant blev att en författare/journalist bjöd in mig till en poesiafton. Den ser jag mycket fram mot
Fina höstdagar
Bloggat den | October 11, 2011 klockan 2:53 pm | Inga kommentarer än
Herr Fiffig låg däckad i soffhörnet hela helgen, och han ligger fortfarande kvar där. Idag verkar febern ha gett med sig, och han ser något piggare ut. Mr T har haft ledig från sin prao ett par dagar, som kompensation för att han arbetade i helgen.
Igår kom Prinsessan hem från skolan och berättade att hon skulle leka med sin favvokillkompis. Han kom hit, och så cyklade de till Willys där hon bjöd honom på fika. När de hade fikat klart behövde båda gå på toaletten, så de hjälptes åt att vakta dörren åt varandra. När favvokillkompisen satte sig på toan var det någon som hade smetat flytande tvål på ringen, så han blev alldeles kladdig på benen. Det ledde till att han blev alldeles kladdig i kallingarna när han drog upp byxorna, så de var tvungna att åka hem till honom så att han kunde byta underkläder.
Jag tycker att det känns ganska mysigt att barn (tjej/kille, dessutom) i den åldern kan berätta sådant för varandra.
För min egen del, så håller mina ben nästan på att ta livet av mig. Tur att man kan pigga upp sig med hösten
De senaste åren har tanken på att emigrera till USA legat och skvalpat i bakhuvudet. Under senare tid har tanken vuxit sig starkare och starkare. Jag inser att det är en hård och krokig resa fram tills dess att den tanken kan bli verklighet, men nog är det en lockande tanke.
Aj
Bloggat den | October 9, 2011 klockan 1:47 pm | Inga kommentarer än
För en månad sedan gjorde jag en ordentlig cykelvurpa. Jag har i efterhand förstått att jag måste ha haft änglavakt, eftersom jag klarade mig utan benbrott (jag har kommit i kontakt med människor som efter liknande vurpor har både brutit armarna och hamnat i rullstol 
).
Nu i efterhand inser jag att jag nog borde ha uppsökt en läkare ändå. De första veckorna gjorde blåmärkena att jag såg ordentligt misshandlad ut men de har bleknat nu, och jag kan i stort sett gå utan att halta. Ena handleden verkar dock ha fått sig en rejäl smäll, och jag kan fortfarande inte använda handen. Det gör t.o.m. ont att lyfta en kaffemugg.
Att kontakta en läkare nu kanske inte skulle ge så mycket, men om värken inte ger med sig så måste jag nog.
Tur i oturen är att det är höger hand det handlar om.
Inte Vasaparken, men myspys
Bloggat den | October 8, 2011 klockan 9:50 pm | Inga kommentarer än
Den ursprungliga planen var att jag skulle ta med mig barnen ned till Vasaparken idag, eftersom nämnda park skulle fira sin hundraårsdag. Men det blev inte riktigt så.
Herr Fiffig började krokna redan i går, och i dag har han haft kraftig nackspärr. Prinsessan stack hem till en kompis i förmiddags. Hon (Prinsessan, alltså) tog ett hål till i ena örat härom dagen, och nu hade hon inspirerat kompisen att göra detsamma. Prinsessan skulle följa med som moraliskt stöd. Sedan hade de två små damerna trippat omkring på Gränby centrum, och Prinsessan förevisade stolt hur hon ingår i Exprets marknadsföring
Mr T försvann också hemifrån några timmar, eftersom han skulle jobba extra på sin prao-plats.
Det blev alltså en ganska lugn dag här. Det blev en snabb sväng till Gränby för att inhandla förnödenheter, och framåt kvällskvisten tog jag och Mr T en liten promenad till ICA. Det är alltid så mysigt att få en stund på tu man hand med barnen. Mr T är klok som en bok, och han har många bra och mogna tankar om kommande gymnasieval och yrkeskarriär.
I kväll har det varit lördagsmyyys här. Efter den hemmagjorda pizzan blev det sällskapsspel, gurka och paprika med dip, cheez crunchrz och läsk.
Jag älskar verkligen hösten mer och mer för varje år! Naturens palett är alldeles fantastisk, och man kan inte bli annat än glad. Våren har alltid varit (och är fortfarande) min favoritårstid, men hösten börja flåsa den i nacken
Dagens citat:
Jag har ont, men jag vet inte var.
/Herr Fiffig
Vad är skillnaden?
Bloggat den | October 8, 2011 klockan 11:55 am | Inga kommentarer än
Anders Philblad var ute och söp och hånglade med moderaternas Ulrica Schenström (då denne borde ha hållit sig nykter, med tanke på att hon just den kvällen ingick i landets krisberedskapsjour).
Han fick behålla jobbet som politisk reporter på TV4.
Marcus Birro deklarerade att han kunde tänka sig att leda KD.
Han blev av med programledarjobbet innan Kvällsöppet ens hade haft säsongspremiär.
Ola Lindholm blev tagen för misstänkt narkotikabrott.
Han blev uthängd med namn och bild i media medan urinprovet fortfarande var ljummet.
Pontus Enhörning blev nyligen dömd till åtta månaders fängelse för sexuellt övergrepp mot barn.
Hans namn skyddas, med en dåres envishet, av media.
Vad är skillnaden?
Jag tolkar det som att ju grövre klavertrampet/brottet är, desto mer skall personen skyddas.
Andra bloggar om Anders Philblad, Marcus Birro, Ola Lindholm, Pontus Enhörning
Lika som bär…
Bloggat den | October 7, 2011 klockan 6:46 pm | Inga kommentarer än
…men ändå så olika.
Hanna Widell och Hanne Kjöller. Eller är det Hanne Kjöller och Hanna Widell?
Dessa två kvinnor brukar synas i media, och den utseendemässiga likheten är slående. De skiljer sig dock åt genom att den ena alltid ser sur och snipig ut, medan den andra alltid är glad. Även när det kommer till social kompetens, så befinner de sig uppenbarligen på varsin ände av skalan.
Jag gillar Hanna Widell.
Andra bloggar om Hanne Kjöller, Hanna Widell
Kontakt
thebitch@thewitch.se
Mail (om det gäller Waldorfsekten):
waldorf@thewitch.se
Msn:
yellowwitch@gmail.com
Skype:
thewitchsweden
Och så finns jag på;
Gowalla
Runkeeper
Åse TheWitch
formspring.me
På tapeten
Att kommentera
Annonser
Knappar
Fnulare
Creeper (media)
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Radio AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Television AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Dalarnas Tidningar KB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Helsingborgs Dagblad AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sydsvenska Dagbladet AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Television AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Sveriges Television AB
- thewitch.seHit at MediaCreeper from Norsk Rikskringkasting AS NRK
Creeper
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- DomstolsverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- SkatteverketTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se
- RiksarkivetTräff på Creeper för thewitch.se